# JO:s beslut i ett antal ärenden gällande försöket med trängselskatt i Stockholm

JO 2006-06-30 dnr 1-2006

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                     Sid
                                                                      2006-06-30        1-2006, 62-2006,      1 (13)
Justitieombudsmannen                                                                    173-2006, 355-2006,
Cecilia Nordenfelt                                                                      420-2006, 893-2006,
                                                                                        900-2006, 1780-2006




                        JO:s beslut i ett antal ärenden gällande försöket med trängselskatt i
                        Stockholm


                        JO Nordenfelt meddelade den 30 juni 2006 ett beslut med följande innehåll.

## Bakgrund

Regeringen beslutade den 14 december 2000 att tillkalla en parlamentariskt
                        sammansatt kommitté med uppgift att bl.a. lämna förslag på insatser som
                        förbättrar transportsystemet inom Stockholms län. Kommitténs arbete skulle
                        syfta till att utveckla transportsystemet på ett för regionen och hela landet
                        miljömässigt, socialt och samhällsekonomiskt hållbart sätt (dir. 2000:96).
                        Kommittén antog namnet Stockholmsberedningen. Enligt tilläggsdirektiv den
                        14 mars 2002 (dir. 2002:3) skulle Stockholmsberedningen också utreda frågan
                        om hur användning av trängselavgifter i trafiken skulle kunna genomföras.

                        I sitt delbetänkande Trängselavgifter (SOU 2003:61) föreslog Stockholms-
                        beredningen bl.a. att en lag om trängselavgifter i Stockholm skulle införas på
                        försök. Regeringen lade under våren 2004 fram en proposition (prop.
                        2003/04:145 Trängselskatt) i ärendet och riksdagen beslutade att i enlighet med
                        propositionen anta lagen (2004:629) om trängselskatt. Lagen innebar ett
                        tidsbegränsat försök med trängselskatter i Stockholm – det s.k. Stockholms-
                        försöket. Efter viss fördröjning, beroende främst på överprövning av upphand-
                        lingen av den tekniska utrustningen, inleddes försöket den 3 januari 2006 såvitt
                        gäller trängselskatten (Stockholmsförsöket innefattar även utökad kollektiv-
                        trafik och fler infartsparkeringar). Av övergångsbestämmelserna till lagen om
                        trängselskatt framgår att försöket skall pågå t.o.m. den 31 juli 2006.

                        Anmälningar till JO med anledning av Stockholmsförsöket
                        Det har till JO inkommit närmare 40 anmälningar som i något avseende rör
                        Stockholmsförsöket. Flertalet av dessa har inte föranlett någon åtgärd från JO:s
                        sida. Det har i dessa fall rört sig om t.ex. utformningen av lagstiftningen och
                        bedömningen av skattskyldigheten i enskilda ärenden. I något ärende har
                        klagomålen rört sådant som redan prövats av ett annat tillsynsorgan. I vissa
                        ärenden har från JO:s sida vidtagits enklare utredningsåtgärder, t.ex.
                        inhämtande av upplysningar via telefon. Jag kan också nämna att de


 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                  Dnr 1-2006, 62-2006,       Sid 2 (13)
                                                  173-2006, 355-2006,
                                                  420-2006, 893-2006,
                                                  900-2006, 1780-2006



anmälningar som kommit in till JO främst har riktats mot Vägverket men även
mot Skatteverket och Stockholms stad. När det gäller de anmälningar vilka
ansetts kräva en mer omfattande utredning har emellertid bedömningen gjorts
att dessa anmälningar uteslutande avser Vägverket.

Det är hitintills sju anmälningar som har ansetts behöva utredas genom ett
skriftligt yttrande från Vägverkets sida. Jag har därutöver på eget initiativ, med
anledning av uppgifter i en tidningsartikel, tagit upp ytterligare ett ärende för
utredning. Sex av anmälningarna och initiativärendet remitterades i ett
sammanhang till Vägverket. Till grund för remissen låg en promemoria, som
upprättats av föredraganden i ärendena hos JO, med bl.a. följande innehåll.
      –––



      Rättssäkerheten vid betalning av trängselskatt
      I ett ärende, dnr 1-2006, har anmälaren, AA, uppgett att han i början av
      november 2005, via Stockholmsförsökets webbplats, beställde transpondrar till
      två fordon. AA hade ännu vid tidpunkten för sin anmälan, den 30 december
      2005, inte fått de beställda transpondrarna. Han hade inte heller fått någon
      information om orsaken till leveransdröjsmålet. Det bör noteras att anmälan i
      detta ärende har riktats mot Stockholms stad.
      Ett annat ärende, dnr 420-2006, rör möjligheten att betala via autogiro.
      Anmälaren, BB, har uppgett att han i september 2005 beställde en transponder.
      Fyra veckor senare fick han en blankett, i vilken bl.a. ett bankkontonummer
      skulle anges. BB har uppgett att han omgående skickade tillbaka den ifyllda
      blanketten. I november 2005 levererades en transponder till honom, men ännu
      fyra veckor efter leveransen hade han inte fått något meddelande från sin bank
      om att autogirobetalning hade aktiverats för betalning av trängselskatt. När BB
      den 9 januari 2006 återkom efter en semesterresa återfann han bland sin post ett
      brev från Vägverket, i vilket angavs att blanketten för betalning via autogiro var
      felaktigt ifylld. BB har uppgett att han inte har fått besked om vad felet eller
      felen har bestått av.
      Med anledning av en artikel i Aftonbladet den 7 februari 2006 har JO Cecilia
      Nordenfelt inlett ett initiativärende, dnr 900-2006. Enligt artikeln har i ett fall
      betalning av trängselskatt utlösts av att en transponderinnehavare, CC, förvarat
      transpondern i en av sina byxfickor under färd med buss. Enligt artikeln
      upptäckte CC att tio kronor hade dragits från det konto som han anvisat för
      autogirobetalning av trängselskatt. Efter att han kontaktat Vägverket fick han en
      bild av den passage som hade utlöst betalningen. Bilden föreställde en buss.

