# Allvarlig kritik mot Kriminalvården, anstalten Mariefred, för att ha genomfört tillsyn med hjälp av kameraövervakning i samband med
placering av en intagen i avskildhet

JO 2013-09-16 dnr 115-2013

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                     Sid
                                                                         2013-09-16             115-2013               1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Allvarlig kritik mot Kriminalvården, anstalten Mariefred, för att ha
                        genomfört tillsyn med hjälp av kameraövervakning i samband med
                        placering av en intagen i avskildhet


                          Beslutet i korthet: En intagen, som efter ett självmordsförsök varit avskild i åtta
                          veckor, har under hela denna tid varit kameraövervakad. Den personal som har haft
                          ansvaret för övervakningen har befunnit sig i en annan byggnad.
                          I beslutet uttalas att om en anstalt gör bedömningen att det finns en risk för
                          självskadebeteende så kan övervakning ske på två sätt; antingen genom ständig
                          tillsyn, genom att personalen befinner sig i anslutning till det rum där den intagne
                          vistas, eller genom rondering var 15:e minut. Vid övervakning i det senare fallet kan
                          kameraövervakning utgöra ett komplement till ronderingen. Anstalten Mariefred får
                          allvarlig kritik för att enbart ha utövat tillsyn genom kameraövervakning och att
                          personalen därigenom varit förhindrad att göra ett omedelbart ingripande vid en
                          självskadehandling.

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 3 januari 2013, anförde AA bl.a. följande.
                        Den 13 november 2012 blev han till följd av ett självmordsförsök placerad i
                        avskildhet. Inledningsvis ville han vistas på avskildhetsavdelningen för att ha
                        möjlighet att få vara i fred och kunna ”tänka igenom sina möjligheter”.
                        Kriminalvårdspersonalen informerade honom om att han skulle ha möjlighet att
                        komma tillbaka till normalavdelningen efter att han lugnat ned sig. Så har inte
                        skett, och trots att han har begärt att få avbryta ”isoleringen” har nu suttit
                        avskild i åtta veckor. Han har bedömts som frisk av en psykiatriker, men har
                        trots detta inte fått möjlighet att återgå till den tidigare avdelningen. Han ges
                        bara möjlighet att träna en timme per dag tillsammans med rysktalande personal
                        och två rysktalande intagna. I övrigt är han helt isolerad och har varken tillgång
                        till tv, radio eller klocka i sitt bostadsrum.

## Utredning

Efter att vissa handlingar infordrats och granskats remitterades ärendet till
                        Kriminalvården för yttrande. Av yttrandet skulle särskilt framgå:




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                       Dnr 115-2013        Sid 2 (7)




 Vilka åtgärder som anstalten Mariefred hade vidtagit – efter det att AA
  placerats i avskildhet – för att försöka placera honom på en
  gemensamhetsavdelning inom anstalten eller i annan anstalt.
 Vilka överväganden som legat till grund för anstaltens beslut att låta AA stå
  under s.k. sekundbevakning under hela den tid som han var placerad i
  avskildhet.
 Vilken typ av rum som AA varit placerad i under avskildheten och vilken
  typ av inredning som funnits i rummet i fråga om t.ex. tv, radio m.m.
 Om det rum som AA placerats i inte haft utrustning motsvarande ett normalt
  bostadsrum vid anstalten, vilka åtgärder som anstalten vidtagit för att
  avhjälpa denna brist.

I sitt remissvar anförde Kriminalvården, region Mitt, genom regionchefen BB,
följande.

