# Pensionsmyndigheten får allvarlig kritik för långsam handläggning och felaktig hantering av en dröjsmålstalan i ett ärende om bostadstillägg

JO 2024-11-25 dnr 10065-2023

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2024-11-25              10065-2023              1 (6)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                         Pensionsmyndigheten får allvarlig kritik för långsam handläggning
                         och felaktig hantering av en dröjsmålstalan i ett ärende om
                         bostadstillägg


                          Beslutet i korthet: En enskild klagade på Pensionsmyndighetens handläggningstid i
                          hans ärende om bostadstillägg och tillade att myndigheten inte heller hade hanterat
                          hans begäran om avgörande enligt 12 § förvaltningslagen (en s.k. dröjsmålstalan).
                          Handläggningstiden i ärendet om bostadstillägg uppgick till drygt ett år. JO uttalar att
                          en så lång handläggningstid är oacceptabel även om ärendet krävt viss utredning.
                          Beträffande dröjsmålstalan framkom att Pensionsmyndigheten i stället för att ta
                          ställning till den skickade en underrättelse om väsentlig försening enligt 11 §
                          förvaltningslagen till den enskilde. Vid det tillfället hade handläggningen av hans
                          ärende om bostadstillägg pågått i 10 månader. Efter att den enskilde vid ytterligare
                          två tillfällen begärt att myndigheten skulle avgöra ärendet tog Pensionsmyndigheten
                          till slut ställning till hans begäran. Den i 12 § förvaltningslagen föreskrivna
                          fyraveckorsfristen hade då passerat sedan länge. JO är kritisk till de brister som
                          framkommit vid handläggningen av den enskildes dröjsmålstalan och uttalar även att
                          Pensionsmyndigheten borde ha underrättat honom om väsentlig försening betydligt
                          tidigare än vad som skedde.
                          Av beslutet framgår vidare att Pensionsmyndigheten har gjort ett begränsat utskick av
                          underrättelser om väsentlig försening till enskilda för att utvärdera om det medför en
                          ökad mängd brev och samtal till myndigheten. JO är kritisk till att myndigheten på
                          detta sätt medvetet låter bli att tillämpa 11 § förvaltningslagen om underrättelse om
                          väsentlig försening och uttalar att det saknas anledning att undersöka om det medför
                          en ökad arbetsbelastning att fullgöra en skyldighet som följer av lag.
                          Slutligen gör JO vissa uttalanden om myndighetens skyldighet att bidra till JO:s
                          granskning.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Pensionsmyndigheten och framförde att
                         handläggningstiden i hans ärende om bostadstillägg hade varit lång.
                         Myndigheten hade inte heller hanterat hans begäran om att ärendet skulle
                         avgöras (en s.k. dröjsmålstalan).



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:       justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:      08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:          08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                 Dnr 10065-2023       Sid 2 (6)




Utredning
JO hämtade in handlingar i AA:s ärende. Därefter begärde JO att
Pensionsmyndigheten skulle yttra sig över det som hade framförts i anmälan.

I yttrandet redogjorde Pensionsmyndigheten för sin handläggning av ärendet
och uppgav bl.a. att handläggningstiden i ärendet om bostadstillägg uppgick till
ungefär ett år. Enligt myndigheten hade ärendet krävt ett omfattande
utredningsarbete. Det förekom perioder av viss passivitet i handläggningen,
bl.a. påbörjades en kontrollutredning först efter nästan fyra månader. Vad gäller
handläggningen av dröjsmålstalan uppgav myndigheten att ett särskilt ärende
hade lagts upp och att en avstämning med ansvarig handläggare hade gjorts. Det
skapades dock ingen bevakning, vilket resulterade i att beslutet i ärendet om
dröjsmålstalan fattades för sent. Ett sådant beslut borde, enligt
Pensionsmyndigheten, ha fattats inom fyra veckor från AA:s första begäran om
att ärendet skulle avgöras.

