# "Svartlistning" av offentliga biträden i utlänningsärenden

JO 2010-04-16 dnr 1046-2009

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2009-04-16              1046-2009              1 (10)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        ”Svartlistning” av offentliga biträden i utlänningsärenden


                          Beslutet i korthet: Migrationsverket förklarade att en advokat tills vidare inte skulle
                          komma att förordnas som offentligt biträde, vilket måste likställas med en formlös
                          obehörighetsförklaring. Migrationsverket förtjänar allvarlig kritik för den rättskränkning
                          åtgärden innefattat. Verkets rutin för bedömningar av detta slag är annars rättsligt
                          genomtänkt, men när förfarandet leder till att ett biträde förklaras olämpligt måste det för
                          att kunna godtas avslutas med ett formligt beslut som kan bli föremål för överprövning.

## Bakgrund och utredning

Advokaten AA anmälde Migrationsverket och tjänstemän där för hanteringen av en
                        hos verket upprättad förteckning över personer som bedömts som olämpliga att
                        förordnas som offentliga biträden. AA anförde bl.a. följande.

                        Han fick en skrivelse från Migrationsverket genom vilken han bereddes möjlighet
                        att yttra sig över ett antal omständigheter som enligt verket medförde att hans
                        lämplighet som offentligt biträde kunde ifrågasättas. Dessa omständigheter angavs
                        i en bilaga till skrivelsen. Handlingarna blev offentliga och kom ut i media innan
                        han själv fick del av dem. Därefter fick han besked om att Migrationsverket hade
                        ”svartlistat” honom som offentligt biträde.

                        Det som lades honom till last var inte bevisat och han kunde inte heller utläsa vilka
                        klienter som åsyftades. Han ifrågasatte även relevansen då det huvudsakligen rörde
                        ärenden där han inte hade varit offentligt biträde. Migrationsverket borde över
                        huvud taget inte ha rätt att ”svartlista” honom utan att fatta ett överklagbart beslut.

                        AA bifogade även korrespondens som han hade haft med Migrationsverket. I en
                        skrivelse daterad den 17 april 2009 hade verket meddelat följande.

                                  Mot bakgrund av vad som framgår av de två händelserna anser Migrationsverket att
                                  du inte är lämplig att förordnas som offentligt biträde av Migrationsverket. Du
                                  kommer därför tills vidare inte att förordnas som offentligt biträde av
                                  Migrationsverket. Denna bedömning kommer fortlöpande att prövas och om det
                                  finns skäl kommer bedömningen av olämplighet att omprövas.
                        Handlingar från Migrationsverket inhämtades, bl.a. verkets rutiner för förteckning
                        med uppgifter om personer som verket bedömer som olämpliga att förordna som
                        offentliga biträden. Där framgick bl.a. följande.


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                   Dnr 1046-2009       Sid 2 (10)




1. Juridiskt stöd för förteckning
Till offentligt biträde förordnas den person som bedöms som lämplig för uppdraget.
Som en del av lämplighetsbedömningen ingår en bedömning av hur det offentliga
biträdet har skött tidigare uppdrag. De personer som i tidigare uppdrag som
offentligt biträde visat oskicklighet eller oförstånd eller bedömts som olämpliga på
annat sätt kan inte räkna med att få fortsatta biträdesförordnanden från
Migrationsverket.
För att säkerställa ett enhetligt beslutsunderlag för lämplighetsbedömning och för
administrationen av biträdesförordnanden anges namn för de personer som i tidigare
beslut eller tjänsteanteckning bedömts som olämpliga i en förteckning som
administreras av Migrationsverket. I förteckningen finns hänvisning till respektive
beslut eller tjänsteanteckning där olämpligheten konstaterats. Skälen för att någon
bedömts olämplig framgår dock inte i förteckningen. Åtkomsten till förteckningen är
begränsad till personer på Migrationsverket som behöver dessa uppgifter för sitt
arbete.

