# Uttalanden om när beslut bör fattas i skriftlig form. Även kritik mot en rättspsykiatrisk regionklinik för att utan lagstöd ha begränsat patienters möjlighet till telefonsamtal

JO 2024-12-11 dnr 10090-2023

[P]



                                                                                                                             Sid
                                                                         BESLUT                                             1 (6)
                                                                         Datum                     Dnr
                                                                         2024-12-11                10090-2023
Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                         Uttalanden om när beslut bör fattas i skriftlig form. Även kritik mot en
                         rättspsykiatrisk regionklinik för att utan lagstöd ha begränsat
                         patienters möjlighet till telefonsamtal


                          Beslutet i korthet: På en avdelning vid Rättspsykiatriska regionkliniken i Vadstena
                          har det tillämpats en rutin som begränsar antalet telefonsamtal som patienterna får
                          ringa per dag samt längden på dessa. ChefsJO konstaterar att en sådan rutin utgör
                          en begränsning av patienternas grundläggande fri- och rättigheter och att åtgärder av
                          det slaget kräver stöd i lag. Kliniken har inte haft lagstöd för den rutin som tillämpats
                          och kritiseras för detta.
                          Kliniken har fattat ett individuellt beslut om inskränkning av en patients rätt att
                          använda elektroniska kommunikationstjänster. ChefsJO uttalar att en myndighet, i de
                          fall då det saknas en reglering för om ett beslut ska vara skriftligt eller inte, måste
                          göra en lämplighetsbedömning. ChefsJO konstaterar att en sådan bedömning i de
                          flesta situationer bör leda till att en myndighet fattar ett skriftligt beslut. En
                          utgångspunkt måste enligt chefsJO vara att ett beslut i skriftlig form generellt sett är
                          tydligare för enskilda. Ett sådant beslut underlättar förståelsen av beslutet och tillåter
                          att man kan återvända till det, t.ex. inför ett ställningstagande till om man ska
                          överklaga det. Ett skriftligt beslut minskar också risken för missförstånd mellan
                          myndigheten och den enskilde. Enligt chefsJO måste en myndighet vid bedömningen
                          av om ett skriftligt beslut ska fattas även ta hänsyn till vad beslutet avser och dess
                          verkningar för den enskilde. Starka skäl talar för att beslut som kan överklagas fattas
                          skriftligen.
                          ChefsJO konstaterar att ett beslut om inskränkning av en patients rätt att använda
                          elektroniska kommunikationstjänster är av ingripande karaktär och utgör en
                          begränsning av dennes grundläggande fri- och rättigheter. Beslutet kan även
                          överklagas till domstol. Ett sådant beslut bör därför fattas skriftligt.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på Rättspsykiatriska regionkliniken i Vadstena,
                         Region Östergötland. Klagomålet avsåg klinikens rutiner för telefonsamtal på
                         en avdelning med säkerhetsklass 2.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:     justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:    08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon 020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:        08-21 65 58                                          www.jo.se
                                                                     Dnr 10090-2023        Sid 2 (6)




Utredning
Genom JO:s utredning framkom inledningsvis följande.

Det finns en rutin på avdelningen som innebär att patienterna får ringa högst tre
samtal per dag (utöver samtal till myndigheter) och att varje samtal får pågå i
högst 20 minuter. Samtal får äga rum mellan kl. 8.00 och kl. 20.00. Enligt vad
som uppgavs av en tjänsteman vid kliniken ska personal närvara vid
patienternas samtal men enligt ett rutindokument ska samtalen inte övervakas
av personal.

Regionen anförde i sitt yttrande till JO bl.a. att rutinerna syftar till att säkerställa
att samtliga patienter vid vårdinrättningen bereds möjlighet att nyttja
elektroniska kommunikationsmedel. Rutinen är en rekommenderad reglering
men avsteg kan ske i ömmande fall. Avdelningen anvisar tid och plats för
nyttjande av kommunikationsutrustningen. Omständigheter kring vården kan
göra att det är nödvändigt att personal finns i närheten när telefonsamtal förs.

