# Tillämpning av språklagen (2009:600); fråga om krav på att ansökningar om anställning och befordran ska vara skrivna på engelska

JO 2011-08-31 dnr 1098-2010

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                        Sid
                                                                           2011-08-31              1098-2010                1 (10)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Tillämpning av språklagen (2009:600); fråga om krav på att ansökningar
                        om anställning och befordran ska vara skrivna på engelska

## Anmälan

I en anmälan till JO påtalade AA m.fl. att flera högskolor i Sverige, bl.a. Göteborgs
                        universitet, Kungliga Tekniska högskolan (KTH) och Sveriges lantbruksuniversitet
                        (SLU), kräver att ansökningar om anställning och befordran ska vara skrivna på
                        engelska. Anmälarna anförde bl.a. att detta saknar stöd i språklagen och att det
                        ”alltid ska vara möjligt att skriva en anställningsansökan eller driva ett
                        befordringsärende på svenska för en svensk medborgare till en svensk myndighet”.

                        Till anmälan hade fogats en ledighetskungörelse från Göteborgs universitet,

                        Naturvetenskapliga fakulteten, avseende en tillsvidareanställning som
                        universitetslektor i Kulturvård – särskilt landskapsvård. I kungörelsen angavs bl.a.
                        att ”Ansökan ska vara skriven på engelska”.

## Utredning

Rektorerna för Göteborgs universitet, KTH och SLU anmodades att inkomma med
                        utredning och yttrande över vad som hade framförts i anmälan till JO.

                        I sitt remissvar anförde rektor för Göteborgs universitet bl.a. följande (åberopade
                        bilagor har här utelämnats).
                                  Göteborgs universitet har två styrdokument gällande språkfrågor; Språkpolicy
                                  fastställt av Styrelsen 2006-06-08 Dnr A 11 2598/06 och Handlingsplan för
                                  språkfrågor vid Göteborgs universitet 2010-2012 fastställd av rektor 2010-02-22
                                  Dnr A 11 1181/07 (bifogas). Inget av dessa dokument innefattar något som står i
                                  strid med gällande språklag.
                                  Universitetets språkpolicy framhåller bland annat att Göteborgs universitet skall vara
                                  ett attraktivt universitet för utländska forskare, lärare och studenter inom och utom
                                  Norden. Här framhålls också att en förutsättning för hög internationell kvalitet i
                                  forskningen är internationella kontakter och internationell kvalitetsgranskning. Detta
                                  ska ställas i relation till att tjänstetillsättningsförfarandet vid högre tjänster inte
                                  sällan kräver att sakkunnig expertis anlitas inom den internationella
                                  forskarkompetensen och därmed också utanför det svenska språkområdet.
                                  Anmälan refererar när det gäller Göteborgs universitet till en ledigkungörelse av ett
                                  universitetslektorat i Kulturvård – särskilt landskapsvård vid Naturvetenskapliga



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                         Dnr 1098-2010     Sid 2 (10)




      fakulteten 2009-12-17 Dnr E 324 3978/09. Naturvetenskapliga fakultetsnämnden har
      gjort en utredning och yttrat sig i ärendet (bifogas).
      ---
Naturvetenskapliga fakultetsnämnden anförde bl.a. följande.

## Utredning

Det är inte korrekt, som [anmälarna] låter påskina, att Naturvetenskapliga fakulteten
      vid Göteborgs universitet kräver att anställningsansökningar alltid ska vara skrivna
      på engelska.
      Under 2009 ledigkungjorde Naturvetenskapliga fakulteten totalt 79 tillsvidare- och
      visstidsanställningar, varav 72 anställningar inom kategorierna tekniskt-,
      administrativt-, och annan undervisande och forskande personal, och sju
      läraranställningar (enligt högskoleförordningens definition härav (HF 4:1)) –
      närmare bestämt en professur, fem lektorat och en forskarassistent. I ingen av de
      förenämnda 72 ledigkungörelserna fanns krav på att anställningsansökningar skulle
      vara skrivna på engelska. Det är däremot korrekt att det i ledigkungörelserna till
      professuren och i fyra av de fem lektoraten samt till forskarassistenten fanns krav på
      engelska. Det vill med andra ord säga att i 91 % av ledigkungörelserna fanns ej krav
      på ansökningar på engelska. Det finns alltså inget slentrianmässigt användande av
      krav på engelska – vilket också med all tydlighet framgår om man beaktar att
      ledigkungörelsen av anställningen som universitetslektor i kulturvård, särskilt
      landskapsvård (Dnr E 324 3978/09) från 2009-12-17 som [anmälarna] hänvisar till i
      sin anmälan följdes av en ”systerutlysning” samma dag vid samma institution. Den
      2009-12-17 utlystes nämligen också ett annat lektorat i kulturvård, närmare bestämt
      en anställning som universitetslektor i kulturvård, särskilt trädgårdens hantverk och
      odling (Dnr E 324 3980/09). Här fanns ej krav på engelska. /- - -/

