# Utlämnandet av uppgifter som omfattas av sekretess

JO 2009-12-21 dnr 1119-2009

BESLUT
                                                                            Datum                  Dnr                       Sid
                                                                            2009-12-21             1119-2009                1 (4)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Utlämnandet av uppgifter som omfattas av sekretess

## Anmälan

AA klagade i en anmälan, som kom in till JO den 25 februari 2009, på att anstalten
                        Skenäs lämnat ut uppgifter rörande honom som omfattas av sekretess och anförde i
                        huvudsak följande. När hans hustru ringde till anstalten fick hon beskedet att
                        uppgift om huruvida han var intagen i anstalten inte kunde lämnas. Vid ett annat
                        tillfälle ringde en tjänsteman från socialförvaltningen, och vårdaren BB bekräftade
                        då att AA var intagen i anstalten. Vårdaren uppgav också att han hade varit berusad
                        när han kom till anstalten och att han på grund av detta inte kunde beviljas någon
                        utevistelse.

## Utredning

Anmälan remitterades till Kriminalvården för yttrande. I sitt svar anförde
                        myndigheten (huvudkontoret), genom generaldirektören CC, bl.a. följande.
                                  –––

                                  Sakförhållanden m.m.
                                  Anstalten har uppgett följande. När en utomstående söker en intagen bekräftar
                                  anstalten aldrig att den efterfrågade personen är intagen i anstalten. I stället lämnas
                                  ett meddelande till den intagne som själv får avgöra om han vill ha kontakt. – Innan
                                  uppgifter lämnas ut till andra myndigheter kontrolleras att mottagaren av uppgifterna
                                  är den han eller hon utger sig för att vara, t.ex. genom motringning.
                                  Angående samtalet med socialtjänsten har AA kontaktman BB uppgett följande.
                                  Hon har upprättat AA verkställighetsplan. Hon föredrog verkställighetsplanen på
                                  behandlingskollegium den 17 februari 2009. Under kollegiet togs det vägledande
                                  beslutet att AA med hänsyn till genomfördriskbedömning inte skulle beviljas
                                  permission på egen hand under verkställigheten. Samma dag blev hon uppringd av
                                  socialförvaltningen, som uppgav att man kände till att AA befann sig i anstalten
                                  Skenäs och att han ansökt om att få påbörja antabusbehandling. Socialförvaltningen
                                  ställde frågan om AA kunde beviljas permission för ett möte med socialtjänsten.
                                  Hon svarade då att hon bedömde att skäl för permission inte förelåg. Hon uppgav
                                  vidare att hon blev förvånad över frågeställningen eftersom AA vid upprättandet av
                                  verkställighetsplanen hade uppgett att han inte ansåg sig ha alkoholproblem. Hon
                                  bedömde att det med hänsyn till de motsägelsefulla uppgifterna var relevant att
                                  lämna uppgifterna om att AA lämnat ett positivt utandningsprov och vad han själv
                                  uppgett om sitt missbruk till socialförvaltningen, och att ett utlämnande var förenligt
                                  med bestämmelserna i sekretesslagen.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                   Dnr 1119-2009     Sid 2 (4)




Författningsbestämmelser m.m.
Enligt 7 kap. 21 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess inom Kriminalvården
för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde
eller någon honom eller henne närstående lider men eller att fara uppkommer för att
någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjs. I förarbetena till
bestämmelsen anfördes bl.a. att regeln inte skall hindra att kriminalvårdspersonalen
tar kontakt med utomstående för att hjälpa en klient, men att största möjliga
diskretion angående dennes bakgrund därvid bör iakttas (prop. 1979/80:2 sid. 219).
– Av 1 kap. 3 § sekretesslagen framgåratt sekretess även gäller gentemot andra
myndigheter.
Av 14 kap. 3 § sekretesslagen, den s.k. generalklausulen, framgår att sekretessbelagd
uppgift får lämnas till myndighet, om det är uppenbart att intresset av att uppgiften
lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda.
Enligt 5 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) skall kriminalvården i
anstalt planläggas och genomföras i nära samverkan mellan kriminalvårdens olika
organ. I den mån ett förverkligande av vårdens syfte kräver insatser av andra
samhälleliga organ, skall erforderlig samverkan ske med företrädare för sådant
organ. – Enligt 11 § förordningen (1974:248) om kriminalvård i anstalt skall
Kriminalvården förbereda villkorlig frigivning och om det behövs samråda med bl.a.
de sociala myndigheterna.