2. Rutiner för hantering av förteckningen

2.1 Tillsyn över förteckningen
Migrationsverkets centrala expert för offentliga biträden har ansvar för
förteckningen och är Migrationsverkets kontaktperson. [– – –]

2.2. Handhavandet av förteckningen och bedömning om olämplighet
Bedömningen av att en person är olämplig att förordna som offentligt biträde för
framtida uppdrag görs av den centrala experten i samråd med kontaktpersonerna i
Migrationsverkets centrala organisation för offentliga biträden.
Bedömningen av att en person inte är lämplig att förordna som offentligt biträde
görs utifrån ett samlat underlag som sammanfattas i en tjänsteanteckning och
personen förs upp i förteckningen. Underlaget består av t.ex. tidigare beslut om
entledigande, avslag om yrkande att personen ska förordnas som offentligt biträde,
tjänsteanteckning om visad oskicklighet/oförstånd eller liknande uppgifter.
Innan en person förs upp i förteckningen ska Migrationsverket skriftligen ge
personen tillfälle att yttra sig över det underlag som ligger till grund för verkets
bedömning av lämplighet.
Bedömningen i tjänsteanteckning av att en person inte är lämplig som offentligt
biträde utgör inget formellt beslut – den utgör ett beslutsunderlag och
rekommendation för handläggningen av förordnande av offentliga biträden i
enskilda ärenden. [ – – –]
Bedömningen om olämplighet och uppförandet i förteckningen innebär en
rekommendation till handläggare och beslutsfattare inom Migrationsverket att inte
förordna personen i fråga som offentligt biträde. Bedömningen kan innebära att
personen entledigas även i pågående ärenden hos Migrationsverket, men detta görs
utifrån en bedömning i varje enskilt ärende.
Centrala experten ansvarar för att uppgifter förs in i och registreras i förteckningen.
Centrala experten ansvarar även för att förvara tjänsteanteckning och övrigt underlag
som ligger till grund för bedömningen av olämplighet.
I förteckningen finns följande uppgifter.
Datum för beslut eller tjänsteanteckning
Uppgift om typ av beslut
Namn på person
Doss/reg/mål nr eller hänvisning till tjänsteanteckning
Datum för omprövning
                                                                       Dnr 1046-2009     Sid 3 (10)




      3. Omprövning och gallring av uppgifter i förteckningen
      Uppgifterna i förteckningen ska regelbundet följas upp och vid behov omprövas och
      gallras.
      Minst var sjätte månad från det datum en person har förts in i förteckningen ska
      centrala experten pröva om personen ska finnas kvar i förteckningen. Notering ska
      göras i en tjänsteanteckning om att omprövning har skett med angivande av datum.
      Borttagande av en person från förteckningen innebär att Migrationsverket har
      omprövat bedömningen om olämplighet. Efter sedvanlig lämplighetsbedömning i
      det enskilda ärendet kan personen därmed förordnas som offentligt biträde av
      Migrationsverket.
Migrationsverket anmodades att yttra sig. I yttrandet anfördes följande.

