# Initiativ angående situationen för intagna i anstalt med medföljande barn samt för gravida intagna i anstalt

JO 2017-11-17 dnr 1089-2016

BESLUT
                                                                           Datum                     Dnr                      Sid
                                                                           2017-11-17                1089-2016              1 (14)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Initiativ angående situationen för intagna i anstalt med medföljande
                        barn samt för gravida intagna i anstalt


                          Beslutet i korthet: I samband med en serie Opcat-inspektioner av de kriminalvårds-
                          anstalter som tar emot kvinnor noterades att situationen för intagna kvinnor med
                          medföljande barn samt för gravida intagna inte uppmärksammades på ett tydligt och
                          enhetligt sätt av Kriminalvården när det gällde planering, placering och verkställighet
                          av straff. Ett initiativärende inleddes för att ytterligare utreda situationen för dessa två
                          kategorier av intagna.
                          I beslutet kritiserar JO Kriminalvården för att det förhållandet att en kvinna har ett
                          spädbarn eller är gravid inte beaktas redan vid bedömningen av lämplig anstalts-
                          placering. JO uppmanar Kriminalvården att överväga att inrätta anpassade platser för
                          intagna med medföljande barn på särskilda anstalter, där såväl de intagnas som de
                          medföljande barnens behov kan tillgodoses bättre. Vidare anser JO att intagna
                          kvinnor med medföljande barn inte kan vara hänvisade till att bara vara föräldralediga
                          under sin verkställighet. Kriminalvården måste därför se över sina arbetsformer och
                          utveckla samarbetet med externa aktörer för att erbjuda även dessa intagna ett
                          godtagbart verkställighetsinnehåll utöver föräldraledighet. För gravida intagna fram-
                          håller JO vikten av att anstalterna i god tid före beräknad förlossning gör en intern
                          planering i samråd med den aktuella förlossningskliniken och ger den gravida kvinnan
                          så mycket information som möjligt om den planeringen.
                          JO konstaterar att Kriminalvården har inlett ett viktigt arbete för att komma till rätta
                          med de brister som uppmärksammats när det gäller myndighetens arbete med
                          intagna med medföljande barn samt gravida intagna i anstalt. JO har för avsikt att
                          följa upp dessa frågor.

## Initiativet

Under år 2015 hade JO:s Opcat-enhet ett tematiskt fokus på situationen för
                        frihetsberövade kvinnor. Med anledning av detta genomförde enheten – på
                        uppdrag av dåvarande chefsJO Elisabet Fura – under året inspektioner av
                        samtliga kriminalvårdsanstalter som tar emot kvinnor. Enheten deltog även vid
                        en inspektion av Kriminalvårdens placeringssektion.

                        I protokollet från inspektionen av anstalten Hinseberg noterade Elisabet Fura att
                        situationen för intagna kvinnor med medföljande barn samt gravida kvinnor på
                        Hinseberg, liksom i övriga kvinnoanstalter, inte uppmärksammades på ett
                        tydligt och enhetligt sätt av Kriminalvården när det gällde planering, placering


 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                   Dnr 1089-2016        Sid 2 (14)




och verkställighet av straff. Hon beslutade att utreda situationen för dessa två
kategorier av intagna inom ramen för ett särskilt initiativärende.

Rättslig reglering
Allmänt om verkställighet
Grundläggande bestämmelser om utformningen av verkställighet i anstalt finns i
fängelselagen (2010:610). Där anges att varje intagen ska bemötas med respekt
för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter som är
förenade med frihetsberövandet (1 kap. 4 §). Vidare ska verkställigheten av ett
fängelsestraff utformas så att den intagnes anpassning i samhället underlättas
och negativa följder av frihetsberövandet motverkas (1 kap. 5 § första stycket).
Verkställigheten ska särskilt inriktas på att förebygga återfall i brott, och det ska
för varje intagen upprättas en individuellt utformad verkställighetsplan (1 kap.
5 § andra stycket). Verkställigheten ska planeras och utformas efter samråd med
den intagne och i samverkan med berörda myndigheter (1 kap. 5 § tredje
stycket).

Verkställighetsplanen ska grundas på en utredning om den intagnes behov av
stöd och kontroll och om vilka åtgärder som bör vidtas under verkställigheten
för att minska risken för återfall i brott (6 § första stycket fängelseförordningen
[2010:2010]). Verkställighetsplanen ska vara särskilt inriktad på konkreta
åtgärder som kan underlätta övergången till ett liv i frihet (7 § första stycket
fängelseförordningen). Eventuella barns behov i egenskap av närstående ska
särskilt beaktas vid utformningen av verkställighetsplanen (allmänt råd i
Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om fängelse [KVFS 2011:1],
FARK Fängelse, till 6 § andra stycket fängelseförordningen).

Verkställigheten får inte innebära andra begränsningar i den intagnes frihet än
som följer av fängelselagen eller är nödvändiga för att ordningen eller säker-
heten ska kunna upprätthållas (1 kap. 6 § första stycket fängelselagen). En
kontroll- eller tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig proportion
till syftet med åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den
användas (1 kap. 6 § andra stycket).

