# Kritik mot Polismyndigheten för att en polisanmälan inte upprättades tillräckligt skyndsamt vid misstanke om våld i en nära relation

JO 2025-11-19 dnr 10659-2024

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr
                                                                   2025-11-19               10659-2024             Sid 1 (9)



Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                   Kritik mot Polismyndigheten för att en polisanmälan inte upprättades
                   tillräckligt skyndsamt vid misstanke om våld i en nära relation


                    Beslutet i korthet: Närstående till en kvinna, i JO:s beslut kallad NN, hade kontakt
                    med polisen eftersom de var oroliga för att NN utsatts för våld av sin pojkvän. NN
                    hade haft en blåtira och sagt att pojkvännen bl.a. sparkat henne och slitit henne i
                    håret. Efter det hade hon inte gått att få tag på.
                    En operatör hos polisen lämnade uppgifterna vidare till en polispatrull, som
                    beordrades att åka hem till NN. När patrullen kom till NN:s bostad sa NN att hon
                    mådde bra och att det var ett av hennes barn som orsakat skadan i ansiktet. Någon
                    polisanmälan upprättades inte förrän nästa morgon, då en jourhavande
                    undersökningsledare granskade händelserapporten från den föregående kvällen.
                    Misshandel är ett brott som hör under allmänt åtal. Om en polis får kännedom om ett
                    sådant brott krävs att han eller hon fullgör sin rapporteringsskyldighet, vilket normalt
                    sker genom att en polisanmälan upprättas. JO anser att det redan på grund av de
                    uppgifter som operatören lämnade till patrullen fanns anledning att upprätta en
                    polisanmälan.
                    Patrullen hade emellertid beordrats till NN:s bostad för att kontrollera hur hon mådde
                    och om hon behövde hjälp. Med hänsyn till hur situationen såg ut får det godtas att
                    det prioriterades framför att upprätta en polisanmälan. Enligt JO borde dock en
                    anmälan ha upprättats snarast efter det att poliserna besökt NN. Det förhållandet att
                    NN själv inte önskade göra någon polisanmälan, vilket inte är ovanligt när det gäller
                    brott i en nära relation, saknar betydelse i sammanhanget.
                    JO betonar vikten av att en polisanmälan upprättas så snart det kan ske. Enligt JO
                    kan dröjsmålet i detta fall ha medfört ett sämre underlag för beslut i fråga om
                    inledande av förundersökning och att lämpliga utredningsåtgärder inte utfördes
                    tillräckligt skyndsamt. JO ser allvarligt på det inträffade och kritiserar
                    Polismyndigheten för dröjsmålet med att upprätta polisanmälan.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 25 november 2024 förde AA fram
                   klagomål mot Polismyndigheten. Klagomålen gällde myndighetens hantering av
                   ett ärende där det fanns anledning att misstänka att en kvinna, i JO:s beslut
                   kallad NN, utsatts för brott. I ärendet hade en vän till NN hört av sig till polisen
                   och uttryckt oro för att NN:s pojkvän misshandlat henne. Enligt AA borde bl.a.
                   en polisanmälan ha upprättats betydligt tidigare än vad som skedde.


    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                     E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                    Dnr 10659-2024    Sid 2 (9)




Utredning
JO begärde att Polismyndigheten skulle göra en utredning och yttra sig bl.a.
över det som AA fört fram om dröjsmålet med att upprätta en polisanmälan.
Polismyndigheten skulle särskilt redovisa i vilket skede det enligt myndighetens
bedömning funnits anledning att upprätta en polisanmälan.

Polismyndigheten (juristen BB) yttrade sig till JO den 9 maj 2025 efter att
upplysningar hämtats in från berörda befattningshavare, polisregion Nord och
Nationella operativa avdelningen (Noa). Av yttrandet och den övriga
utredningen framgår bl.a. följande.

Den 14 augusti 2024 kl. 21.15 kontaktades regionledningscentralen (RLC) vid
polisregion Nord av en vän till NN. Vännen var orolig eftersom hon inte hade
fått kontakt med NN på en vecka. NN hade berättat för närstående att hennes
pojkvän, som tidigare dömts för misshandel av henne, hade brukat narkotika
och återigen misshandlat henne. Närstående hade också, enligt vännen, pratat
med NN på FaceTime och då sett att hon hade en blåtira. NN hade uppgett att
hennes pojkvän orsakat skador på hennes revben, slitit av hennes hår och
sparkat henne.