## Yttrande

Nio av tio ledigkungörelser vid Naturvetenskapliga fakulteten innehåller alltså inget
      krav på att ansökningarna ska vara på engelska. När det gäller den sista tiondedelen
      rör det sig uteslutande om ledigkungörelser av anställning som lärare – men, som
      sagt, inte alla läraranställningar.
      Beredning av anställning som lärare regleras av högskoleförordningen och häri finns
      krav på att fakultetsnämnden eller motsvarande organ ska hämta in yttranden från
      minst två personer som är särskilt förtrogna med anställningens ämnesområde vid
      anställning av professorer och lektorer (HF 4 kap. § 21). Av 11 kap. 9 § andra
      stycket regeringsformen anges vidare att det vid tillsättning av statlig tjänst endast
      ska fästas avseende vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. 14 § lagen
      om offentlig anställning stadgas att vid anställning ska avseende bara fästas vid
      sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Skickligheten ska sättas främst, om
      det inte finns särskilda skäl för något annat. Av 4 § anställningsförordningen
      framgår att myndigheten vid anställning utöver skickligheten och förtjänsten också
      ska beakta sådana sakliga grunder som stämmer överens med allmänna
      arbetsmarknads-, jämställdhets-, social- och sysselsättningspolitiska mål.
      För att på ett fullgott sätt leva upp till nämnda lagar och förordningar krävs allt
      oftare att sakkunniga – det vill säga de personer som är särskilt förtrogna med
      anställningens ämnesområde – utses bortom Sveriges gränser; utanför det svenska
      språkområdet. Det kan i sammanhanget nämnas att gällande ovannämnda
      läraranställningar har tretton sakkunniga blivit utsedda och att endast fem av de
      tretton sakkunniga är verksamma i Sverige – och att bland de tretton sakkunniga
      finns åtta olika nationaliteter representerade. Internationalisering ligger så att säga i
      vetenskapens – och inte minst naturvetenskapens – natur och uppmuntras i alla
      övriga sammanhang. Men även om man bortser härifrån är dagens forsknings-
      områden många gånger präglade av en så pass hög grad av specialisering att man
      oftast är nästintill tvungen att vända sig till utlandet om man vill undvika att hamna i
                                                                        Dnr 1098-2010    Sid 3 (10)




      jävsituationer mellan sakkunniga och sökande. Det är med andra ord inte sällan att
      intresseavvägningen mellan svenska eller engelska måste ske utifrån
      förvaltningslagen. Av ovanstående framgår att nio av tio ledigkungörelser inte ställer
      krav på att engelska ska användas och att krav på engelska endast används vid
      läraranställningar, men inte alla läraranställningar. Vidare har det gällande dessa
      läraranställningar framgått att kravet på engelska ej tillämpas slentrianmässigt vilket
      visar sig tydligt i och med att engelska var ett krav respektive ej ett krav vid två
      ledigkungörelser samma dag vid samma institution vid Naturvetenskapliga
      fakulteten. Kravet på engelska används alltså endast i begränsad omfattning och
      endast när det är sakligt motiverat (och det ska vidare noteras att det i
      ledigkungörelserna alltid finns angivit att sökande förväntas att inom två år kunna
      undervisa på svenska om ansökan på engelska krävs). Det ska i sammanhanget
      vidare framhållas att kravet på engelska relaterar till de facto bedömningen av
      sökandens skicklighet och ej till myndighetens bekvämlighet och vidare att kravet på
      engelska gäller själva utformningen av jämförbara ansökningar och därmed
      möjlighet till en adekvat och rättvis sakkunniggranskning och alltså inte på något
      sätt påverkar sökandes möjlighet att i övrigt kommunicera med myndigheten – det
      vare sig i form av ta del av beslut, protokoll, inkomma med förfrågningar eller att
      överklaga myndighetens beslut.
      Sammanfattningsvis anser inte Naturvetenskapliga fakulteten att fakulteten genom
      sitt förfarande bryter eller har brutit mot språklagen vid det att fakulteten alltid
      använder svenska som förvaltningsspråk inom kärnområdet för myndighetens
      verksamhet samt att universitetet utanför kärnområdet för myndighetens verksamhet
      endast använder engelska när verksamhetsområdes särskilda förutsättningar så
      kräver.
      Eftersom den potentiella räckvidden av språklagens tillämpning har vida
      implikationer för förutsättningarna för att bedriva forskning i en internationell miljö
      ser Naturvetenskapliga fakulteten det som angeläget att lyfta fram J0:s egen kritik av
      lagstiftningen. I ”Tillämpning av språklagen; fråga om krav på att ansökningar om
      forskningsanslag ska vara skrivna på engelska” (Beslutsdatum: 2009-10-27,
      Diarienummer: 1811-2008) skriver justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger
      under rubriken 'Allmän bedömning av rättsläget' att: ”I propositionen [Prop.
      2008/09:153] hävdas att det inte finns någon motsättning mellan internationalisering
      och ett värnande av svenskan som huvudspråk. Enligt min mening är forskning och
      utbildning emellertid tydliga exempel på områden där en sådan motsättning finns.”
      Naturvetenskapliga fakulteten instämmer i denna kritik och vill också understryka
      att om universitetet ska översätta ansökningar till annat språk medför det, speciellt
      med tanke på ansökningarnas voluminösa omfattning och komplexa innehåll, ökade
      kostnader och inte minst en icke oväsentlig förlängning av handläggningstiderna.
      Sist men inte minst är det också viktigt framhålla att rättssäkerheten kan lida skada:
      komplexiteten och fackterminologin i allmänhet och forskningens specialisering i
      synnerhet medför att det i princip nästintill endast är forskarna själva som kan
      översätta ansökningarna. Om universiteten låter översätta ansökningarna är risken
      för betydelseglidningar liksom rena felöversättningar påtaglig, vilket inte ligger i
      någons intresse och som öppnar upp för överklagande.
I sitt remissvar anförde rektor för KTH följande.