## Sakförhållanden

Uppgifter om sakförhållanden har hämtats in från Kriminalvårdens
      klientadministrativa system (KLAS) samt från kriminalvårdschef CC vid
      anstalten Mariefred. Genom utredningen har sammanfattningsvis följande
      framkommit.
      På morgonen den 13 november 2013 upptäckte personal vid upplåsningen att AA
      hade skurit sig allvarligt i underarmen, i syfte att begå suicid. Anstalten
      beslutade att placera honom i avskildhet enligt 6 kap. 7 § fängelselagen
      (2010:610) (FäL) med hänsyn till fara för hans egen säkerhet till liv eller hälsa,
      för att kunna hålla honom under uppsikt. Enligt uppgifter från CC påbörjades
      genast åtgärder för att kunna placera AA i gemensamhet så snart som möjligt,
      genom att samtal kontinuerligt fördes med AA samt genom diskussion mellan
      kriminalvårdschef, kriminalvårdsinspektör, övrig personal, psykiater och
      sjukvårdspersonal. CC höll sig hela tiden informerad om ärendet och det gjordes
      en kontinuerlig bedömning av risken för suicid och självskadande handlingar.
      Efter en tid framkom även uppgifter om att det förelåg ett hot mot AA från
      medintagna, varför ett ärende om förflyttning av honom initierades. Den 9
      januari 2013 avbröts avskildheten med anledning av att AA förflyttades.
      AA stod inte under så kallad sekundbevakning utan han övervakades av personal
      via övervakningskamera. Genom de samtal som fördes med AA framkom att det
      förelåg ett hot mot honom från hemlandet med anledning av skulder och han
      uppgav att han även tidigare gjort ett försök att begå suicid genom hängning på
      bostadsrummet. AA uppgav bland annat att han var mycket rädd att bli dödad
      och att han inte såg någon anledning att leva längre. Anstalten fick även
      information om att hotet kom från andra intagna vid anstalten. Ett avskedsbrev
      påträffades även på hans bostadsrum. Anstaltens psykiater bedömde honom inte
      som psykiskt sjuk eller suicidal ur medicinsk synvinkel, men anstalten bedömde
      ändå att dödshotet från hemlandet kvarstod samt, mot bakgrund av uppgifterna
      om att hotet kom från medintagna, att risken för självskadande handlingar
      kvarstod och att kameraövervakningen därför var nödvändig för att förhindra att
      han på nytt skulle begå sådana handlingar.
      Under avskildheten var AA placerad i ett avskildhetsrum med begränsad
      utrustning för att förhindra att han skadade sig med hjälp av inredningen, bland
      annat fanns inte TV, radio och klocka eftersom elkablar till dessa kan utgöra en
      fara ur suicidhänsyn. Dock fanns en signalanordning så att han hela tiden hade
      möjlighet att kontakta personal och det fanns även böcker och tidningar som
      förströelse. Även möbleringen var begränsad för att förhindra att han skulle
      skada sig med hjälp av den och i rummet fanns därför bara en säng. Den 21
                                                                    Dnr 115-2013       Sid 3 (7)




december 2012 bedömde man att en TV kunde installeras på rummet. AA gjorde
dock åverkan på denna samma dag, varför den togs ut.
För att bryta AA:s isolering och avhjälpa avsaknaden av till exempel TV och
radio fick han vid flera tillfällen under avskildhetsplaceringen under viss tid fått
vistas tillsammans med en annan intagen i bostadsrummet, så kallad samsittning,
samt gå på promenad tillsammans med denne. Han fick även träna tillsammans
med andra intagna och han fick i stor utsträckning träffa personal som talade
hans språk. Vidare fick han gå och röka vid fler tillfällen än normalt vid
avskildhetsplacering och han tilläts ringa sin familj oftare än vad som normalt
kan ske.

Författningsbestämmelser
Enligt 1 kap. 4 § fängelselagen (2010:610) (FäL) ska varje intagen bemötas med
respekt för sitt människovärde och med förståelse för de särskilda svårigheter
som är förenade med frihetsberövandet.
Enligt 1 kap. 6 § FäL får inte verkställigheten innebära andra begränsningar i den
intagnes frihet än som följer av denna lag eller som är nödvändiga för att
ordningen eller säkerheten ska kunna upprätthållas. En kontroll- eller
tvångsåtgärd får endast användas om den står i rimlig proportion till syftet med
åtgärden. Om en mindre ingripande åtgärd är tillräcklig ska den användas.
Enligt 6 kap. 7 § FäL får en intagen hållas avskild från andra intagna om det är
nödvändigt med hänsyn till att det finns en risk för den intagnes eller någon
annans säkerhet till liv eller hälsa.
Enligt 1 kap. 17 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd [KVFS 2011:1;
JO:s anmärkning] om fängelse (FARK Fängelse) ska en intagens bostadsrum
vara utrustat med stol, bord, skåp eller hylla, säng, bäddutrustning, spegel,
anslagstavla, mugg, väckarklocka, radio samt anordning som gör att den intagne
själv kan reglera inflödet av dagsljus. I en anstalt där de intagna låses in i
bostadsrummet i anslutning till dygnsvilan ska rummet också vara utrustat med
TV. På övriga anstalter behöver rummet inte vara utrustat med TV om sådan
finns i gemensamt utrymme på avdelningen. Utrustningen får begränsas om det
är nödvändigt för att förhindra att den intagne allvarligt skadar sig själv eller
annan eller gör sig skyldig till skadegörelse.

