# Tjänstetillsättningsärende; en myndighets skyldighet att rätta sig efter ett beslut i en överinstans

JO 2009-12-15 dnr 1102-2009

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                       Sid
                                                                            2009-12-15              1102-2009                1 (4)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Tjänstetillsättningsärende; en myndighets skyldighet att rätta sig efter
                        ett beslut i en överinstans


                          Beslutet i korthet: Migrationsverket utlyste och tillsatte två tjänster. Besluten
                          överklagades. Statens överklagandenämnd upphävde besluten och förklarade att de som
                          överklagat borde ha erbjudits de respektive tjänsterna. Ingen av dem fick något sådant
                          erbjudande. Överinstansens beslut fick därmed inte den verkan ett sådant beslut ska ha.
                          Migrationsverket kritiseras för detta och även för den sammantagna handläggningen av
                          tjänstetillsättningarna.

## Bakgrund och utredning

Den 27 juni 2008 fattade Migrationsverket beslut om att anställa AA som
                        biträdande enhetschef vid förvarsenheten i Gävle. En annan sökande till tjänsten,
                        BB, överklagade beslutet. I Statens överklagandenämnds beslut den 19 november
                        2008 angavs följande.

                                  Enligt 11 kap 9 § 2 st regeringsformen skall vid tillsättning av statlig tjänst avseende
                                  fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Att skickligheten
                                  ska sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat, framgår av 4 § 2 st
                                  lagen (1994:260) om offentlig anställning.
                                  Som formell kompetens har Migrationsverkat angett att den sökande måste ha
                                  högskoleutbildning med juridisk-, samhälls-, eller beteendevetenskapliginriktning
                                  eller motsvarande kunskaper förvärvade på annat sätt, erfarenhet av att leda
                                  verksamhet samt erfarenhet av förvaltningsrättslig ärendehantering.
                                  AA kan inte, enligt nämndens bedömning, genom sina internutbildningar på
                                  Migrationsverket och Kriminalvårdsmyndigheten anses ha förvärvat kunskaper
                                  motsvarande en högskoleutbildning. Han uppfyller därmed inte de formella krav
                                  som anges i annonsen.
                                  Överklagandenämnden finner mot bakgrund av detta att BB är mer meriterad än AA
                                  och att BB därför borde ha erbjudits anställningen.
                                  Nämnden upphäver därför det överklagade beslutet och överlämnar ärendet till
                                  Migrationsverket för vederbörliga åtgärder.
                        Den 1 augusti 2008 fattade Migrationsverket beslut om att anställa CC som
                        enhetschef vid ansökningsenheten i Malmö. En annan sökande till tjänsten, DD,
                        överklagade beslutet. Den 17 december 2008 upphävde Statens
                        överklagandenämnd det överklagade beslutet och överlämnade ärendet till




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                       Dnr 1102-2009     Sid 2 (4)




Migrationsverket ”för vederbörliga åtgärder”. Beslutet motiverades på samma sätt
som beslutet den 19 november.

Migrationsverket anmodades att yttra sig. I yttrandet angavs bl.a. följande.

      All rekrytering med tillhörande anställningsbeslut är i beslutandeordningen
      delegerad till verksamhetsansvariga chefer. Av upplysningar inhämtade från EE
      [den dåvarande chefen för det aktuella verksamhetsområdet, JO:s anm.], framgår att
      han fortfarande efter Överklagandenämndens beslut ansåg att DD var olämplig som
      chef och att EE därför var ovillig att erbjuda honom en anställning som chef inom
      verksamhetsområde Asylprövning. EE uppger emellertid att hans egen uppfattning
      saknade betydelse för den fortsatta handläggningen eftersom frågan kom att
      avhandlas i Migrationsverkets ledningsgrupp. Av upplysningar inhämtade från
      verksamhetsområde Mottagning framgår att man där inte var beredd att erbjuda BB
      anställningen som biträdande enhetschef på förvarsenheten i Gävle.
      Ledningsgruppen behandlade frågan på sitt sammanträde den 23–24 februari 2009.
      Inför det sammanträdet hade företrädare för Migrationsverket sammanträffat med
      rådgivare på Arbetsgivarverket bland annat för att utröna hur uttrycket ”vederbörliga
      åtgärder” skulle tolkas. Resultatet av mötet på Arbetsgivarverket redovisades i ett
      skriftligt underlag till ledningsgruppen. Verksamhetsområdena Asylprövning och
      Mottagning hade redan dessförinnan av verksamhetsområde Personal instruerats att i
      samtalen med DD och BB fråga efter vilka lösningar dessa såg, informera om
      Migrationsverkets syn samt diskutera hur man skulle komma fram till och fastställa
      lösningen. [– – –]
      Migrationsverket har i stället för att erbjuda DD och BB de aktuella anställningarna,
      erbjudit dem ekonomisk kompensation i form av lön som motsvarar den som de
      aktuella chefstjänsterna skulle ha inbringat. BB erbjöds som alternativ annan,
      likvärdig tjänst i Göteborg eller Örkelljunga, vilket hon avböjde. Efter samtal mellan
      DD:s och BB:s fackliga organisation och verksamhetsområde Personal har nu
      parterna enats om ekonomisk kompensation.
      Enligt Migrationsverkets uppfattning har därmed vederbörliga åtgärdervidtagits i
      enlighet med nämndens beslut.
BB och DD inkom med yttranden. Där framgick bl.a. att de hade accepterat den
ekonomiska kompensation Migrationsverket erbjöd eftersom de insåg att de inte
skulle komma att erbjudas de aktuella anställningarna.