Kriminalvårdens bedömning
Det är i många fall av stor betydelse för Kriminalvårdens verksamhet att diskutera
en intagens situation med andra myndigheter som ingår i samma vårdkedja, för att
på så sätt tillgodose klientens och samhällets behov av vård, rehabilitering och
säkerhet. Socialtjänsten är en av Kriminalvårdens viktigaste samarbetspartners i det
klientnära arbetet. Kontakt med denna är i regel mest värdefull om den tas tidigt i
processen, och en väl fungerande samverkan med socialtjänsten är ofta av stor
betydelse för att övergången till ett liv i frihetskall kunna fungera (jfr prop. 1974:20
sid. 117 f. och Berggren m.fl., Brottsbalken – En kommentar sid. KvaL 7).
Samverkan med socialtjänsten och andra myndigheter genomförs i första hand på ett
sätt som involverar klienten, dvs. samverkan över klientens huvud undviks av
praktiska skäl. I de allra flesta fallen är klienten också intresserad av ett effektivt
samarbete mellan socialtjänsten och Kriminalvården. Oavsett klientens inställning
kan Kriminalvården givetvis ändå diskutera ett klientärende med socialtjänsten m.fl.
myndigheter med stöd av generalklausulen.
Begränsningen i sekretessen enligt den bestämmelsen gäller emellertid enbart
gentemot andra myndigheter och inte gentemot enskilda. Det är därför inte möjligt
att utan den intagnes medgivande röja en sekretessbelagd uppgift för en enskild,
exempelvis en anhörig till en intagen.
Anstalten Skenäs har uppgett att uppgiften om att AA var intagen i anstalten var
känd av socialtjänsten och att utlämnandet av uppgifterna om AA:s alkoholbruk
skett med stöd av generalklausulen. Kriminalvården ser inga skäl att ifrågasätta
detta.
Anstalten Skenäs har, liksom många andra enheter inom Kriminalvården, som rutin
att aldrig bekräfta att en viss intagen finns i anstalten när någon enskild kontaktar
anstalten, utan att i stället vidarebefordra ett meddelande till den intagne. Detta är en
lämplig huvudregel som bör vara utgångspunkten vid kontakt med utomstående,
eftersom en uppgift om att någon är intagen i kriminalvårdsanstalt typiskt sett
omfattas av sekretess. Kriminalvården har således inget att erinra mot anstaltens
agerande. Rutinen synes också överensstämma med JO:s synsätt (jfr JO:s beslut den
19 januari 2009 i ärende med dnr 4495-2008, där JO allvarligt kritiserade
Kriminalvården för att det inte kunde uteslutas att en sekretessbelagd uppgift röjts).
                                                                       Dnr 1119-2009     Sid 3 (4)




      Om en viss uppgift är känd – exempelvis uppgiften att en viss intagen befinner sig i
      en viss anstalt – råder emellertid inte sekretess enligt 7 kap. 21 § sekretesslagen för
      den uppgiften. Den ovan nämnda rutinen måste kombineras med möjlighet till en
      individuell prövning vid vissa förhållanden. Det kan dock finnas skäl att iaktta viss
      försiktighet. Det kan sålunda på grund av bl.a. säkerhetsskäl exempelvis vara viktigt
      att förvissa sig om att den uppringande personen verkligen är den han eller hon utger
      sig för att vara. Det låter sig inte alltid göras på ett enkelt sätt.
      Vid bedömningen av om en uppgift skall anses vara känd bör beaktas att en alltför
      strikt bedömning av frågan kan försvåra kontakten mellan intagna och deras
      anhöriga, i onödan försena ärenden som är viktiga för den intagne och allmänt
      uppfattas som onödigt byråkratisk. I sammanhanget bör också noteras att uppgiften
      om på vilken anstalt en intagen befinner sig normalt återfinns i beslutet om
      anstaltsplacering. Ett sådant beslut omfattas, enligt nuvarande regler, inte av
      sekretess enligt 7 kap. 21 § sekretesslagen.
      –––
AA gavs tillfälle att yttra sig över remissvaret.