Av utredningen framkom också att det beträffande anmälaren har meddelats ett
beslut om inskränkning av hans rätt att använda elektroniska
kommunikationstjänster. Beslutet var tidsbegränsat till två månader och hade
dokumenterats dels i anmälarens journal, dels i en underrättelse till Inspektionen
för vård och omsorg (IVO). I underrättelsen till IVO fanns en motivering till
beslutet. Anmälaren underrättades muntligen om beslutet och sin rätt att
överklaga beslutet. Enligt regionen ska beslut om inskränkning av rätten att
använda elektroniska kommunikationstjänster meddelas patienten muntligen.

Rättsliga utgångspunkter
I 1 kap. 1 § tredje stycket regeringsformen, RF, föreskrivs att den offentliga
makten utövas under lagarna. Bestämmelsen ger uttryck för den s.k.
legalitetsprincipen och innebär att all offentlig maktutövning ska vara grundad
på en lag eller någon annan föreskrift.

I 2 kap. 1 § RF återfinns ett antal fri- och rättigheter som medborgarna är
tillförsäkrade gentemot det allmänna, bl.a. yttrandefrihet och informationsfrihet.
Yttrandefriheten innebär frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt
meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.
Informationsfriheten ger frihet att inhämta och ta emot upplysningar samt att i
övrigt ta del av andras yttranden. Vidare anges i 6 § att var och en gentemot det
allmänna är skyddad mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal
eller annat förtroligt meddelande. Skyddet i dessa fri- och rättigheter får
begränsas genom lag i den utsträckning som framgår av 20–23 §§.

Lagstöd för att få vidta vissa tvångsåtgärder som begränsar den enskildes fri-
och rättigheter finns i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, LRV.
                                                                  Dnr 10090-2023      Sid 3 (6)




Av 8 § LRV framgår att bestämmelserna i 18–24 §§ lagen (1991:1128) om
psykiatrisk tvångsvård, LPT, gäller i tillämpliga delar vid sluten rättspsykiatrisk
vård enligt LRV, om inte annat anges i 8 a § LRV.

Av 8 a § första stycket LRV framgår att patienter som är föremål för
rättspsykiatrisk vård med beslut om särskild utskrivningsprövning och som
vårdas på en sjukvårdsinrättning eller avdelning för vilken en förhöjd
säkerhetsklassificering gäller, endast får använda sådan teknisk utrustning för
elektroniska kommunikationstjänster som tillhandahålls av vårdgivaren. Vidare
framgår att vårdgivaren ska tillhandahålla sådan utrustning för att säkerställa
patientens rätt att stå i förbindelse med annan person.

Chefsöverläkaren får besluta att inskränka en patients rätt att använda
elektroniska kommunikationstjänster, om det är nödvändigt med hänsyn till
vården eller rehabiliteringen av patienten eller för att undvika att någon annan
lider skada (20 b § LPT).

Ett beslut om en inskränkning gäller, för en vuxen person, i högst två månader.
När det inte längre finns förutsättningar för ett beslut om inskränkning ska
chefsöverläkaren genast besluta att inskränkningen ska upphöra. Frågan om
upphörande ska övervägas fortlöpande. IVO ska utan dröjsmål underrättas om
beslut enligt 20 b §. (22 b § LPT)

Av 18 § första stycket 7 LRV följer att patienten får överklaga ett beslut om
inskränkning i rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster till
allmän förvaltningsdomstol.

Ett beslut om inskränkning i rätten att använda elektroniska
kommunikationstjänster jämte skälen för beslutet samt uppgift om beslut om
upphörande av sådant beslut ska dokumenteras i patientens journal (2 § 10 och
11 förordningen [1991:1472] om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk
vård).

I 31 § förvaltningslagen (2017:900), FL, föreskrivs att det för varje skriftligt
beslut ska finnas en handling som bl.a. visar dagen för beslutet, vad beslutet
innehåller och vem eller vilka som har fattat beslutet.

I 32 § FL anges att ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte
obetydligt sätt ska innehålla en klargörande motivering, om det inte är
uppenbart obehövligt samt att en sådan motivering ska innehålla uppgifter om
vilka föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit
avgörande för myndighetens ställningstagande.