JO inhämtade därefter personakterna beträffande BB, AA, DD och CC.
Migrationsverkets handlingar i den process som följde efter verkets beslut att
anställa AA och CC inhämtades också, däribland det skriftliga underlag till
ledningsgruppen som omtalas i verkets remissvar.

I detta underlag finns en redovisning av bakgrunden till den nuvarande rättsliga
regleringen, en genomgång av de ärenden som Migrationsverket hade aktuella hos
Statens överklagandenämnd och vissa allmänna bedömningar m.m. Tre fall
redovisas utförligt, bland dem de två som är aktuella i JO:s ärende.

Under rubriken ”Vad innebär SONs beslut om upphävande” anges bl.a. att verket
varit i kontakt med Statens överklagandenämnd och Arbetsgivarverket för att
utreda innebörden av nämndens beslut. Överklagandenämnden ska därvid bl.a. ha
angett:
                                                                        Dnr 1102-2009     Sid 3 (4)




      De [Statens överklagandenämnd] förväntar sig att vi [Migrationsverket] ska fatta ett
      anställningsbeslut på den som fick rätt. Det är deras avsikt med formuleringen
      vederbörlig åtgärd.
Arbetsgivarverket ska bl.a. ha angett:
      […] har AgV uppfattningen att SON:s beslut innebär att verket måste försöka ingå
      anställningsavtal med den som vunnit överklagandet. [– – –]Om man ska ge sig in
      på ett försök till överenskommelse om något annat är det viktigt att framhålla att det
      i så fall bygger på frivillighet från arbetstagarens sida. Det får inte framställas som
      att verket inte tänker erbjuda den aktuella anställningen men erbjuder något annat,
      arbetstagaren har rätt till just den aktuella anställningen.
Enligt Arbetsgivarverket hade de viktigaste bristerna i Migrationsverkets hantering
varit att verket inte tydligt beskrivit vad som avsågs med personlig lämplighet och
inte heller meritvärderat de sökande i förhållande till de kriterier som hade
uppställts.

Bedömning
Frågan om hur en myndighet ska förhålla sig när den fattat ett anställningsbeslut
som överklagats och upphävts har tidigare bedömts av JO, som i JO 2005/06 s. 345
uttalade:

      Enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer gäller vid överklagande av
      förvaltningsbeslut att överprövningsinstansen sätter sig i beslutsmyndighetens ställe.
      När talan bifalls är huvudregeln att överprövningsmyndigheten förordnar om positiv
      rättelse, dvs. meddelar ett beslut med det innehåll som beslutsmyndigheten borde ha
      meddelat från början. I vissa fall kan det av praktiska skäl vara motiverat att genom
      beslutet uppdra verkställighetsåtgärder till beslutsmyndigheten. Det kan också
      förekomma att hela förfarandet måstegöras om och en ny utredning kanske
      infordras. I sådana fall kan överinstansen besluta att återförvisa ärendet till
      beslutsmyndigheten för ny behandling, i stället för att själv fullborda beredningen
      och besluta i saken.
Frågan som Statens överklagandenämnd hade att ta ställning till i de aktuella
ärendena var vilka som skulle erhålla de utlysta tjänsterna, de personer som
Migrationsverket anställt eller klagandena. Nämnden har i sina beslut upphävt
Migrationsverkets anställningsbeslut och förklarat att klagandena borde ha
erbjudits anställningarna. Mot den bakgrunden råder det enligt min mening inte
någon tvekan om att överinstansen beslutat att klagandena skulle erbjudas
tjänsterna.

Migrationsverket har dock gett uttryck för osäkerhet kring hur Statens
överklagandenämnds beslut och formuleringen ”vederbörliga åtgärder” ska
uppfattas. För att en överinstans beslut ska få avsedd effekt måste underinstansen
tolka och tillämpa beslutet på ett lojalt sätt. Även om Migrationsverket
inledningsvis haft svårigheter att förstå beslutet kan någon oklarhet om innebörden
inte ha förelegat efter verkets kontakter med Statens överklagandenämnd och
Arbetsgivarverket. Trots detta har Migrationsverket inte erbjudit klagandena
tjänsterna, och överinstansens beslut har inte heller varit utgångspunkten vid
verkets förhandlingar med klagandena. Migrationsverkets agerande innebär att
överinstansens beslut inte fick den verkan ett sådant beslut ska ha.
                                                                 Dnr 1102-2009   Sid 4 (4)




Om man ser saken från Migrationsverkets perspektiv kan det grundläggande fel
som begåtts vid de aktuella tjänstetillsättningarna synas vara att verket vid
utlysningen av tjänsterna inte klargjort vilka kvalifikationer som befattningarna
krävde. Detta kan uppfattas som ”bara” ett formellt fel. Om de kvalifikationer som
en befattning förutsätter inte tydligt beskrivs vid utlysningen av en tjänst öppnas
emellertid för en godtycklig tillsättningsprocess. Grundlagens regel, om att vid
tillsättning av statlig tjänst avseende får fästas endast vid sakliga grunder, såsom
förtjänst och skicklighet (11 kap. 9 § andra stycket regeringsformen), är avsedd att
säkerställa motsatsen. De fel Migrationsverket begått genom att först inte noga
överväga vilka kvalifikationer de utlysta tjänsterna krävde, sedan inte beakta de
kvalifikationskrav man själv ställt upp för att slutligen inte rätta sig efter
överinstansens beslut är därför principiellt sett allvarliga.
