--- citation: HFD 2026 not. 24 court: Högsta förvaltningsdomstolen series: "https://ratiolex.se/hfd/" type: NOTIS date: 2026-06-17 published: 2026-10-06 retrieved: 2026-10-07 case_numbers: - 1699-26 keywords: - Förvaltningsprocess - Utredningsansvar - Återkrav av assistansersättning lagrum: - 8 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) url: "https://ratiolex.se/hfd/2026/not-24/" source: "https://rattspraxis.etjanst.domstol.se/api/v1/publiceringar/2fa8f1f5-5be1-4804-a6b9-4bba43825a26" source_organization: Domstolsverket license: Allmän handling. Texten är domstolens egen och återges ord för ord. --- # HFD 2026 not. 24 Kammarrätten borde ha uppmärksammat Försäkringskassan på att utredning som myndigheten åberopat till stöd för att återkräva assistansersättning inte getts in i målet och gett myndigheten möjlighet att komplettera processmaterialet. --- ## Not 24 ## Högsta förvaltningsdomstolen Högsta förvaltningsdomstolen meddelade den 17 juni 2026 följande beslut (mål nr 1699-26). ### Bakgrund 1. Försäkringskassan beslutade under hösten 2021 att återkräva närmare 6 miljoner kr från IGS Assistans AB (IGS). Beloppet avsåg assistansersättning som hade betalats ut till IGS för en person (NN) som IGS var assistansanordnare för. Till stöd för beslutet åberopade Försäkringskassan att myndigheten den 20 augusti 2021 hade dragit in NN:s assistansersättning, eftersom denne efter utredning hade befunnits sakna rätt till sådan ersättning, och assistansersättning hade därmed betalats ut felaktigt. 2. IGS överklagade till Förvaltningsrätten i Växjö, som i dom den 23 augusti 2023 avslog överklagandet, och därefter till Kammarrätten i Jönköping som genom den nu överklagade domen den 23 januari 2026 upphävde återkravet för en del av den period som omfattades av Försäkringskassans beslut. Kammarrätten anförde bl.a. följande. 3. Ett lagakraftvunnet beslut om indragning av assistansersättning måste i regel kunna läggas till grund för bedömningen av om det finns förutsättningar för att besluta om återkrav. I målet har emellertid inte getts in något indragningsbeslut. Att Försäkringskassan hänvisat till ett mål i vilket indragningsbeslutet varit föremål för domstolsprövning innebär inte att indragningsbeslutet därigenom blivit en del av processmaterialet. Kammarrätten bedömer därför att beslutet om indragning inte ensamt kan läggas till grund för slutsatsen att assistansersättning har betalats ut felaktigt. ### Skälen för avgörandet 4. Av 8 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) framgår att rätten ska se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Genom frågor och påpekanden ska rätten verka för att parterna avhjälper otydligheter och ofullständigheter i sina framställningar. 5. Försäkringskassan har genomgående hänvisat till beslutet att dra in NN:s assistansersättning, som myndigheten fattade i augusti 2021, som stöd för sitt beslut att återkräva assistansersättning från IGS. Även om det i första hand ankom på Försäkringskassan att se till att indragningsbeslutet fanns i akten anser Högsta förvaltningsdomstolen att kammarrätten borde ha uppmärksammat myndigheten på att så inte var fallet och gett den tillfälle att komplettera processmaterialet. 6. För att Högsta förvaltningsdomstolen ska pröva ett överklagande i mål av detta slag krävs prövningstillstånd. Prövningstillstånd kan ges av två skäl. Det första skälet är att ett avgörande i målet är viktigt för ledningen av rättstillämpningen. Det andra skälet är att det finns synnerliga skäl för en prövning, såsom att det finns grund för resning eller att målets utgång i kammarrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag. Dessa bestämmelser om prövningstillstånd finns i 36 § första stycket förvaltningsprocesslagen. 