# Förvaltningslagens bestämmelser om rätt att anlita ombud eller biträde har ansetts tillämpliga beträffande den som hörs i ett granskningsärende hos en kommuns revisorer

JO 2004-06-17 dnr 1133-2003

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                     Sid
                                                                      2004-06-17        1133-2003              1 (4)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Förvaltningslagens bestämmelser om rätt att anlita ombud eller biträde
                        har ansetts tillämpliga beträffande den som hörs i ett gransknings-
                        ärende hos en kommuns revisorer

## Anmälan

AA begärde att JO skulle granska det sätt på vilket kommunens revisorer i Gävle
                        kommun hade agerat i ett ärende och uppgav bl.a. följande. Han var fram till den
                        19 november 2002 chef för administrationen vid Kommunhälsan, som är en enhet
                        inom Gävle kommun under kommunstyrelsens förvaltning. Med anledning av
                        kritik mot företagshälsovården fick kommunens revisionskontor den 10 december
                        2002 i uppdrag att granska den interna kontrollen vid Kommunhälsan. I ett utkast
                        till en omfattande revisionsrapport påstods att verksamheten vid Kommunhälsan
                        uppvisade flera mycket allvarliga brister och han utpekades som misstänkt för en
                        rad oegentligheter. Enligt rapporten hade han gjort sig skyldig till brott av
                        förmögenhetsrättslig karaktär. Revisorerna anmärkte även på brister i arbets-
                        ledningen och de administrativa rutinerna. Sedan han tagit del av rapporten och
                        konstaterat en lång rad felaktigheter och missförstånd kontaktade han omgående
                        kommunen för att få till stånd ett möte med kommunens revisorer. Det
                        överenskoms att han vid ett möte den 20 februari 2003 skulle få möjlighet att i sak
                        bemöta de anklagelser som riktades mot honom. Med hänsyn till de allvarliga
                        anklagelserna, den känslomässigt pressade situationen och att han kände sig osäker
                        på om han behärskade att själv bemöta revisorernas påståenden bad han sin
                        advokat BB att biträda honom vid mötet. Avsikten var att advokaten skulle föredra
                        ett skriftligt yttrande över utkastet till rapport och annars vara AA behjälplig när
                        han besvarade revisorskollegiets frågor. Omedelbart efter det att mötet hade inletts
                        beordrade dock ett enigt kollegium i bryska ordalag hans advokat att omedelbart
                        lämna möteslokalen. Kollegiet uppmanade i stället honom att själv föra sin talan.
                        De skäl som angavs till stöd för att advokaten inte fick närvara var att mötet var
                        internt och att sammankomsten inte utgjorde någon domstol. När han och hans
                        advokat opponerade sig mot kollegiets ställningstagande och upplyste om att
                        kollegiets åtgärd skulle underställas JO:s prövning bemöttes detta med allmänt
                        skratt. Den kränkande och hånfulla behandlingen av honom och hans ombud ledde
                        till att mötet avslutades och han gick miste om möjligheten att muntligen bemöta
                        anklagelserna i revisionsrapporten. Påföljande dag offentliggjordes den slutliga



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                       Dnr 1133-2003     Sid 2 (4)



revisionsrapporten, och samma dag underrättades AA om att han var avstängd från
sitt arbete i avvaktan på polisutredning. Kommunen lämnade in en polisanmälan
den 27 februari 2003.

AA ifrågasatte om revisorskollegiets agerande var förenligt med föreskrifter och
grundläggande principer om rätten att biträdas av en advokat.

Av handlingar som AA gav in senare framgick att åklagarmyndigheten hade
beslutat att inte inleda förundersökning med anledning av kommunens
polisanmälan.

Utredning
Kommunens revisorer i Gävle kommun anmodades, med hänvisning till
föreskrifterna i 9 § förvaltningslagen (1986:223), att yttra sig över anmälan.

I yttrande den 4 juni 2003 anförde ordföranden CC och revisionschefen DD bl.a.
följande.

      Förvaltningslagen (1986:223) § 9 angående ombud och biträde:
      ”Den som för talan i ett ärende får anlita ombud eller biträde. Den som har ombud
      skall dock medverka personligen, om myndigheten begär det.
      Visar ett ombud eller biträde oskicklighet eller oförstånd eller är han olämplig på
      något annat sätt, får myndigheten avvisa honom som ombud eller biträde i ärendet.
      En myndighets beslut att avvisa ett ombud eller biträde får överklagas särskilt och då
      i samma ordning som det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet.”

