# Initiativärende mot statssekreteraren i Statsrådsberedningen

JO 2006-08-29 dnr 1140-2006

## Beslut

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                       Sid
                                                                            2006-08-29              1140-2006               1 (10)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Initiativärende mot statssekreteraren i Statsrådsberedningen

                        Bakgrund m.m.
                        Regeringen tillkallade i januari 2005 en kommission med uppgift att bl.a. utvärdera
                        samhällets förmåga att hantera de påfrestningar som naturkatastrofen i Asien den
                        26 december 2004 inneburit och att klargöra på vilket sätt de erfarenheterna kunde
                        tas till vara. Kommissionen, 2005 års katastrofkommission, överlämnade den 1
                        december 2005 sin huvudrapport (SOU 2005:104) Sverige och tsunamin –
                        granskning och förslag. Riksdagens konstitutionsutskott har därefter granskat
                        regeringens krisberedskap och krishantering i samband med katastrofen. Utskottets
                        granskning redovisas i utskottets betänkande 2005/06:KU8.

                        Under Katastrofkommissionens utredning ägde den 3 mars 2005 en utfrågning rum
                        med statssekreteraren i Statsrådsberedningen AA. Utfrågningen behandlade AA:s
                        åtgärder i anslutning till katastrofen under dagarna 26–28 december 2004.

                        Inför kommissionen hölls den 16 maj 2005 en utfrågning med kabinetts-
                        sekreteraren i Utrikesdepartementet BB avseende dennes åtgärder i anslutning till
                        katastrofen.

                        I kommissionens rapport (s. 146) antecknades bl.a. följande.

                                  AA åkte in till arbetsplatsen vid 10-tiden och har uppgivit att han strax därefter fick
                                  kontakt med BB på mobiltelefon. Enligt AA:s uppgifter svarade BB då att den
                                  konsulära jouren arbetade och att läget var under kontroll. För AA var detta ett
                                  viktigt besked, eftersom det innebar att det fanns ett departement som var
                                  huvudansvarigt för handläggningen och därmed för samordningen av
                                  Regeringskansliets insatser. BB har å sin sida uppgivit att han över huvud taget inte
                                  hade någon kontakt med AA under hela söndagen och hävdar att detta styrks av
                                  utskrift från mobiloperatören. Här står alltså uppgift mot uppgift.
                        Kommissionen har därefter i sin utvärdering under rubriken ”Operativ ledning
                        inom Regeringskansliet” uttalat bl.a. följande (s. 193).

                                  Statssekreterare AA uppgav vid kommissionens utfrågning att hans högsta prioritet
                                  under söndagen den 26 var att fastställa just att det fanns ett departement som hade
                                  det sammanhållande ansvaret, och att han omedelbart kunde konstatera att UD hade
                                  denna ledande roll. Det anmärkningsvärda faktum att AA och BB vid
                                  kommissionens utfrågningar inte har kunnat enas om huruvida de faktiskt hade




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                       Dnr 1140-2006     Sid 2 (10)




      kontakt eller inte under annandagen kan ses som ett tecken på att den tilltänkta
      mekanismen för att hantera större kriser inte håller måttet.
AA har vid utfrågning inför konstitutionsutskottet den 9 februari 2006 förklarat att
han senare fått klart för sig att BB hade en annan minnesbild av samtal mellan AA
och BB den 26 december 2004.

Med hänvisning bl.a. till att AA och BB lämnat sinsemellan motstridiga uppgifter
till kommissionen begärde riksdagsmannen CC i en skrivelse till riksåklagaren den
5 december 2005 att riksåklagaren skulle pröva om ledande tjänstemän inom
Regeringskansliet kunde ha brustit i sin myndighetsutövning. Chefsåklagaren vid
Riksenheten för polismål i Malmö, DD, beslutade den 16 december 2005 att inte
inleda förundersökning. Enligt beslutet gav anmälningsuppgifterna inte anledning
att anta att brott som hör under allmänt åtal hade förövats.

Efter Katastrofkommissionens rapport ingavs till JO ett flertal anmälningar mot
AA rörande dennes uppgifter inför kommissionen.

Jag beslutade den 8 mars 2006 att ta upp saken till utredning i ett initiativärende.
Anmälningsärendena avskrevs den 9 mars 2006.

