# Generaladvokatens förslag i mål C-117/25 — Opinion of Advocate General Biondi delivered on 26 March 2026

- CELEX: 62025CC0117
- Datum: 2026-03-26
- Typ: Förslag till avgörande
- EUR-Lex: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX:62025CC0117
- Sidan hos Ratio Lex: https://ratiolex.se/eu/celex/62025CC0117/

> Källa: EUR-Lex, © Europeiska unionen (Publikationsbyråns förråd Cellar)

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

ANDREA BIONDI

föredraget den 26 mars 2026 ( 1 )

Mål C‑117/25

Canal Sea Services SRL,

Maritime Pilot SRL,

Asociația Piloților Maritimi din România ”Euxin Pilot”,

Black Sea Pilots SRL,

Asociația Piloților Maritimi ”Trident”,

Black Waters SA,

Asociația Piloților Maritimi Independenți ”Tomis”

mot

Ministerul Transporturilor, Infrastructurii și Comunicațiilor,

Compania Națională ”Administrația Porturilor Maritime” SA

ytterligare deltagare i rättegången:

RJ,

NC,

FR

(begäran om förhandsavgörande från Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie (Högsta domstolen, Rumänien))

”Begäran om förhandsavgörande – Förordning (EU) 2017/352 – Tjänster för obligatorisk lotsning av kombinerade havs- och flodgående fartyg – Nationell lagstiftning enligt vilken tjänster för obligatorisk lotsning till havs enbart får tillhandahållas av statliga enheter – Undantag för privata ekonomiska aktörer som tidigare har fått tillhandahålla nämnda tjänster – Begreppet statligt stöd”

I. Inledning

1. Förevarande begäran om förhandsavgörande, som har framställts av Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie (Högsta domstolen, Rumänien), bygger på redan fast rättspraxis, där EU-domstolen vid flera tillfällen har haft anledning att uttala sig om huruvida nationell lagstiftning som reglerar driften av hamninfrastruktur eller den verksamhet som bedrivs vid den är förenlig med unionsrätten. ( 2 ) I förevarande mål har EU-domstolen ombetts uttala sig om de villkor på vilka hamnmyndigheter har beviljats ensamrätt att tillhandahålla lotstjänster, som består i att vägleda fartyg när de anlöper och avgår från en hamn. Dessa villkor ger upphov till vissa frågor om bland annat förhållandet mellan unionens primärrätt och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/352 av den 15 februari 2017 om inrättande av en ram för tillhandahållande av hamntjänster och gemensamma regler för finansiell insyn i hamnar ( 3 ) och, mer allmänt, om huruvida de tjänsterna utgör ekonomisk verksamhet eller innebär myndighetsutövning.

2. I Rumänien definieras lotstjänster i Ordonanță guvernului nr. 22/1999 privind administrarea porturilor și a căilor navigabile, utilizarea infrastructurilor de transport naval aparținând domeniului public, precum și desfășurarea activităților de transport naval în porturi și pe căile navigabile interioare (regeringsbeslut nr 22/1999 om förvaltning av hamnar och vattenvägar, användning av offentligägd sjöfartsinfrastruktur och bedrivande av sjöfartsverksamhet i hamnar och på inre vattenvägar) av den 29 januari 1999 ( 4 ) som en säkerhetstjänst, som ombesörjs under statlig kontroll genom Ministerul Transporturilor, Infrastructurii și Comunicațiilor (ministeriet för transporter, infrastruktur och kommunikation) (nedan kallat ministeriet) och som tillhandahålls till alla användare, på ett permanent, icke-diskriminerande, enhetligt och fortlöpande sätt och på lika villkor i fråga om kvalitet, varaktighet och pris. ( 5 ) Det ankommer på ministeriet att fastställa för vilka hamnar, inre vattenvägar, områden, delar av områden och kategorier av fartyg som lotstjänster är obligatoriska. ( 6 ) Det följer av artikel 50 i det dekretet ( 7 ) att lotstjänster kan organiseras på tre olika sätt, nämligen genom den aktuella myndighetens egen lotspersonal, genom auktoriserade specialiserade ekonomiska aktörer på grundval av ett kontrakt som har ingåtts på ett icke-diskriminerande sätt med den aktuella myndigheten och slutligen genom att den aktuella myndigheten tilldelar auktoriserade specialiserade ekonomiska aktörer en koncession för att tillhandahålla lotstjänster.

3. Efter att ha överlåtit det på specialiserade ekonomiska aktörer, däribland Canal Sea Services SRL, Black Waters SA, Black Sea Pilots SRL och Maritime Pilot SRL, att tillhandahålla lotstjänster i enlighet med det andra villkoret ovan och därefter på lotspersonalen vid det autonoma Administrația Fluvială a Dunării de Jos Galați (nedan kallad AFDJ Galați) i vissa av hamnarna, antog ministeriet till slut, den 19 maj 2020, Ordinul nr. 991 pentru stabilirea porturilor și a căilor navigabile interioare pentru care serviciul de pilotaj al navelor maritime și fluviomaritime este obligatoriu și a modului de derulare a acestui serviciu (dekret nr 991 om fastställande av de hamnar och inre vattenvägar där lotsning av havsgående fartyg samt kombinerade havs- och flodgående fartyg är obligatorisk och av hur denna tjänst ska tillhandahållas) (nedan kallat dekret nr 991/2020. I det dekretet fastställde ministeriet nya sätt för hur den obligatoriska tjänsten lotsning av havsgående fartyg samt kombinerade havs- och flodgående fartyg ska organiseras.

4. Genom artiklarna 1, 2 och 3 i dekret nr 991/2020 blev det således obligatoriskt, från och med den 1 januari 2021, med lotstjänster för havsgående fartyg samt kombinerade havs- och flodgående fartyg i vissa hamnar (Constanța, Brăila, Galați, Tulcea och Sulina) och under vissa omständigheter. Lotstjänsterna tillhandahålls numera uteslutande av lotspersonalen vid statliga enheter, som har ställning som statliga eller autonoma företag, till exempel AFDJ Galați, det statliga företaget Administrația Porturilor Maritime SA Constanța (nedan kallat APM) och det statliga företaget Administrația Canalelor Navigabile SA, i de hamnar eller områden som omfattas av deras respektive behörighet.

5. Canal Sea Services och andra berörda ekonomiska aktörer, yrkesorganisationer för lotsar samt tre lotsar ansåg att dekret nr 991/2020 strider mot konkurrensrätten, artikel 107 FEUF och förordning 2017/352, eftersom dekretet skapar ett lagstadgat monopol inom området för obligatorisk lotsning av havsgående fartyg samt kombinerade havs- och flodgående fartyg, stänger en konkurrensutsatt marknad, innebär att verksamhet inom lotsning till sjöss utgår och inverkar menligt på lotsares rättigheter och intressen. Canal Sea Services, de berörda ekonomiska aktörerna, yrkesorganisationerna för lotsar och de tre lotsarna i eget namn väckte således talan om ogiltigförklaring av dekret nr 991/2020 vid Curtea de Apel Constanța (Appellationsdomstolen i Constanța, Rumänien).

6. Curtea de Apel Constanța (Appellationsdomstolen i Constanța, Rumänien) ogillade talan den 22 december 2021. Den domstolen slog fast att lotstjänster hade undantagits från tillämpningen av konkurrensreglerna genom förordning 2017/352. Syftet med detta var att lotsar ska undantas från all kommersiell logik och att deras integritet ska skyddas, för att säkerställa att de eftersträvade målen om skydd, säkerhet och miljömässig hållbarhet uppnås. Domstolen ansåg dessutom att den inskränkning som hade gjorts i dekret nr 991/2020 av klagandenas rätt att tillhandahålla lotstjänster var fullkomligt lagenlig. Det rumänska konkurrensrådet hade nämligen bland annat konstaterat att Canal Sea Services, Black Sea Pilots och Maritime Pilot hade åsidosatt artikel 101 FEUF på grund av en samordning av konkurrensbeteendet som begränsade konkurrensen på marknaden för lotstjänster. ( 8 )

7. De berörda ekonomiska aktörerna, yrkesorganisationerna och lotsarna överklagade det beslutet till den hänskjutande domstolen, som begärde ett yttrande från Europeiska kommissionen ( 9 ) med stöd av förordning (EU) nr 2015/1589. ( 10 ) Kommissionen ansåg, i huvudsak, att det omtvistade dekretet hade beviljat hamnmyndigheten ensamrätt att tillhandahålla lotstjänster i vissa områden eller hamnar, att den åtgärden hade beviljats med hjälp av statliga medel, kunde tillskrivas staten, gav mottagarna en selektiv fördel och kunde påverka handeln mellan medlemsstaterna och att det ankom på den nationella domstolen att avgöra huruvida lotstjänstverksamheten utgjorde en ekonomisk verksamhet och huruvida den snedvred konkurrensen.

