# Uttalanden om Kriminalvårdens hantering av e -postmeddelanden från en offentlig försvarare till en intagen

JO 2025-06-24 dnr 10181-2023

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr
                                                                   2025-06-24               10181-2023             Sid 1 (6)



Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                   Uttalanden om Kriminalvårdens hantering av e-
                   postmeddelanden från en offentlig försvarare till en
                   intagen


                    Beslutet i korthet: En offentlig försvarare skickade ett e-postmeddelande till ett
                    häkte, som var avsett för en intagen klient. Häktet lämnade inte vidare meddelandet
                    till den intagne och upplyste om att de i fortsättningen inte avser att lämna vidare
                    några sådana meddelanden till intagna.
                    JO konstaterar att det inte finns någon skyldighet att föra ett e-postmeddelande vidare
                    till en intagen på grund av häkteslagens bestämmelse om elektronisk kommunikation.
                    JO kan inte heller se att det finns någon skyldighet enligt författning att göra detta som
                    en serviceåtgärd.
                    Med hänsyn bl.a. till att e-post från offentliga försvarare ofta kan avse viktiga
                    angelägenheter i det straffrättsliga förfarandet, menar JO dock att det är önskvärt med
                    en något mer nyanserad inställning till att vidareförmedla e-post än den som det
                    aktuella häktet verkar ha intagit.

## Anmälan

I en anmälan mot Kriminalvården, häktet Gävle förde advokaten AA fram
                   sammanfattningsvis följande. I november 2023 skickade han ett e-
                   postmeddelande till häktet, som var avsett för en intagen som han var offentlig
                   försvarare för. Meddelandet gällde en brådskande fråga och innehöll handlingar
                   från en tingsrätt. Häktet lämnade inte vidare e-postmeddelandet till den intagne,
                   vilket var fel eftersom e-post utgör elektronisk kommunikation mellan en
                   intagen och dennes offentlige försvarare som inte får vägras.

                   Även om meddelandet inte var att anse som elektronisk kommunikation borde
                   häktet ha lämnat det vidare, då det rörde en brådskande fråga och möjlighet till
                   snabb kommunikation via e-post kan ha stor betydelse för att en intagen ska
                   kunna tillvarata sin rätt under en rättegång. Häktet har upplyst honom om att det
                   i fortsättningen inte avser att vidarebefordra e-postmeddelanden som han i
                   egenskap av offentlig försvarare skickar till intagna klienter.




    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                     E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                       Dnr 10181-2023        Sid 2 (6)




Utredning
JO uppmanade Kriminalvården att yttra sig över det som AA fört fram i sin
anmälan, och särskilt besvara följande frågor:

•   Hur anser Kriminalvården att ett häkte ska hantera ett e-postmeddelande
    som en försvarare skickar till häktet och som är avsett för en intagen? Hur
    ser myndigheten på frågan om ett sådant meddelande utgör elektronisk
    kommunikation mellan försvararen och den intagne, dvs. finns det en
    rättslig skyldighet för häktet att lämna vidare e-postmeddelandet till den
    intagne? Har det någon betydelse om försvararen angett den intagne som
    mottagare i den s.k. ämnesraden?

•   Om Kriminalvården bedömer att häktet inte har en skyldighet att förmedla
    ett sådant meddelande till den intagne, anser myndigheten att häktet i något
    fall ändå bör göra det, t.ex. vid mycket brådskande angelägenheter? I
    vilken form bör då meddelandet lämnas till den intagne?

•   Får personalen ta del av innehållet i ett sådant elektroniskt meddelande?
    Vad gäller om e-postmeddelandet har skrivits ut på papper?

I sitt remissvar anförde Kriminalvården, genom rättschefen, följande:

## Utredning

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från region Nord, som i sin tur har
      hämtat in uppgifter från häktet Gävle och från en kriminalvårdsjurist i region
      Nord som varit involverad i advokatens kontakter med häktet. Genom
      utredningen har följande kommit fram.
      Det finns inte någon situation vari häktet anser sig vara skyldigt att vidare-
      befordra e-postmeddelande från försvarare till intagen som kommit in till häktets
      e-postbrevlåda. Om det är brådskande, har försvarare rätt att kontakta sin klient
      per telefon eller besök i häktet.
      Försvarare har också möjlighet att i häktet lämna de handlingar som behöver
      förmedlas till den intagne. Att vidareförmedla e-post till intagna klienter är en
      serviceåtgärd som är resurskrävande för en redan ansträngd myndighet. Därmed
      sker det normalt endast avseende e-post från myndigheter. Häktet informerar den
      som har skickat e-postmeddelandet om att det inte kommer att befordras till den
      intagne.
      Att försvarare skickar e-post avsedd för en intagen klient till häktets e-post-
      brevlåda är besvärande, eftersom e-posten omöjligen kan hanteras utan att dess
      innehåll i någon grad blir synligt. Det innebär dock inte att häktet anser att
      personal får ta del av innehållet. Detta har också påtalats för anmälaren i aktuellt
      ärende, som uppgett sig vara högst medveten om det när denne sänder något till
      häktets myndighetsbrevlåda. Eftersom häktet inte tillhandahåller den servicegrad
      som det innebär att skriva ut e-postmeddelanden till intagna, har häktet inte
      heller haft anledning att se över hur hanteringen skulle ske.
      Anmälaren har varit i kontakt med såväl kriminalvårdsinspektör som
      klienthandläggare vid häktet Gävle och fått både muntligt och skriftligt svar
      enligt ovan. Häktet har hänvisat till samråd och rådfrågande av sektionen för
      allmän klientjuridik – östra (Härnösand) vid Kriminalvårdens huvudkontor samt
      fått numret till sektionen och haft e-postkontakt med en kriminalvårdsjurist.
      Rättslig reglering
                                                               Dnr 10181-2023        Sid 3 (6)




Enligt 3 kap. 4 § häkteslagen (2010:611), HäL, får en intagen stå i förbindelse
med en annan person genom elektronisk kommunikation i den utsträckning det
lämpligen kan ske. Av tredje stycket framgår att elektronisk kommunikation
mellan en intagen och hans eller hennes offentliga försvarare inte får vägras.
Detsamma gäller elektronisk kommunikation mellan en intagen och en
försvarare som den intagne har utsett om försvararen uppfyller de krav som ställs
i 21 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken.
Enligt 3 kap. 5 § andra stycket HäL får elektronisk kommunikation mellan en
intagen och hans eller hennes försvarare inte avlyssnas.
Enligt 3 kap. 6 § HäL ska försändelser mellan en intagen och bl.a. hans eller
hennes offentliga försvarare vidarebefordras utan granskning.
Enligt 6 § förvaltningslagen (2017:900) ska en myndighet se till att kontakterna
med enskilda blir smidiga och enkla. Myndigheten ska lämna den enskilde sådan
hjälp att han eller hon kan ta till vara sina intressen. Hjälpen ska ges i den
utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av
hjälp och myndighetens verksamhet. Den ska ges utan onödigt dröjsmål.
Enligt 10 § häktesförordningen (2010:2011) får elektronisk kommunikation
endast äga rum med utrustning som tillhandahålls eller godkänns av
Kriminalvården eller den myndighet som svarar för förvaringslokalen.
Enligt 3 kap. 8 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd (KVFS 2011:2)
om häkte, FARK Häkte, får en intagen endast använda sådan utrustning för
elektronisk kommunikation som tillhandahålls av Kriminalvården.
Enligt 3 kap. 15 § FARK Häkte ska en försändelse till eller från en intagen
befordras samma dag som försändelsen kommer till häktet, om det är möjligt och
försändelsen inte ska granskas eller hållas kvar.
Av allmänna råd till 3 kap. 4 § HäL i 3 kap. FARK Häkte framgår att med
uttrycket lämpligen kan ske avses praktiska förutsättningar för elektronisk
kommunikation, t.ex. vad som är möjligt med hänsyn till häktets rutiner samt
tillgången till personal och utrustning för sådan kommunikation.
I förarbeten till fängelse- och häkteslagstiftningen uttalas bl.a. följande. Med
elektronisk kommunikation avses här ljud, text, bild, data eller annan inform-
ation som förmedlas med hjälp av radio, ljus eller elektromagnetiska svängningar
som utnyttjar särskilt anordnade ledare (jfr 6 kap. 19 § andra stycket lagen
[2003:389] om elektronisk kommunikation). Det innebär att t.ex. användning av
fast telefoni, mobiltelefoni, Internet och e-post omfattas av begreppet (se prop.
2009/10:135 s. 145). Med försändelse avses varje försändelse, t.ex. brev,
skriftliga meddelanden, andra skriftliga handlingar och paket, som är avsedda att
genom Kriminalvårdens försorg befordras till eller från den intagne. Med
försändelse avses däremot inte ett elektroniskt meddelande, t.ex. e-post, såvitt
meddelandet inte har skrivits ut. Ett elektroniskt meddelande omfattas av
bestämmelserna om elektronisk kommunikation i 4 och 5 §§ (se a. prop. s. 147).
I avsnitt 3.3 i Kriminalvårdens handbok om intagnas försändelser (2015:2) anges
bl.a. följande. När det gäller inkommen e-post till intagna, som inte skrivits ut,
finns således inte någon formell skyldighet enligt FäL eller HäL för Kriminal-
vården att skriva ut och befordra den. Inkommen e- post från en myndighet till en
intagen ska dock i regel befordras av serviceskäl. Även e-post från en priva-
tperson till en intagen kan vidarebefordras av serviceskäl. Om e-post inte
vidarebefordras bör avsändaren underrättas om detta och anledningen därtill
(observera att tystnadsplikten kan behöva beaktas).
Kriminalvårdens bedömning
Försändelser till och från intagna i häkte ska befordras enligt bestämmelserna i
häkteslagen och FARK Häkte. Som framgår av de ovan redovisade förarbets-
uttalandena är ett icke utskrivet elektroniskt meddelande, t.ex. e-post, inte en
försändelse i den mening som avses i fängelse- och häkteslagstiftningen. Sådan
                                                                        Dnr 10181-2023         Sid 4 (6)