Placering
En intagen får inte placeras så att han eller hon underkastas mer ingripande
övervakning och kontroll än vad som är nödvändigt för att ordningen och
säkerheten ska kunna upprätthållas (2 kap. 1 § första stycket fängelselagen). Vid
beslut om placering ska, i den mån det är möjligt, hänsyn tas till den intagnes
behov av sysselsättning, omvårdnad och en lämplig frigivningsplanering (2 kap.
1 § andra stycket). Vid bedömningar av frågor om placering ska särskilt beaktas
risken för rymning, fritagning, fortsatt brottslighet, missbruk och annan miss-
skötsamhet samt behovet av att undvika en olämplig sammansättning av intagna
och att i övrigt kunna bedriva en ändamålsenlig verksamhet i anstalt (10 §
fängelseförordningen).
                                                                       Dnr 1089-2016       Sid 3 (14)




Hälso- och sjukvård
En intagen som behöver hälso- och sjukvård ska vårdas enligt de anvisningar
som ges av läkare. Om den intagne inte kan undersökas eller behandlas på
lämpligt sätt i anstalten, ska den allmänna sjukvården anlitas. Om det behövs,
ska den intagne föras över till sjukhus (9 kap. 1 § fängelselagen). En intagen
ska, i anslutning till att han eller hon tas in i anstalt, tillfrågas om sitt hälsotill-
stånd och så snart som möjligt ges tillfälle att få sin hälsa undersökt av en sjuk-
sköterska, om en sådan undersökning inte har genomförts i en annan anstalt
(9 kap. 1 § FARK Fängelse).

Särskilda bestämmelser om intagna med medföljande barn
En intagen får medges att ha sitt spädbarn hos sig, om det kan anses vara till
barnets bästa (2 kap. 5 § fängelselagen). Ett tillstånd för en intagen att ha sitt
spädbarn hos sig får endast lämnas efter att yttrande har inhämtats från social-
nämnden (11 § fängelseförordningen). Med spädbarn avses ett barn under de
allra första levnadsåren. Att tillåta en intagen att ha sitt spädbarn hos sig kan
anses vara till barnets bästa i situationer som när den återstående verkställig-
hetstiden är kort eller när ut- eller avvisning av den intagne är nära förestående
och det inte finns någon lämpligare placering för barnet (allmänna råd till 2 kap.
5 § fängelselagen i FARK Fängelse).

En intagen som medgetts tillstånd att ha sitt spädbarn hos sig ska förses med
nödvändig utrustning och ges sådana bostads- och sysselsättningsförhållanden
som möjliggör vård av barnet (2 kap. 7 § FARK Fängelse). Innan ett spädbarn
skiljs från en intagen ska samråd ske med socialnämnden (2 kap. 8 § FARK
Fängelse).

En intagen ska, så långt som det är möjligt, anvisas sysselsättning som är ägnad
att motverka återfall i brott eller som på annat sätt underlättar den intagnes
anpassning i samhället (12 § fängelseförordningen).

Socialtjänst
Vid socialtjänståtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas, och vid
beslut som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst för
barnet vara avgörande (1 kap. 2 § första stycket socialtjänstlagen [2001:453]).

Den kommun där den enskilde är folkbokförd ansvarar för stöd och hjälp under
kriminalvård i anstalt (2 a kap. 5 § 1 socialtjänstlagen).

Kriminalvården och dess anställda har en skyldighet att genast anmäla till
socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett
barn far illa (14 kap. 1 § första stycket socialtjänstlagen).

Utredning
Efter inspektionen upprättades, utöver inspektionsprotokollet, en promemoria
med JO:s iakttagelser i anslutning till de inspektioner som genomförts med
                                                                  Dnr 1089-2016     Sid 4 (14)




tematiskt fokus på situationen för frihetsberövande kvinnor. Kriminalvården
uppmanades att yttra sig över denna promemoria, med ett antal frågeställningar.

Yttrandet skulle bland annat belysa

 hur myndigheten ser på möjligheten att, med nuvarande lagreglering och
  organisering av anstalter, erbjuda intagna med medföljande barn en
  verkställighet av fängelsestraffet som är likvärdig med den han eller hon
  skulle ha fått om han eller hon inte hade haft ett medföljande barn
 hur myndigheten säkerställer att hänsyn tas till att en intagen har, eller kan
  antas komma att ha, ett medföljande barn eller är gravid under verkställig-
  heten av ett fängelsestraff

   1. vid myndighetens bedömningar av en intagens behov av sysselsättning,
      omvårdnad och frigivningsplanering i samband med placeringsbeslut
   2. vid bedömningar av vad som är lämpliga eller olämpliga samman-
      sättningar av intagna
   3. vid verkställighetsplanering, inklusive i risk- och behovsbedömningar

 vilka överväganden myndigheten gör när frågan väcks om huruvida en
  manlig intagen kan komma att verkställa fängelsestraff med ett medföljande
  barn
 vilka möjligheter myndigheten har att stödja intagna med medföljande barn i
  deras utövande av sitt föräldraskap.