8. Den hänskjutande domstolen vill således få klarhet i huruvida de aktuella lotstjänsterna ska anses utgöra ekonomisk verksamhet och, i förekommande fall, huruvida överlåtandet av den tjänsten till de statliga enheterna genom dekret nr 991/2020 är förenligt med unionsrätten. Den hänskjutande domstolen vill i synnerhet få klarhet i huruvida tillhandahållandet av de tjänsterna kan undantas från konkurrensreglerna enligt förordning 2017/352 eller huruvida de sätt på vilka tillhandahållandet organiseras, såsom de har fastställts i det dekret som är i fråga i det nationella målet, kan utgöra ett statligt monopol som är förbjudet enligt artikel 107 FEUF och som skulle kunna leda till ett åsidosättande av etableringsfriheten eller friheten att tillhandahålla tjänster.

9. Mot denna bakgrund har Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie (Högsta domstolen) beslutat att vilandeförklara målet och att, genom beslut som inkom till EU-domstolens kansli den 4 februari 2025, ställa följande tolkningsfråga till EU-domstolen:

”Ska artikel 107.1 [FEUF] och [förordning 2017/352] tolkas så, att en åtgärd som antas av en medlemsstat och enligt vilken obligatoriska lotstjänster i hamnar enbart får tillhandahållas av vissa statliga enheter, trots att sådana tjänster tidigare även tillhandahölls av andra privata (icke-statliga) företag, skapar ett lagstadgat monopol som är förenligt med unionsrätten och således utgör en tillåten form av undantag beträffande kravet på en konkurrensutsatt marknad, eller utgör denna åtgärd tvärtom ett statligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden, eftersom det kan utesluta konkurrens på och om marknaden?”

10. Skriftliga yttranden har inkommit från Canal Sea Services, APM, den rumänska, den belgiska, den franska och den italienska regeringen samt kommissionen.

II. Bedömning

11. För att en nationell åtgärd ska anses utgöra ”statligt stöd”, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, krävs enligt fast rättspraxis att samtliga följande villkor är uppfyllda: För det första ska det röra sig om en statlig åtgärd eller en åtgärd som vidtas med hjälp av statliga medel. För det andra ska denna åtgärd kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna. För det tredje ska åtgärden ge mottagaren en selektiv fördel. För det fjärde ska åtgärden snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen. ( 11 )

12. I det nationella målet vill den hänskjutande domstolen endast få klarhet i, för det första, huruvida de hamnmyndigheter som lotstjänsterna har anförtrotts till bedriver ekonomisk verksamhet och därför kan betecknas som ”företag” i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF och, för det andra, huruvida dekret nr 991/2020, genom vilket hamnmyndigheterna har beviljats ensamrätt att ombesörja lotstjänsterna, har medfört en snedvridning av konkurrensen. ( 12 )

13. För att besvara den fråga som har ställts till EU-domstolen måste, enligt min mening, hänsyn tas till ett betydligt bredare sammanhang än enbart frågan huruvida den nationella åtgärd som är i fråga i det nationella målet ska betecknas som statligt stöd. Det rör sig här om ett beslut av en medlemsstat där det slås fast att marknaden och de ekonomiska aktörerna inte har kunnat tillhandahålla en effektiv och säker tjänst, varför den medlemsstaten med nödvändighet har behövt ingripa för att direkt tillhandahålla de tjänsterna. EU-domstolen har således att pröva ett beslut om att förstatliga en tjänst och skapa ett lagstadgat monopol. Det är inget fel med detta, men ett så pass ingripande beslut måste dock vara helt i linje med de grundläggande principerna i unionens ekonomiska rätt. ( 13 )

14. För att säkerställa att den hänskjutande domstolen får ett användbart svar, bör det således inte bara hänvisas till artikel 107 FEUF, utan eventuellt också till artikel 106 FEUF.

15. Med beaktande av dessa överväganden föreslår jag följande resonemang: Eftersom både förordning 2017/352 och artikel 107 FEUF nämns i tolkningsfrågan och eftersom det vid prövningen av de handlingar som EU-domstolen har tillgång till har framkommit att det råder viss förvirring kring förhållandet mellan förordningen och den primärrättsliga bestämmelsen, måste den förvirringen genast undanröjas. Därefter ska det slås fast att de hamnmyndigheter som har fått ensamrätt att tillhandahålla lotstjänsterna kan betraktas som företag, vilket innebär att det måste fastställas huruvida den verksamheten är av ekonomisk art. När jag väl har kommit fram till att tjänsterna är av ekonomisk art och att nämnda myndigheter har ställning som ”företag”, återstår det att undersöka de villkor på vilka de berörda hamnmyndigheterna har beviljats ensamrätt till verksamheten och i synnerhet huruvida villkoren har medfört en snedvridning av konkurrensen, vilket är ett nödvändigt villkor för att detta ska anses utgöra statligt stöd, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

A.

Förhållandet mellan förordning 2017/352 och artikel 107 FEUF

1. Diskussionen vid den nationella domstolen

16. Det framgår av begäran om förhandsavgörande att lotstjänster var öppna för konkurrens innan förordning 2017/352 antogs.

17. Parterna i det nationella målet har fört en diskussion om verkningarna av den förordningens ikraftträdande. Klagandena i det nationella målet tycks ha inriktat sina argument, och sin begäran om ett hänskjutande till EU-domstolen, på artikel 107 FEUF. Förordning 2017/352 har åberopats av motparterna i det nationella målet, som har motsatt sig ett hänskjutande till EU-domstolen. Motparterna har hävdat att artikel 107 FEUF inte är tillämplig just på grund av att lotstjänster har undantagits från tillämpningen av konkurrensreglerna genom den förordningen. Det är även denna tolkning som gjordes av appellationsdomstolen, som prövade målet före den hänskjutande domstolen och som i första instans prövade frågan om lagenligheten av dekret nr 991/2020. Förordning 2017/352 förekommer också i kommissionens resonemang, såsom framgår av kommissionens yttrande, både vid analysen av verksamhetens art och vid granskningen av det lagstadgade monopol som följer av den rumänska lagstiftningen.

18. Den hänskjutande domstolen har, å sin sida, angett att den vill få klarhet i dels huruvida tillhandahållande av lotstjänster omfattas av konkurrensreglerna enligt förordning 2017/352, dels huruvida antagandet av en åtgärd för överföring av lotstjänster till enheter som förvaltas av staten kan utgöra ett statligt monopol som kan utesluta konkurrens på och om marknaden eller ett stöd som är oförenligt med unionsrätten, enligt den förordningen.