## Utredning

Utredningsåtgärder
Jag har tagit del av Katastrofkommissionens anteckningar från utfrågningarna av
AA, BB och statssekreteraren i Försvarsdepartementet EE. Vidare har jag inhämtat
muntliga upplysningar från AA (den 28 april och den 15 juni 2006), från BB (den
24 maj 2006) och från hovrättspresidenten FF (den 15 maj 2006). Upplysningarna
har tagits upp på band. Jag har telefonledes inhämtat uppgifter från EE och från
dåvarande förvaltningschefen i Regeringskansliet GG. Jag har vidare den 1 juni
2006 besökt Regeringskansliet för information om inpasseringssystemet.
Säkerhetschefen HH, chefsjuristen JJ och ingenjören KK redovisade då översiktligt
säkerhetsrutinerna för inpassering. Jag har också tagit del av kopior av e-
postmeddelanden som utväxlats mellan BB och AA den 13, 15 och 18 juni 2005.

Akten har tillförts utdrag ur SVT:s nyhetssändningar den 9 och den 12 december
2005.

Utredningens resultat
Från utredningen här lämnas i det följande en redogörelse för de huvudsakliga
omständigheter som bedömts ha betydelse för den fråga som omfattas av min
prövning.

AA, BB och FF har lämnat i huvudsak följande upplysningar vid sammanträffande
med mig.

AA: Han var såsom statssekreterare inte direkt inblandad vid tillsättandet av
Katastrofkommissionen eller utseendet av ledamöter i kommissionen. Han deltog
däremot i diskussionerna med de övriga partierna i riksdagen om kommissionens
mandat. Kommissionen tillsattes den 13 januari 2005. Han hade då inte någon
                                                                  Dnr 1140-2006   Sid 3 (10)




möjlighet att förbereda sig inför ett eventuellt förhör i kommissionen med honom.
Han kallades till kommissionen några dagar före förhöret den 3 mars 2005. Han
försökte då gå igenom vad som hade skett i samband med katastrofen. Han hade
dock inte haft några möjligheter att under händelseförloppet föra några
anteckningar. Den 26 december 2004 var han på Rosenbad under ett tillfälle på
förmiddagen fram till någon gång mitt på dagen och sedan ytterligare en gång på
eftermiddagen. Den redovisning av tre telefonsamtal med BB som han redogjorde
för inför kommissionen var hans minnesbild då han hördes i början av mars. Han
kan nu inte minnas från vilken telefon han sökte BB men det måste rimligen ha
varit innan han kom till Rosenbad. När han vid det första tillfället inte hade fått
kontakt med BB sökte han inte någon annan på Utrikesdepartementet. Han hade
från sitt arbetsrum olika möjligheter att ringa, antingen från sin mobiltelefon eller
från någon av de telefoner som han annars hade tillgång till. Han kan emellertid
inte komma ihåg mera precist än vad han redogjort för inför kommissionen. Det är
fortfarande hans minnesbild att det samtal, vid vilket BB lämnat specifika uppgifter
om arbetet på Utrikesdepartementet har ägt rum. Han hade efter det att det hade
kommit fram att han och BB lämnat olika uppgifter den uppfattningen att
oklarheten kring samtalen inte hade någon stor betydelse eftersom de inte
påverkade förloppet när det gällde Regeringskansliets hantering av krisen. Han
förde inte några egentliga anteckningar över sina åtgärder den 26 december. Han
gjorde på sin höjd några handskrivna ”klotteranteckningar”. Dessa anteckningar
har han emellertid inte kvar. – Vid ett sammanträffande på AA:s tjänsterum den 10
augusti 2005 efterfrågade FF hans kommentar till de olika uppgifter om
telefonsamtal som AA och BB hade lämnat. AA lovade att ”titta på det” men han
kom aldrig att återkomma i saken till FF. Han minns inte att FF i samband med
kommissionens utfrågning av statsministern LL påminde om kommentaren.
Rättschefen i Statsrådsberedningen framförde i oktober 2005 till honom att FF
hade påmint om kommentaren. Han lämnade emellertid inte någon sådan
kommentar. Han kunde inte se att oklarheten kring samtalen hade någon operativ
betydelse för regeringens och regeringskansliets agerande under katastrofen. Han
har fortfarande den uppfattningen.