Kriminalvården skulle vidare redogöra för vilken hänsyn som tas till barnkon-
ventionens principer om att barnets bästa ska sättas i främsta rummet (barn-
konventionens artikel 3.1) och till barnets utveckling (barnkonventionens artikel
6.2). Särskilda frågor som borde belysas rörde

 om hänsyn till det medföljande barnets bästa och utveckling tas vid upprätt-
  andet av placeringsbeslut och verkställighetsplaner och om, och i så fall hur,
  detta dokumenteras
 om Kriminalvården anser att utformningen och anpassningen av anstalts-
  miljön i de anstalter där medföljande barn vistas eller kan komma att vistas
  är lämpliga för barn, samt vilka åtgärder myndigheten vidtar för att utforma
  och anpassa anstaltsmiljön för medföljande barn i olika åldrar
 hur Kriminalvården tillgodoser medföljande barns behov av medicinsk,
  fysisk och social omvårdnad samt lek och annan stimulans
 om Kriminalvården arbetar med att säkerställa att medföljande barn får
  kontakt med andra barn under de första levnadsåren
 om medföljande barn kan få tillgång till förskola och annan barnomsorg i
  alla anstalter där en intagen med medföljande barn kan placeras
 vilken kompetens Kriminalvården har att uppmärksamma t.ex. fysiska och
  sociala behov hos medföljande barn.
                                                                        Dnr 1089-2016         Sid 5 (14)




I sitt remissvar, som kom in till JO den 21 december 2016, uttalade Kriminal-
vården, genom anstalts- och häktesdirektören AA, bl.a. följande:

      Inför placering
      Beslut om placering fattas av placeringssektion vid Kriminalvårdens huvud-
      kontor. Ett beslut om placering föregås av en helhetsbedömning i varje enskilt
      fall utifrån de risker och behov som är hänförliga till den som ska tas in. Många
      gånger styrs placeringen av ordnings- och säkerhetsskäl. I den utsträckning det är
      möjligt ska dock även hänsyn tas till den intagnes behov av sysselsättning, om-
      vårdnad och lämplig frigivningsplanering. Det finns däremot ingen rätt för den
      intagne att placeras nära sin hemort. Den tidigare gällande närhetsprincipen har
      numera en underordnad roll vid beslut om placering (jfr prop. 2009/10:135
      s. 71).
      I praktiken är det kvinnor som har spädbarn hos sig under sin straffverkställighet
      i anstalt. Kvinnor som döms till fängelse placeras vid ett begränsat antal anstalt-
      er; Färingsö, Hinseberg, Ljustadalen, Ringsjön, Sagsjön och Ystad. Utgångs-
      punkten är att samtliga dessa anstalter kan hantera medföljande spädbarn. I den
      utsträckning det är möjligt tas dock hänsyn till vad som är en geografiskt mest
      lämplig placering för att underlätta kontakter med socialtjänst och andra sociala
      nätverk i fråga om bl.a. omvårdnad och frigivningsplanering när det finns ett
      medföljande spädbarn. Kriminalvårdens placeringssektion har också möjlighet
      att i ett enskilt fall bevilja uppskov av verkställighet med hänvisning till bl.a.
      familjeskäl, graviditet och amning, se 12 § första stycket lag (1974:202) om
      beräkning av strafftid m.m.
      Placeringssektionen känner inte alltid till att den som ska verkställa ett fängelse-
      straff vill ta med sig sitt spädbarn. Det är inte heller placeringssektionen som
      avgör om den intagne får ha med sig spädbarnet, utan det avgörs av respektive
      anstalt efter inhämtande av utredning från socialtjänsten. Anstaltens bedömning
      görs med utgångspunkt i barnets bästa och med hänsyn till bl.a. den intagnes och
      anstaltens förutsättningar att hantera en sådan placering. Kriminalvården avslår
      alltid en ansökan om medföljande barn när socialtjänsten anser att en sådan pla-
      cering är olämplig. Ansökan kan dock avslås även när socialtjänsten anser att en
      sådan placering är lämplig, utifrån att Kriminalvården besitter övrig relevant
      kunskap i ärendet.
      I förarbetena anges att ett medföljande kan antas vara förenligt med barnets bästa
      t.ex. när den intagnes återstående strafftid är kort eller när en ut- eller avvisning
      av den intagne är nära förestående och när det inte finns någon lämplig alternativ
      placering för barnet. Vidare anges att med spädbarn avses ett litet barn under de
      allra första levnadsåren (jfr prop. 2009/10:135 s. 127). Uttalandena överens-
      stämmer med de allmänna råden till 5 kap. 2 § fängelselagen.

      Under placering
      Det finns inga särskilda familjeavdelningar på Kriminalvårdens anstalter. I stället
      försöker man placera klienter med barn och gravida klienter på lugnare avdel-
      ningar i bostadsrum med en större boyta. Vidare beaktas gravida intagna och
      medföljande barn inom ramen för de löpande riskbedömningar som görs på
      grupp- respektive avdelningsnivå avseende lämpliga sammansättningar av
      intagna.
      När det gäller mödravård kan sådan genomföras antingen genom att en intagen
      som är gravid får åka till en närliggande mödravårdscentral eller genom att en
      barnmorska besöker anstalten. Inför förlossningen krävs noggrann planering i
      fråga om t.ex. transport, medföljande personal och för att säkerställa att det finns
      tillräckligt med personal kvar på anstalten. Förlossningsplaneringen genomförs i
      samråd med berört sjukhus. Av säkerhetsskäl kan den intagna inte få reda på alla
      detaljer kring förlossningsplaneringen.
                                                                         Dnr 1089-2016         Sid 6 (14)




