# En socialförvaltning borde inte ha föreslagit att länsrätten skulle förordna en kvinna till ett offentligt biträde för ett barn i ett LVU-ärende när syftet med framställningen var att en viss manlig advokat inte skulle utses

JO 2005-03-09 dnr 1032-2003

## Beslut

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                     Sid
                                                                           2005-03-09            1032-2003              1 (6)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        En socialförvaltning borde inte ha föreslagit att länsrätten skulle
                        förordna en kvinna till ett offentligt biträde för ett barn i ett LVU-ärende
                        när syftet med framställningen var att en viss manlig advokat inte skulle
                        utses


                        Advokat AA förordnades i november 2001 av Länsrätten i Mariestad som
                        offentligt biträde för BB, född 1999, i ett ärende hos Socialnämnden i Tidaholms
                        kommun avseende en s.k. barnavårdsutredning. Fråga var om BB skulle beredas
                        vård enligt 2 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
                        (LVU).

                        Socialnämndens arbetsutskott beslutade den 23 januari 2002 att inte ansöka om
                        vård enligt LVU.

                        AA begärde därefter ersättning för sitt uppdrag som biträde för BB.

                        I samband med att socialnämnden meddelade länsrätten att målet kunde avslutas
                        avgav socialsekreterare CC – vid sidan av ett yttrande angående ersättningen till
                        bl.a. AA – en skrivelse daterad den 27 februari 2002 med följande innehåll.
                                  AA har varit ombud åt BB då en ansökan om vård enligt LVU var aktuell. AA
                                  gjorde ett besök i familjehemmet, där han också träffade BB. Han var där i knappt
                                  en timme då han lekte med BB den mesta av tiden. De frågor han ställde till
                                  familjehemmet var varför BB var folkbokförd hos dem samt om DD:s förmåga att
                                  sköta BB:s medicinering. Det är enda kontakten han haft med familjehemmet eller
                                  någon annan i BB:s närhet. Efter det besöket sa han till handläggande
                                  socialsekreterare att det behövdes vård enligt LVU. Under socialnämndens
                                  arbetsutskotts sammanträde tog han inte ställning till förslaget om ansökan om vård
                                  enligt LVU. Modern och hennes ombud hade ett långt anförande först. Efter det sa
                                  AA att det är bra om det går att lösa frivilligt och om samtycket är tillförlitligt
                                  överlåter han åt nämnden att bestämma.
                                  AA själv var fundersam enligt både familjehemmet och modern om han var jävig i
                                  målet eftersom han tidigare försvarat modern i ett brottmål. Han
                                  ställde frågan till modern och hennes ombud som inte hade något att erinra mot att
                                  han representerade BB vilket han då gjorde.
                                  Vår bedömning är att AA ej engagerade sig i ärendet i den utsträckning
                                  som krävs för att kunna representera ett treårigt barn och uttala sig om vad som är
                                  bäst för barnet. Att AA ej tog någon ställning i frågan ser vi som anmärkningsvärt.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                      Dnr 1032-2003       Sid 2 (6)




Knappt ett år senare uppkom på nytt fråga om huruvida BB skulle beredas vård
enligt LVU. Nämnden inledde en utredning. I en skrivelse daterad den 31 januari
2003 underrättade socialnämnden, genom CC, Länsrätten i Mariestad om saken. I
skrivelsen – som även var undertecknad av IFO-chefen EE – angavs att det inte
gick att utesluta att socialtjänsten skulle komma att ansöka om vård enligt LVU
och att mor och son borde ha var sitt ombud då det kunde befaras att de kunde
komma att ha motstridiga intressen. Vad gällde det offentliga biträdet för BB
angavs:

Socialtjänsten önskar ett kvinnligt ombud för BB.

Länsrätten förordnade därefter ett kvinnligt offentligt biträde för BB.

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot socialsekreteraren CC vid
socialförvaltningen i Tidaholms kommun. AA anförde bl.a. följande.

Han kan inte se någon rättslig eller saklig grund för CC att ge in ett yttrande till
länsrätten angående hans biträde i barnavårdsärendet. Anledningen till att han inte
tog ställning i LVU-frågan var att han i och för sig ansåg att tillräckliga skäl för
vård enligt LVU förelåg, men att han, som relativt nyinsatt i ärendet, inte ansåg sig
kunna bedöma om moderns samtycke till frivillig vård var av sådan art och styrka
att det gick att lägga till grund för ett ställningstagande.