      Vid KTH har svenskan redan före språklagens (2009:600) ikraftträdande varit
      myndighetsspråket, vilket bland annat innebär att interna regler, närmare
      anvisningar, vägledningar och beslut avfattats på svenska. Dokumenten översätts när
      så behövs till engelska. Detta har gällt och gäller även idag generellt vid KTH och
      således även i anställnings- och befordringsärenden.
      Den forskningsverksamhet som bedrivs vid KTH är sedan länge starkt
      internationaliserad och internationaliseringstrenden har under en följd av år blivit
      alltmer påtaglig. I de flesta av de ämnesområden som finns representerade vid KTH
      är engelska det vetenskapliga språket, vilket medför att en stor del av våra lärare och
      tillika forskare dagligen använder engelska i sitt arbete med internationella kolleger
                                                                       Dnr 1098-2010     Sid 4 (10)




      och vid publicering av vetenskapliga artiklar. Under 2000-talet har en ökad
      internationalisering av den svenska högskoleutbildningen skett vilket bland annat
      kommit till uttryck i SFS 2006:1053 genomförda författningsändringar och i
      propositionen 2004/05:162 Ny värld – ny högskola. KTH:s roll är idag att vara ett
      nationellt och internationellt universitet. Detta innebär bland annat att KTH under
      2009 givit engelskspråkig undervisning i 51 program på avancerad nivå, att
      samarbetet med partneruniversitet utomlands ökat och att antalet inresande studenter
      ökat.
      Vid anställning av vissa lärarkategorier ska enligt gällande författning yttranden
      inhämtas från personer som är särskilt förtrogna med ämnesområdet för aktuell
      anställning (sakkunniga). De sakkunniga ska bedöma sökandes vetenskapliga
      respektive pedagogiska skicklighet. Mot ovan nämnda bakgrund ingår vid
      beredningen av ärende om anställning som lärare bland de sakkunniga expertis från
      det internationella vetenskaps- och utbildningssamhället i de flesta av vid KTH
      representerade ämnesområdena. KTH har sedan 1998 ställt krav på att ansökan om
      anställning som lärare ska skrivas på engelska. Tillämpningen har varit och är den
      att en inkommen ansökan skriven på svenska alltid beaktas. När en ansökan avfattad
      på svenska kommer in tillfrågas den sökande om denne själv vill översätta ansökan
      till engelska. I de fall den sökande inte har möjlighet göra detta svarar KTH för att
      ansökan översätts. Syftet med kravet har varit att underlätta/effektivisera
      beredningen av anställningsärendena. En på svenska ingiven ansökan medför en viss
      fördröjning i handläggningen av anställningsärendet i de fall där internationell
      expertis behövs vid bedömningen av vetenskaplig respektive pedagogisk
      skicklighet.
      KTH anser att starka skäl talar för att en ansökan om anställning som lärare i regel
      bör ges in på engelska. Den nuvarande lydelsen framställer dock detta som ett
      absolut krav vilket inte är förenligt med språklagens bestämmelser och inte heller
      ger en korrekt bild av KTH:s handläggning av ansökningar till läraranställning
      skrivna på svenska. KTH ser nu över lydelsen för i ärendet aktuell anvisning.
I sitt remissvar anförde rektor för SLU följande.

