# Kritik mot Kriminalvården, transportavdelningen och häktet Beateberg, för att utan lagstöd ha verkställt ett beslut om förvar

JO 2026-10-20 dnr 11172-2025

[P]

## BESLUT

Datum                     Dnr                     Sid
                                                                   2026-10-20                11172-2025             1 (7)



Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                   Kritik mot Kriminalvården, transportavdelningen och häktet
                   Beateberg, för att utan lagstöd ha verkställt ett beslut om förvar


                    Beslutet i korthet: En person som var häktad i ett brottmål omfattades även av ett
                    beslut om förvar enligt utlänningslagen, meddelat av Polismyndigheten. Efter avslutad
                    huvudförhandling i brottmålet hävde tingsrätten häktningen. Närvarande
                    kriminalvårdspersonal verkställde då på eget bevåg förvarsbeslutet och förde tillbaka
                    personen till häktet, trots att det inte fanns någon begäran från Polismyndigheten om
                    hjälp med att verkställa beslutet (begäran om handräckning) eller något beslut från
                    Migrationsverket om att personen skulle vara placerad i häkte. Först cirka två och en
                    halv timme efter återkomsten till häktet skickade Migrationsverket ett sådant beslut
                    dit. Både transportavdelningen och häktet får kritik för att således ha hållit personen
                    frihetsberövad utan lagstöd.
                    JO understryker att det är av synnerlig vikt att alla som hanterar frihetsberövade
                    personer är väl insatta i regleringen och iakttar största noggrannhet. Det aktuella fallet
                    visar enligt hennes mening att Kriminalvården behöver vidta åtgärder för att
                    säkerställa att såväl regelverket som dess interna styrande dokument är kända och
                    tillämpas korrekt inom hela myndigheten.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde advokaten AA klagomål mot Kriminalvården.
                   Han beskrev sammanfattningsvis följande. Han var offentlig försvarare för BB i
                   ett mål där huvudförhandling hölls i Södertörns tingsrätt den 14 augusti 2025.
                   Efter förhandlingen beslutade tingsrätten att BB inte längre skulle vara häktad i
                   målet. När BB tänkte lämna domstolen blev han dock handgripligen stoppad av
                   närvarande kriminalvårdspersonal. De hänvisade till att det fanns ett ”vilande
                   förvarsbeslut” och att BB därför skulle tillbaka till häktet. AA påtalade att
                   Kriminalvården saknar befogenhet att verkställa beslut om förvar men de stod
                   på sig, och BB fördes till häktet Beateberg.

## Utredning

JO hämtade inledningsvis in handlingar från Kriminalvården, Polismyndigheten
                   och Migrationsverket, samt muntliga upplysningar från den förstnämnda
                   myndigheten. Enligt de muntliga upplysningarna fanns det inte någon begäran
                   från Polismyndigheten till Kriminalvården om hjälp med att verkställa
                   förvarsbeslutet (begäran om handräckning).

    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm     Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                     E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                       Dnr 11172-2025       Sid 2 (7)




Kriminalvården uppmanades därefter att yttra sig över AA:s klagomål.
Myndigheten ombads även att redogöra för vilka överväganden som häktet
gjorde när BB återkom dit den 14 augusti 2025. I sitt remissvar anförde
myndigheten, genom en sektionschef vid rättsavdelningen, i huvudsak följande:

## Utredning

Utredning i ärendet har inhämtats från Kriminalvårdens region Stockholm som i
      sin tur har inhämtat uppgifter från häktet Beateberg och det klientadministrativa
      systemet. Uppgifter har även inhämtats från myndighetens nationella
      transportavdelning (TA, tidigare nationella transportenheten, NTE). Berörda
      befattningshavare har fått möjlighet att lämna synpunkter. Av utredningen
      framgår i huvudsak följande.
      Den intagne som anmälan rör transporterades till Södertörns tingsrätt den
      14 augusti 2025 som häktad efter att tingsrätten begärt Kriminalvårdens hjälp
      med inställelse till huvudförhandling. I den transportbeställning som kom in till
      transportavdelningen från häktet Beateberg angavs ”finns ett vilande
      förvarsbeslut. Om häktningen hävs ska ej släppas på fri fot”. Detta mot bakgrund
      av att Polismyndigheten den 4 augusti 2025 fattade ett villkorat beslut om förvar
      enligt utlänningslagen (2005:716). Av beslutet framgår att den intagne
      underrättades om beslutet samma dag.
      Utifrån de uppgifter som häktet hade lämnat antecknade den ansvarige
      transportplaneraren i beställningen ”HAR DUBBLA PROCESSER SKA EJ
      SLÄPPAS VID HÄVD HÄKTNING”. Transportplaneraren har vid sin
      bedömning utgått från vad som anges om upprätthållande av frihetsberövande i
      särskilda fall i avsnitt 2.1.2 i Kriminalvårdens handbok för transport (2024:1). I
      aktuellt fall har det säkerställts att det fanns ett förvarsbeslut. Det saknas dock
      dokumentation om huruvida det har funnits en giltig handräckningsbegäran.
      Den intagne återkom till häktet Beateberg kl. 16.41 den 14 augusti 2025.
      Vakthavande befäl kontaktade gränspolisen och meddelade att häktningen hävts.
      Därefter delgavs förvarsbeslutet med tolk kl. 17. Enligt rutin kontaktades även
      Migrationsverket. Enligt VB-loggen skedde flera kontakter med
      Migrationsverket under kvällen. Det anges dock inga specificerade klockslag.
      Vakthavande befäl har inte heller något minne av den specifika händelsen. Ett
      beslut om placering i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest med stöd av
      10 kap. 20 § 3 utlänningslagen mejlades till häktet Beateberg kl. 19.09. Den 16
      augusti hämtades den intagne av personal från Migrationsverket.
      Rättslig reglering
      Enligt 2 kap. 8 § regeringsformen är var och en gentemot det allmänna skyddad
      mot frihetsberövanden. Den som är svensk medborgare är även i övrigt
      tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket och att lämna det.
      Av 2 kap. 20 § första stycket 3 regeringsformen följer att rörelsefriheten är en
      sådan fri- och rättighet som får begränsas genom lag i den utsträckning som
      medges i 2 kap. 21–24 §§ regeringsformen. Enligt 2 kap. 25 § likställs med
      svensk medborgare utlänning här i riket i fråga om bl.a. skydd mot
      frihetsberövande.
      I 10 kap. 1 § utlänningslagen regleras förutsättningarna för förvar.
      Enligt 10 kap. 18 § utlänningslagen ansvarar Migrationsverket för att beslut om
      förvar verkställs.
      Enligt 10 kap. 19 § utlänningslagen ska Polismyndigheten på begäran av den
      myndighet eller den domstol som har fattat ett beslut om förvar lämna den hjälp
      som behövs för att verkställa beslutet.
                                                                  Dnr 11172-2025        Sid 3 (7)