Uppgifterna från NN:s vän dokumenterades av en operatör vid RLC i en
händelserapport. I händelserapporten antecknades även att det fanns fyra barn
på platsen samt att pojkvännen tidigare var dömd för grov kvinnofridskränkning
mot NN och för barnfridsbrott. Vidare antecknades att NN:s vän inte visste om
NN var vid liv. Det noterades också att NN tidigare hade bott på ett skyddat
boende.

Cirka kl. 21.30 samma kväll försökte operatören kontakta NN per telefon men
kom endast fram till röstbrevlådan. En stund senare lyckades operatören få
kontakt med NN:s mamma, som bekräftade de uppgifter som NN:s vän hade
lämnat. Enligt NN:s mamma hade NN berättat om misshandeln på FaceTime en
vecka tidigare och då uppvisat ett blått öga. NN hade sagt att hon ville lämna
pojkvännen. Efter samtalet hade inte mamman fått tag på NN.

Operatören kontaktade därefter en polispatrull och redogjorde för uppgifterna ur
händelserapporten, däribland informationen som NN:s mamma hade lämnat.
Poliserna kände till NN:s pojkvän sedan tidigare. Operatören informerade
patrullen om att uppgifterna från NN:s mamma var grund för en polisanmälan
och föreslog att patrullen skulle kontakta jourhavande undersökningsledare,
vilket också gjordes.

En stund senare antecknades i händelserapporten att jourhavande
undersökningsledare hade beslutat att patrullen skulle åka till NN:s bostad för
att kontrollera läget. Ytterligare en patrull kom att ansluta till platsen, för att
assistera den första patrullen.
                                                                        Dnr 10659-2024        Sid 3 (9)




När poliserna anlände till NN:s lägenhet vid cirka kl. 23.00 öppnade NN dörren
och uppgav att allt var bra. NN undrade varför poliserna var där och sa att hon
hade haft kontakt med anhöriga för två dagar sedan. Hon förklarade sin blåtira
med att ett barn hade skallat henne.

Cirka kl. 23.50 noterades i händelserapporten att polispatrullen skulle skriva en
orosanmälan gällande kvinnan, varefter det antecknades ”Brott Ej Brott -” och
händelsen avslutades. [Den citerade uppgiften i händelserapporten har
Polismyndigheten i yttrandet förklarat vara en systemkommentar som alltid
anges när en händelserapport avslutas. Uppgiften visar att ingen har
frihetsberövats i ärendet. JO:s anm.]

Av en ljudinspelning från ett samtal mellan operatören vid RLC och en av
poliserna som beordrades till NN:s lägenhet framgår följande.

      Polis: ”Känslan är väl att hon inte är ärliga mot oss. Skulle inte förvåna mig om
      han sitter där inne och trycker. Men vi kan inte göra så mycket mer tyvärr. Om
      hon absolut inte vill berätta nåt så sitter vi lite fast där. Om hon öppnade själv så
      kan vi inte riktigt bara traska in heller.”
Av ytterligare en ljudinspelning, från ett samtal mellan en annan RLC-operatör
och en av poliserna på platsen, framgår följande.

