# Fråga om tjänstemän inom ett landsting hade kränkt en anställds meddelar- och yttrandefrihet

JO 2006-09-25 dnr 1014-2005

BESLUT
                                                                            Datum                    Dnr                       Sid
                                                                            2006-09-25               1014-2005                1 (9)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om tjänstemän inom ett landsting hade kränkt en anställds
                        meddelar- och yttrandefrihet

## Anmälan och utredning

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot landstingsdirektören BB och CC,
                        centrumchef för Ortopedicentrum, Landstinget i Östergötland, angående ifrågasatt
                        kränkning av meddelar- och yttrandefriheten. Av anmälan och därtill fogade
                        tidningsartiklar framgick bl.a. följande. En ortopedläkare, DD, hade arbetat aktivt i
                        föreningen Rädda Vrinnevi och härvid framfört kritik mot landstingets
                        omorganisation av länets ortopediverksamhet. DD ansåg att han till följd av sin
                        kritik och sina uttalanden hade förvägrats en överläkartjänst och åsidosatts
                        lönemässigt.

                        I en av de ingivna tidningsartiklarna återgavs delar av ett samtal som hade ägt rum
                        mellan CC och DD den 12 oktober 2004. Samtalet, som hade spelats in av DD,
                        refererades enligt följande.
                                  –––
                                  DD: … det var meningen tidigare under året här så skulle min tjänst konverteras till
                                  en överläkartjänst med det blev aldrig av, det fastnade hos EE (f d verksamhetschef,
                                  reds.anm.) av någon orsak men jag begrep aldrig varför. Vad har du för syn på
                                  saken?
                                  CC: Just nu är det rökt alltså. DD: För att?
                                  CC: Alltså det kan jag inte försvara med tanke på ditt agerande för övrigt alltså.
                                  Alltså hade det här varit ett privat företag …
                                  DD: Men det är inte ett privat företag.
                                  CC: Nej, nej, men alltså jag vill bara förklara att hade det här varit ett privat
                                  företag så hade du sannolikt inte jobbat kvar i det, så funkar det va. Nu är det inte ett
                                  privat företag och då måste på något sätt ledningsnivån markera att man inte är
                                  riktigt nöjd med hur det funkat alltså. Så i det korta perspektivet är det rökt med
                                  överläkartjänsten.
                                  DD: På grund av mitt engagemang alltså?
                                  CC: Nej, nej inte på grund av ditt engagemang alltså, eh hur det, ja alltså till syvende
                                  och sidst kanske det hamnar där men inte på grund av engagemanget utan hur
                                  engagemanget tagit sig uttryck.
                                  –––




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                         Dnr 1014-2005     Sid 2 (9)




En annan av de ingivna tidningsartiklarna innehöll en intervju med BB. I artikeln
återgavs bl.a. följande uttalanden.

      Han (BB; JO:s anmärkning) tycker inte heller att DD blivit motarbetad i sin
      professionella utveckling.
      – Vi respekterar till fullo DD som en skicklig yrkesman och ortoped. I den rollen har
      han inte motarbetats utan har jobbat som ortoped.
      – Sedan tycker DD inte de politiska beslut som fattats om förändringarna inom
      sjukvården i länet är bra. Det har jag full respekt för och det är hans fria åsikt. Den
      får han gärna driva på sin fria tid och han får på alla sätt verka för den, säger BB.
      Samtidigt är det då också naturligt att DD inte kan bli aktuell för någon chefstjänst
      eller förtroendeposition inom landstinget eftersom det handlar om att genomföra de
      politiska beslut som DD inte accepterar, menar BB.
AA hemställde att JO skulle granska om BB:s och CC:s uttalanden och agerande
hade inneburit att DD:s meddelar- och yttrandefrihet hade kränkts.

Anmälan remitterades till landstingsstyrelsen, Landstinget i Östergötland, för
utredning och yttrande över vad som framförts i anmälan.

