# Kritik mot en åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Gävle, för handläggningen av en brottsanmälan

JO 2007-05-23 dnr 1101-2006

BESLUT
                                                                          Datum               Dnr                      Sid
                                                                          2007-05-23          1101-2006               1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot en åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i
                        Gävle, för handläggningen av en brottsanmälan

## Anmälan

Nordfår Handelsbolag Kontrollslakteri 13, genom AA, framförde klagomål mot
                        kammaråklagaren BB:s vid Åklagarmyndigheten, åklagar-kammaren i Gävle,
                        handläggning av en brottsanmälan. I anmälan angavs i huvudsak följande.

                        Miljökontoret i Ljusdal gjorde en åtalsanmälan till åklagarkammaren rörande
                        misstanke om miljöbrott beträffande bolaget. BB beslutade att inte inleda
                        förundersökning med motiveringen att om brott kan styrkas är brottet sannolikt
                        preskriberat. Hon har brutit mot reglerna i bl.a. förvaltningslagen när hon inte
                        kontaktade andra myndigheter i saken och inte heller inhämtade upplysningar och
                        yttrande från dessa samt inte heller gav bolaget möjlighet att framföra bevis på att
                        reglerna i miljöbalken hade följts. Det sätt som beslutet har motiverats på har
                        påverkat bolaget negativt eftersom bolaget inte har getts möjlighet att visa att brott
                        inte har begåtts.

## Utredning

Åklagarmyndigheten anmodades att lämna upplysningar och yttrande över vilka
                        överväganden som föregick BB:s motivering i beslutet att ”om brott kan styrkas är
                        brottet sannolikt preskriberat”.

                        Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren CC) inkom med ett yttrande till vilket
                        fogats upplysningar från BB.

                        BB
                                  Ljusdals kommun, Samhällsbyggnadsförvaltningen, miljöchef DD, anmälde 17 juni
                                  2004 företrädare för Nordfår HB för brott mot lagen (1992:1683) om prov-tagning
                                  på djur mm. Den anmälda gärningen bestod i att slaktavfall lämnats för deponering
                                  på kommunens avfallsdeponi Lappmyra. Som brottstid uppgavs ”efter den 3 oktober
                                  2002”. Till anmälan har bifogats en ärendeutskrift med anteckningar av vilka det
                                  framgår att det saknas registrering om när Nordfår HB lämnat slakt avfall på
                                  deponin. Jag fick muntligt besked från DD att man angett den 3 oktober 2002 som
                                  brottstid med anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
                                  1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter
                                  som inte är avsedda att användas som livsmedel.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                   Dnr 1101-2006     Sid 2 (4)



