# Initiativärende om anstaltsplaceringen och behandlingen av rörelsehindrade inom kriminalvården

JO 2007-02-27 dnr 1106-2006

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                    Sid
                                                                       2007-02-27         1106-2006             1 (9)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Initiativärende om anstaltsplaceringen och behandlingen av
                        rörelsehindrade inom kriminalvården

## Initiativet

Vid min inspektion av anstalten Norrtälje den 21 februari 2006 uppmärksammades
                        jag av anstalten och en rörelsehindrad intagen, AA, på anstaltens bristande
                        förutsättningar att hantera en intagen med så grava rörelsehinder som AA har. AA
                        klagade bl.a. på att han aldrig fick vistas utomhus och att det fanns stora brister i
                        fråga om möjligheten för honom att sköta sin personliga hygien. Han klagade
                        vidare på att anstalten inte kunde tillhandahålla honom en sjukhussäng.

                        Jag granskade bl.a. utdrag ur AA:s behandlingsjournal och beslutade därefter att
                        inleda en utredning i saken.

## Utredning

Handlingsgranskning
                        Av utdrag ur behandlingsjournalen framgick bl.a. följande.

                        AA förflyttades den 6 februari 2006 från Halls SKI-avdelning till anstalten
                        Norrtäljes stödavdelning. Anledningen till förflyttningen var att anstalten Hall till
                        följd av renovering saknade möjlighet att genom omplacering inom anstalten
                        erbjuda AA lämplig placering. Placeringsenheten anförde i beslutet den 30 januari
                        2006 bl.a. att anstalten Norrtäljes stödavdelning bedömdes vara lämplig
                        anstaltsavdelning med hänvisning till säkerhetsnivå och att tillräckliga
                        sjukvårdsresurser bedömdes finnas i anstalten.

                        Vid ankomsten till anstalten Norrtälje placerades AA i avskildhet med stöd av 20 §
                        första stycket 1 lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (kriminalvårdslagen). I
                        beslutet om avskiljande anförde anstalten följande. ”Det noteras särskilt att A
                        Norrtälje inte har förutsättningar att hantera så svårt sjuka människor som AA,
                        anläggningens utseende och den begränsade tillgången till sjukvård utgör ett stort
                        problem. A Norrtälje är en anstalt utan somatisk avdelning vilket medför
                        omfattande begränsningar för en intagen i AA:s situation, möjligheter till besök,
                        promenader och gemensamhet saknas i princip.”




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                       Dnr 1106-2006     Sid 2 (9)




Den 13 mars 2006 inkom anstalten Norrtälje till placeringsenheten med en ansökan
om förflyttning av AA av säkerhetsskäl. Som skäl för ansökan anförde anstalten
bl.a. följande. Med anledning av AA:s dåliga hälsa är annan placering än i somatisk
anstaltsavdelning otillfredsställande för såväl AA själv som personalen. AA
försvårar genom sitt beteende anstaltens sjukvårdspersonals arbete. Nuvarande
placering innebär därför allvarlig risk för AA:s liv och hälsa, dock huvudsakligen
på grund av AA:s eget beteende.

Placeringsenheten avslog anstaltens ansökan den 24 mars 2006. Som skäl för
beslutet anförde placeringsenheten bl.a. följande. ”Med hänvisning till AA:s
utåtagerande beteende bör han vara placerad i sluten anstalt med högre säkerhet
samt lämpligen även i stödavdelning. – – – Placeringsenheten ifrågasätter inte
anstalten Norrtäljes bedömning att AA för närvarande bör vara placerad i somatisk
avdelning inom kriminalvården. Dock finns inte plats att tillgå i somatisk avdelning
innan dag för AA:s villkorliga frigivning.” Tidigaste dag för villkorlig frigivning
beräknades infalla den 14 april 2006.

Remiss
Kriminalvården anmodades att yttra sig om anstaltsplaceringen och behandlingen
av AA i anstalterna Hall och Norrtälje. Kriminalvården anmodades också att yttra
sig generellt om anstaltsplacering och behandling av rörelsehindrade intagna i
Kriminalvården.

Med anledning av JO:s remiss inhämtade Kriminalvårdens huvudkontor yttrande
från Region Stockholm, som i sin tur inhämtade underlag från Kriminalvårdens
placeringsenhet samt anstalterna Norrtälje och Hall.