Därefter ingav AA en kompletterande skrivelse i vilken han anförde bl.a. följande.
Den f.d. klinikchefen vid ortopedkliniken i Norrköping, FF, föreslog inför
löneförhandlingarna hösten 2004 en löneökning för DD med 2 000–3 000
kr/månad. Utfallet för DD blev 500 kr/månad, vilket är den lägsta löneökning som
någon ortopedläkare fick under 2004. En överläkartjänst är inte en chefsbefattning
utan det karriärsteg som följer efter att man varit specialistläkare under flera år och
har en kompetens inom sitt yrkesområde så att man självständigt kan handlägga
patienter och verka som bakjour.

Till skrivelsen hade bl.a. fogats en bandutskrift avseende delar av det aktuella
samtalet mellan CC och DD. I bandutskriften återgavs bl.a. följande replikskifte.

      CC: ”Jag vill att du skall ta det här på rätt sätt alltså”
      DD: ”Jag kan ju inte ta det här på något annat sätt än att glöm bort att bli överläkare,
      glöm bort löneutvecklingen så länge som…”
      CC: ”… just nu”
      DD: ”Pga. mitt engagemang”
      CC: ”Nae, pga. hur engagemanget tagit sig uttryck, inte pga. engagemanget…”
AA:s komplettering av anmälan efterremitterades till landstingsstyrelsen med
uppgift om att även dessa handlingar skulle beaktas vid besvarandet av remissen.

Landstingsstyrelsen inkom med yttrande. Av landstingsstyrelsens protokoll samt en
till JO inskickad särskild skrivelse från tre av ledamöterna i landstingsstyrelsen
framgick att vissa ledamöter hade avstått från att delta i beslutet om remissvar till
JO. I landstingsstyrelsens yttrande anfördes följande (i yttrandet omnämnda
bilagor har här utelämnats; JO:s anm.).
                                                                  Dnr 1014-2005     Sid 3 (9)




Ärendets bakgrund
Landstinget gjorde under år 2003 en stor omorganisation vilken trädde i kraft 1
januari 2004. Omorganisationen innebar bl.a. att verksamheterna inom landstinget
fick en länsövergripande prägel där vissa verksamheter koncentrerades till en eller
två orter i länet för att på så vis uppnå samordningsvinster och koncentration av
kompetens.
Verksamheten på sjukhusen har koncentrerats så att US i Linköping profilerats mot
akut- och kostnadskrävande sjukvård, Vrinnevisjukhuset i Norrköping mot planerad
kirurgi och urologi samt lasarettet i Motala mot planerad ortopedi. För att klara de
nya uppgifterna förändrades universitets- och specialistsjukvården till en
länsövergripande centrumorganisation. Dessutom bildades närsjukvårdsområden för
de tre länsdelarna inom landstinget.

Föreningen Rädda Vrinnevisjukhuset
Omorganisationen 2003 innebar en del förändringar för Vrinnevisjukhuset i
Norrköping, bl.a. stängdes vissa delar av akuten ner under vissa tider på dygnet och
andelen ortopedi minskade då denna specialitet koncentrerades till lasarettet i
Motala. Detta ledde till att en förening kallad Rädda Vrinnevisjukhuset startades
med syfte att återställa verksamheten vid Vrinnevisjukhuset som den såg ut före
omorganisationen och till vad föreningen kallar ett fullvärdigt sjukhus, se bilaga 1.
En av initiativtagarna till föreningen Rädda Vrinnevisjukhuset var DD,
ortopedläkare vid Vrinnevisjukhuset.