      Rättssäkerheten vid handläggning av ärenden om trängselskatt
      Antalet skattepliktiga passager är mycket stort. Enligt uppgifter på Stockholms-
      försökets webbplats sker under en dag, då trängselskatt uttas, mellan 320 000
      och 350 000 skattepliktiga passager. Antalet skattebeslut under en dag kan uppgå
      till över 100 000. En förutsättning för att denna mängd ärenden skall kunna
      hanteras är en långt driven automatisering av förfarandet. Flera anmälare har
      ifrågasatt om handläggningen är rättssäker och förenlig med de krav som
      förvaltningslagen ställer på ärendehandläggning.
      Ett ärende, dnr 173-2006, rör bemötandefrågor. Anmälaren, DD, har berättat om
      svårigheter att få tala med ärendehandläggare i ansvarig position. Han har som
                                                Dnr 1-2006, 62-2006,        Sid 3 (13)
                                                173-2006, 355-2006,
                                                420-2006, 893-2006,
                                                900-2006, 1780-2006



      ett exempel angett ett tillfälle den 6 januari 2006. Betalsystemet var ur funktion
      under några timmar denna dag och DD ringde därför till Vägverkets kundtjänst
      för att begära anstånd med betalningen. Av den första handläggaren han talade
      med, Lisa, fick han besked att anstånd inte medgavs. Han fick inte heller tala
      med någon chef, trots att han begärde det. Vid nästa samtal, med handläggaren
      Nils, fick han besked om att någon i chefställning skulle ringa honom inom kort,
      vilket dock inte skedde. Vid ett tredje samtal fick DD tala med handläggaren
      Veronika, vilken även hon meddelade att DD skulle bli uppringd av någon i
      högre ställning. Tre dygn senare fick DD ett samtal från en EE, som uppgav sig
      vara chef. Denne uppgav först att anstånd inte medgavs, men meddelade senare
      under samtalet att ärendet skulle utredas.
      DD är i grunden kritisk till att han i efterhand inte kan relatera Vägverkets
      ställningstaganden till vare sig någon person eller ärendebeteckning. Han
      ifrågasätter om det är tillåtet för den som är anställd vid en myndighet att vara
      ”anonym” genom att endast uppge förnamn vid kontakter med allmänheten. DD
      gör en jämförelse med hanteringen av fordonsskatt, där såväl handläggare som
      beslutsfattare är identifierbara. Även anmälaren BB (dnr 420-2006,vilket
      behandlats ovan) har varit inne på denna aspekt.
      FF har i sin anmälan (dnr 62-2006) riktat kritik mot att Vägverket inte motiverar
      sina s.k. grundbeslut i ärenden om trängselskatt. Enligt FF strider detta mot 20 §
      förvaltningslagen. FF uppger också att han vid kontakt med Vägverkets
      kundtjänst fått besked om att den som har påförts trängselskatt inte kommer att
      få någon särskild underrättelse om detta. Han ifrågasätter om förfarandet är
      förenligt med 21 § förvaltningslagen.
      Ett annat ärende, dnr 355-2006, rör samma frågeställning som ovanstående
      ärende. Anmälaren, GG, har uppgett att han hos Vägverket förgäves har begärt
      att få skriftlig information om eventuell påförd skatt. GG har till sin anmälan
      bifogat e-postkorrespondens mellan honom och Vägverket. I ett e-post-
      meddelande den 20 januari 2006 från Vägverket anges att Vägverket inte anser
      det ”möjligt att tillhandahålla information om skattebeslut skriftligen, varken per
      post eller via e-post”. Enligt GG kan en myndighet inte kräva att medborgare
      skall söka information via Internet eller telefon. Han menar att Vägverket är
      skyldigt att tillhandahålla begärd information skriftligen.
      HH:s anmälan, dnr 893-2006, slutligen, gäller skyldigheten att underrätta part
      om hur ett beslut kan överklagas. HH ifrågasätter om det är rimligt att
      skattskyldiga skall behöva ringa till Vägverket för att få besked om över-
      prövningsmöjligheterna. Det kan i detta sammanhang noteras att bestämmelsen i
      21 § andra stycket förvaltningslagen avser överklagande. Det skulle dock kunna
      hävdas att det ligger i sakens natur att ett s.k. grundbeslut, som inte får
      överklagas, bör innehålla eller åtföljas av en upplysning om möjligheten att
      begära omprövning.
Utöver de ärenden som nämns i promemorian har ytterligare en anmälan
remitterats till Vägverket. I det ärendet, dnr 1780-2006, har anmälaren klagat på
att han har påförts trängselskatt trots att den aktuella passagen genomfördes
med ett fordon som var undantaget från skatteplikt.