Den 17 november 2004 beslutade jag att inte inleda förundersökning mot företrädare
för Nordfår HB. Jag hade då, utöver anmälan från miljöchefen, genom utredning i
annat ärende angående deponering av slaktavfall på Lappmyra (C5-2991-04), upp-
gift från Myndighetskontoret i Ljusdals kommun om att myndighetskontoret upp-
märksammats på att mottagande av kadaver och slaktavfall på Lappmyras avfalls-
anläggning kunde strida mot gällande bestämmelser i EG:s förordning 1774/2002
och att kommunens politiker och tjänstemän var oense om hur ändringen som skett
den 1 oktober 2003 i Jordbruksverkets föreskrift SJVFS 1998:34 om hantering av
djurkadaver och annat animaliskt avfall (K 14) skulle tolkas. Kommunen och Läns-
styrelsen Gävleborgs län, länsveterinären, föreföll inte heller vara överens om detta.
Myndighetskontoret hade med anledning av tolkningsproblemet ställt frågor till
Jordbruksverket. Svar inkom 2004-08-31 och myndighetskontoret skickade det till
åklagarkammaren där det inkom 2004-09-01. Jordbruksverket svarade att det i
princip är möjligt att gräva ned på en deponi som inte ligger inom utpekat område.
Inget i Jordbruksverkets bestämmelser förbjuder detta. Men det var inte avsikten och
är knappast ”önskvärt”.
Enligt 23 kap 1 § rättegångsbalken skall förundersökning inledas så snart det på
grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör
under allmänt åtal har förövats. Syftet med förundersökningen är, enligt 23 kap 2 §
rättegångsbalken, bland annat att utreda vem som skäligen kan misstänkas för brottet
och om tillräckliga skäl föreligger för åtal mot den misstänkte.
Kravet på att ”tillräckliga skäl” för åtal föreligger innebär att åklagaren skall ta
ställning till om den gärning som föreligger till bedömning innefattar ett brott.
Alla omständigheter hänförliga till gärningens objektiva och subjektiva sida skall
beaktas. Liksom omständigheter som kan utesluta eller upphäva straffbarhet. Till
exempel skall brott som är preskriberat inte föranleda åtal. Vidare skall åklagaren
pröva styrkan av den bevisning som finns för att den misstänkte har begått
gärningen. Bevisningen måste vara så stark att åklagaren på objektiva grunder
kan förvänta sig en fällande dom (Rättegångsbalken del 2, 20:14 f). Beträffande
frågan om det föreligger tillräckliga skäl till åtal när det råder ovisshet om rätts-
tillämpningen redovisas i Rättegångsbalken del 2 sidan 20:15 Elvings uppfattning
(Tillräckliga skäl, 1960) att det måste krävas att den ovissa tillämpningsfrågans
lösning via domstolsprövning skall vara av stort allmänt intresse.
Med det ovan anförda som grund har jag gjort följande bedömning i det föreliggande
ärendet.
Det var osäkert hur de tillämpliga bestämmelserna skulle tolkas, inte ens
Jordbruksverket kunde ge ett klart besked. Kommunens politiker och tjänstemän,
som skulle kunna höras i ärendet, var oense om tolkningen. Rättsläget var oklart.
Därmed var det enligt min bedömning osäkert om det var möjligt att visa att ett brott
på objektiva och subjektiva grunder förelåg.
Vidare framgick av handlingarna att det inte kunde fastställas när ett eventuellt brott
hade begåtts. Enligt 10 § lagen (1992:1683) om provtagning på djur mm döms den
som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med
stöd av 4-4c §§ i lagen till böter eller fängelse högst ett år. Straffbestämmelsen
utfylls av föreskrifter meddelade av Jordbruksverket (SJVFS 1998:34 om hantering
av djurkadaver och annat animaliskt avfall). Preskriptionstiden för brottet är två år.
Vid tidpunkten för beslutet att inte inleda förundersökning hade mer än två år gått
sedan uppgiven brottstidpunkt.
Jag har bedömt att en förundersökning inte skulle leda till att kravet på tillräckliga
skäl för åtal skulle uppfyllas och att det därmed inte fanns anledning att inleda
en förundersökning. Beslutet är, av skäl som redovisas ovan, motiverat med att
även om brott skulle kunna styrkas så är brottet sannolikt preskriberat. Besluts-
motiveringen är riktad till anmälaren och inte till den som kunnat bli misstänkt.
Det fanns inte anledning att delge företrädare för Nordfår HB beslutet.
                                                                        Dnr 1101-2006     Sid 3 (4)



CC

## Bakgrund

I den anmälan som den 16 november 2004 registrerats vid Polismyndigheten i
     Gävleborgs län (2102-K27192-04) framgår att miljöchefen i Ljusdals kommun i
     skrivelse den 17 juni 2004 ställd till åklagarkammaren i Gävle uppgivit att företaget
     Nordfår HB avlämnat slaktavfall från får för deponering på Ljusdals kommun
     avfallsdeponi efter den 3 oktober 2002 och att företaget därmed kunde misstänkas
     för brott mot lagen (1992:1683) om provtagning på djur. Av en till skrivelsen
     bifogad handling benämnd Ärendeutskrift framgår bl.a. att det saknas skriftliga
     uppgifter från ansvariga vid avfallsdeponin när slaktavfall skulle ha lämnats.
     Av bifogade yttrande framgår att BB inhämtat upplysningar från miljöchefen som
     muntligen uppgivit att man uppgivit den 3 oktober 2002 som brottstid med
     anledning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den
     3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är
     avsedda att användas som livsmedel. BB har i yttrandet uppgivit att hon utöver
     uppgifterna i anmälan även haft del av uppgifter i ett annat ärende vid åklagar-
     kammaren angående deponering av slaktavfall på Ljusdals kommun avfallsdeponi
     (mål nr 2991-04). Enligt BB var rättsläget oklart när det gällde deponering av
     slaktavfall.