      Vi vill anföra följande:
      Eftersom varje revisor är en myndighet i förvaltningslagens mening blir lagen
      tillämplig för verksamheten utifrån det tillämpningsområde som anges i 1–3 §§ FL
      [förvaltningslagen; JO:s anmärkning]. Utgångspunkten för att lagen skall vara fullt
      ut tillämplig är att det rör sig om ”handläggning av ärenden”. För annan
      förvaltningsverksamhet blir endast de allmänna bestämmelserna om service-
      skyldighet m.m. i 4–6 §§ tillämpliga.
      Revisorernas uppgifter framgår av 9 kap. 9 § kommunallagen. Där framgår att
      revisorerna årligen, i den omfattning som följer av god revisionssed, granskar all
      verksamhet som bedrivs inom nämndernas verksamhetsområden. En av dessa är en
      särskild granskning av kommunstyrelsen och den interna kontrollen vid Kommun-
      hälsan. Granskningsarbetet har således primärt avsett en kontroll av berörd nämnd –
      dvs. kommunstyrelsen. När revisorerna fann misstanke om brott av förmögenhets-
      rättslig karaktär föreligga, anmäldes detta i enlighet med 9 kap. 9 § KL till
      kommunstyrelsen för vidtagande av åtgärder.
      Vi anser mot bakgrund av ovanstående att det inte föreligger någon handläggning av
      ärende i förvaltningslagens mening och att FL därför inte är tillämplig fullt ut vid
      den granskning som revisorerna genomfört.
      Även om det skulle anses gälla handläggning av ärende så är det inte ett ärende där
      AA haft egentlig partsställning, eller som det uttrycks i 9 §, fört talan i ärendet.
      Om man ändå anser 9 § FL tillämplig, vill vi hänvisa till andra stycket i paragrafen.
      Genom sitt uppträdande att själv hela tiden föra talan, gjorde advokaten det tydligt
      att hans närvaro skulle omöjliggöra varje dialog mellan revisorerna och AA och
      därigenom förfela själva syftet med mötet. Han avvisades därför.
                                                                        Dnr 1133-2003     Sid 3 (4)



      Några tillrättalägganden och förtydliganden av sakförhållanden
      AA var i högsta grad delaktig under hela utredningen och mycket medveten om de
      mycket grava anmärkningar som riktades mot den verksamhet som han var ansvarig
      för och hans egen roll i denna. Det aktuella mötet var ett led i utredningen med syfte
      att ge revisorerna tillfälle att möta och höra AA personligen. Han anmälde inte i
      förväg på något sätt till någon att han önskade ha ett biträde vid det avtalade mötet.
      Advokatens inträde var därför fullständigt oanmält och mycket överraskande.
      – – – Det var advokaten, som var den som hela tiden förde talan, och inte AA som
      upplyste om att JO skulle kontaktas. ”Den kränkande och hånfulla behandlingen”
      som anförs var en spontan reaktion på advokatens provokation och kan inte på något
      sätt ha uppfattats som riktat mot AA. Vidare ledde inte detta till att mötet avslutades,
      som det framställts. Mötet fortsatte, men utan advokatens närvaro. Efter cirka 5–10
      min. avbryter advokaten mötet för att få tala med AA i enrum. Därefter meddelar
      AA att han inte önskar fortsätta mötet. AA gick därför inte miste om någonting utan
      valde själv att avstå.
Advokaten BB kommenterade för AA:s räkning yttrandet och uppgav bl.a.
följande. Vid mötet presenterade han sig som AA:s rättsliga ombud och klargjorde
att syftet med hans deltagande var att redogöra för sin huvudmans inställning i sak
och även försöka klargöra vissa omständigheter som omtalats i revisionsrapporten.
AA skulle självfallet vara behjälplig vid eventuella frågor från det månghövdade
revisorskollegiet. Omgående efter det att han presenterat sig vid mötet framfördes
en högljudd och tydlig invändning mot hans deltagande från en av ledamöterna,
vilken bifölls av de övriga. Med hänsyn bl.a. till det självklara behovet av
sakkunskap och den fullständiga obalansen i meningsutbytet vid mötet ansåg han
att det var hans skyldighet som advokat att avråda sin klient från att fortsätta
sammanträdet.

