# Allvarlig kritik har riktats mot en socialnämnd för handläggningen av en familjehemsplacering av barn. Kritiken har avsett bl.a. att nämnden beslutade om att begära handräckning av polis trots att det inte förelåg laga grund för en sådan framställning

JO 2005-02-03 dnr 1002-2002

BESLUT
                                                                           Datum               Dnr                   Sid
                                                                           2005-02-03          1002-2002            1 (6)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Allvarlig kritik har riktats mot en socialnämnd för handläggningen av ett
                        ärende angående familjehemsplacering av barn. Kritiken har avsett bl.a.
                        att nämnden beslutade om att begära handräckning av polis trots att det
                        inte förelåg laga grund för en sådan framställning


                        AA är född i Polen 1993. Han kom till Sverige och adopterades 1996 av makarna
                        BB och CC. Efter en tid familjehemsplacerades AA av socialtjänsten på frivillig
                        grund hos makarna DD och EE med stöd av bestämmelserna i socialtjänstlagen
                        (2001:453).

                        I november 2000 förordnade Landskrona tingsrätt att makarna FF och GG skulle
                        vara särskilt förordnade vårdnadshavare för AA Vid samma tid inledde M-
                        nämnden i Vellinge en utredning beträffande AA:s förhållanden i familjehemmet.
                        Den blev klar den 2 februari 2001. På grundval av vad som hade kommit fram
                        fattade nämndens ordförande den 5 februari 2001 följande beslut.

                                  − att omedelbart flytta AA från familjehemmet F. p.g.a. familjehemsföräldrarnas
                                    olämplighet
                                  − att placera AA hos de särskilt förordnade vårdnadshavarna FF och GG.
                        Följande dag, den 6 februari 2001, gav IFO-chefen HH vid socialförvaltningen i
                        Vellinge kommun in en begäran om handräckning till Polismyndigheten i
                        Helsingborgs kommun för ”verkställighet av vårdbeslut”. I begäran om
                        handräckning uppgav han bl.a. följande.

                        Grund för handräckning: upplysning se bifogat beslut av ordf. 010205 SoL §§ 6
                        och 22.

                        Makarna DD och EE klagade i en anmälan till JO på M-nämnden i Vellinge
                        kommun. De hemställde att JO skulle granska nämndens utredning och beslut
                        rörande flyttningen av AA.

                        I anmälan framförde de även kritik mot Polismyndigheten i Skåne, polisområde
                        Nordvästra Skåne, och Polismyndigheten i Jönköpings län, närpolisområde
                        Värnamo, för deras handläggning av socialförvaltningens begäran om
                        handräckning. Klagomålen i den delen har prövats av chefsjustitieombudsmannen
                        Mats Melin i ett beslut som meddelades den 12 mars 2004 (JO:s dnr 2355-2002).



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                     Dnr 1002-2002    Sid 2 (6)




Inledningsvis tog JO del av ett beslut som Länsstyrelsen i Skåne län hade fattat den
15 oktober 2001 med anledning av klagomål från makarna DD och EE mot M-
nämnden i Vellinge kommun (länsstyrelsens dnr 502-27330-00). JO lånade från
socialförvaltningen i Vellinge kommun in personakten beträffande AA och
makarna DD och EE:s familjehemsakt. Härutöver tog JO del av
Åklagarmyndighetens i Helsingborg akt angående en utredning som rörde frågan
om medlemmar i familjen DD och EE hade gjort sig skyldiga till egenmäktighet
med barn (304A-716-01).

Efter att handlingarna hade granskats remitterades anmälan till M- nämnden för
utredning och yttrande. I remissen angavs att yttrandet skulle avse särskilt de
rättsliga grunderna för beslutet den 5 februari 2001 angående omplaceringen av
AA och för begäran om handräckning den 6 februari 2001.