Enligt 33 § FL gäller bl.a. följande. En myndighet som meddelar ett beslut i ett
ärende ska så snart som möjligt underrätta den som är part om det fullständiga
innehållet i beslutet, om det inte är uppenbart obehövligt. Om parten får
                                                                   Dnr 10090-2023      Sid 4 (6)




överklaga beslutet ska han eller hon även underrättas om hur det går till. En
underrättelse om hur man överklagar ska innehålla information om vilka krav
som ställs på överklagandets form och innehåll och vad som gäller i fråga om
ingivande och överklagandetid. Myndigheten bestämmer hur underrättelsen ska
ske. En underrättelse ska dock alltid vara skriftlig om en part begär det.

Bedömning
Avdelningens generella begränsningar av patienternas möjligheter till
telefonsamtal
AA vårdas på en avdelning för vilken en förhöjd säkerhetsklassificering gäller
och där således regleringen i 8 a § LRV är tillämplig. På avdelningen tillämpas
en rutin som innebär att patienter får ringa högst tre samtal per dag (utöver
samtal till myndigheter) och att varje samtal får pågå i högst 20 minuter.
Samtalen får äga rum mellan kl. 8.00 och kl. 20.00.

Som redogjorts för under rubriken Rättsliga utgångspunkter får de
grundläggande fri- och rättigheter som återfinns i 2 kap. regeringsformen bara
begränsas om det finns stöd för det i lag. Det har emellertid inte funnits något
lagstöd för kliniken att genom en generell rutin eller ordningsregel begränsa
antalet telefonsamtal som en patient får ringa per dag och inte heller längden på
dessa. I förarbetena har det tvärtom betonats att patienter ska kunna
kommunicera utan begränsning med den utrustning som vårdgivaren
tillhandahåller, så länge det inte fattats ett individuellt beslut om inskränkning i
rätten att använda elektroniska kommunikationstjänster (se prop. 2013/14:119
s. 28).

Kliniken har alltså utan lagstöd begränsat antalet telefonsamtal och längden på
dessa. Det är särskilt anmärkningsvärt då kliniken tidigare upplyst om att en
sådan rutin inte är förenlig med lagstiftningen (se JO:s protokoll från en
inspektion av kliniken i december 2018, dnr 7317-2018). Jag är mycket kritisk
till detta.

Jag har däremot inga synpunkter på avdelningens rutin som innebär att samtal
inte får ske före kl. 8.00 och efter kl. 20.00. Sådana rutiner får som särskilt
anmärkts i förarbetena närmast uppfattas som trivselregler tillkomna för att
andra patienter inte ska störas. Jag vill dock påminna kliniken om att sådana
generella trivselregler är frivilliga för patienten att följa. (Se a. prop. s. 29)

Det har framkommit att personal närvarar vid patienternas samtal. Det ligger då
nära till hands att anta att personalen hör vad som sägs i samtalen. Eftersom det
inte närmare har framgått på vilket sätt som personalen närvarar och om
förfarandet faktiskt innebär att personalen tar del av innehållet i samtalen, kan
jag dock inte dra några säkra slutsatser i frågan. Jag uttalar därför inte någon
kritik i den delen, men vill erinra kliniken om att personal inte har rätt att
avlyssna telefonsamtal eller på annat sätt ta del av innehåll i samband med att
                                                                    Dnr 10090-2023       Sid 5 (6)




patienten använder elektronisk kommunikation, t.ex. en dator (se mitt beslut
JO 2023 s. 117, dnr 7702-2021).

Jag förutsätter att kliniken omgående ändrar sina rutiner så att de stämmer
överens med lagstiftningen.

Formkraven för ett beslut om inskränkning av en patients rätt att använda
elektroniska kommunikationstjänster
Myndigheters beslut kan vara såväl muntliga som skriftliga. Förvaltningslagen
reglerar emellertid inte när ett beslut ska vara skriftligt. Bestämmelser om krav
på skriftlighet kan dock finnas i andra författningar.