       Under verkställigheten ansvarar Kriminalvården för att observera relationen
       mellan barn och förälder samt för att göra en anmälan till socialtjänsten om för-
       äldraskapet inte fungerar (jfr 14 kap. 1 § socialtjänstlagen [2001:453]).
       Sedan år 2005 finns barnombud på varje enhet, med uppgift att stödja kollegor,
       beslutsfattare och klienter i ärenden som rör barn. Under verkställighetstiden
       erbjuder Kriminalvården också flera föräldrastödjande insatser i form av bl.a.
       föräldrautbildning och Godnattsagor inifrån1. Insatserna avser att stärka rela-
       tionen mellan barn och förälder och erbjuds föräldrar med såväl medföljande
       barn som barn utanför anstalten.
       Om det finns medföljande barn tillhandahåller Kriminalvården viss nödvändig
       basutrustning som t.ex. barnsäng och barnvagn (jfr prop. 2009/10:135 s. 127).
       Däremot får klienten normalt själv köpa förbrukningsartiklar som exempelvis
       blöjor. Vidare ansvarar Kriminalvården för att barnsäkra och barnanpassa an-
       staltsmiljön så långt det är möjligt. Anstalternas förutsättningar att tillgodose
       barnets möjligheter till utveckling och stimulans varierar. Hittills är det endast
       anstalter i säkerhetsklass 3 som har haft möjlighet att utnyttja närliggande för-
       skolor och utnyttjandet har i dessa fall krävt att den intagne beviljats frigång. När
       det gäller barnets möjlighet att träffa andra barn så är den därför ofta begränsad
       till om det finns andra medföljande barn under samma period. I fråga om med-
       följande barns medicinska behov anlitas den allmänna sjukvården. BVC-
       kontroller får genomföras antingen genom besök på närliggande BVC eller
       genom att en BVC-sjuksköterska kommer till anstalten.
       I enlighet med normaliseringsprincipen är en intagen som har med sig sitt barn
       föräldraledig under sin verkställighet. Detta påverkar naturligtvis den intagnes
       möjligheter att delta i sysselsättning och återfallsförebyggande insatser som t.ex.
       programverksamhet. Deltagande i sådana aktiviteter kräver att barnpassning kan
       ordnas via externa aktörer, eftersom barnpassning inte ryms inom ramen för
       Kriminalvårdens uppdrag. Det finns alltså vissa svårigheter att erbjuda en klient
       med medföljande barn en verkställighet som är likvärdig den för en intagen utan
       medföljande barn.

       Medföljande barn och manliga intagna
       Det har hittills aldrig inträffat att en manlig intagen ansökt om att få ha ett med-
       följande barn hos sig under sin verkställighet.
       Med hänsyn till det större utbudet för manliga intagna vad gäller säkerhet och
       behandling borde det, åtminstone teoretiskt, finnas större valmöjligheter vid
       placering av manliga intagna med medföljande barn än vad det gör för kvinnliga
       intagna. Till följd av den annorlunda riskbilden kring manliga intagna inom
       områden som hot, våld och rymning finns det å andra sidan också en rad säker-
       hetsmässiga skillnader som försvårar placering av manliga intagna med medfölj-
       ande barn. Det gäller i synnerhet för manliga intagna som är placerade i säker-
       hetsklass 1 och 2.
       Kriminalvården kan konstatera att mansanstalterna saknar den erfarenhet som
       kvinnoanstalterna har av placeringar med medföljande barn. En överföring av
       kvinnoanstalternas erfarenheter på området kräver utbildningsinsatser. Vidare
       skulle det bli nödvändigt med ytterligare förberedelser på lokal nivå, såsom
       revidering av instruktioner och åtgärdsplaner samt upprättande av nya kontakt-
       ytor, vid ett eventuellt beslut om placering av en manlig intagen med medfölj-
       ande barn.




1
 Studiecirkel som ger frihetsberövade föräldrar möjligheten att läsa in godnattsagor på en cd som
sedan skickas till barnet tillsammans med ett bokpaket.
                                                                  Dnr 1089-2016        Sid 7 (14)




Kriminalvårdens arbete med barnfrågor
Kriminalvårdens grunduppdrag innefattar bl.a. att hantera frihetsberövade barn i
häkte och anstalt. Kriminalvården behöver också ofta förhålla sig till barn som
brottsoffer och närstående till en intagen, och möter inte sällan barn som utsatts
för eller bevittnat våld inom familjen. Kriminalvården har alltså erfarenhet av att
anlägga ett barnperspektiv i många av de ärenden som myndigheten handlägger.
Barnperspektivet behandlas exempelvis i Kriminalvårdens handbok för verkställ-
ighetsplan – VSP (2016:2). Under 2016 har Kriminalvården också tagit fram en
handbok för hur myndighetens anställda ska arbeta med barnperspektivet inom
verksamheten, Kriminalvårdens handbok – för arbetet med barnperspektivet
(2016:4). Handboken ska bidra till större medvetenhet, ökad tydlighet samt
nationell likvärdighet när det gäller Kriminalvårdens förhållningssätt i frågor
som rör barn, både när det gäller beslutsfattande och praktiska situationer. Hand-
boken omfattar såväl barn med föräldrar som genomgår en kriminalvårdspåföljd
som barn som själva genomgår en sådan påföljd. Den behandlar dock inte frågor
om medföljande barn eller gravida intagna.
Under hösten 2016 har Kriminalvården haft ett inledande möte med Sveriges
Kommuner och Landsting och Socialstyrelsen för att påbörja en kartläggning av
vilka möjligheter det finns att samverka i frågor kring medföljande barn.