M-nämnden inkom genom sitt sociala utskott med ett remissvar. Till detta fogades
vissa handlingar. I sitt yttrande redogjorde utskottet inledningsvis för de
överväganden som låg till grund för beslutet om flyttningen av AA Därefter
anförde utskottet i huvudsak följande.
      Med anledning av ovanstående beslutade nämnden i november 00 inleda utredning
      för att ta ställning till om makarna DD och EE fortfarande hade förmåga att
      tillgodose AA:s grundläggande behov.
      I denna utredning skulle en barnpsykiatrisk bedömning ingå. Makarnas DD och EE:s
      ovilja till samarbete med nämnden fortsatte och det visade sig omöjligt att kunna
      komma överens om tider för genomförande av utredningen. I början av februari 01
      gör makarna klart för nämndens företrädare att man vägrar dem att träffa AA. Detta
      ställningstagande från makarna innebar att nämnden förlorat kontrollen och insynen
      i ärendet vilket naturligtvis var helt oacceptabelt. Nämnden beslutade 01 02 05
      därför i samråd med makarna FF och GG att placeringen skulle upphöra och att AA
      skulle bo hos dem. Genom ett skrivfel har detta formulerats som en omplacering
      vilket ju inte kan vara fallet eftersom man inte kan vara placerad hos sin
      vårdnadshavare.
      Då familjen DD och EE vägrade nämnden möjlighet att träffa eller prata med AA
      var nämndens enda möjlighet att göra detta i skolan varför handläggande
      socialsekreterare, som AA kände väl, träffade honom i skolan och informerade
      honom om den förestående flyttningen.
      Detta var inte fråga om någon hämtning eller dylikt som uppges i anmälan utan ett
      möte mellan handläggande socialsekreterare och tidigare placerat barn som skedde i
      samråd med vårdnadshavarna i syfte att informera honom om flyttning och skälen
      därtill.
      Medan detta samtal föregick kom familjen DD och EE dit och förde med utövande
      av våld mot tjänsteman under dramatiska former olovligen bort AA och höll sedan
      honom och familjen gömda i farföräldrars hus i Småland under något dygn.
      Mot bakgrund av den psykiska ohälsa som funnits under en längre tid hos familjen
      DD och EE, och som mer än väl styrktes av deras huvudlösa agerande och
      våldsbenägna beteende, fattade nämndens ordförande 01 02 06 beslut om
      polishandräckning i syfte att snarast säkerställa att AA:s hälsa inte äventyrades.
      Detta beslut som fattades i fullt samråd med vårdnadshavarna och mot bakgrund av
      ovannämnda dramatiska händelseförlopp var inte juridiskt korrekt då en begäran om
      polishandräckning av nämnden inte kan fattas då det varit frågan om en placering
      enligt SoL.
                                                                       Dnr 1002-2002     Sid 3 (6)




      Det blev emellertid aldrig fråga om någon polishandräckning då denna ej kom att
      användas.
      Familjen DD och EE var efterlysta av polisen såsom misstänkta för egenmäktighet
      med barn och det var mot bakgrund av detta som polisen gick in i farföräldrarnas
      hus och tog in familjen till förhör. Vid denna polisinsats, i vilken personal från
      socialtjänsten på orten medverkade, ”blev AA över” när hans tidigare
      familjehemsföräldrar togs om hand av polisen varför socialtjänstpersonalen tog hand
      om honom och ombesörjde att resan söderut till hans nya hem påbörjades. Halvvägs
      mötte den socialsekreterare som pratat med honom i skolan upp och förde honom
      vidare till familjen FF och GG.
      AA har därefter bott hos familjen FF och GG Vid uppföljande kontakter med
      honom, vårdnadshavare och andra myndighetskontakter framgår det att han mår
      mycket bra och utvecklas väl i alla sammanhang och kontakt har återupprättats med
      hans syster.
      AA har själv valt att ta tillbaka sitt ursprungliga namn.
      Socialtjänsten och hans vårdnadshavare har tillsammans försökt motivera honom till
      möte med familjen DD och EE men p.g.a. AA:s rädsla för dem har detta inte gått.

