# Allvarlig kritik mot Statens institutionsstyrelse, LVM-hemmet Fortunagården för brister vid användandet av särskilda befogenheter

JO 2022-11-21 dnr 10572-2021

[P]

## BESLUT

Datum                   Dnr                      Sid
                                                                           2022-11-21              10572-2021             1 (10)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Allvarlig kritik mot Statens institutionsstyrelse, LVM-hemmet
                        Fortunagården för brister vid användandet av särskilda befogenheter


                          Beslutet i korthet: En intagen hos Statens institutionsstyrelse (SiS), LVM-hemmet
                          Fortunagården, var under två dygn skild från övriga intagna. Av utredningen framgår
                          att SiS personal aldrig prövade om förutsättningarna för de särskilda befogenheterna
                          avskiljande eller vård i enskildhet var uppfyllda. JO konstaterar att det inte var
                          resultatet av ett förbiseende, utan utredningen visar att personalen över huvud taget
                          inte reflekterade över att det kunde vara fråga om en tvångsåtgärd när den intagna
                          placerades ensam. Enligt JO är det allvarligt att personalen inte förstod att åtgärden
                          innebar en begränsning av den intagnas rättigheter som de behövde lagstöd för.
                          Eftersom personalen aldrig prövade om förutsättningarna för de särskilda befogen-
                          heterna var uppfyllda, fanns det inte heller något beslut att dokumentera i den
                          intagnas journal. Avsaknaden av ett beslut gör att SiS i efterhand inte har kunnat ge
                          ett tydligt svar på frågan om den intagna var avskild eller fick vård i enskildhet. Inte
                          minst av rättssäkerhetsskäl är det enligt JO helt avgörande att beslutsfattaren har
                          klart för sig om en tvångsåtgärd innebär att en intagen vårdas i enskildhet eller
                          placeras i avskildhet och att de rättsliga överväganden som görs vid valet av åtgärd
                          noggrant redovisas i ett beslut.
                          LVM-hemmet har som förklaring till den bristfälliga hanteringen hänvisat till att det
                          sällan uppstår situationer där personalen behöver använda de särskilda befogen-
                          heterna. JO uttalar att även under sådana förhållanden måste SiS säkerställa att
                          personalen har nödvändig kunskap för att kunna tillämpa regelverket på ett rättssäkert
                          sätt. I utredningen har det även uppmärksammats andra fel och brister i den intagnas
                          journal. Omfattningen av dessa talar enligt JO för att personalens bristande
                          kunskaper inte bara rör tillämpningen av bestämmelserna om avskiljande och vård i
                          enskildhet. Med hänsyn tagen till omfattningen av de fel och brister som JO redovisat
                          får LVM-hemmet allvarlig kritik. JO skickar även en kopia av beslutet till regeringen för
                          kännedom.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 27 december 2021 framförde AA klagomål
                        över hur hon hade blivit behandlad när hon vårdades med stöd av lagen
                        (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM, och var placerad i Statens
                        institutionsstyrelses (SiS) LVM-hem Fortunagården. Hon uppgav att hon hade




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:            08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                  Dnr 10572-2021     Sid 2 (10)




drogtestats den 25 december 2021. Urinprovet var emellertid felaktigt och på
grund av detta blev hon placerad på en egen avdelning i två dagar utan
tillräckliga grunder. Eftersom hon visste att hon inte hade tagit droger bad hon
personalen att köra henne till en akutmottagning för att där ta ett blodprov.
Hemmet vidtog inte några åtgärder och hon var placerad i två dygn på en egen
avdelning tillsammans med en person från personalen.

Utredning
Inledningsvis hämtade JO in vissa handlingar och begärde därefter att SiS skulle
yttra sig över AA:s anmälan. SiS kom in med ett remissvar den 14 juni 2022.

