# Anmälan mot Kriminalvården, anstalten Norrtälje, för bristande delgivning med ombud m.m.

JO 2013-04-23 dnr 1057-2012

BESLUT
                                                                         Datum                Dnr                     Sid
                                                                         2013-04-23           1057-2012              1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Anmälan mot Kriminalvården, anstalten Norrtälje, för bristande
                        delgivning med ombud m.m.


                          Beslutet i korthet: Om en person har ställt ett ombud för sig ger delgivningslagen
                          utrymme för delgivning med såväl ombudet som huvudmannen. I beslutet uttalas
                          emellertid att Kriminalvården som huvudregel bör delge ombudet. En sådan ordning
                          synes nämligen var mest förenlig med lagstiftarens avsikt. Vidare talar grundläggande
                          rättssäkerhetsaspekter för att ombudet ska delges.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 17 februari 2012, anförde AA i huvudsak
                        följande. Han har anlitats som ombud av BB, som verkställer fängelsestraff i
                        anstalten Norrtälje. Trots att AA är ombud har BB av anstalten förvägrats att
                        ringa till honom. Den 28 november 2011 erhöll BB ett beslut som innebar ett
                        avslag på en begäran om att få ha kontakt med sitt ombud. AA fick del av
                        beslutet först den 9 december 2011 och han skickade ett överklagande till
                        anstalten den 19 december 2011. Enligt anstaltens ankomststämpel anlände
                        överklagandet först den 27 december 2011. Postgången tar normalt en till två
                        dagar och således borde anstalten ha fått handlingen senast den 21 december
                        2011. När han inte fick någon reaktion på inlagan kontaktade han anstaltens
                        chef den 31 januari 2012. I direkt anslutning till samtalet skickade han även en
                        kopia på överklagandet per e-post till anstaltschefen. Den 9 februari 2012 fick
                        han del av ett beslut, fattat den 28 december 2011, där överklagandet avvisades.
                        Överklagandet avvisades med motiveringen att det inkommit för sent. Till
                        beslutet den 28 november 2011 fanns inte någon fullföljdshänvisning. Det är
                        orimligt att förvänta sig att en intagen, som är av utländsk härkomst, ska känna
                        till bestämmelserna som styr överklaganden.

## Utredning

Kriminalvården anmodades att yttra sig över vad AA anfört i sin anmälan till
                        JO. Av yttrandet skulle framgå vilka rutiner som tillämpades för delgivning av
                        beslut då en klient har ett befullmäktigat ombud och från vilken tidpunkt fristen
                        för att begära omprövning i dessa fall beräknades.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                         Dnr 1057-2012      Sid 2 (4)




I remissvar anförde myndigheten, region Stockholm, genom tf. regionchefen,
CC, följande.