      kommunikation omfattas i stället av bestämmelserna om elektronisk
      kommunikation, som endast får äga rum med utrustning som tillhandahålls eller
      godkänns av Kriminalvården. Myndigheten tillhandahåller utrustning för
      elektronisk kommunikation i form av telefon- och videosamtal, men inte
      utrustning för elektronisk kommunikation via e-post.
      Ett häkte ska hantera ett e-postmeddelande som en försvarare skickar till häktet
      och som är avsett för en intagen på det sätt som följer av myndighetens handbok
      om intagnas försändelser. Häktet Gävle har i förevarande fall hanterat ett e-
      postmeddelande på det beskrivna sättet.
      Eftersom elektronisk kommunikation endast får äga rum med utrustning som
      tillhandahålls eller godkänns av bl.a. Kriminalvården, och intagna saknar teknisk
      möjlighet att kommunicera via e-post, anser myndigheten att ett e-post-
      meddelande av det slaget rätteligen utgör ett meddelande från försvararen till
      Kriminalvården. Varken häkteslagen, häktesförordningen eller FARK Häkte
      innehåller någon rättslig skyldighet för ett häkte att skriva ut och därefter lämna
      det e-postmeddelandet vidare till den intagne. Enligt Kriminalvårdens
      bedömning saknar det därför betydelse om försvararen har angett den intagne
      som mottagare i den s.k. ämnesraden.
      Ett häkte kan förmedla ett sådant e-postmeddelande som det nu är fråga om inom
      ramen för sin serviceskyldighet. Att vidareförmedla e-post till intagna klienter är
      dock en resurskrävande serviceåtgärd. Kriminalvården bedömer därför att ett
      häkte normalt inte heller vid t.ex. mycket brådskande angelägenheter bör
      förmedla ett e-postmeddelande som en försvarare har skickat till ett häkte men
      ställt till en intagen klient. I stället bör försvararen i regel informeras om att en
      vidareförmedling av e-postmeddelandet inte kommer att ske, skälet för det och
      vilka kontaktmöjligheter som finns. Så har skett i detta fall.
      Elektronisk kommunikation mellan en intagen och hans eller hennes försvarare
      får inte avlyssnas och försändelser mellan en intagen och hans eller hennes
      försvarare ska som utgångspunkt vidarebefordras utan granskning. Kriminal-
      vården bedömer därför att personal inte får ta del av innehållet i vare sig ett
      elektroniskt meddelande, som en försvarare har skickat till ett häkte men ställt
      till en intagen, eller en utskrift av detsamma. Det ligger dock i sakens natur att ett
      sådant e-postmeddelande inte kan hanteras utan att dess innehåll i någon mån blir
      känt för personal. Även av den anledningen vore det önskvärt att försvarare –
      vars kontakter med intagna klienter inte får avlyssnas, övervakas eller granskas –
      inte skickar e-post som är avsedd för en intagen klient till ett häkte.
AA kommenterade remissvaret och anförde bl.a. följande. E-postmeddelandet
var ställt till hans huvudman och inte till häktet. Det har i vart fall ålegat häktet
att vidarebefordra meddelandet inom ramen för sin serviceskyldighet.