Pensionsmyndigheten uppgav även att myndigheten har vidtagit flera åtgärder
för att komma till rätta med brister vid hanteringen av underrättelser om
väsentlig försening och framställningar om dröjsmålstalan. Dessa har bl.a.
innefattat utbildning, översyn av rutiner och informationsinsatser. Dessutom har
ett begränsat utskick av underrättelser om väsentlig försening gjorts för att
utvärdera om sådana underrättelser skulle medföra en ökad mängd samtal och
brev från enskilda.

AA fick möjlighet att kommentera yttrandet.

Bedömning
Rättsliga utgångspunkter
Av 9 § förvaltningslagen (2017:900), FL, framgår att ett ärende ska handläggas
så enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten
eftersätts. Om en myndighet bedömer att avgörandet i ett ärende som har inletts
av en enskild part kommer att bli väsentligt försenat, framgår det av 11 § FL att
myndigheten ska underrätta parten om detta. I en sådan underrättelse ska
myndigheten redovisa anledningen till förseningen.

I 12 § FL finns regler om dröjsmålstalan. I bestämmelsen anges att om ett
ärende som har inletts av en enskild part inte har avgjorts i första instans senast
inom sex månader, får parten skriftligen begära att myndigheten ska avgöra
ärendet. Myndigheten ska inom fyra veckor från den dag då en sådan begäran
kom in antingen avgöra ärendet eller i ett särskilt beslut avslå begäran.

Handläggningen av AA:s ärende om bostadstillägg
Handläggningstiden
Av utredningen framgår att AA:s ansökan om bostadstillägg kom in till
Pensionsmyndigheten den 5 januari 2023 och att ett beslut om att bevilja honom
detta fattades drygt ett år senare, den 19 januari 2024. En så lång
                                                                    Dnr 10065-2023        Sid 3 (6)




handläggningstid är oacceptabel, även om ärendet har krävt viss utredning.
Handläggningen var dessutom tidvis helt passiv, t.ex. dröjde det fyra månader
innan den aktiva handläggningen inleddes efter att ansökan hade kommit in.
Pensionsmyndigheten har brustit genom den långsamma handläggningen.

Hanteringen av dröjsmålstalan
Den 1 november 2023 begärde AA att Pensionsmyndigheten skulle avgöra hans
ärende om bostadstillägg. En vecka därefter, den 8 november 2023, antecknades
följande i ärendets journal:

      PN har begärt att få beslut enligt 12 § förvaltningslagen. Den paragrafen begäran
      om dröjsmålsränta, vilket PN inte har nämnt.
      Skickar, enlgit 11 § förvaltningslagen, brev till AA då han behöver underrättas
      om att avgörandet i hans ärendet har blivit väsentligt försenat.
Samma dag skickades en underrättelse om väsentlig försening till AA. I
underrättelsen informerades han om att han kunde väcka dröjsmålstalan, dvs.
begära att Pensionsmyndigheten skulle avgöra hans ärende. Någon annan åtgärd
vidtogs inte. AA begärde därefter vid ytterligare två tillfällen i november 2023
att myndigheten skulle avgöra hans ärende om bostadstillägg. Beslut med
anledning av dessa framställningar fattades först i januari 2024, och alltså långt
mer än fyra veckor efter att de hade getts in till myndigheten.

Jag har mycket svårt att förstå Pensionsmyndighetens hantering av AA:s första
begäran om ett avgörande med stöd av 12 § FL. Jag uppfattar
journalanteckningen som att handläggaren ansåg att AA:s begäran var otydlig
eftersom den inte uttryckligen angav att det var fråga om en dröjsmålstalan. För
egen del anser jag att begäran var så tydlig som det kan begäras för att
myndigheten skulle ha förstått att AA ville att ärendet skulle avgöras med stöd
av 12 § FL. Om Pensionsmyndigheten ändå ansåg att det var oklart vad AA
ville skulle myndigheten ha kontaktat honom för att reda ut det. Det var givetvis
inte en korrekt hantering av en begäran enligt 12 § FL att i stället lämna en
underrättelse om väsentlig försening enligt 11 § FL.