      Polis: ”Vi fick ju kontakt med henne och vi försökte verkligen få fram om det
      var nåt som hade hänt men enligt henne så var ju allting lugnt. Hon tyckte det var
      märkligt att liksom anhöriga var oroliga för det hade inte hänt någonting och
      sådär. Hon hade ju en blåtira och det sa hon själv var hennes barn som hade
      knockat henne så att…”
      [Operatören]: ”Ja, och jag tänker att man kan ju inte göra mer. Ni har varit där
      och pratat med henne och liksom visat att ni finns. Och till slut så är hon redo.
      Hon var inte det nu.”
      Polis: ”Mm precis, vi får bara hoppas att inte han satt där och hörde alltihopa. Ja,
      vi får se vad det blir av det.”
      [Operatören]: ”Ja, men precis. Jag sätter en und-flagga på det där så får man väl
      kanske ha ögonen på det här paret…om det… fortsatt stök.”
      Polis: ”Exakt. Men du får gärna sätta oss som lediga.
      [Operatören]: ”Ja men då stänger jag ner med ej brott. Kommer ni att skriva nåt
      pm eller nånting?”
      Polis: ”Ja, vi kommer skriva en orosanmälan till soc i alla fall på henne då och
      inte på barnen, för det har ju han möjlighet att kolla på.”
      [Operatören]: ”Då har jag fått med det så stänger vi ner ärendet.”
Den polis i patrullen som kontaktades av operatören vid RLC på grund av
uppgifterna från NN:s närstående har i anledning av utredningen hos JO uppgett
bl.a. följande. Patrullen saknade polisiära IT-system på plats, vilket försvårade
insynen i den aktuella händelserapporten. Efter föredragning av ärendet för
jourhavande undersökningsledare på telefon var både denne och patrullen eniga
om att det inte förelåg några omständigheter som gav anledning att inleda
förundersökning om misshandel. Bedömningen gjordes mot bakgrund av att det
endast fanns tredjehandsuppgifter om att kvinnan i ett samtal skulle ha uppgett
att hon blivit slagen, vilket i det skedet uppfattades som alldeles för vagt.
Däremot beslutades det att patrullen skulle åka till kvinnans hemadress och
                                                                       Dnr 10659-2024       Sid 4 (9)




genomföra en s.k. lägenhetsundersökning, för att undersöka hur NN mådde och
om hon var i behov av hjälp.

Av uppgifter från poliser ur de patruller som åkte till den aktuella adressen
framgår bl.a. att NN var lugn och verkade må bra samt att hon uppfattades som
trovärdig när hon berättade att skadan i ansiktet hade orsakats av ett barn.
Någon ytterligare åtgärd, utöver orosanmälan, gjordes därför inte.

På morgonen dagen därpå upprättades en polisanmälan om misshandel med NN
som målsägande. Anmälan upprättades av en jourundersökningsledare som
granskat händelserapporten från den föregående kvällen och bedömt att det
fanns anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal hade förövats.
Beslut fattades även om att inleda förundersökning. I september 2024 beslutade
en åklagare att lägga ned förundersökningen med motiveringen att brott inte
kunde bevisas.

Av en handling som upprättades av en av poliserna som var med vid
ingripandet, och som gavs in till socialtjänsten två dagar efter händelsen,
framgår följande.

      Patrull blir beordrad till […] med anledning av att anhöriga var oroliga för [NN]
      då de inte hört av henne på drygt en vecka. Vi åker dit och knackar på och efter
      en stund öppnar [NN] dörren, hon uppger att hon mår bra och att det inte har
      hänt något. Enligt henne ska hon ha pratat med anhöriga för bara 2 dagar sedan.
      Jag upplevde [NN] som stressad och nervös av vår närvaro, jag fick känslan av
      att hon ville att vi skulle åka därifrån fort. Hon hade ett blåöga men på fråga om
      det uppgav hon att det var ett av hennes barn som hade skallat henne så hon fick
      det.
      Med tanke på vad [NN] blivit utsatt för tidigare i sin relation till barnens pappa
      känner patrullen en oro över henne och om det är så att hon återigen är i den
      relationen.
      [NN] vet inte om att vi skriver den här anmälan och det är av stor vikt att barnens
      pappa inte får ta del av den.
Socialtjänsten tolkade den inkomna handlingen som en anmälan enligt
14 kap. 1 § i den vid tidpunkten gällande socialtjänstlagen, dvs. en anmälan som
görs vid kännedom eller misstanke om att ett barn far illa.

I början av november 2024 upprättades en polisanmälan om tjänstefel bestående
i att en eller flera poliser åsidosatt vad som gällt för uppgiften i samband med
anmälningsupptagning, förhör och dokumentation. En åklagare beslutade i
februari 2025 att lägga ned förundersökningen. Som motivering angavs att det
inte längre fanns anledning att fullfölja förundersökningen och att det saknades
anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal hade förövats.