I 10 kap. 19 a § utlänningslagen anges att om Migrationsverket begär det, ska
Kriminalvården lämna den hjälp som behövs för att transportera en utlänning
som hålls i förvar. En sådan begäran får göras endast om det på grund av
särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att
Kriminalvårdens särskilda befogenheter enligt 4 kap. 4 § eller 10 § första stycket
häkteslagen (2010:611) behöver tillgripas, eller det annars finns synnerliga skäl.
Enligt 10 kap. 20 § utlänningslagen får Migrationsverket under vissa
förutsättningar besluta att en utlänning som hålls i förvar ska placeras i
kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. Så är bl.a. fallet om det är
nödvändigt av transporttekniska skäl, dock längst i tre dygn, eller det annars
finns synnerliga skäl. En utlänning som placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte
eller polisarrest i en sådan situation ska hållas avskild från övriga intagna.
I 11 kap. 2 § utlänningslagen anges att en utlänning som hålls i förvar enligt
lagen ska, i annat fall än som avses i 10 kap. 20 §, vistas i lokaler som har
ordnats särskilt för detta ändamål. Migrationsverket har ansvaret för sådana
lokaler.
Av 11 kap. 6 § utlänningslagen framgår bl.a. att en utlänning som hålls i förvar
får hindras att lämna lokalen där han eller hon vistas, och i övrigt underkastas
den begränsning av rörelsefriheten som krävs för att ändamålet med att
utlänningen tagits i förvar ska tillgodoses eller som är nödvändig för ordningen
och säkerheten i lokalen. För behandlingen av en utlänning som enligt 10 kap.
20 § placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest gäller häkteslagen i
tillämpliga delar.
I 29 a § polislagen (1984:387) anges att Polismyndigheten och Säkerhetspolisen
får överlämna till Kriminalvården att transportera någon som är berövad friheten.
Av förarbetena till bestämmelsen i polislagen framgår bl.a. följande. När det
gäller vilka transporter som det är lämpligt att Kriminalvården ska utföra ansluter
sig regeringen till utredningens förslag. Det bör således handla om transporter i
handräckningsärenden av personer som redan är frihetsberövade och därmed
befinner sig i polisens eller den beställande myndighetens eller en annan
myndighets lokaler. Ett handräckningsuppdrag som innebär att ett
frihetsberövande först måste verkställas innan transporten sker bör inte kunna
lämnas till Kriminalvården. Verkställande av ett frihetsberövande kräver i många
fall polismans särskilda tvångsbefogenheter, eftersom det i sådana situationer
kan bli aktuellt att t.ex. fastställa identitet och att genomföra husrannsakan
(prop. 2016/17:57 s. 41).
Av 3 § 3 förordningen (2023:797) med instruktion för Kriminalvården framgår
att myndigheten ska verkställa de transporter som Polismyndigheten och
Säkerhetspolisen överlämnar enligt 29 a § polislagen samt lämna andra
myndigheter den hjälp med transport som är särskilt föreskrivet.
Av 1 kap. 8 § första stycket Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd
(KVFS 2011:2) om häkte, FARK Häkte, följer bl.a. att innan en person tas in i
häkte ska grunden för frihetsberövandet kontrolleras.
Interna styrande dokument
Kriminalvårdens arbetsordning
Av avsnitt 8 i Kriminalvårdens arbetsordning framgår bl.a. att den som befattar
sig med beslut som rör frihetsberövande av klienter ska iaktta särskild stor
omsorg och noggrannhet vid handläggningen av sådana frågor för att undvika att
någon i strid mot gällande regler blir frihetsberövad eller inte försatt på fri fot i
rätt tid.
Kriminalvårdens handbok för transport (2024:1)
I avsnitten 2.1.1 och 2.1.2 i Kriminalvårdens handbok för transport anges bl.a.
följande. Det åligger ansvarig beställare att kontrollera och meddela
transportplanerare om det finns andra pågående rättsprocesser som kan ha
                                                                   Dnr 11172-2025         Sid 4 (7)




