# Fråga om en socialnämnds skyldighet att fatta ett formellt beslut med anledning av att en 15-årig flicka, som vårdades med stöd av LVU, förklarade att hon ville bli omplacerad

JO 2007-02-09 dnr 1004-2006

BESLUT
                                                                          Datum             Dnr                  Sid
                                                                          2007-02-09        1004-2006           1 (3)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om en socialnämnds skyldighet att fatta ett formellt beslut med
                        anledning av att en 15-årig flicka, som vårdades med stöd av LVU,
                        förklarade att hon ville bli omplacerad

## Bakgrund

Ordföranden i Socialnämnden i Luleå kommun beslutade den 15 november 2005
                        att omedelbart omhänderta AA, som är född i juli 1990, med stöd av 6 § lagen
                        (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och att placera AA
                        i A-C. Malmén HVB, som är ett sådant hem för vård och boende som avses i 7 kap.
                        1 § första stycket 1 socialtjänstlagen (2001:453), SoL. AA var tidigare placerad där
                        med stöd av bestämmelserna i SoL.

                        I en dom den 20 december 2005 förordnade Länsrätten i Norrbottens län att AA
                        skulle beredas vård enligt 2 och 3 §§ LVU.

## Anmälan

I en anmälan, som inkom till JO den 27 februari 2006, framförde AA klagomål mot
                        Socialnämnden i Luleå kommun. Hon anförde bl.a. att hon upprepade gånger
                        framfört att hon inte ville vara placerad i ett HVB-hem utan i ett familjehem, men
                        att nämnden trots detta inte hade vidtagit någon åtgärd.

## Utredning

Inledningsvis inhämtades delar av socialförvaltningens akt beträffande AA.
                        Därefter remitterades anmälan till Socialnämnden i Luleå kommun för utredning
                        och yttrande över frågan om nämnden borde ha fattat ett formellt beslut i anledning
                        av AA:s önskemål om en ny placering.

                        Socialnämnden lämnade som sitt yttrande en skrivelse som var undertecknad av
                        verksamhetschefen BB. I yttrandet har ingående redogjorts för AA:s problematik
                        och bakgrunden till att hon placerades vid HVB- hemmet. När det gäller
                        handläggningen av AA:s önskemål om en ny placering anförde nämnden bl.a.
                        följande.
                                  /– – –/
                                  AA akutplacerades i mitten av juli 2005 vid A-C. Malmén HVB.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                           www.jo.se
                                                                            Dnr 1004-2006      Sid 2 (3)




      2006-03-20 inleddes en utredning avseende omplacering enligt 11 § LVU med
      anledning av en skrivelse från AA som inkom till socialförvaltningen samma dag.
      AA:s vård har följts upp genom regelbundna besök och kontakt med henne,
      föräldrarna och behandlingspersonal. AA uttryckte sig inledningsvis mycket positivt
      kring placeringen och att hon för första gången på länge känner att hon hade
      människor runt sig som hon litade på. Efterhand har AA:s inställning till nuvarande
      placering förändrats och hon har börjat prata om att hon istället skulle vilja vara
      placerad i ett familjehem i Skellefteåtrakten, för att få något mer familjelikt, känna
      sig välkommen och vuxna att känna tillit till.
      /– – –/
      Diskussioner har förts med henne kring att ett familjehem i dagsläget inte bedöms
      tillräckligt för att tillgodose hennes behov, vilket är en bedömning som även
      föräldrarna delar. AA har emellanåt gett uttryck för att trivas bättre. Till
      behandlingshemmets personal har hon ibland även kunnat uttrycka att hon vill arbeta
      för att kunna vara kvar. AA säger idag att hon har ljugit för både sig själv och oss
      andra, för att hon har haft en önskan om att trivas.
      /– – –/
      I behandlingen har stort fokus legat på att framför allt få AA att komma till ro för att
      få till stånd ett förändringsarbete. Detta har dock varit svårt. AA har avvikit från
      HVB-hemmet vid ett flertal tillfällen. 2006-05-05 beslutades att nytt
      placeringsalternativ ska sökas för AA, vilket socialtjänst och HVB-hem var överens
      om. HVB-hemmet har försökt bemöta AA:s problematik på olika sätt utan några
      bestående förändringar. Hennes utåtagerande beteende påverkar även de andra
      barnen på HVB-hemmet. AA:s pappa CC anser att HVB- hemmet kan tillgodose
      AA:s behov, men att det inte är fruktbart att fortsätta placeringen då AA har bestämt
      sig för att inte trivas. Båda föräldrarna ansåg efter senaste rymningen under
      påskhelgen att AA var i behov av placering vid låst institution, vilket även är
      modern DD:s inställning i dagsläget.
Eftersom nämnden i sitt remissvar inte närmare hade berört frågan om nämnden
borde ha fattat ett formellt beslut i anledning av att AA hade begärt att omplaceras,
omremitterades denna fråga till nämnden. I det kompletterande remissvaret anförde
nämnden följande.