Av den utredning som SiS hämtat in från LVM-hemmet Fortunagården framgår
i huvudsak följande:

Hemmet har en låst avdelning som är uppdelad i två delar, varav den ena delen
utgörs av den s.k. intagsdelen – bestående av bl.a. tre normalstora rum – som
ligger skild från den övriga avdelningen. Det finns inte någon egentlig lokal för
vård i enskildhet, utan vid behov används intagsdelen för detta ändamål. Utan-
för den finns hemmets rum för avskiljande. Den 25 december 2021 placerades
AA ensam i intagsdelen och hindrades därigenom att ha kontakt med övriga
klienter. Hon vårdades under sådana former till den 27 december 2021 då hon
återgick till den vanliga boendeavdelningen. Enligt hemmet framgår det av
anteckningarna i AA:s journal att hon den 25 december 2021 hade uppträtt
hotfullt och varit utagerande. Personalen försökte utan framgång avleda henne
med motiverande samtal. Det fanns också en misstanke om att hon under dagen
delat otillåtna substanser med andra intagna. Hemmet fattade därför ett beslut
om att AA skulle lämna ett urinprov som visade sig vara positivt på en
narkotikaklassad substans.

Enligt hemmet var det tveksamt om de rättsliga förutsättningarna för att avskilja
AA var uppfyllda, i huvudsak eftersom hon inte uppträdde våldsamt mot någon
annan och då det inte krävdes någon handgriplig åtgärd för att föra henne till
intagsdelen. Däremot är det hemmets uppfattning att det fanns rättsliga
förutsättningar för vård i enskildhet. För att garantera AA:s egen säkerhet
framstod det enligt hemmet som motiverat att hindra henne från att vistas
tillsammans med de övriga intagna och därigenom avbryta hennes destruktiva
beteende. Åtgärden bedömdes även vara nödvändig för att säkerställa
drogfriheten på avdelningen och på så sätt skydda övriga intagna. Hemmet
gjorde bedömningen att det inte var tillräckligt att AA vårdades med tillsyn på
sitt ordinarie bostadsrum. Den 27 december 2021 uppfattades hon inte längre
som påverkad och var i övrigt stabil nog för att kunna återgå till avdelningen.

Åtgärden dokumenterades inte i ett beslut, vilket hemmet ser mycket allvarligt
på. Vidare anser hemmet att det borde ha tillmötesgått AA:s önskan om
verifiering av provresultatet. Detta gäller trots att åtgärden att placera henne i
                                                                       Dnr 10572-2021         Sid 3 (10)




intagsdelen inte varit avhängig enbart resultatet på drogtestet. Händelsen har lex
Sarah-utretts och anmälts till Inspektionen för vård och omsorg.

Efter att ha redogjort för den rättsliga regleringen m.m. uppgav SiS i sitt
remissvar bl.a. följande under rubriken Bedömning:

      Av utredningen framgår att institutionschefen ansett att det fanns förutsättningar
      att vårda AA utan möjlighet att träffa andra intagna med stöd av bestämmelsen
      om vård i enskildhet eftersom det krävdes med hänsyn till AA:s egen och övriga
      intagnas säkerhet. Utifrån hur SiS ser på bestämmelsen om vård i enskildhet
      finns det ett visst utrymme för att tillämpa bestämmelsen på det sättet och rätts-
      läget är enligt SiS inte helt klart.
      I det här fallet synes AA ha uppträtt på ett ordningsstörande sätt och det kan
      antas att det på grund av hennes påverkan och agerande fanns anledning att anta
      att hon inte kunde hålla sig till ordningen. Det tycks därmed ha funnits förut-
      sättningar att hålla AA i avskildhet. Om en intagen hålls i avskildhet på grund av
      att han eller hon är så påverkad av narkotika att han eller hon inte kan hållas till
      ordningen får avskiljande pågå till dess att det kan antas att den enskilde kan
      hålla sig till ordningen och som längst i 24 timmar. Det är inte möjligt att utifrån
      dokumentationen i AA:s ärende utläsa vilka närmare omständigheter som låg till
      grund för beslutet att låta henne vistas ensam i intagsdelen och på vilket sätt
      beslutsfattaren förhållit sig till förutsättningarna i bestämmelsen om vård i
      enskildhet. Det försvårar enligt SiS möjligheten att i efterhand göra en korrekt
      bedömning av hur åtgärden ska bedömas och om det har funnits tillräckliga skäl
      för åtgärden.
      Underlåtenheten att dokumentera åtgärden att vårda AA åtskild från andra
      intagna i ett beslut har inneburit att grundläggande rättssäkerhetsintressen, som
      exempelvis AA:s möjlighet att överklaga tvångsåtgärden, har åsidosatts. Att
      åtgärden att placera AA ensam i intagsdelen utan att det dokumenterats i ett
      beslut innebär också att relevanta bestämmelser om vad dokumentation ska
      innehålla inte har följts.
      Hemmet har närmare redogjort för sin syn på det inträffade. Det har bl.a. kommit
      fram att det sällan uppstår situationer som aktualiserar tillämpning av bestäm-
      melserna om vård i enskildhet och avskildhet vid hemmet varför medarbetarna
      generellt är ovana att hantera sådana situationer.
      –––
      Av utredningen har det också kommit fram att hemmet inte verifierade det
      positiva provresultatet på det drogtest som genomfördes den 25 december 2021.
      Hemmet har förklarat att underlåtelsen beror på ett rent förbiseende. Mot den
      bakgrunden har någon annan åtgärd, annat än att ovannämnda jurist [som
      genomförde en utbildning för samtliga medarbetare vid LVM-hemmet i april
      2022; JO:s anm.] vid SiS verksamhetskontor missbruksvård påtalat vikten av att
      positiva provresultat verifieras om de ifrågasätts, inte vidtagits.
      […] [U]tredningen [har], förutom den händelse som är föremål för anmälan,
      även innefattat en övergripande granskning av AA:s journal avseende perioden
      den 1–31 december 2021. Flera brister har därvid uppmärksammats. Dessa kan i
      huvudsak sammanfattas i två kategorier.
      Vid genomgången har uppmärksammats att journalen, främst när det gäller be-
      slutsfattande, är ostrukturerad och inte ordnad på ett sådant sätt att det enkelt går
      att följa och granska handläggningen av ärendet (jfr 4 kap. 7 § SOSFS 2014:5).
      Åtgärder som har vidtagits vid handläggning av ärendet har i flera fall inte heller
      utan oskäligt dröjsmål dokumenterats i journalen (jfr 4 kap. 9 § första och andra
      stycket, SOSFS 2014:5). Det kan i det sammanhanget konstateras att åtgärder
      som vidtagits vid handläggningen i några fall registrerats långt efter det att själva
      åtgärden (som registreringen avser) de facto ägt rum. Ett exempel utgörs av ett
                                                                      Dnr 10572-2021         Sid 4 (10)




      beslut om omhändertagande av egendom som registrerades först den 20
      december 2021, med angivet händelsedatum den 13 december 2021, trots att
      egendomen ifråga togs ifrån AA i samband med att hon anlände till hemmet den
      3 december 2021. Därtill kommer att dokumentation om när ett visst beslut
      verkställts och/eller dokumentation om att ett uppföljande samtal genomförts i
      flera fall kommer före dokumentationen av själva beslutet.
      Genomgången av journalen har även visat att hemmet brustit i att fatta beslut
      även i fråga om andra särskilda befogenheter. Exempelvis framgår det att AA:s
      mobiltelefon omhändertogs den 25 december 2021 men att åtgärden inte
      dokumenterades i ett beslut. Först den 28 december 2021 fattades det ett beslut
      om att vägra eller begränsa hennes rätt att använda elektroniska kommunika-
      tionstjänster trots att AA faktiskt var förvägrad denna rätt från och med den 25
      december 2021. Det kan också särskilt nämnas att motiveringen av besluten i
      journalen generellt är knapphändiga. Omständigheterna som ligger till grund för
      tvångsåtgärderna har inte utvecklats tillräckligt för att en bedömning ska kunna
      göras huruvida dessa möter rekvisiten i de respektive bestämmelser som
      tillämpats. Proportionalitetsbedömningar saknas genomgående i besluten om SiS
      särskilda befogenheter i journalen. Lagrumshänvisningar saknas i flera fall.
      Hemmet har informerats om vad som uppmärksammats vid granskningen och
      sammanfattningsvis uppgett att det som kommit fram har visat på ett behov av
      att överlag stärka upp kunskaperna i tillämpningen av SiS särskilda befogen-
      heter. Granskningen har enligt hemmet även visat på ett behov att se över
      organisationen kring beslutsfattande och bemanning i verksamheten.
Till remissvaret har SiS även fogat den lex Sarah-utredning som myndighetens
verksamhetskontor missbruksvård genomfört. Av utredningen – daterad den 3
maj 2022 – framgår bl.a. följande:

      Bedömningen är att förutsättningar för vård i enskildhet fanns under perioden
      som klienten vistades i intagsdelen mellan den 25 december 2021 och den 27
      december 2021. På intagsdelen kan klienter erbjudas en lugnare miljö och denna
      del av den låsta avdelningen har högre personaltäthet. På intagsdelen vårdas
      vanligtvis andra klienter i de tre bostadsrummen bl.a. i samband med intagning
      på institutionen för nedtrappning under en period av abstinens. Medarbetare i
      beredskap reflekterade emellertid inte över att vårdformen vid tidpunkten
      utgjorde en tvångsåtgärd i praktiken under perioden den 25 december 2021 och
      den 27 december 2021 då inga andra klienter vistades där av en tillfällighet.
      Utifrån ovanstående svar framgår alltså att kunskaperna om hur medarbetare bör
      agera och planera vården på intagsdelen inte var tillräckligt tydliga vid händelsen
      varken hos medarbetare som verkställde förflyttningen eller hos beslutsfattare.
      En bidragande orsak till att kunskapen inte var tillräckligt tydlig är att vården på
      intagsdelen som utgångspunkt bedrivs i gemenskap och att institutionen därför
      sällan genomför vård i enskildhet där. Institutionschefen uppger att detta hade
      kunnat åtgärdas genom tydliggörande för medarbetare vid arbetsplatsträffar om
      att när det övervägs att placera en klient på intagsdelen, och inga andra klienter
      vårdas där, så ska en individuell prövning alltid ske i enlighet med bestämmelsen
      om vård i enskildhet samt att klienten i annat fall inte får vårdas där. Om förut-
      sättningar för vårdformen bedöms föreligga ska beslutet också dokumenteras.
      Den bakomliggande orsaken framstår därför vara hänförlig till kategorin
      ”processer, rutiner och riktlinjer” på så sätt att institutionens rutin inte var
      tillräckligt implementerad verksamheten. Det hade alltså behövts ytterligare
      implementering av denna givet att vård i enskildhet enligt 34 a § LVM sällan
      förekom vid institutionen.
AA gavs möjlighet att kommentera remissvaret.
                                                                    Dnr 10572-2021       Sid 5 (10)




Rättslig reglering m.m.
Det här ärendet handlar om huruvida en intagen på ett LVM-hem vårdats i
enskildhet, hållits i avskildhet eller varit föremål för något annat ingripande från
hemmets sida.

Utgångspunkten är att den som är intagen på ett LVM-hem ska ha möjlighet att
vistas i gemensamhet med andra intagna. Denna rättighet framgår inte
uttryckligen av LVM. Det anges emellertid i den lagen att en intagen under
vissa förutsättningar får hindras att träffa andra intagna eller hållas i avskildhet.
Rätten att vistas i gemensamhet framgår således indirekt av lagen.