Kriminalvårdens bedömning
Av vad som framkommit i ärendet har anstalten genast efter
avskildhetsplaceringen inlett samtal med AA samt kontinuerligt fört diskussioner
för att så snart som möjligt kunna återplacera honom i gemensamhet. När det
framkom uppgifter om att hotet som föranlett suicidförsöket kom från
medintagna vid anstalten Mariefred initierades ett ärende om förflyttning. AA
ställdes inte under så kallad sekundbevakning, dock bedömdes ett behov av
kontroll av honom via kameraövervakning föreligga.
Med anledning av risken för att AA skulle skada sig själv med hjälp av
inredningen placerades han i ett avskildhetsrum med begränsad utrustning, bland
annat avseende TV och radio. Dock fanns tillgång till böcker mm. Vidare tilläts
han, till skillnad från vad som är normalt vid avskildhetsplaceringar, bland annat
att vid flera tillfällen att under viss tid vistas i bostadsrummet tillsammans med
en annan intagen samt gå på promenad med denne, gå och träna tillsammans
med andra intagna samt gå ut och röka oftare än normalt.
När det framkommer att en intagen försökt begå suicid måste Kriminalvården
bedriva ett suicidpreventivt arbete i kombination med ett gott omhändertagande
för den intagne. Det är en svår balansgång och det är viktigt att göra en
avvägning mellan de åtgärder som vidtas och den olägenhet åtgärderna medför
för klienten. I sakens natur ligger att det i efterhand är svårt att avgöra huruvida
de åtgärder som vidtagits varit motiverade för att förhindra suicid eller
                                                                        Dnr 115-2013        Sid 4 (7)




      självskadande handlingar. Mot bakgrund av vad som framkommit i ärendet,
      särskilt gällande det allvarliga suicidförsök som AA gjort samt det föreliggande
      hotet från andra intagna vid anstalten, finner Kriminalvården region Mitt dock att
      de åtgärder som vidtagits framstår som motiverade. Vidare framkommer att
      anstalten gett honom de lättnader i avskildheten som ändå bedömdes kunna
      medges.
Med anledning av vad som framkom i remissvaret, om att AA inte skulle ha
varit ställd under sekundbevakning i samband med placering i avskildhet,
begärde JO att Kriminalvården på nytt skulle yttra sig. Av yttrandet skulle
framgå:

 Vad Kriminalvården, region Mitt, avsåg med begreppet ”sekundbevakning”.
 Vilken typ av bevakning som AA hade varit underkastad i samband med
  placeringen i avskildhet.
 Om bevakningen hade varierat över tid och i så fall hur detta hade
  dokumenterats.
 Om de iakttagelser som gjorts i samband med bevakningen hade
  dokumenterats och i så fall på vilket sätt.

I ett förnyat yttrande anförde Kriminalvården, region Mitt, genom regionchefen
BB, följande.

      Kriminalvården region Mitt har av JO anmodats att inkomma med förnyat
      yttrande i ärendet.
      […]
      Begreppet ”sekundbevakning” är inte normerat men är det begrepp som används
      när Kriminalvården, av olika skäl, bedömer att en intagen behöver stå under
      ständig tillsyn. Oftast används begreppet när man bedömer att en intagen är
      suicidal eller risken för självskada är hög. Man kan även ställa en intagen under
      ständig tillsyn om det föreligger misstankar om att den intagne har något föremål
      i kroppen och denne därmed måste underkastas kroppsbesiktning i form av
      tulltoalett.
      Av Handbok för Kriminalvårdens självmordsförebyggande arbete
      (Kriminalvårdens handböcker 2012:12) framgår det att om det vid den samlade
      bedömningen (av den intagnes psykiska hälsa) framkommer skäl att ha den
      intagne under extra övervakning finns beträffande det självmordspreventiva
      arbetet två nivåer: 15 minuters tillsyn (i praktiken oregelbundet minst fyra
      gånger/tim) och ständig tillsyn.
      Ständig tillsyn innebär i praktiken att den intagne i fråga ställs under ständig
      bevakning av en personal på så sätt att man omgående kan ingripa om den
      intagne försöker skada sig själv. Detta genomförs normalt sett genom att en
      personal ständigt övervakar den intagne på plats till exempel genom ett plexiglas
      eller genom öppen dörr, det vill säga att den intagne befinner sig i ett bostadsrum
      och personalen sitter utanför i direkt anslutning till rummet och har ständig
      översikt av den intagne. I bevakningen ingår att notera rörelser hos den intagne
      och att säkerställa att denna inte kan genomföra självskadande handlingar ”i
      smyg”. Man ska även observera hur den intagne verkar i kontakten – om den
      intagne är lugn, ledsen, apatisk, arg eller positiv/neutral. Man ska notera om den
      intagne är vaken eller sover och om den intagne är vaken ska man notera om den
      är uppe eller liggande. Den bevakande personalen måste därför använda både
      hörsel och syn vid övervakningen. I de fall övervakningen sker genom kamera
      bör kameraskärmen finnas i direkt anslutning till rummet där den intagne finns
      för att man omgående ska kunna ingripa om behov uppstår.
                                                                        Dnr 115-2013        Sid 5 (7)