BB: Utrikesdepartementet har lämnat en ganska utförlig redogörelse till
kommissionen. Underlaget härför levererades den 15 februari 2005 och inför den
redogörelsen hade BB gått igenom vad han gjort under det första dygnet och vilka
kontakter han hade haft. Han var angelägen att i ett tidigt skede säkerställa att han
mindes rätt när det gällde vilka kontakter han hade haft under det första dygnet. I
inlagorna till kommissionen den 15 februari finns noggrant redovisade de
telefonsamtal han hade haft den 26 december 2004. Han hade också genom ett
besök hos Telia kontrollerat om de samtal som han kom ihåg att han ringt och tagit
emot stämde och det gjorde de.

Den 26 december 2004 befann han sig i sin bostad i Nacka med undantag av ett par
timmar på kvällen då han var inne i stan. Han var nåbar på sin tjänstemobiltelefon
och på sin vanliga bostadstelefon. Han kan inte erinra sig att han under den 26
                                                                   Dnr 1140-2006   Sid 4 (10)




december 2004 hade något samtal med AA. Om han skulle ha lämnat de uppgifter
som AA berättat om så borde han ha byggt dessa på en redovisning från någon som
hade inblick i förhållandena. Han hade inte haft någon kontakt med departementet
vid den tidpunkten. Först sent på eftermiddagen hade han kontakt med chefen för
den konsulära enheten, MM. BB och AA hade den 12 december 2005 ett samtal i
AA:s tjänsterum i Rosenbad. Innan dess hade de haft en telefonkontakt den 6
december 2005. BB vidhåller vad han sagt inför kommissionen att såvitt han
minns, så hade han ingen telefonkontakt med AA. Han vill inte spekulera i varifrån
AA kan ha fått uppgifterna om att den konsulära jouren arbetade för fullt och att
det gjorts bedömningen att arbetet gick bra och att läget var under kontroll. Vissa
detaljer som han skulle ha omnämnt är han inte alls säker på att han var varse vid
den här tidpunkten på dagen. Det dröjde en god bit in på eftermiddagen innan han
hade någon egen kontakt med någon medarbetare på Utrikesdepartementet.

När kommissionen, efter intervjun med honom, skickade utskrifterna av vad han
sagt skickade kommissionen med några kompletterande frågor. Kommissionen gav
honom sin utskrift av samtalet med AA och skickade med ett utdrag ur en
promemoria, som hade författats på konstitutionsutskottets kansli. Kommissionen
bad honom kommentera innehållet i dessa två dokument. När BB såg vad AA
skulle ha sagt till kommissionen skrev han ett utkast till svar, som gick ut på att han
inte kände igen någonting av det som redovisades. Han skickade sedan ett e-
postmeddelande till AA, i vilket han berättade hur han tänkte svara, och bad om
hans eventuella synpunkter. Han frågade också om AA eventuellt redan själv hade
korrigerat sin version. Han fick e- postsvar, som gick ut på att AA hade en notering
om att BB hade uppgett att läget var under kontroll, men att uppgiften inte behövde
komma från något samtal med BB. Vid sitt telefonsamtal med AA den 6 december
2005 tog han upp att de måste klara ut den här frågan om att uppgift stod mot
uppgift, som kommissionen hade skrivit i sin rapport. Vid samtalet den 12
december 2005 berättade AA att han samma dag skulle ge en tv-intervju, där han
skulle säga att han inte hade någon anledning att betvivla BB:s minnesbild. BB
hade vid 11-tiden den 26 december 2004 samtal med statssekreteraren EE. Det var
ett kort samtal. Som han minns det ville EE säkerställa att Utrikesdepartementet
var införstått med att Räddningsverket stod till förfogande. Om AA hade ringt
honom tidigt på morgonen den 26 december 2004 hade han normalt kunnat ta emot
det samtalet. Om AA hade ringt senare under dagen och ställt samma fråga om
huruvida Utrikesdepartementet hade läget under kontroll hade han troligen inte
kunnat säga att så var fallet. Den första kontakten mellan honom och AA efter
katastrofen bör ha varit på måndag morgon den 27 december. Som han minns det
ringde AA och frågade om Utrikesdepartementet behövde hjälp i något avseende.
BB svarade att det fanns ett betydande problem när det gällde telefonväxeln.

