# Kritik mot Polismyndigheten för att en person togs i förvar utan lagstöd i samband med en handräckning

JO 2025-11-18 dnr 11411-2024

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr
                                                                  2025-11-18               11411-2024             Sid 1 (5)



Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                   Kritik mot Polismyndigheten för att en person togs i förvar utan
                   lagstöd i samband med en handräckning


                    Beslutet i korthet: En person skulle med polisens hjälp, s.k. handräckning, inställas
                    till en läkarundersökning enligt 7 § lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m.
                    Personen hämtades på kvällen och hölls inlåst i en polisarrest under natten.
                    Morgonen därpå transporterades personen till den ort där läkarundersökningen skulle
                    äga rum.
                    JO konstaterar att det saknas uttryckligt lagstöd för att ta en person i förvar, som med
                    polisens hjälp ska inställas till en sådan läkarundersökning som det var fråga om här.
                    JO uttalar att det i samband med en handräckning kan vara godtagbart att hålla kvar
                    personen under viss tid, i avvaktan på och under själva transporten. Ett
                    frihetsberövande som innebär att den som ska transporteras hålls inlåst i en arrestcell
                    under en hel natt innebär emellertid en sådan inskränkning av grundläggande fri- och
                    rättigheter att åtgärden kräver uttryckligt stöd i lag.
                    Enligt JO fanns det därför inte rättsliga förutsättningar att i samband med
                    handräckningen ta personen i förvar på det sätt som skedde. JO ser allvarligt på att
                    åtgärden ändå vidtogs och kritiserar Polismyndigheten för det inträffade.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 17 december 2024 förde AA fram
                   klagomål mot bl.a. Polismyndigheten. Hon var kritisk till att hon hade
                   frihetsberövats och med tvång transporterats till en läkarundersökning som
                   beslutats med stöd av 7 § lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m.

                   AA uppgav att poliser från insatsstyrkan hade trängt in i hennes hem, iförda
                   balaklava, och fört henne till en isoleringscell i Ystad. Där vistades hon under
                   natten för att morgonen därpå transporteras till läkarundersökningen i Göteborg.
                   AA uppgav också att poliserna vägrade visa legitimation, att någon tog
                   minneskortet ur hennes telefon och att hon under tiden i arresten inte fick någon
                   mat och inte gavs möjlighet att sova.

## Utredning

JO begärde att Polismyndigheten skulle yttra sig över anmälan. Yttrandet skulle
                   särskilt avse vilka överväganden som gjordes inför beslutet om förvarstagande.



    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                    E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                  Dnr 11411-2024   Sid 2 (5)




Polismyndigheten (juristen BB) yttrade sig den 5 juni 2025 efter att
upplysningar lämnats av berörda befattningshavare. Av yttrandet och
utredningen i övrigt framgår i huvudsak följande.

Ystads tingsrätt förordnade i oktober 2024 att en läkare skulle avge ett
läkarintyg enligt 7 § lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m.
beträffande AA.

I en skrivelse den 5 december 2024 begärde Rättsmedicinalverket
Polismyndighetens handräckning för att se till att AA skulle inställa sig till
läkarundersökning i Göteborg den 12 december mellan kl. 10.00 och 14.00,
med önskemål om så tidig ankomst som möjligt. I begäran informerades att AA,
trots upprepade kallelser, inte hade inställt sig till läkarundersökning.

Handräckningen genomfördes genom att AA hämtades i hemmet den
11 december omkring kl. 20.30 av uniformerad polis och kördes till
polisarresten i Ystad, där hon hölls i förvar i en anhållningscell under natten.
Kl. 09.00 dagen därpå överlämnades hon av polisen till Kriminalvårdens
nationella transportenhet (NTE) för transport till läkarundersökningen i
Göteborg.

Av dokumentationen i ärendet framgår att begäran om handräckning beviljades
den 6 december av CC som tjänstgjorde som stationsbefäl i polisområde södra
Skåne. Begäran lämnades sedan över för resurssättning till den operativa
samordnaren vid lokalpolisområde Ystad, gruppchefen DD.

CC har uppgett att DD senare informerade honom om att handräckningen var
resurssatt att genomföras under kvällen den 11 december. CC har vidare uppgett
att han i egenskap av stationsbefäl var ansvarig för alla frihetsberövanden i
arresten och att han godkände planeringen efter noga övervägande.

CC har redogjort för de bedömningar han gjorde avseende behov och
proportionalitet.