Landstingets hantering av yttrandefrihetsfrågan
Debatt kring yttrandefriheten har tidigare under åren förekommit inom landstinget,
något som enligt landstinget är normalt och sunt i alla politiskt styrda organisationer.
Landstinget är tydligt i sin hållning vad gäller värnandet om yttrandefriheten och de
anställdas rätt att fritt uttrycka sina personliga åsikter. Frågan om yttrandefriheten
blossade upp vid den omorganisation som skedde under 2003 och landstings-
direktören intervjuades bl.a. i samband med detta i den lokala pressen för att
förtydliga landstingets uppfattning och hantering av yttrandefrihetsfrågan, se
bilaga 2.
Landstinget anser det vara av stor vikt att samtliga anställda har kunskap om och
känner till sina rättigheter enligt yttrandefrihetsgrundlagen och arbetar fortlöpande
med att informera om detta och vara till stöd i kontakten med massmedia. Bland
annat har hela eller delar av skriften Yttrandefrihet och lojalitet hos kommunala
arbetsgivare spridits bland landstingets personalchefer samt personer inom
landstingsledning och politiker, se bilaga 3.
Landstinget har även tagit fram ett dokument som stöd för de anställda att möta
massmedia. I dokumentet framgår landstingets hantering av yttrandefriheten och de
anställda uppmuntras att vara öppna även kring kritiska åsikter samt att ta egna
initiativ för att offentliggöra information kring landstingets verksamhet, se bilaga 4.

Samtalet mellan CC och DD
CC, centrumchef för Ortopedicentrum i Östergötland, kallade DD till ett möte den
12 oktober 2004. Syftet med samtalet var att stämma av arbetsgivarens syn på DD:s
framtid inom landstinget. Landstingsdirektör BB var informerad om att mötet skulle
äga rum. Anledningen var att DD sågs som en duktig ortoped och hade bl.a. genom
föreningen Rädda Vrinnevisjukhuset visat på stor handlingskraft, något som skulle
vara en stor tillgång för landstinget om samma engagemang användes i landstingets
verksamhet. CC såg att det skulle gynna båda parter om DD nyttjade detta
engagemang i sitt arbete inom landstinget och ville göra klart att DD kunde se att det
fanns utvecklingsmöjligheter även i den nya organisationslösningen.
CC visste när han kallade till samtal att mötet kunde uppfattas som känsligt p.g.a.
den stora motsättning som ligger mellan Föreningen Rädda Vrinnevisjukhuset och
                                                                    Dnr 1014-2005     Sid 4 (9)




landstingets inriktning av verksamheten efter omorganisationen. Han var därför
mycket noga med att redan från samtalets början göra klart för DD att mötet inte
skulle uppfattas som ett hot från landstingets sida eller utgöra en påtryckning för att
DD skulle upphöra med sitt engagemang i Rädda Vrinnevisjukhuset.
Under samtalets gång påtalade CC vid flera tillfällen att DD givetvis hade full rätt
att tycka vad han ville om landstingets organisation, delta i vilka föreningar han ville
osv. Hela samtalet varade i närmare en och en halv timme och även i de fragment av
samtalet som finns återgivet i den lokala pressen framgår på flera ställen just denna
inställning.
Vad som därutöver togs upp av CC var att DD vid vissa tillfällen drivit sitt
engagemang i Rädda Vrinnevisjukhuset på ett sådant sätt att befolkningen i länet
missleddes och skrämdes. DD gjorde i sin egenskap av läkare inom landstinget
uttalanden som inte stämde med verkligheten och målade upp en bild av situationen
inom landstinget som direkt farlig för patienters liv utan att något belägg fanns för
detta, se debattinlägg i bilaga 5. Till bilden hör att DD under våren 2004, när flera av
inläggen och yttrandena om verksamheten gjordes av DD, var föräldraledig och
således inte i tjänst. Han hade därför inte den direkta insynen i verksamheten som
han utgav sig för att ha.
Det faktum att DD, i egenskap av läkare, gjorde uttalanden som inte stämde med
officiella fakta inom landstinget, bl.a. om vårdköer, samt om omständigheter som
han rimligen inte kunde känna till bekymrade CC och detta var något som
framfördes i samtalet. CC tryckte på vikten att skilja på rollen som anställd och
privatperson och inte utge sig för att företräda landstinget när sådana uttalanden görs
då detta vilseleder befolkningen.
CC ville i samtalet diskutera det sätt som DD:s engagemang i Rädda
Vrinnevisjukhuset tagit sig uttryck i, samt i positiv anda få DD att se hur hans
drivkraft och kompetens kunde komma till nytta inom landstinget.