FF: Inför sommaren 2005 var det uppenbart att AA och BB hade lämnat olika
uppgifter till kommissionen, och BB hade uppmärksammats på, att de båda
utsagorna inte gick ihop. Han hade då uppfattningen att de båda skulle tala om
detta och att det skulle komma ytterligare en redogörelse till kommissionen
                                                                        Dnr 1140-2006      Sid 5 (10)




spontant från endera eller båda. När i början av augusti 2005 någon sådan inte hade
kommit tog han kontakt med AA och besökte honom den 10 augusti 2005 i
Rosenbad. Han lämnade då till AA ett papper med två avsnitt, det ena med
rubriken ”Kontakten med AA” och det andra med rubriken ”Kommissionens
anteckningar från utfrågningen med AA”. De två styckena hade han satt upp på ett
papper, kopierat upp på ett litet papper och lämnat över till AA. Papperet
överlämnades till AA för den kommentar som det kunde ge anledning till. Han
förmodade att AA skulle återkomma med någon form av besked. Nästa gång han
mötte AA var den 24 augusti 2005 då kommissionen hade en utfrågning av
statsministern i Rosenbad. När utfrågningen var avslutad och kommissionens
ledamöter och sekretariat lämnade rummet växlade FF och AA några ord. FF
nämnde då att kommissionen väntade på AA:s eventuella kommentar, som man
ännu inte hade fått. AA noterade detta önskemål. I början av oktober 2005 ringde
FF till rättschefen i Statsrådsberedningen NN och nämnde att kommissionen inte
fått den kommentar från AA som man bett om.

BB har till JO ingett utskrift av tre e-postmeddelanden mellan AA och honom.

I ett meddelande från BB den 13 juni 2005 sägs följande.

       Katastrofkommissionen har bett mig kommentera dels en del av det ”protokoll”
      som man skrivit ut efter utfrågningen av Dig den 3 mars (som handlar om
      telefonsamtal mellan Dig och mig under annandagen), dels ett par uppgif ter i den
      ”logg” baserad mestadels på mediauppgifter som KU:s kansli skickat till RK.
      Jag har skrivit ett utkast till svar på dessa punkter som återges nedan. Jag vore
      tacksam för Dina ev synpunkter på detta innan jag skickar iväg svaren. Om Du själv
      korrigerat kommissionens anteckningar i denna del kunde jag kanske också upplysa
      om det?
I ett svarsmeddelande från AA skickat den 15 juni 2005 sägs följande.
      Jag har gått igenom mina anteckningar från annandagen, som – det skall ärligen
      sägas – är mycket rudimentära. Jag har två korta meningar noterade att ”HD
      bedömer läget under kontroll. Jämtin redo kommentera” som inte är tidsatta men
      som finns mellan anteckningar om ett samtal med EE vid 11-tiden och ett med LL kl
      14. Dessa behöver inte komma från ett samtal med Dig, och om Du inte har något
      minne av att vi talades vid under dagen så stämmer det säkert. Jag kom in till
      Rosenbad vid 10-tiden och satt sedan här ett par timmar. Jag ringde ett antal samtal
      och skall villigt erkänna att jag tror att jag sökte Dig. Eftersom jag använde min
      vanliga anknytningstelefon så kan jag inte titta på någon samtalslogg.
      I svaret till KU den 2 juni har vi ju meddelat att KU:s referat om att vi talades vid på
      morgonen kl 07.00 är felaktigt. Jag vet inte vad som står i kommissionens slutliga
      uppteckning av samtalet med mig. Trots flera frågor har jag inte fått se den slutliga
      versionen. Den prel. versionen hade jag massor med synpunkter på.
I ytterligare ett meddelande den 18 juni 2005 skrev BB.

      Det kan vara bra för Dig att veta att jag kollat detta igen med Telia, och där på nytt
      fått bekräftat att jag inte haft något samtal med Dig (vare sig via Din mobil eller via
      RK:s växel) via min mobiltelefon under annandagen. Jag kommer att lägga detta till
      min redogörelse till katastrofkommissionen.
      Jag vet inte vilken version av katastrofkommissionens utfrågning med Dig som
      delgavs mig. Jag skickar över en kopia, så att Du får se vad de sände till mig.
                                                                  Dnr 1140-2006   Sid 6 (10)




Enligt uppgift i konstitutionsutskottets betänkande (del 3 s. 21) redovisade
dåvarande förvaltningschefen i Regeringskansliet GG läget för AA den 26
december 2004. GG har för JO uppgett att redovisningen ägde rum cirka kl. 14.00
per telefon. Därefter hade GG flera kontakter med AA per telefon och e-post. AA
nämnde vid dessa kontakter inte någonting om några samtal med BB.

