# Kritik mot Polismyndigheten i Hallands län för beslut om husrannsakan och kroppsbesiktning

JO 2014-04-17 dnr 1151-2013

BESLUT
                                                                         Datum                 Dnr                     Sid
                                                                         2014-04-17            1151-2013              1 (9)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot Polismyndigheten i Hallands län för beslut om husrannsakan
                        och kroppsbesiktning


                          Beslutet i korthet: Vid husrannsakan togs en mobiltelefon i beslag från en person som
                          var skäligen misstänkt för narkotikabrott genom bl.a. överlåtelse av narkotika. Polisen
                          bedömde att telefonen var en s.k. försäljningstelefon, dvs. en telefon som används för
                          kontakter mellan överlåtare och köpare av narkotika.
                          Främst på grund av vissa textmeddelanden i försäljningstelefonen bedömdes ett antal
                          personer vara skäligen misstänkta för ringa narkotikabrott genom bruk och innehav.
                          Husrannsakan och kroppsbesiktning genomfördes beträffande dessa personer.
                          JO har ansett att de omständigheter som lades till grund för skälig misstanke om ringa
                          narkotikabrott genom eget bruk och innehav av narkotika i personernas bostäder inte var
                          tillräckliga. Redan av detta skäl saknades det grund för de aktuella besluten om husrann-
                          sakan och kroppsbesiktning.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde kommissarien AA vid Polismyndigheten i Hallands
                        län bl.a. följande.

                        AA arbetar som förundersökningsledare vid polismyndigheten och
                        uppmärksammade i sitt arbete ärenden i vilka beslut om tvångsmedel enligt honom
                        hade fattats på otillräckliga grunder. Polisen hade inlett en förundersökning om
                        narkotikabrott genom överlåtelse, innehav och eget bruk i en lägenhet i Halmstad.
                        Efter husrannsakan i lägenheten uppstod skälig misstanke mot ett stort antal
                        personer om ringa narkotikabrott genom innehav och eget bruk. Brottsmisstankarna
                        grundades på att personerna förekommit i sms-trafik i den mobiltelefon som
                        tillhörde den ursprungligen misstänkte eller i annan sms-trafik som polisen
                        sedermera hämtade in. När det gällde tidpunkterna för de misstänkta brotten hade
                        polisen i flertalet fall angett tidsperioder på 14 dagar till fyra månader och i något
                        fall till och med sex månader. På grundval av de angivna brottsmisstankarna
                        fattades och verkställdes beslut om husrannsakan hos och kroppsbesiktning av de
                        misstänkta.

                        AA ifrågasatte om de aktuella personerna kunde betraktas som skäligen misstänkta
                        för de aktuella brotten och underkastas husrannsakan och kroppsbesiktning endast
                        på de angivna grunderna. Han önskade att JO skulle granska de aktuella ärendena i


 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                      Dnr 1151-2013    Sid 2 (9)




sin helhet och uttala sig om lagligheten i det arbetssätt som tillämpats. Arbetssättet
hade enligt hans uppfattning stöd hos polismyndighetens ledning.

Utredning
Handlingar i ett antal av de aktuella ärendena hämtades in och granskades.

Mot bakgrund av det som framkommit anmodades polismyndigheten att yttra sig
över AA:s anmälan. Polismyndigheten ombads att yttra sig särskilt om grunden för
skälig misstanke mot andra personer än den eller de som initialt var misstänkta för
brott samt om användningen av husrannsakan hos och kroppsbesiktning av dessa
personer.

Polismyndigheten (tillförordnade länspolismästaren BB) yttrade sig. Yttrandet
begränsades till de ärenden i vilka JO hämtat in handlingar. Till grund för yttrandet
låg upplysningar från kriminalkommissarien CC, som var förundersökningsledare i
de aktuella ärendena och fattade de ifrågasatta tvångsmedelsbesluten. Hans
upplysningar bifogades myndighetens yttrande.

