# Kritik mot en skolförvaltning för handläggningen av ett vitesärende

JO 2004-03-17 dnr 1039-2004

BESLUT
                                                                        Datum               Dnr                      Sid
                                                                        2004-03-17          1039-2004               1 (3)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Kritik mot en skolförvaltning för handläggningen av ett vitesärende

## Anmälan

AA inkom den 9 mars 2004 till JO med en skrivelse som var ställd till
                        Kammarrätten i Jönköping som ett tillägg till ett tidigare överklagande dit. Hon
                        angav att ett exemplar av skrivelsen också skickades till JO som en anmälan. Av
                        skrivelsen och bifogade handlingar framgick bl.a. följande.

                        AA har en skolpliktig dotter. Barn- och utbildningsnämnden i Sävsjö kommun,
                        arbetsutskottet, förelade den 3 februari 2004 AA som vårdnadshavare att vid ett
                        vite om 1 000 kr se till att dottern senast den 16 februari 2004 fortsatte sin
                        skolgång. Arbetsutskottet angav som skäl för beslutet bl.a. att dottern ”trots
                        påstötningar” inte infunnit sig till sin skolas undervisning sedan den 22 november
                        2003. AA överklagade föreläggandet till Länsrätten i Jönköpings län och yrkade i
                        samband med det att länsrätten skulle förordna om inhibition. Länsrätten fann i
                        beslut den 27 februari 2004 inte skäl för inhibition. AA fick därefter från Sävsjö
                        kommun en faktura, daterad den 2 mars 2004, på vitesbeloppet 1 000 kr. På
                        fakturan hänvisades till barn- och utbildningsförvaltningen samt angavs att
                        fakturan ”avsåg vite, mål nr 434-04” (länsrättens målnummer, JO:s anmärkning).
                        AA ifrågasatte i sin skrivelse bl.a. att kommunen kunde ”utmäta straff när det inte
                        ens fanns en dom om att vitet var korrekt eller att hon skulle betala det”.

## Utredning

Föredraganden tog telefonkontakt med förvaltningschefen BB vid barn- och
                        utbildningsförvaltningen i Sävsjö kommun. BB uppgav i huvudsak följande.

                        Barn- och utbildningsförvaltningen missuppfattade länsrättens beslut den 27
                        februari 2004 att inte inhibera själva vitesföreläggandet. Fakturan skickades
                        därefter ut. Man har nu förstått att beslutet att skicka ut fakturan var felaktigt. Felet
                        får tillskrivas ovana vid hantering av vitesärenden. Fakturan har makulerats och ett
                        brev med ursäkt har skickats till AA.

                        I beslut den 17 mars 2004 anförde JO André följande.




 Riksdagens ombudsmän                        E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                   Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                            Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4              Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                   Dnr 1039-2004   Sid 2 (3)



Bedömning
Rättslig reglering
I 3 kap. 16 § första stycket skollagen (1985:1100) anges att om en skolpliktig elev i
det offentliga skolväsendet för barn och ungdom inte fullgör sin skolgång och detta
beror på att elevens vårdnadshavare inte har gjort vad på dem ankommer för att så
skall ske, får styrelsen för utbildningen vid vite förelägga elevens vårdnadshavare
att iaktta sina skyldigheter. Ett föreläggande gäller omedelbart, även om beslutet
överklagas. I bestämmelsens tredje stycke anges att beslut av styrelsen för
utbildningen i ärenden enligt denna paragraf får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol.

Enligt 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) kan domstol, som har att pröva
besvär, förordna att det överklagade beslutet, om det eljest skulle lända till
efterrättelse omedelbart, tills vidare icke skall gälla (s.k. inhibition, JO:s
anmärkning) och även i övrigt förordna rörande saken.

I lagen (1985:206) om viten, viteslagen, finns bestämmelser om viten som enligt
lag eller annan författning får föreläggas av myndigheter. I 1 § andra stycket
viteslagen anges att lagen inte skall tillämpas i den mån annat följer av vad som är
särskilt föreskrivet. I bestämmelsens tredje stycke anges att allmänna bestämmelser
om viten även finns i brottsbalken och bötesverkställighetslagen (1979:189).

Enligt 6 § viteslagen prövas frågor om utdömande av viten av länsrätt på ansökan
av, som huvudregel, den myndighet som har utfärdat vitesföreläggandet.

Av 8 § bötesverkställighetsförordningen (1979:197) följer att om domstolen i ett
sådant mål dömer ut vitet skall domstolen genast sedan det avgörandet vunnit laga
kraft begära indrivning enligt bestämmelser om detta i indrivningsförordningen
(1993:1229).

Av 25 kap. 9 § brottsbalken, med hänvisning till 7 § i samma kapitel, följer att
utdömt vite tillfaller staten.

Barn- och utbildningsförvaltningens åtgärd att sända en faktura till AA på
vitesbeloppet
Det finns inte några särskilda bestämmelser om utdömande av viten som har
förelagts enligt 3 kap. 16 § skollagen. Viteslagens regler om utdömande är därför
tillämpliga. När och om Barn- och utbildningsnämnden i Sävsjö kommun vill få
vitet mot AA utdömt är nämnden således hänvisad till att ansöka om detta hos
länsrätten. Länsrätten gör då en sedvanlig prövning av om det finns förutsättningar
att döma ut vitet.

Att länsrätten i det, såvitt framgår, alltjämt pågående målet om själva vites-
föreläggandet inte har funnit skäl för inhibition innebär inte på något sätt att
domstolen uttalat sig om vitets utdömande.

Än mindre berättigar länsrättens beslut kommunen att sända en faktura avseende
vitesbeloppet till AA. Som framgår av redogörelsen ovan för de bestämmelser som
är tillämpliga i fall av aktuellt slag ankommer det inte på kommunen att fordra in
                                                                  Dnr 1039-2004   Sid 3 (3)



några medel ens om domstolen i ett eventuellt mål om utdömande av vite skulle
finna skäl att döma ut vitet.

Enligt vad BB har uppgett berodde barn- och utbildningsförvaltningens åtgärd att
sända ut en faktura till AA på vitesbeloppet på förvaltningens ovana vid att hantera
vitesärenden. Även om detta kan vara en förklaring är det inträffade naturligtvis ett
allvarligt fel i förvaltningens ärendehandläggning. Jag har emellertid konstaterat att
rättelse i det aktuella fallet har skett genom att den felaktiga fakturan tämligen
omgående makulerades. Med hänsyn härtill, och då kommunen bett om ursäkt för
det inträffade, utgår jag ifrån att barn- och utbildningsförvaltningen är införstådd
med att ärendet hanterades felaktigt. Jag finner därför ingen anledning att gå vidare
i utredningen av saken utan avslutar ärendet med den kritik som framgår av det
sagda. Jag förutsätter att Barn- och utbildningsnämnden i Sävsjö kommun vidtar
åtgärder för att upplysa förvaltningens personal om gällande regler på området i
syfte att förhindra en upprepning.
