# Kritik mot Polismyndigheten i Västra Götaland för tillvägagångssättet vid en slutdelgivning enligt 23 kap. 18 § rättegångsbalken

JO 2009-12-11 dnr 1043-2009

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                    Sid
                                                                       2009-12-11         1043-2009             1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Västra Götaland för tillvägagångssättet
                        vid en slutdelgivning enligt 23 kap. 18 § rättegångsbalken

## Anmälan

AA framförde i en anmälan, som kom in till JO den 23 februari 2009, klagomål
                        mot Polismyndigheten i Västra Götaland med anledning av den s.k.
                        slutdelgivningen i en förundersökning där hon åtalats för brott. Hon uppgav bl.a.
                        att hon inte hade underrättats om sin rätt att, före åtalet, begära komplettering av
                        förundersökningen.

                        BB kom därefter, den 12 mars 2009, in med en anmälan i vilken ett
                        liknande klagomål framfördes (dnr 1427-2009). Jag avslutade det ärendet med
                        informationen att eventuella uttalanden eller andra åtgärder med anledning av den
                        aktuella slutdelgivningen skulle ske i detta ärende.

## Utredningen

Vissa handlingar i Skövde tingsrätts mål B 1391-06 (numera Skaraborgs tingsrätts
                        mål B 1042-09) och polismyndighetens ärende K151890-06 fordrades in och
                        granskades. Vidare inhämtades muntliga upplysningar från polisinspektören CC.
                        Det framgick därvid att slutdelgivningen med AA hade skett genom att ett
                        exemplar av förundersökningsprotokollet lämnats över till hennes offentliga
                        försvarare och att det inte hade inhämtats någon bekräftelse från försvararen om
                        AA begärde någon komplettering av förundersökningen. Såvitt CC kände till hade
                        något förundersökningsprotokoll inte skickats direkt till AA.
                        – Det framgick vidare att det inte var ovanligt att det berörda polisområdet – i de
                        fall då den misstänkte hade en offentlig försvarare – genomförde slutdelgivningar
                        på det beskrivna sättet (uppenbarligen gick slutdelgivningen med BB till på samma
                        sätt).

                        Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
                        slutdelgivningen i det ovan nämnda ärendet.

                        Polismyndigheten (länspolismästaren DD) kom in med ett yttrande och anförde
                        följande, bilagor här uteslutna.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                    Dnr 1043-2009     Sid 2 (4)



Utredningen
Polismyndigheten har inför upprättandet av detta remissvar inhämtat upplysningar
från biträdande chefen för polisområde Skaraborg. Under beredningen av detta
ärende i polisområdet har handläggaren av förundersökningen i ärende K151890-06,
inspektören CC, lämnat vissa kompletterande uppgifter i en promemoria som
bifogas detta remissvar.
AA delgavs i september 2006 misstanke om brott för vilket är föreskrivet svårare
straff än fängelse sex månader. Den 25 oktober 2007 förordnades
advokaten EE som hennes offentlige försvarare. På försättsbladet till
förundersökningsprotokollet finns angivet vissa uppgifter beträffande underrättelse
om utredning enligt 23 kap. 18 § RB till AA och hennes offentlige försvarare.
Biträdande chefen för polisområde Skaraborg har i ärendet anfört bl.a. följande. I
förevarande fall har utredaren uppdragit till den offentlige försvararen att sköta
slutdelgivningen med den misstänkte. Utredaren har sedan, efter att skäligt rådrum
förflutit, tagit kontakt med den offentlige försvararen och då fått besked att ingen
ytterligare utredning påfordrats. Det får i förevarande fall anses att det, för utredaren,
varit givet att den offentlige försvararen kontaktat sin klient och att underrättelse
således skett till den misstänkte. Utredarens förfaringssätt är ett arbetssätt som före-
kommer när offentlig försvarare utsetts och utredningsmaterialet är mer omfattande.
Förfaringssättet är dock inte helt i linje med vad JO anfört avseende att underrättelse
via offentlig försvarare endast ska användas i undantagsfall. Polisområdet kommer
därför att initiera en översyn av rutinerna vid polisområdet vad gäller slutdelgivning
enligt 23 kap. 18 § RB.