I beslut den 17 juni 2004 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
Ärendet rör frågan huruvida bestämmelserna i 9 § förvaltningslagen (1986:223) om
rätt att anlita ombud och biträde var tillämpliga vid den aktuella handläggningen
hos revisorerna. Av remissyttrandet framgår att revisorerna anser att dessa
bestämmelser inte var tillämpliga.

Enligt 9 § förvaltningslagen får den som för talan i ett ärende anlita ombud eller
biträde. Den som har ombud skall dock medverka personligen, om myndigheten
begär det. Visar ett ombud eller biträde oskicklighet eller oförstånd eller är han
olämplig på något annat sätt, får myndigheten avvisa honom som ombud eller
biträde i ärendet. En myndighets beslut att avvisa ett ombud eller biträde får
överklagas särskilt och då i samma ordning som det beslut varigenom myndigheten
avgör ärendet.

Förvaltningslagen innehåller inte någon definition av vad som är ett ”ärende”. I
motiven till förvaltningslagen har gjorts en skillnad mellan myndigheters
ärendehandläggning och deras faktiska handlande (prop. 1971:30 s. 315). Med
ärendehandläggning åsyftas myndigheternas beslutande verksamhet. I den
förvaltningsrättsliga litteraturen har uttalats att med handläggning av ett ärende
rimligen bör avses en verksamhet som utmynnar i ett uttalande, vilket inte
nödvändigtvis behöver ha rättsligt bindande verkan (Strömberg, Allmän
                                                                  Dnr 1133-2003   Sid 4 (4)



förvaltningsrätt, 22 u. 2003, s. 79). Vidare har anförts att sådan verksamhet som
uteslutande gäller råd, upplysningar eller andra oförbindande besked inte utgör
myndighetsutövning men ändå kan vara att räkna som handläggning av ärenden.
Ytterst får myndigheten ställa frågan om det från rättssäkerhetssynpunkt krävs att
förvaltningslagens regler tillämpas i det enskilda fallet (Hellners och Malmqvist,
Förvaltningslagen, s. 35 f.).

Uttrycket ”den som för talan” i 9 § förvaltningslagen är till sin innebörd vidare än
begreppet part. Det omfattar inte bara den som i sin egenskap av part har ett
rättsligt intresse i ärendet utan också den som har ett faktiskt (t.ex. ekonomiskt)
intresse av sakens utgång (Hellners och Malmqvist, s. 106).

Den aktuella handläggningen vid sammanträdet med revisorerna skedde inom
ramen för en av revisorerna företagen granskning enligt 9 kap. 9 § kommunallagen
(1991:900). Av denna paragraf framgår bl.a. att revisorerna skall pröva om
verksamheten sköts på ett ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt tillfreds-
ställande sätt, om räkenskaperna är rättvisande och om den interna kontrollen som
görs inom nämnderna är tillräcklig. Om revisorerna i sin granskning finner att det
föreligger misstanke om att brott av förmögenhetsrättslig karaktär har förövats
skall de anmäla förhållandet till berörd nämnd.

Med hänsyn till den i kommunallagen angivna inriktningen av de kommunala
revisorernas granskningsverksamhet måste granskningsärendet hos revisorerna
vara att anse som ett ärende enligt förvaltningslagen. Granskningen rörde den
interna kontrollen hos Kommunhälsan, en enhet för vilken AA hade haft det
administrativa ansvaret. I revisionskontorets utkast till granskningsrapport angavs
att granskningen visade många mycket allvarliga brister i fråga om den interna
kontrollen och att det även hade framkommit grund för misstanke om brottsliga
oegentligheter av AA. Det kan konstateras att AA hade ett tydligt intresse i ärendet.
Det är också uppenbart att rättssäkerhetsaspekter gjorde sig starkt gällande i den
situation som han befann sig i. AA får därför anses ha fört talan i ärendet i enlighet
med 9 § förvaltningslagen.

AA hade således, i motsats till den uppfattning som har präglat handläggningen hos
revisorerna, rätt att ha ombud eller biträde vid mötet. Revisorerna har kritiserat
biträdets uppträdande vid mötet. Utredningen här ger inte stöd för att det förelegat
tillräckliga skäl att avvisa denne. Jag är således kritisk till revisorernas
handläggning.

Ärendet avslutas.