2. En förordning som enbart inrättar en ram för tillhandahållande av hamntjänster för sjöfart

19. Förordning 2017/352 är en rättsakt som faller inom ramen för Europeiska unionens transportpolitik. ( 14 ) I den inrättas en ram för tillhandahållande av hamntjänster samt gemensamma regler för finansiell tillsyn och för hamnavgifter och hamninfrastrukturavgifter. ( 15 ) Förordningen bygger på kommissionens meddelande med titeln ”Inremarknadsakt II – Tillsammans för ny tillväxt”, i vilket kommissionen betonade att attraktiva sjötransporter kräver att det finns effektiva och tillgängliga hamntjänster. ( 16 ) Ett förenklat tillträde till marknaden för hamntjänster skulle förbättra både kvaliteten och effektiviteten i de tjänster som erbjuds, bidra till ett gynnsammare investeringsklimat i hamnarna och främja sjöfarten. ( 17 ) Förordningen ska endast tillämpas på kusthamnar inom det transeuropeiska transportnätet. ( 18 )

20. Dessutom måste inrättandet av en tydlig ram bidra till att ”säkerställa att hamnens egna affärsstrategi och investeringsplaner … är fullt förenliga med konkurrensreglerna. I synnerhet kommer insynen i de finansiella förbindelserna att möjliggöra rättvis och effektiv kontroll av statligt stöd och således förhindra marknadssnedvridning”. ( 19 ) Det preciseras även att förordning 2017/352 ”[inte] föreskriver [någon] specifik modell för förvaltningen av kusthamnar och [inte] på något sätt [påverkar] medlemsstaternas behörighet att i enlighet med unionsrätten tillhandahålla icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse” ( 20 ) och att den ”[inte] bör … påverka medlemsstaternas rätt att införa en skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster i samband med hamntjänster”. ( 21 ) Behöriga myndigheter bör ha möjlighet att ”bevilja ersättning för åtgärder som vidtagits för att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla en allmännyttig tjänst, på villkor att ersättningen är förenlig med tillämpliga regler om statligt stöd”. ( 22 )

21. Lotsning ingår i den kategori av tjänster som omfattas av tillämpningsområdet för förordning 2017/352. ( 23 ) I förordningen definieras lotsning som en ”vägledningstjänst för fartyg utförd av lots eller lotsstation för att tillse att fartyget via vattenvägen till hamnen på ett säkert sätt kan anlöpa och avgå från hamnen eller på ett säkert sätt kan navigera i hamnen”. ( 24 ) Eftersom unionslagstiftaren vill ”undvika eventuella intressekonflikter mellan funktioner av allmänintresse och kommersiella överväganden”, ( 25 ) är kapitel II i förordning 2017/352 emellertid i princip inte tillämpligt på lotsning, även om det står medlemsstaterna fritt att besluta annorlunda, under förutsättning att de underrättar kommissionen om detta på vederbörligt sätt. ( 26 )

22. Det följer av detta principiella undantag att lotstjänster inte omfattas av bestämmelserna om organisationen av hamntjänster, minimikraven för tillhandahållande av hamntjänster, förfarandet för att säkerställa efterlevnad av minimikraven, begränsningen av antalet hamntjänstleverantörer, skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, interna operatörer och skyddet av arbetstagarnas rättigheter. ( 27 )

23. Det undantag som föreskrivs i artikel 10 i förordning 2017/352 gäller endast för bestämmelserna i kapitel II i den förordningen. Bestämmelserna om finansiell insyn och oberoende i kapitel III är således tillämpliga på lotstjänster. Detsamma gäller de allmänna bestämmelserna och slutbestämmelserna i kapitel IV. ( 28 )

24. Av dessa överväganden kan tre slutsatser dras.

25. För det första är det uppenbart rättsstridigt att påstå, såsom motparterna i det nationella målet vid den hänskjutande domstolen har gjort, vilka även har grundat sig på den bedömning som appellationsdomstolen gjorde i första instans avseende lagenligheten av dekret nr 991/2020, att lotstjänster har undantagits från tillämpningen av konkurrensreglerna i allmänhet och av artikel 107 FEUF i synnerhet genom förordning 2017/352.

26. För det andra föreskriver förordningen inte någon modell för de villkor på vilka lotstjänster ska tillhandahållas. Såsom kommissionen har påpekat, har förordning 2017/352 inte medfört att sådana tjänster har fått karaktären av myndighetsutövning. Frågan huruvida den verksamhet som har överförts till de tre hamnmyndigheterna genom dekret nr 991/2020 är av ekonomisk karaktär ska avgöras på grundval av unionens primärrätt.

27. För det tredje, och för att vara fullständigt uttömmande, finns det inget i de handlingar som EU-domstolen har tillgång till som gör det möjligt att slå fast att Rumänien har använt sig av den frihet som medlemsstaterna har enligt artikel 10.2 i förordning 2017/352 att besluta att tillämpa bestämmelserna i kapitel II i den förordningen på lotstjänster. Den rumänska regeringen har i sitt skriftliga yttrande endast angett att den hade ”beaktat” förordning 2017/352 när den antog dekret nr 991/2020. Det framgår inte heller av kommissionens skriftliga yttrande att den har mottagit någon underrättelse enligt den bestämmelsen. Det ska således, i förekommande fall och för den fortsatta bedömningen, anses att kapitel II i förordning 2017/352 inte tillämpas på lotstjänster i Rumänien.

28. Jag vill erinra om att denna slutsats inte under några omständigheter påverkar medlemsstaternas skyldighet att organisera tillhandahållandet av sådana tjänster i enlighet med bestämmelserna om bland annat statligt stöd, såsom unionslagstiftaren vid flera tillfällen har erinrat om i förordning 2017/352. ( 29 )

B.

Hamnmyndigheternas ställning som ”företag” och lotstjänsternas art

29. Det framgår av EU-domstolens fasta praxis att, för att en åtgärd ska anses utgöra statligt stöd, förutsätts det i artikel 107.1 FEUF bland annat att ett företag har beviljats en fördel. För det första utgörs ett företag, vid tillämpningen av unionens konkurrensregler, av varje enhet som utövar ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form och sättet för dess finansiering. ( 30 ) För det andra utgörs ekonomisk verksamhet av all verksamhet som består i att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad. ( 31 ) Huruvida en enhet ska betecknas som ett företag eller inte beror således på verksamhetens beskaffenhet. ( 32 )

30. För att fastställa huruvida hamnmyndigheterna har ställning som ”företag” är EU-domstolens analytiska metod indelad i fyra steg. Verksamhetens beskaffenhet kommer att undersökas inom ramen för det andra steget.

1. Avsaknaden av påverkan av den berörda enhetens offentliga eller privata karaktär

31. Jag vill för det första erinra om att det saknar betydelse för kvalificeringen av en enhet som ett ”företag” huruvida den enhet som bedriver den aktuella verksamheten är offentlig eller privat eller hur den finansieras. ( 33 ) Staten själv eller ett statligt organ kan på så vis agera i egenskap av företag. Ett rättssubjekt, såsom till exempel en myndighet, kan vidare anses utgöra ett företag med avseende på en del av sin verksamhet, om den delen av verksamheten ska kvalificeras som ”ekonomisk” verksamhet. ( 34 )

32. Det kan således konstateras att den offentliga karaktären hos de hamnmyndigheter som genom dekret nr 991/2020 har fått ensamrätt att tillhandahålla lotstjänster i de områden som har fastställts för var och en av dem inte i sig utgör hinder för att de ska anses utgöra ”företag” i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

2. Lotstjänsternas bristande koppling till myndighetsutövning

33. För det andra vill jag erinra om att verksamhet som är knuten till myndighetsutövning inte utgör sådan ekonomisk verksamhet som innebär att EUF-fördragets konkurrensregler ska tillämpas, bland annat när driften av en infrastruktur är oskiljaktigt knuten till den verksamhet som ingår i det allmänna uppdraget för den enhet som driver infrastrukturen och när enheten utöver myndighetsbefogenheter. ( 35 ) Den omständigheten att en del av verksamheten i ett organ innefattar myndighetsutövning utgör inte hinder för att anse att enheten är ett företag, ( 36 ) under förutsättning att den verksamhet som är knuten till sådan myndighetsutövning inte kan skiljas från den ekonomiska verksamheten. ( 37 )

34. Tjänster som tillhandahålls utan myndighetsutövning i det allmännas intresse och utan vinstsyfte har ansetts utgöra ekonomisk verksamhet. ( 38 )

35. Verksamhetens ekonomiska natur påverkas dessutom inte enbart av den omständigheten att en medlemsstat väljer att – av överväganden grundade på allmänintresset – undanta denna verksamhet från konkurrens genom att skapa ett lagstadgat monopol för en organisation som ges ensamrätt. ( 39 )

36. Om myndighetsutövning har ansetts föreligga ska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser inte tillämpas. Vilka verksamheter som omfattas av sådan myndighetsutövning ska således dels tolkas på ett restriktivt sätt. Dels påverkar inte den omständigheten att en verksamhet anses vara av ekonomisk art möjligheten att den verksamheten skulle svara mot ett uppdrag av allmänt intresse. Dessa verksamheter omfattas därmed av särskilda allmännyttiga skyldigheter genom en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse.