Rättslig reglering m.m.
I 23 kap. 18 § första stycket RB anges följande. Då förundersökningen kommit så
långt att någon skäligen misstänks för brottet, ska han, då han hörs, underrättas om
misstanken. Den misstänkte och hans försvarare har rätt att fortlöpande, i den mån
det kan ske utan men för utredningen, ta del av vad som har förekommit vid
undersökningen. De har vidare rätt att ange den utredning de anser önskvärd och i
övrigt anföra vad de anser nödvändigt. Underrättelse härom ska lämnas eller sändas
till den misstänkte och hans försvarare, varvid skäligt rådrum ska beredas dem. Åtal
får inte beslutas, innan detta har skett.
Det är inte nödvändigt att den misstänkte och dennes försvarare faktiskt tar del av
utredningen även om det är lämpligt att de gör detta. Enligt 23 kap. 18 § första
stycket RB räcker det med att de underrättas om sin rätt att ta del av utredningen och
om, när och hur detta kan ske (se t.ex. JO:s beslut den 13 februari 2002 dnr 3330-
2001).
Om en underrättelse enligt 23 kap. 18 § första stycket fjärde meningen RB har
lämnats muntligen, ska det enligt 12 a § förundersökningskungörelsen (1947:948)
genom tjänsteanteckning av den som har lämnat underrättelsen eller på annat sätt
framgå att mottagaren fått del av underrättelsen. Av 12 a § förundersöknings-
kungörelsen framgår vidare att en underrättelse till den misstänkte som lämnas
skriftligen ska delges den misstänkte, om det för brottet är föreskrivet svårare straff
än fängelse sex månader. Delgivning får ske enligt 3 § första - fjärde styckena och 3
a § delgivningslagen (1970:428).
I förundersökningsprotokollet ska bl.a. antecknas underrättelser till den misstänkte
och hans eller hennes försvarare enligt 23 kap. 18 § första stycket fjärde meningen
RB, med uppgift om de krävt ytterligare utredning eller i övrigt velat anföra något.
Det senare framgår av 20 § andra stycket förundersökningskungörelsen (se också JO
1996/97 s. 70).
Oavsett vilken form underrättelsen har, är huvudregeln att denna ska riktas av
polismyndigheten direkt till de personer som ska nås av den. I de fall där
underrättelseskyldigheten fullgörs genom överlämnande av ett preliminärt för-
undersökningsprotokoll, bör överlämnandet ske direkt från polismyndigheten till
både den misstänkte och hans försvarare (JO 1992/93 s. 202). JO har emellertid
uttalat att det inte kan uteslutas att det i vissa fall – t.ex. i en situation där
                                                                        Dnr 1043-2009     Sid 3 (4)



      myndigheten har misslyckats med att utröna den misstänktes adress eller
      hemvist – kan godtas att underrättelsen, efter överenskommelse med den offentlige
      försvararen, överbringas till den misstänkte genom denne. För att föreskriven
      underrättelse ska anses ha skett i ett sådant fall krävs emellertid att polis-
      myndigheten inhämtar en bekräftelse från den offentlige försvararen att under-
      rättelsen har lämnats till den misstänkte. Om en advokat uppger att så har skett bör
      man kunna godta hans uppgift utan vidare kontrollåtgärder (se JO 1992/93 s. 202
      samt JO:s beslut den 13 februari 2002 dnr 3330-2001, och den 29 oktober 2003 dnr
      3826-2003).

## Polismyndighetens bedömning

Polismyndigheten kan konstatera att slutdelgivningen enligt 23 kap. 18 § RB i det
      aktuella fallet inte har skett enligt huvudregeln för ett sådant förfarande, dvs. att
      underrättelsen riktas av polismyndigheten direkt till den misstänkte.
      I stället har en kopia av förundersökningsprotokollet överlämnats till AA offentlige
      försvarare, i syfte att den senare skulle överbringa underrättelsen till AA. Oavsett
      anledningen till det nu valda förfaringssättet, synes handläggaren i
      förundersökningen dock inte vid något tillfälle ha erhållit en bekräftelse från den
      offentlige försvararen om att denne hade lämnat underrättelsen vidare till den
      misstänkte. De krav som kan ställas på polismyndigheten i fråga om delgivning av
      underrättelsen har därmed inte beaktats. Med detta klarlagt är också det sätt på vilket
      uppgifterna om underrättelse till AA har dokumenterats i
      förundersökningsprotokollet missvisande.
      Polismyndigheten noterar att det berörda polisområdet kommer att initiera en
      översyn av rutinerna vad gäller slutdelgivning enligt 23 kap. 18 § RB. Polis-
      myndigheten kommer att följa upp detta arbete.
AA yttrade sig.

