# Allvarlig kritik mot Kriminalvården, anstalten Sörbyn, för att ha förmått en intagen att använda en kateter vid ett urinprov

JO 2024-03-06 dnr 10144-2022

[P]

## BESLUT

Datum                  Dnr                     Sid
                                                                          2024-03-06             10144-2022             1 (5)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                         Allvarlig kritik mot Kriminalvården, anstalten Sörbyn, för att ha
                         förmått en intagen att använda en kateter vid ett urinprov


                          Beslutet i korthet: En anstalt förmådde en intagen att använda kateter vid ett
                          urinprov utan att vare sig han eller andra som var närvarande hade tillräckliga
                          kunskaper. I samband med provtagningen informerades den intagne om att detta var
                          det enda återstående sättet att lämna urinprov på och att en vägran kunde leda till
                          förflyttning till en annan anstalt.
                          Enligt JO måste frivilligheten under dessa förhållanden anses ha varit illusorisk. Hon
                          bedömer att det är särskilt anmärkningsvärt att kriminalvårdspersonal, även efter att
                          det stod klart att en sjuksköterska inte tänkte medverka, gick vidare och genomförde
                          urinprovtagningen med hjälp av katetern. Anstalten får allvarlig kritik.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 27 december 2022 klagade AA på
                         Kriminalvården, anstalten Sörbyn. AA anförde följande.

                         En dag togs han in i ett rum för att lämna urinprov. Han har stora svårigheter att
                         lämna sådana prov när någon ser på och han kunde inte genomföra det.
                         Kriminalvårdspersonalen hotade honom med att han skulle bli omplacerad till
                         en anstalt i högre säkerhetsklass om han inte använde en kateter. De hämtade
                         anstaltens sjuksköterska men hon vägrade att medverka. Han var därför tvungen
                         att själv sätta in katetern, trots att han aldrig tidigare gjort detta och inte heller
                         fick någon instruktion om hur han skulle gå till väga. Han förde in katetern,
                         vilket var mycket svårt och gjorde ont. En av de två kriminalvårdarna ville inte
                         vara med och lämnade i samband med detta platsen. Under hela urinprov-
                         tagningen var han naken och det kom urin överallt. Händelsen var väldigt
                         förnedrande. Det började blöda och han hade medicinska besvär under flera
                         dagar efteråt, men ingen informerade honom om att han skulle uppsöka läkare.

## Utredning

Kriminalvården uppmanades att yttra sig över anmälan. I sitt remissvar anförde
                         myndigheten, genom tf. regionchefen vid Region Nord, i huvudsak följande:



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:       justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:      08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:          08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                   Dnr 10144-2022        Sid 2 (5)




Utredning
Kriminalvården har utrett ärendet genom kontroll i det klientadministrativa
systemet KVR och genom att inhämta uppgifter från anstalten Sörbyn. Berörda
befattningshavare har fått lämna uppgifter. Genom utredningen har samman-
fattningsvis följande framkommit.
Den 9 december 2023 anmodades AA av två kriminalvårdare att lämna urinprov.
AA hade tidigare, vid två tillfällen, anmodats att lämna urinprov i anstalten
Sörbyn. Han hade vid dessa tillfällen inte kunnat lämna prov och då rapporterats
för misskötsamhet avseende vägran att lämna drogprov.
Vid det aktuella tillfället kunde AA återigen inte lämna urinprov. Han blev
placerad i avskildhet för att avvakta urinprovslämning men uppgav efter en stund
att det inte fungerade. Med hänsyn till att AA tidigare i anstalten hade haft svårt
att lämna urinprov så erbjöds han dels att få sitta ner och lämna urinprovet, dels
att få lämna urinprovet enskilt. Han kunde trots dessa åtgärder inte lämna
urinprov.
Då utpekad vakthavande befäl vid tidigare tillfälle hade tagit upp möjligheten att
lämna urinprov med tappningskateter med AA, vilket han då hade tyckt var en
bra idé, så lyfte kriminalvårdarna i samråd med vakthavande befäl frågan ånyo
med honom. Kriminalvårdarna fick en tappningskateter av sjuksköterskan och
visade för AA vad han skulle göra. Kriminalvårdarna förklarade även för AA att
det inte fanns några ytterligare sätt att lämna urinprov på och att en vägran kunde
leda till en förflyttning till annan anstalt. På fråga från AA om han kunde bli
förflyttad till anstalt av högre säkerhetsklass med anledning av urinprovsvägran
svarade kriminalvårdarna att det fanns risk för det.
Eftersom varken kriminalvårdarna eller AA tidigare använt en tappningskateter
så gick en av kriminalvårdarna och pratade med sjuksköterskan. Sjuksköterskan
ville inte bistå vid tappandet av urinen eftersom ansvaret låg på den intagne.
Kriminalvårdaren fick dock instruktioner av sjuksköterskan om hur tappnings-
katetern skulle användas. Trots detta var kriminalvårdarnas kunskaper om
användandet av tappningskateter bristande. AA lämnade slutligen urinprov med
hjälp av tappningskatetern. Eftersom det utrymme där urinprovet lämnades var
trångt så var det bara en av kriminalvårdarna på plats vid själva lämnandet. Det
är korrekt att när AA väl fick in tappningskatetern så rann det ut så pass mycket
urin att de inte bara hamnade i urinprovsmuggen utan även bland annat på
golvet.
Det finns inte någon dokumentation om att AA träffat sjukvården på anstalten
Sörbyn efter aktuell händelse.
I anstaltens skriftliga rutiner kring urinprovstagning är inte tappningskateter
nämnd som ett möjligt sätt för intagna att lämna urinprov.