Utredning
Vägverket anmodades att yttra sig över innehållet i promemorian. I sitt
remissvar den 28 april 2006 anförde Vägverket, genom generaldirektören JJ,
följande.
      –––
                                            Dnr 1-2006, 62-2006,         Sid 4 (13)
                                            173-2006, 355-2006,
                                            420-2006, 893-2006,
                                            900-2006, 1780-2006



Övergripande beskrivning

Skattskyldighet och beslut m.m.
Av vad som följer av lagen (2004:629) om trängselskatt inträder skattskyldighet
för bilens ägare när en skattepliktig bil brukas vid passage av en sådan
betalstation som närmare anges i bilaga till lagen. Rent praktiskt registreras
passagen genom att den för Vägverket tillgängliga tekniska utrustningen vid
betalstationen, jämte att ange tid och plats, fotograferar bilens främre och bakre
registreringsskylt samt mottar en eventuell elektronisk signal från en i bilen
anbringad elektronisk dosa, en s.k. transponder. En skattepliktig bil identifieras
således genom en transpondersignal och/eller genom identifikation av
registreringsnummer.
Det fattas ett skattebeslut per kalenderdygn för varje bil som under det
ifrågavarande dygnet brukats och identifierats vid en eller flera passager. Själva
skattebeslutet fattas av Vägverket genom en i allt väsentligt automatiserad
behandling av identifikationsuppgifterna med stöd av uppgifter i vägtrafik-
registret. Något beslut i skriftlig form expedieras inte till den skattskyldige. Det
är alltså här fråga om beslut som till sin utformning avviker från vad som
karaktäriserar ett beslut i en mer traditionell bemärkelse. Någon särskild
motivering eller annan i beslutssammanhang bruklig underrättelse lämnas
följaktligen inte heller till den enskilde.

Närmare om betalningen av trängselskatt
När skattskyldighet har inträtt skall betalning ske enligt närmare i lagen angivna
förutsättningar. Betalningen, som författningsenligt skall ske utan särskild
anmodan, kan för närvarande utföras genom nyttjande av autogiro, genom
manuell hantering hos Pressbyrån eller 7-Eleven eller genom användande av
tjänster hos bank eller Svensk kassaservice. Betalning genom autogiro förutsätter
dock att bilägaren, genom lån från Vägverket, erhåller och i bilen monterar in
den s.k. transpondern.
En nödvändig förutsättning för att komma i besittning av en transponder är att
bilägaren undertecknar ett avtal om lån av transponder samt ett därtill kopplat
medgivande om betalning av trängselskatt via autogiro. Av avtalet framgår de
närmare villkoren för hur transpondern skall användas m.m. samt villkoren för
autogiro. Kort efter att en anmälan har inkommit, och då alla nödvändiga
uppgifter bedömts vara korrekt ifyllda och handlingen egenhändigt under-
tecknats, sänds en transponder till bilägaren. Den till transponderinnehavet
kopplade betalningen via autogiro kan dock börja användas först när en anmälan
härom godkänts av aktuell bank och då bankgirocentralen har registrerat och, så
att säga, öppnat autogirot. Det får därvid framhållas att det ankommer på den
skattskyldige att tillse att autogirot är aktiverat. I avtalet för anmälan av autogiro
påpekas också särskilt att den skattskyldige har att betala på annat sätt i tiden
före det att autogiromedgivande har lämnats.

Redogörelser och ställningstaganden

Ärenden som huvudsakligen rör frågor om betalning
I JO:s ärenden med dnr 1-2006, 420-2006 samt 900-2006 aktualiseras frågor om
betalning och de rutiner som hänför sig härtill.
När det inledningsvis gäller anmälan i ärende med dnr 1-2006 framgår av för
Vägverket tillgängliga uppgifter att ett avtal för transponderinnehav
expedierades till anmälaren den 29 december 2005. Det avtalet återkom till
Vägverket den 12 januari 2006. Det visade sig därvid att den ifrågavarande
anmälaren hade anbringat ytterligare, egenhändigt utformade, villkor till det
aktuella avtalet som medförde att behandlingen inte kunde ske enligt normala
                                            Dnr 1-2006, 62-2006,        Sid 5 (13)
                                            173-2006, 355-2006,
                                            420-2006, 893-2006,
                                            900-2006, 1780-2006



rutiner. Enligt Vägverkets noteringar översändes dock under alla förhållanden en
transponder den 13 januari 2006 och autogirot kunde tas i bruk den 19 januari
2006.
Någon uppgift som hänför sig till den av anmälaren uppgivna beställningen från
början av november 2005, och som kastar ljus över dröjsmålet med leveransen
av transponder, har emellertid inte kunnat anträffas. Mot denna bakgrund går det
inte att dra några tillförlitliga slutsatser om det närmare händelseförloppet och
dess orsaker. Vägverket får dock beklaga den olägenhet som anmälaren av allt
att döma har drabbats av och samtidigt framhålla att ett inte ringa arbete läggs
ned på att kontinuerligt förbättra servicen för den enskilde.
När det sedan gäller kritiken i ärende med dnr 420-2006 har upplysts att
anmälaren under senhösten 2005 inkom med en beställning av autogiro för
betalning av trängselskatt. I den handling som anmälaren gav in har han
emellertid, av vad som i efterhand gått att få fram från bankgirocentralen, angivit
felaktigt kontonummer, felaktigt clearingnummer samt felaktig s.k. checksiffra
om personkonto. Dessutom har framkommit att den aktuella bilen är registrerad
på anmälarens bolag. Därvid gäller att om kontoinnehavaren är en annan än
fordonsägaren, vilket var fallet här, så medges inte betalning via autogiro.
Eftersom uppgifterna i de handlingar av det slag det nu är fråga om läses in
maskinellt så tar det viss, ibland relativt lång, tid att manuellt reda ut
sakförhållandena när det föreligger felaktigheter.
Annat har dock inte framkommit än att beskeden till anmälaren i det aktuella
ärendet kunde ha varit väsentligt tydligare och gått snabbare.
I ärendet med dnr 900-2006 – det s.k. initiativärendet – aktualiseras frågor mer
direkt kopplade till den tekniska säkerheten vid skattebeslut och uppbörd.
Vägverket får i detta sammanhang inledningsvis framhålla att försöket med
trängselskatt, för att vara praktiskt och ekonomiskt genomförbart, kräver en hög
grad av automatisering. Automatiseringen består därvid, och som är av intresse i
förevarande ärende, bl.a. i att en fordonspassage registreras av en betalstation
genom att den tekniska utrustningen vid betalstationen mottar en eventuell
transpondersignal samt fotograferar fordonets främre och bakre
registreringsskylt.
I det fall som aktualiseras i initiativärendet har det uppenbarligen varit fråga om
att en person – i och för sig i strid med vad som föreskrivs i avtalet som reglerar
hur utrustningen skall användas – lagt den elektroniska dosan i en ficka varpå
den medföljde honom när han var passagerare på en buss som passerade genom
en betalstation. Följaktligen, och med den logik som följer av den tekniska
lösningen för systemet, har det skett en kommunikation mellan transpondern och
betalstationen varpå det i det tekniska systemet förelegat förutsättningar för
påförande av skatt.
Det sagda ger i det här läget av beskrivningen vid handen att konstruktionen med
en elektronisk kommunicering av uppenbara skäl fordrar att den därtill använda
utrustningen används på ett föreskrivet sätt.
För att bl.a. säkerställa skattebeslutens lagenlighet och för att tillgodose
berättigade rättssäkerhetskrav tas emellertid, som ovan berörts, ett fotografi av
fordonets registreringsskyltar oberoende av kommuniceringen på elektronisk
väg.
Dagen efter passage kontrolleras med hjälp av nämnda fotografier att den
elektroniska kommunikation som genererat ett skattebeslut verkligen har
föranletts av en passage av det fordon som transpondern rätteligen skall vara
anbringad i. För det fall, såsom i ifrågavarande ärende, ett skattebeslut har fattats
på felaktiga grunder vidtas rättelseåtgärder samt tas kontakt med fordonsägaren
                                             Dnr 1-2006, 62-2006,         Sid 6 (13)
                                             173-2006, 355-2006,
                                             420-2006, 893-2006,
                                             900-2006, 1780-2006