      Yttrande över anmälan från AA ert dnr 1057-2012
      Kriminalvården, Region Stockholm har inhämtat uppgifter från
      kriminalvårdschef DD och verksjuristen EE.
      Anstalten Norrtälje avslog den 28 november 2011 en ansökan från en intagen i
      anstalten Norrtälje om telefontillstånd till AA. Beslutet delgavs den intagne
      samma dag. Först den 6 december fick anstalten kännedom om att AA var den
      intagnes ombud i frågor gentemot Kriminalvården, detta genom att en skriftlig
      fullmakt lämnades till anstalten av den intagne. Detta stämmer väl överens med
      vad AA uppger om tidpunkt när han fick beslutet för kännedom. I den intagnes
      ansökan framgår inget om att AA var ombud för honom.
      Den 27 december 2011 inkom till anstalten Norrtälje en begäran om omprövning
      av ovan nämnda beslut. Omprövningsbegäran var undertecknad av AA. Då
      beslutet delgavs den intagne den 28 november och begäran inkom först den 27
      december så avvisade anstalten begäran om omprövning då det inkommit för
      sent. Avvisningsbeslutet fattades den 28 december och delgavs den intagne
      dagen efter. Eftersom AA var ombud så borde en kopia av beslutet ha skickats
      till honom. Det finns ingen anledning att ifrågasätta AA:s uppgift om att han inte
      fått kännedom om avvisningsbeslutet förrän den 31 januari 2012, via ett
      telefonsamtal med DD. Detta medför att anstalten måste ha missat att skicka en
      kopia för kännedom till AA. Anledningen till denna underlåtenhet har inte
      kunnat klarläggas.
      Samma dag som ovan nämnda telefonsamtal skickades även en skriftlig
      information från DD till AA om hanteringen av omprövningsbegäran.
      Både avslagsbeslutet den 28 november och avvisningsbeslutet den 28 december
      var försedd med information om hur man begär omprövning av besluten.
      Av förbiseende svarade inte DD direkt på de två enkla frågor som ställdes av AA
      via mejl den 9 februari 2012. Detta uppmärksammades under utredningen av
      aktuell anmälan och AA har erhållit ett svar den 20 juni.
      Anstalten Norrtälje, som inte kan utreda när AA skickade begäran om
      omprövning, kan endast konstatera att skrivelsen ankom till anstalten den 28
      december.
      Aktbil. 7 i anmälan har inte inkommit till anstalten brevledes. DD fick del av
      skrivelsen när han fick anmälan för kännedom i april. Han fick den av en
      personal på anstalten, som i sin tur hade fått den skickad via mejl från AA. Han
      fick således den inte via sin egen mejladress. Hans minnesbild är att mejlboxen
      var full varför det inte gick att skicka till honom. Dessförinnan har han inte sett
      skrivelsen.
      EE har inte fått skrivelsen för kännedom. Mejlet synes ha skickats för kännedom
      till en annan EE i Kriminalvården. Däremot så har hon den 19 och 20 juni varit i
      telefonkontakt med AA ett flertal gånger. Utöver vad som framförts i aktuell
      anmälan så uppgav AA att han skulle inkomma med ett undertecknat
      överklagande till henne. Detta har nu inkommit och regionen har den 3 juli
      beslutat att avvisa överklagandet då det inkommit för sent. Beslutet har skickats
      för kännedom till AA och till anstalten för delgivning av den intagne.
      Den intagne har nyligen återigen ansökt om telefontillstånd till AA. Hans
      ansökan avslogs den 15 juni 2012 och delgavs den intagna samma dag. I
      samband med detta så har han även ansökt om besökstillstånd för AA. Anstalten
      avslog ansökan den 20 juni och delgavs den intagne den 24 juni. Båda besluten
      har skickats för kännedom till AA. Dagens datum så har någon begäran om
      omprövning inte inkommit.
                                                                       Dnr 1057-2012        Sid 3 (4)

## Författningsbestämmelser

I 11 § delgivningslagen (2010:1932) sägs följande. Vid delgivning med en fysisk
      person är han eller hon delgivningsmottagare. Har en fysisk person
      ställföreträdare som är behörig att företräda honom eller henne i saken, är i
      stället ställföreträdaren delgivningsmottagare
      15 § delgivningslagen anges följande. Har den med vilken delgivning ska ske ett
      ombud som är behörigt att ta emot handlingen är även ombudet
      delgivningsmottagare. Finns ett sådant ombud och handlingen lämnas till en
      delgivningsmottagare enligt 11-14 §§, bör ombudet underrättas om detta.

## Kriminalvårdens bedömning

I förarbetena till delgivningslagen (prop. 2009/10:237 s. 119 och 237) anförs
      följande. Bestämmelsen om delgivning med ombud är inte tvingande. Det finns
      alltså ett utrymme för myndigheten att välja om delgivning ska ske med
      huvudmannen eller ombudet. Det är i de allra flesta fall lämpligt och
      ändamålsenligt att delgivning sker med ombudet, om inte något hinder för detta
      föreligger. Lämnas handlingen till annan än ombudet bör ombudet underrättas
      om delgivningen. Det kan ske till exempel genom att en kopia av föreläggandet
      skickas till ombudet eller genom en underrättelse per telefon. Regeringen anser
      att bestämmelserna i 11 § första stycket i 1970 års delgivningslag utan ändring i
      sak bör föras över till den nya delgivningslagen.
      Anstalten Norrtäljes rutin vid delgivning är att det är huvudmannen, i det fall han
      vistas i anstalten, som delges och ombudet får en kopia för kännedom. Det
      saknas en uttalad policy inom Kriminalvården vilka rutiner som ska gälla i dessa
      fall. Anstalten Norrtäljes rutin synes vara anpassad efter de allmänna
      handläggningsreglerna i förvaltningslagen (1986:223). Det är viktigt att undvika
      dubbel delgivning, dvs. med både huvudmannen och ombudet. Tidpunkten för
      fristen att begära omprövning är således från dagen för delgivning av den
      intagne. Detta synsätt stöds också av domstolspraxis, se exempelvis RÅ 1974
      ref. 122, RÅ 1994 ref. 68 och Kammarrätten i Jönköpings dom i mål 971-12.
      Anstalten Norrtälje har uppenbarligen inte skickat en kopia av avvisningsbeslutet
      den 28 december 2011 till AA. Misstaget synes vara en engångshändelse. AA
      har heller inte, beträffande mejlet den 9 februari, fått svar med den skyndsamhet
      som ovan nämnda handläggningsregler kräver.
      Det bör dock noteras att frågan om tidsfrister för omprövning av beslut där den
      intagne i princip kan inkomma med återkommande ansökningar utan någon
      begränsning, tenderar i praktiken att bli mer av akademiskt intresse. Det finns
      fortfarande tid att inkomma med en begäran om omprövning av besluten i juni
      angående telefon- och besökstillstånd.
AA gavs tillfälle att kommentera remissvaret.