     Kameraövervakning ska, i övrigt endast användas som komplement i de fall att
     Kriminalvården behöver utöva tillsyn när risk för suicid eller självskadande
     handling föreligger. I dessa fall ska den intagne informeras om åtgärden. Denna
     åtgärd kan vara lämplig i de fall att man beslutat om 15 minuters tillsyn. I
     tidsrymden mellan de faktiska tillsynstillfällena har man en möjlighet att
     kontrollera att den intagna inte förbereder suicid eller skadar sig själv. Frågan om
     kameraövervakning har behandlats av JO tidigare (se JO-beslut från den 8 mars
     2012, dnr 3978-2010) där det framgick att sådan åtgärd kan användas när den
     tillämpas undantagsvis och restriktivt och efter en bedömning i det enskilda
     fallet.
     I förevarande fall framgår det av de beslut som anstalten Mariefred har fattat
     avseende avskildhetsplaceringen att den beslutade sekundbevakningen ska
     verkställas genom kameraövervakning. Detta är inte en vedertagen bevaknings-
     eller tillsynsnivå i Kriminalvården varken avseende ständig tillsyn eller 15
     minuters tillsyn. Kamera ska endast användas som komplement i dessa fall, som
     beskrivet ovan.
     På anstalten Mariefred genomförs kameraövervakningen på så sätt att en
     personal ständigt övervakar den kameraskärm där bildupptagningen från
     kameran visas. Personalen befinner sig i centralvakten som är belägen i ett annat
     hus i förhållande till den intagne. För att nå den intagne krävs att man förflyttar
     sig genom flera stängda och låsta dörrar samt grindar. Detta i sig är ett hinder för
     att säkerställa ett omedelbart ingripande vid en eventuell incident. I detta fall
     bedömer regionen att man på anstalten Mariefred därmed inte har utövat någon
     bevakning, i den meningen, över den intagne som har haft till syfte att förhindra
     den intagne att skada sig själv. Man har däremot övervakat den intagne genom
     kamera dygnet runt.
     Övervakningen har dokumenterats noggrant, dock har man inte använt sig av den
     av Kriminalvården framtagna ”tillsynsplan”. Anstalten har under tiden den
     intagne varit placerad i avskildhet noggrant dokumenterat de iakttagelser man
     gjort. Detta har dokumenterats för hand på lösblad och har åtminstone skett från
     den 24 november 2012 – 7 januari 2013. Av dokumentationen framgår i princip
     varje enskild rörelse som den intagne gjort, någon direkt faktisk kontroll av den
     intagnes sinnesstämning i kontakt framkommer dock inte.
     Gällande bevakningsgraden har den inte varierat över tid enligt tillgänglig
     dokumentation samt inhämtad information från anstalten. Under avskildheten har
     dock AA erbjudits lättnader i form av bland annat samsittning, promenad och
     träning med andra intagna.
     AA har under den förevarande avskildhetsperioden blivit bedömd av läkare vid
     fem tillfällen. Av bedömningarna framgår det att inget hinder för fortsatt
     avskildhet har förelegat.

     Kriminalvården region Mitts bedömning
     Med begreppet sekundbevakning avses att en intagen står under ständig
     bevakning utförd av en personal som är ständigt närvarande eller i direkt
     anslutning till den som övervakas. I detta fall bevakades den intagne genom
     kameraövervakning under tiden han var placerad i avskildhet.
     Kameraövervakningen varierade inte över tid utan skedde ständigt under tiden
     han var placerad i aktuellt bostadsrum, den har omprövats var tionde dag i
     samband med att avskildheten som sådan har omprövats. Övervakningen har
     noggrant dokumenterats genom att den intagnes förehavanden under
     avskildheten har noterats. Dokumentationen har dock inte skett på av
     Kriminalvården framtagen blankett för ändamålet (tillsynsblad).
AA gavs möjlighet att kommentera remissvaren.
                                                                       Dnr 115-2013        Sid 6 (7)




Bedömning
Inledningsvis vill jag framhålla att JO:s granskning är av rättslig art och avser
främst en kontroll av att myndigheterna har följt de regler som gäller för
förfarandet. JO kan inte ändra eller upphäva ett beslut som en myndighet har
fattat. Således brukar inte JO ta ställning till om ett beslut är riktigt i sak. Det
gör att jag inte kommer att göra några uttalanden om huruvida det varit korrekt
av anstalten Mariefred att placera AA i avskildhet.