      SLU har som myndighet självfallet en nationell roll i vilken svenska är
      huvudspråket. Samtidigt har SLU som universitet också en tydlig internationell roll.
      SLU:s övergripande uppdrag är enligt regleringsbrevet att utveckla kunskapen om de
      biologiska naturresurserna och människans förvaltning och hållbara nyttjande av
      dessa. Detta är ett tydligt internationellt uppdrag som inte kan genomföras på
      svenska.
      I vår vetenskapliga verksamhet är engelska därför det huvudsakliga arbetsspråket.
      Nästan alla doktorsavhandlingar och vetenskapliga artiklar skrivs på engelska. Det
      internationella uppdraget påverkar vår rekrytering och anställning av lärare. Enligt
      högskoleförordningen (15 §) ska som bedömningsgrunder vid anställning av lärare
      gälla graden av sådan skicklighet som är ett krav för behörighet för anställning. För
      en lärare vid SLU måste skickligheten bedömas i ett internationellt perspektiv.
      Därför är det ofta nödvändigt att tillkalla utländska forskare för att bedöma de
      sökandes skicklighet.
      För att göra en sådan bedömning måste de sakkunniga ha tillgång till allt material på
      engelska. I de allra flesta fall finns de sökandes meritförteckning och publikationer
      redan på engelska så detta vållar normalt inga svårigheter för de sökande. Den som
      eventuellt vill skriva själva ansökan på svenska har möjligen formell rätt att göra
      detta och SLU har möjligen formell skyldighet att översätta den till engelska inför en
      internationell kvalitetsbedömning. Vid en översättning av sådant vetenskapligt
      kvalificerat material finns det dock uppenbara risker av översättningsfel som kan
      vara till den sökandes nackdel. Vi bedömer att de sökande av lärartjänster vid SLU
      inser detta varför det vid SLU inte kommer att vara något problem. Däremot skulle
      det leda till utomordentliga problem om SLU skulle kräva att allt material vid en
      ansökan skulle skrivas på svenska.
                                                                       Dnr 1098-2010    Sid 5 (10)




Anmälarna kommenterade remissvaren och anförde bl.a. följande:

      [- - -] vår anmälan gällde rätten att skriva anställningsansökningar och driva
      befordringsärenden på svenska vid Sveriges universitet och högskolor, d.v.s. det
      skall alltid vara möjligt att kommunicera med svenska myndigheter på svenska [- - -]
      Denna rätt är enligt vår uppfattning ovillkorlig. Frågan huruvida det är lämpligt att
      skriva en anställningsansökan respektive att driva ett befordringsärende på svenska
      eller inte, kan inte avgöras utifrån språklagen utan kan enbart användas som
      argument. Det gäller även frågan om externa bedömare/sakkunniga [- - -]

Bedömning
Språklagen och dess förarbeten
Den 1 juli 2009 trädde språklagen (2009:600) i kraft. Förarbetena till lagen finns
framför allt i prop. 2008/09:153, som i sin tur bygger på Språklagsutredningens
betänkande Värna språken – förslag till språklag (SOU 2008:26).

Språklagen innehåller bl.a. bestämmelser om språkanvändning i offentlig
verksamhet. Lagen stadgar att svenska är huvudspråk i Sverige (4 §). Som
huvudspråk är svenskan samhällets gemensamma språk, som alla som är bosatta i
Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla
samhällsområden (5 §). Det allmänna har ett särskilt ansvar för att svenskan
används och utvecklas (6 §). Språket i domstolar, förvaltningsmyndigheter och
andra organ som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet är svenska (10 §).
Myndigheter har ett särskilt ansvar för att svensk terminologi inom deras olika
fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas (12 §).

Lagstiftaren kan på särskilda områden besluta om andra principer. Det framgår av
lagens 3 §. Där stadgas att om en annan lag eller en förordning innehåller någon
bestämmelse som avviker från språklagen, gäller den bestämmelsen. Språklagens
krav utgör alltså huvudregler, som ska tillämpas så länge det inte finns undantag i
lag eller förordning.