      Förteckningen
      Förteckningen innehåller en sammanställning av uppgifter om allvarliga eller
      upprepade brister hos offentliga biträden. Förteckningen, som är tillgänglig för den
      personal inom Migrationsverket som arbetar med biträdesförordnanden, är en del av
      verkets klagomålshantering och kvalitetssäkring när det gäller förordnanden av
      offentliga biträden.
      Förteckningen omfattar personer som i egenskap av offentligt biträde eller ombud
      företrätt klienter i ärenden hos verket och som uppvisat allvarliga eller upprepade
      brister i sitt företrädarskap. Den innehåller även information om dylika brister som
      kommit till verkets kännedom på annat sätt, t.ex. genom Sveriges Advokatsamfunds
      beslut i disciplinärenden. Bristerna kan avse såväl förhållandet till klienten som
      kunskapsnivå och skyldigheten att bidra till en snabb och rättssäker process.
      Förteckningen har ingen självständig ställning – den utgör inget beslut i
      förvaltningsrättslig mening. Lämplighetsbedömningen ska göras i varje enskilt
      ärende i samband med förordnandet av ett offentligt biträde. Det framgår tydligt av
      verkets rutinbeskrivning. Informationen i förteckningen utgör en del av
      beslutsunderlaget vid biträdesförordnanden och har som syfte att bidra till en
      enhetlig praxis i frågor om biträdesförordnanden inom Migrationsverket. De många
      enheter inom Migrationsverket som handlägger ärenden om förordnande av
      offentliga biträden utgör delar av samma myndighet. Det kan då inte komma i fråga
      att olika enheter behandlar lika fall olika.
      Som ett led i klagomålshanteringen och kvalitetssäkringen informeras berörda
      biträden/ombud om aktuellt klagomål eller uppvisad brist och bereds möjlighet att
      komma in med erinringar. Uppgifter rensas från sammanställningen om de av någon
      anledning inte längre är relevanta. En kopia av sammanställningen i varje skick
      sparas dock. Detta är nödvändigt för uppföljning och för hantering av eventuella
      överklaganden i fråga om förordnanden.
      Utgångspunkten, då verket självmant förordnar ett offentligt biträde, är att de
      sökande ska få bästa möjliga juridiska bistånd i sina ärenden till en rimligkostnad för
      staten. Det åligger Migrationsverket att tillse att inte någon med behov av juridiskt
      bistånd i sitt ärende får ett inkompetent offentligt biträde. I absoluta merparten av
      biträdesförordnandena (år 2008 drygt 27 000) har de sökande inget eget önskemål
      om ett särskilt biträde. Migrationsverket har då att välja ett biträde som med hänsyn
      till uppdragets art och omfattning bedöms lämpligt. Generellt gäller att verket i
      första hand förordnar advokater och biträdande jurister på advokatbyråer och i andra
      hand andra jurister med relevant kunskap och erfarenhet. Med den nya instans- och
      processordningen för migrationsärenden har följt att Migrationsverket har ökat
      kraven på kunskap om och erfarenhet av förvaltningsprocessen hos de offentliga
      biträdena. För båda grupperna gäller dessutom att aktuell person inte har misskött
      tidigare uppdrag hos verket eller annars är olämplig.
      Lämplighetsbedömningen är självfallet rent saklig. Däremot kan det förstås vara så
      att det blir aningen slumpmässigt när det gäller vem verket först når kontakt med för
                                                                        Dnr 1046-2009      Sid 4 (10)




      att erbjuda ett förordnande. De advokater/jurister som har sin verksamhet så ordnad
      att de är lätta att nå har därigenom en rimlig fördel.
      Om antalet jurister som önskar uppdrag som offentligt biträde är alltför många i
      förhållande till antalet uppdrag (som kan växla mycket från tid till annan) kan det bli
      aktuellt att begränsa kretsen även såvitt avser förstahandsgruppen. För att kunna
      upprätthålla kompetensen behöver de aktuella advokaterna och deras biträdande
      jurister få mer än något enstaka förordnande. Den situationen är inte för handen i
      nuläget.
      Vidare tillgodoser verket önskemål från den sökande när det gäller t.ex. manligt eller
      kvinnligt biträde. För vissa grupper, som exempelvis ensamkommande asylsökande
      barn, anlitas företrädesvis advokater med specialkompetens, såsom särskild kunskap
      om barn och erfarenhet av ärenden som rör barn.
      Migrationsverkets ambition är att fördela uppdragen någorlunda rättvist men mot
      ovan beskrivna bakgrund kan någon fullständig rättvisa inte uppnås i den meningen
      att biträdena får ungefär lika många uppdrag. För Migrationsverket är utlänningens
      intresse det överordnade. I sammanhanget måste erinras om att det inte är
      advokaten/juristen som är part i frågor om förordnanden och entlediganden av
      offentliga biträden. Det är endast utlänningen som kan yrka något eller överklaga ett
      beslut rörande förordnande/entledigande av offentligt biträde. Rättssäkerhets-
      garantierna är således tillförsäkrade utlänningen och inte advokaten/juristen. Det
      ankommer dock som alltid på förvaltningsmyndigheten, här Migrationsverket, att
      endast låta sakliga skäl inverka på handlandet. Den aktuella sammanställningen
      utgör ett led i att säkerställa att så sker när det gäller biträdesförordnanden. [– – –]

