# Vissa frågor om Rättsmedicinalverkets hantering av humanbiologiskt material. Även kritik mot myndigheten för att ha brustit i
serviceskyldigheten

JO 2019-10-15 dnr 1138-2018

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2019-10-15              1138-2018              1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabeth Rynning




                        Vissa frågor om Rättsmedicinalverkets hantering av humanbiologiskt
                        material. Även kritik mot myndigheten för att ha brustit i
                        serviceskyldigheten


                          Beslutet i korthet: Beslutet rör Rättsmedicinalverkets hantering av humanbiologiskt
                          material som tas om hand i samband med rättsmedicinska obduktioner. ChefsJO
                          konstaterar att myndighetens hantering av sådant material till viss del är oreglerad
                          och att ärendet på ett tydligt sätt illustrerar det mycket otillfredsställande i detta
                          förhållande. Regeringen har genomfört en översyn av regelverket för
                          Rättsmedicinalverkets verksamhet, vilken dock ännu inte lett till lagstiftning. ChefsJO
                          lämnar därför över en kopia av beslutet till Regeringskansliet (Justitiedepartementet)
                          för kännedom.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 12 februari 2018 framförde AA klagomål
                        mot Rättsmedicinalverket (RMV). Hon anförde bl.a. följande:

                        Hennes make avled hastigt på grund av sjukdom under sommaren 2016.
                        Kroppen obducerades vid RMV och inget brott misstänktes i samband med
                        dödsfallet. Efter makens begravning framkom det att vissa mindre delar av
                        makens kropp fortfarande förvarades hos RMV. Efter flera påstötningar från
                        henne lämnade RMV ut delarna för gravsättning. Hon har vid flera tillfällen
                        frågat RMV vilket rättsligt stöd myndigheten har för denna hantering samt hur
                        lång tid kroppsdelarna var tänkta att förvaras. Hon fick inte svar på sina frågor
                        men till slut anordnades ett möte mellan henne och företrädare för RMV. Hon
                        tycker att det är anmärkningsvärt att RMV inte informerar anhöriga att myndig-
                        heten tar ut delar ur avlidnas kroppar för förvaring. Hon fick av en tillfällighet
                        vetskap om det inträffade.

## Utredning

Anmälan remitterades till RMV för yttrande. I sitt remissvar anförde RMV,
                        genom tf. generaldirektören, bl.a. följande:




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                  Dnr 1138-2018        Sid 2 (6)




RMV:s hantering av humanbiologiskt material
RMV:s uppgifter regleras i förordningen (2007:976) med instruktion för Rätts-
medicinalverket och myndighetens huvudsakliga roll är att avge utredningar i
form av sakkunnigutlåtanden och analyser till andra myndigheter inom rätts-
väsendet. Det kan t.ex. vara fråga om utredningar av onaturliga dödsfall, drog-
analyser eller genetiska undersökningar. Inom RMV:s samtliga verksamhets-
områden (rättsgenetik, rättskemi, rättsmedicin och rättspsykiatri) hanteras därför
humanbiologiskt material från både levande och avlidna personer för olika
undersökningsändamål.
Prover av humanbiologiskt material innehåller information om de personer som
proverna härrör från vilket ställer höga krav på hanteringen av proverna. RMV
har därför genomfört en intern översyn av myndighetens hantering av human-
biologiskt material bl.a. utifrån bestämmelserna i lagen (1995:832) om obduktion
m.m. (obduktionslagen). Översynen utgjorde en utgångspunkt för det lagförslag
om hantering av humanbiologiskt material vid RMV som föreslås i SOU
2017:80 Stärkt integritet i Rättsmedicinalverkets verksamhet.

