# Kritik mot en rådman för utformningen av förelägganden till en överförmyndarnämnd. Även uttalanden om handläggningen av sådana ärenden om godmanskap och förvaltarskap där det är svårt att rekrytera en ställföreträdare

JO 2026-06-11 dnr 11158-2024

[B]

## BESLUT

Datum                    Dnr                     Sid
                                                                 2026-06-11               11158-2024             1 (6)



Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                   Kritik mot en rådman för utformningen av förelägganden till en
                   överförmyndarnämnd. Även uttalanden om handläggningen av
                   sådana ärenden om godmanskap och förvaltarskap där det är svårt
                   att rekrytera en ställföreträdare


                    Beslutet i korthet: I flera ärenden om anordnande av godmanskap vid Sundsvalls
                    tingsrätt uppkom svårigheter att få fram förslag på god man med anledning av att
                    överförmyndarnämnden inte lyckades att rekrytera en sådan. Tingsrätten förelade
                    överförmyndarnämnden att fortsätta att försöka rekrytera en ställföreträdare för den
                    enskilde, vilket ifrågasattes av nämnden.
                    Överförmyndaren ska på begäran av rätten lämna förslag på god man eller förvaltare,
                    om det inte finns särskilda skäl mot det. ChefsJO uttalar att det ytterst är domstolen
                    som avgör om det finns särskilda skäl för överförmyndaren att avstå från att lämna ett
                    förslag på ställföreträdare. Sundsvalls tingsrätt hade därför i och för sig rätt att
                    förelägga överförmyndarnämnden att fortsätta att försöka rekrytera en
                    ställföreträdare.
                    Förelägganden till överförmyndarnämnden, som beslutades av den ansvariga
                    rådmannen, avslutades med ”I annat fall överväger tingsrätten att ta kontakt med
                    Tillsynsmyndigheten”. Inför ett sammanträde i ett av ärendena förelades
                    överförmyndarnämnden att ta med sig en lista över kontaktuppgifter till presumtiva
                    ställföreträdare. Det angavs vidare att tingsrätten, tillsammans med
                    överförmyndarnämnden, skulle kontakta tänkbara ställföreträdare vid sammanträdet.
                    Enligt chefsJO var föreläggandena i dessa delar olämpligt utformade, och den
                    ansvariga rådmannen kritiseras för det.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde Överförmyndarnämnden Mitt (i fortsättningen
                   överförmyndarnämnden) klagomål mot Sundsvalls tingsrätt beträffande
                   handläggningen av sådana godmanskaps- och förvaltarskapsärenden där det är
                   svårt att rekrytera ställföreträdare. Den övergripande kritiken var att tingsrätten
                   förelagt överförmyndarnämnden om sådant som saknat lagstöd, att
                   förelägganden utformats på ett osakligt sätt och att tingsrätten inte tagit hänsyn
                   till att nämnden inte har lyckats hitta en ställföreträdare. Överförmyndar-
                   nämnden framhöll särskilt två ärenden vid tingsrätten. Av handlingar som
                   bilagts anmälan framgick bl.a. följande.



    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm   Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                   E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                     Dnr 11158-2024       Sid 2 (6)




Sundsvalls tingsrätt har i dessa ärenden om anordnande av godmanskap
(Ä 2606-23 och Ä 3316-23) förelagt överförmyndarnämnden att fortsätta att
försöka rekrytera en ställföreträdare för den enskilde, t.ex. genom att ta direkt
kontakt (s.k. direktrekrytering) med presumtiva ställföreträdare och därefter till
tingsrätten redovisa vilka kontakter som tagits. I ett av ärendena (Ä 2606-23)
angavs i tingsrättens föreläggande även att överförmyndarnämnden kunde ta
kontakt med en privat aktör som åtar sig uppdrag som ställföreträdare till ett fast
pris. I båda ärendena angavs avslutningsvis att ”I annat fall överväger
tingsrätten att ta kontakt med Tillsynsmyndigheten”.

Det framgår vidare att tingsrätten inför ett sammanträde i ett av ärendena
(Ä 2606-23) förelade överförmyndarnämnden att till sammanträdet ta med en
lista med kontaktuppgifter på samtliga ställföreträdare som för närvarande fanns
registrerade hos nämnden. Det framgår även att syftet med sammanträdet var,
om så inte skett tidigare, att kontakta presumtiva ställföreträdare. I ett senare
föreläggande till överförmyndarnämnden angavs därutöver följande.