37. För att avgöra vilken typ av verksamhet det rör sig om ska, enligt rättspraxis, dess beskaffenhet, de regler som den är underkastad och dess syfte granskas. ( 40 )

38. Såsom jag redan har haft tillfälle att påpeka i ett annat sammanhang ska hamnar betraktas som ”företag” om – och i den mån – dessa faktiskt bedriver en eller flera ekonomiska verksamheter. EU‑domstolen och tribunalen har slagit fast att kommersiell drift och byggande av en infrastruktur, däribland en hamninfrastruktur, under vissa omständigheter utgör ekonomisk verksamhet vid tillämpningen av konkurrensreglerna. ( 41 )

39. Den rumänska regeringens ståndpunkt är, i huvudsak, att lotsning är en verksamhet som är oskiljaktigt knuten till myndighetsutövning, vars syfte inte är att maximera vinsten utan att säkerställa normer för tillhandahållande av tjänster för säker navigering, skydd av hamninfrastruktur och miljömässig hållbarhet. Den rumänska regeringen har i synnerhet betonat de risker för navigeringssäkerheten som skulle ha uppstått till följd av den praxis som tillämpades före dekretet nr 991/2020 ( 42 ).

40. Den ståndpunkten kräver två uppsättningar kommentarer.

41. Eventuella tidigare marknadsmisslyckanden kan inte vara avgörande för hur verksamhetens art ska betecknas.

42. Dessutom anser jag inte att lotstjänster, på grund av deras art, de bestämmelser som de omfattas av och deras syfte, är oskiljaktigt knutna till trafikövervakning eller trafiksäkerhet, som däremot hör till de grundläggande uppgifter som staten utför med hamnmyndigheternas hjälp.

43. Vad beträffar lotstjänsternas art, framgår det av handlingarna i målet att de lotstjänster som har anförtrotts hamnmyndigheterna består i att, på ett obligatoriskt sätt och mot ersättning, assistera havsgående fartyg när de anlöper och avgår från hamnar eller mellan kajplatser i samma hamn eller när de befinner sig på inre vattenvägar, för att säkerställa att de, och andra användare av hamninfrastrukturen, kan förflytta sig på ett säkert sätt. Dessa tjänster utförs av lotsar som ska transporteras med båt fram till det fartyg som ska assisteras. Dessa lotsar, som har mycket god kännedom om de särskilda förhållandena i vart och ett av de hamnområden som de är specialiserade på, tillhandahåller vägledning inifrån det berörda fartyget genom att ge instruktioner till kaptenen.

44. Jag konstaterar att sådan verksamhet, såsom jag just har beskrivit den, inte innebär utövande av någon lagstiftande befogenhet eller administrativ tillsyn, ( 43 ) vilket fortfarande är ett statligt monopol, som utövas genom ministern.

45. Vad gäller de bestämmelser som lotstjänster omfattas av, vill jag påpeka att lotstjänster definieras som en säkerhetstjänst som ska utföras på ett permanent, icke-diskriminerande, enhetligt och fortlöpande sätt och på lika villkor i fråga om kvalitet, varaktighet och pris. ( 44 ) Dessa villkor för tillhandahållandet är inte tillräckliga för att lotsning inte ska kvalificeras som ekonomisk verksamhet. Jag vill dessutom påpeka att enligt rumänsk rätt kan tjänsten tillhandahållas på tre olika sätt ( 45 ) och att det fortfarande är möjligt att överlåta lotstjänsterna på privata ekonomiska aktörer. Den hänskjutande domstolen har själv beskrivit lotstjänsterna, såsom de organiserades före dekret nr 991/2020, på ett sätt som innebär att de var öppna för konkurrens. Jag anser att detta är ett särskilt starkt tecken på att den verksamheten är av ekonomisk karaktär. ( 46 )

46. Vad slutligen gäller syftet med lotstjänster, är det tydligt att detta är kopplat till en strävan efter säker navigering i hamnar. Säkerhetsaspekten är emellertid inte den enda som måste beaktas. Lotsning bidrar även till att upprätthålla optimala trafikförhållanden när fartyg anlöper eller avgår från en hamn. Lotsning bidrar således till en friktionsfri sjöfart och därmed till hamnområdets konkurrens- och attraktionskraft. ( 47 ) Jag vill emellertid erinra om att alla de hamnar som berörs av dekret nr 991/2020 är kusthamnar i det transeuropeiska transportnätet, vilka således är av avgörande betydelse för handeln inom gemenskapen. ( 48 ) Det förefaller som om lotsningsverksamhet långt ifrån saknar en ekonomisk konnotation.

47. Under dessa omständigheter anser jag, i likhet med kommissionen, ( 49 ) att en åtskillnad måste göras mellan, å ena sidan, sjötrafikövervakning och sjöfartssäkerhetsarbete som, i sig och i strikt mening, faller under myndighetsutövning som inte omfattas av de unionens konkurrensrättsliga regler och, å andra sidan, tillhandahållande av en tjänst som måste följa reglerna för sjötrafiksäkerhet eller som bidrar till en säker trafik. Även om fastställandet av säkerhetsbestämmelser till sin natur utgör myndighetsövning, utgör med andra ord inte all efterföljande verksamhet som omfattas de bestämmelserna eller som består i att tillämpa dem myndighetsutövning.

48. Under dessa omständigheter ska lotstjänster anses utgöra ekonomisk verksamhet.

3. Identifiering av en viss verksamhet

49. För det tredje ska kvalificeringen som ekonomisk verksamhet alltid vara knuten till en avgränsad verksamhet, ( 50 ) och en separat bedömning måste göras för var och en av de olika verksamheter som bedrivs av en och samma enhet. ( 51 )

50. Detta villkor ger inte upphov till några svårigheter i det nationella målet. ( 52 )

4. Erbjudande av varor eller tjänster på en viss marknad

51. Slutligen och för det fjärde består en ekonomisk verksamhet i att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad. ( 53 ) Tjänster som normalt sett utförs mot ersättning, som anses utgöra det ekonomiska vederlaget för tjänsten i fråga, är tjänster som kan kvalificeras som ”ekonomisk verksamhet”. ( 54 ) En verksamhet kan nämligen i princip inte anses utgöra ekonomisk verksamhet om den inte, åtminstone inte i slutändan, ger intäkter som kan generera vinst eller åtminstone täcka kostnaderna. ( 55 )

52. Jag vill därvid erinra om följande omständigheter.

53. Med förbehåll för ytterligare kontroller från den hänskjutande domstolens sida, förefaller det föreskrivas i den rumänska lagstiftningen att lotstjänster ska tillhandahållas mot ersättning. ( 56 ) De taxor som de berörda hamnmyndigheterna tillämpar ska visserligen godkännas av det nationella tillsynsrådet på det marina området, ( 57 ) men de fastställs inte i lagen. ( 58 ) De berörda myndigheterna har handlingsutrymme att fastställa priserna. APM har beskrivit priserna som icke-diskriminerande och transparenta. Dessa särdrag liknar särdragen hos de taxor som tillämpas inom ramen för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, som utgör ekonomisk verksamhet och som, till sin natur, i princip omfattas av reglerna om statligt stöd. ( 59 )

54. De hamnmyndigheter som lotstjänster har överlåtits till förefaller ha uppförts som vinstdrivande företag i det nationella handelsregistret. ( 60 ) Det framgår dock inte med säkerhet av de handlingar som EU‑domstolen har tillgång till att de hamnmyndigheter som berörs av dekret nr 991/2020 har ett egentligt vinstdrivande syfte vid tillhandahållandet av lotstjänsterna. Den omständigheten att tillhandahållandet av varor eller tjänster sker utan vinstsyfte utgör emellertid inte hinder för att den enhet som utför dessa transaktioner på marknaden ska betraktas som ett företag, då tillhandahållandet sker i konkurrens med andra aktörer vars verksamhet bedrivs i vinstsyfte. ( 61 )

55. Villkoren för lotstjänsternas organisation före ikraftträdandet av dekret nr 991/2020 talar emellertid mycket tydligt för att det fanns sådana aktörer, varav vissa för övrigt är direkta berörda parter i det nationella målet. Den hänskjutande domstolen har själv hävdat att marknaden för lotstjänster var öppen för konkurrens på grundval av avtal om tillhandahållande av tjänster som ingicks på ett icke‑diskriminerande sätt mellan de privata aktörerna och hamnmyndigheterna ( 62 ) efter det att ministern hade tillåtit de aktörerna att tillhandahålla de berörda tjänsterna. ( 63 ) Även om det nationella konkurrensrådet konstaterade att det fanns en kartell mellan de ekonomiska aktörer som deltog på marknaden för lotstjänster, ( 64 ) beror detta dessutom på, tvärtemot vad den rumänska regeringen och APM har hävdat, att det faktiskt fanns en marknad för de tjänsterna som innehades av konkurrenter till hamnmyndigheterna vilka bedrev sin verksamhet i vinstsyfte.