När någon sådan reglering inte finns måste en lämplighetsbedömning göras. En
sådan bedömning bör enligt min mening i de flesta situationer leda till att en
myndighet fattar ett skriftligt beslut. En utgångspunkt måste vara att ett beslut i
skriftlig form generellt sett är tydligare för enskilda. Ett sådant beslut
underlättar förståelsen av beslutet och tillåter att man kan återvända till det, t.ex.
inför ett ställningstagande till om man ska överklaga det. Ett skriftligt beslut
minskar också risken för missförstånd mellan myndigheten och den enskilde.
Vid bedömningen av om en myndighet bör fatta ett skriftligt beslut måste
hänsyn även tas till vad beslutet avser och dess verkningar för den enskilde.
Starka skäl talar för att beslut som kan överklagas fattas skriftligen. Att beslutet
dokumenteras skriftligt är en förutsättning för en prövning i överinstansen.
Skriftlighet leder också till att den enskilde på ett enkelt sätt kan ta till sig
information om hur ett överklagande ska göras och inom vilken tid.

Muntliga beslut bör alltså företrädesvis kunna komma i fråga avseende enkla
frågor där den enskilde inte har anledning att överklaga avgörandet.

Ett beslut om inskränkning av en patients rätt att använda elektroniska
kommunikationstjänster är av ingripande karaktär och utgör en begränsning av
dennes grundläggande fri- och rättigheter. Beslutet kan överklagas till allmän
förvaltningsdomstol. Enligt min mening bör därför ett sådant beslut fattas
skriftligt.

Förvaltningslagens formkrav för skriftliga beslut ska därmed tillämpas. Beslutet
ska dokumenteras i en handling som bl.a. visar dagen för beslutet, vad beslutet
innehåller och vem som fattat beslutet. Vidare ska beslutet som utgångspunkt
innehålla en klargörande motivering, vilket innefattar uppgifter om vilka
föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit
avgörande för myndighetens ställningstagande. En klargörande motivering
behöver inte anges om det är uppenbart obehövligt, men utrymmet för detta
undantag måste anses vara ytterst begränsat vid beslut om inskränkning av en
patients rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster. Beslutet ska
också innehålla en upplysning om hur parten ska gå till väga för att överklaga
                                                                 Dnr 10090-2023      Sid 6 (6)




beslutet. Beslutet ska alltså innehålla information om vilka krav som ställs på
överklagandets form och innehåll och vad som gäller i fråga om ingivande och
överklagandetid. Eftersom ett beslut om inskränkning av en patients rätt att
använda elektroniska kommunikationstjänster gäller i högst två månader ska
beslutet också innehålla en upplysning om beslutets giltighetstid.

Regionen har anfört att beslutet har dokumenterats i AA:s patientjournal. Det
som angetts i journalen uppfyller dock inte samtliga de krav på ett skriftligt
beslut som redogjorts för ovan.

Jag är kritisk till de brister som förekommit vid beslutet om inskränkning av
AA:s rätt att använda elektroniska kommunikationstjänster.

AA har enligt remissvaret underrättats muntligen om beslutet och sin rätt att
överklaga det. Av 33 § FL framgår att myndigheten, för det fall en part inte
begär att få en skriftlig underrättelse, bestämmer hur underrättelser ska ske.
Lagstiftaren har dock i förarbetena till bestämmelsen gett uttryck för att
utgångspunkten är att underrättelser ska ske skriftligen och att muntliga
underrättelser bör lämnas endast i undantagsfall, främst då handläggningen i sin
helhet har skett muntligt och beslutet är enkelt att motivera och förstå (se prop.
2016/17:180 s. 324).

Mot bakgrund av dessa uttalanden och då ett beslut av aktuellt slag är
ingripande för den enskilde, bör patienten som utgångspunkt få en skriftlig
underrättelse. Det kan naturligtvis finnas skäl för vårdgivaren att därutöver
också muntligen upplysa patienten om beslutet och förklara dess innebörd.
Vårdgivaren måste göra en bedömning i det enskilda fallet och lämna
underrättelsen i en sådan form att patienten kan ta till sig informationen.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av chefsJO Erik Nymansson. Dokumentet har fastställts
digitalt och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Ellinor Gustavsson har föredragit ärendet och byråchefen Dan
Johansson har deltagit i beredningen.