Pensionsmyndigheten uppger i sitt yttrande att beslut avseende dröjsmålstalan
fattades för sent i förhållande till AA:s första begäran om att ärendet skulle
avgöras. Utifrån dokumentationen uppfattar jag det dock som att myndigheten
inte avsåg att fatta något beslut alls med anledning av den begäran, utan i stället
ansåg att saken var utagerad i och med underrättelsen om väsentlig försening. I
övrigt har myndigheten över huvud taget inte berört de åtgärder som vidtogs
den 8 november 2023 eller vilka överväganden som gjordes vid den tidpunkten.

Jag kan konstatera att Pensionsmyndigheten har brustit i handläggningen genom
att dels underlåta att fatta ett beslut med anledning av AA:s första
dröjsmålstalan, dels underlåta att fatta beslut inom den fyraveckorsfrist som
anges i 12 § FL vid två ytterligare tillfällen då han begärde att hans ärende
skulle avgöras.
                                                                   Dnr 10065-2023        Sid 4 (6)




Underrättelse om väsentlig försening
AA underrättades dessutom om väsentlig försening först efter 10 månaders
handläggning. Enligt min uppfattning borde det ha skett betydligt tidigare än så,
särskilt eftersom handläggningen inledningsvis var passiv under flera månader.
Även på detta sätt har Pensionsmyndigheten brustit i sin handläggning.

Pensionsmyndighetens tillämpning av 11 och 12 §§ FL
Pensionsmyndigheten har i sitt yttrande redogjort för hur myndigheten arbetar
för att uppfylla sina skyldigheter enligt 11 och 12 §§ FL och vilka åtgärder som
har vidtagits under det senaste året.

Jag har tidigare fått uppfattningen att Pensionsmyndigheten medvetet har gjort
avsteg från kraven i 11 § FL. Vid min inspektion av myndigheten i oktober
2023 uppmärksammade jag endast ett enda ärende där en underrättelse om
väsentlig försening hade lämnats, trots att det var vanligt att den faktiska
handläggningstiden markant hade överskridit den förväntade. Jag uttalade då att
det var ytterst anmärkningsvärt att myndigheten inte hade agerat för att fullgöra
sin skyldighet och att en översyn av rutiner inte ens tycktes vara påbörjad vid
tidpunkten för inspektionen (se JO:s protokoll den 5 februari 2024, dnr 6615-
2023).

Det är positivt att Pensionsmyndigheten efter min inspektion för ett år sedan har
arbetat mer aktivt med dessa frågor. Det är dock bekymmersamt att
myndigheten i det sammanhanget har vidtagit åtgärder som inte är
invändningsfria. Jag tänker då framför allt på det begränsade utskick av
underrättelser om väsentlig försening som Pensionsmyndigheten gjorde i
november 2023 med syftet att utvärdera om utskicken skulle medföra ett ökat
antal telefonsamtal och brev från enskilda.

Det finns ingen anledning att undersöka om det medför en ökad
arbetsbelastning att fullgöra en skyldighet som framgår av lag. En myndighet
måste givetvis uppfylla sina skyldigheter oavsett vilken påverkan detta har för
myndighetens arbetsbelastning. Jag vill här framhålla att jag tidigare har uttalat
att en myndighet inte själv kan välja vilka av förvaltningslagens krav som den
vid varje tidpunkt anser sig kunna uppfylla eller i vilken grad som myndigheten
i varje enskilt fall anser sig behöva leva upp till kraven. Det vilar alltså ett stort
ansvar på myndigheterna att organisera sin verksamhet på ett sådant sätt att de
förvaltningsrättsliga kraven uppfylls (se JO 2022/23 s. 351, dnr 5920-2020).