56. Enligt min mening råder det således inget tvivel om att lotstjänsterna faktiskt består i att erbjuda en tjänst på en marknad i konkurrens med andra ekonomiska aktörer.

5. Slutsats i denna del

57. Det följer således av ovanstående överväganden att lotstjänster ska anses utgöra ekonomisk verksamhet. De hamnmyndigheter som har fått ensamrätt till de tjänsterna är således företag, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

C.

Snedvridning av konkurrensen

58. Även om det antas att lotstjänster i rumänsk rätt betraktas som en allmännyttig tjänst, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att fastställa, ( 65 ) vill jag påpeka att ett lagstadgat monopol för ett statligt företag som ansvarar för denna allmännyttiga tjänst inte med nödvändighet medför en snedvridning av konkurrensen och att den fördel som har beviljats operatören av en infrastruktur som omfattas av ett lagstadgat monopol inte kan snedvrida konkurrensen, under vissa omständigheter. Följande kumulativa villkor måste vara uppfyllda: i) tjänsten är föremål för ett lagstadgat monopol som har fastställts i överensstämmelse med unionsrätten, ii) det lagstadgade monopolet utesluter inte endast konkurrens på marknaden utan också om marknaden, iii) tjänsten konkurrerar inte med andra tjänster och iv) om tjänsteleverantören är verksam på en annan marknad som är öppen för konkurrens måste korssubventionering uteslutas. ( 66 )

59. Ett lagstadgat monopol föreligger om en viss tjänst enligt lag eller annan reglering är förbehållen en enda leverantör och om det föreskrivs ett klart förbud för andra aktörer att tillhandahålla den tjänsten. Ett beslut om att stänga en marknad ska fattas av de myndigheter eller offentliga organ som är behöriga enligt unionsrätten.

60. Det framgår av de handlingar som EU-domstolen har tillgång till att staten agerade genom det ministerium som antog dekret nr 991/2020, som därför faktiskt utgör en regleringsåtgärd. Även om beslut nr 22/1999 fortfarande är i kraft och fortfarande föreskriver de tre tillåtna formerna för tillhandahållande av lotstjänster, ( 67 ) konstaterar jag att det dekretet har lett till att privata aktörer har förbjudits att bedriva sin verksamhet. Var och en av de tre hamnmyndigheterna har fått ensamrätt att tillhandahålla lotstjänster i de områden som omfattas av deras respektive behörighet. Den rumänska regeringen har själv medgett att ett lagstadgat monopol återinfördes genom dekret nr 991/2020. ( 68 )

61. Det återstår att avgöra huruvida detta lagstadgade monopol infördes i enlighet med unionsrätten.

62. Jag vill i detta avseende erinra om att kapitel II i förordning 2017/352 inte är tillämpligt på lotstjänster. Kommissionen har härav dragit slutsatsen att artikel 56 FEUF inte är tillämplig i förevarande fall. Kommissionens ståndpunkt kan antagligen förklaras av att tjänster på transportområdet inte omfattas av den bestämmelsen, som endast kan tillämpas på sådana tjänster om en unionsrättsakt har antagits på grundval av transportbestämmelserna och har gjort den bestämmelsen tillämplig på de tjänsterna, ( 69 ) vilket inte är fallet med förordning 2017/352.

63. Även om lotstjänster nämns i förordning 2017/352, som i sig antogs på grundval av artikel 100 FEUF, är jag emellertid inte övertygad om lotstjänster i sig ska betraktas som en tjänst för transport av varor eller personer. ( 70 ) Det skulle därför kunna övervägas en bedömning mot bakgrund av artikel 56 FEUF. Tillämpligheten av artikel 49 FEUF ger inte upphov till några problem. ( 71 )

64. EU-domstolen har under alla omständigheter redan slagit fast att en nationell lagstiftning enligt vilken det föreskrivs en ensamrätt för en enda offentlig eller privat aktör att bedriva en ekonomisk verksamhet utgör en inskränkning i såväl etableringsfriheten som friheten att tillhandahålla tjänster och att det ska bedömas huruvida den kan anses motiverad av tvingande skäl av allmänintresse och, i förekommande fall, huruvida den är lämplig för att uppnå det mål som eftersträvas och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet. ( 72 )

65. Dessutom är det uppenbart att de tjänster som tillhandahålls är gränsöverskridande i sig ( 73 ) på grund av den aktuella marknadens ”internationella karaktär”. ( 74 ) Kopplingen mellan den situation som står i centrum för det nationella målet och de grundläggande friheter som har åberopats är en naturlig följd av att var och en av de berörda hamnarna ingår i det transeuropeiska transportnät som har inrättats genom förordning nr 1315/2013 och som samlar ”[d]en absolut största delen av unionens sjötrafik”. ( 75 ) Det kan således med säkerhet konstateras att mottagarna av lotstjänsterna inte enbart är rumänska medborgare. ( 76 ) Slutligen är tvisten i det nationella målet av en tydligt gränsöverskridande art, med tanke på platsen för tillhandahållandet av lotstjänsterna och deras ekonomiska betydelse. ( 77 ) APM:s påstående att ingen privat aktör i någon annan medlemsstat berörs av tillhandahållandet av lotstjänster i Rumänien ( 78 ) förefaller irrelevant.

66. Den rumänska regeringen har hänvisat till överväganden rörande sjötrafiksäkerhet för att motivera en eventuell inskränkning av en grundläggande frihet. ( 79 ) Denna rättfärdigandegrund bör godtas, eftersom det framgår av EU-domstolens fasta praxis att målet att trygga säkerheten i hamnvatten utgör ett tvingande skäl av allmänintresse. ( 80 )

67. Det återstår att avgöra huruvida den inskränkning av friheten att tillhandahålla tjänster och etableringsfriheten som jag just har beskrivit ändå är lämplig för att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet.

68. För att avgöra huruvida en inskränkning uppfyller villkoret om proportionalitet, ankommer det på den medlemsstat som åberopar ett mål som är ägnat att motivera en inskränkning av en grundläggande frihet eller rättighet att för den nationella domstolen lägga fram samtliga omständigheter som gör det möjligt för den domstolen att försäkra sig om att den berörda åtgärden faktiskt uppfyller de krav som följer av proportionalitetsprincipen. ( 81 ) EU-domstolen är emellertid behörig att ge den hänskjutande domstolen anvisningar på grundval av de handlingar som den har tillgång till, vilka är ägnade att göra det möjligt för den domstolen att avgöra målet. ( 82 )

69. Dekret nr 991/2020 måste visa sig vara såväl lämpligt för att uppnå det åberopade legitima målet som nödvändigt och proportionerligt för det ändamålet.

70. Det framgår av de handlingar som EU-domstolen har tillgång till att de rumänska myndigheterna, genom att anta dekret nr 991/2020, framför allt avsåg att åtgärda bristerna i de sätt på vilka lotstjänsterna tidigare organiserades, vilka ledde till ett ökat antal sjöfartsolyckor, en ökad säkerhetsrisk på grund av en förväxling mellan lotsnings- och bogseringstjänster, ökade kostnader, kommersiella påtryckningar på lotsare och avbrott i tillhandahållandet av tjänsterna. En optimal säkerhet i hamnvatten måste således, enligt denna logik, med nödvändighet uppnås genom att konkurrensen på lotsmarknaden undanröjs.