Hindrad i karriären?
DD påstår i uttalanden till media att han har stoppats i karriären p.g.a. sitt
engagemang i Rädda Vrinnevisjukhuset. Han säger att han har förvägrats en
överläkartjänst samt åsidosatts lönemässigt.
Vad gäller överläkartjänsten så utgör sådan tjänst en befordran. Det finns inom
landstinget inte någon fastställd karriärstege där överläkartjänst utgör ett fast steg
efter visst antal år i tjänst. Förslag till befordran lämnas av närmaste chef till
centrumchefen. CC har inte vid något tillfälle fått någon framställan från DD:s chef
om att DD föreslås befordras till överläkare och har därför inte tagit formell ställning
i den frågan. CC känner heller inte till att DD vid något tidigare tillfälle skulle ha
utlovats en överläkartjänst.
Vid lönesättningen inom landstinget tas hänsyn till flera olika faktorer. Utöver
bedömning av hur väl den anställde utför de direkta arbetsuppgifterna bedöms även
bl.a. initiativförmåga och flexibilitet, dvs. hur den anställde bidrar till verksamhetens
utveckling och förbättring. I de senare delarna bedömdes DD inte bidra till att
verksamheten förbättrades eller utvecklades i den form den kom att bedrivas efter
omorganisationen. Detta gjorde att lönepåslaget för DD låg i den lägre kategorin.
Han var dock inte ensam om att få ett påslag med 500 kr och påståendet att DD fick
den lägsta höjningen av alla ortopedläkare är således missvisande.
Landstinget vill förtydliga att DD:s närmaste chef vid tillfället för lönesättningen var
GG. GG hade just tillträtt som medicinsk verksamhetschef och av den anledningen
bestämdes att CC som centrumchef för ortopedicentrum i Östergötland skulle göra
en samlad bedömning av lönerna för ortopedläkarna i hela länet då GG inte hade en
rimlig chans att sätta sig in i frågan på ett rättvisande sätt. Detta var även en naturlig
följd av att ortopedverksamheten inom landstinget som tidigare varit uppdelad på tre
självständiga orter nu var länsövergripande.
                                                                        Dnr 1014-2005     Sid 5 (9)




       Landstingsdirektör BB:s roll
       Landstingsdirektör BB har inte tagit del av hela bandupptagningen men har efter
       samtal med CC och efter bedömning av det som i övrigt framkommit kring det
       bandade samtalets innehåll inte funnit anledning att misstänka att något fel har
       begåtts av CC.
       Vad gäller kontakten med massmedia bestämde CC och BB gemensamt att BB
       skulle hantera de frågor som inkom angående det inspelade samtalet med DD. Efter
       samtal mellan CC och BB var BB införstådd om hur det aktuella mötet utspelat sig,
       och då det fanns anledning att anta att det massmediala fokuset inte skulle ligga på
       det konkreta samtalsinnehållet utan snarare på landstingets vidare hantering av
       frågan bedömdes BB vara den som bäst kunde handha den kontakten.
       Efter den uppmärksamhet samtalet mellan DD och CC fick när det återgavs i delar i
       vissa medier tillsåg BB snabbt att återigen gå ut med information till alla anställda
       för att förhindra osäkerhet kring vad som gäller kring yttrandefriheten. Detta skedde
       bl.a. genom att videoupptagningar las ut på intranätet där BB förklarar vilka
       rättigheter de anställda har i det avseendet, och hur yttrandefriheten kan ta sig i
       uttryck. En sammanfattning av videoupptagningen framgår av bilaga 6.

