# Initiativ angående Kriminalvårdens individuella bedömningar av säkerhet och risker i samband med intagnas transporter till och vistelser vid sjukvårdsinrättningar

JO 2017-04-25 dnr 1088-2016

BESLUT
                                                                          Datum                     Dnr                      Sid
                                                                          2017-04-25                1088-2016              1 (11)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Initiativ angående Kriminalvårdens individuella bedömningar av
                        säkerhet och risker i samband med intagnas transporter till och
                        vistelser vid sjukvårdsinrättningar


                          Beslutet i korthet: I samband med en Opcat-inspektion av anstalten Hinseberg
                          uppmärksammades att intagna underkastades omfattande säkerhetsarrangemang i
                          samband med transporter och vistelser utanför anstalten. Ett initiativärende inleddes
                          för att ytterligare utreda vissa frågor om anstaltens bedömningar av säkerhet och
                          risker i sådana situationer.
                          Ärendet gäller bl.a. säkerhetsarrangemangen i samband med intagnas transporter till
                          och vistelser vid sjukvårdsinrättningar. I JO:s beslut riktas kritik mot anstalten för att
                          riskbedömningar inte i tillräcklig utsträckning har gjorts utifrån individuella och aktuella
                          faktorer, utan snarare grundats på standardiserade säkerhetsbedömningar. En
                          situation som JO särskilt uppmärksammar är när en kvinnlig intagen har påbörjat sitt
                          förlossningsarbete och ska transporteras till sjukhus för att föda.
                          JO framhåller i beslutet att planerade besök inom hälso- och sjukvården bör
                          förberedas så att en tillfredsställande säkerhetsnivå kan upprätthållas utan onödiga
                          kränkningar av de intagnas integritet och värdighet. JO konstaterar att Kriminalvården
                          har ett viktigt arbete framför sig för att se till att riskbedömningarna blir mer
                          individualiserade och att säkerhetsarrangemangen vid transporter och utevistelser blir
                          bättre anpassade efter den intagnes aktuella tillstånd och situation. JO har för avsikt
                          att följa upp dessa frågor.

## Initiativet

Under 2015 hade JO:s Opcat-enhet ett tematiskt fokus på situationen för frihets-
                        berövade kvinnor inom Kriminalvården. Med anledning av det genomförde en-
                        heten – på uppdrag av dåvarande chefsJO Elisabet Fura – under året inspek-
                        tioner av samtliga kriminalvårdsanstalter som tar emot kvinnor. Enheten deltog
                        även vid en inspektion av Kriminalvårdens placeringssektion.

                        I protokollet från inspektionen av anstalten Hinseberg noterade Elisabet Fura att
                        det vid inspektionen hade framkommit att intagna hade belagts med fängsel i
                        samband med transport till förlossning och till sjukhus för att genomgå en
                        kirurgisk abort. Hon beslutade att inom ramen för ett särskilt initiativärende
                        utreda dels de båda fallen, dels frågan om individuella bedömningar av säkerhet
                        och risker vid transporter och utevistelser.



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                   Dnr 1088-2016    Sid 2 (11)




Rättslig reglering
I 1 kap. 4 § fängelselagen (2010:610) anges att varje intagen ska bemötas med
respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter
som är förenade med frihetsberövandet. Av 6 § i samma kapitel framgår att en
verkställighet inte får innebära andra begränsningar i den intagnes frihet än de
som följer av fängelselagen eller som är nödvändiga för att ordningen och
säkerheten ska kunna upprätthållas. En kontroll- eller tvångsåtgärd får endast
användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Om en mindre
ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.

Enligt 8 kap. 10 § fängelselagen får en intagen beläggas med fängsel vid
förflyttning inom anstalt och vid transport eller annan vistelse utanför anstalt,
om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, eller om han eller hon uppträder våld-
samt och det är absolut nödvändigt med hänsyn till den intagnes egen eller
någon annans säkerhet till liv eller hälsa.

I 9 kap. 1 § första stycket fängelselagen anges att en intagen som behöver hälso-
och sjukvård ska vårdas enligt de anvisningar som ges av läkare. Om den intag-
ne inte kan undersökas eller behandlas på ett lämpligt sätt i anstalten, ska den
allmänna sjukvården anlitas. Om det behövs, ska den intagne föras över till
sjukhus. I paragrafens andra stycke anges att ett tillstånd till vistelse utanför
anstalten enligt första stycket ska förenas med de villkor som behövs. Om det är
nödvändigt av säkerhetsskäl, ska den intagne stå under bevakning.