I ett beslut den 21 december 2009 anförde JO Nordenfelt bl.a. följande.

Bedömning
Vid tidpunkten för de händelser som anmälan omfattar reglerades frågor om
sekretess i sekretesslagen (1980:100). Enligt 7 kap. 21 § sekretesslagen gäller
sekretess inom kriminalvården för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om
det kan antas att den enskilde eller någon honom eller henne närstående lider men
eller att fara uppkommer för att någon utsätts för våld eller annat allvarligt men om
uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte beslut av Kriminalvården,
Kriminalvårdsnämnden eller en övervakningsnämnd och inte heller annat beslut i
ett kriminalvårdsärende enligt brottsbalken eller lagstiftningen om kriminalvård i
anstalt.

Av 1 kap. 3 § sekretesslagen följer att om sekretess gäller för uppgift som
förekommer hos viss myndighet, får uppgiften inte röjas för annan myndighet än
som anges i sekretesslagen eller i lag eller förordning som sekretesslagen hänvisar
till. Bestämmelser om vissa begränsningar i sekretessen återfinns i 14 kap.
sekretesslagen. Av 14 kap. 1 § följer bl.a. att sekretess inte hindrar att uppgift
lämnas till annan myndighet, om uppgiftsskyldigheten följer av lag eller
förordning. Enligt 14 kap. 3 § får uppgift lämnas till myndighet, om det är
uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse
som sekretessen ska skydda.

Motsvarande bestämmelser finns numera i offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400).

Enligt bestämmelser som Kriminalvården redogjort för har myndigheten i samband
med planeringen och genomförandet av kriminalvården många kontakter med bl.a.
sociala myndigheter. I samband med det arbetet kan uppgifter som omfattas av
sekretess utlämnas till den andra myndigheten.
                                                                  Dnr 1119-2009   Sid 4 (4)




Av utredningen framgår att anstalten kontaktades av en tjänsteman från
socialtjänsten som undrade om AA kunde beviljas permission för ett möte med
socialtjänsten med anledning av en ansökan om antabusbehandling. Vårdaren BB
svarade att hennes bedömning var att skäl för permission inte förelåg. Vårdaren
ansåg det relevant att upplysa tjänstemannen om att AA lämnat ett positivt
utandningsprov och att han vid samtal med anstalten uppgett att han inte hade
några alkoholproblem.

Inledningsvis kan jag konstatera att de uppgifter som vårdaren lämnade till
tjänstemannen vid socialförvaltningen är sådana att de omfattades av sekretess
enligt 7 kap. 21 § sekretesslagen. Fråga är om det fanns stöd för att lämna ut dessa
uppgifter.

Det är viktigt att Kriminalvården samarbetar med socialtjänsten bl.a. för att se till
att olika stödjande insatser som behövs vid frigivningen kommer till stånd. Stöd
härför finns också i bl.a. 14 kap. 3 § sekretesslagen. Jag kan inte se något hinder
mot att Kriminalvården inom ramen för sitt uppdrag t.ex. bekräftar för
socialtjänsten var en viss intagen befinner sig eller om Kriminalvårdens bedömning
av den intagnes behov av olika insatser. Därvid bör Kriminalvården hålla i minnet
att den intagne kan avstå från olika vårdinsatser som socialtjänsten erbjuder.
Samtidigt är det uppenbart att samarbetet mellan myndigheterna har gränser och att
det kan vara i hög grad olämpligt – och sakna lagstöd – om samarbetet medför att
uppgifter som omfattas av 7 kap. 21 § sekretesslagen byts mellan myndigheterna
utan att den intagne ger sitt medgivande. Var gränsen går måste bedömas från fall
till fall. Enligt min mening har den gränsen, med hänsyn till vad socialtjänsten
redan kände till, inte överskridits här.