I underlaget till Region Stockholm anförde placeringsenheten, genom tf.
enhetschefen BB, bl.a. följande.
      –––
      AA har ur placeringssynpunkt en svårhanterad och flerbottnad problematik. Han har
      å ena sidan en somatisk problematik som gör att han vid tillfällen är i behov av
      somatisk omvårdnad. Å andra sidan har han en beteendeproblematik som yttrar sig i
      utåtagerande beteende med ett stort antal rapporter om bland annat våld och hot mot
      personal och medintagna samt skadegörelse som följd. Placeringsenheten känner väl
      till utfallet av AA:s tidigare verkställigheter samt hans rörelsehinder och i övrigt
      somatiska problematik och har att beakta denna dubbla problematik vid placering.
      Av de allmänna råden till 7 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om
      placering av dömda i kriminalvårdsanstalt (KVFS 2006:13) framgår att ”i en
      stödavdelning kan en intagen placeras som på grund av sitt utagerande eller
      destruktiva beteende inte kan hanteras vid normalavdelning. En förutsättning för
      placering är att det har prövats och konstaterats att det inte är aktuellt med
      psykiatrisk sjukhusvård”. Med hänvisning till sitt utåtagerande beteende och det
      faktum att det inte finns någon dokumenterad psykiatrisk problematik i klinisk
      mening i AA:s fall bedömer placeringsenheten att AA tillhör målgruppen som ska
      vara placerad i stödavdelning, där utökade resurser för att hantera utåtagerande eller
      destruktiva intagna finns.
      Av de allmänna råden till 7 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om
      placering av dömda i kriminalvårdsanstalt (KVFS 2006:13) framgår att ”i
                                                                       Dnr 1106-2006    Sid 3 (9)




      sjukavdelning bör den dömde placeras som utan att vara i behov av sjukhusvård
      tillfälligt eller långvarigt behöver och är motiverad för mer individualiserad
      somatisk respektive psykiatrisk behandling, omvårdnad eller tillsyn än vad som kan
      erbjudas i annan avdelning inom kriminalvården”. AA tillhör även denna målgrupp,
      med hänvisning till hans somatiska problematik. Det kan dock diskuteras huruvida
      AA, med hänvisning till hans uppvisade beteende, kan anses vara motiverad för
      placering i somatisk avdelning som avses ovan.
      Under aktuell verkställighet har placeringsenheten beaktat AA:s somatiska
      problematik och även det faktum att han får anses vara rullstolsburen, och i
      möjligaste mån anpassat placeringar därefter, efter beaktande av den utåtagerande
      problematik som också föreligger. AA har varit placerad i såväl öppen som sluten
      anstalt och där i såväl normalavdelning som somatisk avdelning och stödavdelning.
      Anstalten Norrtälje har i sin ansökan om förflyttning av AA konstaterat att han
      genom sitt eget agerande försvårar sjukvårdspersonalens arbete.
      AA har ett visst behov av placering i somatisk avdelning. Hans verkställigheter
      kantas av misskötsamhet som i många fall avser hot eller våld riktad mot personal.
      Under aktuell verkställighet har en stor del av rapporterna om misskötsamhet
      upprättats i anstalten Hall, somatiska avdelningen. Den somatiska avdelningen är
      inte avsedd for intagna med aggressionsproblematik i den utsträckning som
      föreligger i AA:s fall. Anstaltsavdelningen har inte de resurser som krävs för att
      kunna hantera utåtagerande intagna.
      I AA:s fall handlar det vid placering om vilket av behoven som skall väga tyngst vid
      placering. Placeringsenheten har inledningsvis under verkställigheten inte riktat
      fokus mot AA:s sedan tidigare kända utåtagerande beteende utan givit honom
      möjlighet att vistas i andra miljöer samt haft fokus på möjligheter beaktat
      rörelsehindret. Efter upprepade försök i olika typer av avdelningar har dock hans
      utåtagerande beteende fortsatt och han har då bedömts vara i behov av placering i
      stödavdelning för att den fortsatta verkställigheten ska förlöpa utan ytterligare
      omfattande och allvarlig misskötsamhet.
      Placeringsenheten upplever generellt inte placering av klienter med rörelsehinder
      som problematisk. Det finns anstaltsplatser vilka är anpassade efter rullstolsburnas
      behov. Frågan om en sammanställning av handikappanpassade anstaltsplatser har av
      placeringsenheten initierats hos Kriminalvårdens medicinskt sakkunnige. En sådan
      sammanställning skulle underlätta vid sökandet av lämpliga platser för intagna med
      rörelsehinder.
 I underlaget till Region Stockholm anförde anstalten Norrtälje, genom
kriminalvårdschefen CC, bl.a. följande.
      –––
      Anstalten Norrtälje har under AA:s vistelse här försökt att på alla sätt ge AA en så
      dräglig miljö och en så meningsfull vistelse som möjligt utifrån anstaltens
      förutsättningar, bl.a. den fysiska miljön. Han har tilldelats en engagerad kontaktman
      och haft personligt samtal med kriminalvårdschefen vid ett tillfälle. AA:s
      samarbetsvilja har dock till och från ”sviktat” och konflikterna mellan AA och
      personalen har varit legio.
      Redan då en omplacering av AA aktualiserades konstaterade anstalten att en
      placering av AA vid anstalten Norrtäljes stödavdelning var direkt olämplig utifrån
      den fysiska miljön som bl.a. innebär begränsade möjligheter att ge rullstolsburna
      intagna den rätt till daglig promenad som kriminalvårdslagen stipulerar. Vidare
      konstaterades att den för intagna mycket trånga miljön på stödavdelningen inte är till
      gagn för en intagen och framför allt inte för en intagen med AA:s problematik.
      För att kunna hantera intagna med den problematik AA uppvisar krävs främst
      omfattande anpassningar i den fysiska miljön, något som för närvarande ej är
      aktuellt.
                                                                         Dnr 1106-2006     Sid 4 (9)