Polismyndigheten lämnade inledningsvis följande redogörelse för händelse-
förloppet.

      Den 23 oktober 2012 genomförde polismyndigheten en husrannsakan i en lägenhet
      på grund av misstanke om brott mot narkotikastrafflagen (innehav). Beslutet om
      husrannsakan grundade sig på ett tips från allmänheten om en konstig doft i ett
      trapphus tillsammans med en iakttagelse från anländande polispatrull att det luktade
      marijuana i trapphuset och att doften kunde härledas till en specifik lägenhet. I
      lägenheten anträffades narkotika. Två män, av tre personer som befann sig i
      bostaden, rapporterades för narkotikabrott eget bruk. En av männen blev även
      skäligen misstänkt för överlåtelse av narkotika. Flera telefoner togs i beslag. Vid
      tömning av telefonerna framstod särskilt en av dem som intressant i utrednings-
      sammanhang. Denna telefon innehöll 188 kontakter i telefonboken.
      Ansvarig förundersökningsledare CC bedömde att den aktuella telefonen utgjorde en
      ren försäljningstelefon som den huvudmisstänkte uteslutande använde för kontakter i
      syfte att sälja narkotika. Bedömningen grundade han dels på en föredragning av en
      inspektör som besitter stora kunskaper i ämnet (Inspektören har mångårig erfarenhet
      av operativ narkotikahantering. Hans kunskaper på området är väl kända, särskilt
      gällande kontakter och hantering av ungdomar med narkotikamissbruk. Inspektören
      har erfarenhet av att bedöma preparat och narkotikaspråk.), dels på innehållet i den
      säkrade sms-trafiken – där prissummor och narkotika i klartext eller i form av
      vedertagna slanguttryck nämndes – och den totala avsaknaden av annan privat
      konversation. Av övriga telefoner som beslagtogs visade sig ytterligare en tillhöra
      den huvudmisstänkte. Denna telefon uppvisade ett innehåll av mer normal karaktär
      med klara kopplingar till den huvudmisstänktes privatliv.
      De sms som fanns tillgängliga på den så kallade försäljningstelefonen var samtliga
      skickade eller mottagna under perioden den 20–23 oktober 2012.
      Utifrån resultatet av telefontömningen fattade CC den 24 oktober 2012 beslut om att
      nio personer som haft sms-kontakt med den huvudmisstänkte i ärende K30721-12
      skulle vara skäligen misstänka för ringa narkotikabrott genom innehav samt ringa
      narkotikabrott genom eget bruk (tre av dessa ärenden har JO valt att granska;
      K30814-12, K30818-12 och K30821-12). Samtidigt fattade han även beslut om
      husrannsakan i de misstänktas bostad samt kroppsbesiktning av de misstänkta.
                                                                      Dnr 1151-2013     Sid 3 (9)