Innebörden av att svenska är huvudspråk i Sverige utvecklas i förarbetena (a. prop.
s. 17):

      Som huvudspråk ska svenskan vara det samhällsbärande språket i Sverige. Konkret
      innebär det att all offentlig verksamhet bygger på svenska språket. Lagar stiftas och
      publiceras på svenska, handläggningsspråket vid förvaltningsmyndigheter och
      domstolar är svenska och kommunikation med myndigheterna kan alltid ske på
      svenska. Beslut och andra viktigare handlingar som ska expedieras upprättas som
      huvudregel på svenska och information till allmänheten om offentlig verksamhet
      finns alltid på svenska.
      Svenskans ställning som huvudspråk innebär att det är samhällets gemensamma
      språk som ska följa samhällsutvecklingen i stort, t.ex. i fråga om vokabulär och
      terminologi, och därigenom kunna användas inom alla sektorer av samhället. Som
      samhällets gemensamma språk bör alltså svenskan vara ett komplett språk.
      Denna roll som svenska språket har i samhället betyder att det ska vara tillräckligt
      för den som verkar och bor i Sverige att behärska svenska för att kunna delta i
      samhällslivet och ta tillvara sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter. Den
      enskilde ska alltså kunna utgå från att han eller hon vid kontakter med myndigheter
      alltid har möjlighet att kommunicera – muntligt och skriftligt – på svenska.
                                                                       Dnr 1098-2010     Sid 6 (10)




Bestämmelsen i 10 § är avsedd att ge uttryck för vad som sedan lång tid tillbaka
gäller i Sverige, nämligen att de offentliga organen arbetar på svenska, skriftligt
såväl som muntligt (a. prop. s. 48). Som övergripande motivering för införandet av
en regel med denna innebörd anfördes i propositionen under rubriken
Offentlighetsprincipen följande (a. prop. s. 29).

      Som en konsekvens av att det i språklagen uttryckligen anges att svenskan har
      ställning som huvudspråk, bör frågor om språkanvändning inom den offentliga
      verksamheten, dvs. inom domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ som
      fullgör uppgifter i offentlig verksamhet, regleras i språklagen.
      För att bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet i realiteten ska fylla
      sin funktion är det väsentligt att de handlingar som blir allmänna är skrivna på
      svenska, liksom att handlingar skrivna på ett annat språk än svenska och som lämnas
      in till myndigheten översätts i rimlig utsträckning, om de inte bedöms sakna
      betydelse.
      Beslut och domar men även – som huvudregel – andra handlingar som blir allmänna
      ska därför upprättas på svenska. Även då en handling översätts till ett annat språk för
      att en enskild mottagare ska kunna tillgodogöra sig innehållet bör handlingen finnas
      i original på svenska i ärendet.
      ---
Av förarbetena framgår vidare att lagstiftaren tänkt sig ett s.k. kärnområde som
omfattar sådana förfaranden och allmänna handlingar som är av särskilt stor
betydelse inom den offentliga verksamheten, såsom den politiska beslutsprocessen,
domstolsförhandlingar, domar, protokoll, beslut, föreskrifter,
verksamhetsberättelser och andra dokument av liknande karaktär. De behov av
framställningar på andra språk som kan finnas här får, sägs det, tillgodoses genom
översättning från de svenska originalen (se a. prop. s. 29).

Utanför kärnområdet är det enligt förarbetena naturligt att det kan förekomma
kommunikation på andra språk än svenska. Som exempel anges ”skriftväxling och
andra kontakter mellan svenska myndigheter och utländska myndigheter och
internationella organisationer, muntlig kommunikation mellan företrädare för
myndigheter och medborgare, t.ex. i invandrartäta områden”. Vidare omnämns den
speciella situation som kan råda vid Sveriges utlandsmyndigheter, där det
regelmässigt finns lokalanställda som inte talar svenska (se a. prop. s. 29 f.) I
författningskommentaren anges även att bestämmelsen inte är ”avsedd att utgöra en
begränsning av möjligheten att t.ex. inom forskning och utbildning bedriva
verksamhet på andra språk än svenska för att möjliggöra ett deltagande på ett
integrerat och konkurrenskraftigt sätt i det internationella forskningssamfundet”
(a. prop. s. 48).