## Sammanfattning

M-nämndens beslut om att AA:s placering i familjehemmet skulle avslutas var
      välgrundat och makarna DD och EE:s agerande i samband med bortrövandet och
      den klart positiva utveckling han genomgått efter flytten styrker detta.
      Besluten om omplacering och begäran om polishandräckning har under de
      dramatiska omständigheter som förelåg blivit felaktiga. Omplaceringsbeslutet skulle
      rätteligen rent formellt varit ett beslut om placeringens upphörande eftersom det inte
      är möjligt att omplacera ett barn till sina vårdnadshavare och det var också detta som
      avsågs.
      Begäran om polishandräckning saknade rent formell juridisk grund då placeringen
      var en SoL-placering men i samarbete med polisen rättades detta till och någon
      hämtning med polis ägde heller aldrig rum.
Vid JO:s expedition upprättades en promemoria som remitterades till nämnden för
en komplettering av det tidigare yttrandet. I ett remissvar anförde M- nämndens
sociala utskott bl.a. följande.

      Från det att familjen DD och EE med våld förde bort AA från skolan fram till dess
      att han anlände till sitt nya hem hade förvaltningen kontinuerliga kontakter med
      polismyndigheten. I samband med dessa kom förvaltningen och polisen överens om
      det förfarande som redogjorts för i det tidigare yttrandet och som ledde fram till att
      det aldrig blev fråga om någon handräckning.
      Förutom ovannämnda samråd skedde även samråd mellan förvaltningen och AA:s
      särskilt förordnade vårdnadshavare familjen FF och GG (som var väl insatt i
      ärendet) och i samråd med dem beslutade nämndens ordförande att placeringen
      skulle upphöra och att AA framöver skulle bo hos dem.
      Denna information lämnades till familjen DD och EE samma dag som familjen
      sedan förde bort honom och i samband med detta gavs även familjen DD och EE
      möjlighet att ge synpunkter på detta.
      Huruvida familjen DD och EE gavs möjlighet att ge ytterligare synpunkter i denna
      fråga i samband med att dom greps av polisen går ej att klarlägga i efterhand.
Makarna DD och EE yttrade sig genom ett ombud över nämndens remissvar.
                                                                    Dnr 1002-2002    Sid 4 (6)




Upplysningar inhämtades per telefon från socialförvaltningen i Värnamo kommun
rörande vad som hade förekommit i samband med att AA fördes från Värnamo till
familjen FF och GG. Sektionschefen JJ uppgav i huvudsak följande.

      Tidigt på morgonen den aktuella dagen ringde polisen hem till henne och bad att hon
      skulle följa med vid ett ingripande som skulle göras och som avsåg AA och hans
      familjehemsföräldrar. Något ingripande ägde dock inte rum på morgonen utan
      skedde först senare under dagen. Hon och en socialsekreterare var med polisen även
      vid detta tillfälle. Polisen skulle köra AA till Örkelljunga där M-förvaltningen i
      Vellinge kommun skulle möta upp. Hon följde med som hjälp i polisbilen för att se
      till att AA under omständigheterna hade det så bra som möjligt. Hon hade under den
      aktuella dagen även kontakt med M- förvaltningen i Vellinge kommun och erhöll då
      en bakgrundsinformation om vad ärendet handlade om.
I ett beslut den 3 februari 2005 anförde JO André följande.

Socialnämnden i Vellinge kommun fann skäl att ifrågasätta om familjehems-
föräldrarna, makarna DD och EE, kunde tillgodose AA:s behov. Nämnden var
därför skyldig att inleda en utredning rörande hans förhållanden. Enligt den
utredning som nämnden utförde borde AA inte bo kvar hos makarna DD och EE I
sin anmälan har makarna DD och EE anfört att det finns flera fel och brister i
nämndens utredning. De brister som eventuellt förekommer i utredningen torde
dock inte ha haft någon betydelse för ”omplaceringsbeslutet” och jag har därför
inte funnit att det finns skäl för mig att närmare uppehålla mig vid den delen av
klagomålen.