I Kriminalvårdens allmänna råd till bestämmelsen anges att villkor ska vara
individuellt utformade utifrån riskbedömningen och omständigheterna i det
enskilda fallet (se 9 kap. 3 § KVFS [2011:1] FARK Fängelse). Villkoren kan
avse t.ex.
 förbud mot att ta kontakt med brottsoffer,
 skyldighet att följa uppgjord placering för vistelsen utanför anstalt,
 skyldighet att under hela eller delar av vistelsen utanför anstalt vistas inom
   ett visst geografiskt område, eller
 åtföljande av personal under vistelsen utanför anstalt.

Av 10 kap. 1 och 2 §§ fängelselagen framgår mera allmänt krav på
riskbedömningar i samband med permissioner och särskilda permissioner. I
10 kap. 1 § FARK Fängelse föreskrivs att vid bedömningen av dessa risker ska
särskilt beaktas
1. karaktären och omfattningen av den intagnes tidigare och aktuella brotts-
    lighet, med särskild hänsyn tagen till eventuella brottsoffer
2. utfallet av tidigare och pågående verkställighet, såsom utfallet av tidigare
    utevistelser och eventuell misskötsamhet
3. strafftidens längd och återstående verkställighetstid
4. om den intagne ska utvisas eller avvisas efter frigivningen eller saknar an-
    knytning till riket
                                                                        Dnr 1088-2016        Sid 3 (11)




5. om den intagne är medlem i eller har annan koppling till ett kriminellt nät-
   verk eller grov organiserad brottslighet
6. den intagnes personliga förhållanden, såsom missbruk eller psykisk ohälsa
7. förhållandena under vilka permissionen kommer att genomföras.

I de allmänna råden anges att riskbedömningen ligger till grund för ställnings-
tagandet till om en permission eller särskild permission kan beviljas och vilka
villkor som ska gälla. Om en intagen missköter sig under verkställigheten ska
en förnyad riskbedömning göras som ska vara vägledande för om eller när per-
mission får beviljas.

I 25 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) anges
bl.a. att sekretess gäller inom hälso- och sjukvården för uppgifter om en
enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart
att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne
lider men. Av 8 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen framgår att
sekretessen gäller även i förhållande till andra myndigheter om inte annat anges
i denna lag eller i lag eller förordning som offentlighets- och sekretesslagen
hänvisar till.

Utredning
Efter inspektionen upprättades, utöver inspektionsprotokollet, en promemoria
med ett antal frågeställningar. I promemorian togs, med hänvisning till
inspektionsprotokollet, följande in under rubriken 3.2 Uppgifter från intagna:
      En annan intagen uppgav att hon sövdes inför en kirurgisk abort med midje-
      fängsel på och vaknade upp ur narkosen med fängsel på. Inför ingreppet fick
      läkarna klä av henne. Medföljande personal bevakade henne via ett annat rum
      med öppen dörr efter anmodan av läkarna.
      En intagen med barn i anstalten uppgav att hon hade haft hand- och midjefängsel
      vid alla besök hos mödravården innan barnet föddes och även under transporten
      till förlossningen när hon hade värkar. Efter förlossningen hade det gjorts en an-
      nan säkerhetsbedömning och hon behöver inte längre bära fängsel.
      Flera intagna berättade om hur toalettbesök gått till på sjukvårdsinrättningarna.
      De uppgav att en personal står utanför toaletten med öppen dörr och en personal
      står i toalettutrymmet. Eftersom hand- och midjefängsel är på måste personalen
      dra ned underkläderna på den intagna. Det är i princip omöjligt att torka sig ord-
      entligt efter ett toalettbesök, och de intagna menade att det har känts ovärdigt att
      även behöva be om hjälp med detta.
      Flera intagna uppgav att den eskorterande personalen hade varit närvarande un-
      der medicinska undersökningar, bl.a. gynekologiska undersökningar och rönt-
      genundersökningar trots att de intagna bar fängsel. En intagen uppgav att en
      läkare ifrågasatt närvaron av tre kriminalvårdare i undersökningsrummet vilket
      resulterade i att två satte sig utanför dörren. Utöver själva personalnärvaron var
      de intagna belagda med midjefängsel/fängsel under bl.a. röntgenundersökningar.
Beträffande en gravid intagen antecknades dessutom följande:
      Efter att ha transporterats av två personal och med midjefängsel till sjukhuset
      lossades fängslet först när hon låg i sängen i förlossningssalen. Det var två kri-
      minalvårdare med i salen under i stort sett hela förlossningen som tog ca 40 tim-
      mar. Endast under den sista halvtimmen då hon skulle krysta ut barnet lämnade
                                                                       Dnr 1088-2016         Sid 4 (11)




