# Uttalanden om frågor kring beslutsfattande hos Åklagarmyndigheten vid granskning av en frihetsberövad persons brevförsändelser

JO 2026-06-15 dnr 10924-2025

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr
                                                                    2026-06-15               10924-2025             Sid 1 (5)



Stf justitieombudsmannen
Mari Andersson




                    Uttalanden om frågor kring beslutsfattande hos Åklagarmyndigheten
                    vid granskning av en frihetsberövad persons brevförsändelser


                     Beslutet i korthet: En person som var häktad med restriktioner, innefattande bl.a.
                     inskränkningar i rätten att sända och ta emot försändelser, förde i en anmälan till JO
                     fram klagomål om handläggningen av hans brev.
                     Av handlingar som JO hämtade in från Åklagarmyndigheten framgick att en
                     beredningsjurist vid åklagarkammaren hade undertecknat besluten om huruvida
                     brevförsändelserna fick avsändas. Detta gällde även i de fall den häktade hade
                     nekats att skicka breven.
                     En åklagare får i och för sig uppdra åt en anställd vid myndigheten att verkställa s.k.
                     brevgranskning men det är endast åklagaren som får besluta om att en försändelse
                     inte får avsändas. Den ansvariga åklagaren har i JO:s utredning uppgett att
                     beredningsjuristen, i de fall brevförsändelserna hölls kvar, hade stämt av frågan med
                     henne. JO har inte funnit anledning att ifrågasätta den uppgiften. Dock framhåller JO
                     vikten av att dokumentationen i ett ärende avspeglar hur beslutsfattandet i realiteten
                     har gått till och att det inte får råda någon tvekan om vem som har fattat ett beslut.
                     Detta gäller särskilt i ett fall där den enskildes grundläggande fri- och rättigheter är
                     föremål för inskränkning. JO är kritisk till att åklagaren inte säkerställde att
                     dokumentationen uppfyllde dessa krav.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 25 september 2025 förde AA fram
                    klagomål mot Åklagarmyndigheten och en åklagare vid Åklagarkammaren i
                    Örebro. AA, som vid tidpunkten var häktad, uttryckte missnöje bl.a. över att
                    han inte fick skicka brev till sin flickvän trots att åklagaren hade godkänt
                    flickvännen som brevkontakt och att det inte stod något i breven som kunde
                    påverka brottsutredningen.

## Utredning

JO hämtade inledningsvis in handlingar från Åklagarmyndigheten. Av
                    handlingarna, som kom in till JO i mitten av oktober 2025, framgick att en
                    beredningsjurist hade undertecknat besluten om huruvida AA:s brevförsändelser
                    fick avsändas. Detta gällde även i de fall AA nekats att skicka breven.




     Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm     Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
     Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                    E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                  Dnr 10924-2025      Sid 2 (5)




Därefter begärde JO att Åklagarmyndigheten skulle göra en utredning och yttra
sig över det som fördes fram i anmälan gällande åklagarens prövning av
brevförsändelser. Yttrandet skulle särskilt riktas in på frågan om vem som
formellt hade beslutat om att brevförsändelserna inte skulle få avsändas och
möjligheten för en åklagare att delegera en sådan fråga.

Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren BB) yttrade sig till JO den 27 januari
2026, efter att upplysningar hämtats in från kammaråklagaren CC och
kammarchefen DD. Av yttrandet framgår bl.a. följande.

AA häktades den 9 augusti 2025 såsom på sannolika skäl misstänkt för stöld
och häleri. Som häktningsskäl angavs bl.a. att det fanns risk för att han genom
att undanröja bevis eller på något annat sätt skulle försvåra sakens utredning
(s.k. kollusionsfara). Tingsrätten medgav åklagaren tillstånd att meddela AA
restriktioner. Restriktionerna avsåg bl.a. inskränkningar i rätten att sända och ta
emot försändelser. I tiden därefter beslutade tingsrätten vid flera tillfällen om
förlängd tid för åtals väckande och åklagaren medgavs fortsatt tillstånd att
meddela AA samma restriktioner.

Av en tjänsteanteckning, daterad den 13 oktober 2025, framgår att
kammaråklagaren CC den 5 augusti 2025 beslutat att delegera handläggningen
av restriktionspost i ärendet till en beredningsjurist vid åklagarkammaren.
Vidare framgår, av ett delegationsbeslut fattat av kammarchefen den 5 maj
2025, att beredningsjuristen har rätt att på åklagares uppdrag bevaka och
handlägga restriktionspost.