I underlaget till Region Stockholm anförde anstalten Hall, genom
kriminalvårdschefen DD, bl.a. följande.
      –––
      Sammanfattningsvis kan sägas att anstalten verkligen tagit hänsyn till AA:s
      problematik under den tid han vistades på Hall. Vi har försökt att tillgodose hans
      behov av både omvårdnad och sjukvård samt haft ett mycket stort tålamod med hans
      ständiga vredesutbrott. Då AA:s beteende inte förbättrats trots upprepade försök i
      olika former av samtal måste personalens säkerhet på avdelningen sättas främst
      varför det till slut ansågs nödvändigt att hålla honom avskild enligt 20 §
      kriminalvårdslagen. Det ska också tilläggas att under den tid AA varit isolerad har
      anstalten beviljat honom vissa lättnader i isoleringen vad gäller sysselsättning,
      telefonsamtal m.m. för att på så sätt försöka underlätta hans avskildhetsplacering.
      Det antecknas att AA vid sina tidigare vistelser vid anstalten Hall uppvisat samma
      typ av aggressionsproblematik som under denna verkställighet. – – –
      Intagna med någon form av rörelsehinder eller andra handikapp placeras nästan
      uteslutande i anstaltens sjukavdelning. Avdelningen är handikappanpassad på så sätt
      att bostadsrummen är lite större än normalt. Man kommer in med rullstol och
      rullator på toaletter och i duschutrymmen, och avdelningen är även utrustad med
      hiss. Två av avdelningens 18 bostadsrum är också utrustad med egen toalett.
      Förutom avdelningspersonalen som har en viss sjukvårdsutbildning har avdelningen
      en sjuksköterska, en läkare samt en psykiater knutna till sig. De båda läkarna är
      anställda på konsultbasis och finns på anstalten varje vecka. Avdelningen är även
      utrustad med en del tekniska hjälpmedel så som sjukhussängar och en lyftanordning.
      Avdelningen har goda förutsättningar att hantera intagna med rörelsehinder eller
      andra handikapp men har inga förutsättningar att bedriva avancerad sjukvård. – – –
      Vi kan inte se att det finns någon lämplig avdelning i dagens kriminalvård som
      klarar av väldigt aggressiva, utåtagerande intagna med ett stort omvårdnads- och
      sjukbehov. – – –
      Mot bakgrund av den problematik som varit förknippad med AA:s verkställighet i
      anstalten skulle ett handikappanpassat bostadsrum samt handikappanpassad dusch
      och toalett på isoleringsavdelningen vara mycket välkommet. För att ytterligare
      underlätta en inre differentiering i anstalten skulle även ett handikappanpassat
      bostadsrum på någon av gemensamhetsavdelningarna vara till stor nytta. I dagsläget
      är samtliga intagna med någon form av handikapp hänvisade till sjukavdelningen.
I yttrandet till huvudkontoret anförde Region Stockholm, genom regionchefen EE,
bl.a. följande.
      –––