Aktuella författningsbestämmelser
Av 1 kap 4 § fängelselagen (2010:610) framgår att varje intagen ska bemötas
med respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårig-
heter som är förenade med frihetsberövandet.
Enligt 1 kap 5 § fängelselagen ska verkställigheten utformas så att den intagnes
anpassning i samhället underlättas och så att negativa följder av frihets-
berövandet motverkas.
Av 8 kap 6 § fängelselagen framgår att en intagen är, om inte annat motiveras av
medicinska eller liknande skäl, skyldig att på begäran lämna urin-, utandnings-,
saliv-, svett-, blod- eller hårprov för kontroll av att han eller hon inte är påverkad
av alkohol, narkotika, något annat berusningsmedel, något sådant medel som
avses i 1 § lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel eller någon
sådan vara som omfattas av lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga
varor.
                                                                    Dnr 10144-2022        Sid 3 (5)




      Av 23 § fängelseförordningen (2010:2010) framgår att vid kroppsvisitation eller
      kroppsbesiktning ska den som kontrolleras visas all den hänsyn som omständig-
      heterna medger. Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning ska, om möjligt, utföras
      i närvaro av en annan person än den som genomför kontrollen.
      Kroppsbesiktning ska, förutom när saliv-, svett- och hårprov lämnas, utföras med
      beaktande av så stor enskildhet som omständigheterna medger och, om möjligt, i
      ett enskilt utrymme.
      Av de allmänna råden till 8 kap 6 § fängelselagen Kriminalvårdens föreskrifter
      och allmänna råd (KVFS 2011:1) om fängelse, FARK Fängelse, framgår att
      Kriminalvården bestämmer vilken form av prov för drogkontroll en intagen ska
      lämna.
      Enligt 8 kap 5 § FARK Fängelse ska andra prov för drogkontroll än blodprov tas
      av eller lämnas i närvaro av kriminalvårdspersonal. En intagen får dock lämna
      urinprov enskilt om det finns synnerliga skäl och det kan ske utan risk för att
      provet manipuleras.

## Bedömning

Att personalen skulle ha framfört hot om förflyttning till anstalt av högre
      säkerhetsklass om AA inte använde tappningskateter tillbakavisas av
      Kriminalvården. Personalen berättade för AA om konsekvenserna av att inte
      lämna urinprov och svarade på hans fråga. AA tvingades inte av personal att
      använda tappningskatetern.
      Kriminalvården, region Nords uppfattning är dock att någon tappningskateter
      inte ska användas för lämnande av urinprov. Det är inget som framgår av varken
      Kriminalvårdens säkerhetshandbok eller lokala rutiner i anstalten Sörbyn.
      Däremot har det inte framkommit annat än att det är av välvilja som anstaltens
      personal föreslagit för AA ett lämnande av urinprov genom kateter och sjuk-
      vården lämnat tappningskateter till personalen. Detta med anledning av hans
      svårigheter att i anstalten Sörbyn lämna urinprov och som en sista möjlighet,
      efter att man försökt med andra metoder. I efterhand kan som sagt konstateras att
      tappningskateter inte borde ha använts, även om AA genom användandet av
      tappningskatetern kunde lämna urinprovet. Några uppgifter om att AA fick
      besvär efter händelsen har inte framkommit.
AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

Rättslig reglering
Kriminalvården har redogjort för relevant rättslig reglering. Jag vill tillägga att
var och en i enlighet med 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) är gentemot det
allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Begränsningar i denna rätt
får enligt 2 kap. 20 § RF göras genom lag. Stöd för att få genomföra sådan
kroppsbesiktning som t.ex. urinprovtagningar inom Kriminalvården finns i
fängelselagen (2010:610), FäL.