      Övrig kvalitetssäkring på området
      Förteckningen utgör bara en del av Migrationsverkets arbete med att säkrakvaliteten
      på de offentliga biträdenas insatser i utlänningsärenden – och därmed på
      migrationsprocessen. En samlad kunskap om biträdenas kompetens säkerställs
      genom verkets centrala expert och de regionala kontaktpersonerna. De har
      tillsammans ansvaret för återkopplingen inom verket och för att personalen får det
      stöd de behöver i sitt arbete med frågor om offentliga biträden. Det stödet handlar
      inte minst om former för återkoppling till biträdena när det gäller brister i deras
      insatser. Sådan återkoppling bör inte ske enbart genomnedsättning av yrkad
      ersättning för arbete utan hellre i en omedelbar dialog med biträdet när det finns skäl
      att ifrågasätta dennes agerande i något avseende.
      Kvaliteten på Migrationsverkets beslut i dessa frågor säkras i övrigt på gängse sätt,
      dvs. genom begränsningar i delegeringar, genom att det inte är handläggaren av det
      aktuella utlänningsärendet som också väljer biträde i det ärendet och genom
      uppföljningar/kvalitetsgranskningar.

      Beaktande av SOU 2008:65 m.m.
      Migrationsverket anser att den ovan beskrivna ordningen väl svarar mot kraven i nu
      gällande lagstiftning.
      Den står sig även väl i förhållande till det som anförs i betänkandet Sekretess och
      offentliga biträden i utlänningsärenden, SOU 2008:65 s. 117–124. Migrationsverkets
      projekt Offentliga biträden, som utarbetat den nu gällandeordningen, pågick
      samtidigt som den offentliga utredningen arbetade med sina förslag på området.
      Genom de frågor som verket fick från utredningen gavs samtidigt signaler om vad
      som skulle framföras i betänkandet. Projektet kunde därigenom redan i sitt arbete till
      stora delar beakta de kommande förslagen. Den nu gällande ordningen blev därmed
      från början i allt väsentligt i samklang med vad utredningen anför.
I en kommentar till yttrandet anförde AA bl.a. att Migrationsverket, trots vad
verket påstår om förteckningens betydelse, hindrat honom från att tilldelas uppdrag
när frågan om förordnande uppkommit på flera olika enheter. Dessutom har
                                                                   Dnr 1046-2009   Sid 5 (10)




Migrationsverket inte, i enlighet med riktlinjerna, omprövat beslutet att svartlista
honom efter sex månader.

Rättslig reglering m.m.
Rätt till biträde enligt förvaltningslagen
Förvaltningslagens 9 § ger den som för talan i ett ärende rätt att anlita ombud eller
biträde.

Enligt bestämmelsen får en myndighet dock avvisa den som är ombud eller biträde
i ett ärende, om vederbörande visar oskicklighet eller oförstånd eller är olämplig på
något annat sätt. Det framgår av ordalydelsen att bestämmelsen endast medger
avvisning i ett visst ärende. Någon möjlighet att generellt avvisa en person från att
uppträda som ombud eller biträde vid en viss myndighet eller i vissa slags ärenden
innehåller förvaltningslagen inte.

Offentliga biträden
Enligt 18 kap. 1 § utlänningslagen (2005:716) ska offentligt biträde förordnas i
bl.a. vissa angivna ärenden om avvisning och utvisning, om det inte måste antas att
behov av biträde saknas. Bestämmelsen innebär att det föreligger en presumtion för
att offentligt biträde ska förordnas.