betydelse för om den frihetsberövade ska försättas på fri fot eller hållas kvar.
Detta ska anges i beställningen. Sker det förändringar avseende
frihetsberövandet efter att beställningen är gjord åligger det beställaren att
omgående meddela detta till ansvarig transportplanerare. Beställaren ansvarar
även för att informera om och inhämta eventuella aktuella beslut från andra
myndigheter som föranleder att frihetsberövandet ska upprätthållas.
Det finns ett behov av särskild förberedelse vid transport av intagna i häkte till
domstolsförhandling (omhäktningsförhandling eller huvudförhandling) eller i
samband med ett villkorligt frigivande i de fall det även finns ett annat
frihetsberövande ”i botten” med stöd av LVU, LVM eller UtlL. Kriminalvården
har inte laglig rätt att upprätthålla ett frihetsberövande om ett beslut om häktning
skulle hävas, trots att den intagne är föremål för en tvångsåtgärd enligt LVU eller
LVM eller ett förvarsbeslut enligt UtlL. Den intagne ska försättas på fri fot i
enlighet med domstolens beslut om inte Kriminalvården säkerställt att det finns
en giltig handräckningsbegäran eller ett placeringsbeslut baserat på det
underliggande frihetsberövandet med stöd av LVU, LVM eller UtlL.
Hanteringen vid de olika frihetsberövandeformerna är:
LVU – socialtjänsten begär handräckning av polisen som i sin tur överlämnar
transporten till Kriminalvården.
LVM – socialtjänsten eller SiS begär handräckning direkt av Kriminalvården.
UtlL – Migrationsverket meddelar ett placeringsbeslut eller en
handräckningsbegäran tillsammans med ett placeringsbeslut.
Transportuppdraget ska hanteras i enlighet med uppdragsbeskrivningen och den
informationen som framkommer där. Framkommer det annan information under
pågående förhandling ansvarar transportledaren för att vidarebefordra den till
ansvarig transportplanerare för åtgärder och beslut.
Av avsnitt 2.2.3 i handboken framgår vidare att en begäran om handräckning
prövas på två sätt – formell prövning och materiell prövning. Vidare anges att
formell prövning är en prövning som Kriminalvården både får och ska göra. Om
inte de formella grunderna för att begära handräckning är uppfyllda, ska
Kriminalvården inte genomföra transporten. En gemensam utgångspunkt för att
handräckning ska kunna bli aktuell, är att personen som ska transporteras är
frihetsberövad. Det innebär enligt Kriminalvårdens tolkning dels att det ska
finnas ett beslut om frihetsberövande, dels att personen kan hindras att lämna
platsen genom t.ex. inlåsning eller bevakning av personal. Vidare gäller i alla fall
utom vid överlämning enligt 29 § polislagen att Kriminalvårdens särskilda
befogenheter antas vara behövliga. Detta innebär att handräckning bara ska
begäras vid behov av vålds- eller tvångsanvändning i samband med transporten.
Utöver ovanstående förutsättningar så finns det i ett antal lagar ytterligare krav
för att handräckning ska kunna begäras. Denna reglering avser i fråga om UtlL
att personen som ska transporteras ska vara förvarstagen.
Två exempel på situationer när en handräckningsbegäran ska avslås på formell
grund är alltså när personen som begärs transporterad inte är frihetsberövad eller
när en person som är aktuell för vård enligt LPT fått ett första vårdintyg och
frihetsberövats men inte skrivits in på en vårdavdelning (begäran om
handräckning ska då ställas till polisen, varefter polisen sedan kan lämna över
enligt 29 a § polislagen).
Av avsnitt 4.9.15 i handboken framgår följande. I det fall den frihetsberövade
försätts på fri fot och inte vill följa med transporten tillbaka till häktet ska besked
om frisläppandet snarast meddelas till aktuellt häkte via telefon eller RAKEL.
För klient som är häktad misstänkt för brott och parallellt är frihetsberövad med
stöd av annan lagstiftning, i anledning av annan brottsmisstanke eller av annan
myndighet (LVM, LVU, LSU, LPT, LRV eller UtlL) upphör formellt
Kriminalvårdens ansvar och laga befogenheter i samband med att häktningen
                                                                       Dnr 11172-2025       Sid 5 (7)