      … Eftersom ÖFN [Överförmyndarnämnden Mitt, JO:s anm.] inte under lång tid
      har kunnat lämna förslag på ställföreträdare ser tingsrätten ingen annan utväg än
      att tillsammans med ÖFN vid ett sammanträde kontakta presumtiva
      ställföreträdare. Det är ÖFN som har kontaktuppgifterna till dessa och ska lämna
      förslag när det begärs av rätten. ”Listan” behöver inte lämnas in, men ska tas
      med för att vi ska kunna gå vidare med ärendet vid sammanträdet. Tingsrätten
      förutsätter därför att ÖFN tar med sig kontaktuppgifter så att ärendet kan drivas
      vidare.

Utredning
JO begärde att Sundsvalls tingsrätt skulle yttra sig över anmälan. Tingsrätten
yttrade sig genom lagmannen AA. I yttrandet redogjordes för de aktuella
ärendenas handläggning och de bedömningar som hade gjorts. Tingsrätten
redogjorde även för handläggningen generellt i ärenden om anordnande av
godmanskap och förvaltarskap när det finns svårigheter att rekrytera
ställföreträdare. Vidare redogjorde tingsrätten för att sådana svårigheter tagits
upp på möten mellan överförmyndarnämnden och tingsrätten. Tingsrätten angav
också att domstolen hade tagit kontakt med professionella aktörer i syfte att
efterhöra om de skulle kunna förordnas som ställföreträdare när
överförmyndarnämnden inte lämnat förslag. Det visade sig dock inte vara en
framkomlig väg då företagen uppgav att överförmyndarnämnden inte skulle
godkänna deras ersättning. Enligt tingsrätten är det olyckligt att myndigheterna
inte har kunnat nå en samsyn kring de aktuella frågorna.

Överförmyndarnämnden kommenterade yttrandet.

Rättslig reglering
Under vissa förutsättningar kan rätten anordna godmanskap eller förvaltarskap
för en enskild. När beslut om godmanskap eller förvaltarskap meddelas ska
rätten samtidigt förordna en god man respektive en förvaltare att utföra
uppdraget. (Se 11 kap. 4 och 7 §§ föräldrabalken.)
                                                                  Dnr 11158-2024      Sid 3 (6)




Om överförmyndaren ansöker om anordnande av godmanskap eller
förvaltarskap hos tingsrätten ska nämnden lämna förslag på god man eller
förvaltare (se 11 kap. 17 a § tredje stycket föräldrabalken).

Domstolen har det övergripande ansvaret för att ett ärende blir så utrett som
dess beskaffenhet kräver (se 12 § lagen [1996:242] om domstolsärenden
[ärendelagen]).

Rätten ska se till att begära in de yttranden och det underlag som behövs för att
kunna ta ställning i frågan om godmanskap respektive förvaltarskap (se 11 kap.
16 och 17 §§ föräldrabalken).

Rätten får uppdra åt överförmyndaren att hämta in yttranden och utredning. På
begäran av rätten ska överförmyndaren också lämna förslag på god man eller
förvaltare, om det inte finns särskilda skäl mot det. (Se 11 kap. 17 a § första och
andra stycket föräldrabalken, från och med den 1 juli 2026 17 c §
föräldrabalken.) Särskilda skäl kan t.ex. vara att det inte går att finna någon
person som vill åta sig uppdraget. Överförmyndaren ska i sådana fall redogöra
för rätten vilka ansträngningar som har gjorts för att finna en lämplig
ställföreträdare. (Se prop. 2013/14:225, s. 46.)

Det vilar ett tungt ansvar på överförmyndaren att se till att ett behov av
ställföreträdarskap tillgodoses. Det krävs att överförmyndaren vidtar alla
rimliga åtgärder för att hitta någon som är lämpad och villig att åta sig
uppdraget. I det enskilda fallet krävs att överförmyndaren gör aktiva
efterforskningar och i princip uttömmer de möjligheter som finns att hitta en
ställföreträdare. Det kan t.ex. krävas att myndigheten tillfrågat samtliga
personer som anmält intresse för ställföreträdaruppdrag och, i förekommande
fall, kommunens förvaltarenhet. Om det rör sig om ett krävande uppdrag bör det
dock inte krävas att överförmyndaren har frågat personer som saknar eller har
begränsad erfarenhet av ställföreträdaruppdrag eller av någon annan anledning
inte bedöms klara av eller vara lämpliga för ett sådant uppdrag. Vad som krävs
av överförmyndaren får bedömas med hänsyn till omständigheterna i det
enskilda fallet. (Se NJA 2012 s. 715, NJA 2018 s. 246 samt prop. 2013/14:225,
s. 19, 26 och 47 f.; se även JO:s beslut den 10 juni 2021, dnr 3896-2019.)