Allmänna bestämmelser om offentliga biträden finns i lagen (1996:1620) om
offentligt biträde. Enligt 1 § ska biträde förordnas i mål eller ärende enligt särskild
föreskrift i lag. Av 2 § följer att det är den domstol eller myndighet som handlägger
målet eller ärendet i sak som ska besluta i frågor om offentligt biträde. Det betyder
att det i huvudsak är Migrationsverket som förordnar offentliga biträden i
utlänningsärenden. Myndigheten ska på eget initiativ ta ställning till om det finns
behov av offentligt biträde.

Kraven på offentliga biträden är desamma som de som gäller för
rättshjälpsbiträden, se 5 § lagen om offentligt biträde, som hänvisar till 26 §
rättshjälpslagen (1996:1619), där det anges att advokat, biträdande jurist på
advokatbyrå eller någon annan som är lämplig för uppdraget får förordnas som
biträde. Om den som ska biträdas själv har föreslagit någon som är lämplig, ska
den personen förordnas, om det inte medför avsevärt ökade kostnader eller det i
övrigt finns särskilda skäl emot det.

Även om det inte finns några formella behörighetskrav gäller som regel att den
som ska förordnas till biträde bör ha en juristexamen. För att någon annan ska
anses lämplig krävs att vederbörande har särskilda kunskaper. Ett biträde bör
vidare ha en ansvarsförsäkring. (Jfr prop. 1996/97:9 s. 154 ff. och 216.)

Lämplighetskravet är inte preciserat i lagtexten. Enligt förarbetena ska biträdenas
kvalifikationer så långt möjligt garanteras genom att de som förordnar dem gör en
verklig prövning av deras kvalifikationer (a. prop. s. 156). Det framgår vidare att
det åligger den som vill förordnas som offentligt biträde att visa att han eller hon
uppfyller lämplighetskraven (a. prop. s. 216).
                                                                  Dnr 1046-2009    Sid 6 (10)




De nämnda bestämmelserna innehåller även regler om entledigande av offentligt
biträde. Ett offentligt biträde får entledigas om det finns skäl till det.

Syftet är bl.a. att ett förordnande ska kunna återkallas när ett biträde har utfört
uppdraget med bristande omsorg eller på annat sätt åsidosatt sina plikter som
biträde (prop. 1972:4 s. 328). Någon möjlighet att generellt avvisa en person från
att förordnas som biträde vid en viss myndighet eller i vissa slags ärenden
innehåller dessa författningar inte.

För rättskipning i förvaltningsdomstol finns i 48 § andra stycket förvaltnings-
processlagen (1971:291) en möjlighet för rätten att för viss tid eller tills vidare
förklara ett biträde obehörigt att uppträda som ombud vid den aktuella domstolen.
Ett ombud som visat inkompetens i ett mål kan avvisas från att tills vidare uppträda
vid en domstol med hänvisning även till tidigare visad inkompetens
(Regeringsrättens beslut 2009-05-19 i mål 4304-08).

Förvaltningsprocesslagens regler om detta har utformats efter förebild i
rättegångsbalken, RB. Där finns regler om rättegångsombud i tvistemål i kapitel
12. I stort sett gäller samma bestämmelser för försvarare i brottmål (21 kap. 3 §
tredje stycket RB). Eftersom det i förevarande ärende är av visst intresse hur man i
lagstiftning och rättspraxis sett på utrymmet för att generellt avvisa ett ombud finns
det skäl att här redovisa huvuddragen i dessa bestämmelser och deras tillämpning.

I 12 kap. 2 § RB stadgas att såsom ombud får inte brukas annan än den som rätten
med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet finner lämplig att vara
ombud i målet. Det åligger rätten att självmant pröva frågan om den som vill
uppträda som ombud har nödvändiga kvalifikationer. Denna prövning bör ske i
början av handläggningen. Om ombudet under rättegången visar oredlighet,
oskicklighet eller oförstånd eller annars befinns olämplig, ska han eller hon avvisas
som ombud i målet med stöd av 12 kap. 5 § RB. Härvid kan rätten även förklara
ombudet obehörigt att, för viss tid eller tills vidare, brukas som ombud vid den
ifrågavarande domstolen. Ett sådant förbud gäller endast vid den domstol som
avvisat ombudet.