varpå denne anmodas att härefter hantera den tekniska utrustningen på
föreskrivet sätt. Sker inte rättelse efter anmodan kan Vägverket, enligt vad som
närmare följer av avtalet om transponderinnehav, ytterst komma att spärra
möjligheten för den enskilde att använda transponder för betalning av skatten.
Vägverket kan mot nu angiven bakgrund konstatera att den enskilde, även om
den tidningsartikel som synbarligen föranlett JO:s initiativ ger visst sken av
motsatsen, inte har drabbats av någon rättsförlust med anledning av det
inträffade.
Ärenden som huvudsakligen gäller efterlevnaden av förvaltningslagen
(1986:223)
I ärende med JO:s dnr 173-2006 har påtalats brister i bemötandet hos den för
försöket inrättade kundtjänsten. Kritiken riktar sig – i allt väsentligt – mot att till
anmälaren riktade ställningstaganden som gjorts i kundtjänsten inte har kunnat
relateras till någon individualiserad person samt att personalen inte har kunnat
identifieras på annat sätt än genom förnamn.
Vägverket får därvid inledningsvis tydliggöra att den personal som arbetar i
kundtjänsten tillhör Manpower och är engagerade av IBM för att uppfylla de
åtaganden som föreskrivs i det aktuella kontrakt som gäller för uppdraget. Till
kundtjänsten skall den enskilde kunna vända sig för att få svar på frågor av
enklare karaktär, såsom bl.a. frågor om betalning. För det fall frågorna bedöms
vara av mer komplicerad art skall de föras inåt i organisationen för att som
längst, när sådant behov är påkallat, hamna hos av Vägverket anställd personal.
Arbetet i trängselskatteförsökets kundtjänst följer särskilda instruktioner som är
utarbetade i samråd med Vägverket och som anger det sätt varpå arbetet närmare
skall utföras. Det kom redan i ett relativt tidigt skede till Vägverkets kännedom
att det vid kontakter med enskilda förekommit brister i bemötandet av det slag
som beskrivits i anmälan. Vägverket – som fann hanteringen oacceptabel och
som utan omsvep beklagar att anmälaren fått ett annat bemötande än vad han
med fog kunnat förvänta – vidtog till följd av det som uppdagades ett antal
åtgärder som bedömdes nödvändiga för att, jämte annat, säkra kvaliteten på
bemötandet. Åtgärderna bestod bl.a. i att rutinen för kundtjänsten förtydligades
såtillvida att de som arbetar mot kund alltid skall svara med korrekt såväl för-
som efternamn. Vidare skall det numera alltid gå att relatera de ståndpunkter som
redovisas i kundtjänsten till en enskild person. Det är därutöver numera möjligt
att ha en och samma kontaktperson i frågor som behöver ytterligare utredning
och där mer frekventa kontakter är nödvändiga.
När det härefter gäller övriga ärenden (dnr 62-2006, 355-2006 samt 893-2006)
aktualiseras, så skrivelserna får förstås, invändningar som är kopplade till
utformningen av den del av försöket som utgörs av det automatiserade
beslutsförfarandet.
Vägverket får i detta sammanhang framhålla att regeringen (prop. 2003/04:145 s.
52 f.) anfört bl.a. följande.
   Vägverket för redan i dag vägtrafikregistret och föreslås nu också i nämnda
   register få utföra registrering som är nödvändig för att trängselskatt skall
   kunna tas ut. Med hänsyn härtill finns skäl att i likhet med vad som gäller för
   t.ex. fordonsskatten föreslå en ordning enligt vilken Vägverket för
   beskattningsmyndighetens räkning beslutar om trängselskatt samt verkställer
   uppbörden. Uppbörden sker genom automatiserad behandling och något
   formellt beslut i traditionell mening fattas således inte var gång en person
   skall påföras trängselskatt.
Vägverket har inte haft anledning att förstå det nu anförda på annat sätt än att det
– utan att de bestämmelser som nu röner särskilt intresse (20 och 21 §§
förvaltningslagen) närmare berörts i förarbetena – är möjligt för verket att avvika
                                                 Dnr 1-2006, 62-2006,        Sid 7 (13)
                                                 173-2006, 355-2006,
                                                 420-2006, 893-2006,
                                                 900-2006, 1780-2006