Behovet av en översyn
Det finns vissa oklarheter kring vad som är Kriminalvårdens ansvar i fråga om
medföljande barn och gravida intagna. Det kan konstateras att det är Kriminal-
vården som beslutar om tillstånd att ha med sig spädbarn i anstalt och att ett
sådant tillstånd endast får beviljas efter det att myndigheten har inhämtat ytt-
rande från socialnämnden. Vad socialnämndens yttrande ska innehålla är dock
inte närmare reglerat, vilket medför att det för Kriminalvårdens del många
gånger finns en osäkerhet kring vilka aspekter som socialnämnden har beaktat
och vad som har varit avgörande för nämndens bedömning. Det framgår inte
heller om det är socialtjänstens ansvar att inom ramen för yttrandet kontrollera
om det finns ytterligare vårdnadshavare och i sådana fall inhämta nödvändigt
samtycke till barnets medföljande.
 Kriminalvårdens uppfattning är att det är socialtjänstens uppgift att fortlöpande
följa upp och bedöma om medföljandet är till barnets bästa. Barn som följer med
en förälder i anstalt bör rimligtvis ha samma rätt till stöd och omsorg från social-
tjänsten som barn till icke frihetsberövade föräldrar.
Det är också viktigt att komma ihåg att Kriminalvården har möjlighet att i vissa
fall medge en intagen att ha med sig sitt spädbarn under verkställigheten och att
myndigheten alltså inte har någon lagstadgad skyldighet att rutinmässigt tillhan-
dahålla sådana placeringar. Enligt Kriminalvårdens uppfattning ger förarbets-
uttalandena uttryck för att det endast är i ett begränsat antal situationer som ett
medföljande kan antas vara förenligt med barnets bästa. Möjligheten att tillåta en
intagen att ta med sig sitt spädbarn in på anstalt bör alltså användas återhållsamt,
med beaktande av att det för ett litet barn i många avseenden är olämpligt att
vistas i anstaltsmiljö. Vidare bör sådana placeringar normalt avse mycket små
barn, eftersom anstaltsmiljön oundvikligen medför en kraftig begränsning bl.a.
av barnets möjligheter att utveckla sitt sociala samspel med andra barn. Det går i
detta sammanhang inte heller att bortse från anstaltsmiljön ofta utgör en stor
påfrestning för den intagna föräldern, vilket medför att det ställs höga krav på
förmågan hos den som har med sig sitt barn in i anstalt att tillgodose barnets rätt
till omvårdnad, trygghet och en god fostran.
I dagsläget saknar Kriminalvården samordnade rutiner för hantering av intagna
med medföljande barn och gravida intagna. Det leder det till att berörda anstalter
löser hanteringen av medföljande barn och gravida intagna genom tillfälliga lös-
ningar vid sidan av den ordinarie verksamheten, vilket är otillfredsställande. Kri-
minalvården har därför initierat en översyn av myndighetens styrande dokument
                                                                       Dnr 1089-2016        Sid 8 (14)




      i fråga om medföljande barn och gravida intagna i syfte att säkerställa att barnets
      bästa tillgodoses på såväl kort som lång sikt. I samma syfte kommer Kriminal-
      vården att försöka utveckla formerna för samverkan med Sveriges Kommuner
      och Landsting och Socialstyrelsen i frågor som rör medföljande barn.

Bedömning
Allmänna utgångspunkter
Det aktuella ärendet rör situationen för intagna i anstalt med medföljande barn
samt för gravida intagna i anstalt. Det är grupper av intagna på vilka anstalts-
miljön utgör en extra stor påfrestning och som därför kan antas ha en särskilt
utsatt situation under verkställigheten av ett fängelsestraff. Utredningen har
förstärkt den bild som framkom under inspektionerna år 2015 av att dessa
intagna och de medföljande barnen inte uppmärksammas på ett tydligt och
enhetligt sätt av Kriminalvården när det gäller planering, placering och verk-
ställighet av straff. Det är en stor brist att Kriminalvården saknar samordnade
rutiner och att anstalterna sköter hanteringen av dessa intagna genom tillfälliga
lösningar vid sidan av den ordinarie verksamheten.

Som framgår av redogörelsen för den rättsliga regleringen ovan ska verkställig-
heten av ett fängelsestraff utformas så att den intagnes anpassning i samhället
underlättas och negativa följder av frihetsberövandet motverkas. Verkställig-
heten ska särskilt inriktas på att förebygga återfall i brott. Kriminalvården har
tagit fram en egen vision, Bättre ut, som går ut på att intagna ska vara bättre
rustade att klara ett liv utan kriminalitet och droger efter att de har avtjänat sitt
straff inom Kriminalvården än de var innan. Det finns inga undantag från
reglerna om verkställighetens syfte och innehåll, eller från Kriminalvårdens
egen vision, för intagna med medföljande barn eller gravida intagna i anstalt.

Varje kontroll- eller tvångsåtgärd som Kriminalvården vidtar ska föregås av en
intresseavvägning, för att pröva om olägenheterna med åtgärden står i rimlig
proportion till vad som är att vinna med den. En sådan proportionalitetsbedöm-
ning ska göras i varje enskilt fall utifrån de rådande omständigheterna. När det
gäller åtgärder som rör intagna med medföljande barn samt gravida intagna i
anstalt är min uppfattning att det bör ställas särskilt höga krav på en nyanserad
och individualiserad proportionalitetsbedömning.

I det här sammanhanget vill jag även peka på några internationella standarder
och uttalanden av betydelse vid Kriminalvårdens arbete med dessa frågor.