       Landstingsstyrelsens bedömning
       Efter samtalet mellan DD och CC gjordes en anmälan av läkarförbundet om att
       enskilda medarbetare kände sig hotade och kränkta. Landstingets personaldirektör
       kallades till möte med DD:s fackliga företrädare där parterna kom fram till att
       landstinget skulle utreda om det förelåg något hot mot enskild medarbetare.
       Landstinget konstaterade efter utredning att så inte var fallet och läkarförbundet
       hade inget att invända.
       Sammanfattningsvis är landstingsstyrelsens uppfattning att något brott mot
       yttrandefriheten inte har skett. Den konflikt som föreligger anmälan har enligt
       landstingets uppfattning inte sin grund i landstingets hantering av
       yttrandefrihetsfrågan utan det motstånd som finns inom vissa delar av landstinget till
       den nya organisationen.
AA och DD kommenterade remissvaret. DD anförde bl.a. att det i och för sig var
riktigt att han inte var ensam om det låga lönepåslaget, men att de två andra läkare
som hade fått det låga lönepåslaget också hade varit öppet kritiska mot
strukturförändringarna. En av dessa läkare var ordförande i föreningen Rädda
Vrinnevi.

I ett beslut den 25 september 2006 anförde JO André följande.

Rättslig reglering
I 2 kap. 1 § regeringsformen föreskrivs att varje medborgare gentemot det
allmänna är tillförsäkrad yttrandefrihet, dvs. frihet att i tal, skrift eller bild eller på
annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor.
Begränsning av yttrandefriheten får enligt 2 kap. 12 § regeringsformen ske endast
genom lag eller, i vissa fall, genom annan författning. Någon sådan begränsning är
dock inte aktuell i förevarande fall.

Genom tryckfrihetsförordningens bestämmelser om meddelarfrihet ges
yttrandefriheten till viss del ett särskilt skydd. Meddelarfriheten enligt 1 kap. 1 §
andra stycket tryckfrihetsförordningen innebär att det står varje medborgare fritt att
– med iakttagande av de bestämmelser som är meddelade i
                                                                   Dnr 1014-2005   Sid 6 (9)




tryckfrihetsförordningen till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet – i tryckt
skrift yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela
uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst.

Yttrandefriheten utgör en förutsättning för en fri debatt om lämpligheten och
riktigheten av myndigheternas handlande och möjliggör därmed också en
granskning av hur offentliga tjänstemän sköter sina åligganden.

Lagregleringen om yttrandefrihet ger offentligt anställda samma skydd som alla
andra medborgare. En offentligt anställd kan således fritt ge uttryck för sin
uppfattning, även rörande den egna myndighetens verksamhet, såvitt tystnadsplikt
inte gäller för uppgifterna.

Det skydd för yttrandefriheten som regeringsformen anger är ett skydd gentemot
”det allmänna”. Skyddet innebär att en myndighet inte får ingripa vare sig formellt
eller informellt mot någon för att han eller hon har använt sig av sin
grundlagsstadgade rätt att yttra sig i massmedier eller på annat sätt ge uttryck för
sin uppfattning. En myndighet får inte heller försöka motarbeta att den anställde
använder sig av sina rättigheter. En arbetsgivare kan således inte genom generella
uttalanden eller genom kritik i enskilda fall försöka påverka arbetstagaren i fråga
om det sätt på vilket yttrandefriheten används. Detta gäller även i de fall en
myndighet anser att arbetstagaren har lämnat felaktiga uppgifter. Myndigheten är i
stället hänvisad till att på lämpligt sätt bemöta och rätta sådana uppgifter.

Den som är anställd vid en myndighet har alltså rätt att, utan att behöva frukta att
bli föremål för repressalier från myndighetens sida, offentligt framföra från
arbetsgivarens uppfattning avvikande synpunkter på myndighetens organisation
och verksamhet. Reglerna till skydd för yttrandefriheten fritar dock självfallet inte
den anställde från skyldigheten att i arbetet lojalt rätta sig efter arbetsgivarens
beslut och direktiv angående hur verksamheten skall bedrivas, oavsett vilken
uppfattning han eller hon kan ha om dessa.

Bedömning
Landstinget i Östergötland genomförde under år 2003 en stor omorganisation,
vilken bl.a. innebar förändringar för verksamheten vid Vrinnevisjukhuset i
Norrköping. Ortopedläkaren DD var kritisk till dessa förändringar och engagerade
sig i föreningen Rädda Vrinnevi. DD gjorde därvid uttalanden i tidningar rörande
omorganisationen och dess konsekvenser.