      Handikappanpassade avdelningar, bostadsrum och förekomst av sjukavdelningar
      Detta enskilda fall och anstalternas yttranden synliggör att Kriminalvården i dag är
      dåligt rustad för att tillfredställa behovet av såväl ett fullgott omhändertagande i
      fysiskt hänseende som en verkställighet med ett adekvat behandlingsinnehåll för den
      kategori intagna som AA tillhör. I Region Stockholm är det endast anstalten Hall
      som har en handikappanpassad sjukavdelning som är utrustad för att kunna hantera
      intagna med så kvalificerade handikapp som AA har. Bristen på alternativa
      anstalter/platser för intagna i denna kategori skapar brist på flexibilitet och begränsar
      möjligheten till differentiering avseende denna kategori av intagna. En intagen kan
      som t.ex. i förevarande fall på grund av massiv misskötsamhet tvingas att vistas på
      en anstalt eller avdelning som inte på ett tillfredställande sätt kan tillgodose den
      intagnes behov.
      Begränsningen i möjlighet till differentiering skapar problem för såväl de intagna
      som anstalternas personal. Personal på sjukavdelningen kan ”tvingas” behålla en
                                                                       Dnr 1106-2006    Sid 5 (9)




      intagen längre än vad som ur säkerhetssynpunkt kan anses lämpligt, och personal på
      en normalavdelning/annan avdelning kan tvingas ta hand om intagna med
      kvalificerade handikapp trots att den fysiska miljön inte är utrustad för detta och
      trots att man saknar adekvat utbildning för att omhänderta och vårda denna kategori
      av intagna. Möjligheten att hantera de fysiska behoven blir styrande avseende dessa
      intagna, och övriga behandlingsinsatser för att förebygga återfall i brott får stå
      tillbaka och blir, som i det aktuella fallet, illusoriska.
      Det är Region Stockholms uppfattning att fler anstalter representerande olika
      säkerhetsnivå bör ha handikappanpassade platser/avdelningar. Det bör finnas såväl
      handikapputrustade sjukavdelningar med personal utbildad för att omhänderta och
      vårda intagna med kvalificerade handikapp som handikapputrustade
      rum/avdelningar vid normalavdelningar och isoleringsavdelningar. Även personalen
      vid sådana enheter bör ges utbildning i omhändertagande av speciellt vårdkrävande
      intagna. Såväl det fysiska omhändertagandet av denna kategori intagna som
      innehållet i deras verkställighet bör förbättras.

      Misskötsamhet, avskiljande
      Utredningen och anstalternas yttranden visar att AA under anstaltsvistelsen gjort sig
      skyldig till massiv misskötsamhet. När AA var placerad på anstalten Hall var han
      under en längre period, av säkerhetsskäl, placerad i avskildhet enligt 20 § första
      stycket 1 kriminalvårdslagen. AA förflyttades till anstalten Norrtälje på grund av att
      anstalten Hall till följd av renovering inte längre kunde anvisa en lämplig plats för
      placering där. Vid ankomsten till anstalten Norrtälje placerades AA, utifrån hans
      dokumenterade misskötsamhet under verkställigheten i avskildhet (på
      stödavdelning) enl. 20 § första stycket 1 kriminalvårdslagen. I normalfallet bör, även
      efter en förflyttning, ett beslut om avskiljande föregås av en individuell prövning
      och ett ställningstagande baserade på de omständigheter som råder vid tillfället för
      beslutet. Varje anstalt bör göra en egen prövning. Region Stockholm finner det dock
      rimligt med hänsyn till samtliga föreliggande omständigheter att så inte skett i detta
      enskilda fall.
Kriminalvårdens huvudkontor, genom generaldirektören FF, anförde bl.a. följande.
      –––