7. Som framgår av punkt 5 gjorde kammarrätten fel som inte såg till att indragningsbeslutet blev en del av processmaterialet i kammarrättens mål. Den omständigheten utgör dock inte i sig tillräckliga skäl för att Högsta förvaltningsdomstolen ska meddela prövningstillstånd i detta mål. Inte heller vad som i övrigt har förekommit i målet innebär att det finns sådana skäl. ### Högsta förvaltningsdomstolens avgörande Högsta förvaltningsdomstolen meddelar inte prövningstillstånd. Kammarrättens avgörande står därmed fast. I avgörandet deltog justitieråden Knutsson, Gäverth, och Attorps. Föredragande var justitiesekreteraren Elin Nakus. ______________________________ ## Förvaltningsrätten i Växjö (2023-08-23, ordförande Toivainen): Frågan i målet är om bolaget i egenskap av assistansanordnare är återbetalningsskyldig för assistansersättning som avser brukaren NN under perioden 1 oktober 2014–19 augusti 2021. Om det föreligger grund för återbetalningsskyldighet ska förvaltningsrätten även ta ställning till frågan om det finns särskilda skäl för eftergift. [text har här utelämnats] Förvaltningsrätten i Stockholm fastställde i dom den 10 mars 2022 i mål nr 26393-21 Försäkringskassans beslut att dra in brukarens assistansersättning från och med den 20 augusti 2021. Förvaltningsrätten ansåg att hans funktionshinder inte orsakade honom sådana betydande svårigheter i den dagliga livsföringen att han hade ett omfattande behov av stöd och service på det sätt som avses i LSS. Han uppfyllde därmed inte villkoren för att tillhöra personkretsen enligt 1 § punkten 3 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Domen överklagades till Kammarrätten i Stockholm som i beslut den 19 oktober 2022 inte meddelade prövningstillstånd. Av domen framgår bland annat följande. ”Förvaltningsrätten ifrågasätter inte att NN har ett visst behov av hjälp med att tvätta, städa, laga mat och hämta ut sina mediciner. Det framgår emellertid att han på egen hand kan kommunicera med andra, såsom sjukvårdspersonal, och att han har normal motorik i armar och ben samt fungerande balans. Hans två tidigare personliga assistenter har uppgett att han äter och dricker själv. Den ena av hans personliga assistenter har även uppgett att han sköter toalettbesök på egen hand, att han duschar och sköter av- och påklädning själv, men kan behöva hjälp med ytterskorna. Under tid när han har haft personlig assistans har han under stor del av sin vakna tid inte haft sina assistenter till hands och har trots det klarat att utföra vissa grundläggande behov såsom att inta måltider. Detta talar enligt förvaltningsrättens mening emot att han har ett återkommande behov av särskilt stöd för att klara funktioner som andra kan klara på egen hand. Mot bakgrund av detta och vad som i övrigt framgår av utredningen anser förvaltningsrätten att hans funktionshinder inte kan anses förorsaka honom sådana betydande svårigheter i den dagliga livsföringen att han har ett omfattande behov av stöd och service på det sätt som avses i LSS. Han uppfyller därmed inte villkoren för att tillhöra personkretsen enligt 1 § punkten 3 LSS.” Förvaltningsrätten anser att det saknas skäl att nu göra någon annan bedömning avseende brukarens personkretstillhörighet än den som domstolen tidigare gjort, även vad gäller den i målet aktuella återkravsperioden. I yttrande, daterat den 8 november 2010, till Försäkringskassan ansöker NN om personlig assistans dygnet runt och anger att han behöver personlig assistans med alla förflyttningar, både i och ur säng samt till toaletten. Han behöver hjälp med toalettbesök, ta av och på kläder, duschning samt all övrig hygien. Av den försäkringsmedicinska rådgivarens yttrande den 5 juli 2021 framgår att NN uppvisar en tydlig förbättring avseende psykisk och motorisk funktion i journalanteckningarna från 2014 och framåt jämfört med tidigare medicinska underlag. Det framgår motorik som medger gångförmåga och förmåga att använda armar och händer liksom förmåga att föra samtal och redogöra för aktuellt hälsotillstånd. Sjuksköterska anger i journal den 29 maj 2019 att NN är en nattmänniska som vaknar vid 14-tiden, äter mat kl. 21 och vid 