I ett beslut den 23 april anförde chefsJO Fura följande.

Bedömning
Utredningen visar att AA hade fullmakt att företräda BB när beslutet om
avvisning fattades den 28 december 2011. BB delgavs beslutet den 29 december
2011. Av yttrandet från Kriminalvården framgår att det av förbiseende inte
skickades någon kopia av beslutet till AA förrän i februari 2012.

I 15 § delgivningslagen anges att om den med vilken delgivning ska ske har ett
ombud som är behörigt att ta emot handlingen, är även ombudet
delgivningsmottagare. Finns ett sådant ombud och handlingen lämnas till en
                                                                 Dnr 1057-2012     Sid 4 (4)




delgivningsmottagare enligt 11–14 §§, bör ombudet underrättas om detta. Det
sagda innebär att såväl den med vilken delgivning ska ske som ombudet är
delgivningsbara. Bestämmelsen ger inte närmare svar på vem som myndigheten
i första hand ska försöka delge ett beslut eller en handling. Således ger
bestämmelsen, precis som Kriminalvården påpekat, ett utrymme för
myndigheten att välja om delgivning ska ske med huvudmannen eller ombudet.

Det sagda kan tolkas som att Kriminalvården under sådana förhållanden kan
välja att delge den person som är enklast att nå. Av naturliga skäl torde detta
utan undantag bli den intagne. Av motiven till 15 § delgivningslagen framgår
emellertid bl.a. följande. ”Bestämmelsen innebär emellertid inte att endast
ombudet är delgivningsmottagare. Det finns således ett utrymme att välja om
handlingen ska lämnas till ombudet eller en person som enligt 11–14 §§ är
delgivningsmottagare för den som ska delges.[…] Ett exempel på när det kan
vara motiverat att lämna handlingen till en annan delgivningsmottagare än
ombudet är om det framkommit att det föreligger samarbetssvårigheter mellan
den som ska delges och ombudet eller om det är oklart om fullmakten har
återkallats” (se prop. 2009/10:237 s. 237).

Det sagda innebär enligt min uppfattning att lagstiftarens avsikt – trots att
utformningen av den aktuella bestämmelsen kan ge ett annat intryck – har varit
att om det finns ett ombud som har fullmakt att ta emot beslut eller handlingar,
så bör delgivning ske med denna person. Denna ståndpunkt stöds även av
uttalanden i doktrin (se Hellners m.fl., Förvaltningslagen med kommentarer, 3
uppl., 2010, s. 120 f.).

Enligt min mening bör därför Kriminalvården, i de fall det finns ett
befullmäktigat ombud, delge ombudet och skicka en kännedomskopia till
huvudmannen. Förutom att en sådan ordning synes ha varit lagstiftarens avsikt,
talar även rättssäkerhetsaspekter för en sådan lösning. Personer som är
frihetsberövade har, av naturliga skäl, svårare att komma i kontakt med sina
ombud än vad som är fallet för personer i frihet. Om man tillämpar en rutin där
ombudet delges beslutet, finns som regel en garanti för att den intagne, genom
sitt ombud, hinner vidta nödvändiga åtgärder för att överklaga beslutet. En
sådan lösning är betydligt säkrare än att ombudet tillställs en kopia. Riskerna
med den senare nämnda ordningen framgår om inte annat av förhållandena i det
aktuella fallet.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att Kriminalvården, när det finns ett
ombud som är behörig att ta emot handlingar och beslut, enligt min uppfattning
som huvudregel bör delge ombudet.

Mot bakgrund av vad som framgår av Kriminalvårdens remissvar finner jag inte
skäl att kommentera AA:s övriga klagomål mot anstalten Norrtälje. Jag
konstaterar endast att utredningen inte ger anledning till kritik eller annan
åtgärd.