     Enligt egen uppgift beslutade han om husrannsakan i syfte att söka efter den
     narkotika som köpts och kroppsbesiktning i syfte att säkra bevisning för eget bruk.
     Den 29 oktober 2012 samt den 6 november 2012 fattade CC motsvarande beslut
     avseende ytterligare sex (inte något av de ärenden som JO har valt att granska)
     respektive tre personer (K32033-12, K32035-12 och K32036-12) som hade haft
     sms-kontakt med den huvudmisstänkte.
     Slutligen fattade CC den 6 november 2012 motsvarande beslut gällande sju personer
     i så kallade sidoärenden (K32017-12, K32020-12, K32021-12, K32026-12, K32027-
     12, K32029-12 och K32032-12). Brottsmisstankarna i dessa ärenden grundade sig
     på textmeddelanden i telefoner som tagits i beslag vid husrannsakan hos personer
     med anledning av innehållet i den så kallade försäljningstelefonen i ärende K30721-
     12.
     Brottstiden i ärende K30814-12, K30818-12 och K30821-12 har sträckt sig från
     datum för relevant textmeddelande till datum och tid för verkställighet av
     husrannsakan i huvudärendet K30721-12. I övriga ärenden (förutom huvudärendet)
     har brottstiden angetts från datum för relevant textmeddelande till datum för
     upptagande av anmälan. Förhör enligt 23 kap. 6 § rättegångsbalken (RB) har hållits i
     samtliga ärenden utom två (K32029-12 och K32036-12). Samtliga förhör har
     tidsmässigt genomförts efter att beslut om husrannsakan och kroppsbesiktning
     fattats. I tre ärenden har de beslutade tvångsmedlen inte verkställts. I ett ärende har
     endast kroppsbesiktning effektuerats.
     Av de nu granskade ärendena har åtta ärenden resulterat i godkänt strafföreläggande
     eller fällande dom. Ett ärende är fortfarande öppet och övriga har lagts ned med
     motiveringen gärningen ej brott (K32029-12) alternativt det inte längre finns
     anledning att fullfölja förundersökningen (23 kap. 4 § andra stycket RB). I samtliga
     ärenden, utom K32029-12 där polisiär förundersökningsledare den 15 november
     2012 beslutade om avskrivning av ärendet, beslutades den 20 november 2012 om
     åklagarledd förundersökning.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning.

     Ansvarig polisiär förundersökningsledare, CC, har i samtliga nu aktuella ärenden,
     förutom huvudärendet K30721-12, bedömt vissa personer som skäligen misstänkta
     för narkotikabrott genom eget bruk och narkotikabrott genom innehav baserat på
     textmeddelanden (sms) i beslagtagna mobiltelefoner samt i viss mån på övriga
     omständigheter som förelegat då telefonerna tagits i beslag. Beslut om att inleda
     förundersökning har fattats samtidigt som beslut om skälig misstanke samt beslut
     om tvångsmedel i form av husrannsakan och kroppsbesiktning tagits.
     CC har anfört att han inför varje enskilt beslut gjorde en bedömning huruvida sms-
     trafikens innehåll och karaktär samt dess placering i tid kunde utgöra grund för
     skälig misstanke och om detta i sin tur kunde utgöra grund för beslut om
     tvångsmedel.
     Polismyndigheten vill först framhålla att myndigheten inte finner anledning att
     ifrågasätta besluten om skälig misstanke och tvångsmedel i huvudärendet K30721-
     12. Tillräckliga skäl för skälig misstanke om narkotikabrott (överlåtelse, innehav
     samt eget bruk) får anses ha förelegat och besluten om husrannsakan och
     kroppsbesiktning har haft stöd i lag.
     När det gäller övriga ärenden redovisas polismyndighetens bedömning enligt nedan
     […].
     –––

     Brottsmisstankar
     Begreppet ”skälig misstanke” kommenteras inte särskilt i förarbetena till RB. För att
     en person ska anses vara skäligen misstänkt för ett brott krävs dock att det föreligger
     konkreta omständigheter som med viss styrka talar för att personen i fråga har begått
                                                                   Dnr 1151-2013      Sid 4 (9)