Gruppchefen för områdesgruppen för hämtning och transport, EE, har uppgett
att CC vid en avstämning inför kvällens arbetspass den 11 december framförde
att handräckningen skulle genomföras så sent som möjligt men vara avslutad
senast kl. 21.00.

EE fattade beslut om husrannsakan i AA:s bostad för att omhänderta henne. De
tjänstemän som deltog vid hämtningen av AA har uppgett att insatsen gick lugnt
till och ingen har kunnat minnas att man ombetts att identifiera sig.

CC beslutade att placera AA i arresten vid förmansprövning på stationen
kl. 21.15. Han har uppgett att han gjorde kontroller genom att samtala med AA
och att han förklarade processen för henne. Han dokumenterade sina
överväganden i en tjänsteanteckning. Enligt dokumentationen över tillsynen i
arresten serverades AA kaffe eller te på kvällen och fick frukost innan
                                                                     Dnr 11411-2024        Sid 3 (5)




transporten påbörjades morgonen därpå. Det har vidare antecknats att hon vid
flera tillsynstillfällen under natten bedömdes sova.

Polismyndigheten redogjorde för rättslig reglering och redovisade därefter
följande bedömning.

      Av utredningen har framkommit att befattningshavarna, inför handräckningen av
      AA, gjort överväganden utifrån restriktivitet, behov och proportionalitet. [– – –]
      Polismyndigheten kan emellertid konstatera att det saknas ett tydligt lagstöd för
      förvarstagande och att det mot bakgrund av förarbetsuttalandena kan sättas i
      fråga om det får ske i den aktuella situationen.
      Det har däremot inte framkommit något i utredningen som ger stöd för AA:s
      uppgifter att poliserna som hämtat AA skulle ha uppträtt utan hänsyn eller att de
      skulle ha burit balaklava. Tvärtom talar utredningen för att hämtningen har gått
      lugnt till och att AA var införstådd i skälen och förutsättningarna för den samt
      för att AA behövde vara i polisarrest över natten. Vidare saknas stöd i
      utredningen för att poliserna som hämtat AA skulle ha blivit ombedda och vägrat
      att legitimera sig eller att AA skulle ha saknat tillgång till mat, dryck och
      möjlighet att sova i arresten.

Rättsliga utgångspunkter
Skydd mot frihetsberövanden
Den offentliga makten utövas under lagarna (se 1 kap. 1 § tredje stycket
regeringsformen). Bestämmelsen ger uttryck för legalitetsprincipen som innebär
att all maktutövning ska vara grundad på lag eller annan föreskrift. En
myndighet får alltså endast vidta åtgärder som har stöd i rättsordningen (se även
5 § första stycket förvaltningslagen).

Var och en är enligt bestämmelser i regeringsformen gentemot det allmänna
skyddad mot frihetsberövanden (se 2 kap. 8 §). Skyddet får dock under vissa
förutsättningar begränsas genom lag (se 2 kap. 20 och 21 §§ regeringsformen).
Även i Europakonventionen finns regler som garanterar skydd mot
frihetsberövanden (artikel 5) som inte har stöd i lag eller som strider mot
konventionen.

Bestämmelser om handräckning
I brottmål får rätten under vissa förutsättningar förordna en läkare att avge
läkarintyg om en misstänkt. En misstänkt som inte är häktad är vid sådant
förordnande skyldig att inställa sig för läkarundersökning på tid och plats som
läkaren bestämmer. Om den misstänkte inte inställer sig, får Polismyndigheten
lämna handräckning för att han eller hon ska komma till undersökningen. (Se
7 § lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m.)

Polismyndigheten får överlämna till Kriminalvården att transportera någon som
är berövad friheten (se 29 a § polislagen). Kriminalvården ska verkställa de
transporter som Polismyndigheten överlämnar med stöd av polislagen (se 3 §
första stycket punkten 3 förordningen med instruktion för Kriminalvården).
                                                                    Dnr 11411-2024       Sid 4 (5)




Polislagen
I polislagen anges särskilt att det hör till Polismyndighetens uppgifter att
fullgöra den verksamhet som ankommer på Polismyndigheten enligt särskilda
bestämmelser (se 2 § punkten 5 polislagen).