Avskiljande och vård i enskildhet
En intagen får hållas i avskildhet om det är särskilt påkallat på grund av att han
eller hon uppträder våldsamt eller är så påverkad av berusningsmedel att han
eller hon inte kan hållas till ordningen. Den intagne ska då stå under fortlöpande
uppsikt av personalen, och får inte hållas avskild längre tid än vad som är
oundgängligen nödvändigt och inte i något fall under längre tid än 24 timmar i
följd.1

Vidare får en intagen ges vård i enskildhet om det krävs med hänsyn till den
intagnes speciella behov av vård, hans eller hennes säkerhet eller övriga
intagnas säkerhet. Ett beslut om vård i enskildhet innebär att den intagne
hindras från att träffa andra intagna. Sådan vård ska vara anpassad efter den
intagnes individuella vårdbehov. En fråga om vård i enskildhet ska prövas
fortlöpande och alltid omprövas inom sju dagar från senaste prövning.2

Enligt förarbetena ska vård i enskildhet svara mot ett väl definierat vårdbehov
hos den intagne som inte uppträder akut utan kan förutses. Vårdbehovet bör
normalt vara av sådan art att det klart och tydligt kan beskrivas i den intagnes
behandlingsplan.3

De särskilda befogenheterna avskiljande och vård i enskildhet får användas
endast om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Är mindre
ingripande åtgärder tillräckliga, ska de användas.4




1
  Se 34 b § LVM.
2
  Se 34 a § LVM. Motsvarande bestämmelser finns även i lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, och lagen (1998:603) om verkställighet
av sluten ungdomsvård, LSU. Se 15 d § LVU och 14 a § LSU. Jag har i dag i ett annat
beslut lämnat en relativt utförlig redovisning av bestämmelserna om vård i enskildhet,
se JO:s dnr 8202-2020.
3
  Se prop. 2002/03:53 s. 98 och 99.
4
  Se 36 a § LVM.
                                                                   Dnr 10572-2021     Sid 6 (10)




Ett beslut om avskiljande eller vård i enskildhet får överklagas av den enskilde
till allmän förvaltningsdomstol.5

Krav på dokumentation m.m.
Handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om
stödinsatser, vård och behandling ska dokumenteras. Dokumentationen ska
utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt faktiska omständigheter och
händelser av betydelse.6

För den som vårdas i ett hem för särskild tillsyn (LVM-hem) ska de beslut som
fattas av SiS enligt bl.a. 31–32 a och 33 a–36 §§ LVM antecknas i journalen.7

Journalanteckningar och andra handlingar som rör enskilda ska hållas ordnade
på ett sådant sätt att det enkelt går att följa och granska handläggningen av ären-
den, åtgärder som vidtas i samband med verkställighet av beslut samt genom-
förande och uppföljning av insatser.8 Åtgärder som vidtas vid handläggning av
ett ärende eller vid genomförandet av uppföljning av en insats ska fortlöpande
och utan oskäligt dröjsmål dokumenteras i journalen. Detsamma gäller faktiska
omständigheter och händelser av betydelse för genomförandet eller uppföljning
av en insats.9

Av dokumentationen ska framgå vilka faktiska omständigheter, händelser av
betydelse och bedömningar som ligger till grund för ett beslut som gäller bl.a.
avskiljande och vård i enskildhet. Det ska också framgå vilka andra mindre
ingripande åtgärder som har övervägts eller prövats enligt 36 a § LVM innan
SiS fattar beslut som gäller de särskilda befogenheterna.10

Dokumentationen av ett beslut som gäller bl.a. avskiljande och vård i enskildhet
ska innehålla uppgifter om vad som har beslutats, vilket lagrum som ligger till
grund för beslutet, vilka skäl som ligger till grund för beslutet, beslutsdatum,
och namn och befattning på den som har fattat beslutet.11

Av dokumentationen ska det dessutom framgå bl.a. när ett beslut om
avskiljande eller vård i enskildhet har verkställts och vem (namn och befattning)
som har verkställt det. Om beslutet gäller vård i enskildhet ska det av
dokumentationen även framgå när vården påbörjades, hur skyldigheten att
fortlöpande pröva frågan om vård i enskildhet har fullgjorts och när vården