## Allmänt

Kriminalvårdsanstalterna är indelade i öppna och slutna
      anstalter/anstaltsavdelningar. De slutna anstalterna är indelade i fem grupper
      beroende på säkerhetsnivå. I anstalterna finns även olika typer av avdelningar utifrån
      specifika differentieringsgrunder. Det finns – såvitt nu är av intresse – sålunda dels
      avdelningar för intagna som kräver extra resurser avseende säkerhet och
      omhändertagande, dels stödavdelningar, dels sjukavdelningar.
      I avdelning för intagna som kräver extra resurser bör enligt Kriminalvårdens
      föreskrifter den dömde placeras som säkerhetsmässigt kräver förstärkta resurser.
      Den dömde har då normalt gjort sig skyldig till aktiva våldshandlingar i anstalt
      och/eller kommer sannolikt att utgöra ett allvarligt ordningsproblem och/eller har
      systematiskt hotat personal och medintagna och är därför vanligtvis placerad avskild
      från övriga intagna.
I stödavdelning kan en intagen placeras som på grund av sitt utagerande eller
destruktiva beteende inte kan hanteras i normalavdelning. En förutsättning är dock
att det har prövats och konstaterats att det inte är aktuellt med psykiatrisk
sjukhusvård.
      I sjukavdelning bör den dömde placeras som utan att vara i behov av sjuk-
                                                                     Dnr 1106-2006      Sid 6 (9)




husvård tillfälligt eller långvarigt behöver och är motiverad för mer individualiserad
somatisk respektive psykiatrisk behandling, omvårdnad eller tillsyn än vad som kan
erbjudas i en annan avdelning inom Kriminalvården.
Allmänt gäller att av de anstalter eller anstaltsavdelningar som säkerhetsmässigt är
möjliga placeringsalternativ bör en plats väljas i den där den dömdes individuella
behov bäst kan tillgodoses. (Kriminalvårdsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd
om placering av dömda i kriminalvårdsanstalt, KVVFS 2005:18 [numera ersatt av
Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd KVFS 2006:13])
Kriminalvården kan redan i dag – i vissa fall dock efter viss väntetid – erbjuda
placeringar där intagnas speciella behov kan tillgodoses. Som framgår av den i
ärendet inhämtade utredningen finns det handikappanpassade anstaltsplatser.
Placeringen av rörelsehindrade intagna utgör enligt Kriminalvårdens placeringsenhet
inte något generellt problem.
Det har på senare år uppmärksammats att inom såväl den somatiska sjukvården som
psykiatrin skrivs vårdtagare numera ut för ”vård i hemmet” tidigare än vad som var
fallet längre tillbaka. För Kriminalvården innebär det att de utskrivna vårdtagarna
som är intagna i kriminalvårdsanstalt då i stället blir föremål för vård i anstalten.
Antalet intagna med medicinsk problematik har ökat inom kriminalvården trots den
s.k. normaliseringsprincipen.
För närvarande pågår en mycket omfattande ny- och ombyggnation av
kriminalvårdsanläggningar. I anläggningarna skall ges ökade möjligheter till inre
differentiering med individinriktade insatser. Detta kommer att underlätta
placeringarna och minska risken för väntetid innan plats kan erbjudas även för
dömda med speciella behov. Arbetet med att förbättra standarden i befintliga
anläggningar samt anpassnings- och underhållsåtgärder har tvingats stå tillbaka för
det behov av samtliga platser som beläggningstrycket innebär. Under rådande
förhållanden har det varit omöjligt att ta avdelningar ur drift för ombyggnationer och
dylikt. I takt med att nya anläggningar färdigställs och anstaltsbeståndet utvecklas
kommer förhållandena successivt att förbättras och möta dagens behov på ett bättre
sätt. En målsättning är att uppnå en genomsnittlig beläggning uppgående till 90
procent i anstalter och 95 procent i häkten. Ny- och utbyggnadsprocessen beräknas
fortgå under de närmaste fem åren och bedrivs med största möjliga skyndsamhet.