När det gäller vilka omständigheter som får ligga till grund för ett beslut om
avvisning tar bestämmelsen i 12 kap. 5 § RB enligt ordalydelsen uteslutande sikte
på fall av anmärkning mot det sätt på vilket ombudet utfört sitt uppdrag i det
anhängiga målet. Befogenheten för rätten att meddela ett avvisningsbeslut med
giltighet utöver det målet är inskränkt på motsvarande sätt. Detta har motiverats
bl.a. med att sådana mer vittgående förklaringar borde vara reserverade för fall där
beslutet kunnat grundas på en egen erfarenhet hos rätten (jfr NJA 1950 s. 359 och
NJA 1987 s. 879).

Möjlighet att överklaga myndighetsbeslut
På många områden finns särskilda bestämmelser om vad som gäller för hur ett
myndighetsbeslut överklagas. Där regler av det slaget saknas gäller att beslut
överklagas hos förvaltningsdomstol, se 22 a § förvaltningslagen. Bestämmelsen
                                                                    Dnr 1046-2009    Sid 7 (10)




återspeglar vad som sedan länge gällt i praxis, nämligen att myndigheters beslut
under vissa förutsättningar kan överprövas även när det saknas uttryckliga
författningsregler om detta. Dessa förutsättningar är, enkelt uttryckt, att beslutet är
dokumenterat och har påtagliga faktiska verkningar. En mer exakt gräns mellan
överklagbara och icke överklagbara beslut låter sig dock inte kortfattat beskrivas,
se vidare om detta Hellners & Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer,
2:a upplagan, s. 264 ff.

Från rättspraxis kan två rättsfall nämnas. I RÅ 2004 ref. 8 ansågs en
informationsskrivelse från Livsmedelsverket, tillsammans med ett
pressmeddelande och uppgifter på verkets hemsida, utgöra ett överklagbart beslut
med hänsyn till åtgärdernas betydande faktiska verkningar. Motsatt bedömning
gjordes i RÅ 2005 ref. 12, där en kronofogdemyndighets avslag på en begäran om
att uppgifter i ett register skulle sekretessmarkeras inte ansågs överklagbart. Som
skäl anförde Regeringsrätten bl.a. att det inte rörde sig om ett bindande avgörande
utan enbart en påminnelse om behovet av sekretessprövning.

Frågan om ett beslut kan överklagas avgörs av den instans till vilken överklagandet
ställs. Är det inte överklagbart avvisas överklagandet. Att ett beslut bedöms som
överklagbart behöver inte innebära att beslutets sakliga innehåll prövas. Domstolen
kan även – som i det nyss nämnda fallet RÅ 2004 ref. 8 – komma fram till att
underinstansen saknat befogenhet att fatta beslutet, varvid detta undanröjs.

Utvärderingsutredningens betänkande SOU 2008:65
Genom beslut den 23 augusti 2007 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att
utvärdera den nya instans- och processordningen i utlännings- och
medborgarskapsärenden. Utredaren skulle bl.a. belysa erfarenheterna av att det är
Migrationsverket som förordnar offentliga biträden. Denna del av uppdraget har
redovisats i delbetänkandet (SOU 2008:65) Sekretess och offentliga biträden i
utlänningsärenden.

Enligt utredaren fanns det fog för en tidigare framförd kritik om att vissa av de
offentliga biträdena som förordnas i mål enligt utlänningslagen saknar tillräckliga
kunskaper eller av andra skäl inte är lämpliga. (För det följande, se närmare SOU
2008:65 s. 101 ff.) I betänkandet konstaterades att Migrationsverket hade brustit
när det gällde bedömningen av lämpligheten hos de biträden som förordnades och
att rutinerna för lämplighetsbedömning av offentliga biträden inte var
tillfredsställande. Mot denna bakgrund behandlades en rad frågeställningar, bl.a.
vilken myndighet som ska ha beslutanderätten över förordnanden, hur
lämplighetsbedömningar ska göras och hur uppdragen bör fördelas.