      hävs. Transportplaneringen ska, om handräckning inte begärts i det fall klienten
      sätts på fri fot, kommunicera med avsändande enhet i förväg och klarlägga hur
      saken ska hanteras om/när det sker.
      Kriminalvårdens bedömning
      Kriminalvården hanterar ofta intagna med parallella processer som innefattar
      frihetsberövande. I sådana processer kan det förekomma s.k. vilande beslut som
      ska träda i kraft när den initiala grunden för frihetsberövandet upphör. Det kan
      röra sig om exempelvis villkorade häktningsbeslut i brottmålsprocesser i
      Sverige, villkorade häktnings- och anhållningsbeslut i internationella ärenden
      och villkorade beslut om förvar enligt utlänningslagen. Under vissa
      förutsättningar medför sådana beslut att Kriminalvården har stöd för att
      vidmakthålla ett frihetsberövande när den initiala grunden för frihetsberövandet
      övergår till en annan.
      Av utredningen framgår att domstolen beslutade att häva häktningen av klienten
      den 14 augusti 2025. Klienten omfattades dock sedan tidigare av ett beslut om
      förvar som skulle träda i kraft om häktningen hävdes, s.k. vilande förvarsbeslut
      (jfr t.ex. rättsfallet MIG 2014:2 och Migrationsöverdomstolens dom den 1
      februari 2021 i mål nr UM 840-21). En av Kriminalvårdens huvuduppgifter är att
      vidmakthålla frihetsberövanden. Som framgår av myndighetens interna styrande
      dokument innebär inte ett förvarsbeslut i sig att det finns grund för att
      vidmakthålla ett frihetsberövande i en situation där exempelvis ett beslut om
      häktning hävs. Om Migrationsverket eller Polismyndigheten begärt
      handräckning av Kriminalvården eller om det beslutats om placering i häkte
      enligt 10 kap. 20 § första stycket 3 utlänningslagen, finns det dock enligt
      myndighetens uppfattning grund för att vidmakthålla frihetsberövandet av en
      intagen som redan befinner sig i Kriminalvårdens lokaler eller står under
      övervakning av myndigheten (jfr avseende verkställande av frihetsberövande i
      prop. 2016/17:57 s. 40 och SOU 2011:7 s. 118).
      I det aktuella fallet beslutade Migrationsverket om placering enligt 10 kap. 20 §
      första stycket 3 utlänningslagen i samband med att beslutet om häktning
      upphörde att gälla. Det kan konstateras att placeringsbeslutet kom in till
      Kriminalvården först på kvällen den 14 augusti 2025. Kriminalvården saknar
      information om när placeringsbeslutet fattades och det saknas närmare
      dokumentation över vilka överväganden som vakthavande befäl gjorde när
      klienten återkom till häktet utöver vad som redogjorts för ovan. Det saknas även
      dokumentation över vilka besked som Migrationsverket lämnade vid de
      telefonkontakter som togs när klienten återkom till häktet. Det går därmed inte
      att utläsa att det funnits stöd för att vidmakthålla frihetsberövandet från det att
      beslutet om häktning hävdes fram till att placeringsbeslutet kom in till
      myndigheten. Samtidigt har det funnits anledning att utreda grunden för
      frihetsberövandet i syfte att säkerställa hur klienten fortsatt skulle hanteras med
      anledning av beslutet om förvar. Såvitt framkommer har också vakthavande
      befäl haft kontakt med Migrationsverket från det att klienten kom tillbaka till
      häktet i syfte att säkerställa grunden för frihetsberövandet och besluta hur
      klienten fortsatt skulle hanteras. Personalen har därmed agerat skyndsamt och
      med omsorg för att säkerställa grunden för frihetsberövandet.
      Transportpersonalen som utförde transporten har vidare agerat i enlighet med de
      anvisningar som hade lämnats och transporterat klienten tillbaka till häktet.
AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

Bedömning
Kriminalvården har redogjort för relevant rättslig reglering. Jag återkommer till
delar av regleringen.
                                                                 Dnr 11172-2025      Sid 6 (7)




Av utredningen framgår följande. I början av augusti 2025 beslutade
Polismyndigheten att BB, som sedan tidigare var häktad i ett brottmål, skulle tas
i förvar enligt utlänningslagen (2005:716), UtlL. Den 14 augusti 2025 hölls
huvudförhandling i brottmålet. I sin beställning till Kriminalvårdens nationella
transportenhet (numera Kriminalvårdens transportavdelning) inför förhand-
lingen angav häktet att det fanns ett vilande förvarsbeslut och att BB inte skulle
släppas på fri fot om häktningen hävdes. Efter förhandlingen beslutade
tingsrätten att BB inte längre skulle vara häktad. Kriminalvårdspersonalen förde
trots detta tillbaka BB till häktet Beateberg med hänvisning till förvarsbeslutet.
Det kan särskilt noteras att BB:s försvarare påtalade för transportpersonalen att
de inte hade någon laglig rätt att verkställa beslutet. Såvitt framkommit tog
personalen ändå inte någon kontakt med transportplaneraren för att kontrollera
om det fanns grund för att upprätthålla frihetsberövandet.

Det finns ingen dokumentation om att Polismyndigheten hade begärt hjälp från
Kriminalvården med att verkställa beslutet, d.v.s. gjort en handräcknings-
begäran. Efter att BB återkommit till häktet Beateberg kl. 16.41 hade
vakthavande befäl flera kontakter med Migrationsverket. Vad som framkom vid
dessa kontakter är okänt. Först kl. 19.09 mejlade Migrationsverket ett beslut till
häktet om att BB skulle vara placerad i anstalt, häkte eller arrest i enlighet med
då gällande 10 kap. 20 § första stycket 3 UtlL.