      den manlige vårdaren rummet, kvinnan satt kvar. Under hennes fem dagar långa
      vistelse på sjukhuset hade hon sedan bevakning på rummet. Hon var alltid tvung-
      en att ha någon ljuskälla tänd så att kriminalvårdens personal kunde se henne.
      Om hon gick på toaletten följde personal med och stod utanför dörren. När hon
      var på sjukhuset fick hon inte ringa sina närmaste anhöriga för att berätta att allt
      hade gått bra. Det tog tio dagar innan hon fick meddela barnets far om födseln.
      Hon fick inte heller ta några fotografier på barnet under sjukhusvistelsen. Den
      första bild som hon har på barnet togs efter tio dagar.

Remiss till Kriminalvården
Kriminalvården uppmanades att yttra sig över

 vad som redovisats i promemorian under rubriken 3.2 Uppgifter från intagna
  och särskilt ge sin syn på hur det som antecknats i denna del förhåller sig till
  innehållet i 1 kap. 4 och 6 §§ fängelselagen samt sjukvårdssekretessen
 hur Kriminalvården avser att arbeta med rutiner m.m. för att de intagnas rätt
  till hälso- och sjukvård garanteras samtidigt som deras rätt till en värdig
  behandling och sekretess respekteras samt redogöra för om myndigheten har
  en dialog med sjukvårdens huvudmän kring dessa frågor
 hur Kriminalvården avser att motverka att säkerhetsbedömningarna blir
  statiska och därmed uppnå en rimlig säkerhetsnivå som är mer individ-
  anpassad.

I sitt remissvar uttalade Kriminalvården, genom chefsjuristen AA, bl.a.
följande:

## Kriminalvårdens bedömning

Underlag har hämtats in från säkerhetsavdelningen, enheten för utveckling av
      verksamhetsinnehåll i anstalt och häkte, Kriminalvårdens medicinska rådgivare
      och region Mitt.

      Uppgifter från intagna angående sjukhusbesök m.m.
      JO har förelagt Kriminalvården att yttra sig över vad som redovisas under avsnitt
      3.2 i JO:s promemoria. Det har varit förenat med svårigheter att utreda sak-
      förhållandena eftersom förhållandevis lång tid har förflutit och eftersom vissa av
      uppgifterna är generella och inte möjliga för Kriminalvården att kontrollera.
      Kriminalvården har, efter kontakt med JO, fått kännedom om tre personer som
      ska vara aktuella. Det har visat sig att en av de tre, enligt vad som framgår av de
      uppgifter som Kriminalvården har tillgång till, inte under tiden i anstalt fött
      något barn eller utfört någon abort. Inte heller har hon haft barn med sig i
      anstalten. Det har inte varit möjligt för Kriminalvården att vidare utreda för-
      hållanden i den delen.
      När det gäller vad som redovisats av JO under det aktuella avsnittet har uppgifter
      hämtats in från region Mitt, som i sin tur inhämtat uppgifter från anstalten
      Hinseberg samt ur Kriminalvårdens klientadministrativa system (KLAS) och
      Kriminalvårdsregistret (KVR). Det kan noteras att de två aktuella intagna, BB
      och CC, inte längre är inskrivna vid anstalten Hinseberg. BB är utvisad och
      informationen rörande henne är begränsad i KLAS och KVR. Även möjligheten
      att kontrollera uppgifter kring CC är begränsad eftersom hon är villkorligt
      frigiven. Genom utredningen har sammanfattningsvis följande kommit fram.
      De enskilda fallen
      BB har under verkställigheten varit föremål för ett antal utevistelser, främst
      avseende besök hos mödravårdscentral (MVC), transport till förlossnings-
                                                                  Dnr 1088-2016         Sid 5 (11)