71. Det är intressant att notera att, även om den rumänska regeringen ansåg att de aktörer som var ansvariga för att situationen hade försämrats behövde uteslutas för att säkerheten skulle förbättras, ansåg ministern emellertid inte att det var problematiskt att bevilja ensamrätt till hamnmyndigheten APM, trots att konkurrensrådet hade konstaterat att den myndigheten hade åsidosatt konkurrenslagen och artikel 102 FEUF ( 83 ) och således indirekt hade tillskrivit den myndigheten ansvaret för den försämrade säkerhetssituationen. Detta konstaterande innebär att idén om ett samband mellan en förbättrad säkerhetssituation och beviljande av ensamrätt till hamnmyndigheterna åtminstone försvagas. ( 84 )

72. Ställda inför en öppen men bristfällig marknad hade de rumänska myndigheterna ett brett spektrum av åtgärder till sitt förfogande som var mindre restriktiva än den radikala åtgärden att stänga marknaden genom att bevilja ensamrätter. Såsom kommissionen har gjort gällande, bestod den första av dessa åtgärder i att tillämpa effektiva sanktioner, såsom de som har beslutats av konkurrensrådet. De rumänska myndigheterna kunde även ingripa lagstiftningsmässigt för att rama in och reglera lotsyrket, för att säkerställa att lotsare kan verka helt självständigt. ( 85 ) Med hänsyn till att hamnförvaltningar anses utgöra företag, behöver för övrigt det påståendet prövas att lotsare som utför lotstjänster inte blir föremål för några kommersiella påtryckningar eftersom de tillhör hamnmyndigheten.

73. Med förbehåll för den hänskjutande domstolens senare prövning, betvivlar jag följaktligen starkt att det lagstadgade monopol som har skapats till förmån för hamnmyndigheterna står i proportion till det åberopade målet om säkerhet i hamnvatten. Det ska konstateras föreligga en omotiverad inskränkning av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster. Eftersom det lagstadgade monopolet förefaller strida mot unionsrätten, är det således inte nödvändigt att gå vidare med bedömningen av de andra villkor som avses i punkt 58 i förevarande förslag till avgörande.

74. Följande påpekanden bör dock göras för den hänskjutande domstolen.

75. Även om det skulle fastställas att det föreligger en snedvridning av konkurrensen, kan det fortfarande slås fast att de åtgärder som anges i dekret nr 991/2020 inte utgör ”statligt stöd” för det fall de fyra villkor som anges i Altmark‑domen ( 86 ) är uppfyllda, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, eventuellt med EU-domstolens hjälp genom en ny begäran om förhandsavgörande.

III. Förslag till avgörande

76. Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att EU-domstolen besvarar den fråga som ställts av Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie (Högsta domstolen, Rumänien) på följande sätt:

Artikel 107.1 FEUF ska tolkas enligt följande. En statlig enhet som, av en medlemsstat, har beviljats ensamrätt att tillhandahålla lotstjänster i den hamn som omfattas av den enhetens behörighet ska anses bedriva ekonomisk verksamhet och därmed betraktas som ett företag.

För att kunna konstatera förekomsten av ett statligt stöd ankommer det på den hänskjutande domstolen att kontrollera att övriga villkor som krävs för detta är uppfyllda, i synnerhet villkoret om snedvridning av konkurrensen. I detta sammanhang ska den hänskjutande domstolen försäkra sig om att det unionsrättsliga villkoret att ett monopol ska ha skapats är uppfyllt. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att särskilt granska beviljandet av ensamrätter genom det ifrågavarande dekretet i det nationella målet mot bakgrund av friheten att tillhandahålla tjänster och etableringsfriheten samt att försäkra sig om att beviljandet inte medför en omotiverad inskränkning.

( 1 ) Originalspråk: franska.

( 2 ) Se, exempelvis, dom av den 17 maj 1994, Corsica Ferries (C‑18/93, EU:C:1994:195), dom av den 20 februari 2001, Analir m.fl. (C‑205/99, EU:C:2001:107), dom av den 30 september 2003, Colegio de Oficiales de la Marina Mercante Española (C‑405/01, EU:C:2003:515), dom av den 10 juni 2010, Fallimento Traghetti del Mediterraneo (C‑140/09, EU:C:2010:335), dom av den 17 mars 2011, Naftiliaki Etaireia Thasou och Amaltheia I Naftiki Etaireia (C‑128/10 och C‑129/10, EU:C:2011:163), dom av den 20 november 2025, Stockholms Hamn (C‑401/24, EU:C:2025:902), och dom av den 22 januari 2026, Vlaams Gewest (C‑413/24, EU:C:2026:30).

( 3 ) EUT L 57, 2017, s. 1, i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/697 av den 25 maj 2020 (EUT L 165, 2020, s. 7) (nedan kallad förordning 2017/352).

( 4 ) Publicerat på nytt i Monitorul Oficial al României, del I, nr 511, av den 22 juli 2010 (nedan kallat beslut nr 22/1999).

( 5 ) Se artiklarna 47 och 48 i regeringsbeslut nr 22/1999.

( 6 ) Se artikel 49 i regeringsbeslut nr 22/1999.

( 7 ) Den bestämmelsen har följande lydelse:

”(1) Lotsning av havsgående fartyg samt kombinerade havs- och flodgående fartyg i hamnar där den tjänsten är obligatorisk ska ombesörjas av hamnmyndigheterna

a) genom den aktuella myndighetens egen lotspersonal,

b) genom specialiserade ekonomiska aktörer, som har auktoriserats i enlighet med artikel 19.2, på grundval av ett kontrakt som har ingåtts på ett icke-diskriminerande sätt mellan den aktuella myndigheten och de ekonomiska aktörerna,

c) genom att den aktuella myndigheten tilldelar specialiserade ekonomiska aktörer som har auktoriserats i enlighet med artikel 19.2 en koncession för att tillhandahålla lotstjänster.

…

(4) Myndigheterna ska offentliggöra en förteckning över de auktoriserade ekonomiska aktörer som de har ingått lotsningsavtal med, de taxor som tillämpas och de lättnader som beviljas genom avtalen.

(5) Sådana ekonomiska aktörer som avses i punkt 1 ska betala en avgift som myndigheten fastställer för att få använda hamninfrastrukturen.

(6) Villkoren för tillhandahållande av lotsning av havsgående fartyg ska antas genom dekret av transportministern.”

( 8 ) Konkurrensrådets beslut nr 51/2016 av den 10 augusti 2016 (tillgängligt på https://www.consiliulconcurentei.ro/wp-content/uploads/2017/02/decizia_51.pdf) (nedan kallat konkurrensrådets beslut). Se, särskilt, artiklarna 1 och 2 i det beslutet.

( 9 ) Se Europeiska kommissionens yttrande sj.c (2024) 4262312 av den 31 maj 2024 i ärende nr 458/36/2020, Canal Sea Services/Ministerul Transporturilor, Infrastructurii și Comunicațiilor (nedan kallat kommissionens yttrande).

( 10 ) Rådets förordning av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 FEUF (EUT L 248, 2015, s. 9). Se artikel 29 i den förordningen.

( 11 ) Se, bland omfattande rättspraxis, dom av den 20 november 2025, Stockholms Hamn (C‑401/24, EU:C:2025:902, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

( 12 ) Jag vill erinra om att även om kommissionen, vars beslut kan prövas av unionsdomstolarna, är exklusivt behörig att bedöma huruvida ett stöd är förenligt med den inre marknaden, utgör detta inte hinder för att en nationell domstol kan begära förhandsavgörande från EU-domstolen om tolkningen av begreppet stöd (se dom av den 3 mars 2021, Poste Italiane och Agenzia delle entrate – Riscossione, C‑434/19 och C‑435/19, EU:C:2021:162, punkt 33).

( 13 ) Se dom av den 23 april 1991, Höfner och Elser (C‑41/90, EU:C:1991:161).

( 14 ) Enligt vad som anges i dess rättsliga grund, som är artikel 100.2 FEUF.

( 15 ) Se artikel 1.1 i förordning 2017/352.

( 16 ) Se kommissionens meddelande COM(2012) 573 final, som det hänvisas till i skäl 3 i förordning 2017/352.

( 17 ) Se skäl 4 i förordning 2017/352.

( 18 ) Se artikel 1.4 i förordning 2017/352. Dessa hamnar förtecknas i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU (EUT L 348, 2013, s. 1). Det framgår av posten för Rumänien i tabellen i förteckning 2 i den bilagan att alla de hamnar som berörs av dekretet nr 991/2020 finns med där.

( 19 ) Skäl 6 i förordning 2017/352. Mina kursiveringar.

( 20 ) Skäl 10 i förordning 2017/352. Se, även, skäl 24 i den förordningen.

( 21 ) Skäl 23 i förordning 2017/352.