      från den brukliga beslutsutformningen på det sätt som sker, dvs. att det inte
      utformas och expedieras särskilda beslutshandlingar. Vid sidan av vad rege-
      ringen har anfört fäster verket i sin bedömning därvid särskilt avseende vid de
      undantagsmöjligheter som föreskrivs i nu upptagna bestämmelser i förvaltnings-
      lagen. Vägverket får i samband härmed även påpeka att ett avvikande synsätt
      skulle vara i praktiken omöjligt att realisera i och med att det här är fråga om i
      storleksordningen 110 000 skattebeslut per dygn.
      En annan sak är att Vägverket på varje görligt sätt bör underlätta för den enskilde
      att kunna tillvarata sin rätt samt att bistå med information m.m. om såväl de
      generella förutsättningarna som enskildheter i det individuella ärendet. En
      förstärkning härav sker också bl.a. genom den ovan förmälda uppstramningen av
      rutinerna i kundtjänsten men också genom att det numera är möjligt att på
      Vägverkets hemsida (www.vv.se) under rubriken Mina skattebeslut ta del av
      ingående upplysningar om hur man som enskild skall gå till väga när det gäller
      bl.a. begäran om omprövning m.m. av det ursprungliga skattebeslutet.
I sitt remissvar i ärende dnr 1780-2006 anförde Vägverket följande.

      –––

## Bakgrund

Bestämmelser om trängselskatt återfinns i bl.a. lagen (2004:629) om
      trängselskatt.
      Av 2 § sagda lag framgår att det är Vägverket som, genom automatiserad
      behandling med stöd av uppgifter i vägtrafikregistret, skall besluta om
      trängselskatt, expeditionsavgift och tilläggsavgift samt verkställa uppbörd av
      sådan skatt och avgift.
      Av särskilt intresse i förevarande ärende är därjämte att det enligt 6 § i den nu
      upptagna författningen ankommer på Skatteverket att efter ansökan från den som
      enligt särskilda föreskrifter beviljats parkeringstillstånd för rörelsehindrade
      besluta om att till följd av parkeringstillståndet undanta en viss bil från
      skatteplikt.
      När Skatteverket beslutat om beviljande av sådant undantag som avses i 6 § skall
      – till följd av vad som följer av bestämmelsen i 2 § – underrättelse härom
      tillställas Vägverket för införande av uppgiften i vägtrafikregistret samt i ett för
      trängselskatten särskilt tillskapat register kallat CTS. Den manuella och tekniska
      process som krävs för att uppgiften om undantag skall finnas i registren tar,
      räknat från beslutsdagen, normalt två till tre dagar.

## Ärendet



## Redogörelse

Av från Skatteverket inhämtade uppgifter framgår att anmälaren i ifrågavarande
      ärende inkom till nämnda verk med ansökan om undantag från skatteplikt den 10
      januari 2006. Skatteverket begärde därvid komplettering med hänvisning till att
      anmälaren inte, som föreskrivits, till ansökan bifogat kopia på giltigt parkerings-
      tillstånd för rörelsehindrad. Den 22 januari 2006 inkom komplettering i begärt
      avseende varpå Skatteverket i beslut den 23 januari 2006 beviljade anmälarens
      fordon undantag från skatteplikt med giltighet från och med beslutets datum till
      och med den 31 januari 2006. Beslutet expedierades, av för Vägverket
      tillgängliga uppgifter, med ordinarie postgång.
      När det sedan gäller agerandet i övrigt framgår av akten i anmälningsärendet att
      trängselskatt m.m. påfördes för passager med det från skatteplikt befriade
      fordonet den 23 och den 24 januari 2006. I omprövningsbeslut den 13 februari
                                                 Dnr 1-2006, 62-2006,        Sid 8 (13)
                                                 173-2006, 355-2006,
                                                 420-2006, 893-2006,
                                                 900-2006, 1780-2006



      2006 fann dock Skatteverket att anmälaren skulle befrias från betalning av skatt
      och avgifter för nämnda passager varefter ett utbetalningskort om den
      överskjutande skatten m.m. expedierades.

      Ställningstagande
      Av vad som framkommit har de fordonspassager som genererat påförande av
      skatt och Skatteverkets beslut om undantag från skatteplikt i det närmaste
      sammanträffat i tiden. Med hänsyn härtill, och till den fördröjning som den
      myndighetsöverskridande manuella och tekniska hanteringen innebär för
      införandet av beslutets verkningar i nödvändiga register, har uppgiften om
      undantag från skatteplikt inte varit tillgänglig för Vägverket vid tidpunkterna för
      nu aktuella skattebeslut. Vid detta förhållande har det således, och även om det
      kan synas i någon mening paradoxalt, varit riktigt av Vägverket att besluta om
      påförande av skatt.
      Vägverket får likafullt uppriktigt beklaga att anmälaren drabbats av olägenheter
      med anledning av det inträffade men får samtidigt konstatera att den enskilde,
      efter utgången i omprövningsärendet, under alla förhållanden befunnit sig på en
      betryggande rättssäkerhetsnivå. När det sedan gäller vad anmälaren i övrigt
      uppgivit angående bl.a. återbetalning får Vägverket konstatera att det vid
      handläggningen av ärendet inte gjorts några avsteg från det normala
      förfaringssättet.
 Anmälarna fick tillfälle att yttra sig över remissvaren. Flera av dessa inkom
med synpunkter på remissvaren. FF påtalade bl.a. att Vägverkets förfaringssätt
förutsätter att den enskilde har tillgång till Internet och att den information som
lämnas därigenom inte är komplett såtillvida att det inte framgår vilka
betalstationer som passerats och vid vilken tidpunkt passagen skedde. KK ansåg
bl.a. att återbetalningen av den felaktigt debiterade skatten inte hållit honom
ekonomiskt skadeslös eftersom han blev tvungen att betala en uttagsavgift som
översteg det återbetalade beloppet.