Det kom därefter till min kännedom att AA och BB även hade polisanmält den
aktuella händelsen och att saken, slutdelgivningen, således också hade varit
föremål för prövning av Åklagarmyndigheten, Riksenheten för polismål, i en
förundersökning om tjänstefel (AM-73872-08).

Handlingar i det ärendet hämtades in, varvid bl.a. framkom att AA och
BB:s offentliga försvarare uppgett att de hade skickat ett exemplar av för-
undersökningsprotokollet till sina huvudmän och även haft vissa kontakter med
dem. I ärendet framkom även av handlingar som AA – och även BB – tillställt
åklagaren att de, innan åklagaren fattade beslut i åtalsfrågan, bl.a. haft vissa
invändningar mot innehållet i förundersökningsprotokollet. För-undersökningen
om tjänstefel i denna del lades slutligen ned den 12 oktober 2009 med
motiveringen att det saknades anledning anta att brott som hörde under allmänt åtal
hade förövats.

Det kom också till min kännedom att AA och BB vid tingsrätten invänt att
rättegångshinder förelåg på grund av brister i slutdelgivningen. I ett beslut den 12
augusti 2009 konstaterade dock tingsrätten att de båda måste ha fått del av det
aktuella förundersökningsprotokollet och därmed blivit slutdelgivna i god tid före
det att åtal väcktes. Invändningen om rättegångshinder lämnades därför utan bifall.

Bedömning
När en förundersökning har kommit så långt att någon skäligen kan misstänkas för
brott, ska han eller hon underrättas om misstanken när han eller hon hörs. Den
                                                                    Dnr 1043-2009   Sid 4 (4)



misstänkte och hans eller hennes försvarare har rätt att fortlöpande, i den mån det
kan ske utan men för utredningen, ta del av vad som förekommit vid för-
undersökningen. De har vidare rätt att ange den utredning de anser önskvärd och i
övrigt anföra vad de anser nödvändigt. Underrättelse om detta ska lämnas eller
sändas till den misstänkte och hans eller hennes försvarare, varvid skäligt rådrum
ska beredas dem, s.k. slutdelgivning. Åtal får inte beslutas innan detta har skett, 23
kap. 18 § första stycket rättegångsbalken.

Närmare bestämmelser om bl.a. delgivning och dokumentation av underrättelsen
finns, som polismyndigheten redovisat, i förundersökningskungörelsen (1947:948).

Syftet med underrättelsen är bl.a. att den misstänkte ska få tillfälle att lämna
synpunkter på den utredning som har genomförts och att framställa önskemål om
att utredningen ska kompletteras i något avseende, innan åklagaren tar ställning i
åtalsfrågan. Den misstänkte får härigenom möjlighet att tillföra ärendet uppgifter
som kan antas ha betydelse för frågan om lagföring ska ske. Det är dock inte
nödvändigt att den misstänkte faktiskt tar del av utredningen, utan det räcker med
att han eller hon underrättas om sin rätt att ta del av utredningen och om när och
hur det kan ske.

Av utredningen har framkommit att slutdelgivningen i det aktuella ärendet skedde
genom att ett exemplar av förundersökningsprotokollet överlämnades till AA
offentliga försvarare och att samma tillvägagångssätt uppenbarligen användes
beträffande BB. Således överlämnade eller sände polisen inte någon under-rättelse
eller något exemplar av förundersökningsprotokollet direkt till de misstänkta. Inte
heller inhämtades det någon bekräftelse från försvararna om att deras huvudmän
hade underrättats via dem. Det har vidare framkommit att det vid det berörda
polisområdet varit relativt vanligt att slutdelgivning skett på det beskrivna sättet när
den misstänkte haft en offentlig försvarare.

Jag gör ingen annan bedömning än den som polismyndigheten gjort beträffande
det inträffade och kan således konstatera att slutdelgivningen inte skett helt i
enlighet med bestämmelserna i rättegångsbalken och förundersöknings-
kungörelsen. Utredningen ger dock vid handen att AA – och för övrigt även BB –
likväl rent faktiskt fick del av förundersökningsprotokollet och att de även, innan
åklagaren fattade beslut i åtalsfrågan, framförde vissa invändningar mot dess
innehåll. Syftet med den aktuella bestämmelsen har således trots allt tillgodosetts.
Polismyndigheten kan emellertid, särskilt mot bakgrund av att det framkommit att
det inte varit fråga om en engångsföreteelse, inte undgå kritik för sin handläggning
av slutdelgivningen i ärendet. Jag noterar slutligen att en översyn av rutinerna för
slutdelgivning vid det berörda polisområdet har initierats.

Ärendet avslutas.