( 22 ) Skäl 32 i förordning 2017/352. Min kursivering. Det framgår även av det skälet att om skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster anses vara av allmänt ekonomiskt intresse, bör den fullgöras i enlighet med bestämmelserna i kommissionens beslut 2012/21/EU av den 20 december 2011 om tillämpningen av artikel 106.2 FEUF på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (EUT L 7, 2012, s. 3) och kommissionens förordning nr 360/2012 av den 25 april 2012 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 FEUF på stöd av mindre betydelse som beviljas företag som tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (EUT L 114, 2012, s. 8), samt kommissionens meddelande med titeln ”Europeiska unionens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster” (EUT C 8, 2012, s. 15). Mer allmänt finns det många hänvisningar till konkurrensreglerna, en effektiv konkurrens, en konkurrensutsatt marknad, lika konkurrensvillkor och snedvridning av marknaden samt statligt stöd i ingressen till förordning 2017/352. Se, bland annat, skälen 34, 40–46 och 55 i den förordningen.

( 23 ) Se artikel 1.2 i förordning 2017/352.

( 24 ) Artikel 2 led 8 i förordning 2017/352. Endast djuphavslotstjänster förefaller inte omfattas av den förordningens tillämpningsområde: se skäl 8 i den förordningen.

( 25 ) Skäl 39 i förordning 2017/352.

( 26 ) Se artikel 10 i förordning 2017/352.

( 27 ) Se artiklarna 3–9 i förordning 2017/352 och därutöver artikel 21 i den förordningen, såsom framgår av artikel 10.1 i förordningen, vilken avser övergångsbestämmelser.

( 28 ) Med undantag för artikel 21 i förordning 2017/352. Se fotnot 27 i förevarande förslag till avgörande.

( 29 ) Beträffande avsaknaden av inverkan av förordning 2017/352 på de bedömningar som kommissionen gör på grundval av artiklarna 107 och 108 FEUF, se dom av den 30 april 2019, UPF/kommissionen (T‑747/17, EU:T:2019:271, punkt 140).

( 30 ) Se dom av den 23 april 1991, Höfner och Elser (C‑41/90, EU:C:1991:161, punkt 21).

( 31 ) Se dom av den 20 november 2025, Stockholms Hamn (C‑401/24, EU:C:2025:902, punkt 21).

( 32 ) Se dom av den 11 juni 2020, kommissionen och Republiken Slovakien/Dôvera zdravotná poist’ovňa (C‑262/18 P och C‑271/18 P, EU:C:2020:450, punkt 29).

( 33 ) Se dom av den 10 januari 2006, Cassa di Risparmio di Firenze m.fl. (C‑222/04, EU:C:2006:8, punkt 107), och dom av den 20 november 2025, Stockholms Hamn (C‑401/24, EU:C:2025:902, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

( 34 ) Se dom av den 20 november 2025, Stockholms Hamn (C‑401/24, EU:C:2025:902, punkt 23 och där angiven rättspraxis). Se, även, dom av den 12 juli 2012, Compass-Datenbank (C‑138/11, EU:C:2012:449, punkterna 37 och 38), dom av den 7 november 2019, Aanbestedingskalender m.fl./kommissionen (C‑687/17 P, EU:C:2019:932, punkterna 18 och 19), och dom av den 24 mars 2022, GVN/kommissionen (C‑666/20 P, EU:C:2022:225, punkt 71).

( 35 ) Se dom av den 20 november 2025, Stockholms Hamn (C‑401/24, EU:C:2025:902, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

( 36 ) Se dom av den 24 oktober 2002, Aéroports de Paris/kommissionen (C‑82/01 P, EU:C:2002:617, punkt 74).

( 37 ) Se dom av den 24 oktober 2002, Aéroports de Paris/kommissionen (C‑82/01 P, EU:C:2002:617, punkt 77). Se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juli 2012, Compass-Datenbank (C‑138/11, EU:C:2012:449, punkterna 35–38), och dom av den 18 januari 2024, Lietuvos notarų rūmai m.fl. (C‑128/21, EU:C:2024:49, punkt 62).

( 38 ) Se dom av den 6 september 2011, Scattolon (C‑108/10, EU:C:2011:542, punkt 44).

( 39 ) Se dom av den 10 juli 2025, INTERZERO m.fl. (C‑254/23, EU:C:2025:569, punkt 56).

( 40 ) Se dom av den 10 juli 2025, INTERZERO m.fl. (C‑254/23, EU:C:2025:569, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

( 41 ) Se mitt förslag till avgörande i målet Stockholms Hamn (C‑401/24, EU:C:2025:415, punkt 10) och där angiven rättspraxis. Se, beträffande ekonomisk verksamhet som kan bedrivas av hamnar, såsom den beskrivs i kommissionens beslutspraxis, dom av den 30 april 2019, UPF/kommissionen (T‑747/17, EU:T:2019:271, punkt 53), domen Chambre de commerce et d’industrie métropolitaine Bretagne-Ouest (port de Brest)/kommissionen (T‑754/17, EU:T:2019:270, punkt 65) och dom av den 20 september 2019, Port autonome du Centre et de l’Ouest m.fl./kommissionen (T‑673/17, EU:T:2019:643, punkt 63). När det gäller den ekonomiska karaktären av beviljande av tillträde till hamnar och tilldelning av koncessioner för statsägda områden och dockor, se även dom av den 20 december 2023, Autorità di sistema portuale del Mar Ligure occidentale m.fl./kommissionen (T‑166/21, EU:T:2023:862, punkterna 81 och 82).

EU-domstolen har däremot slagit fast att föroreningsövervakning som utförs i en oljehamn utgör en uppgift som utförs för att tillgodose allmänintresset och som hör till statens grundläggande uppgifter i fråga om skydd för havsmiljön och att den därför inte är ekonomisk karaktär (se dom av den 18 mars 1997, Diego Calì & Figli, C‑343/95, EU:C:1997:160, punkterna 22 och 23 samt där angiven rättspraxis). EU‑domstolen har även slagit fast att verksamhet som rör kontroll och övervakning av luftrummet är typiska offentligrättsliga maktbefogenheter (se dom av den 19 januari 1994, SAT Fluggesellschaft,C‑364/92, EU:C:1994:7, punkt 30. Se, även, dom av den 19 december 2012, Mitteldeutsche Flughafen och Flughafen Leipzig-Halle/kommissionen, C‑288/11 P, EU:C:2012:821, punkt 42). Helt nyligen erinrade EU-domstolen om att verksamhet som sjötrafikövervakning och sjösäkerhetsarbete eller sjöpolisverksamhet ska anses vara oskiljaktigt knuten till myndighetsutövning (se dom av den 20 november 2025, Stockholms Hamn,C‑401/24, EU:C:2025:902, punkt 26. Se, även, mitt förslag till avgörande i målet Stockholms Hamn, C‑401/24, EU:C:2025:415, punkt 18).

( 42 ) Den rumänska regeringen åberopar i allmänhet avbrott och risker i sjösäkerheten, vilket blev en realitet under den period då lotstjänster tillhandahölls av auktoriserade aktörer (se punkt 43 i denna regerings skriftliga yttrande).

( 43 ) Se, analogt, dom av den 25 januari 2018, BSCA/kommissionen (T‑818/14, EU:T:2018:33, punkterna 100–102).

( 44 ) Se artikel 48 i beslut nr 22/1999.

( 45 ) Se artikel 50 i beslut nr 22/1999, som det hänvisas till i punkt 22 i förevarande förslag till avgörande.

( 46 ) EU-domstolen har dessutom, genom att tillämpa konkurrensreglerna på lotstjänster, underförstått men med nödvändighet angett att en sådan verksamhet är av ekonomisk karaktär. Se dom av den 17 maj 1994, Corsica Ferries (C‑18/93, EU:C:1994:195, punkt 38 och följande punkter). Unionslagstiftaren har gjort detsamma, genom att inte utesluta att lotsning är av ekonomisk karaktär i förordning 2017/352 (se, i detta avseende, punkt 36 i kommissionens yttrande).

( 47 ) Se, analogt, dom av den 25 januari 2018, BSCA/kommissionen (T‑818/14, EU:T:2018:33, punkt 103).

( 48 ) Se, bland annat, skäl 2 i förordning nr 1315/2013.

( 49 ) Se, särskilt, punkt 30 i kommissionens yttrande.

( 50 ) Se dom av den 20 november 2025, Stockholms Hamn (C‑401/24, EU:C:2025:902, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

( 51 ) Se dom av den 27 juni 2017, Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania (C‑74/16, EU:C:2017:496, punkt 44).