avdelning samt besök hos barnavårdscentral (BVC). Av dokumentation framgår
att dessa sjukhusresor har varit förenade med olika villkor enligt 9 kap. 1 § FäL.
Enligt dokumentation har BB transporterats till MVC vid fyra tillfällen. Samtliga
transporter har varit villkorade att ske med fängsel. Även BB:s sjukhusresa till
förlossningsavdelningen på universitetssjukhuset Örebro var förenad med villkor
om fängsel. På transportsedeln har angivits att fängslet får avlägsnas om det
krävs för undersökningen. Under själva förlossningen var den intagna inte
fängslad. Efter förlossningen har BB varit aktuell för flera transporter bl.a. till
BVC, vårdcentral samt transportbesök till anstalten Kumla. Ingen av dessa
transporter har varit villkorade att ske med fängsel. Vid utevistelserna har två
eller tre personal följt med.
Vad gäller möjligheten att kontakta anhöriga efter förlossningen saknas
möjlighet att kontrollera uppgifterna, eftersom de inte längre är tillgängliga i
Kriminalvårdens klientsystem. Enligt anstalten Hinseberg följer bedömningar
kring eventuella kontakter under en utevistelse det som är fastställt i säkerhets-
bedömningen. Det saknas även möjlighet att kontrollera uppgifterna om
fotografering.
Även CC har under verkställigheten varit föremål för sjukhusresor enligt 9 kap.
1 § FäL. Det har rört sig om ett besök hos MVC samt två transporter till
Lindesbergs lasarett (gynekologmottagning samt dagkirurgi). Samtliga ute-
vistelser har varit villkorade att ske med fängsel och tre personal har medföljt (se
ovan). Under en av resorna genomfördes en kirurgisk abort. Av utevistelsens
transportsedel framgår att fängsel fick avlägsnas om det krävdes för under-
sökningen. Som personal minns det så var CC inte var belagd med fängsel under
tiden för ingreppet. Enligt anstalten Hinsebergs dokumenterade säkerhets-
bedömningar kring CC bedömde anstalten den 29 juli 2015 att det inte fanns
behov av fängsel i samband med utevistelser eller transporter. CC har därefter
beviljats flera utevistelser till AA-möten, vilka inte varit förenade med villkor
om fängsel.
Utredningen har sammanfattningsvis visat att de utevistelser och transporter som
BB och CC genomfört under sin verkställighet i anstalten Hinseberg inte varit
utformade på samma sätt. Villkor om fängsel har t.ex. inte bedömts behövas
under senare delen av verkställigheten. Ändringarna i villkoren förefaller vara en
direkt följd av ändringar i säkerhetsbedömningarna.
Vad gäller uppgifterna om bevakning vid sjukhusbesök menar anstalten att man
försöker genomföra bevakningen på ett humant och säkert sätt med hänsyn till de
känsliga uppgifter som kan behandlas under ett sjukhusbesök. Om lokalerna
tillåter, dvs. om man endast kan ta sig in i eller ut ur rummet på ett sätt, sköts
bevakningsuppdraget från intilliggande utrymme så att personal inte behöver
närvara när en intagen undersöks eller behandlas. För det fall bevaknings-
uppdraget behöver ske i rummet försöker personal att visa största möjliga hänsyn
till den intagnes integritet.
Även gällande toalettbesök under en sjukhusvistelse närvarar personal endast om
lokalens utformning är sådan att detta bedöms vara nödvändigt. Lättnader i
fängsel sker när sådana får göras enligt villkor på transportsedel och bevaknings-
uppdraget ändå bedöms kunna fullgöras.
Kriminalvårdens bedömning och det anfördas förhållande till 1 kap. 4 och 6 §§ FäL och
sjukvårdssekretessen
Som kommer att utvecklas nedan används säkerhetsbedömningar vid
planeringen av en transport. I de aktuella fallen har anstalten Hinseberg således i
sin planering av transporterna utgått från den säkerhetsbedömning som gjorts
kring de intagna. I vilken utsträckning anstalten beaktat risker och omständig-
heter i de enskilda fallen är svårt att avgöra i efterhand. Kriminalvården kan
således inte i efterhand med någon säkerhet uttala sig om användande av fängsel
och övervakning i behandlingsrummet varit motiverade och proportionerliga
åtgärder. Det går dock inte att bortse från risken att användandet av fängsel i
                                                                 Dnr 1088-2016        Sid 6 (11)




alltför hög grad vilat på statiska säkerhetsbedömningar där man inte i tillräckligt
hög grad beaktat de intagnas tillstånd och de effekter det haft på förmågan att
äventyra säkerheten.
Vad gäller frågan om bevakningsuppdragets fullgörande och möjligheten att
upprätthålla sjukvårdssekretess i samband därmed har utredningen visat att
anstalten Hinseberg är medveten om problematiken och i den utsträckning det är
möjligt försöker att undvika att personal närvarar i rummet när den intagne
undersöks eller behandlas.
Efter Opcat-enhetens inspektion har anstalten Hinseberg sett över sina lokala
rutiner när det gäller säkerhetsbedömningar gällande gravida kvinnor vid
transport. Vid säkerhetsbedömningen beaktar anstalten numera den omständig-
heten att den intagna är gravid och i vilket stadie av graviditeten hon är.
Som anförts ovan har det inte varit möjligt att närmare utreda förhållandena
kring fotografering och möjligheten att kontakta anhöriga. I den utsträckning det
kan ske försöker Kriminalvården tillgodose sådana krav från intagna.