Polisregion Nord har i anledning av JO:s utredning lämnat upplysningar enligt
bl.a. följande. Inom området särskilt utsatta brottsoffer genomförs sedan hösten
2024 nationellt koordinerade egenkontroller. Vid dessa kontroller har brister
uppmärksammats och det pågår riktade aktiviteter i polisregionen i syfte att
stödja och stärka verksamheten. Det finns ett fokus på utveckling inom området
                                                                      Dnr 10659-2024        Sid 5 (9)




särskilt utsatta brottsoffer med konkreta pågående förbättringsåtgärder och med
en tydlig uppföljningsstruktur som innefattar alla berörda polisområden och
enheter i regionen.

Vidare har Noa upplyst om bl.a. följande. Patrullen rapporterade efter besöket
hos NN till RLC men inte till jourhavande undersökningsledare, vilket borde ha
skett. Flera av IT-systemen är inte sammankopplade, vilket försvårar en
komplett lägesbild. Det är inte nödvändigtvis operatören som skriver en
polisanmälan direkt. Om en patrull beordras till platsen är det den som ansvarar
för anmälningsupptagningen.

Polismyndigheten redogjorde för rättslig reglering, innefattande bl.a. relevanta
metodstöd och styrdokument, och redovisade därefter följande bedömning.

      Vikten av att anmälan upprättas så snart det kan ske
      Särskilt vid kännedom om brott i nära relation är det av stor vikt att en anmälan
      upprättas så snart det kan ske. Det kan vara avgörande för en korrekt och
      ändamålsenlig hantering och för att förebygga ytterligare våld (jfr
      Polismyndighetens metodstöd). En anmälan ger t.ex. underlag för bedömning av
      att inleda förundersökning och behov av särskilda skyddsåtgärder. Den kan även
      förebygga brister i informationsöverföringen.

      I vilket skede fanns det anledning att upprätta en anmälan?
      Det framgår av utredningen att RLC-operatören mottog uppgifter från [NN:s]
      mamma om att [NN] till henne uppgett att hon hade blivit allvarligt misshandlad
      av [pojkvännen] i relativ närtid. Av en ljudinspelning mellan en polispatrull och
      RLC-operatören framgår att operatören bedömde att uppgifterna var grund för en
      anmälan, vilket inte ifrågasattes av de poliser som mottog uppgifterna. Redan då
      fanns det anledning att upprätta en anmälan om brott.
      Berörda befattningshavare var inledningsvis fokuserade på att säkerställa att
      [NN] var vid liv och mådde bra. Det finns givetvis inget att invända mot detta.
      Även om det ålåg poliserna som hade mottagit informationen från RLC-
      operatören att upprätta en brottsanmälan så snart det kunde ske, kan det med
      hänsyn till den brådskande situationen ha funnits skäl att i det inledande skedet
      avvakta något med den åtgärden för att vidta nödvändiga åtgärder för att
      säkerställa att [NN] var vid liv. Så snart det kunde fastställas att [NN] mådde bra
      förelåg inget hinder mot att upprätta brottsanmälan och berörda poliser borde ha
      sett till att en anmälan upprättades och att jful [jourhavande förunder-
      sökningsledare, JO:s anm.] kontaktades för vidare direktiv (PM 2023:18, punkt
      4.1.1 och PM 2022:24, punkt 3.2.1).
      Det saknar betydelse att det efter kontrollen vid [NN:s] lägenhet inte framstod
      som att [NN] var utsatt för brott där och då. När det gäller nu aktuell
      brottsmisstanke, dvs. ett brott som hör under allmänt åtal, gäller skyldigheten att
      upprätta en anmälan givetvis oavsett om målsäganden själv vill anmäla eller inte.
      Våld i nära relation innebär ofta att målsäganden är ovillig att berätta, vilket
      också betonas i metodstödet. Utöver detta framgår det av ljudinspelningar att
      poliserna ifrågasatte hur tillförlitliga [NN:s] uppgifter var. Poliserna misstrodde
      [NN:s] förklaring till blåtiran och de misstänkte att [pojkvännen] befann sig i
      lägenheten och kunde höra samtalet, vilket innebar att [NN] sannolikt var under
      press. Dessa uppgifter har dock inte dokumenterats, vilket är en brist.
      Sammanfattningsvis fanns det anledning att upprätta en polisanmälan redan på
      grundval av den information som patrullen fick ta emot från operatören vid RLC.
                                                                     Dnr 10659-2024   Sid 6 (9)




Av hänsyn till den brådskande situationen borde en anmälan ha upprättats senast
när poliserna kunde konstatera att [NN] mådde bra.