Bedömning
Genomförandet av Stockholmsförsöket innefattar metoder som inte tidigare
förekommit inom förvaltningen i den omfattning som det nu är fråga om. Det är
särskilt den långt drivna automatiseringen av förfarandet som gör försöket
speciellt ur ett förvaltningsrättsligt perspektiv. Därtill skall också läggas att
genomförandet av försöket delvis anförtrotts ickeoffentliga aktörer; det är bl.a.
fråga om utförande av uppgifter som normalt ingår i myndigheternas
serviceskyldighet. Mot denna bakgrund och, inte minst, med beaktande av det
stora antalet passager som sker in i och ut ur det skattepliktiga området är det
enligt min mening knappast förvånande att handläggningen i enskilda ärenden
haft brister. Eftersom det dessutom är fråga om en försöksverksamhet finner jag
inte anledning att rikta någon egentlig kritik mot Vägverket eller att göra några
uttalanden med anledning av handläggningen i de nu aktuella ärendena.

I det följande kommer jag att mer övergripande försöka belysa det avvägnings-
problem som uppstår mellan å ena sida intresset av en snabb och effektiv
uppbörd av trängselskatt och å andra sidan enskildas intresse av en rättssäker
handläggning. I förarbetena till lagen om trängselskatt anförs bl.a. att frågor om
                                                Dnr 1-2006, 62-2006,       Sid 9 (13)
                                                173-2006, 355-2006,
                                                420-2006, 893-2006,
                                                900-2006, 1780-2006



kontroll och sanktioner har stor betydelse för att ett system skall upplevas som
trovärdigt och rättvist, vilket i sin tur har betydelse för om trafikanterna skall
acceptera systemet (prop. 2003/04:145 s. 55). Enligt min uppfattning torde
trafikanternas acceptans för systemet med trängselskatter i minst lika hög grad
vara beroende av att hanteringen är rättssäker, dvs. att de beslut som fattas så
långt som möjligt är riktiga och att felaktiga beslut i förekommande fall rättas
på ett snabbt och enkelt sätt. I detta borde ligga även att felaktigt debiterad
trängselskatt återbetalas utan kostnader för den enskilde. Jag har således
förståelse för att enskilda, som inte betalar trängselskatt via autogiro, tycker att
det är orimligt med en ordning som kan innebära en kostnad för att få tillbaka
felaktigt debiterad skatt.

Systemet med trängselskatt bygger som nyss nämnts på en långtgående
automatisering av förfarandet för beslut och uppbörd. Automatiseringen
sträcker sig emellertid längre än så. Också när det gäller information om
trängselskatteskattesystemet och om skattebeslut som rör den enskilde hänvisas
i stor utsträckning till Vägverkets webbplats. Jag har inga invändningar i princip
mot att den moderna tekniken utnyttjas på detta sätt men jag vill samtidigt
understryka att information om hur man som enskild tar till vara sin rätt inte får
göras beroende av tillgång till Internet. Informationen måste alltså också finnas
tillgänglig på annat sätt.

Automatisering av förvaltningsförfarandet är inte någon ny företeelse. I
förarbetena till förvaltningslagen (1986:223) understryks att förvaltningslagen
gäller också i dessa fall. Där anförs bl.a. följande (prop. 1985/86:80 s. 57).
      Under senare år har myndigheterna i allt större utsträckning kommit att använda
      datorer vid sin ärendehandläggning. Detta hjälpmedel kan i vissa fall användas
      så att själva handläggningen automatiseras helt eller delvis. Lagen är tillämplig
      också i dessa fall.
      När man utarbetar rutiner för handläggning genom automatisk databehandling
      skall man alltså inte bara beakta de tekniska och ekonomiska faktorerna. De
      rättssäkerhetskrav som gäller enligt förvaltningslagen måste också tillgodoses.
Numera synes ”automatiserad behandling” eller ”automatisk databehandling”
vara vedertagna begrepp i lagstiftningen. Dessa begrepp förekommer t.ex. i
4 kap. 2 a § taxeringslagen (1990:324), 4 kap. 1 § vägtrafikskattelagen
(2006:227), 13 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och
2 § lagen om trängselskatt.

Förvaltningslagens regler gäller alltså även vid handläggning som helt eller
delvis består i automatiserad behandling. I 20 § förvaltningslagen anges att ett
beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende skall innehålla de skäl som har
bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. I
21 § förvaltningslagen anges bl.a. att en part i ett ärende skall underrättas om
innehållet i det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet, om detta avser
myndighetsutövning mot någon enskild. Om beslutet går parten emot och kan
                                              Dnr 1-2006, 62-2006,    Sid 10 (13)
                                              173-2006, 355-2006,
                                              420-2006, 893-2006,
                                              900-2006, 1780-2006



överklagas, skall han underrättas om hur han kan överklaga det. Myndigheten
bestämmer om underrättelsen skall ske muntligt, genom vanligt brev, genom
delgivning eller på något annat sätt. Underrättelsen skall dock alltid ske
skriftligt, om parten begär det.