Kriminalvårdens arbete med rutiner m.m. kring intagnas kontakt med hälso - och
sjukvården samt samarbete med sjukvårdens huvudmän
Kriminalvården för en dialog med sjukvårdens huvudmän och har träffat
överenskommelser med flera landsting och regioner, främst när det gäller
akutbesök och psykiatri. Det finns för närvarande inga överenskommelser som
specifikt rör kvinnosjukvård. Kriminalvården har på lokal nivå arbetat fram
lösningar tillsammans med sjukvården, exempelvis när det gäller intagna vid
anstalten Hinsebergs besök på akutpsykiatriska mottagningen på universitets-
sjukhuset Örebro. Sådana besök är de mest frekvent förekommande för
anstaltens intagna. För att möjliggöra att samtal kan ske utan bevakande
personals överhörande har särskilda ”glasburar” skapats. Glasburarna innebär att
Kriminalvårdens personal inte behöver närvara inne i rummet under samtal
mellan den intagna och hennes läkarkontakt. Vidare kan som exempel nämnas
vad JO anfört i protokoll från inspektion av anstalten Kalmar den 2 oktober
2014, JO:s ärende nr 5334-2014 och att det på flera håll finns överenskommelser
om att använda en speciell ingång för att undvika transport genom allmänhetens
utrymmen.
När en intagen är i behov av vård och av den anledningen besöker en
vårdinrättning blir avvägningen mellan å ena sidan den intagnes integritet och
rätt att behandlas med respekt för sitt människovärde, å andra sidan
Kriminalvårdens ansvar för säkerhet tydlig. Mot den bakgrunden är det av stor
vikt att, som JO anfört, Kriminalvården planerar utformningen av sjukhusbesök i
syfte att skydda de intagnas integritet i samråd med berörd vårdinrättning (se
även JO:s beslut i ärende 5775-2014). De utmaningar som Kriminalvården står
inför i dessa frågor har till viss del ett samband med Kriminalvårdens egen
bedömning i säkerhetsfrågor. En individanpassad säkerhetsbedömning på rimlig
nivå innebär i många fall goda förutsättningar att garantera intagnas rätt till en
värdig behandling och sekretess. Den översyn av säkerhetshandboken som
redogörs för nedan kan således komma att bidra till mer nyanserade
bedömningar. Kriminalvården har också för avsikt att inleda en översyn med
fokus på situationen för kvinnliga intagna under 2017.

Hur avser Kriminalvården motverka att säkerhetsbedömningarna blir statiska och
därmed uppnår en rimlig säkerhetsnivå som är mer individanpassad?
Som framgår av 9 kap. 1 § FäL ska ett tillstånd att vistas utanför anstalten enligt
bestämmelsen förenas med de villkor som behövs. Villkoren ska vara indi-
viduellt utformade utifrån riskbedömningen och omständigheterna i det enskilda
fallet. Till stöd för dessa bedömningar arbetar Kriminalvården med säkerhets-
bedömningar. Samtliga intagna i häkte och anstalt ska ha en aktuell säkerhets-
bedömning. Av säkerhetsbedömningen ska framgå vilken säkerhetsnivå som
                                                                 Dnr 1088-2016        Sid 7 (11)




