# Kritik mot Socialnämnden i Timrå kommun bl.a. för att inte i tid ha beslutat om att förlänga utredningstiden beträffande en s.k. barnutredning

JO 2026-11-06 dnr 10140-2025

[P]

## BESLUT

Datum                     Dnr                 Sid
                                                                   2026-11-06                10140-2025         1 (4)


Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                   Kritik mot Socialnämnden i Timrå kommun bl.a. för att inte i tid ha
                   beslutat om att förlänga utredningstiden beträffande en s.k.
                   barnutredning


                    Beslutet i korthet: En s.k. barnutredning ska bedrivas skyndsamt och enligt
                    huvudregeln vara slutförd inom fyra månader från det att den inleddes.
                    Utredningstiden får emellertid förlängas om det finns särskilda skäl. Enligt JO måste
                    det i ett beslut om att utöka utredningstiden anges vilka de särskilda skälen för
                    förlängningen är. Vidare måste det tydligt anges vilka åtgärder som återstår innan
                    utredningen kan vara slutförd. JO konstaterar att nämndens beslut saknade sådana
                    uppgifter. Nämnden fattade två förlängningsbeslut och det andra fattades långt efter
                    det att tiden i det tidigare beslutet hade löpt ut. JO ifrågasätter inte nämndens uppgift
                    om att utredningen var aktiv under det ett år och åtta månader som den pågick. Att
                    nämnden dels inte fattade förlängningsbeslut på ett korrekt sätt, dels i besluten inte
                    tydligt angav vilka det särskilda skälen var och vilket utredningsarbete som återstod,
                    gör enligt JO att det i efterhand inte är möjligt att bedöma om utredningen bedrivits
                    med den effektivitet som kan krävs. Socialnämnden kritiseras för detta.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade A.A. på socialtjänsten i Timrå kommun och
                   framförde bl.a. att handläggningen av en s.k. barnutredning hade dragit ut på
                   tiden. Till anmälan fogade han vissa handlingar.

## Utredning

Av handlingar som JO hämtade in från Socialnämnden i Timrå kommun
                   framgick bl.a. att en barnutredning inleddes den 20 februari 2024. Fyra månader
                   senare – den 20 juni 2024 – fattades ett beslut om att förlänga utredningstiden
                   till den 20 september 2024. Den 13 juni 2025 fattades ytterligare ett beslut om
                   att tiden skulle förlängas. Denna gång till den 1 september 2025. Utredningen
                   färdigställdes först den 13 oktober 2025.

                   Därefter begärde JO att socialnämnden skulle yttra sig över handläggningstiden.

                   Socialnämnden yttrade sig.

                   A.A. kommenterade socialnämndens yttrande.

    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm     Besöksadress: Sveavägen 25
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 650                     E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                  Dnr 10140-2025       Sid 2 (4)




Rättsliga utgångspunkter
Sedan den 1 juli 2025 gäller en ny socialtjänstlag (2025:400), SoL, och den har
ersatt den tidigare socialtjänstlagen (2001:453). De för min bedömning
relevanta bestämmelserna är i väsentliga delar likalydande i SoL och mina
hänvisningar i det följande sker därför till den nya lagen.

Om socialnämnden får information om något som skulle kunna leda till en
åtgärd av nämnden, ska nämnden genast inleda en utredning (se 14 kap. 2 §
första stycket SoL). En utredning av om socialnämnden behöver ingripa till ett
barns skydd eller stöd ska bedrivas skyndsamt och vara slutförd inom fyra
månader från det att den inleddes. Om det finns särskilda skäl, får
socialnämnden besluta att förlänga utredningen för viss tid. (Se 20 kap. 3 §
samma lag.)

Enligt huvudregeln ska handläggningen av ärenden som rör enskilda samt
genomförande av insatser dokumenteras. Detsamma gäller beslut och åtgärder i
ärendet samt faktiska omständigheter och händelser av betydelse. (Se 14 kap.
3 § SoL.)

Bedömning
Inledningsvis kan jag konstatera att lagstiftaren har skickat en tydlig signal
genom bestämmelsen om den tidsgräns som gäller för en barnutrednings
slutförande. Det är fråga om en maximitid och utgångspunkten för nämndens
arbete måste således vara att en utredning ska drivas framåt, med målsättningen
att den ska kunna avslutas så snart som möjligt. Enligt min uppfattning bör det i
de flesta fall vara möjligt att avsluta den typen av utredningar inom kortare tid
än fyra månader.

Jag har förståelse för att det i vissa situationer kan finnas ett behov av en längre
utredningstid än så. En förutsättning för en sådan förlängning är dock att det
föreligger särskilda skäl. Därmed kan det bara bli aktuellt att förlänga
utredningstiden i undantagsfall. Enligt förarbetena kan det komma i fråga då
t.ex. en barnpsykiatrisk utredning eller en polisutredning i ett fall av övergrepp
mot barn inte kan slutföras inom den föreskrivna tiden (se prop. 1996/97:124
s. 180). Även efter ett beslut om förlängning, måste nämnden bedriva det
fortsatta arbetet på sådant sätt att utredningen kan slutföras så snart som möjligt.