AA har gjort gällande att DD, på grund av att han har utnyttjat sin
grundlagsskyddade meddelar- och yttrandefrihet, dels har förvägrats en
överläkartjänst, dels har åsidosatts i lönehänseende. Till stöd för detta har AA
främst åberopat de uttalanden som CC, centrumchef för Ortopedicentrum inom
Landstinget i Östergötland, har gjort vid ett möte med DD den 12 oktober 2004 och
en artikel där landstingsdirektören BB uttalat sig.
                                                                     Dnr 1014-2005     Sid 7 (9)




Landstingsstyrelsen har tillbakavisat uppgifterna om att repressalier har
förekommit samt anfört att det inte har skett någon kränkning av DD:s
yttrandefrihet.

_________________

Som framgår av den rättsliga regleringen som jag ovan har redogjort för ligger det
inom yttrandefrihetens område att, som DD har gjort, rikta kritik mot
omorganisationen. Det har inte framkommit något som tyder på att DD, i sitt arbete
som ortopedläkare, inte skulle ha rättat sig efter de beslut som landstinget fattat
rörande omorganisationen eller att han på annat sätt brutit mot direktiv rörande
verksamheten. Frågan är om landstinget, till följd av DD:s engagemang i
föreningen Rädda Vrinnevi och hans uttalanden – bl.a. i tidningar – om
omorganisationen, har försökt straffa eller på något annat sätt påverka honom.

Det kan konstateras att landstingsstyrelsen i sitt remissvar inte har ifrågasatt att
samtalet mellan CC och DD har utspelat sig på det sätt som finns redovisat i
handlingarna. Inte heller har ifrågasatts att BB har uttalat sig i enlighet med vad
som framgår av en av de ingivna artiklarna.

Det är således ostridigt att CC, i samtal med DD, har uttalat bl.a. att ledningsnivån
måste ”markera att man inte är riktigt nöjd med hur det funkat” samt att det var
”rökt” med överläkartjänsten, ”i alla fall i det korta perspektivet”, och att det
berodde på hur DD:s engagemang ”tagit sig uttryck”. Vad gäller BB har denne
uttryckt sitt stöd för CC:s agerande och uttalat bl.a. att det är ”naturligt att DD inte
kan komma ifråga för en chefseller förtroendeposition inom landstinget eftersom
det handlar om att genomföra de politiska beslut som DD inte accepterar”.

Vad som har anförts i anmälan ger mig anledning att först pröva om DD rent
faktiskt har förvägrats en överläkartjänst, dvs. om DD vid den aktuella tidpunkten
hade befordrats till överläkare om han inte hade uttalat sig negativt om
omorganisationen och dess konsekvenser.

I den delen har landstingsstyrelsen anfört följande. Förslag till befordran skall
lämnas av närmaste chef till centrumchefen, som sedan har att ta ställning i den
frågan. I DD:s fall har det inte lämnats något sådant förslag och CC har heller inte
haft kännedom om att DD vid något tillfälle skulle ha utlovats en överläkartjänst.

CC:s uttalanden under samtalet med DD kan visserligen tolkas som att det tidigare
hade varit aktuellt att befordra DD till överläkare. Mot bakgrund av bl.a. vad
landstingsstyrelsen har anfört om den formella befordringsgången ger utredningen
emellertid inte underlag för slutsatsen att DD faktiskt hade befordrats till
överläkare om han inte hade uttalat sig negativt om omorganisationen och dess
följder.

När det gäller frågan om DD har åsidosatts i lönehänseende vill jag anföra följande.
                                                                     Dnr 1014-2005    Sid 8 (9)




Jag har i ett tidigare beslut (JO:s ärende dnr 1639-2002, beslut den 24 mars 2004)
uttalat att lönekriterier som kan tolkas på så sätt att en anställd, som utnyttjar sin
grundlagsfästa meddelar- och yttrandefrihet för att göra kritiska uttalanden, skulle
kunna bedömas negativt i lönehänseende strider mot meddelar- och
yttrandefriheten.