Närmare om språklagens tillämpning inom utbildning och forskning
Ett flertal remissinstanser lyfte fram de tillämpningssvårigheter som lagförslagen
enligt dessa instanser skulle innebära på utbildnings- och forskningsområdena.
Vetenskapsrådet ställde uttryckligen frågan om lagförslaget innebar att
forskningsansökningar måste skrivas på svenska och Högskoleverket ansåg att det
behövdes ett undantag för högskoleområdet. I propositionen kommenterades detta
på följande sätt (a. prop. s. 30):
                                                                       Dnr 1098-2010    Sid 7 (10)




      Som vi har framhållit är den föreslagna regleringen övergripande. Vad som konkret
      kan förväntas av enskilda myndigheter – t.ex. universitet och högskolor – får
      avgöras dels med utgångspunkt i språklagens regler, dels utifrån respektive
      verksamhetsområdes särskilda förutsättningar. När det gäller utbildnings- och
      forskningsområdet är givetvis de internationaliseringssträvanden som kommit till
      uttryck i bl.a. propositionen Ett lyft för forskning och innovation en central faktor
      som måste vägas in när myndigheterna ska tillämpa språklagens bestämmelser
      utanför kärnområdet. Som vi har understrukit tidigare finns det dock inte någon
      motsättning mellan internationalisering och ett värnande av svenskan som
      huvudspråk.
      Den föreslagna bestämmelsen är alltså en huvudregel där kärnområdet är
      språkanvändningen i sådana förfaranden och allmänna handlingar som är av särskilt
      stor betydelse inom den offentliga verksamheten. Som har framgått ovan under 5.4
      innebär språklagen inte att det ställs undantagslösa krav på viss språkanvändning;
      inom vissa sektorer förutsätter verksamheten att andra språk kan användas.
I det avsnitt hänvisningen avser behandlas svenskans användning och utveckling
inom högre utbildning och forskning under en särskild rubrik (se a. prop. s. 20).
Där noteras att det på svenska universitet och högskolor förekommer en utbredd
användning av engelska, särskilt inom de naturvetenskapliga områdena. Att
använda andra språk än svenska är i många fall nödvändigt för att stärka
forskningens internationalisering, sägs det vidare. Efter att ha pekat på den
medvetenhet, som finns inom universitet och högskolor om hur användningen av
engelska kan påverka de nationella språkens ställning, övergick lagstiftaren till
behovet av att väga skilda intressen mot varandra (a. st.):
      Värdet av att använda svenskan får vägas mot behovet att i vissa fall använda andra
      språk inom särskilda verksamhetsområden, och i konkreta fall kan sådana
      överväganden leda till att det bedöms lämpligt eller nödvändigt att använda andra
      språk.
      I den föreslagna språklagen ställs i och för sig inte några krav på att språket för
      forskning och utbildning ska vara svenska. Vad som ska gälla inom forskning och
      undervisning bestäms av myndigheterna på området efter överväganden kring
      relevanta faktorer inom verksamhetsområdet. För att förtydliga möjligheten att
      använda andra språk än svenska inom forskning och högre undervisning överväger
      regeringen en sådan ändring av högskoleförordningen. Det är självklart så att det
      engelska språket även fortsättningsvis kommer att spela en stor roll i det svenska
      högskoleväsendet. Det allmännas särskilda ansvar för att svenskan används och
      utvecklas innebär dock att man bör överväga hur detta ansvar uppfylls på mest
      ändamålsenliga sätt. Den enskilde forskarens fristående ställning innebär också att
      det är han eller hon som avgör vilket språk som används i olika sammanhang inom
      forskningen.
Allmän bedömning av rättsläget
JO har i flera ärenden behandlat frågor som rör tillämpningen av språklagen. Ett
ärende, dnr 1811-2008, rörde fråga om krav på att ansökningar om
forskningsanslag skulle vara skrivna på engelska. I beslut den 27 oktober 2009
anförde justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger bl.a. följande.

      Av förarbetena framgår således att lagstiftaren varit väl medveten om de
      invändningar som från forskningshåll kan resas mot de krav som numera finns i
      språklagen. På ett flertal ställen förekommer hänvisningar till de behov som kan
      finnas inom särskilda verksamheter och till de avvägningar som där kan behöva
      göras. Något undantag infördes dock inte i lagen, varken allmänt eller specifikt för
      forskningens del. Frågan är då hur rättsläget ska tolkas.
                                                                           Dnr 1098-2010          Sid 8 (10)




