# Fråga om dröjsmål med handläggningen av ett ärende om ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF)

JO 2001-04-04 dnr 1008-2000

## Beslut

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                     Sid
                                                                       2001-04-04          1008-2000              1 (3)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Fråga om dröjsmål med handläggningen av ett ärende om ersättning
                        enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF)


                        I ett klagomålsärende framkom att Stockholms läns allmänna försäkringskassa i
                        april 1989 beslutat att AA inte varit utsatt för skadlig inverkan i arbetet. Efter det
                        att AA överklagat kassans beslut fann Kammarrätten i Stockholm i en dom den 9
                        februari 1995 att AA var berättigad till ersättning enligt LAF för vissa
                        sjukskrivningsperioder t.o.m. den 30 april 1989. I november 1995 kontaktade AA:s
                        ombud, BB, försäkringskassan och yrkade att kassan skulle pröva om skadlig
                        inverkan i arbetet förelegat efter den 30 april 1989.

                        I anmälan till JO klagade BB på kassans långsamma handläggning. Han anförde
                        bl.a. att försäkringskassan under åren 1995–1998 inte vidtog någon åtgärd i
                        ärendet. När kassan så småningom fattade beslut i ärendet, i februari 1999, var
                        beslutsunderlaget ofullständigt. Länsrätten upphävde i ett beslut den 23 september
                        1999 försäkringskassans beslut och återförvisade målet till kassan för ny prövning.
                        I länsrättens domskäl angavs bl.a. att kassan inte hade hört någon
                        försäkringsläkare. Vid tiden för anmälan, i mars 2000, hade försäkringskassan ännu
                        inte, trots att det gått ett halvt år sedan länsrättens dom, påbörjat någon
                        handläggning.

                        BB:s anmälan remitterades till försäkringskassan, som inkom till JO med ett
                        yttrande.

                        I sitt den 4 april 2001 meddelade beslut anförde JO Pennlöv följande i
                        bedömningsdelen.

                        AA begärde i november 1995 att kassan skulle pröva om han hade varit utsatt för
                        skadlig inverkan i arbetet. Försäkringskassan påbörjade handläggningen av ärendet
                        genom att infordra information om sjukskrivningsperioder och konstaterade i
                        december 1995 att det inte fanns några sådana fall. Inget hände därefter i ärendet
                        förrän över två år senare, då AA:s ombud kontaktade försäkringskassan och
                        handläggningen återupptogs. Den troliga förklaringen till att ärendet under så lång
                        tid legat utan att några åtgärder vidtagits är enligt kassan flyttning till nya lokaler
                        och sammanslagning av lokalkontor.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                  Dnr 1008-2000      Sid 2 (3)




Först den 29 januari 1999 fattade kassan beslut i ärendet. Beslutet överklagades till
länsrätten, som i dom den 23 september 1999 upphävde kassans beslut och visade
målet åter till kassan för ytterligare utredning; bl.a. hade kassan inte hört
försäkringsläkaren. Länsrättens dom kom in till försäkringskassan den 30
september 1999. Någon handläggning med anledning av länsrättens dom skedde
inte förrän JO:s remiss aktualiserade ärendet i april 2000. Då översändes ärendet
till ett annat lokalkontor för att handläggningen skulle gå snabbare. Ärendet
återkom till det beslutande lokalkontoret nio månader senare, i januari 2001. Då
bedömde handläggaren att det ekonomiska underlaget för att fatta beslut om
livränta behövde kompletteras, och en inkomstförfrågan sändes till AA:s tidigare
arbetsgivare.

Detta ärende initierades således av den försäkrade i november 1995 och var
därefter utan handläggning i över två år. Det tog försäkringskassan över tre år att
fatta beslut i ärendet. När sedan länsrätten upphävde kassans beslut och visade
målet åter till försäkringskassan för ytterligare utredning låg ärendet återigen utan
åtgärd, denna gång från september 1999 till april 2000 då JO:s remiss fick till följd
att handläggningen påbörjades.

Ett ärende som återförvisas till kassan från domstol skall handläggas med förtur.
Jag anser det synnerligen allvarligt att försäkringskassan underlät att verkställa
länsrättens dom; i synnerhet som ärendet i ett tidigare skede i handläggningen
också legat utan åtgärd under lång tid. Det som förevarit tyder – inte minst med
hänsyn till ärendets tidigare handläggning – enligt min mening på en uppenbar
likgiltighet för gällande förfaranderegler.

När därefter ärendet skickades till ett annat lokalkontor för att handläggningen
skulle gå snabbare tog det över åtta månader innan ärendet återkom till det
beslutande lokalkontoret. Det visade sig då att ärendet behövde kompletteras
ytterligare. Vid den tidpunkten hade det således gått över ett och halvt år sedan
länsrättens dom och ärendet var fortfarande inte klart för avgörande. Jag finner
även detta utomordentligt anmärkningsvärt.

Försäkringskassan uppgav i remissvaret att det inte finns något som tyder på att
ärendet fördröjts på grund av bristande bevakningsrutiner. Jag vill här påpeka
följande. Detta var ett ärende av otvetydig förturskaraktär. Om kassan låter ett
sådant ärende ligga utan åtgärd under flera månader och därefter överlämnar det till
ett annat lokalkontor för åtgärd bör kassan självfallet bevaka ärendet så att kassan i
förekommande fall kan påskynda handläggningen. Det inträffade tyder snarare på
utomordentliga brister i kassans bevakningsrutiner.

Sammantaget förtjänar försäkringskassan mycket allvarlig kritik för sin
handläggning av ärendet.

Det ankommer i första hand på domstol att ta ställning till försäkringskassans
beslutsunderlag. Den delen av anmälan föranleder därför inte någon kommentar
från min sida.
                                                                  Dnr 1008-2000    Sid 3 (3)




Det som hänt är av sådan karaktär att jag översänder kopior av detta beslut till
riksdagens socialförsäkringsutskott och till Regeringskansliet
(Socialdepartementet) för kännedom.