bedöms vara nödvändig för varje enskild intagen. Säkerhetsbedömningen ska
ligga till grund för beslut i samband med transporter.
Av Kriminalvårdens säkerhetshandbok framgår bland annat följande.
Säkerhetsbedömningen för en intagen i anstalt ska revideras i samband med att
verkställighetsplanen revideras, vilket innebär att revidering ska ske minst var
fjärde månad (jfr 1 kap. 26 § FARK Fängelse). Säkerhetsbedömningen ska
grunda sig på den information som finns att tillgå på verksamhetsstället och ska
således göras utifrån all dokumenterad och inhämtad information om den intagne
och det är viktigt att all information beaktas. Säkerhetsbedömningarna ska,
förutom i samband med revidering av verkställighetsplanen, revideras vid
avvikelser eller när andra omständigheter som är av betydelse kommer fram.
Exempel på omständigheter som kan medföra en revidering är bl.a. en ny dom,
misskötsamheter eller en förändrad social situation för klienten. En säkerhets-
bedömning är en färskvara och säkerhetsbedömningen ska alltid uppdateras vid
varje enskilt tillfälle då ett ärende aktualiseras, till exempel inför en transport
eller utevistelse. Inför transport ska säkerhetsbedömningen, målet för
transporten, färdväg och aktuella förhållanden beaktas för att ge en konkret plan
för den aktuella transportens genomförande. Utifrån dessa faktorer ansvarar
transportplaneraren för nödvändiga riskreducerande åtgärder i form av t.ex.
alternativ färdväg, bemanning och särskild placering i lokaler m.m. Om man i
denna bedömning finner att den intagnes säkerhetsbedömning ska ändras i något
avseende, t.ex. fängselnivå, ska denna ändring genomföras inför transporten.
Utifrån vad som anges i säkerhetshandboken förutsätts det att den som upprättar
riskanalysen tar del av den intagnes journal, uppgifter i verkställighetsplanen,
underrättelseuppgifter samt övrig information av betydelse. Vidare är det en
förutsättning för upprättande av en god och ändamålsenlig säkerhetsbedömning
att upprättaren aktivt söker information hos den eller de tjänstemän som har
relevant information, exempelvis den personal som finns närmast klienten, vilket
gör att den som upprättar säkerhetsbedömningen har god information om varje
klient på individnivå.
Den struktur för revidering av säkerhetsbedömningarna som fastslagits i
säkerhetshandboken utgör enligt Kriminalvården en del i arbetet att motverka att
säkerhetsbedömningarna blir statiska. Det genomförs kontinuerliga revideringar i
givna tidsspann och det görs revideringar vid avvikelser eller omständigheter
som innehåller sådan information som kan påverka säkerhetsbedömningen.
Utöver detta ligger det ett ansvar på transportplaneraren att alltid informera och
planera med sjukhus eller annan institution i förväg om användning av fängsel
om inte förhållandena är kända tidigare (t.ex. fängsel på eller av i samband med
undersökning) och att alltid specifikt ange om det ska förekomma eventuella
lättnader av fängsel under uppdraget. Det har emellertid under arbetet med detta
yttrande kommit fram att det på lokal nivå finns en uppfattning att det regelverk
som styr säkerhetsbedömningarna, bland annat säkerhetshandboken, trots allt ger
ett begränsat utrymme att göra individuella bedömningar inför och under en
utevistelse.
De instruktioner som ges i säkerhetshandboken anger faktorer som ska beaktas
vid bedömning av säkerhetsnivå. Utifrån utformningen av dessa faktorer kan
konstateras att fokus ligger på vilka faktorer som kan höja säkerhetsnivån. Det
kan också konstateras att vid förekomsten av vissa fasta faktorer, t.ex. utvisning
och långa straff, är utrymmet för att göra en individuell bedömning relativt
begränsat. Kriminalvården har för avsikt att inom ramen för ett särskilt projekt se
över säkerhetshandboken och de lokala säkerhetsplanerna. Översynen är
planerad att starta under hösten 2016 och pågå under hela 2017. Inom ramen för
översynen, kommer instruktionerna för säkerhetsbedömningarna att ses över.
                                                                   Dnr 1088-2016       Sid 8 (11)




Bedömning
Allmänna utgångspunkter
Det aktuella ärendet rör säkerhetsarrangemangen vid bl.a. transporter av intagna
i samband med besök inom hälso- och sjukvården samt frågan hur sådana
arrangemang förhåller sig till individuella säkerhets- och riskbedömningar.
Intresset av att upprätthålla ordning och säkerhet står i dessa situationer, liksom
i andra sammanhang, mot kravet på respekt för den intagnes integritet och
värdighet. I situationer där intagna ska genomgå medicinska undersökningar
och ingrepp är integritets- och värdighetsaspekterna emellertid än mer påtagliga
än i många andra sammanhang, mot bakgrund av att det rör sig om tillfällen när
människor typiskt sett är mer utsatta och sårbara än vanligt. I en undersöknings-
eller behandlingssituation framkommer också många gånger uppgifter som
omfattas av sekretess i förhållande till den medföljande kriminalvårds-
personalen. Även medicinska skäl kan tala emot användningen av exempelvis
hand- och midjefängsel i vissa sammanhang. Som framgår av redogörelsen
ovan för den rättsliga regleringen får en kontroll- eller tvångsåtgärd endast
användas om den står i rimlig proportion till syftet med åtgärden. Enligt min
mening finns det finns särskilda skäl att ställa höga krav på en nyanserad och
individualiserad proportionalitetsbedömning när det gäller användningen av
kontroll- och säkerhetsåtgärder i samband med vård och behandling inom hälso-
och sjukvården, liksom under transporter till och vistelser vid en vårdinrättning.