Som medlem av Europarådet har Sverige varit med om att anta minister-
kommitténs rekommendation Rec(2006)2 till medlemsstaterna avseende de
europeiska fängelsereglerna, som bl.a. innehåller bestämmelser om kvinnor i
anstalt och medföljande småbarn. Där anges t.ex. att myndigheterna ska fästa
särskild uppmärksamhet vid kvinnors behov, såsom deras fysiska, yrkes-
mässiga, sociala och psykologiska behov, vid beslut som i något avseende
påverkar frihetsberövandet av dem (artikel 34.1). När småbarn tillåts att vistas i
fängelse tillsammans med en förälder ska särskild barntillsyn, med kompetent
                                                                     Dnr 1089-2016      Sid 9 (14)




personal, ordnas för barnet när föräldern deltar i aktiviteter där barnet inte kan
vara med (artikel 36.2). Särskild inkvartering ska iordningställas för att värna
om sådana småbarns välbefinnande (artikel 36.3).

Europarådets kommitté mot tortyr (CPT) har i en rapport från år 20002 gett
uttryck för följande uppfattning vad gäller behandlingen av kvinnliga intagna
och medföljande barn: När små barn befinner sig i häkten och anstalter bör
omsorgen om dem kontrolleras av personer som är specialiserade inom socialt
arbete och barns utveckling. Målet ska vara att skapa en barncentrerad miljö
utan synliga tecken på frihetsberövandet, t.ex. uniformer. Det bör finnas
lämpliga lekplatser i anstalten och en möjlighet att lämna inrättningen för att
uppleva livet utanför murarna. Att främja möjligheten till barnpassning av
familjemedlemmar utanför anstalten kan underlätta bördan av barnuppfostran
(t.ex. med barnets far). Om det inte låter sig göras, bör man överväga tillgång
till förskoleliknande inrättningar, vilket kan göra det möjligt för kvinnliga
intagna att i större utsträckning delta i arbete och andra aktiviteter i anstalten än
vad som annars vore möjligt.

FN:s generalförsamling antog år 2010 enhälligt en resolution om behandlingen
av kvinnliga fångar, de s.k. Bangkokreglerna, med 70 regler speciellt utformade
för att skydda kvinnliga intagna.3 I reglerna anges bl.a. att fängelseledningen
ska vara flexibel nog att möta behoven hos gravida kvinnor, ammande mödrar
och kvinnor med barn samt att barnpassning ska ordnas i anstalt så att kvinnliga
intagna har möjlighet att delta i aktiviteter (regel 42.2). Särskilda ansträngningar
ska göras för att tillhandahålla lämpliga program för gravida kvinnor, ammande
mödrar och kvinnor med barn i anstalt (regel 42.3). Uppväxtmiljön för dessa
barn ska så långt som möjligt likna miljön för ett barn som växer upp utanför
fängelse (regel 51.2).

När det gäller dessa internationella instrument har Sverige på olika sätt gett
uttryck för en avsikt att leva upp till rekommendationerna, som i många fall är
mer detaljerade än bestämmelserna i fängelselagen. Kriminalvården bör därför
hämta vägledning från dessa standarder och uttalanden i sitt arbete med att
utarbeta mer preciserade föreskrifter och interna rutiner, t.ex. i de frågor som är
aktuella i det här ärendet.




2
  ”Women deprived of their liberty”, utdrag från the 10th General Report of the CPT, publicerad år
2000, CPT/Inf(2000) 13-part, p. 29.
3
  United Nations’ Rules for the Treatment of Women Prisoners and Non-custodial Measures for
Women Offenders (the Bangkok Rules), Resolution 65/229, antagen av FN:s generalförsamling
den 21 december 2010.
                                                                    Dnr 1089-2016        Sid 10 (14)




Inför placering i anstalt
Beslut om placering i anstalt fattas av placeringssektionen vid Kriminalvårdens
huvudkontor, men det är respektive anstalt som efter beslut om placering avgör
om en intagen får ha med sig sitt spädbarn.

Kriminalvården har framhållit att utgångspunkten är att samtliga anstalter som
tar emot kvinnliga intagna kan hantera medföljande spädbarn och att placerings-
sektionen i den utsträckning det är möjligt tar hänsyn till vad som geografiskt är
den mest lämpliga placeringen för att underlätta kontakter med socialtjänst och
andra sociala nätverk i fråga om bl.a. omvårdnad och frigivningsplanering.
Samtidigt framgår det av remissvaret att placeringssektionen inte alltid känner
till att den som ska verkställa ett fängelsestraff vill ta med sig sitt spädbarn och
att närhetsprincipen numera har en underordnad roll vid beslut om placering.
Vid inspektionen av placeringssektionen i november 2015 noterades vidare att
det i beslut om placering som regel inte nämns när en dömd kvinna har ett
spädbarn eller är i senare delen av en graviditet. Dessa omständigheter påverkar
enligt vad som kommit fram inte heller den säkerhetsbedömning som görs av
den intagna.

För mig framstår det som självklart att det förhållandet att en kvinna har ett
spädbarn eller är gravid ska beaktas redan vid bedömningen av lämplig anstalts-
placering. En sådan omständighet har stor påverkan på en kvinnas situation och
måste därför vara en väsentlig del av den risk- och behovsbedömning som görs
inför placeringen i anstalt. Jag är kritisk till att så hittills inte har varit fallet
inom Kriminalvården.