Utredaren ansåg att det fanns både för- och nackdelar med att det är
Migrationsverket som utser offentliga biträden. Att föra över beslutanderätten till
någon annan myndighet eller till domstolarna skulle visserligen medföra vissa
fördelar men även påtagliga nackdelar. En sådan förändring borde därför göras
endast om det visade sig att Migrationsverkets handläggning inte förbättrades i
                                                                  Dnr 1046-2009   Sid 8 (10)




tillräcklig utsträckning. I betänkandet rekommenderades t.ex. att Migrationsverket
borde se över delegationsordningen så att besluten kom att fattas på en mer
kvalificerad nivå än tidigare. Besluten borde vidare förbehållas en mer begränsad
krets av tjänstemän och inte fattas av handläggaren eller beslutsfattaren i
asylärendet.

I anslutning till vad som sägs i förarbetena till de gällande reglerna angav utredaren
att syftet att så långt som möjligt garantera att de offentliga biträdena har
tillräckliga kvalifikationer bör tillgodoses genom att de som förordnar biträden gör
en verklig prövning av biträdets lämplighet. Vid denna lämplighetsbedömning bör
det beaktas om biträdet har tillräckliga kunskaper om svensk utlänningsrätt och det
internationella regelverket. Biträdet bör också ha förmåga att inhämta och tillämpa
relevant landinformation. Ett biträde bör vidare ha tillräcklig processvana och vara
personligen lämplig. Särskilda krav kan behöva ställas på dem som ska företräda
barn eller andra som befinner sig i speciellt känsliga situationer.

Mot bakgrund av att det är svårt att på ett konkret och ändå generellt sätt beskriva
de krav som ska ställas ansåg utredaren inte att det fanns skäl att definiera
lämplighetskravet i lagtext. I betänkandet anfördes att problemet inte gäller
precisionen i kriterierna för lämplighetsbedömningen, utan brister vid
bedömningen i de enskilda fallen. Som exempel på detta angavs att det var tydligt
att Migrationsverket inte hade haft rutiner som hade medgivit att erfarenheter av
hur ett biträde hade skött ett tidigare uppdrag beaktades inför nya förordnanden.
Det föreföll som om en person som tidigare hade fått ett förordnande kunde
förordnas på nytt oavsett hur uppdraget hade skötts. Även den som hade åsidosatt
sina plikter i sådan grad att han eller hon hade entledigats från uppdraget verkade
kunna få nya förordnanden utan särskilda överväganden.

Utredaren anmodade därför Migrationsverket att ändra rutinerna och införa ett
system för att ta till vara uppgifter om biträdenas kompetens. Det var inte bara
uppgifter om kunskaper och erfarenheter som avsågs, utan också verkets
erfarenheter av biträdets tidigare arbete, exempelvis om ett biträde hade entledigats
från tidigare uppdrag på grund av oskicklighet.

Beträffande möjligheten för Migrationsverket att avvisa ett ombud framhölls att det
inte bör komma i fråga att Migrationsverket formlöst förklarar en person, som
uppfyller de formella kraven på ett offentligt biträde, obehörig att brukas som
biträde i mål enligt utlänningslagen.

Bedömning
Handläggningen i det anmälda ärendet
JO har i ett ärende som gällde förordnande av offentliga försvarare i brottmål
uttalat att det inte får förekomma att en domstol formlöst förklarar en advokat
obehörig att ta emot uppdrag som offentlig försvarare samt att ett ställningstagande
av det slaget måste grundas på sakliga skäl som anges i ett beslut som kan
                                                                    Dnr 1046-2009    Sid 9 (10)




överklagas (JO 2008/09 s. 36). Detta synsätt kan och bör tillämpas även vid
förordnande av offentliga biträden i utlänningsärenden.

I det fall som nu utretts har anmälaren, som är advokat och arbetar med
utlänningsärenden, kategoriskt meddelats att han tills vidare inte kommer att
förordnas som offentligt biträde. Det har dock inte fattats något formligt beslut.
Anmälaren har således blivit föremål för vad som avsetts vara en formlös
obehörighetsförklaring, som verket inte tänkt sig att han skulle kunna överklaga.
Ett sådant förfarande är inte godtagbart och Migrationsverket förtjänar allvarlig
kritik för den rättskränkning åtgärden innefattat.