JO har tidigare gett uttryck för uppfattningen att utgångspunkten måste vara att
den intagne ska kunna undersökas av läkare i enrum även under bevakade
sjukhusvistelser och att Kriminalvården inför planerade besök på sjukhus har
till uppgift att förbereda besöken på ett sådant sätt att man så långt möjligt
undviker att medföljande vårdare behöver närvara vid undersökningarna (se
t.ex. JO:s beslut den 22 april 2015, dnr 5775-2014). Motsvarande får anses gälla
när behandling ska genomföras inom hälso- och sjukvården.

Även i övrigt bör planerade besök inom hälso- och sjukvården förberedas så att
en tillfredsställande säkerhetsnivå kan upprätthållas utan onödiga kränkningar
av de intagnas integritet och värdighet. JO har också framhållit att Kriminal-
vården inför ett externt sjukvårdsbesök ska göra en individualiserad bedömning
av om säkerhetsåtgärderna i det enskilda fallet står i rimlig proportion till syftet
med åtgärden (JO 2012/13 s. 203). Det framstår enligt min mening som
naturligt att det vid fråga om exempelvis användning av fängsel i samband med
besök vid en sjukvårdsinrättning måste beaktas bl.a. vilket tillstånd den intagne
befinner sig i och vilka behandlingsåtgärder som ska genomföras. När det gäller
kvinnor som har påbörjat ett förlossningsarbete noterar jag att det finns
internationella regler som förbjuder användning av fängsel (se FN:s s.k.
                                                                   Dnr 1088-2016       Sid 9 (11)




Bangkokregler för behandlingen av kvinnliga fångar, regel 24).1 Internationella
standarder av detta slag bör givetvis beaktas vid proportionalitetsbedömningen i
enskilda fall, liksom vid Kriminalvårdens arbete med riktlinjer och rutiner.

Enligt Kriminalvårdens remissyttrande ska villkoren för en vistelse utanför en
anstalt vara individuellt utformade utifrån riskbedömningen och omständig-
heterna i det enskilda fallet. För att uppnå detta arbetar Kriminalvården enligt
yttrandet med säkerhetsbedömningar, och samtliga intagna i häkte och anstalt
ska ha en aktuell sådan. Säkerhetsbedömningen ska ligga till grund för bl.a.
beslut i samband med transporter.

De enskilda fallen i ärendet

Kriminalvården har i sitt remissyttrande uppgett att det har varit svårt att få fram
information om de två intagna som är aktuella i ärendet, eftersom de inte längre
är inskrivna i anstalten Hinseberg. Kriminalvården konstaterar emellertid
beträffande den ena intagna, BB, bl.a. att det av dokumentationen framgår att
hennes sjukhusresor avseende besök vid mödravårdscentral samt förlossnings-
avdelning varit villkorade att ske med fängsel. Enligt Kriminalvården har det på
transportsedeln angivits att fängslet får avlägsnas om det krävs för under-
sökningen. Kriminalvården uppger även att BB inte varit fängslad under själva
förlossningen samt att hennes transporter efter förlossningen, till bl.a. en barna-
vårdscentral, inte har varit villkorade att ske med fängsel. Vid utevistelserna har
två eller tre personal följt med. Beträffande den andra intagna, CC, uppger
Kriminalvården att bl.a. transporten till en sjukvårdsinrättning där CC skulle
genomgå kirurgisk abort varit förenad med villkor om fängsel och tre
medföljande personal. Även i detta fall framgick av transportsedeln att fängslet
fick avlägsnas om det krävdes för undersökningen. Kriminalvården uppger att
”som personal minns det” var CC inte belagd med fängsel under tiden för
ingreppet.

Enligt Kriminalvården är det svårt att i efterhand avgöra i vilken utsträckning
anstalten beaktat risker och omständigheter i de enskilda fallen. Kriminalvården
konstaterar emellertid att det inte går att bortse från risken att användandet av
fängsel i alltför hög grad vilat på statiska säkerhetsbedömningar där man vid
planeringen av transporterna inte i tillräckligt hög grad beaktat de intagnas
tillstånd och de effekter det haft på förmågan att äventyra säkerheten. I
remissvaret anges vidare att anstalten Hinseberg har sett över sina lokala rutiner
efter Opcat-enhetens inspektion. Vid säkerhetsbedömningen beaktar anstalten




1
 United Nations’ Rules for the Treatment of Women Prisoners and Non-custodial Measures for
Women Offenders (Resolution 65/229, antagen av FN:s generalförsamling den 21 december
2010).
                                                                  Dnr 1088-2016       Sid 10 (11)




numera om den intagna är gravid och vilket stadium av graviditeten hon
befinner sig i.