Enligt 20 § förvaltningslagen får skälen utelämnas helt eller delvis bl.a. om
beslutet inte går någon part emot eller om det av någon annan anledning är
uppenbart obehövligt att upplysa om skälen eller om ärendet är så brådskande
att det inte finns tid att utforma skälen. Underrättelse enligt 21 § behöver inte
ske om det är uppenbart obehövligt.

Som framgår av Vägverkets svar på JO:s första remiss tillämpas inte
bestämmelserna i 20 och 21 §§ förvaltningslagen fullt ut i ärenden om
trängselskatt. Jag kan emellertid inte se att det föreligger någon av de
undantagssituationer som anges i 20 respektive 21 §§ förvaltningslagen. Att det
är fråga om massärenden utgör i sig inte att någon undantagssituation är för
handen. I förarbetena till 1971 års förvaltningsreform förutsattes tvärtom att
frågan om undantag för massärenden skulle regleras i specialförfattningarna
(prop. 1971:30 s. 469 och 494). Det skulle i och för sig kunna hävdas såväl att
det är uppenbart obehövligt med underrättelse som att de beslut det är fråga om
inte gått den enskilde emot, eftersom de allra flesta som passerar en betalstation
är medvetna om att det innebär att de kommer att påföras trängselskatt. Det har
emellertid framgått av tidningsartiklar och anmälningar till JO att det i en viss
omfattning förekommit att fordonsägare påförts skatt utan att grund härför
förelegat och där således fordonsägaren inte haft anledning att tro att så skulle
ske. Argumenten om att det skulle vara uppenbart obehövligt med underrättelse
och att beslut om trängselskatt inte går den enskilde emot faller därmed.

Om en annan lag eller en förordning innehåller någon bestämmelse som avviker
från förvaltningslagen, gäller enligt 3 § förvaltningslagen den bestämmelsen.
Det finns inte någon bestämmelse i lagen om trängselskatt eller förordningen
(2004:987) om trängselskatt som uttryckligen undantar Vägverket från
skyldigheten att tillämpa ovan nämnda bestämmelser. I 12 § lagen om
trängselskatt anges visserligen att trängselskatt skall betalas utan uppmaning.
Denna bestämmelse riktar sig emellertid mot enskilda och inte, i vart fall som
den nu är utformad, till Vägverket.

Oavsett det ovan anförda har jag förståelse för Vägverkets förfaringssätt. Såsom
systemet med uttag av trängselskatt är utformat i dag synes det nära nog
praktiskt omöjligt att t.ex. lämna underrättelser i den omfattning som anges i
förvaltningslagen. Samtidigt uppstår här ett uppenbart avvägningsproblem.
Bestämmelserna i förvaltningslagen är till för att bl.a. främja rättssäkerheten för
den enskilde. Om reglerna däri åsidosätts måste det finnas andra regler eller
förfaringssätt som gör att enskilda inte drabbas av rättsförluster. Vid genom-
förandet av Stockholmsförsöket sker underrättelser om påförd skatt via
                                                 Dnr 1-2006, 62-2006,      Sid 11 (13)
                                                 173-2006, 355-2006,
                                                 420-2006, 893-2006,
                                                 900-2006, 1780-2006



Vägverkets webbplats, där det numera också finns information om hur man går
till väga för att begära omprövning. Jag har inledningsvis i min bedömning
påpekat att information om hur man som enskild tar till vara sin rätt inte får
göras beroende av tillgång till Internet. Trängselskattesystemet är också
utformat så att en fordonsägare även genom Vägverkets kundtjänst och på något
av Pressbyråns och 7-Elevens försäljningsställen kan få information om
eventuella skattebeslut. Jag utgår från att fordonsägaren den vägen också kan få
skriftlig information om hur man begär omprövning av ett skattebeslut. Jag kan
dock konstatera att Vägverkets informationsbroschyr Trängselskatt i Stockholm
inte innehåller upplysningar i detta hänseende. I detta sammanhang vill jag
nämna att bestämmelsen i 21 § förvaltningslagen om överklagandehänvisning i
princip inte avser beslut som måste omprövas innan de kan överklagas. Det har
dock ansetts ligga i sakens natur att även i sådana fall lämna upplysning om
möjligheten att begära omprövning, se t.ex. JO 1997/98 s. 375, särskilt s. 390.

I praktiken har det visat sig att det finns brister när det gäller tillförlitligheten i
de tekniska systemen. Det har vid flera tillfällen hänt att Vägverkets system
med information om skattebeslut varit ur funktion. Likaså har vid upprepade
tillfällen betalsystemen fallerat. Detta är naturligtvis inte acceptabelt ur
rättssäkerhetssynpunkt. När det gäller den tekniska utrustningen är det
emellertid svårt för mig att komma med några andra synpunkter än att
Vägverket kontinuerligt måste utvärdera och i förekommande fall rätta till
eventuella brister.

Inte heller den manuella servicen har varit felfri. Som framgår av remissvaret
har Vägverket anförtrott åt IBM att utföra denna. IBM har i sin tur anlitat
Manpower för bemanningen. Utförandet är reglerat i en arbetsordning som
utarbetats i samråd med Vägverket. Såvitt jag kan förstå är tanken att
personalen från bemanningsföretaget skall svara på enkla frågor, som t.ex. om
en fordonsägare har påförts skatt, medan svårare frågor skall föras vidare till
mer kvalificerade handläggare. Denna något diffusa ordning synes ha orsakat
praktiska problem. Det har i vissa fall varit svårt för en fordonsägare att komma
i kontakt med behöriga handläggare. Dessa svårigheter förstärktes tidigare av att
personalen från bemanningsföretaget endast uppgav sina förnamn. Det
sistnämnda förhållandet har numera åtgärdats men jag ser ändå alltjämt en
överhängande risk för att enskilda hamnar ”mellan stolarna”. Det är uppenbart
att Vägverket synnerligen noga måste överväga och utforma sina instruktioner
till kundtjänsten om Vägverket skall kunna uppfylla de krav på service som
uppställs i förvaltningslagen.