Vid JO:s samtal med statssekreteraren i Försvarsdepartementet EE med anledning
av de uppgifter som AA lämnat till konstitutionsutskottet om ett samtal mellan
honom och EE (betänkandet del 3 s. 142) framkom följande.

Så som EE minns det var det han som ringde upp AA strax efter kl. 11.00 för att
rapportera om ett samtal från Räddningsverket. EE vill dock inte utesluta att han
kan ha skickat ett sms-meddelande och att AA med anledning därav ringde upp
honom. – Samtalet rörde uteslutande uppgifterna från Räddningsverket. AA
lämnade ett tydligt besked att det var Utrikesdepartementet och BB som hade det
sammanhållande ansvaret. AA nämnde inte att han hade haft kontakt med BB.

## Bedömning

Bedömning
Till en början antecknas att enligt 20 kap. 1 § brottsbalken skall den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller
underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften dömas för tjänstefel. De nu
aktuella uppgifterna har inte lämnats eller hanterats vid myndighetsutövning. Vad
som har förekommit kan därför inte under några förhållanden föranleda
straffansvar.

JO:s tillsyn omfattar inte regeringen eller enskilda statsråd (se 2 § lagen [1986:765]
med instruktion för Riksdagens ombudsmän).

Den form av utredning och utvärdering efter en särskild inträffad händelse som
tillsättandet av en särskild kommission innebär har tillämpats vid ett stort antal
tillfällen under senare år. En sådan kommission, oftast kallad Medborgar-
kommission, har granskande uppgifter, vari det bl.a. ligger en ansvarsdiskussion.
Granskningen inrymmer däremot inte som sådan något ansvarsutkrävande. Se
vidare Katastrofkommissionens betänkande s. 64 f. Rättsliga frågor i samband med
kommissionsarbete har bl.a. behandlats av FF i Festskrift till Fredrik Sterzel,
”Kommissioner och andra undersökande utredningar”. Där har diskuterats
kommissionernas befogenheter vid materialinsamlandet, såsom utfrågningar av
olika upplysningspersoner. I något sammanhang (Säkerhetstjänstkommissionen,
SOU 2002:87) har införts en möjlighet att avkräva upplysningspersonerna en
sanningsförsäkran som gett dem en straffsanktionerad sanningsplikt. Också andra
problem kring kommissionernas verksamhet i förhållande till sekretessreglerna och
till samhällets ordinarie tillsyns- och kontrollorgan har diskuterats. Beträffande
Katastrofkommissionen infördes viss särreglering när det gällde sekretess hos
kommissionen för inhämtade upplysningar. Någon regel som tog sikte på en
sanningsplikt för upplysningspersoner infördes inte.
                                                                       Dnr 1140-2006     Sid 7 (10)




Grunderna för kommissioners inhämtande av uppgifter från myndigheter och
tjänstemän kan sammanfattningsvis med Katastrofkommissionens egna ord (s. 43)
beskrivas på följande sätt.

      Tidigare fanns i 6 § kommittéförordningen en uttrycklig skyldighet för statliga
      myndigheter att lämna upplysningar och avge yttranden när en kommitté begärde
      det. Denna skyldighet ansågs omfatta både muntliga och skriftliga uppgifter. Även
      om bestämmelsen särskilt tog sikte på själva myndigheten ansågs den omfatta också
      enskilda befattningshavare hos myndigheten. I den nu gällande kommitté-
      förordningen finns ingen motsvarande bestämmelse. Härav kan dock inte den
      slutsatsen dras att statliga myndigheter under regeringen och dess befattningshavare
      numera inte är skyldiga att lämna upplysningar på begäran av en kommitté. Enligt 6
      § förvaltningslagen skall myndigheter samverka på så sätt att varje myndighet skall
      lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för den egna verksamheten. I 15 kap. 5
      § sekretesslagen föreskrivs vidare att en myndighet på begäran av en annan
      myndighet skall lämna uppgift som den förfogar över i den mån hinder inte möter på
      grund av bestämmelse om sekretess eller av hänsyn till arbetets behöriga gång. Det
      torde stå alldeles klart att de statliga myndigheter som en kommitté enligt direktiv av
      regeringen är satt att granska är skyldiga att medverka genom att lämna
      upplysningar med mera. Även befattningshavare – åtminstone på viss nivå – hos en
      sådan myndighet torde vara skyldiga att medverka och med myndighetens
      medgivande lämna upplysningar om verksamheten och handläggningsåtgärder med
      mera.
Det kan i sammanhanget anmärkas att det av regeringsformens bestämmelser om
skyldigheten att tillhandagå justitieombudsmännen med upplysningar och
yttranden anses ligga en sanningsplikt, som visserligen inte är direkt
straffsanktionerad men som kan föranleda disciplinärt ingripande (se 12 kap. 6 §
regeringsformen).