Skyldigheten att göra en individuell skyddsbedömning
Åtminstone några av de berörda poliserna hade mottagit muntliga uppgifter
direkt från operatören vid RLC om att [NN:s] mamma berättat för henne att
[pojkvännen] hade misshandlat henne grovt i relativ närtid. Poliserna fick även ta
emot information om [att] det fanns barn på platsen och att [pojkvännen] tidigare
varit dömd för misshandel mot [NN] och barnfridsbrott. Poliserna hade därtill
tidigare kännedom om [pojkvännen] och det fanns uppgifter om tidigare
misshandel på aktuell adress. Två patruller åkte till [NN:s] lägenhet. Poliserna
misstänkte efter kontrollen att [pojkvännen] kunde vara på plats inne i
lägenheten. Dessa omständigheter talar starkt för att det fanns en skyldighet att
göra en individuell skyddsbedömning, särskilt med tanke på barnens särskilda
skyddsbehov (FuK [förundersökningskungörelsen, JO:s anm.] 13 f §).
Såvitt framkommit vidtogs trots nyss nämnda omständigheter inte någon
individuell skyddsbedömning, vilket givetvis är mycket allvarligt. Bilden av
utredningen är att den muntligt förmedlade informationen (som gav poliserna
kännedom om ett allvarligt brott i nära relation och att barn fanns i lägenheten)
kom i skymundan efter det att poliserna konstaterat att [NN] mådde bra. Det
inträffade hade sannolikt kunnat undvikas om en brottsanmälan hade upprättats
tillräckligt skyndsamt, vilket belyser vilka allvarliga konsekvenser en försenad
brottsanmälan kan leda till.

Orsakerna till att anmälan inte upprättades tillräckligt skyndsamt
Orsaken till att anmälan inte upprättades tillräckligt skyndsamt i detta ärende
tycks vara flera omständigheter i kombination. Delvis berodde det på bristande
informationsöverföring i flera led. Det har även framkommit att poliser skulle
avsluta sina arbetspass.
Patrullen som tog emot ärendet från operatören hade enligt uppgift inte heller
tillgång till ledningsstödsystemet och kunde därför inte läsa operatörens
noteringar i händelserapporten, utan fick förlita sig på muntlig kommunikation.
Noa har även upplyst att det i ärendet finns ett problem med hur information
delas mellan de it-system som använts. För att få en komplett lägesbild krävs att
uppgifter matas in och hämtas ur varje system manuellt. Vid sådana förhållanden
ökar givetvis risken för att viktiga uppgifter förloras i de olika stegen i
hanteringen.

Det brast i uppföljningen av att se till att anmälan upprättades
I myndighetens styrdokument betonas vikten av att eftersträva intern samverkan
inom Polismyndigheten och det framgår att händelsestyrd utredningsverksamhet
ska ledas av jourutredningsbefäl (PM 2023:18, punkt 2.1.3). Befäl vid
ledningscentral har också ett ansvar för att se till att ärenden hanteras korrekt
(PM 2023:14, punkt 8.1).
När den utlovade återkopplingen från patrull till jful uteblev fanns det därför
anledning för tjänstgörande jful att mer skyndsamt följa upp varför ingen
anmälan upprättats i ärendet (se även … PM 2023:13, punkt 7.3.1 samt
PM 2023:18 punkterna 1.1 och 2.1.3). Som … pekat på hade det då även varit
lämpligt med en motsvarande åtgärd från RLC-befäl. Det hade bidragit till ett
mer skyndsamt upprättande av anmälan.