Av utredningen framgår att AA placerades i avskildhet efter
självskadehandlingar och att han därefter var avskild under drygt åtta veckor.
Under hela denna tid stod han under tillsyn (”sekundbevakning”) via
kameraövervakning. Kriminalvårdens möjligheter att övervaka intagna via
kamera, i samband med placering i avskildhet, har tidigare varit föremål för
JO:s prövning. I JO:s ärende med dnr 2286-2002 aktualiserades frågan om
kameraövervakning vid anstalten Ystads avskildhetsavdelning. I sitt yttrande till
JO uttalade Kriminalvårdsmyndigheten Ystad bl.a. följande.
      Kameraövervakningen är inte en ersättning för personal i de fall det anses finnas
      behov av punktbevakning. Sådan bevakning hanteras på gängse sätt.
      Kameraövervakningen är dock en resurs i de fall intagen i observationsrummet
      på annat sätt är orolig, vilket är vanligt. Övervakningen är i dessa fall en extra
      trygghet och skydd för intagens egen säkerhet under avskildhetsplaceringen.
      Kameraövervakningen är dessutom ett extra skydd för personal som skall öppna
      för den intagne.
I beslut den 17 december 2003 uttalade JO bl.a. följande.

      Som Kriminalvårdsstyrelsen och kriminalvårdsmyndigheten har anfört är den
      aktuella kameraövervakningen inte av det slaget att det krävs tillstånd enligt
      lagen (1998:150) om allmän kameraövervakning. Någon anmälan enligt nämnda
      lag krävs inte heller. Jag delar Kriminalvårdsstyrelsens uppfattning att intresset
      av kameraövervakning i de situationer som kriminalvårdsmyndigheten har pekat
      på väger tyngre än hänsyn till den intagnes integritet.
Det sagda kan sammanfattas med att kameraövervakning i samband med
avskildhet kan användas som enda övervakningsåtgärd när den intagne uppvisar
ett oroligt beteende, utan att utgöra en direkt fara för sig själv. Om anstalten
däremot gör bedömningen att det finns en risk för självskadebeteende så ska
övervakningen ske antingen genom ständig tillsyn (”sekundbevakning”) eller
tillsyn var femtonde minut genom rondering. Den senare övervakningsmetoden
kan kompletteras med kameraövervakning. Båda dessa metoder bygger på att
den personal som ansvarar för tillsynen befinner sig i anslutning till det rum, där
den intagne vistas, under delar av eller hela den tid som tillsynen fortgår. Vid
s.k. ständig tillsyn är avsikten med personalens närvaro bl.a. att denna ska
kunna ingripa och hindra den intagne från att skada sig själv.

Det ligger i sakens natur att ständig tillsyn är en mycket ingripande och
integritetskränkande åtgärd mot den intagne. Sådan tillsyn bör därför bara
förekomma om bedömningen görs att det finns en överhängande risk för
självskadehandlingar. Vidare åligger det den som fattat ett sådant beslut att
kontinuerligt pröva om den akuta situation, som föranlett beslutet om tillsyn,
                                                                  Dnr 115-2013       Sid 7 (7)




kvarstår eller om den intagnes tillstånd kan övervakas på ett mindre ingripande
sätt.

Av Kriminalvårdens yttrande framgår att syftet med att hålla AA under tillsyn
genom kameraövervakning var att hindra honom från att begå nya
självskadehandlingar. Det framgår vidare av yttrandet att den personal som hade
ansvaret för övervakningen befann sig i en annan byggnad och att de därmed
var förhindrade att göra ett omedelbart ingripande vid en eventuell
självskadehandling. I fråga om en allvarligt menad självskadehandling kan
någon eller några minuter utgöra skillnaden mellan liv och död. Det sagda
innebär att den tillsyn som anstalten förordnat om riskerat att bli meningslös.
Jag är mycket kritisk till att anstalten – trots att man gjort bedömningen att det
förelegat en risk för självskadehandling från AA:s sida – valt att genomföra
tillsynen på sådant sätt.

Med beaktande av vad som framkommit i Kriminalvårdens yttrande saknar jag
anledning att kommentera AA:s övriga klagomål mot anstalten. Jag konstaterar
endast att utredningen inte ger skäl till kritik eller någon annan åtgärd.

Ärendet avslutas.