Vad gäller CC:s anmälan till länsrätten om behov av offentligt biträde för BB, har
han senare fått veta att det i första hand inte var ett kvinnligt biträde som
socialtjänsten önskade, utan att huvudskälet var att AA inte skulle förordnas. CC:s
agerande kan inte tolkas på annat sätt än att hon för socialtjänstens räkning önskade
det biträde för BB som hon själv var nöjd med och som förfäktade hennes åsikt.
Hennes omskrivning att hon för barnets räkning önskade ett kvinnligt biträde gav
inte länsrätten tillräckligt besked om att hon ville undvika en viss advokat utan
kunde tolkas på annat sätt.

Enligt AA hade CC genom sin handläggning allvarligt åsidosatt de plikter som
åvilade henne som tjänsteman. Han ifrågasatte om hon inte hade gjort sig skyldig
till tjänstefel.

## Anmälan och bakgrund

Anmälan remitterades för utredning och yttrande till Socialnämnden i Tidaholms
kommun. I nämndens (arbetsutskottet) remissvar angavs följande.

      Det yttrande som skrevs till länsrätten 2002-02-27 gjordes då socialnämnden anser
      det av största vikt att länsrätten får kännedom om hur de offentliga biträden som
      utses för att företräda barn agerar.
      Det skall understrykas att det är rätten som utser offentligt biträde och inte
      kommunen. Rätten inhämtar yttrande från kommunen men är inte bunden av
      kommunens yttrande. Det åligger rätten att göra erforderlig prövning då den fattar
      sitt beslut om förordnande av offentligt biträde.
      I aktuellt ärende är det korrekt att det framfördes önskemål om en kvinna som
      offentligt biträde. Orsaken till detta är inte att socialnämnden skulle önska ett
      offentligt biträde med åsikter som passar nämnden. Ett sådant agerande vore inte
                                                                          Dnr 1032-2003      Sid 3 (6)




      förenat med den etik som en advokat och ett offentligt biträde måste uppvisa, oavsett
      vem som förordnas.
      Det kan noteras att rätten förordnade ett kvinnligt biträde för den underårige. Det
      offentliga biträdet har dock inte delat kommunens uppfattning i ärendet. Påståendet
      om att få ett biträde med åsikter som passar handläggare eller nämnd saknar all
      grund.
      Då det gäller tjänstefel så är en förutsättning för detta brott att man uppsåtligen eller
      av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet
      åsidosätter vad som gäller för uppgiften. Av vad som angetts ovan framgår att det
      inte föreligger något åsidosättande av vad som gäller för kommunens uppgift. Att
      yttra sig till rätten torde för övrigt inte vara myndighetsutövning då det inte är något
      beslut av kommunen som grundar sig på offentligrättslig lagstiftning och som
      förpliktar någon att agera enligt.
      Om Justitieombudsmannen menar att kommunens synpunkt om offentligt biträde
      var olämplig eller att den borde åtföljts av en förklaring till varför den framförts
      kommer kommunen att ta till sig och beakta detta inför framtiden. Kommunen
      vidhåller dock att det inte begåtts något fel i sak, att påstående om tjänstefel saknar
      all grund och att det därför inte föreligger skäl för allvarlig kritik från
      Justitieombudsmannen.
JO fann att nämndens yttrande var alltför knapphändigt för att kunna ligga till
grund för en bedömning av vad som förevarit och anmodade därför i en förnyad

## Utredning

remiss socialnämnden att inkomma med ett yttrande angående dels syftet med
skrivelsen till länsrätten den 27 februari 2002, och huruvida CC var behörig att
själv ge in den, dels varför socialnämnden önskade ett kvinnligt biträde för barnet.