Om anmälan till socialnämnden
Av utredningen framgår att en polis upprättade en anmälan om oro gällande
[NN]. I anmälan framhölls särskilt vikten av att barnens pappa inte skulle få ta
del av informationen.
                                                                        Dnr 10659-2024        Sid 7 (9)




      Skyldigheten enligt 14 kap. 1 § första stycket [i den då gällande, JO:s anm.]
      socialtjänstlagen – som avser oro för att ett barn far illa – kan givetvis inte anses
      uppfylld genom en anmälan som enbart gäller en vuxen. Uppgifterna i den
      anmälan som upprättades i det här ärendet är mycket knapphändiga vad gäller
      barnens situation, även om barn nämns. Blanketten som finns tillgänglig på
      intranätet för anmälan har inte använts. Som framgått ovan tolkades ändå
      dokumentet som skickades in från Polismyndigheten som en anmälan enligt
      14 kap. 1 § socialtjänstlagen. Mot bakgrund av de allvarliga uppgifter som
      inkom till RLC och som mottogs av poliserna borde orosanmälan ha innehållit
      mer utförliga uppgifter om oron för barnen. Även denna brist hade sannolikt
      kunnat undvikas om en brottsanmälan hade upprättats utan dröjsmål.

## Avslutande synpunkter

Dröjsmålet med att upprätta en brottsanmälan och brister i uppföljningen av
      ärendet kunde ha medfört allvarliga konsekvenser för både [NN] och barnen, och
      Polismyndigheten ser därför allvarligt på det inträffade.
      Det inträffade visar att det kan finnas anledning att se över och förtydliga
      ansvaret för att se till – och följa upp – att en brottsanmälan upprättas utan
      dröjsmål i liknande ärenden med konkreta indikationer på våld i nära relation
      eller mot särskilt utsatta brottsoffer.
      Avslutningsvis beklagar Polismyndigheten det inträffade.
AA kommenterade Polismyndighetens yttrande.

I ett kompletterande yttrande till JO redogjorde Polismyndigheten för åtgärder
som vidtagits i anledning av det som kommit fram i myndighetens utredning.
Av yttrandet framgår bl.a. att samtal och diskussioner med befattningshavare
vid myndigheten förts om vilka åtgärder som kan vidtas för att förebygga brister
i anmälningsupptagningen. Vidare har en informationstext publicerats på
myndighetens intranät om det generella ansvaret som en polis har att ta emot
och upprätta anmälningar och om hur ansvarsfördelningen ser ut mellan RLC,
ingripandeverksamheten och jourhavande undersökningsledare.

Bedömning
Granskningens inriktning
Jag har riktat in min granskning på frågan om dröjsmål med att upprätta en
polisanmälan. Polismyndigheten har i yttrandet till JO behandlat även bl.a.
brister i uppföljningen och i underrättelsen till socialtjänsten samt den uteblivna
individuella skyddsbedömningen. Även om jag alltså inte kommer att gå
närmare in på dessa frågor kan jag konstatera att min uppfattning i dessa inte
skiljer sig åt från myndighetens.

Rapporteringsskyldigheten och vikten av att en polisanmälan upprättas
När en polis får kännedom om ett brott som hör under allmänt åtal ska han eller
hon lämna rapport om det till sin förman så snart det kan ske. En polis får dock
lämna rapporteftergift om brottet med hänsyn till omständigheterna i det
särskilda fallet är obetydligt och det är uppenbart att brottet inte skulle föranleda
annan påföljd än böter. (Se 9 § polislagen.)
                                                                    Dnr 10659-2024      Sid 8 (9)




Som bestämmelsen om rapporteringsskyldighet är utformad krävs inte att någon
uttryckligen begär att en polis ska ta upp en anmälan om brott. Om
förutsättningarna enligt bestämmelsen är uppfyllda ska det i stället
göras självmant av polisen. (Se Bring m.fl., Förundersökning, 2019, version 5,
JUNO, s. 216.) Bestämmelsen är obligatorisk i den meningen att den inte
lämnar utrymme för att göra lämplighetsavvägningar i det enskilda fallet, utom i
de undantagsfall då rapporteftergift kan komma i fråga. Det saknar alltså
betydelse vilken inställning målsäganden har till att en anmälan upprättas, när
det är fråga om brott som hör under allmänt åtal. (Se Högsta domstolens dom
den 5 november 2025 i mål B 367-24 p. 11.)

En polis kan vara rapporteringsskyldig även om han eller hon inte har
kännedom om samtliga omständigheter kring ett misstänkt brott. Det bör vara
tillräckligt att polisen har fått klart för sig att det föreligger omständigheter som
medför att det kan antas att ett brott som hör under allmänt åtal har begåtts. (Se
p. 12 i ovan nämnda dom.)