Vid tidpunkten reglerades förvar av utlänningar, såvitt här är aktuellt, i 10 kap.
UtlL. Av bestämmelserna där framgick att det är Migrationsverket som ansvarar
för att beslut om förvar verkställs, vid behov med hjälp av Polismyndigheten
(18 och 19 §§). Kriminalvårdens uppgift i sådana ärenden reglerades i 19 a §,
där det angavs att den myndigheten ska, om Migrationsverket begär det, lämna
den hjälp som behövs för att transportera en utlänning som hålls i förvar.
Numera finns en i här relevanta avseenden motsvarande bestämmelse i
10 a kap. 3 § samma lag. En liknande reglering om s.k. handräckning finns i
29 a § polislagen (1984:387). Där framgår att Polismyndigheten får överlämna
till Kriminalvården att transportera någon som är berövad friheten.
Bestämmelserna återspeglas i 3 § förordningen (2023:797) med instruktion för
Kriminalvården. Enligt den ska Kriminalvården bl.a. verkställa de transporter
som Polismyndigheten överlämnar enligt polislagen och lämna andra
myndigheter den hjälp med transporter som är särskilt föreskrivet.

De nämnda bestämmelserna om handräckning i utlänningslagen och polislagen
infördes 2017, i samband med att de transportuppdrag som Kriminalvården
utför åt andra myndigheter reglerades i lag. Av förarbetena framgår tydligt att
de aktuella transporterna endast får avse personer som redan är berövade
friheten. Detta kommer till direkt uttryck i lagtexten genom formuleringarna
”som hålls i förvar” och ”som är berövad friheten”. (Se prop. 2016/17:57
s. 40 f. och 42.) Något lagligt stöd för Kriminalvården att på eget bevåg
frihetsberöva personer, med stöd av exempelvis ett beslut om förvar, finns inte.
Detta redogörs också tydligt för i Kriminalvårdens egna handbok för transport
                                                                    Dnr 11172-2025      Sid 7 (7)




(2024:1). Där anges bl.a. att Kriminalvården inte har laglig rätt att upprätthålla
ett frihetsberövande när ett beslut om häktning hävs även om den intagne
samtidigt omfattas av ett beslut om förvar enligt utlänningslagen. Den intagne
ska i stället försättas på fri fot, om det inte säkerställts att det finns en giltig
handräckningsbegäran eller ett placeringsbeslut.

I nu aktuellt fall saknas det alltså dokumentation om att det fanns någon begäran
om handräckning. Jag utgår därför från att någon sådan begäran inte hade
gjorts. Kvarhållandet av BB och transporten tillbaka till häktet efter
huvudförhandlingen skedde därmed utan lagstöd. Det är helt oacceptabelt och
transportavdelningen förtjänar kritik för det inträffade.

Som framgått skickade Migrationsverket sitt placeringsbeslut avseende BB till
häktet Beateberg först kl. 19.09, ungefär två och en halv timme efter det att BB
hade kommit tillbaka dit. När beslutet fattades är oklart. Jag kan emellertid inte
dra någon annan slutsats än att häktet fram till dess höll BB frihetsberövad trots
att det, enligt vad som då var känt, saknades lagstöd för detta. Att vakthavande
befäl under tiden hade flera kontakter med Migrationsverket, vars innehåll alltså
inte gått att utröna, förändrar inte den slutsatsen. Även detta är allvarligt. Häktet
Beateberg förtjänar således också kritik för sin hantering.

Avslutningsvis vill jag framhålla följande. Ett frihetsberövande är en av de mest
ingripande formerna av myndighetsutövning som kan riktas mot en enskild. Det
är därför av synnerlig vikt att alla som hanterar frihetsberövade personer är väl
insatta i regleringen och iakttar största noggrannhet. Det gäller även om det
visserligen finns ett beslut om att en person ska hållas i exempelvis förvar. Att
en myndighet på eget bevåg och utan lagstöd verkställer sådana beslut får inte
förekomma. Som framgått innehåller myndighetens egen handbok en tydlig
redogörelse för vilka befogenheter Kriminalvården har i situationer då det pågår
s.k. dubbla processer. Att det aktuella fallet hanterades på det sätt som skedde
visar enligt min mening att Kriminalvården behöver vidta åtgärder för att
säkerställa att såväl regelverket som myndighetens interna styrande dokument
är kända och tillämpas korrekt av alla berörda befattningshavare och
organisatoriska delar inom myndigheten.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Katarina Påhlsson. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Emma Söderberg Majanen har föredragit ärendet och
avdelningschefen Jessica Starhill Sjöstrand har deltagit i beredningen.