## Bedömning

Beslutet om att inte inleda förundersökning fattades den 17 november 2004. I
     motiveringen till beslutet gör BB först en bedömning av bevisläget (om brott kan
     styrkas) och därefter en bedömning av om åtalspreskription inträtt (är brottet sanno-
     likt preskriberat).
     Enligt 23 kap 1 § första stycket rättegångsbalken skall förundersökning inledas så
     snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett
     brott som hör under allmänt åtal har förövats. Tröskeln för inledande av en för-
     undersökning är lågt satt. Vad åklagaren därvid har att ta ställning till är om de
     uppgifter som finns tillgängliga inför ett beslut om förundersökning skall inledas
     eller inte utgör misstanke om ett konkret brott. En bedömning av bevisläget kommer
     först senare dvs. efter det att en förundersökning inletts. Enligt 23 kap 1 § andra
     stycket rättegångsbalken behöver dock förundersökning inte inledas om det är
     uppenbart att brottet inte går att utreda. Någon sådan situation har inte förelegat i nu
     aktuellt ärende.
     Enligt 10 § lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m.; döms den som med
     uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd
     av 4-4 c § till böter eller fängelse i högst ett år. Som BB uppgivit är således
     preskriptionstiden för det anmälda brottet två år. För att motivera ett beslut att inte
     inleda en förundersökning eller att lägga ned en förundersökning under hänvisning
     till preskription krävs att åklagaren funnit utrett att så är fallet. Att preskription
     sannolikt har inträffat räcker inte.
     Av uppgifterna i anmälan samt de uppgifter som muntligen lämnats till BB av
     miljöchefen framgår att det rådde osäkerhet om när avfallsdeponeringen skulle ha
     skett av Nordfår HB. Den olagliga deponeringen skulle ha skett efter den 3 oktober
     2002. Någon utredning om när det anmälda brottet skulle ha skett och om åtals-
     preskription inträtt fanns således inte vid tidpunkten för åklagarens beslut att inte
     inleda förundersökning. Någon möjlighet att motivera ett beslut om att inte inleda
     förundersökning under hänvisning till åtalspreskription har därför inte förelegat i nu
     aktuellt ärende.
     Jag menar därför att BB borde ha utformat sitt beslut annorlunda än som skett.
     Det kan anmärkas att jag med anledning av detta yttrande inte har funnit skäl att ta
     upp ärendet till en materiell prövning.
Nordfår HB kommenterade remissvaret.
                                                                   Dnr 1101-2006   Sid 4 (4)



Bedömning
Jag vill inledningsvis nämna att JO är ett extraordinärt tillsynsorgan vars uppgift är
att granska att myndigheter och andra som står under JO:s tillsyn följer lagar och
andra författningar i sin verksamhet. Syftet med granskningen är i första hand att
undersöka om myndigheterna har handlat enligt gällande regler för förfarandet.
Däremot brukar JO inte pröva myndigheters ställningstaganden i sak. Detta innebär
att JO vanligen inte prövar myndigheters överväganden i lämplighets- eller
bedömningsfrågor. JO kan inte heller ändra eller upphäva ett beslut som en
myndighet har fattat.

Bestämmelserna i 8-30 §§ förvaltningslagen (1986:223), som bl.a. reglerar
förvaltningsmyndigheters handläggning av ärenden, gäller inte i åklagarmyndig-
heternas brottsbekämpande verksamhet (32 § förvaltningslagen). Om en brotts-
anmälan resulterar i att förundersökning inleds regleras handläggningen därefter i
huvudsak av bestämmelser i rättegångsbalken och förundersökningskungörelsen
(1947:948). I och med att en förundersökning inleds blir ett omfattande regel-
system tillämpligt vilket innefattar såväl förpliktelser som rättigheter för den
enskilde.

Av 23 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken framgår att förundersökning skall
inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att
anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. Som Åklagarmyndig-
heten angett är tröskeln för att inleda förundersökning låg. En åklagare har att ta
ställning till om uppgifterna i en anmälan utgör misstanke om ett konkret brott.
I de flesta fall utgör dessa uppgifter ett tillräckligt underlag för att ta ställning
till om förundersökning skall inledas eller inte. I vissa ärenden kan dock
ytterligare information behöva inhämtas inför ställningstagandet, såsom visst
skriftligt material eller kompletterande upplysningar från anmälaren. En sådan
kompletterande utredning måste emellertid hålla sig inom mycket snäva ramar.
Den för brottet utpekade eller misstänkta personen eller ett vittne kan inte förhöras
av polis eller åklagare i detta skede.

BB har uppgett att hon inför sitt ställningstagande i förundersökningsfrågan hade
en muntlig kontakt med företrädare för anmälaren. Kompletterande information av
betydelse för beslutsfattandet som framkommer vid en sådan kontakt skall givetvis
dokumenteras. Hon har sedan beslutat att inte inleda förundersökning med
motiveringen att om brott kan styrkas är brottet sannolikt preskriberat. Jag
instämmer i vad Åklagarmyndigheten anfört i den delen och anser således att det
inte funnits möjlighet att motivera det aktuella beslutet på det sätt som skett.

Vad som i övrigt förekommit föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Med den kritik som ligger i det ovan sagda avslutar jag ärendet.