Jag anser att det är nödvändigt att Kriminalvården ändrar sina rutiner för
placering av gravida intagna och intagna med medföljande barn för att få till
stånd en bättre planering i ett tidigare skede. Huruvida en kvinna är gravid eller
har ett spädbarn måste utredas initialt i alla placeringsärenden. I de fall det är
aktuellt att begära in ett yttrande från socialnämnden bör det göras redan under
placeringsutredningen. Placeringssektionen bör även ha ett nära samarbete med
anstalterna så att frågan om medföljande barn kan hanteras redan i samband
med placeringsbeslutet. Kriminalvården har i remissvaret anfört att det ofta
finns en osäkerhet kring vilka aspekter socialnämnden har beaktat i sitt yttrande.
Jag vill därför påminna om att Kriminalvården har en egen utredningsskyldighet
och ett ansvar för beslutet att tillåta en intagen att ha sitt spädbarn hos sig i
anstalt. Socialnämndens yttrande är en del av Kriminalvårdens beslutsunderlag,
och eventuella oklarheter måste självklart redas ut innan ett beslut fattas.

Under placering i anstalt
Anstalternas fysiska miljö
Av remissvaret framgår det att Kriminalvårdens anstalter inte har några särskilt
anpassade platser för gravida intagna och intagna med medföljande barn utan att
myndigheten försöker placera dessa intagna på lugnare avdelningar och i större
bostadsrum. Utredningen har vidare visat att dessa intagna sprids ut på samtliga
                                                                       Dnr 1089-2016   Sid 11 (14)




anstalter som tar emot kvinnor och att anstalternas fysiska miljö i många fall
inte kan tillgodose barnens behov av utveckling och stimulans. Hittills under
år 2017 har åtta kvinnliga intagna i anstalt haft medföljande barn och
åtminstone 15 intagna i anstalt varit gravida. De intagna med medföljande barn
har varit placerade i anstalterna Ystad, Ringsjön, Färingsö och Sagsjön.4

Kvinnor med medföljande barn i anstalt är en grupp intagna som har speciella
förutsättningar och behov. Kriminalvården har anfört att anstaltsmiljön i många
fall är olämplig för ett litet barn och att möjligheten för intagna att ta med sitt
barn bör användas restriktivt. Nuvarande lagstiftning innebär dock en möjlighet
för en intagen att ha sitt spädbarn hos sig, och det finns situationer där det anses
vara till ett barns bästa att följa med sin förälder under verkställigheten. Det
måste därför vara Kriminalvårdens uppgift att så långt som möjligt försöka
skapa en lämplig miljö för dessa barn och deras föräldrar, bl.a. genom att
anpassa miljön i de anstalter som tar emot barn. Det är olyckligt om ett barns
möjligheter att följa med sin förälder under verkställigheten går förlorade på
grund av brister i den fysiska miljö som Kriminalvården tillhandahåller.

Kriminalvården har i andra sammanhang visat att det går att skapa anpassade
anstaltsplatser. Myndigheten har t.ex. många olika typer av specialplatser för att
möta främst manliga intagnas skiftande behov av omvårdnad och skydd. Jag
utreder för närvarande inom ramen för ett annat initiativärende bl.a. orsakerna
till att Kriminalvården inte erbjuder kvinnliga intagna samma utbud av special-
platser som manliga intagna och de konsekvenser detta får för möjligheten till
differentiering av kvinnliga intagna (dnr 1087-2016).

Mot denna bakgrund anser jag att Kriminalvården bör överväga att inrätta an-
passade platser för intagna kvinnor med medföljande barn på särskilda anstalter,
där såväl de intagnas som barnens behov kan tillgodoses bättre. Jag är medveten
om att det låga antalet intagna med medföljande barn, anstalternas säkerhets-
klassning och ett beaktande av närhetsprincipen kan påverka förutsättningarna
för sådana platser. Att samla dessa intagna och deras barn på separata familje-
avdelningar skulle dock inte bara gagna barnens behov av utveckling och
stimulans utan även underlätta Kriminalvårdens arbete med anpassade hjälp-
och stödinsatser. Det skulle också bli lättare för myndigheten att se till att den
personal som hanterar de intagna och deras barn har nödvändig utbildning och
kompetens samt att behovet av barnpassning kan tillgodoses.

Gravida intagna
När det gäller gravida intagna har utredningen visat att det inom Kriminal-
vården saknas enhetliga rutiner för läkarbesök och förlossningsplanering samt
att gravida intagna ofta inte får tillräcklig information om de arrangemang som




4
    Uppgifter inhämtade från samtliga kvinnoanstalter den 13 oktober 2017.
                                                                    Dnr 1089-2016        Sid 12 (14)




planeras. Jag har nyligen varit kritisk mot att Kriminalvårdens riskbedömningar
i samband med transporter till sjukvårdsinrättningar för bl.a. gravida intagna
inte i tillräcklig utsträckning har gjorts utifrån individuella och aktuella faktorer,
utan snarare grundats på standardiserade säkerhetsbedömningar (se mitt beslut
den 25 april 2017, dnr 1088-2016).

Jag har förståelse för att det finns säkerhetsaspekter som kan motivera att en
intagen inte i förväg får reda på alla transporttekniska detaljer inför mödravård
och förlossning. Det som enligt min mening är viktigt är dock att anstalterna i
god tid före beräknad förlossning gör en intern planering i samråd med den
aktuella förlossningskliniken. Planeringen bör bl.a. innefatta hur transporten till
sjukhuset ska gå till, hur anstalten ska garantera att personal finns i beredskap,
hur kontakterna med sjukvården ska hanteras och hur tillsynen bör gå till under
själva förlossningen. Vidare är det viktigt att den gravida intagna underrättas
om att anstalten har en detaljerad planering för vad som ska hända när förloss-
ningen sätter igång och att hon får så mycket information som är möjligt om
den planeringen.