5
  Se 44 § första stycket 3 LVM.
6
  Se 11 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453).
7
  Se 3 kap. 18 § socialtjänstförordningen (2001:937).
8
  Se 4 kap. 7 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:5) om
dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM och LSS.
9
  Se 4 kap. 9 § första och andra styckena SOSFS 2014:5.
10
   Se 7 kap. 4 § SOSFS 2014:5.
11
   Se 7 kap. 6 § SOSFS 2014:5.
                                                                 Dnr 10572-2021      Sid 7 (10)




avslutades. Om beslutet gäller att den enskilde ska hållas i avskildhet ska det av
dokumentationen framgå när avskiljandet påbörjades, hur skyldigheten att hålla
den enskilde under fortlöpande uppsikt har fullgjorts och när avskiljandet
avslutades.12

Ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska,
enligt huvudregeln, innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppen-
bart obehövligt. En sådan motivering ska innehålla uppgifter om vilka före-
skrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgörande
för myndighetens ställningstagande.13 En myndighet som meddelar ett beslut i
ett ärende ska så snart som möjligt underrätta den som är part om det full-
ständiga innehållet i beslutet, om det inte är uppenbart obehövligt. Om parten
får överklaga beslutet ska han eller hon även underrättas om hur det går till.14

Bedömning
Fokus för min granskning
Av SiS remissvar framgår att AA under två dygn var placerad på den s.k.
intagsdelen i LVM-hemmet Fortunagården. Hon placerades där efter ett positivt
drogtest och efter att hon uppträtt aggressivt. JO uttalar sig som regel inte i
bedömningsfrågor. Jag finner inte anledning att göra något avsteg från den
principen i det här fallet. Det innebär att fokus för min granskning är hemmets
formella hantering när AA placerades i intagsdelen.

AA var skild från övriga intagna under två dygn
Genom utredningen är det klarlagt att AA under de två dygn som hon var
placerad i intagsdelen var skild från övriga intagna i hemmet. Som framgår av
min redogörelse för den rättsliga regleringen har SiS möjlighet att besluta att en
intagen ska vistas under sådana förhållanden antingen som avskild eller genom
att han eller hon ges vård i enskildhet.

Att hindra en intagen från att träffa andra intagna är ett mycket ingripande
beslut. Av den anledningen ska detta alternativ bara tillgripas när myndigheten
gör bedömningen att en mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig för att kunna
hantera en viss situation (jfr 36 a § LVM). Om SiS har beslutat att avskilja en
intagen eller ge honom eller henne vård i enskildhet, ska denna åtgärd pågå
under kortast möjliga tid och personalen måste arbeta aktivt för att den intagna
ska kunna återgå till gemensamhet så snart som möjligt.

Av remissvaret framgår att personalen aldrig prövade om förutsättningarna för
ett avskiljande eller vård i enskildhet av AA var uppfyllda. Jag kan konstatera




12
   Se 7 kap. 9 § SOSFS 2014:5.
13
   Se 32 § första stycket förvaltningslagen (2017:900), FL.
14
   Se 33 § FL.
                                                                  Dnr 10572-2021       Sid 8 (10)




att det inte var resultatet av ett förbiseende, utan utredningen visar att per-
sonalen över huvud taget inte reflekterade över att det kunde vara fråga om en
tvångsåtgärd när AA placerades ensam i intagsdelen. Enligt min mening är det
mycket allvarligt att personalen inte förstod att åtgärden innebar en begränsning
av AA:s rättigheter som de behövde lagstöd för.

Åtgärden har inte dokumenterats i ett beslut
Eftersom personalen aldrig prövade om förutsättningarna för ett avskiljande
eller vård i enskildhet var uppfyllda, fanns det inte heller något beslut att
dokumentera i AA:s journal. Naturligtvis borde det ha skett en sådan prövning
och den skulle ha dokumenterats i ett beslut. Avsaknaden av ett beslut gör att
SiS i efterhand inte har kunnat ge ett tydligt svar på frågan om AA var avskild
eller fick vård i enskildhet under den tid som hon var placerad i intagsdelen.