Det aktuella fallet
Enligt protokollet fört vid JO:s inspektion av anstalten Norrtälje den 21 februari
2006 anförde den intagne AA att han aldrig fick tillfälle att vistas utomhus, att det
fanns stora brister när det gäller hans möjlighet att sköta hygienen, att han var i
behov av en sjukhussäng men fick ”bulla upp” med kuddar så gott det gick för att
hålla sitt skadade ben i högläge samt att det inte är humant att han skall behöva
befinna sig på isoleringsavdelning.
Enligt sjuksköterska på anstalten Norrtälje kunde AA, som annars nyttjade rullstol,
gå kortare sträckor med kryckor om han själv ville. Med hjälpmedel såsom duschstol
och liknande, kunde han vidare klara av att sköta hygienen på egen hand.
Av inhämtat underlag framgår att det enskilda fallet är exceptionellt såtillvida att
AA uppvisat en flerfasetterad problematik. Det skall framhållas att AA genom sitt
oresonliga och våldsamma uppträdande samt massiva misskötsamhet själv avsevärt
har försvårat situationen. Han uppfattas tidvis som manipulativ. AA har inom
Kriminalvården närmast gått en ”omvänd” väg från placering i öppen anstalt, till
placering i sluten anstalt i lägre säkerhetsklass, för att slutligen placeras i anstalterna
Hall respektive Norrtälje med hög säkerhetsnivå.
Att försöka tillgodose samtliga behov har inneburit stora placeringssvårigheter och
flera beslut om förflyttning har fattats i ärendet. Det är Kriminalvårdens uppfattning
att det i det enskilda fallet – utifrån rådande omständigheter och förutsättningar – har
vidtagits adekvata åtgärder.
                                                                  Dnr 1106-2006    Sid 7 (9)




Fortsatt handlingsgranskning
AA:s patientjournal infordrades därefter. Av denna framgick bl.a. att AA under
vistelsen i anstalten Norrtälje hade mycket tät kontakt med anstaltens
sjuksköterskor.

Bedömning
Inledningsvis vill jag framhålla att jag inser de svårigheter som var förenade med
AA:s verkställighet av fängelsestraffet.

Lagregler m.m.
Av 4 § kriminalvårdslagen framgår att kriminalvården i anstalt skall utformas så att
den intagnes anpassning i samhället främjas och skadliga påföljder av
frihetsberövandet motverkas. I den utsträckning det kan ske utan att kravet på
samhällsskydd eftersätts bör verksamheten från början inriktas på åtgärder som
förbereder den intagne för tillvaron utanför anstalten.

Av 7 § kriminalvårdslagen framgår att en intagen bör placeras i en öppen anstalt
om inte en placering i sluten anstalt är nödvändig av bl.a. säkerhets- eller
behandlingsskäl.

Av 7 a § kriminalvårdslagen framgår att vid fördelningen av de intagna mellan
anstalter av samma slag ska den intagne som har behov av utbildning eller
behandling som anordnas i viss anstalt, om det är lämpligt, placeras i denna.

Av de allmänna råden till Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd om
placering av dömda i kriminalvårdsanstalt (KVFS 2006:13) framgår i 7 § att i en
stödavdelning kan en intagen placeras som på grund av sitt utagerande eller
destruktiva beteende inte kan hanteras vid normalavdelning. En förutsättning för
placering är att det har prövats och konstaterats att det inte är aktuellt med
psykiatrisk sjukhusvård. Det framgår vidare att i sjukavdelning bör den dömde
placeras som utan att vara i behov av sjukhusvård tillfälligt eller långvarigt behöver
och är motiverad för mer individualiserad somatisk respektive psykiatrisk
behandling, omvårdnad eller tillsyn än vad som kan erbjudas i annan avdelning
inom kriminalvården.

Enligt 13 § andra stycket kriminalvårdslagen skall intagen ha möjlighet att
dagligen vistas utomhus minst en timme om inte synnerligt hinder möter mot det.

Enligt 2 kap. 6 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för verkställighet i
anstalt (KVFS 2006:20, numera KVFS 2006:26) skall den intagne ha möjlighet att
dagligen sköta sin personliga hygien.

Anstaltsplaceringen och behandlingen av AA i anstalterna Hall och
Norrtälje
En anstaltsplacering skall ha sin grund i en helhetsbedömning av den dömdes
situation. Av handlingarna i ärendet framgår att AA under verkställigheten av
fängelsestraffet gjorde sig skyldig till upprepad allvarlig misskötsamhet med bl.a.
                                                                    Dnr 1106-2006    Sid 8 (9)




våld mot personal. Detta i förening med AA:s fysiska problematik innebar stora
svårigheter för Kriminalvården att finna en lämplig placering för honom.
Kriminalvården var tvungen att väga behandlings- och säkerhetsbehoven mot
varandra.