Jag kan konstatera att Pensionsmyndigheten fortfarande gör medvetna avsteg
från att tillämpa 11 § FL, vilket är uppseendeväckande. 11 och 12 §§ FL har
tillkommit för att stärka enskildas rätt till en snabb och effektiv prövning av sina
ärenden. Jag ser allvarligt på att Pensionsmyndigheten inte tycks beakta detta
perspektiv i sin verksamhet, utan i stället försöker undvika att uppfylla ett
tydligt lagkrav fullt ut. Hanteringen av AA:s ärende tyder dessutom på att det så
sent som i november 2023 fanns kunskapsbrister inom myndigheten i fråga om
                                                                Dnr 10065-2023       Sid 5 (6)




hur en dröjsmålstalan ska handläggas. Det är mot denna bakgrund tydligt för
mig att Pensionsmyndigheten behöver vidta fler verksamma åtgärder för att se
till att underrättelser om väsentlig försening lämnas i samtliga ärenden där
myndigheten är skyldig att göra det samt för att även i övrigt uppfylla sina
skyldigheter enligt 11 och 12 §§ FL.

Pensionsmyndighetens yttrande till JO
Avslutningsvis vill jag ta upp en fråga om myndigheternas skyldighet att bidra
till JO:s granskning.

För att kunna fullgöra sitt tillsynsuppdrag måste JO få tillgång till ett korrekt
beslutsunderlag. En myndighet är därför skyldig att lämna de upplysningar och
yttranden som en ombudsman begär. Det framgår av 13 kap. 6 §
regeringsformen. JO har alltså en grundlagsfäst rätt att påkalla biträde i sitt
utredningsarbete. När JO begär utredning eller upplysningar från en myndighet
är syftet att få ett sakligt underlag för prövningen (se JO 1987/88 s. 111, dnr
855-1985). Det är därför viktigt att myndigheter är transparenta och tydliga
gentemot JO och lämnar korrekta och fullständiga uppgifter om relevanta
omständigheter.

Det har till viss del varit svårt för mig att granska det aktuella ärendet, vilket
beror på att min begäran om yttrande inte har hanterats med tillräcklig omsorg
och noggrannhet. Jag noterar att Pensionsmyndighetens yttrande inte ger en helt
tydlig och korrekt bild av händelseförloppet kring AA:s första begäran om att
ärendet om bostadstillägg skulle avgöras. Myndigheten nämner t.ex. inte alls
den journalanteckning som skrevs i anslutning till den begäran. Det är därför
oklart för mig vilket syfte anteckningen hade och varför myndigheten lämnade
en underrättelse enligt 11 § FL i stället för att hantera begäran som en
dröjsmålstalan. Dessutom anger Pensionsmyndigheten att myndighetens rutiner
inledningsvis följdes efter AA:s första begäran om avgörande eftersom ett
särskilt ärende skapades. Så skedde dock först efter AA:s andra begäran och det
var enbart den som lades in i ärendet.

Jag noterar därutöver att Pensionsmyndigheten inte har kommenterat
underrättelseskyldigheten enligt 11 § FL i AA:s ärende om bostadstillägg och
vilka överväganden som myndigheten gjorde i det ärendet. Det är
anmärkningsvärt, särskilt med tanke på att Pensionsmyndigheten i övrigt har
beskrivit ett flertal åtgärder som har vidtagits inom myndigheten avseende
tillämpningen av den bestämmelsen.

Pensionsmyndigheten behöver säkerställa att yttranden till JO framöver
utformas med den omsorg och tydlighet som krävs.

Avslutande synpunkter
Jag är kritisk till de brister som har framkommit vid handläggningen av AA:s
ärende om bostadstillägg samt till hanteringen av hans dröjsmålstalan. Jag är
även kritisk till att Pensionsmyndigheten fortfarande medvetet underlåter att
                                                               Dnr 10065-2023    Sid 6 (6)




uppfylla sin skyldighet att underrätta enskilda om väsentlig försening enligt
11 § FL. Sammantaget förtjänar myndigheten allvarlig kritik för dessa brister.
Jag kommer att fortsätta följa Pensionsmyndighetens arbete med tillämpningen
av 11 och 12 §§ FL.

Ärendet avslutas.




Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Sara Uhrbom har föredragit ärendet och byråchefen
Anneli Svensson har deltagit i beredningen.