Jag har ingen möjlighet att göra någon fullständig värdering av de risk-
bedömningar som har gjorts i de enskilda fallen. Det är inte heller min uppgift
att överpröva Kriminalvårdens beslut. Mot bakgrund av de uppgifter som
förekommer i ärendet är det dock svårt att dra någon annan slutsats än att såväl
BB som CC har underkastats ingripande kontrollarrangemang utifrån vad som
förefaller vara en standardiserad bedömning grundad på den säkerhetsnivå de
har tillhört, utan att nödvändig hänsyn tagits till deras aktuella tillstånd och de
integritetskänsliga vårdsituationer det varit fråga om. Någon förhöjd risk för
rymning eller fritagning har enligt tillgänglig dokumentation inte bedömts
föreligga. Det framstår enligt min mening inte som sannolikt att en prövning där
samtliga omständigheter beaktas under sådana förhållanden skulle kunna leda
till att det anses proportionerligt att exempelvis använda hand- och midjefängsel
på en kvinna som har ett pågående värkarbete och transporteras till en förloss-
ningsavdelning för att föda. Detsamma gäller närvaron av flera kriminalvårdare
under förlossningsarbetet. Jag är mycket kritisk till de bristfälliga proportion-
alitetsbedömningarna.

Mot bakgrund av vad Kriminalvården anfört om fotografering och möjligheten
att kontakta anhöriga saknas underlag för mig att göra några uttalanden i saken.
Jag nöjer mig därför med att konstatera att Kriminalvården har uppgett att man
försöker tillgodose krav från intagna i dessa avseenden i den utsträckning det
kan ske, och jag utgår ifrån att Kriminalvården genom tillfredsställande rutiner
och dokumentation försäkrar sig om detta.

Kriminalvårdens arbete med frågor rörande riskbedömningar och
säkerhetsarrangemang m.m.
Jag noterar att anstalten Hinseberg enligt uppgift i remissvaret har börjat väga in
i säkerhetsbedömningen om en intagen är gravid och vilket skede av
graviditeten hon i så fall befinner sig i. Jag välkomnar detta och förutsätter att
Kriminalvården verkar för att motsvarande rutiner införs även vid andra
anstalter.

Kriminalvården har i sitt remissvar utvecklat hur myndigheten avser att
motverka att säkerhetsbedömningarna blir statiska, för att därmed kunna uppnå
en rimlig säkerhetsnivå som är mer individanpassad. Kriminalvården har också
redogjort för sitt arbete med rutiner kring intagnas kontakter med hälso- och
sjukvården liksom för samarbetet med sjukvårdens huvudmän. Arbetet framstår
som mycket angeläget för att säkerställa att gällande bestämmelser följs. Det är
Kriminalvårdens ansvar att en tillfredsställande nivå av kontroll och säkerhet
uppnås i varje enskild situation, utan att den intagne vid exempelvis medicinsk
vård och behandling, under förflyttningar i vårdlokaler eller vid toalettbesök,
underkastas åtgärder som uppfattas som förnedrande och som inte kan anses
proportionerliga utifrån den enskildes tillstånd. Jag vill särskilt framhålla
                                                               Dnr 1088-2016      Sid 11 (11)




behovet av tydliga riktlinjer för såväl de grundläggande säkerhetsbedöm-
ningarna som de riskanalyser som utförs i anslutning till enskilda beslut om
transporter m.m. Med framförhållning och förberedelser inför exempelvis en
förlossning eller en planerad operation bör även vårdsituationen kunna göras
mer förutsägbar för den intagne och integritetsskyddet bättre, utan att
säkerheten för den skull äventyras. För att det faktiska utfallet av säkerhets-
arrangemangen vid genomförda vistelser utanför anstalten ska kunna följas upp
och i förekommande fall läggas till grund för en justering av säkerhets-
bedömningen till en lägre nivå, måste också eventuella lättnader – exempelvis i
användningen av fängsel – dokumenteras.

Kriminalvården har sammanfattningsvis ett mycket viktigt arbete framför sig
när det gäller att se till att säkerhets- och riskbedömningarna blir mer
nyanserade och individanpassade samt att bl.a. de intagnas medicinska tillstånd
och behov av integritetsskydd beaktas. Kriminalvården bör också överväga hur
myndigheten ska säkerställa att tvångsmedelsanvändning i olika former
dokumenteras på ett tillfredsställande sätt.

Jag avser att följa upp dessa frågor och emotser Kriminalvårdens redovisning av
resultatet av översynsarbetet.