En polis som ska verkställa en tjänsteuppgift ska följa vad som föreskrivs i lag
eller annan författning och ingripa på ett sätt som är försvarligt med hänsyn till
åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Tvång får användas endast i den
form och den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet ska uppnås.
(Se 8 § första stycket polislagen.) I bestämmelsens andra stycke anges att ett
ingripande som begränsar någon av de grundläggande fri- och rättigheter som
anges i 2 kap. regeringsformen inte får grundas enbart på det som sägs i första
stycket.

Bestämmelsen i 8 § polislagen ger uttryck för behovs- och
proportionalitetsprinciperna. Bestämmelsen ses också som ett allmänt
bemyndigande för polisen att vidta de åtgärder som är försvarliga för att polisen
ska kunna fullgöra sina uppgifter, så länge det inte är frågan om åtgärder som
begränsar en grundlagsskyddad rättighet eller som står i strid mot någon annan
lag eller förordning. (Se Munck, Polislagen [6 november 2025, version 16,
JUNO] kommentaren till 8 §.)

För att söka efter en person som med laga stöd ska omhändertas får en polis
bereda sig tillträde till den eftersöktes bostad eller till något annat hus, rum eller
ställe som tillhör eller disponeras av honom eller henne. Åtgärden får dock
endast om det finns särskilda skäl vidtas mellan klockan 21 och 6. (Se 20 §
första och tredje styckena polislagen.)

Bedömning
AA:s klagomål avseende polisernas agerande vid hämtningen och hur hon
behandlades under tiden i arresten får inget stöd av dokumentationen eller den
övriga utredningen. Jag begränsar därför mina uttalanden till den grundläggande
frågan om det fanns rättsliga förutsättningar att ta AA i förvar i samband med
handräckningen.

Av de ansvariga befattningshavarnas redogörelser framgår att de inför
handräckningen gjorde grundliga överväganden beträffande tidpunkten för
omhändertagandet utifrån frågor om behov och proportionalitet. Det framstår
emellertid inte som att någon av dem reflekterade över om det fanns lagliga
förutsättningar att ta AA i förvar.

Som Polismyndigheten konstaterat finns det inget uttryckligt lagstöd för att den
som med polisens hjälp ska inställas till en läkarundersökning enligt 7 § lagen
om särskild personutredning i brottmål, m.m. får tas i förvar. Bestämmelser som
medger förvarstagande i samband med handräckning finns i vissa andra lagar
som avser tvångsvård (se t.ex. 43 c § lagen med särskilda bestämmelser om
                                                                   Dnr 11411-2024      Sid 5 (5)




vård av unga och 45 c § lagen om vård av missbrukare i vissa fall). Med förvar
avses i dessa sammanhang insättning i arrest eller annan inlåsning.

När förvarsbestämmelserna infördes i de två sistnämnda författningarna
uttalades att det inte får råda någon oklarhet om avsikten med bestämmelser
som inskränker rätten till frihet (se prop. 2016/17:57 s. 57). Uttalandet gjordes
mot bakgrund av att det funnits en osäkerhet kring möjligheten att ta den som
ska transporteras för att överlämnas till tvångsvård i förvar. En sådan möjlighet
ansågs i vissa fall kunna tolkas in i bestämmelserna om handräckning. När det
gällde hämtning av den som ska föras till vårdinrättning eller läkare för
undersökning, hade i förarbeten däremot uttalats att
handräckningsbestämmelserna inte torde vara avsedda att ge stöd för
förvarstagande (se SOU 1993:60 s. 167 f. och SOU 2011:7 s. 406 f. Se även
JO 1981/82 s. 172.)

För att en handräckning ska kunna genomföras kan det vara nödvändigt att hålla
kvar den som ska transporteras under viss tid, i avvaktan på transport och under
själva transporten. Ett sådant kvarhållande får anses ingå som ett nödvändigt
moment i själva handräckningen. Det kan däremot inte betraktas som en del av
handräkningen att som i detta fall hålla den som ska transporteras inlåst i en
arrestcell under en hel natt när transporten är planerad att påbörjas först följande
dag. Ett frihetsberövande av det slaget innebär en sådan inskränkning av
grundläggande fri- och rättigheter att åtgärden kräver uttryckligt stöd i lag.

Jag kan därför inte komma till någon annan slutsats än att det saknats rättsliga
förutsättningar att ta AA i förvar på det sätt som skedde. Jag ser allvarligt på att
åtgärden ändå vidtogs. Polismyndigheten kritiseras för det inträffade.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Per Lennerbrant. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Johanna Nilsson har föredragit ärendet och byråchefen Nils
Västberg har deltagit i beredningen.