På grundval av den utförda utredningen kom socialförvaltningen och
vårdnadshavarna, makarna FF och GG, överens om att familjehemsplaceringen av
AA hos makarna DD och EE skulle upphöra och att AA skulle flytta hem till
familjen FF och GG Nämnden har i sitt yttrande redovisat de överväganden som
gjordes rörande utredningens bedrivande och de slutsatser som nämnden drog med
anledning av vad som kom fram under utredningsarbetet. JO är återhållsam med att
anlägga synpunkter på en myndighets bedömning i ett enskilt fall. Vad som har
kommit fram föranleder mig inte att göra något undantag från den principen.

Det beslut som ordföranden fattade innebar att AA skulle flyttas från
familjehemmet och ”placeras” hos makarna FF och GG Som nämnden har anfört i
sitt yttrande till JO kunde nämnden inte fatta ett sådant beslut eftersom ett barn som
är familjehemsplacerat på frivillig grund inte kan ”omplaceras” till vårdnads-
havarna. Nämnden är medveten om att beslutet fick en felaktig utformning, och det
finns därför inte skäl för mig att närmare uppehålla mig vid saken. Däremot vill jag
framhålla att det finns brister i nämndens handläggning rörande ”omplaceringen”
och som inte rör utformningen av beslutet. Jag övergår därför till att behandla
nämndens agerande för att överföra AA från familjehemmet till vårdnadshavarna.

AA var familjehemsplacerad på frivillig grund. I ett sådant fall ankommer det i
första hand på vårdnadshavarna att ta ställning till om vården skall bestå och de har
också möjlighet att själva hämta barnet i familjehemmet. Om nämnden, vilket inte
var fallet här, skulle anse att barnet inte skall flytta hem till vårdnadshavarna kan
                                                                   Dnr 1002-2002    Sid 5 (6)




nämnden under vissa förutsättningar besluta om att omhänderta barnet med stöd av
6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) eller
besluta om flyttningsförbud enligt 24 § LVU. För det fall att nämnden inte
motsätter sig att vårdnadshavarna hämtar barnet men familjehemmet vägrar att
lämna barnet ifrån sig uppkommer en speciell situation. Det finns inte några
bestämmelser om saken i socialtjänstlagen utan det är bestämmelserna i 21 kap.
föräldrabalken (FB) om verkställighet av domar, beslut eller avtal om vårdnad,
boende eller umgänge m.m. som skall tillämpas.

I 21 kap. 1 § FB finns en bestämmelse rörande verkställighet av bl.a. domar och
beslut rörande vårdnad. Den som genom en dom har utsetts till särskilt förordnad
vårdnadshavare kan emellertid inte lägga domen angående vårdnaden till grund för
verkställighet för utfående av barnet från ett familjehem eftersom familjehems-
föräldrarna inte har varit part i det målet. Vårdnadshavarna får i stället göra en
ansökan enligt 21 kap. 7 § FB. Enligt den bestämmelsen kan barnets vårdnads-
havare, när barnet vistas hos någon annan, begära att länsrätten beslutar om åtgärd
för att barnet skall överflyttas till vårdnadshavaren. I vissa brådskande fall kan
polismyndigheten ta hand om barnet i avvaktan på länsrättens prövning (21 kap. 10
§ andra stycket FB).