I ett kompletterande yttrande anförde nämnden följande.
      Syftet med handläggarens skrivelse till Länsrätten i Mariestad 2002-02-27 var att
      göra länsrätten uppmärksam på hur ett offentligt ombud agerar då de företräder ett
      utsatt barn. Handläggaren ansåg att ombudet ej tillvaratog barnets intresse och såg
      det som viktigt att länsrätten fick kännedom om detta eftersom det är länsrätten som
      förordnar ombuden.
      Måhända att handläggaren riktat skrivelsen till fel myndighet. Om så är fallet anser
      socialnämnden att länsrätten borde ha vidarebefordrat skrivelsen till rätt myndighet
      eller kontaktat socialnämnden och informerat socialnämnden om vart socialnämnden
      skulle ha sänt skrivelsen.
      Anledningen till att handläggaren önskade ett kvinnligt ombud för barnet var att,
      som advokat AA skriver, undvika att barnet skulle få samma offentliga biträde som
      tidigare. Orsaken till detta var den kritik som handläggaren framförde i sin skrivelse
      till länsrätten 2002-02-27.
      Handläggaren är väl medveten om att det inte är möjligt begära ett specifikt
      offentligt biträde. För att minska utbudet, och därmed undvika advokat AA, valde
      handläggaren att önska ett kvinnligt biträde för barnet.
      Socialnämnden kan bara beklaga att detta har uppfattats som ett hot mot
      rättssäkerheten. Det är socialnämndens bestämda uppfattning att handläggaren med
      sin skrivelse inte haft annat syfte än att stärka rättssäkerheten för det aktuella barnet.
      Handläggaren framförde endast ett önskemål och länsrätten förhörde sig aldrig
      ytterligare om vilka grunder handläggaren hade för detta önskemål innan de
      beslutade förordna annat offentligt biträde.
      Socialnämnden kan konstatera att handläggaren inte varit behörig att själv inge
      skrivelsen till länsrätten daterad 2002-02-27.
      Socialnämnden anser att det inte begåtts något tjänstefel då förutsättningen för detta
      brott är att man uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom
                                                                         Dnr 1032-2003     Sid 4 (6)




      handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften. Att yttra sig till
      rätten torde inte vara myndighetsutövning då det inte är något beslut av kommunen
      som grundar sig på offentligrättslig lagstiftning och som förpliktigar att agera enligt.
      Socialnämnden vidhåller således att det inte begåtts något allvarligt fel, att
      påståendet om tjänstefel saknar all grund och att det ej heller föreligger några skäl
      för allvarlig kritik från Justitieombudsmannen.
AA kommenterade remissvaret. Han hänvisade bl.a. till vad han tidigare framfört
angående att det egentliga syftet med att framföra önskemål om ett kvinnligt
biträde avsiktligt dolts för länsrätten, som inte hade anledning att ifrågasätta annat
än att det var fråga om ett helt legitimt syfte, t.ex. att tidigare upplevelser hos
barnet gjorde ett kvinnligt biträde mer lämpat. CC fick sin önskan om att det
tidigare biträdet ej skulle utses tillgodosedd utan att behöva redovisa något skäl för
detta.

I ett beslut den 9 mars 2005 anförde JO André följande.

Rättslig reglering
I mål eller ärenden angående bl.a. beredande av vård enligt 2 § LVU skall
offentligt biträde förordnas för den som åtgärden avser samt för dennes
vårdnadshavare, om det inte måste antas att behov av biträde saknas (39 § första
stycket LVU). Behövs offentligt biträde både för den unge och för dennes
vårdnadshavare, förordnas gemensamt biträde, om det inte finns motstridiga
intressen mellan dem (39 § andra stycket LVU). Om frågan rörande vård enligt
LVU har föranletts av att vårdnadshavaren har brustit i omsorgen om den unge får
det regelmässigt anses föreligga motstridiga intressen mellan föräldern och den
unge (prop. 1979/80:1 del C s. 89). Som huvudregel förordnas offentligt biträde av
den domstol eller myndighet som handlägger målet eller ärendet. I ärenden hos
socialnämnd angående omhändertagande enligt LVU skall dock länsrätten besluta i
frågor om offentligt biträde (39 § tredje stycket LVU).

Regler om offentligt biträde fanns tidigare i rättshjälpslagen (1972:429).
Bestämmelserna om offentligt biträde fördes fr.o.m. den 1 december 1997 in i den
materiella lagstiftningen, bl.a. LVU (se prop. 1996/97:9). De bestämmelser som
var gemensamma för de olika mål eller ärenden där offentligt biträde kan förordnas
fördes samman i en särskild lag, lagen (1996:1620) om offentligt biträde.

Den som är förordnad som offentligt biträde för någon som är under 15 år, utan att
samtidigt vara biträde för vårdnadshavaren, är enligt 36 § andra stycket LVU utan
särskilt förordnande den unges ställföreträdare i det mål eller ärende som
förordnandet avser. Enligt 6 § lagen om offentligt biträde får ett biträde besluta om
utredning som är skäligen påkallad för att tillvarata huvudmannens rätt, om
utredningen inte kan erhållas genom den domstol eller myndighet som handlägger
målet eller ärendet. Utöver dessa paragrafer finns det inte i lagen om offentligt
biträde eller LVU några bestämmelser om vilka uppgifter eller befogenheter som
biträdet har.
                                                                       Dnr 1032-2003       Sid 5 (6)




I förarbetena till 36 § andra stycket LVU anfördes beträffande det offentliga
biträdets och ställföreträdarens uppgifter bl.a. följande (prop. 1994/95:224 s. 57).