Den 3 september 2025 skickade Kriminalvården en framställan till
åklagarkammaren om prövning av fyra brevförsändelser från AA. Dagen därpå
beslutades att breven inte fick avsändas. Beslutet undertecknades av
beredningsjuristen.

En dryg vecka senare skickade Kriminalvården ytterligare en framställan till
åklagarkammaren om prövning av två brevförsändelser från AA. Den
17 september 2025 beslutades att ett av breven inte fick avsändas. Även det
beslutet undertecknades av beredningsjuristen.

Åklagarmyndigheten redogjorde för upplysningar från kammaråklagaren CC.
enligt i huvudsak följande. Hon har delegerat granskningen av brevförsändelser
i ärendet till beredningsjuristen. Beredningsjuristen har informerats om ärendets
innehåll och karaktär samt specifika ämnen och personer som denne ska vara
uppmärksam på vid granskningen. Överenskommelsen var att
beredningsjuristen skulle föra en dialog med henne vid tveksamheter eller när
bedömningen gjordes att ett brev skulle stoppas. Vid de tillfällen som brev har
stoppats har beredningsjuristen stämt av det med henne, även om det är
beredningsjuristen som har skrivit under beslutet.
                                                                        Dnr 10924-2025        Sid 3 (5)




Vidare redogjorde Åklagarmyndigheten för upplysningar från kammarchefen
DD enligt bl.a. följande. Åklagarkammaren i Örebro har numera en egen rutin
för hantering av delegation av restriktionspost. Tidigare följde kammaren en
rutin som Åklagarkammaren i Karlstad tagit fram. Den är dock i stort sett
likalydande med kammarens nuvarande rutin, som har diskuterats och påmints
om på kammaren.

Åklagarmyndigheten bifogade till yttrandet ett utdrag ur den lokala föreskriften
om restriktionspost vid Åklagarkammaren i Örebro, som DD hänförde sig till i
sina lämnade upplysningar. Av föreskriften framgår bl.a. följande.

      I häktade ärenden med restriktioner har åklagaren möjlighet att delegera
      genomläsning och handläggning av restriktionsposten till beredningsjurist. En
      tjänsteanteckning om att delegation finns av genomläsning och handläggning ska
      göras i det enskilda ärendet. Vidare ska notering om vem som har delegation
      framgå av Ärendeanteckning i Cåbra [Åklagarväsendets ärendehanteringssystem
      för brottmål, JO:s anm.]. Åklagaren ska därutöver lämna instruktion till
      beredningsjuristen gällande delegationen. Beredningsjuristen fattar själv beslut
      och skriver under med eget namn och tjänstetitel samt anger ”Enligt uppdrag av
      åklagare NN”.
Åklagarmyndigheten redogjorde vidare för relevant rättslig reglering. I samband
med det upplyste myndigheten om att riksåklagaren i december 2023 beslutat
att kammarchefer får utse anställda på kammaren att vara behöriga att verkställa
s.k. brevgranskning enligt häkteslagen. Vidare upplystes om att detta även
framgår av myndighetens arbetsordning.

Därefter redovisade Åklagarmyndigheten följande bedömning.

      Inledningsvis kan jag konstatera att AA var häktad på grund av kollusionsfara
      och att åklagaren hade beviljats tillstånd att meddela restriktioner avseende rätten
      att sända och ta emot försändelser. Det fanns därmed lagliga förutsättningar att
      granska och kvarhålla AA:s försändelser.
      Kammarchefens beslut att delegera handläggning av restriktionspost till
      beredningsjuristen har haft stöd i häktesförordningen och Åklagarmyndighetens
      arbetsordning och åklagaren har lämnat i uppdrag till beredningsjuristen att
      handlägga restriktionsposten i ärendet. Eftersom det endast är åklagare som får
      besluta om att kvarhålla brevförsändelser har delegationen och uppdraget dock
      inte kunnat omfatta sådana beslut.
      Besluten den 3 [rätteligen 4, JO:s anm.] respektive 17 september om att AA:s
      brevförsändelser inte fick avsändas har undertecknats i eget namn av
      beredningsjuristen. Även om det av åklagarens upplysningar framgår att besluten
      har stämts av med henne ger beslutens utformning vid handen att de är fattade av
      beredningsjuristen vilket inte är tillåtet. Åklagaren borde för det fall hon vid
      avstämningen ansåg att breven skulle hållas kvar ha skrivit under beslutet själv
      eller sett till att beslutet utformades så att det klart framgick att det var hon som
      var beslutsfattare.
      Jag kan konstatera att åklagarkammarens rutin i sin utformning kan leda till
      missförstånd i frågan om vad delegationen kan omfatta då den inte tydliggör att
      beslut om kvarhållande enbart får fattas av åklagaren.
      Frågan om delegation av brevgranskning kommer att uppmärksammas inom
      myndigheten.
                                                                  Dnr 10924-2025       Sid 4 (5)