Jag vill även i det här sammanhanget betona att det måste göras en nyanserad
och individuell bedömning i varje enskilt fall av vilka säkerhetsarrangemang
som är nödvändiga. Vid den proportionalitetsbedömningen bör såväl den
gravida kvinnans medicinska behov som hennes behov av planering och infor-
mation ges stor vikt.

Intagna med medföljande barn
När det gäller innehållet i verkställigheten har Kriminalvården anfört att
myndigheten erbjuder flera föräldrastödjande insatser i form av bl.a. föräldra-
utbildning som även erbjuds föräldrar med medföljande barn i anstalt. Samtidigt
framgår det av remissvaret att intagna med medföljande barn enligt normaliser-
ingsprincipen är föräldralediga under verkställigheten, vilket påverkar deras
möjligheter att delta i sysselsättning eller andra program.

Jag är medveten om att Kriminalvårdens ansvar för att tillgodose de intagnas
behov av vård- och stödinsatser delvis begränsas av den s.k. normaliserings-
principen. Denna princip innebär att det är de ordinarie myndigheterna som i
första hand ansvarar för de intagnas behov av t.ex. sysselsättningsfrämjande
åtgärder och hälso- och sjukvård även under en verkställighet (se bl.a. prop.
2009/10:135 s. 64). Normaliseringsprincipen utesluter dock inte särlösningar i
vissa fall. Kriminalvården bedriver t.ex. sedan lång tid tillbaka både utbild-
ningar och behandlingsprogram i egen regi inom ramen för innehållet i verk-
ställigheten. Jag vill även framhålla att föräldralediga kvinnor ute i samhället
har helt andra möjligheter att ordna avlastning och barnpassning samt att det
även ofta erbjuds föräldrastödjande insatser i form av bl.a. öppen förskola.
Vidare erbjuds de flesta barn förskoleplats från ett års ålder (se 8 kap. 5 och
6 §§ skollagen 2010:800).
                                                                   Dnr 1089-2016       Sid 13 (14)




För att intagna med medföljande barn i anstalt ska ha en bättre chans att klara
att återanpassa sig i samhället efter att de har avtjänat sitt straff krävs tillgång
till fungerande behandlings- och stödinsatser. Inom Kriminalvården finns redan
i dag flera lämpliga behandlingsinsatser. Enligt min mening är det rimligt att
kräva att Kriminalvården hittar lösningar för att möjliggöra deltagande i sådana
insatser för det fåtal intagna kvinnor som det rör sig om. Det synsättet stämmer
enligt min uppfattning väl överens såväl med Kriminalvårdens uppdrag och
vision som med internationella rekommendationer om att anstalter ska ordna
barnpassning så att kvinnliga intagna kan delta i aktiviteter och återfallsföre-
byggande program.

Mot den bakgrunden anser jag att intagna kvinnor med medföljande barn inte
kan vara hänvisade till att bara vara föräldralediga under sin verkställighet.
Kriminalvården måste i stället se över sina arbetsformer och utveckla sam-
arbetet med berörda myndigheter och externa aktörer för att kunna erbjuda även
dessa intagna ett godtagbart verkställighetsinnehåll utöver föräldraledighet.

Medföljande barn och manliga intagna
Bestämmelsen i fängelselagen om möjligheten att ta med spädbarn i anstalt är
könsneutral. De anstalter som tar emot manliga intagna saknar efter vad som
framkommit kunskap om och erfarenhet av dessa frågor. Kriminalvården bör i
sitt fortsatta arbete förbereda sig på frågan om manliga intagna med medfölj-
ande barn så att myndigheten kan hantera en sådan situation när den blir aktuell.

Kriminalvårdens fortsatta arbete med dessa frågor
Utredningen i det här ärendet har visat att det finns stora brister hos Kriminal-
vården när det gäller myndighetens arbete med intagna med medföljande barn
samt gravida intagna i anstalt.

Av remissvaret det framgår att Kriminalvården har initierat en översyn av
myndighetens styrande dokument i fråga om medföljande barn och gravida
intagna för att säkerställa att barnets bästa tillgodoses på såväl kort som lång
sikt. Kriminalvården avser att i samma syfte även försöka utveckla formerna för
samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting samt Socialstyrelsen i
frågor som rör medföljande barn.

Jag välkomnar den översyn som Kriminalvården har initierat. Det är viktigt att
Kriminalvården i arbetet med dessa frågor inte bara strävar efter att säkerställa
barnens bästa utan även tydliggör och uppmärksammar de intagnas behov.
Kriminalvården måste utveckla sitt samarbete med socialtjänsten, som enligt
socialtjänstlagen har ett särskilt ansvar för barn som riskerar att fara illa.
Myndigheten måste även avsätta egna resurser till arbetet med gravida intagna
och intagna med medföljande barn för att säkerställa en rättssäker och enhetlig
verksamhet som tillgodoser såväl barnens som de intagnas behov.

Kriminalvården har sammantaget påbörjat ett mycket viktigt arbete för att
komma till rätta med de beskrivna bristerna. Det rör sig om angelägna åtgärder
                                                                Dnr 1089-2016     Sid 14 (14)




som måste prioriteras. Jag avser att följa upp dessa frågor, och Kriminalvården
uppmanas att senast den 30 april 2018 redovisa resultatet av myndighetens
översyn till mig.

Ärendet avslutas.