Vad som enligt det nyss sagda har framkommit rörande oklarheter i AA:s
upplysningar inför kommissionen väcker frågan vad som rimligen kan krävas av en
offentligt anställd person som lämnar upplysningar av detta slag. Bör denne
förbereda sig på något visst sätt exempelvis genom en särskild kontroll av
riktigheten av de upplysningar han lämnar, äger han förtiga eller utesluta vissa
upplysningar? Svaret synes delvis självklart. Skall ett kommissionsarbete ha någon
mening bör kommissionen naturligtvis i all möjlig utsträckning få riktiga
upplysningar från dem som frågas ut. Det är också naturligt att i detta avseende
ställa särskilda krav på offentligt anställda tjänstemän. Det är mot denna bakgrund
jag funnit mig böra ta upp saken till utredning.

Det kan också framhållas att när en särskild kommission tillsätts för att granska
myndigheters arbete under ett visst skeende kan det – som i förevarande fall –
finnas anledning för JO att avstå från att granska samma händelseförlopp. För att
granskningen på medborgarnas uppdrag i en sådan situation inte skall vara mindre
effektiv och klargörande än när den sker genom JO:s försorg är det av yttersta vikt
att befattningshavare som lämnar uppgifter till en särskild kommission gör det
sanningsenligt och så fullständigt som möjligt.

Min utredning har som framgått tagit sikte på anledningen till de olika uppgifter
AA och BB lämnat rörande telefonsamtal dem emellan den 26 december 2004.
                                                                         Dnr 1140-2006     Sid 8 (10)




Samtalen skulle enligt AA ha rört frågan om situationen på Utrikesdepartementet,
som enligt vad som synes vara ostridigt var det departement som i första hand hade
ansvaret för de åtgärder som från statsledningens sida skulle vidtas med anledning
av flodvågskatastrofen. BB har bestämt förnekat att han talat med AA vid de
tillfällen denne har uppgett och han har som stöd härför uppgett att han hos
vederbörande telefonoperatör fått information att det på det telefonabonnemang
han använde inte hade förekommit några samtal med AA. Härtill kommer BB:s
uppgifter att han över huvud taget inte förfogade över den information som han
enligt AA skulle ha lämnat vid den första telefonkontakten. Anmärkningsvärda är
också AA:s olika uttalanden och uppgifter efter det att hans och BB:s olika
uppgifter uppmärksammats. I e-postmeddelande till BB har AA vidgått att han kan
ha misstagit sig. Liknande uppgifter har han lämnat till massmedierna efter
publiceringen av Katastrofkommissionens betänkande. Han har inte heller under
förhöret inför konstitutionsutskottet antytt annat än att han kan ha misstagit sig
rörande samtalen. Vid mina förhör med honom har han emellertid förklarat sig inte
ha någon annan minnesbild än den han redogjorde för inför kommissionen.

Det har i massmedierna och i debatten satts i fråga huruvida AA över huvud taget
har befunnit sig på Rosenbad den 26 december 2004.

I en promemoria upprättad den 6 februari 2006 hos Statsrådsberedningen med
anledning av att konstitutionsutskottet hade begärt ytterligare underlag från
Regeringskansliet uttalas följande.
      Enligt jourlistan var ett antal tjänstemän antecknade i Statsrådsberedningens
      jourorganisation den 26 december 2004. Utskottet begär en redogörelse för vilka av
      dessa som under den dagen fanns på plats i Regeringskansliet. Försåvitt det framgår
      av inpasseringsdata e.d. önskar utskottet uppgift om exakta inpasseringstider.
      Som framgår av Katastrofkommissionens material och av Regeringskansliets
      tidigare yttrande till konstitutionsutskottet befann sig statssekreteraren AA tidvis i
      Rosenbad den 26 december 2004, vilket är i enlighet med hur statssekreteraren
      normalt arbetar under helger.
      Andra i jourorganisationen befann sig inte i Regeringskansliets lokaler den 26
      december 2004. Den som ingår i jourorganisationen i Statsrådsberedningen skall om
      behov uppstår kunna inställa sig i Regeringskansliet med kort varsel.
      Det finns inga uppgifter om exakta inpasseringstider att redovisa. En av
      säkerhetsorganisationen känd person kan passera in och ut i Regeringskansliets
      lokaler utan att det dokumenteras.
AA har inför konstitutionsutskottet vidhållit att han besökte Statsrådsberedningen
på annandagen och uppgett att han där träffade vakterna, som släppte in honom
(betänkandet del 3, s. 136).