Allmänt om den av Migrationsverket tillämpade rutinen
Migrationsverkets biträdesförordnanden är en mycket omfattande verksamhet; det
rör sig om bortåt 30 000 förordnanden per år till en kostnad av cirka 228 miljoner
kronor (SOU 2008:65 s. 92; siffrorna avser 2007). För att den ska fungera väl både
i de enskilda fallen och som en helhet måste det finnas en formaliserad
organisation och handläggningsformer som tillämpas genomgående. Även om det
är önskvärt att prövningen av ett biträdes lämplighet sker individuellt i varje ärende
är det oundvikligt att den i rätt hög grad måste följa standardiserade rutiner.

I betänkandet om sekretess och offentliga biträden i utlänningsärenden har
konstaterats att det funnits brister vid förordnanden av biträden. Utredaren har
särskilt framhållit att Migrationsverket saknat ett system för att tillvarata
erfarenheter av hur ett biträde skött tidigare uppdrag. Den rutin som verket numera
utarbetat syftar till att komma till rätta med bl.a. denna brist. Som det beskrivits av
Migrationsverket är förfarandet inriktat på en saklig prövning av det aktuella
biträdets lämplighet. Det synes fram till beslut vara genomtänkt från
förvaltningsrättslig synpunkt.

För att den tillämpade rutinen ska vara godtagbar då förfarandet, på det sätt som
skett i detta fall, leder till att ett biträde förklaras olämpligt, krävs emellertid att
handläggningen avslutas genom ett formligt beslut och att detta kan bli föremål för
överprövning. Alternativt måste det tydligt klargöras att den aktuella
förteckningens funktion endast är att utgöra ett underlag för verkets beslutsfattare,
varvid den inte bör innefatta något ställningstagande från verket utan endast de
omständigheter som beslutsfattarna bör känna till. Det är däremot inte godtagbart
att låta förteckningen samtidigt ha en intern och faktisk funktion, som är
normerande, och en annan extern och rättslig, som är till intet förpliktande.

Av det sagda följer att Migrationsverket, om rutinen ska kunna användas på det sätt
som skett i detta ärende, måste verka för att olämplighetsförklaringen kan bli
föremål för domstolsprövning. Av den ovanstående redogörelsen för den rättsliga
regleringen följer att det kan föreligga en osäkerhet kring hur ett överklagande av
ett beslut om olämplighetsförklaring skulle bedömas i domstol. Enligt min mening
bör ett beslut av detta slag vara överklagbart, med tanke på dess verkningar för den
som förklarats olämplig. Det ter sig mer osäkert om det kan prövas i sak. De
                                                                    Dnr 1046-2009   Sid 10 (10)




fragmentariska reglerna om lämplighetsprövning av offentliga biträden kan inte
utan vidare anses ge Migrationsverket befogenhet att utforma rutiner för att
generellt avvisa vissa biträden, särskilt inte i ljuset av hur restriktiv lagstiftaren i
övrigt har varit när det gäller möjligheten att avvisa rättsliga biträden. Frånvaron av
specificerat lagstöd måste dock vägas mot intresset av att Migrationsverket ska
kunna utföra sin lagstadgade skyldighet att förordna lämpliga biträden i
utlänningsärenden. Om rutinen kompletteras så att bedömningar som innefattar en
olämplighetsförklaring formaliseras i beslut med överklagandeanvisning har verket
enligt min mening löst sin uppgift på ett rättsligt tillfredsställande sätt, oavsett hur
saken kan komma att bedömas vid ett framtida överklagande. – Eftersom den
osäkerhet som trots allt föreligger skulle kunna undanröjas om rutinen gavs ett mer
utförligt lagstöd sänds detta beslut även till berörda lagstiftningsinstanser för
kännedom.