M-nämnden har således inte haft befogenhet att själv verkställa hemflyttningen av
AA eftersom makarna DD och EE motsatte sig detta. Redan på grund härav kunde
nämnden inte påkalla biträde av polis för att hämta AA hos makarna DD och EE
och för att överföra honom till makarna FF och GG. Det var därför fel av
förvaltningen att hos polismyndigheten ansöka om handräckning. Det har i och för
sig ankommit på polisen att självmant undersöka om det förelåg förutsättningar för
att bevilja begäran om handräckning. Socialnämnden eller en företrädare för
nämnden får emellertid givetvis aldrig ansöka om handräckning om det inte finns
laga grund för en sådan ansökan. Det går inte att bortse från att det finns en risk för
att ansökan bifalls trots att den egentligen borde avslås. Omständigheterna i det
förevarande ärendet utgör ett exempel på detta. En ansökan om handräckning av
polis utan att det föreligger laga grund för åtgärden utgör ett sådant fel som kan
aktualisera fråga om ansvar för tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken. I
förevarande fall framgick dock redan av framställningen om handräckning att den
inte kunde bifallas och begäran om biträde ledde inte heller till att AA hämtades av
polis. Mot den bakgrunden har jag inte funnit skäl att gå vidare i saken utan jag
låter den bero med den nu uttalade kritiken.

Även om den begäran om handräckning som förvaltningen gav in till polisen den 6
februari 2001 inte ledde till att AA fördes över till familjen FF och GG fördes han
dock dit den 7 februari i samband med att makarna DD och EE hade hämtats av
polis till förhör som misstänkta för att ha gjort sig skyldiga till egenmäktighet med
barn. AA hade då följt med familjehemsföräldrarna till polisen. Vilka diskussioner
som de berörda myndigheterna därefter förde och vem som bestämde att AA skulle
överlämnas till socialtjänsten i Vellinge kommun och makarna FF och GG är inte i
detalj klarlagt.
                                                                      Dnr 1002-2002    Sid 6 (6)




ChefsJO Mats Melin anförde i denna del i sitt beslut bl.a. följande när det gällde
polismyndighetens handläggning.

      Enligt polismyndigheten har den inte fullgjort något handräckningsuppdrag; däremot
      kom myndigheten att samverka med socialförvaltningen i Värnamo. I denna del har
      polismyndigheten anfört att socialförvaltningen i Värnamo omhändertog AA i
      polishuset för att överlämna honom till socialförvaltningen i Skåne. Enligt de
      upplysningar som inhämtats från socialförvaltningen i Värnamo i JO:s ärende dnr
      1002-2002 förefaller detta emellertid inte vara riktigt. I ärendet förekommer således
      flera oklarheter. Det är svårt att ha någon alldeles bestämd uppfattning om vad som
      egentligen inträffade den aktuella dagen.
Inte heller jag anser mig kunna dra några säkra slutsatser om vad
socialförvaltningen och polisen kom överens om. Det ligger dock nära till hands
anta att de berörda myndigheterna såg rent praktiskt på situationen och att de
handlade utifrån vad de bedömde vara bäst utifrån AA:s perspektiv. Såvitt framgår
av nämndens yttrande synes nämnden emellertid helt ha förbisett att
överflyttningen av AA från det förutvarande familjehemmet till makarna FF och
GG skulle ha prövats enligt bestämmelserna i 21 kap. föräldrabalken om
verkställighet m.m. Dessa bestämmelser har tillkommit bl.a. för att utgöra ett skydd
för barn då det råder tvist om var det skall bo. Även om det inte är helt utrett vem
som beslutade att AA skulle skjutsas till familjen FF och GG kan jag konstatera att
socialförvaltningen i Vellinge kommun åtminstone aktivt medverkade till att AA
fördes från familjehemmet till vårdnadshavarna utan att det förelåg något
verkställighetsbeslut av länsrätten enligt 21 kap. föräldrabalken. Detta är givetvis
inte godtagbart.

Vad som i övrigt har förekommit föranleder inte något uttalande från min sida.

Med den allvarliga kritik som innefattas i det ovan anförda avslutas ärendet.