Länsstyrelsen utövar tillsyn över överförmyndares och överförmyndarnämnders
verksamhet (se 19 kap. 17 § föräldrabalken).

Bedömning
Förutsättningarna för en tingsrätt att förelägga överförmyndaren att
fortsätta att rekrytera ställföreträdare
En fråga som aktualiseras i ärendet är om det finns rättsligt stöd för en tingsrätt
att förelägga överförmyndaren att fortsätta att rekrytera en ställföreträdare när
överförmyndaren inte har kunnat lämna förslag på en sådan.
                                                                   Dnr 11158-2024      Sid 4 (6)




Enligt 11 kap. 17 a § föräldrabalken har överförmyndaren en skyldighet att
lämna förslag på god man eller förvaltare. Skyldigheten är långtgående men,
som nämnts, inte absolut. I de fall det inte går att hitta någon som vill åta sig
uppdraget finns det enligt förarbetena särskilda skäl mot att överförmyndaren
lämnar ett förslag.

En fråga som inställer sig är vilken myndighet som slutligt ska pröva frågan om
det finns särskilda skäl för överförmyndaren att avstå från att lämna förslag på
ställföreträdare.

Det är tingsrättens uppgift att pröva om förutsättningarna för ställföreträdarskap
är uppfyllda. Tingsrätten har också det yttersta ansvaret för att ärenden om
ställföreträdarskap blir så utredda som dess beskaffenhet kräver.

Av förarbetena framgår att överförmyndaren ska redogöra för vilka
ansträngningar som gjorts för att finna en lämplig ställföreträdare om
överförmyndaren inte har kunnat lämna något förslag på en sådan. Att
överförmyndaren ska lämna en sådan redovisning talar för att domstolen ska
göra en bedömning av om de ansträngningar som har gjorts för att finna en
ställföreträdare är tillräckliga.

Om det inte finns någon som är beredd att ta på sig uppdraget som
ställföreträdare kan det innebära att ett förvaltarskap eller godmanskap inte kan
komma till stånd fastän det behövs (se NJA 2012 s. 715, p. 3). Domstolens
prövning kan då resultera i att en ansökan om godmanskap eller förvaltarskap
avslås. Det finns hovrättspraxis där ställföreträdarskap har anordnats utan att det
funnits något förslag på ställföreträdare från överförmyndaren att ta ställning
till. Hovrätten har då återförvisat ärendet till tingsrätten för att utse en god man
och i skälen för beslutet uttalat att det ankommer på överförmyndaren att göra
ytterligare ansträngningar för att finna en ställföreträdare (se RH 2018:5 och
Hovrätten för Nedre Norrlands beslut den 28 september 2023 i ärende
nr 63-23).

Mot den anförda bakgrunden anser jag att det står klart att det ytterst är
domstolen som avgör om det finns särskilda skäl för överförmyndaren att avstå
från att lämna ett förslag på ställföreträdare. Om tingsrätten gör bedömningen
att det inte finns särskilda skäl måste domstolen kunna förelägga
överförmyndaren att göra ytterligare ansträngningar för att finna en
ställföreträdare. Motsvarande befogenhet har tingsrätten om överförmyndaren
anser att det saknas förutsättningar för ett ställföreträdarskap och därför avstår
från att lämna ett förslag på ställföreträdare, men tingsrätten gör en annan
bedömning av behovet (se a. prop. s. 19).

Jag anser därmed att Sundsvalls tingsrätt i och för sig har haft rätt att förelägga
överförmyndarnämnden att fortsätta att försöka rekrytera en ställföreträdare.
Huruvida det borde ha gjorts i de nu aktuella ärendena är emellertid en sådan
                                                                    Dnr 11158-2024       Sid 5 (6)




bedömningsfråga som jag normalt inte uttalar mig om. Det finns inte anledning
att göra någon annan bedömning i detta fall.

I sammanhanget vill jag dock framhålla följande. En tingsrätt kan inte kräva att
överförmyndaren ska vidta vilka rekryteringsåtgärder som helst. Tingsrätten
måste givetvis respektera att det är överförmyndaren som avgör hur den
myndigheten ska organiseras. I detta ingår exempelvis om överförmyndaren
använder sig av privata företag som åtar sig uppdrag som ställföreträdare. Det
kan också variera mellan kommuner om det finns en kommunal s.k.
förvaltarenhet med anställda tjänstemän som inom ramen för sin anställning har
som uppgift att vara god man eller förvaltare, och dit överförmyndaren kan göra
en förfrågan.