Som huvudregel anses rapporteringsskyldigheten uppfylld genom att polisen
upprättar en anmälan. Det är normalt inte tillräckligt att en polis muntligt
rapporterar om sina iakttagelser till ett befäl. Anmälan granskas sedan av en
undersökningsledare, som beslutar om förundersökning ska inledas eller inte.
(Se Bring m.fl., a.a., s. 216 och Munck m.fl., Polislagen, 6 november 2025,
version 16, JUNO, kommentaren till 9 § samt p. 11 i ovan nämnda dom.)

Förundersökning ska inledas så snart det finns anledning att anta att ett brott
som hör under allmänt åtal har begåtts (se 23 kap. 1 § första stycket
rättegångsbalken). Tröskeln för inledande av en förundersökning är lågt satt (se
Fitger m.fl., Rättegångsbalken, 11 juni 2025, version 98, JUNO, kommentaren
till 23 kap. 1 §).

Det är av stor vikt att en polisanmälan upprättas så snart det kan ske, bl.a. då det
ökar möjligheterna att kunna utreda ett brott. En polisanmälan utgör även
underlag för bedömningen i fråga om förundersökning ska inledas och behovet
av särskilda skyddsåtgärder för en målsägande. Upprättandet av en anmälan kan
också göra att brister i informationsöverföringen undviks.

En polisanmälan borde ha upprättats i ett tidigare skede
Misshandel är ett brott som hör under allmänt åtal. Om en polis får kännedom
om ett sådant brott krävs att han eller hon fullgör sin rapporteringsskyldighet,
vilket normalt sker genom att en polisanmälan upprättas.

I det aktuella fallet lämnade RLC-operatören uppgifter till patrullen om att
närstående till NN hade berättat om att NN utsatts för kraftigt våld av sin
pojkvän. Operatören uppgav också att uppgifterna var av sådant slag att det
fanns grund för en polisanmälan. Redan i det läget fanns det enligt min
bedömning anledning att upprätta en anmälan. Noa har fört fram att ansvaret för
                                                                 Dnr 10659-2024       Sid 9 (9)




det i första hand låg hos patrullen. Jag har inte anledning att ha någon annan
uppfattning i den frågan.

Patrullen hade emellertid beordrats till NN:s bostad för att kontrollera hur hon
mådde och om hon behövde hjälp. Med hänsyn till hur situationen såg ut får det
godtas att det prioriterades framför att upprätta en polisanmälan. En anmälan
borde dock ha upprättats snarast efter det att poliserna besökt NN. Det
förhållandet att NN själv inte önskade göra någon polisanmälan, vilket inte är
ovanligt när det gäller brott i en nära relation, saknar betydelse i sammanhanget.

Kritik och avslutande synpunkter
Det är viktigt att regelverket om upprättande av en polisanmälan följs eftersom
anmälan ofta är en förutsättning för att en förundersökning ska inledas.
Dröjsmålet med att upprätta en polisanmälan i detta fall kan ha medfört ett
sämre underlag för beslutet i fråga om inledande av förundersökning. Det kan
dessutom ha lett till att lämpliga utredningsåtgärder inte utfördes tillräckligt
skyndsamt. Även om det inte har varit föremål för min granskning noterar jag
också att dröjsmålet fick andra följdverkningar, bl.a. en utebliven individuell
skyddsbedömning avseende NN.

Det finns således anledning att se allvarligt på dröjsmålet med att upprätta en
polisanmälan. Polismyndigheten kritiseras för det inträffade.

Polismyndigheten har vidtagit åtgärder för att förebygga brister i
anmälningsupptagningen och för att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan
olika befattningshavare vid en händelse likt den som nu har varit föremål för
min granskning. Jag ser positivt på det och förutsätter att arbetet fortsätter.

Med tanke på vad som kommit fram i ärendet om att patrullen saknade tillgång
till polisiära IT-system, och att det även med en sådan tillgång kan vara svårt att
få en komplett lägesbild, finns det skäl för myndigheten att följa upp den frågan.

Vad som i övrigt kommit fram ger inte anledning till någon åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Per Lennerbrant. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Lovisa Johansson har föredragit ärendet och
byråchefen Nils Västberg har deltagit i beredningen.