RMV:s hantering av det aktuella ärendet
RMV utför rättsmedicinska obduktioner efter beslut av bl.a. Polismyndigheten,
se 18 § obduktionslagen. Sådana obduktioner får genomföras även om åtgärden
strider mot den avlidnes eller de närståendes inställning, se 17 § obduktionslagen
och det finns heller inte någon skyldighet att underrätta de närstående om under-
sökningen, se prop. 1994/95:148 s. 99. Ärendena omfattas även av sekretess
enligt 25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) (OSL) samt i
förekommande fall också av förundersökningssekretessen i 18 kap. 1 § OSL.
I det aktuella ärendet genomförde RMV en rättsmedicinsk obduktion på uppdrag
av Polismyndigheten för att fastställa dödsorsaken. Vid obduktionen togs prover
av humanbiologiskt material i enlighet med 5 § obduktionslagen. Enligt
bestämmelsen får organ och annat material tas ut ur kroppen vid en obduktion
för undersökning, om det behövs för att syftet med obduktionen ska kunna till-
godoses. Biologiskt material ska läggas tillbaka i kroppen när obduktionen har
slutförts, om inte syftet med obduktionen kräver att materialet tas till vara för
undersökning under en längre tid. Vid en rättsmedicinsk obduktion tas prover av
humanbiologiskt material som läggs i paraffinklossar för fortsatt analys inom
RMV:s rättsmedicinska verksamhet. Det kan t.ex. vara fråga om vävnad som
behöver undersökas laboratoriemässigt eller på annat tidskrävande sätt, se prop.
1994/95:148 s. 92 f. När proverna har tagits och den rättsmedicinska obduk-
tionen avslutats stängs kroppen och förvaras vid den rättsmedicinska enheten till
dess att den lämnas vidare för gravsättning enligt bestämmelserna i begravnings-
lagen (1990:1144). När analysresultaten är klara fortsätter handläggningen av det
rättsmedicinska ärendet, bl.a. genom att obduktionsrapporten färdigställs och
vävnadsproven som lagts i paraffin undersöks i mikroskop. Kroppen har i detta
skede i normalfallet lämnats vidare för gravsättning. Rapporten expedieras
slutligen till beställande myndighet. RMV hanterade också det aktuella ärendet
på detta sätt.
Hur länge ett prov av humanbiologiskt material bevaras utgår generellt från den
beställande myndighetens behov utifrån syftet med den aktuella ärendetypen och
hur länge det aktuella provet kan bevaras. Paraffinklossar med humanbiologiskt
material bevaras, utifrån syftet med rättsmedicinska obduktioner, tills vidare
eftersom det kan bli aktuellt med nya analyser utifrån kompletterande fråge-
ställningar i pågående ärenden, återupptagna polisutredningar eller vid s.k.
second opinions bl.a. avseende ouppklarade brott som saknar preskriptionstid
eller i ärenden om resning. En förnyad rättsmedicinsk undersökning av
materialet kan i sådana fall, även efter en längre tid, vara avgörande för en polis-
utredning eller en s.k. second opinion och i förlängningen därmed även för
domstolarnas prövning.
                                                                     Dnr 1138-2018        Sid 3 (6)




      RMV arbetar kontinuerligt med frågor om bemötande och information till
      personer vars anhöriga har kommit i kontakt med RMV:s verksamhet. Myndig-
      heten ser därför allvarligt på vad som har framförts i anmälan avseende detta och
      tar till sig av synpunkterna i det fortsatta arbetet med dessa frågor.
AA kommenterade remissvaret. Hon bifogade ett rutindokument från RMV om
utlämnande av humanbiologiskt material samt vissa kvittenser.

Rättslig reglering
Obduktioner m.m.
Enligt 1 § lagen (1995:832) om obduktion m.m. (obduktionslagen) ska den som
ska göra ett ingrepp i eller vidta annan åtgärd med en död kropp fullgöra sin
uppgift med respekt för den avlidne.

Med obduktion avses att kroppen efter en avliden öppnas och undersöks
invändigt. Obduktionen kan vara klinisk eller rättsmedicinsk (4 § obduktions-
lagen). För kliniska obduktioner finns regler i 6–11 §§ medan de rätts-
medicinska undersökningarna av avlidna regleras i 12–20 §§. Jag begränsar min
redogörelse till de rättsmedicinska undersökningarna.

Vid en obduktion får organ och annat material tas ur kroppen för undersökning,
om det behövs för att syftet med obduktionen ska kunna tillgodoses. Biologiskt
material ska läggas tillbaka i kroppen när obduktionen har slutförts, om inte
syftet med obduktionen kräver att materialet tas till vara för undersökning under
en längre tid (5 § obduktionslagen). Regeln ger uttryck för att en obduktion i
vanliga fall inte ska innefatta något annat tagande av biologiskt material än
sådant som behövs för att syftet med obduktionen ska kunna tillgodoses, men
syftet ska inte tolkas för snävt (prop. 1994/95:148 s. 92). Till skillnad från vad
som gäller vid transplantationer och andra åtgärder som avses i lagen
(1995:831) om transplantation m.m. tas inte det uttagna materialet till vara för
annan användning. Bestämmelsen innebär också att uttaget biologiskt material
får undersökas ytterligare utanför kroppen även efter obduktionen om syftet
med obduktionen kräver det. Det kan t.ex. vara fråga om vävnad som behöver
undersökas laboratoriemässigt eller på något annat mera tidskrävande sätt
(a. prop. s. 92 f.). Användning för något annat ändamål av biologiskt material
som tagits ut i samband med en obduktion måste dock ske enligt de regler som
gäller för dessa åtgärder (a. prop. s. 93).