Tingsrättens utformning av vissa förelägganden
JO har tidigare uttalat att i den mån tingsrätter och överförmyndare har olika
uppfattning i en sakfråga är det rimligt att man utifrån sina respektive uppdrag
försöker komma fram till ett sätt att förhålla sig till detta utan att saken ställs på
sin spets (se JO 2025 s. 423, dnr 6899-2023). Jag delar denna utgångspunkt. Det
kan mot den bakgrunden finnas skäl för en tingsrätt att noga överväga hur
förelägganden till en annan myndighet ska utformas när det kan finnas olika
uppfattningar hos myndigheterna i den sak föreläggandet avser. Ett lämpligt
förhållningssätt kan vara att försöka lösa de meningsskiljaktigheter som finns i
ett annat forum än inom ramen för enskilda ärenden, till exempel vid sådana
samverkande möten som förekommer enligt Sundsvalls tingsrätt.

När det gäller utformningen av de nu aktuella föreläggandena gör jag följande
överväganden.

De delar av föreläggandena som avsett fortsatt rekrytering har, i enlighet med
vad jag anfört ovan, inte gått utöver vad tingsrätten har haft rätt att förelägga
överförmyndarnämnden om. Det som därutöver anges i föreläggandet om
direktrekrytering eller att rekrytera en privat aktör är utformat som förslag på en
fortsatt handläggning hos överförmyndarnämnden. Enligt min mening är
föreläggandena i dessa delar sakligt utformade.

Några förelägganden innehöll texten ”I annat fall överväger tingsrätten att ta
kontakt med Tillsynsmyndigheten”. Texten förekom i anslutning till en
beskrivning av vissa åtgärder som överförmyndarnämnden enligt tingsrätten
kunde vidta i ärendena. Vad gäller denna text har tingsrätten fört fram följande.

Med anledning av den problematik som förevarit i ställföreträdarärenden har i
några ärenden övervägts att lämna samlad information till tillsynsmyndigheten
utifrån de svar som lämnats på tingsrättens förelägganden om vilka åtgärder
som vidtagits, om överförmyndarens arbetssätt och metoder vid rekrytering av
ställföreträdare. Den ansvariga rådmannen BB har uppgett att skrivningen lades
till för att vara transparent med överförmyndarnämnden i detta avseende.
                                                                  Dnr 11158-2024    Sid 6 (6)




Det angivna syftet återspeglas enligt min mening inte i den använda
formuleringen, och jag kan inte uppfatta skrivningen på något annat sätt än som
en påtryckning i det enskilda ärendet. Att utforma ett föreläggande på detta sätt
är självfallet inte godtagbart.

I fråga om föreläggandena till överförmyndarnämnden om att ta med en lista
över presumtiva ställföreträdare framstår det som klart olämpligt att kontakter
med potentiella ställföreträdare skulle tas vid ett sammanträde. Av handlingarna
i ärendet framkommer inte annat än att det var just så BB avsåg att göra. Som
det nu blev tog överförmyndarnämnden inte med sig någon lista till tingsrätten
och några kontakter med tänkbara ställföreträdare togs således inte vid
sammanträdet.

Sammantaget förtjänar rådmannen BB kritik för utformningen av de delar av
föreläggandena som jag anmärkt på ovan.

Vad som kommit fram i fråga om tingsrättens förelägganden i övrigt ger inte
anledning till några uttalanden från min sida.

Tingsrättens åtgärder för att komplettera utredningen
Som angetts under den rättsliga regleringen bär tingsrätten det slutliga ansvaret
för att ett ärende om godmanskap eller förvaltarskap blir så utrett som dess
beskaffenhet kräver. I det ansvaret ligger en skyldighet att genom aktiv
processledning, t.ex. riktade förelägganden till överförmyndaren, driva på
ärendenas handläggning (se JO 2019/20 s. 644, dnr 893-2018).

Av tingsrättens yttrande till JO framgår att man på tingsrätten vidtagit olika
åtgärder för att driva ärenden om förvaltarskap och godmanskap framåt och
försöka förmå överförmyndarnämnden att hitta ställföreträdare. Enligt
tingsrätten har åtgärderna haft positiv effekt. Överförmyndarnämnden har
redovisat en annan bild av orsaken till att ställföreträdare har kunnat hittas.
Oavsett hur det ligger till med den saken är det enligt min mening bra att
tingsrätten aktivt har arbetat med processledning i syfte att få fram förslag på
ställföreträdare.

Vad som i övrigt framkommit i ärendet föranleder inga åtgärder eller uttalanden
från min sida.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av chefsJO Erik Nymansson. Dokumentet har fastställts
digitalt och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Beatrice Norin har föredragit ärendet och byråchefen Stefan
Nyman har deltagit i beredningen.