Rättslig reglering
Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot undersökning av brev eller
annan förtrolig försändelse (se 2 kap. 6 § första stycket regeringsformen). Av
artikel 8.1 i Europakonventionen följer också att var och en har rätt till respekt
för bl.a. sin korrespondens. Skyddet får dock – under vissa närmare angivna
förutsättningar – begränsas genom lag (se 2 kap. 20 och 21 §§ regeringsformen
samt artikel 8.2 i Europakonventionen).

I 24 kap. 5 a § första stycket rättegångsbalken föreskrivs bl.a. att om rätten
beslutar att häkta någon ska den samtidigt på begäran av åklagaren pröva om
och i så fall på vilket sätt den häktades kontakter med omvärlden ska få
inskränkas. Tillstånd till sådana restriktioner får meddelas endast om det finns
risk för att den misstänkte undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar sakens
utredning.

I häkteslagen finns allmänna bestämmelser om vilka inskränkningar som kan
göras när en intagen har restriktioner, bl.a. i rätten att sända och ta emot
försändelser och i vilka fall en sådan försändelse får granskas (se 3 kap. 6–8 §§
samt 6 kap. 1 § och 2 § 7 häkteslagen).

Om en brevförsändelse ska granskas sänds försändelsen till åklagaren, som
bestämmer om den kan vidaresändas (se Lindberg, Straffprocessuella
tvångsmedel, 2022, version 5, JUNO, s. 932). Åklagaren får även uppdra åt en
anställd vid bl.a. Åklagarmyndigheten att verkställa brevgranskningen (se 25 §
häktesförordningen). Det är dock endast åklagaren som får besluta om att en
försändelse ska hållas kvar (se Lindberg, a.a., s. 933 med däri angiven
hänvisning).

Bedömning
Min granskning har omfattat hur beslutsfattandet avseende de nekade
brevförsändelserna har gått till. Jag kommer alltså inte att uttala mig om de
restriktioner som AA meddelades eller bedömningen att breven inte fick
avsändas.

Som redovisats i det föregående är ett beslut om att en försändelse inte får
avsändas förbehållet åklagaren. I det aktuella fallet har besluten om att neka
avsändande av försändelserna undertecknats av en beredningsjurist. Av
dokumentationen kan inte utläsas annat än att besluten också har fattats av
denne. Kammaråklagaren CC har emellertid i de upplysningar som lämnats
inför yttrandet till JO uppgett att beredningsjuristen i dessa fall har stämt av
frågan med henne. Det finns ingen anledning för mig att ifrågasätta den
uppgiften, även om den närmare innebörden av nämnda avstämning inte
framstår som helt klar. Jag vill dock framhålla att det naturligtvis är centralt att
dokumentationen i ett ärende avspeglar hur beslutsfattandet i realiteten har gått
till och att det inte får råda någon tvekan om vem som har fattat ett beslut. Detta
gäller särskilt i ett fall där den enskildes grundläggande fri- och rättigheter är
                                                                   Dnr 10924-2025    Sid 5 (5)




föremål för inskränkning. Jag är sammantaget kritisk till att CC inte säkerställde
att dokumentationen uppfyllde dessa krav.

Med anledning av att CC upprättade tjänsteanteckningen om den lämnade
delegationen först efter det att JO begärt att få del av handlingar i ärendet vill
jag vidare understryka vikten av att även sådant framgår av dokumentationen.

Eftersom Åklagarmyndigheten inom ramen för sin utredning inte har hämtat in
upplysningar från den beredningsjurist som var utsedd att utföra
brevgranskningen vill jag därutöver påminna om myndigheters skyldighet att
biträda JO vid en utredning så att det finns ett fullgott beslutsunderlag (se
JO 2024 s. 449, dnr 5614-2023).

Avslutningsvis ser jag positivt på att Åklagarmyndigheten kommer att
uppmärksamma frågan om delegation av brevgranskning inom myndigheten.

Vad AA i övrigt har fört fram ger inte anledning till någon åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av stf JO Mari Andersson. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Lovisa Johansson har föredragit ärendet och
byråchefen Nils Västberg har deltagit i beredningen.