Det finns dessutom anledning att nämna att det av 1 kap. 6 § FäL framgår att
verkställigheten inte får innebära andra begränsningar i den intagnes frihet än
som följer av fängelselagen eller som är nödvändiga för att ordningen eller
säkerheten ska kunna upprätthållas. Vidare sägs att en kontroll- eller tvångs-
åtgärd endast får användas om den står i rimlig proportion till syftet med
åtgärden och att om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.
                                                                  Dnr 10144-2022      Sid 4 (5)




Proportionalitetsprincipen innebär att det i varje enskilt fall ska ske en prövning
av om kontroll- eller tvångsåtgärden över huvud taget behöver tillgripas med
hänsyn till omständigheterna och om syftet kan tillgodoses genom en mindre
ingripande åtgärd. Den intresseavvägningen kan också leda till att åtgärden inte
alls ska vidtas, om den skulle få skadeverkningar som inte är rimliga i
förhållande till vad som eftersträvas. (Se prop. 2009/10:135 s. 66.)

Bedömning
Det är utrett att AA lämnade ett urinprov med hjälp av en kateter. Jag finner inte
heller skäl att ifrågasätta AA:s uppgifter om att händelsen medförde vissa
medicinska besvär för honom.

Enligt Kriminalvården tvingades inte AA att använda katetern. Som myndig-
hetens remissvar får förstås informerades emellertid AA i samband med att han
förevisades katetern om att det inte fanns några fler sätt att lämna urinprov på
och att en vägran kunde leda till förflyttning till en annan anstalt. Jag bedömer
därmed att det för AA inte kan ha framstått som annat än att alternativet till att
underkasta sig urinprovtagningen med hjälp av katetern var att bli omplacerad.
Under dessa förhållanden måste frivilligheten anses ha varit illusorisk.

Det är helt oacceptabelt att anstalten förmådde AA att använda en kateter utan
att vare sig han själv eller andra som var närvarande hade tillräckliga kunskaper
om sådana. Vidare är det klarlagt att AA inte ens fick någon instruktion av
medicinskt utbildad personal. Av remissvaret framgår inte om det var
medicinska eller etiska skäl, eller en kombination, som låg bakom att anstaltens
sjuksköterska inte ville delta vid tappandet av urinen. Enligt min mening är det
emellertid särskilt anmärkningsvärt att kriminalvårdspersonal gick vidare och
genomförde urinprovtagningen med hjälp av katetern trots att det stod klart att
sjuksköterskan inte tänkte medverka. Jag har stor förståelse för att händelsen
var mycket förnedrande för AA och anser att anstaltens agerande står i uppenbar
strid med både proportionalitetsprincipen och fängelselagens krav på att bemöta
varje intagen med respekt för deras människovärde.

Enligt Kriminalvården hade AA innan tappningen ägde rum erbjudits att lämna
urinprov enskilt. Alldeles oavsett hur det har förhållit sig med det står mina
slutsatser om användningen av katetern fast. Således är jag utomordentligt
kritisk till att anstalten förmådde AA att använda en kateter vid urinprov-
tagningen, vilket jag bedömer som en slags medicinsk tvångsåtgärd utan stöd i
den rättsliga regleringen. Eftersom det inte framgår om anstaltspersonalen har
fått ta del av Kriminalvårdens remissvar och det i viss mån saknas en redo-
görelse för i vilken omfattning var och en av dem har deltagit avstår jag från att
kritisera de enskilda befattningshavarna. Det står dock klart att anstalten
förtjänar allvarlig kritik för det inträffade.

Avslutningsvis bör nämnas att jag inom ramen för ett annat ärende har granskat
Kriminalvårdens rutiner för urinprovtagning (JO 2023 s. 159, dnr 8843-2021). I
                                                                  Dnr 10144-2022      Sid 5 (5)




mitt beslut den 8 december 2023 konstaterade jag att utformningen av rutinerna
och tillämpningen av dessa i praktiken innebär att en intagen så gott som
undantagslöst måste lämna sådana prov helt naken. Jag var kritisk till detta och
framhöll att det bör göras individuella bedömningar av om det är nödvändigt i
det enskilda fallet. Vidare underströk jag att den s.k. hänsynsprincipen alltid ska
iakttas i dessa sammanhang.

Ärendet avslutas.




Beslutet har fattats av JO Katarina Påhlsson. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Marcus Winerdal-Arnö har föredragit ärendet. Byråchefen
Catrine Björkman och den medicinske experten Ingemar Engström har deltagit
i beredningen.