Inför besvarandet av den frågan finns det inledningsvis skäl att notera två tydliga
utgångspunkter i språklagens regler om det svenska språkets ställning. Den första är
att svenskan är vad som kan betecknas som förvaltningsspråk och ska användas i det
allmännas kärnverksamheter, det s.k. kärnområdet. Regleringen är tvingande; här får
andra språk inte användas. Den andra är att svenskan såsom huvudspråk härutöver
ska kunna användas inom alla samhällsområden. Utanför kärnområdet är regleringen
avsedd att vara flexibel. Det innebär dock inte att myndigheter kan göra fria
lämplighetsöverväganden; huvudregeln är att svenska ska användas.
Möjligheten att utanför kärnområdet frångå huvudregeln framkommer i förarbetena.
Den saknar dock helt förankring i lagtexten. I frånvaro av tydligare vägledning får
regleringen fyllas ut med hjälp av allmänna principer. Jag tolkar därvid rättsläget på
följande sätt.
Intresset av att utanför kärnområdet använda ett annat språk måste alltid vägas mot
det allmännas ansvar för det svenska språkets användning och utveckling. Undantag
från språklagens krav ska motiveras av sakliga skäl. De får inte sträcka sig längre än
vad som är nödvändigt i det särskilda fallet. Enbart det förhållandet att användandet
av ett annat språk kan te sig bekvämt eller rationellt från den enskilda myndighetens
synpunkt är inte tillräckligt. Behovet ska granskas och alternativa lösningar prövas,
såsom möjligheten att utnyttja översättningar. Man måste vidare skilja mellan
situationer där frågan är om det ska vara tillåtet för myndigheter att använda
utländska språk och situationer där frågan gäller den enskildes möjlighet att inför
myndigheten bruka svenska. Medan en myndighet i enlighet med det nyss sagda har
en viss frihet att inom sin verksamhet använda t.ex. engelska måste den säkerställa
att svenska kan brukas när enskilda kommunicerar med och inhämtar information
från myndigheten.

Kravet på användning av svenska ställt mot behovet av att bedriva forskning i en internationell
miljö
I propositionen hävdas att det inte finns någon motsättning mellan
internationalisering och ett värnande av svenskan som huvudspråk. Enligt min
mening är forskning och utbildning emellertid tydliga exempel på områden där en
sådan motsättning finns. Flera av de risker för det svenska språkets framtid som
beskrivits i lagstiftningsärendet och som gett upphov till den införda regleringen är
synliga inom denna samhällssfär. Det gäller det som i ärendet kallats risken för
domänförluster, dvs. den utarmning som blir resultatet när ett annat språk ersätter
svenskan inom ett visst samhällsområde, något som redan synes ha inträffat inom
flera centrala forskningsfält. Det gäller även för s.k. kapacitetsförluster, dvs. att
exempelvis universitetslärare hänvisas till att undervisa på ett annat språk än sitt
modersmål, med risk för att lärarens pedagogiska kapacitet begränsas. Ett av syftena
med språklagen är att motverka effekter av detta slag, vilket bl.a. kommer till uttryck
i den bestämmelse som anger att myndigheter ska se till att svensk terminologi inom
olika fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas (12 §). Det står samtidigt
klart att krav på svensk språkanvändning i vetenskapliga sammanhang kan vara till
hinder för det internationella utbyte som forskningen överlag är helt beroende av.
Förarbetena andas som framgått förståelse för synpunkter av det slaget och det är
tydligt att lagstiftaren vill se svensk forskning som en del i det internationella
forskningssamfundet. Det är således fråga om intressen som löper uppenbar risk att
komma i konflikt med varandra och som på ett så konstruktivt sätt som möjligt får
lov att sammanjämkas.
Eftersom det i lagstiftningen saknas särskilda regler för forskningsområdet måste
utgångspunkten därvid vara de rättsregler som uppställts i språklagen, inklusive de
principer som i enlighet med vad som redovisats ovan kan utläsas ur lagstiftningen.
Merparten av verksamheten inom universitets- och forskningsvärlden – såsom
utförandet av undervisning och forskning – hör inte till det s.k. kärnområdet. Av
språklagen följer således inte – för att ta några självklara exempel – att undervisning
alltid ska ske på svenska eller att utländsk kurslitteratur inte skulle få förekomma.
Men den centrala förvaltningen hör till kärnområdet. Av språklagen och av det som
                                                                           Dnr 1098-2010      Sid 9 (10)