( 52 ) Jag vill påpeka att hamnmyndigheternas övriga verksamheter inte beskrivs närmare i de handlingar som EU-domstolen har tillgång till.

( 53 ) Se dom av den 20 november 2025, Stockholms Hamn (C‑401/24, EU:C:2025:902, punkt 29).

( 54 ) Se dom av den 20 november 2025, Stockholms Hamn (C‑401/24, EU:C:2025:902, punkt 30).

( 55 ) Se dom av den 20 november 2025, Stockholms Hamn (C‑401/24, EU:C:2025:902, punkt 32).

( 56 ) Enligt artikel 48 i regeringsbeslut nr 22/1999, vilken kommissionen nämnde i punkt 41 i sitt skriftliga yttrande.

( 57 ) Det framgår av punkt 52 i den rumänska regeringens skriftliga yttrande att tillsynsrådet på det marina området godkänner de regler som motiverar de taxor som myndigheterna tillämpar för tillhandahållande av säkerhetstjänster, som således tycks innefatta lotstjänster, samt fördelningen av de avgifterna på olika utgiftsposter. Tillsynsrådet har även till uppgift att kontrollera huruvida taxorna står i proportion till kostnaden för den tjänst som tillhandahålls. Det framgår emellertid inte av dessa omständigheter att de hamnmyndigheter som avses i dekret nr 991/2020 inte har något inflytande när det gäller fastställandet av de taxor som tillämpas på lotstjänsterna.

( 58 ) När det rör sig om en icke-ekonomisk verksamhet kan uttaget av en avgift som har fastställts i lag anses vara oskiljaktigt förbundet med den verksamheten och inte anses kunna påverka den berörda verksamhetens art. Se dom av den 12 juli 2012, Compass-Datenbank (C‑138/11, EU:C:2012:449, punkt 42). En sådan omständighet är inte heller i sig tillräcklig för att den aktuella verksamheten inte ska betraktas som ekonomisk verksamhet (se dom av den 12 juli 2012, Compass‑Datenbank, C‑138/11, EU:C:2012:449, punkt 49).

( 59 ) Se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2019, Port autonome du Centre et de l’Ouest m.fl./kommissionen (T‑673/17, EU:T:2019:643, punkt 82).

( 60 ) Se punkt 45 i Canal Sea Services skriftliga yttrande.

( 61 ) Se dom av den 27 juni 2017, Congregación de Escuelas Pías Provincia Betania (C‑74/16, EU:C:2017:496, punkt 46).

( 62 ) Se sida 3 i begäran om förhandsavgörande.

( 63 ) Se punkt 5 i kommissionens skriftliga yttrande.

( 64 ) Se konkurrensrådets beslut som har nämnts i fotnot 8 i förevarande förslag till avgörande.

( 65 ) Den rumänska regeringen har betecknat tjänsten som ”allmännyttig” (se punkt 24 i regeringens yttrande).

( 66 ) Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 oktober 2021, Scandlines Danmark och Scandlines Deutschland/kommissionen (C‑174/19 P och C‑175/19 P, EU:C:2021:801, punkt 130 och där angiven rättspraxis). Se, även, punkt 188 i kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF (EUT C 262, 2016, s. 1).

( 67 ) Se punkt 45 i förevarande förslag till avgörande.

( 68 ) Se punkt 40 i den rumänska regeringens skriftliga yttrande.

( 69 ) Se dom av den 4 oktober 2024, Litauen m.fl./parlamentet och rådet (Mobilitetspaketet) (C‑541/20–C‑555/20, EU:C:2024:818, punkterna 352–356).

( 70 ) Jag betvivlar att leverantörer av lotstjänster faktiskt kan betraktas som ”transportoperatörer”. Friheten att tillhandahålla tjänster på transportområdet definieras emellertid som en rätt för transportföretagen att fritt tillhandahålla transporttjänster (se dom av den 4 oktober 2024, Litauen m.fl./parlamentet och rådet (Mobilitetspaketet), C‑541/20–C‑555/20, EU:C:2024:818, punkt 358).

( 71 ) Eftersom etableringsfriheten under alla omständigheter är direkt tillämplig på transporter. Se dom av den 4 oktober 2024, Litauen m.fl./parlamentet och rådet (Rörlighetspaketet) (C‑541/20–C‑555/20, EU:C:2024:818, punkt 361). När det gäller etableringsfriheten mer allmänt, se punkt 362 och följande punkter i den domen.

( 72 ) Se dom av den 23 februari 2016, kommissionen/Ungern (C‑179/14, EU:C:2016:108, punkterna 164 och 165). Se, även, dom av den 10 juli 2025, INTERZERO m.fl. (C‑254/23, EU:C:2025:569, punkt 117).

( 73 ) I EU-domstolens senare rättspraxis har det faktiskt betonats att bestämmelserna beträffande etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster i princip inte ska tillämpas på en situation som i alla avseenden är begränsad till en och samma medlemsstat (se dom av den 2 mars 2023, Bursa Română de Mărfuri,C‑394/21, EU:C:2023:146, punkt 48).

( 74 ) För att återanvända de formuleringar som användes i domen av den 8 mars 2001, Gourmet International Products (C‑405/98, EU:C:2001:135, punkt 39).

( 75 ) Se skäl 7 i förordning 2017/352. De rumänska hamnarna är av grundläggande kommersiell betydelse inom det nätverket. Constanța hamn, som är den största hamnen i Svarta havet, är en strategisk knutpunkt.

( 76 ) Se, analogt, dom av den 1 oktober 2015, Trijber och Harmsen (C‑340/14 och C‑341/14, EU:C:2015:641, punkt 41).

( 77 ) Se, analogt, dom av den 17 juli 2008, ASM Brescia (C‑347/06, EU:C:2008:416, punkt 62), och dom av den 21 mars 2019, Unareti (C‑702/17, EU:C:2019:233, punkterna 28 och 30).

( 78 ) Se punkt 12 i APM:s skriftliga yttrande.

( 79 ) Se punkt 42 i den rumänska regeringens skriftliga yttrande.

( 80 ) Se dom av den 22 januari 2026, Vlaams Gewest (C‑413/24, EU:C:2026:30, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

( 81 ) Se dom av den 10 juli 2025, INTERZERO m.fl. (C‑254/23, EU:C:2025:569, punkt 101 och där angiven rättspraxis).

( 82 ) Se dom av den 10 juli 2025, INTERZERO m.fl. (C‑254/23, EU:C:2025:569, punkt 124 och där angiven rättspraxis).

( 83 ) Se artikel 7 i konkurrensrådets beslut.

( 84 ) Jag noterar även att det i konkurrensrådets beslut konstaterades att ett visst antal bestämmelser om bogseringstjänster hade åsidosatts. För att säkerställa ett konsekvent svar till de rumänska myndigheterna skulle det vara intressant att fastställa huruvida det även har beslutats om en stängning av marknaden för bogsering.

( 85 ) I artikel 11 i beslutet rekommenderade konkurrensrådet för övrigt ett förtydligande av den rättsliga ramen för lots- och bogseringstjänster.

( 86 ) Domen av den 24 juli 2003, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg (C‑280/00, EU:C:2003:415). EU-domstolen har bekräftat detta vid flera tillfällen och senast, vid tidpunkten för utarbetandet av förevarande förslag till avgörande, i domen av den 20 november 2025, Stockholms Hamn (C‑401/24, EU:C:2025:902, punkterna 41 och 42). Prövningen av frågan huruvida den aktuella åtgärden ska kvalificeras som ”statligt stöd”, i den mening som avses i artikel 107 FEUF, vilken kan innefatta en kontroll av huruvida de villkor som uppställs i den rättspraxis som följer av den domen, ska ske före prövningen av en stödåtgärd enligt artikel 106.2 FEUF. Den frågan ska nämligen besvaras innan det i förekommande fall prövas om ett oförenligt stöd ändå är nödvändigt för att fullgöra den uppgift som mottagaren av åtgärden har tilldelats enligt artikel 106.2 FEUF (se dom av den 3 mars 2021, Poste Italiane och Agenzia delle entrate – Riscossione, C‑434/19 och C‑435/19, EU:C:2021:162, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

Citera som: Generaladvokatens förslag i mål C-117/25