Som framgått av min redogörelse för den rättsliga regleringen gäller olika
förutsättningar för åtgärderna att vårda en intagen i enskildhet eller att avskilja
honom eller henne. Dessutom får en intagen på ett LVM-hem inte i något fall
vara avskild under längre tid än 24 timmar. Ett beslut om vård i enskildhet
måste omprövas senast inom sju dagar. Inte minst av rättssäkerhetsskäl är det
helt avgörande att beslutsfattaren har klart för sig om en tvångsåtgärd innebär
att en intagen antingen vårdas i enskildhet eller placeras i avskildhet och att de
rättsliga överväganden som görs vid valet av åtgärd noggrant redovisas i ett
beslut.

Avsaknaden av ett beslut innebar dessutom att AA inte kunde få del av skälen
till att hon placerades i intagsdelen. Dessutom underrättades hon inte om hur
hon skulle agera för det fall hon ville överklaga åtgärden (jfr 33 § FL). Därmed
hindrades hon på ett effektivt sätt från att kunna tillvarata sin rätt och överklaga
ett beslut till förvaltningsrätten. En grundläggande rättssäkerhetsgaranti sattes
på så sätt ur spel.

Det finns skäl att framhålla att personer som placeras på ett av SiS LVM-hem
har bedömts vara i behov av tvångsvård för sitt missbruk. Det rör sig således om
personer som både kan vara marginaliserade och utsatta och därmed ha svårt att
göra sin röst hörd. Av den anledningen är det särskilt viktigt att SiS personal
vinnlägger sig om att dels på ett tydligt sätt redovisa hur den har resonerat när
myndigheten bedömt att någon av de särskilda befogenheterna (t.ex. ett
avskiljande) kunnat användas i ett enskilt fall, dels säkerställa att den intagne
förstår vad han eller hon ska göra för att överklaga beslutet och på det sättet få
till stånd en domstolsprövning av det. Inget av det har skett i det här fallet och
det är enligt min mening allvarligt.

LVM-hemmet borde ha verifierat provresultatet
Av utredningen framgår att AA nekade till att hon skulle ha intagit några
droger. Hon ifrågasatte det positiva resultatet av drogtestet och begärde att det
skulle verifieras. Av för mig oklara skäl resulterade inte hennes begäran i någon
åtgärd från personalens sida. Det är enligt min mening förvånande inte minst
                                                                   Dnr 10572-2021      Sid 9 (10)




mot bakgrund av att det i SiS riktlinjer för vård enligt LVM anges att ett positivt
utslag i ett drogtest vid en sållningsanalys alltid bör följas upp av en
verifikationsanalys. Enligt riktlinjerna gäller det särskilt om klienten förnekar
att han eller hon har intagit droger. Om det finns godtagbara skäl att avvika från
myndighetens riktlinjer i ett enskilt fall bör det åtminstone dokumenteras i den
intagnes journal.

Det har uppmärksammats fel och brister i AA:s journal
Genomgången av AA:s journal visar på omfattande brister. Det finns inte skäl
för mig att här återupprepa hela den redogörelse för iakttagna felaktigheter som
SiS redovisat i remissvaret. Jag vill emellertid framhålla att personalen i LVM-
hemmet även i ett annat sammanhang brustit när den tillämpat bestämmelserna
om de särskilda befogenheterna. Utredningen visar att hemmet den 25 december
2021 omhändertog AA:s mobiltelefon men att det var först den 28 december
som det fattades ett beslut om att vägra eller begränsa hennes rätt att använda
elektroniska kommunikationstjänster.15

Enligt SiS visar genomgången vidare att de omständigheter som lagts till grund
för andra vidtagna tvångsåtgärder inte har utvecklats i besluten i den utsträck-
ning som krävs för att det ska vara möjligt att bedöma om förutsättningarna för
åtgärderna har varit uppfyllda. Genomgående finns det brister i besluten om att
använda särskilda befogenheter, t.ex. därför att det inte redovisats om det gjorts
några proportionalitetsbedömningar i besluten och i flera fall saknas hän-
visningar till de lagrum som tillämpats. I dessa fall handlar det om bl.a. beslut
om ytlig kroppsbesiktning, kroppsvisitation och omhändertagande av egendom.