En viktig aspekt, som jag hittills inte närmare berört, i den enskildes rättsskydd
är möjligheten att begära ändring av beslut och i förekommande fall överklaga
beslut. Att det finns sådana rättsmedel tillgängliga för den enskilde innebär inte
att den beslutande myndigheten kan vara mindre noggrann i sin handläggning,
                                             Dnr 1-2006, 62-2006,    Sid 12 (13)
                                             173-2006, 355-2006,
                                             420-2006, 893-2006,
                                             900-2006, 1780-2006



oavsett om det rör sig om manuell handläggning eller ”automatiserad
behandling”. I det sistnämnda fallet innebär kravet på noggrannhet bl.a. att
beslutsunderlaget i princip vid varje tidpunkt skall innehålla relevant
information. För att ta ett konkret exempel: om Skatteverket dag 1 beslutar att
ett fordon skall undantas från skatteplikt bör enligt min uppfattning denna
information ingå i Vägverkets beslutsunderlag åtminstone dag 2. Utifrån en
allmän föreställning om vad datorer förmår anser jag också att, i den mån ett fel
sker på grund av fördröjda överföringar, uppdateringar osv., detta borde kunna
upptäckas och korrigeras när väl uppdateringen har skett. I t.ex. KK:s fall (JO:s
dnr 1780-2006) borde det följaktligen i samband med att han påfördes
expeditionsavgift ha skett en automatisk kontroll av det grundläggande beslutets
riktighet, vilket rimligen skulle ha lett till att beslutet hade ändrats.

I detta sammanhang vill jag kort nämna ytterligare ett klagomålsärende (dnr
2914-2006) i vilket jag ännu inte fattat något beslut. I det ärendet hade
klaganden sålt sin bil. På grund av tidsförskjutning mellan registreringarna hos
Vägverket kom han emellertid att påföras trängselskatt flera dagar efter det att
ägarbytet hade anmälts till bilregistret. Han påfördes sedermera även
expeditionsavgift eftersom han inte betalade skatten. Efter det att klaganden
begärt omprövning beslutade Skatteverket i ett omprövningsbeslut den 19 juni
2006 att skyldighet att betala påförd skatt och expeditionsavgift inte förelåg.
Klaganden hade då redan betalat in skatt och avgift. Den aktuella
problemställningen togs upp i förarbetena till lagen om trängselskatt (prop.
2003/04:145 s. 48 f.). Däri gjordes bedömningen att felaktigheter som uppstår
på grund av tidsåtgången för att registrera ett ägarbyte får handläggas enligt
reglerna om omprövning och överklagande. Jag känner inte närmare till
omfattningen av problemet, men jag anser – för att anknyta till det jag anfört i
föregående stycke – att även felaktigheter av detta slag bör kunna åtgärdas, utan
att den enskilde begär omprövning eller överklagar, i anslutning till att
”obetald” trängselskatt upptäcks vid den automatiserade behandlingen.

Som jag anfört inledningsvis har jag utformat detta beslut med hänsyn till att det
är fråga om en försöksverksamhet. Jag har belyst några problem som kan uppstå
vid hanteringen och förhoppningsvis kommit med någon konstruktiv synpunkt
när det gäller behovet av förbättringsåtgärder.

Stockholmsförsöket kommer att pågå t.o.m. den 31 juli 2006. Som jag har
uppfattat saken kommer försöket därefter att utvärderas såvitt gäller de miljö-
och trafikmässiga konsekvenserna av det. I samband med valet i höst kommer
man att hålla en folkomröstning i Stockholms kommun om huruvida
miljöavgifter i någon form bör ingå som en del av en mer permanent lösning för
Stockholmstrafiken. Det ankommer därefter på regering och riksdag att ta
ställning till frågan om ett eventuellt permanentande av försöket. Vissa andra
                                             Dnr 1-2006, 62-2006,    Sid 13 (13)
                                             173-2006, 355-2006,
                                             420-2006, 893-2006,
                                             900-2006, 1780-2006



kommuner i Stockholms län har aviserat att de också kommer att hålla en
folkomröstning i frågan.

Om i en framtid trängselskatter införs permanent utgår jag från att det
nuvarande försöket kommer att utvärderas också ur juridisk synvinkel och att
man i samband med beredningen undersöker alternativa former för hanteringen.
På grund av investeringarna i den tekniska utrustningen torde det i och för sig
kunna antas att utrymmet för förändringar jämfört med försöksmodellen är
begränsat. Man skulle emellertid kunna tänka sig mindre justeringar, t.ex. att
skattebeslutet avser en längre period än vad som nu är fallet, t.ex. en månad i
stället för ett dygn. Då skulle det också vara möjligt att underrätta fordons-
ägaren om påförd skatt på det sätt som i princip anvisas i förvaltningslagen. Det
finns enligt min mening också anledning att göra en djupare analys av
möjligheten att inordna trängselskatterna i skattekontosystemet eller att införa
ett liknande system för t.ex. fordonsskatt och trängselskatt. En sådan ordning
skulle inte bara kunna undanröja vissa av de olägenheter som nuvarande
återbetalningsrutiner medför utan även minska administrationskostnaderna för
staten.

Jag avslutar ärendena med gjorda uttalanden. Jag översänder kopior av detta
beslut till Finansdepartementet, riksdagens skatteutskott och Skatteverket för
kännedom.