00-tiden samt somnar vid 05-tiden. Förvaltningsrätten konstaterar att han har klarat att inta måltider utan att personlig assistans funnits tillgänglig. Vid en sammantagen bedömning anser förvaltningsrätten att NN har en förmåga att klara förflyttningar och genom den förbättrade motoriken i armar och händer har han också kunnat sköta toalettbesök, hygien och måltider. Det beskrivs även att ha kan föra samtal och berätta om sitt hälsotillstånd. Denna förmåga anger den försäkringsmedicinska rådgivaren framgår redan av journaler från 2014. Det finns således en stor diskrepans mellan det hjälpbehov som brukaren själv har beskrivit och ansökt om ersättning för 2010 jämfört med de faktiska förmågor som den försäkringsmedicinska rådgivaren anger ha funnits enligt journaler från 2014. Mot denna bakgrund och övrig utredning i målet bedömer förvaltningsrätten att ersättning betalats ut felaktigt för perioden den 1 oktober 2014–19 augusti 2021. Av utredningen framgår att brukaren uppvisat en så pass förbättrad funktionsförmåga att han klarat att utföra flera grundläggande behov på egen hand och har på egen hand utfört behov för vilka han har beviljats personlig assistans. Det framgår också att han har sovit under tid som assistansen ska ha utförts. Förvaltningsrätten kan inte finna annat än att det mot denna bakgrund har förelegat en anmälningsskyldighet för bolaget. Om bolaget varit medvetet om felaktigheten är utan betydelse när det gäller återkrav enligt 108 kap. 2 § första stycket SFB. Därför är bolaget återbetalningsskyldigt för den ersättning som betalats ut under perioden den 1 oktober 2014–19 augusti 2021. Grund för återkrav föreligger enligt förvaltningsrätten även om bolaget inte skulle ha orsakat de felaktiga utbetalningarna, eftersom det skäligen borde ha insett att utbetalningarna var felaktiga. Även om bolaget inte medvetet har lämnat oriktiga uppgifter om utförd assistans har bolaget skäligen borde insett att ersättning lämnats felaktigt. En assistansanordnare som bolaget bör med hänsyn till sitt arbetsgivaransvar ha en sådan organisation att det har kännedom om hur assistansen bedrivs och att den motsvarar den enskildes faktiska behov av assistans (Kammarrätten i Göteborgs dom den 8 oktober 2021 i mål nr 1749-21). Vad bolaget anfört om sin organisation i detta avseende visar inte att det haft en tillräcklig kännedom om assistansens utförande. Förutsättningarna för återkrav är därmed även uppfyllda enligt 108 kap. 2 § andra stycket SFB. [text har här utelämnats] Överklagandet ska således avslås. [text har här utelämnats] – Förvaltningsrätten avslår överklagandet. [text har här utelämnats] ## Kammarrätten i Jönköping (2026-01-23, Svärd, Fränngård och Gabrielsson): Har assistansersättning betalats ut felaktigt? Ett lagakraftvunnet beslut om indragning måste i regel kunna läggas till grund för bedömningen av om det finns förutsättningar för att besluta om återkrav (jfr rättsfallet HFD 2025 ref. 8 I). I målet har emellertid inte getts in något indragningsbeslut. Att Försäkringskassan har hänvisat till ett mål i vilket indragningsbeslutet varit föremål för domstolsprövning innebär inte att indragningsbeslutet därigenom blivit en del av processmaterialet. Försäkringskassan har inte heller påstått att händelseförloppet i indragningsbeslutet omfattar hela den period som är aktuell i detta mål. Kammarrätten bedömer därför att beslutet om indragning inte ensamt kan läggas till grund för slutsatsen att assistansersättning har betalats ut felaktigt. I målet finns uppgifter från en anonym anmälare och två av den försäkrades personliga assistenter som samstämmigt uppger att den personliga assistansen inte används på avsett sätt. En av assistenterna uppger att den försäkrade ofta sover dagtid och inte deltar i aktiviteter. Försäkringskassan har dock inte genom frågor till assistenterna säkerställt vid vilken tidpunkt de förändrade förhållandena har uppstått. Utlåtandet från den försäkringsmedicinska