Av remissvaret framgår att hänsyn tas till flera olika faktorer vid lönesättningen
inom landstinget. Utöver bedömning av hur väl den anställde utför de direkta
arbetsuppgifterna bedöms även bl.a. initiativförmåga och flexibilitet, dvs. hur den
anställde bidrar till verksamhetens utveckling och förbättring. De nämnda
lönekriterierna är inte sådana att det föreligger grund för att kritisera kriterierna i
sig. Det är emellertid viktigt att påpeka att lönekriterier självfallet inte får tolkas
och användas i avsikt att bestraffa anställda som utnyttjar sin lagliga rätt att yttra
sig om myndighetens verksamhet.

Landstingsstyrelsen har uppgett att skälet till att lönepåslaget hamnade ”i den lägre
kategorin” var att DD inte ansågs bidra till att verksamheten förbättrades eller
utvecklades i den form den kom att bedrivas efter omorganisationen. Vilka
omständigheter som har legat till grund för denna bedömning har inte närmare
berörts i remissvaret. I avsaknad av uppgifter i detta avseende ligger det nära till
hands att anta att DD:s engagemang i föreningen Rädda Vrinnevi och de negativa
uttalanden som han gjort rörande omorganisationen har beaktats vid löne-
sättningen. Utredningen ger mig dock inte underlag för att konstatera att så har
varit fallet. Det är inte heller sannolikt att ytterligare utredningsåtgärder skulle
bringa klarhet i saken.

Sammanfattningsvis har jag således inte funnit utrett att DD:s kritik mot
landstinget fick till följd att han inte befordrades till överläkare respektive erhöll ett
lågt lönepåslag.

Det som har kommit fram rörande landstingets agerande ger dock anledning även
till följande uttalanden.

Av remissvaret framgår att syftet med samtalet den 12 oktober 2004 var att
”stämma av arbetsgivarens syn på DD:s framtid inom landstinget” och att man ville
göra klart att han kunde se att det fanns utvecklingsmöjligheter även i den nya
organisationslösningen. I remissvaret anförs vidare att CC vid mötet framförde till
DD att han hade drivit sitt engagemang på ett sådant sätt att befolkningen i länet
missleddes och skrämdes samt att han hade lämnat felaktiga och vilseledande
uppgifter som publicerats i tidningar.

Det är i och för sig förståeligt att en myndighet inte stillatigande åser att, enligt
myndighetens mening, felaktiga uppgifter sprids rörande verksamheten. Det är
likväl, som framgått ovan, i allmänhet inte tillåtet att genom påtryckningar mot
anställda försöka styra den information som de lämnar. Härvid måste även beaktas
att det ofta är svårt att rent objektivt bedöma vad som är rätt eller fel, t.ex. vilka
effekter ett beslut om omorganisation kan komma att medföra. Arbetsgivaren är
                                                                   Dnr 1014-2005    Sid 9 (9)




därför i allmänhet hänvisad till att tillrättalägga felaktiga eller vilseledande
uppgifter på annat sätt än genom att kalla till sig och diskutera saken med den
anställde. Ett sådant samtal framstår ofta för arbetstagaren som ett sätt att försöka
påverka vilka uppgifter denne lämnar till medierna.

Det kan inte heller utan vidare tillåtas att företrädare för en myndighet gör
uttalanden som förmedlar uppfattningen att om en arbetstagare gör bruk av t.ex. sin
yttrandefrihet, kan det han säger komma att färga av sig på bedömningen av hans
vilja att fullgöra sina arbetsuppgifter, dvs. hans lojalitet, och därigenom möjlighet
bl.a. till befordran inom myndigheten.

Det råder inte något tvivel om att DD har uppfattat att hans engagemang och
uttalanden har haft inverkan på hans löneutveckling och möjligheter att bli
befordrad till överläkare. Med hänsyn till CC:s uttalanden under samtalet samt
BB:s därefter gjorda uttalanden i medierna har jag förståelse för hans uppfattning.
Enligt min mening har DD:s meddelar- och yttrandefrihet därigenom kränkts. CC
och BB kan inte undgå kritik för sitt agerande.