Med rättsmedicinsk undersökning avses bl.a. en rättsmedicinsk obduktion (12 §
obduktionslagen). En sådan undersökning av en avliden får göras om under-
sökningen kan antas vara av betydelse för utredningen av ett dödsfall som
inträffat under sådana omständigheter att det bl.a. inte skäligen kan bortses från
möjligheten att dödsfallet har samband med ett brott (13 §). En rättsmedicinsk
undersökning får också göras om ett dödsfall kan antas ha orsakats av yttre
påverkan och undersökningen behövs för att bl.a. fastställa dödsorsaken (14 §).
En rättsmedicinsk undersökning får genomföras även om åtgärden strider mot
den avlidnes eller de närståendes inställning (17 §). Undersökningen beslutas av
                                                                Dnr 1138-2018      Sid 4 (6)




Polismyndigheten eller i förekommande fall av åklagare eller allmän domstol
(18 §).

Det finns vissa bestämmelser i begravningslagen (1990:1144) och begravnings-
förordningen (1990:1147) som har betydelse för det rättsmedicinska området,
bl.a. de om reglering av dödsbevis och intyg om dödsorsak. Enligt 5 kap. 10 §
första och andra stycket begravningslagen ska stoftet efter en avliden kremeras
eller gravsättas snarast möjligt och senast en månad efter dödsfallet. Skatte-
verket får dock medge anstånd med detta, om det finns särskilda skäl.

Hantering av humanbiologiskt material
Reglering av hantering av humanbiologiskt material, som exempelvis vävnads-
prover, finns i huvudsak i lagen (2002:297) om biobanker i hälso- och sjuk-
vården m.m. Denna lag gäller dock främst biobanker som inrättats i yrkes-
mässigt bedriven hälso- och sjukvård och omfattar i regel inte RMV:s verksam-
het (se SOU 2017:80 s. 212). En följd av detta är att RMV:s hantering av
humanbiologiskt material till viss del är oreglerad, främst avseende frågor om
bevarande, utlämnande och förstöring av sådant material (a. bet. s. 212 och
218).

Serviceskyldighet
Av 4 § förvaltningslagen (1986:223), som gällde vid tiden för den aktuella
händelsen, följer bl.a. att varje myndighet ska lämna upplysningar, vägledning,
råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksam-
hetsområde. Hjälpen ska lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn
till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.
Frågor från enskilda ska besvaras så snart som möjligt. Den 1 juli 2018 trädde
förvaltningslagen (2017:900) i kraft. Motsvarande regler finns numera i 6 § i
den nya lagen.

Bedömning
RMV:s hantering av visst humanbiologiskt material
Det har nyligen genomförts en översyn av regelverket för RMV:s verksamhet.
I betänkandet Stärkt integritet i Rättsmedicinalverkets verksamhet (SOU
2017:80) konstaterades, vilket framgår av redogörelsen för den rättsliga
regleringen ovan, att myndighetens hantering av humanbiologiskt material till
viss del är oreglerad.

I mitt yttrande över det nämnda betänkandet konstaterade jag bl.a. att prover av
humanbiologiskt material innehåller en oändlig mängd integritetskänslig
information och att det givetvis är otillfredsställande att RMV:s hantering av
sådana prover hittills har varit oreglerad (JO:s dnr R 130-2017). Jag väl-
komnade därför en särskild lag om hanteringen av humanbiologiskt material vid
myndigheten. I betänkandet föreslogs i detta avseende bl.a. att RMV skulle ges
omfattande möjligheter att använda prover som insamlats utan samtycke för nya
ändamål, däribland forskning, samt att bevara materialet utan fastslagna tids-
                                                                  Dnr 1138-2018      Sid 5 (6)




gränser och lämna ut det till andra mottagare utan närmare restriktioner. Jag
kunde inte tillstyrka förslagen eftersom de i vissa avseenden var alltför långt-
gående.

Jag noterar i sammanhanget att det i det ovannämnda betänkandet anges att
RMV:s rutiner på det rättsmedicinska området innebär att glas innehållande
prover bevaras i minst fem år samt att paraffinklossar med humanbiologiskt
material bevaras tills vidare (SOU 2017:80 s. 209). En anledning till bevarandet
av paraffinklossar uppges vara att det även efter mycket lång tid kan bli aktuellt
med förnyade utredningar och analyser för exempelvis olösta brott där det
saknas preskriptionstid, såsom mord och dråp. Detta innebär att sådant material
kan förvaras hos myndigheten för praktiskt taget obegränsad tid. De omständig-
heter som AA har beskrivit i sin anmälan tyder på att motsvarande rutiner för
bevarande av provmaterial har tillämpats efter obduktionen av hennes make,
trots att dödsorsaken bedömts vara sjukdom.