rådgivaren ger visserligen stöd för att den försäkrades tillstånd varit förbättrat sedan 2014. Kammarrätten kan emellertid inte, utan tillgång till beslutet om assistansersättning och det underlag som rådgivarens bedömning grundats på, göra en självständig bedömning av när förändringarna inträtt och om de inneburit att den försäkrade helt saknat rätt till assistansersättning. Av det kvarvarande processmaterialet är det främst tidsredovisningar av utförd personlig assistans och en journalanteckning från en vårdcentral som är av intresse. Av journalanteckningen, som upprättades den 29 maj 2019, framgår att den försäkrade går och lägger sig kl. 05.00 och vaknar kl. 14.00. Enligt tidsredovisningarna, som sträcker sig tillbaka till 2014, ska assistans i huvudsak ha utförts kl. 09.00–17.00. Mot denna bakgrund anser kammarrätten att det är visat att den försäkrade inte har nyttjat sin assistans på avsett sätt sedan i vart fall den 29 maj 2019. Vad bolaget anför om att journalanteckningarna inte har upprättats i syfte att användas som bevisning och därmed ska tillmätas ett begränsat bevisvärde förändrar inte denna bedömning. Mot bakgrund av detta och vad som i övrigt är känt om den försäkrades hjälpbehov bedömer kammarrätten att den försäkrade har saknat rätt till personlig assistans från och med den 29 maj 2019. Assistansersättning har således betalats ut felaktigt från och med denna tidpunkt. Föreligger grund för återkrav på grund av bristande anmälningsskyldighet eller att bolaget skäligen borde ha insett att ersättning utgick felaktigt? En assistansanordnare förutsätts ha insikt i den försäkrades förhållanden och hur assistansen utförs (jfr rättsfallet HFD 2025 ref. 8). Den försäkrades hjälpbehov har varit av sådan begränsad omfattning att bolaget måste ha förstått att rätten till assistansersättning skulle komma att påverkas om de verkliga förhållandena kom till Försäkringskassans kännedom. Bolaget har varit skyldigt att anmäla förhållandena och har genom att underlåta detta orsakat felaktiga utbetalningar. Förutsättningarna för återbetalning med stöd av 108 kap. 2 § första stycket 2 socialförsäkringsbalken, SFB, är därmed uppfyllda för perioden 29 maj 2019–28 april 2021. Den 29 april 2021 mottog Försäkringskassan en anonym anmälan om att den försäkrade överdrev sitt hjälpbehov och att han saknade behov av personlig assistans. I anmälan beskrevs hur han i flera avseenden var självständig. Uppgifterna är till sin art sådana att orsakssambandet mellan bolagets underlåtenhet att anmäla ändrade förhållanden och de felaktiga utbetalningarna har gått förlorat från och med detta datum. Återbetalningsskyldighet kan emellertid även föreligga om ersättning i annat fall har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp och den som fått ersättningen har insett eller skäligen borde ha insett detta (se 108 kap. 2 § andra stycket SFB). Kammarrätten har bedömt att bolaget får förutsättas ha känt till de ändrade förhållandena för tid före den 29 april 2021. Bolaget måste ha förstått att detta inverkade på rätten till assistansersättning och borde därför skäligen ha insett att utbetalningarna var felaktiga även för tid därefter. Förutsättningarna för återbetalning med stöd av 108 kap. 2 § andra stycket SFB är därmed uppfyllda för den tid som återstår av återkravsperioden. [text har här utelämnats] ### Sammanfattning Med delvis bifall till överklagandet ska underinstansernas avgöranden ändras på så sätt att återbetalningsskyldigheten begränsas till att avse perioden 29 maj 2019–19 augusti 2021. – Kammarrätten beslutar, med ändring av underinstansernas avgöranden, att IGS Assistans AB ska betala tillbaka den assistansersättning som betalats ut felaktigt för perioden 29 maj 2019–19 augusti 2021. --- Källa: Domstolsverkets rättspraxisdatabas. Kontrollera mot originalet innan avgörandet åberopas: https://rattspraxis.etjanst.domstol.se/api/v1/publiceringar/2fa8f1f5-5be1-4804-a6b9-4bba43825a26