LVM-hemmet Fortunagården får allvarlig kritik
LVM-hemmet Fortunagården har som en förklaring till att AA inte har
behandlats på ett bra sätt hänvisat till att det sällan uppstår situationer där per-
sonalen behöver tillämpa bestämmelserna om avskiljande och vård i enskildhet.
Även under sådana förhållanden måste SiS säkerställa att personalen har nöd-
vändig kunskap för att kunna tillämpa regelverket på ett rättssäkert sätt. Jag kan
även konstatera att omfattningen av de fel och brister som SiS uppmärksammat
i AA:s journal talar för att personalens bristande kunskaper inte bara rör
tillämpningen av bestämmelserna om vård i enskildhet och avskiljande. Som
redan nämnts kan det även leda till att en intagen inte ges möjlighet att
överklaga beslut och få en tvångsåtgärd prövad i förvaltningsdomstol.
Okunnigheten om de regler som styr verksamheten och hur de ska tillämpas
riskerar även att leda till felaktiga beslut och därmed att intagna utsätts för




15
  Enligt 33 a § LVM får bl.a. den intagnes rätt att använda elektroniska
kommunikationstjänster vägras eller begränsas, om det kan äventyra vården eller
ordningen vid hemmet. Beslut om detta ska fattas av SiS enligt 36 b § LVM och ett
sådant beslut kan överklagas av den intagne enligt 44 § samma lag.
                                                                 Dnr 10572-2021       Sid 10 (10)




inskränkningar som saknar stöd i lag. Det är mycket allvarligt. Att det sedan
finns omfattande brister i dokumentationen gör det svårt att i efterhand utreda
och kontrollera vad som har skett.

Med hänsyn tagen till omfattningen av de fel och brister som jag nu redovisat
förtjänar LVM-hemmet Fortunagården allvarlig kritik.

En kopia av beslutet skickas till regeringen för kännedom
Den personal som verkställer beslut om tvångsvård måste ha goda kunskaper
om de lagar och regler som styr verksamheten. Vid behov måste de kunna få det
juridiska stöd som krävs för att kunna hantera en situation på ett korrekt sätt.
Det som kommit fram vid granskningen i det här ärendet gör mig oroad. Jag
noterar att personalen i LVM-hemmet Fortunagården fått vissa utbildnings-
insatser. Vidare har LVM-hemmet gjort bedömningen att det finns ett behov av
att se över organisationen kring beslutsfattande och bemanning i verksamheten.
Det framgår emellertid inte närmare vilka problem eller brister som hemmet har
uppmärksammat, och som ligger bakom behovet av översyn, eller när den nya
organisationen kan tänkas vara på plats.

Det här är inte första gången som jag uppmärksammar att SiS personal saknar
nödvändig kunskap för att kunna tillämpa bestämmelserna om avskiljande och
vård i enskildhet på ett rättssäkert sätt. Jag har i dag även meddelat ett beslut i
ett initiativärende som rör SiS tillämpning av de båda bestämmelserna.16 I det
beslutet har jag kunnat konstatera bl.a. att det finns ett antal insatser som myn-
digheten kan behöva vidta för att komma till rätta med de problem som hittills
har funnits kring användningen av de särskilda befogenheterna. Det handlar
bl.a. om att se till att personalen är välutbildad när det gäller tillämpningen av
LVM. Med hänsyn till omfattningen av de problem som jag uppmärksammade i
det ärendet har jag skickat en kopia av beslutet för kännedom till regeringen.
Det här ärendet ger konkreta exempel på de problem som SiS har med
bestämmelserna om avskiljande och vård i enskildhet, varför det finns skäl att
skicka även en kopia av det här beslutet till regeringen för kännedom.

Ärendet avslutas.




16
     Se JO:s dnr 2802-2020.