RMV har i sitt remissvar redogjort för myndighetens hantering av det human-
biologiska material som togs om hand i samband med den rättsmedicinska
obduktionen av AA:s make. Som framgår av redogörelsen för den rättsliga
regleringen har myndigheten rättsligt stöd för att i samband med en sådan
obduktion ta ut visst biologiskt material ur den avlidnes kropp för vidare under-
sökningar. Huvudregeln enligt 5 § obduktionslagen är dock att allt biologiskt
material ska läggas tillbaka i kroppen när obduktionen har slutförts. Om bio-
logiskt material ska tas till vara för undersökning även efter obduktionen, måste
en sådan åtgärd föregås av en prövning av om detta är nödvändigt. Det får alltså
enligt min mening inte förekomma att biologiskt material rutinmässigt tas ur
kroppar för vidare hantering, utan att det finns något konkret behov av en sådan
åtgärd i det enskilda fallet. Som jag förstår RMV:s remissvar tillämpar myndig-
heten en ordning som innebär att det vid en rättsmedicinsk undersökning alltid
tas prover av humanbiologiskt material som läggs i paraffinklossar för vidare
analys efter obduktionen. Myndigheten tycks alltså vara av uppfattningen att
dessa åtgärder är nödvändiga, utifrån syftet med den rättsmedicinska
obduktionen. Det kan givetvis förhålla sig på detta sätt och utifrån den
utredning som finns i ärendet finner jag inte anledning att ifrågasätta den
tillämpade ordningen. Mot bakgrund av vad som har kommit fram finner jag
därmed inte skäl att uttala någon kritik mot RMV i denna del.

Det har vidare framgått att RMV, efter begäran från AA, har lämnat ut det
aktuella humanbiologiska materialet för gravsättning. Jag kan inte tolka detta på
något annat sätt än att en fortsatt förvaring av materialet hos myndigheten vid
närmare övervägande inte har ansetts behövlig. RMV har inte beskrivit vilka
avvägningar som myndigheten brukar göra vid denna typ av förfrågningar om
utlämnande av humanbiologiskt material. Såvitt framgår av utredningen har
myndigheten inte heller tagit något eget initiativ till att lämna ut det aktuella
materialet utan detta har skett först efter AA:s begäran.
                                                                  Dnr 1138-2018      Sid 6 (6)




Det är enligt min mening problematiskt att humanbiologiskt material som utan
samtycke tagits till vara för undersökning efter en obduktion bevaras hos RMV
för obestämd tid, utan att myndigheten har något egentligt behov av materialet.
Det kan därför ifrågasättas om inte RMV, när resultatet av en rättsmedicinsk
obduktion utesluter att ett dödsfall har samband med brott, i anslutning till
slutrapportering av ärendet bör samråda med uppdragsgivaren i frågan om det
aktuella humanbiologiska materialet kan förstöras eller om det bör lämnas ut för
gravsättning samt därefter vidta de åtgärder som krävs. Naturligtvis kan ett
sådant utlämnande endast ske i den utsträckning det är förenligt med gällande
regelverk, såsom begravningslagen, och bara i fall där det inte bedöms kunna
uppkomma något behov av förnyade rättsmedicinska undersökningar av
materialet. Hur hanteringen av humanbiologiskt material ska ske inom RMV:s
verksamhet är dock ytterst en fråga som bör behandlas inom ramen för det
pågående lagstiftningsarbetet. Med hänsyn till avsaknaden av reglering och den
otydlighet som finns när det gäller förutsättningarna för myndighetens hantering
av humanbiologiskt material, riktar jag emellertid inte heller i denna del någon
kritik mot RMV för handläggningen av ärendet rörande AA:s make.

Serviceskyldighet
RMV har inte tillbakavisat AA:s uppgifter om att hon inte fick svar på sina
frågor inom rimlig tid. Jag ser inte heller någon anledning att ifrågasätta AA:s
uppgifter i denna del. Med anledning av AA:s förfrågningar borde RMV så
snart som möjligt ha gett henne någon form av besked. RMV kan inte undgå
kritik för att så inte har skett.

Övrigt
Vad AA anfört i övrigt föranleder inte någon åtgärd eller något uttalande från
min sida.

Sammanfattning
Enligt min mening illustrerar detta ärende på ett tydligt sätt det mycket otill-
fredsställande i förhållandet att det saknas reglering av bl.a. RMV:s bevarande
och utlämnande av humanbiologiskt material. Eftersom det för närvarande
pågår en översyn av regelverket på området finner jag inte skäl att göra någon
särskild framställning om behovet av en sådan. Det ovannämnda betänkandet
har dock ännu inte lett till någon lagstiftning, varför jag överlämnar en kopia av
detta beslut till Regeringskansliet (Justitiedepartementet) för kännedom.

Ärendet avslutas.