      Ställföreträdaren skall tillvarata barnets intresse. Han bör alltså framföra de
      synpunkter och de önskemål som barnet har. Skulle ställföreträdaren ha en annan
      uppfattning än barnet, bör han med beaktande av barnets önskemål hävda den
      uppfattning som han anser bäst tjänar barnets intresse. Om barnet så önskar, skall
      han t.ex. se till att beslut och domar blir överklagade.
      Ställföreträdaren är samtidigt barnets offentliga biträde och skall i den egenskapen ta
      till vara barnets bästa i olika hänseenden. Han skall bl.a. fungera som barnets
      rådgivare. Vidare skall han bevaka att nödvändig utredning angående barnets
      person, t.ex. utlåtanden från barnpsykologer eller annan expertis, inhämtas.

Skrivelsen till länsrätten den 27 februari 2002
De synpunkter som socialsekreteraren framlade i skrivelsen synes ha gått ut på att
AA inte varit tillräckligt engagerad i ärendet och att han avstått från att ta ställning
i frågan om förutsättningar för ett omhändertagande av barnet enligt LVU förelegat
eller inte. Som ett exempel på AA:s bristande engagemang framfördes att han
endast besökte familjehemmet en gång, stannade knappt en timme och då mest
lekte med barnet. Socialsekreteraren ansåg att AA inte i tillräcklig utsträckning
försökt att informera sig om barnets förhållanden.

Fram till dess att ett omhändertagande enligt LVU underställs länsrättens prövning
har länsrätten inte haft någon egen möjlighet att i det aktuella ärendet närmare
bedöma hur det offentliga biträdet har utfört sitt uppdrag. Finner socialnämnden att
det finns skäl att uppmärksamma länsrätten på ett biträdes agerande är nämnden
oförhindrad att göra detta. Omständigheterna kan vara sådana att nämnden till och
med bör upplysa länsrätten om biträdets bristande lämplighet. Det ligger i sakens
natur att de synpunkter som nämnden i sådana fall finner det angeläget att lämna
måste vara objektivt grundade och ha viss substans.

Länsrätten har i en sådan situation att pröva värdet av socialnämndens
upplysningar och väga dessa mot den eventuella kännedom och åsikt om biträdets
insatser som rätten själv har skaffat sig. Jag finner därför inte skäl att för egen del
kommentera innehållet i skrivelsen i och för sig. Däremot anser jag att frågan
huruvida skrivelsen skulle ges in till domstolen har utgjort en sådan fråga som det
ankommit på socialnämnden att ta ställning till. Av nämndens andra yttrande till
JO framgår också att socialsekreteraren inte hade behörighet att själv inge
skrivelsen till länsrätten. CC borde således inte på egen hand ha tillställt länsrätten
ett yttrande över det offentliga biträdets sätt att fullgöra sitt uppdrag.

Anmälan till länsrätten om behovet av ett (kvinnligt) offentligt biträde
När socialnämnden i ett ärende om vård enligt LVU gör en anmälan till länsrätten
om behovet av ett offentligt biträde för barnet föreligger inte något hinder för
nämnden att framföra att det av olika anledningar är önskvärt att det biträde som
länsrätten förordnar har t.ex. vissa särskilda kvalifikationer. Så som AA själv har
anfört till JO kan det finnas legitima skäl att begära ett kvinnligt biträde, t.ex. när
                                                                    Dnr 1032-2003   Sid 6 (6)




tidigare upplevelser hos barnet gör att en kvinna är mer lämpad som biträde än en
man.

Det förelåg i och för sig inte något hinder för socialtjänsten att påtala för länsrätten
att man av olika skäl inte fann det önskvärt att AA utsågs som offentligt biträde för
barnet. Även i detta avseende ankom det på länsrätten att bedöma om förvalt-
ningens synpunkter skulle beaktas. Handläggande socialsekreterare – som enligt
nämndens andra remissvar var väl medveten om att det inte är möjligt att begära ett
specifikt offentligt biträde – valde dock att inte ange det egentliga skälet för
hemställan till länsrätten. Genom att ”önska” ett kvinnligt biträde, i syfte att
undvika att AA på nytt blev förordnad till offentligt biträde för barnet, doldes det
verkliga skälet till hemställan och på så sätt kom länsrätten att vilseledas.
Agerandet är i denna del helt oacceptabelt.

Övrigt
Vad AA har anfört i övrigt föranleder inte något uttalande från min sida.