Bedömning
Fanns det en skyldighet att föra e-postmeddelandet vidare enligt bestämmelsen
om elektronisk kommunikation i häkteslagen?
I 3 kap. 4 § häkteslagen (2010:611) sägs bl.a. följande. En intagen får stå i
förbindelse med en annan person genom elektronisk kommunikation i den
utsträckning det lämpligen kan ske (första stycket). Elektronisk kommunikation
mellan en intagen och hans eller hennes offentliga försvarare får inte vägras
(tredje stycket).

Bestämmelsen kan uppfattas som att det finns en undantagslös rätt för en
offentlig försvarare att kommunicera elektroniskt, exempelvis via e-post, med
sin klient i ett häkte. Av förarbetena framgår dock tydligt att bestämmelsen inte
                                                                  Dnr 10181-2023     Sid 5 (6)




är avsedd att förstås på det sättet. Avgörande för möjligheterna till elektronisk
kommunikation är bl.a. häktets rutiner och tillgången till
kommunikationsutrustning. Det är detta som avses med uttrycket ”i den
utsträckning det lämpligen kan ske”. (Se prop. 2015/16:187 s. 27 f.)

Av 10 § häktesförordningen (2010:2011) framgår att elektronisk
kommunikation endast får äga rum med utrustning som tillhandahålls eller
godkänns av Kriminalvården eller den myndighet som svarar för
förvaringslokalen (se även 3 kap. 8 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna
råd [KVFS 2011:2] om häkte, FARK Häkte).

Kriminalvården tillhandahåller generellt sett inte utrustning för kommunikation
via e-post, och har inte heller gjort så i det här fallet. Den intagne som AA:s e-
postmeddelande var avsett för hade alltså inte någon möjlighet att kommunicera
via e-post. Någon skyldighet för häktet att föra AA:s meddelande vidare till den
intagne på grund av bestämmelsen om elektronisk kommunikation i häkteslagen
fanns således inte. Det saknar i sammanhanget betydelse om det framgick att
meddelandet var avsett för den intagne, t.ex. genom att denne angavs som
mottagare i ämnesraden.

Borde e-postmeddelandet lämnats vidare som en serviceåtgärd?
En myndighet ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta till
vara sina intressen. Det framgår av 6 § förvaltningslagen (2017:900). Vidare ska
varje intagen bemötas med förståelse för de särskilda svårigheter som är
förenade med frihetsberövandet (1 kap. 4 § häkteslagen).

Kriminalvården har uppgett att det är en resurskrävande åtgärd att
vidareförmedla e-post och att ett häkte därför normalt inte ens vid mycket
brådskande angelägenheter bör göra detta från en försvarare till en intagen. I
stället bör försvararen i regel informeras om att en vidareförmedling inte
kommer att ske, skälet för det och vilka kontaktmöjligheter som finns, vilket
också skett i det här fallet. Myndigheten har också pekat på att det framstår som
oundvikligt att häktespersonalen i någon mån ser innehållet i ett meddelande
som skickas till ett häktes funktionsbrevlåda.

Jag kan inte se att det finns någon skyldighet enligt författning att som en
serviceåtgärd vidareförmedla e-post från en försvarare till en intagen. Det som
kommit fram i ärendet ger mig därför inte anledning att föra fram någon kritik
mot häktet för hanteringen av AA:s e-postmeddelande.

Samtidigt finns det skäl att beakta att sådan e-post ofta kan avse viktiga
angelägenheter i det straffrättsliga förfarandet. Jag noterar att häktet hade
förmedlat e-postmeddelandet till den intagne om det skickats direkt från
exempelvis tingsrätten. Till saken hör även att det på ett mer generellt plan
förekommer praktiska svårigheter för försvarare att komma i kontakt med
intagna inom Kriminalvården (se mina beslut den 24 juni 2025, dnr 6612-2023
samt dnr 7632-2023 och 944-2024).
                                                                 Dnr 10181-2023     Sid 6 (6)




Mot den angivna bakgrunden framstår det som önskvärt med en något mer
nyanserad inställning till e-postmeddelanden från en offentlig försvarare än den
som häktet Gävle verkar ha intagit. Jag uppfattar att Kriminalvården i sitt
remissvar ger uttryck för en mindre kategorisk hållning. Som myndigheten är
inne på riskerar dock konfidentialiteten mellan en intagen och dennes försvarare
oundvikligen att inskränkas om försvararen skickar e-post avsedd för den
intagne till ett häkte. Det måste förutsättas att en försvarare är införstådd med
detta.

Ärendet avslutas.




Beslutet har fattats av JO Per Lennerbrant. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Emma Söderberg Majanen har föredragit ärendet och
byråchefen Johan Thorblad har deltagit i beredningen.