      Det är en närmast ogörlig situation att fatta ett formellt beslut vid varje enskilt
      tillfälle som en placerad ungdom uttrycker att de inte trivs och inte vill vara kvar.
      Detta utifrån att det dels kan vara en del i problematiken, dels att inställningen kan
      variera över tid och utifrån dagsläget.
      Ovanstående gäller även ifråga om AA 2006-03-20 beslutades att inleda en
      utredning angående begäran om omplacering i samband med att hon inkom med en
      skrivelse. I efterhand kan man se att det i det aktuella ärendet skulle ha kunnat vara
      till sin fördel att fatta ett formellt beslut i ett tidigare skede. Socialförvaltningen har
      med anledning av detta sett över sina rutiner.
AA bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaren.

I ett beslut den 9 februari 2007 anförde JO André följande.

Bedömning
Enligt 11 § första stycket LVU bestämmer socialnämnden hur vården av den unge
skall ordnas och var han eller hon skall vistas under vårdtiden. En framställning
från vårdnadshavaren om att den unge skall omplaceras skall föranleda att
nämnden fattar ett formellt beslut om den unges placering. Om den unge har fyllt
                                                                        Dnr 1004-2006     Sid 3 (3)




15 år intar han eller hon ställning av part vid sidan av sina vårdnadshavare och kan
därför själv framställa ett yrkande om omplacering (36 § första stycket LVU).
Nämndens beslut i frågan om omplacering kan överklagas till domstol (41 § 1
LVU).

AA vårdades med stöd av 2 och 3 §§ LVU. Hon var placerad vid ett HVB-hem
utanför Skellefteå. Vid telefonsamtal den 30 januari 2006 mellan AA och
handläggaren vid socialförvaltningen uppgav AA enligt en journalanteckning
daterad samma dag bl.a. följande.

      /– – –/ Hon uppger att hon inte trivs på Malmén, då hon upplever att hon inte kan
      prata med dem. /– – –/ Hon vill istället omplaceras till ett familjehem i Skellefteå. –
      – – Vi pratar åter om bedömningen om att ett HVB-hem bäst tillgodoser hennes
      behov och grunden till detta. AA håller dock inte med/ – – –/
Frågan om AA:s fortsatta vistelse vid HVB-hemmet diskuterades därefter vid ett
möte mellan bl.a. socialförvaltningen och AA den 8 februari 2006. I en
journalanteckning som avser vad som sades vid det mötet har antecknats bl.a.
följande.
      /– – –/ Hennes starka önskemål är att flytta till familjehem, då hon inte trivs på
      Malmén och inte tycker sig kunna prata med dem. Hon vill dock inte till något annat
      HVB-hem. Vi pratar kring bedömningen att HVB-hem bäst kan tillgodose hennes
      behov och hantera hennes agerande. /– – –/
Det ligger i sakens natur att många ungdomar som vårdas med stöd av LVU inte är
nöjda med var de har placerats. Varje uttryck för ett sådant missnöje behöver, som
nämnden anfört i sitt yttrande, givetvis inte ses som en begäran om omplacering.
Aktualiserar vårdnadshavaren eller den unge, om han eller hon fyllt 15 år, frågan
om omplacering är det därför naturligt att nämnden i ett inledande skede tar upp en
diskussion med denne om frågan. Leder inte diskussionen till enighet, t.ex. därför
att den unge vidhåller sitt önskemål om en ny placering, har nämnden att fatta ett
formellt beslut i saken.

I förevarande fall hade AA gett uttryck för ett önskemål om en omplacering från
HVB-hemmet till ett familjehem. Vid de diskussioner som förevar mellan henne
och förvaltningen i anledning av detta måste det, i vart fall efter mötet i februari
2006, ha stått klart för förvaltningen att AA inte delade uppfattningen om vilket
placeringsalternativ som var bäst för henne samt att hon vidhöll sitt önskemål om
omplacering. Enligt min mening borde nämnden därför i ett betydligt tidigare
skede än vad som nu blev fallet ha inlett en utredning med anledning av AA:s
önskemål om omplacering och därefter ha fattat ett formellt beslut i saken.

Jag har noterat att nämnden synes medge att handläggningen inte är fri från
invändningar och att den har sett över sina rutiner i anledning av det inträffade.

Huruvida det har varit i överensstämmelse med AA:s bästa att vara placerad i
HVB-hemmet grundar sig på en sådan bedömning som jag inte finner skäl att
anlägga några synpunkter på.