Ett uteblivet förlängningsbeslut innebär alltså att om utredningen ändå
fortsätter, efter det att fyramånadersgränsen har passerats, så sker det i strid med
bestämmelserna i SoL. Detsamma gäller om ett förlängningsbeslut löper ut och
det inte fattas ytterligare något beslut. Det finns skäl att framhålla att även om
en nämnd regelbundet fattar nödvändiga förlängningsbeslut i ett ärende, så kan
den slutliga utredningstiden ändå komma att bedömas vara allt för lång. Så kan
exempelvis vara fallet om det har förekommit perioder av passivitet under
handläggningen.
                                                                    Dnr 10140-2025      Sid 3 (4)




I det aktuella ärendet beslutade en förvaltningschef vid två tillfällen att
utredningstiden skulle förlängas. Jag kan konstatera att när det första beslutet
löpte ut den 20 september 2024, dröjde det till den 13 juni 2025 innan det
fattades ett nytt beslut. Enligt det senare beslutet skulle utredningen slutföras
senast den 1 september 2025. Det datumet passerades utan att så skedde eller att
det fattades ett nytt beslut om förlängning. Socialnämnden har i sitt remissvar
konstaterat att det i detta sammanhang finns ett ”tidsmässigt glapp” som inte
överensstämmer med lagstiftningens krav och nämndens rutiner. Vidare har
nämnden uppgett att den ser allvarligt på denna brist.

I sammanhanget vill jag peka på vikten av att behovet av en förlängning av
utredningstiden prövas innan tiden för när utredningen ska vara klar har löpt ut.
Vidare måste den typen av beslut dokumenteras i barnets journal. Det har inte
skett i det aktuella fallet och socialnämnden har i sitt remissvar vidgått att den
brustit i detta avseende. I det första förlängningsbeslutet angavs bl.a. följande
som skäl för att det fanns behov av ytterligare tid för att färdigställa
utredningen:

      Med anledning av familjens komplexa situation och flertalet orosanmälningar
      gällande oro på flera olika områden kommer inte utredningen kunna slutföras
      innan 240620. Ansvarig utredare behöver mer tid till att ta reda på [barnets]
      behov av stöd och skydd innan beslut kan fattas.
Det andra beslutet utformades på ett likartat sätt och följande skäl angavs för
behovet av förlängning:

      Mamma och [barnet] har beviljats familjebehandling via FRC vilket är pågående
      men då oron fortsatt är hög trots insatsen samt att pappa nu är vårdnadshavare
      behöver utredning fortgå för att utreda om föräldrarna kan skydda [barnet] samt
      säkerställa att hans behov tillgodoses.
Vid prövningen av om det finns anledning att förlänga utredningstiden måste
beslutsfattaren ta ställning till om det finns ”särskilda skäl”. Inte i något av de
båda besluten har det angetts att det skulle ha funnits sådana omständigheter.
Således har frågan om förlängning inte prövats mot lagens krav och det är en
uppenbar brist.

Förutom att det i ett förlängningsbeslut ska anges vilka de särskilda skälen är,
måste det även tydligt framgå vilka åtgärder som återstår innan utredningen kan
vara slutförd. På så sätt görs det tydligt för berörda vad som kan förväntas av
det fortsatta arbetet. Det är således inte tillräckligt att – såsom skett i nämndens
beslut – enbart ange att det behövs ”mer tid” eller att utredningen ”behöver
fortgå”. Enligt min mening är det nödvändigt att det i ett förlängningsbeslut
görs tydligt vilket syftet med det fortsatta arbetet är, eftersom det gör det
möjligt att bilda sig en uppfattning om hur lång utredningstid som återstår. För
det fall utredningen mot förmodan inte kan slutföras inom den förlängda tiden,
finns det även möjlighet att vid ett nytt förlängningsbeslut genom en
avstämning mot tidigare beslut säkerställa att utredningen drivs framåt på det
sätt och med den effektivitet som rimligen kan förväntas.
                                                                    Dnr 10140-2025      Sid 4 (4)




Socialnämndens utredning slutfördes den 13 oktober 2025. Den hade då pågått i
ett år och åtta månader. Det handlar således om en utredningstid som var fyra
gånger så lång som lagstiftaren angett som maximitid. Beträffande den utdragna
handläggningstiden har socialnämnden angett följande i sitt remissvar:

      [U]nder hela utredningstiden förelåg en fortsatt och påtaglig oro för barnets
      situation. Under utredningstiden inkom ett stort antal nya orosanmälningar och
      nya uppgifter som krävde fortsatt utredning. Handläggningen har varit aktiv
      under hela utredningsperioden. Nämnden bedömer att de fortlöpande inkomna
      uppgifterna om oro för barnet innebar att nya omständigheter kontinuerligt
      behövde utredas. Ett avslut av utredningen under pågående oro hade riskerat att
      barnets behov av skydd och stöd inte blivit tillräckligt utredda.
Det saknas anledning för mig att ifrågasätta nämndens uppgift om att
utredningen har varit aktiv under hela utredningsperioden. Jag har ovan
redogjort för vikten av att dels förlängningsbeslut fattats innan utredningstiden
löpt ut, dels att det i besluten tydligt anges vilka de särskilda skälen är och
vilket utredningsarbete som återstår. Nämndens hantering har brustit i båda
dessa led. Det gör att det inte är möjligt att efterhand bedöma om den utredning
– som i och för sig varit aktiv hela tiden – dessutom har bedrivits med den
effektivitet som kan krävas. Det är en brist som socialnämnden förtjänar kritik
för.

Ärendet avslutas.




Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Byråchefen Karl Sandvik har föredragit ärendet.