      uttalats i dess förarbeten måste anses följa att föreskrifter, beslut, protokoll, diarier,
      verksamhetsberättelser och annan dokumentation som myndigheterna inom
      utbildnings- och forskningssektorerna förvaltningsrättsligt är skyldiga att upprätta
      utförs på svenska. De behov som kan finnas av att sådana framställningar finns
      tillgängliga på andra språk får, som framgått ovan, tillgodoses genom översättning
      från de svenska originalen. Även den service som en myndighet enligt
      förvaltningslagen ska ge måste tillhandahållas på svenska.
      En myndighets beslut om fördelning av anslag till enskilda forskare utgör
      myndighetsutövning. Svenska måste användas vid handläggningen av och beslut i
      sådana ärenden. Inget synes däremot hindra att engelska är arbetsspråk vid den
      vetenskapliga granskningen av ansökningar; det måste vara just en sådan situation
      där det kan vara sakligt motiverat att inom en myndighets verksamhet tillåta ett
      annat språk än svenska. Det gäller dock bara då detta är nödvändigt.[- - -]
      Om engelska är språket vid den vetenskapliga utvärderingen av en anslagsansökan
      ligger det vidare nära till hands att begära att sökanden i de vetenskapliga delarna
      beskriver sitt forskningsprojekt och sina meriter på engelska. Att uppställa krav av
      det slaget var emellertid otillåtet redan enligt de regler som tidigare gällde, såvida
      det inte fanns författningsstöd. Den numera införda språklagen är inte avsedd att
      medföra några lättnader i det hänseendet, snarare tvärtom. En svensk myndighet
      med uppgift att fördela forskningsanslag kan således inte lagligen kräva att en
      ansökan helt eller delvis är författad på engelska. I det sammanhanget bör även
      beaktas vad som i förarbetena uttalades om den enskilde forskarens fristående
      ställning och rätt att själv avgöra vilket språk som används i olika sammanhang
      inom forskningen.
      Av det sagda följer självfallet också att den som använt svenska inte på grund härav
      får utsättas för diskriminering, på sådant sätt att ansökan handläggs så att sökandens
      chanser att erhålla anslag försämras. Vid behov åligger det anslagsmyndigheten att
      översätta hela eller delar av ansökan.
       [- - -]
      I propositionen anges att regeringen överväger ändringar i lagstiftningen för att
      förtydliga möjligheten att använda andra språk än svenska inom forskning och högre
      utbildning (a. prop. s. 16). Enligt vad JO inhämtat föreligger dock för närvarande
      inga omedelbara planer på författningsändringar. Lagstiftaren torde vid språklagens
      införande ha underskattat vikten av rättslig vägledning för hur konflikter mellan den
      nya lagen och forskningens behov ska lösas. [- - -]


Kan ett statligt universitet uppställa krav på att ansökningar om anställning
och befordran ska vara skrivna på engelska?
I förarbetena till språklagen anges, som redovisats ovan, att kommunikation med
myndigheterna alltid kan ske på svenska och att en enskild ska kunna utgå från att
han eller hon vid kontakter med myndigheter alltid har möjlighet att kommunicera
– muntligt och skriftligt – på svenska. Redan härav följer enligt min mening att den
som vill ansöka om anställning eller befordran vid ett statligt universitet har rätt att
skriva sin ansökan på svenska. Till detta kommer att ett beslut av en statlig
myndighet att anställa en person betraktas som myndighetsutövning gentemot den
personen och de andra sökandena (se SOU 2005:115 s. 57 och Hellners/Malm-
qvist, Förvaltningslagen med kommentarer, tredje upplagan, s. 27 f.). Även ett
befordringsärende vid ett statligt universitet måste anses innefatta moment av
myndighetsutövning mot enskild. Svenska måste användas vid handläggningen av
och beslut i sådana ärenden. Det synes däremot inte finnas något hinder mot att
                                                                   Dnr 1098-2010      Sid 10 (10)




engelska används vid t.ex. inhämtande av sakkunnigbedömning om sökandes
skicklighet, under förutsättning att detta anses nödvändigt.

Med hänsyn till den ökade internationalisering som skett av den svenska
högskoleutbildningen har jag i och för sig förståelse för att det i många fall kan
finnas stora fördelar med att en sökande skriver sin ansökan på engelska. Att
uppställa krav på att så ska ske är emellertid inte tillåtet enligt språklagen. Ett
svenskt statligt universitet kan således inte lagligen kräva att ansökningar om
anställning och befordran ska vara författade på engelska.

Jag är därför kritisk till att det förekommer att svenska universitet anger att
ansökningar om anställning och befordran ska vara skrivna på engelska. Att vissa
universitet, trots att ett sådant krav har uppställts, beaktar ansökningar som är
skrivna på svenska ändrar inte den bedömningen.

I förarbetena till språklagen anges att regeringen överväger ändringar i bl.a.
högskoleförordningen för att förtydliga möjligheten att använda andra språk än
svenska inom forskning och högre utbildning (a. prop. s. 16). Vad som har kommit
fram i detta ärende ger mig därför skäl att översända en kopia av mitt beslut till
Regeringskansliet, utbildnings- och kulturdepartementen.

Med de ovan gjorda uttalandena avslutas ärendet.