Under AA:s verkställighet fattade placeringsenheten ett flertal beslut i fråga om
honom. Placeringsenheten avslog t.ex. ansökningar från anstalterna Hall och
Norrtälje om förflyttning av AA av bl.a. säkerhetsskäl. I sin ansökan i mars 2006
om förflyttning av AA anförde anstalten Norrtälje att annan placering än på
somatisk anstaltsavdelning var otillfredsställande för AA och personalen samt att
den dåvarande placeringen innebar en allvarlig risk för AA:s liv och hälsa. Vid
tidpunkten för anstaltens ansökan om förflyttning återstod det mer än fyra veckor
till den beräknade villkorliga frigivningen. Placeringsenheten motiverade
avslagsbeslutet med att det inte fanns plats att tillgå på somatisk avdelning innan
AA skulle friges villkorligt. Av placeringsenhetens redogörelse till Region
Stockholm framgår inte vilka utredningsåtgärder enheten vidtog med anledning av
anstaltens ansökan. Jag finner det dock synnerligen otillfredsställande att det i en
sådan situation som anstalten Norrtälje beskrev i sin ansökan inte finns platser på
somatisk avdelning att tillgå inom kriminalvården. Det är emellertid i allt väsentligt
en resursfråga, och utredningen i ärendet ger inte stöd för någon kritik från min
sida mot placeringsenheten.

Av anstalterna Halls och Norrtäljes redogörelser framgår att de själva ansåg sig illa
rustade att hantera en intagen med AA:s dubbla problematik. För detta talar också
de båda anstalternas ansökningar till placeringsenheten om förflyttning av AA. Vid
min genomgång av utdrag ur behandlingsjournalen bekräftas detta faktum
ytterligare. Det framgår, i vart fall i fråga om anstalten Norrtälje, att anstalten inte
kunde leva upp till kriminalvårdslagens krav i alla avseenden, något som anstalten
enligt egen utsaga också påtalade för placeringsenheten inför placeringen av AA i
anstalten. I journalen framgår bl.a. att anstalten inte kunde erbjuda AA daglig
utomhusvistelse, utan AA fick nöja sig med att sitta i sin rullstol vid en öppen dörr
ovanför trappan till promenadgården. Detta är givetvis inte acceptabelt. Där finns
även beskrivet ett försök den 13 mars 2006 från AA:s sida att ta sig in i det
anvisade duschutrymmet, ett försök som AA fick ge upp. Först den 15 mars 2006
kom man på att AA kunde duscha i läkarmottagningen. AA hade då, såvitt
framkommit, inte duschat sedan ankomsten till anstalten den 6 februari 2006. Detta
är naturligtvis en oacceptabelt lång tid. Med hänsyn till AA:s problematik har jag
dock förståelse för att det tog tid innan man försökte sig på en okonventionell
lösning i detta hänseende.

Det framstår enligt min mening som att anstalterna Hall och Norrtälje, utifrån
befintliga resurser, försökte tillgodose AA:s behov så långt möjligt. Det var i stället
kriminalvården som sådan som inte hade beredskap att ta emot en intagen med
AA:s problematik.
                                                                  Dnr 1106-2006   Sid 9 (9)




Allmänt om anstaltsplacering och behandling av rörelsehindrade i
Kriminalvården
Huvudkontoret har i remissvaret till JO redogjort för Kriminalvårdens beredskap
att ta emot rörelsehindrade intagna. Huvudkontoret har därvid anfört bl.a. att det är
placeringsenhetens uppfattning att placeringen av rörelsehindrade intagna inte
utgör något generellt problem. Såsom Region Stockholm har anfört i yttrandet till
huvudkontoret tydliggör dock det aktuella fallet att Kriminalvården har dålig
beredskap för att ta emot rörelsehindrade intagna. Detta gäller särskilt intagna med
den typ av dubbel problematik som AA bedömdes ha. Jag förutsätter att detta
beaktas i den pågående ny- och ombyggnationen av kriminalvårdsanläggningar.

Avslutningsvis vill jag anmärka att det i detta ärende blivit mycket tydligt att det
ställs synnerligen höga krav på kriminalvårdens personal. Personalen måste inte
bara klara det ”kriminalvårdande” arbetet. Det krävs också en mycket god förmåga
när det gäller fysiskt och psykiatriskt omhändertagande.