Jag har vid besök på Rosenbad informerat mig om gällande inpasseringsrutiner och
har därvid kunnat konstatera att Regeringskansliets databaserade dokumentation
över de inpasseringar som sker med användande av terminalerna för
inpasseringskort inte innehåller någon uppgift om att AA med användande av
sådant kort skulle ha besökt Rosenbad den 26 december 2004. Samtidigt har det
dock bekräftats att inpassering kunnat ske genom hänvändelse till dem som sköter
                                                                  Dnr 1140-2006   Sid 9 (10)




bevakningen av Regeringskansliets byggnader och att en för säkerhets-
organisationen känd person sålunda kan passera in och ut samt röra sig inom
lokalerna utan att det dokumenteras. Jag har för utrönandet av orsaken till de olika
uppgifterna om telefonsamtal inte funnit anledning att driva utredningen vidare i
den delen.

Det är enligt min mening ytterst otillfredsställande att utredningen inte kunnat ge
någon förklaring till de uppgifter som AA har lämnat om telefonsamtalen med BB.
Inga andra omständigheter än AA:s egna uppgifter talar för att samtalen har ägt
rum.

AA har gjort gällande att frågan om samtalen verkligen ringts skulle sakna
”operativ betydelse” för regeringens och Regeringskansliets handlande under
katastrofen. Det är en svårförståelig ståndpunkt. Han skulle vid det första samtalet
med BB under annandagen ha fått besked om att den konsulära jouren vid
Utrikesdepartementet arbetade och att läget var under kontroll och av denna
information kunnat dra slutsatsen att Utrikesdepartementet hade axlat det
sammanhållande ansvaret. Dessa uppgifter måste ha bildat underlag för den
information han därefter lämnade vid samtal med statsministern. Jag kan inte förstå
annat än att vilken information som lämnas till regeringschefen om
Regeringskansliets förmåga att agera i ett inledande skede av en krissituation måste
vara av stor betydelse för vilka åtgärder som denne och regeringen finner
nödvändiga att vidta.

Det är mot den bakgrunden, liksom med hänsyn till den intensiva debatt som
tämligen omgående startade om såväl regeringsledamöters som andra personers
agerande under katastrofens första dygn, förvånande att AA under utfrågningen
inför kommissionen nöjde sig med att redovisa sin ”minnesbild” av samtal med
kabinettssekreteraren under annandagen och avstod från att förbereda sig på ett
sådant sätt att han kunnat verifiera de uppgifter han lämnade. Det borde ha varit
möjligt för honom att lämna klarare besked, inte minst med tanke på att
utfrågningen ägde rum endast drygt två månader efter det att katastrofen inträffat.

Det är vidare synnerligen anmärkningsvärt att AA trots upprepade påstötningar,
bl.a. genom personligt besök av FF, underlåtit att till kommissionen kommentera
de divergerande uppgifterna rörande telefonsamtalen. Han måste då, om inte förr,
ha fått klart för sig att kommissionen för sin del ansåg uppgifterna vara av vikt för
dess arbete. Även om AA hade en annan uppfattning om uppgifternas betydelse var
han självfallet skyldig att lämna de besked som kommissionen efterfrågade.

Jag tvingas konstatera att de förklaringar som AA lämnat rörande telefonsamtalen
inte är övertygande, särskilt mot bakgrund av hans nyss nämnda uppenbara ovilja
eller oförmåga att bidra till ett klarläggande.

Jag kan visserligen inte med stöd av utredningen göra gällande att AA uppsåtligen
inför kommissionen eller mig har lämnat felaktiga upplysningar. AA förtjänar
emellertid likväl kritik för bristande noggrannhet under kommissionens utfrågning
                                                              Dnr 1140-2006     Sid 10 (10)




samt, framför allt, för sin underlåtenhet att lämna de ytterligare besked som
kommissionens ordförande därefter begärde och för att han därigenom försvårat
den granskning som Katastrofkommissionen hade till uppgift att genomföra.

Med dessa uttalanden avslutar jag ärendet.