den gärning som misstanken avser (se JO 1992/93 s. 204 och JO 2009/10 s. 72).
Omständigheterna måste vara av det slaget att de ger upphov till en faktabaserad
misstanke.
I tre ärenden har beslut om skälig misstanke fattats någon eller några dagar efter
senast, i utredningssammanhang intressant, skickat/mottaget textmeddelande
(K30814-12, K30818-12 och K30821-12). I övriga har beslut om skälig misstanke
fattats från två veckor upp till sex månader efter senast skickat/mottaget
meddelande.
Med beaktande av samtliga omständigheter i respektive ärende och det bedömnings-
utrymme som finns när det gäller skälig misstanke anser polismyndigheten – trots att
det föreligger en viss svaghet i bevishänseende såvitt avser textmeddelanden och
säkerställande av identitet på mottagare/avsändare – att det inte finns anledning att
ifrågasätta bedömningen som föregått besluten om skälig misstanke för ringa narko-
tikabrott genom innehav i de ärenden där tiden för skälig misstanke legat i nära
anslutning till relevant textmeddelande (K30814-12, K30818-12 och K30821-12). I
dessa ärenden har dessutom omständigheterna vid beslaget av telefonen (i lägen-
heten där telefonen beslagtogs anträffades cannabis i portionsförpackade påsar,
tabletter, vågar, amfetamin, sugrör, kvarn, pipa och skuldlista) med viss styrka talat
för att dessa personer i kontaktboken begått den gärning – ringa narkotikabrott
genom innehav – som misstanken avsett.
När det gäller ärende K32033-12, K32035-12 och K32036-12 har CC anfört att vid
tiden för besluten om skälig misstanke i aktuella ärenden hade bevisningen stärkts
ytterligare om att det rörde sig om en försäljningstelefon i ärendet K30721-12.
Samtliga personer som förhörts hade erkänt att de köpt narkotika och samtliga var
positiva i snabbanalysen på de urinprov som de lämnat. Denna omständighet talade,
såsom CC:s skrivelse får förstås, med än mer styrka för att de misstänkta i ärende
K32033-12, K32035-12 och K32036-12 begått den gärning som misstanken avsåg.
Polismyndigheten kan delvis instämma i CC:s bedömning men finner samtidigt att
tidsaspekten har en avgörande betydelse för fastställande av misstankegraden i nu
aktuella ärenden. Med innehav av narkotika avses i princip att någon har narkotikan
i sin besittning på så sätt att han har möjlighet att utöva faktisk rådighet över den (se
NJA 2003 s. 473, jfr NJA 1981 s. 444). Skälig misstanke avseende innehav av
narkotika torde, såsom polismyndigheten ser det, inte kunna anses föreligga då
veckor förflutit sedan grunden för misstanken (textmeddelandena) uppstod. Samma
sak gäller för de så kallade sidoärendena där grunden för själva misstanken i flera
fall har uppstått åtskilliga månader före beslutet om skälig misstanke fattades.
Såvitt avser brottsmisstanken ringa narkotikabrott genom eget bruk har CC anfört att
även ”köparna” som framträtt vid telefontömningarna bedömdes vara skäligen
misstänkta för eget bruk, då samtlig säkrad sms-konversation låg nära i tid i
förhållande till aktuella beslut samt köpen rörde mindre mängder narkotika rimligen
ämnade för eget bruk.
För att uppnå misstankegraden skälig misstanke när det gäller narkotikabrott genom
eget bruk torde, enligt polismyndighetens uppfattning, normalt någon form av okulär
besiktning vara nödvändig alternativt att flera samstämmiga tips/vittnesmål om
narkotikaintag inkommit till Polisen. Några sådana konkreta omständigheter – som
med viss styrka talat för att de misstänkta personerna i nu aktuella ärendena begått
narkotikabrott genom eget bruk – kan enligt polismyndighetens mening inte anses
ha förelegat vid tidpunkten för respektive beslut om skälig misstanke.

Tvångsmedel
För all användning av tvångsmedel gäller tre allmänna principer. Dessa principer,
som knyter an till innehållet i 2 kap. 21 § regeringsformen, är ändamålsprincipen,
behovsprincipen och proportionalitetsprincipen. Ändamålsprincipen innebär att en
myndighets befogenhet att använda ett tvångsmedel ska vara bundet till det ändamål
för vilket tvångsmedlet har beslutats. Behovsprincipen innebär att en myndighet får
                                                                   Dnr 1151-2013      Sid 5 (9)




använda ett tvångsmedel bara när det finns ett påtagligt behov av det och en mindre
ingripande åtgärd inte är tillräcklig. Proportionalitetsprincipen, som är lagfäst i bl.a.
28 kap. 3 a och 13 §§ RB, innebär att ett tvångsmedel får tillgripas endast om skälen
för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den
misstänkte eller något annat motstående intresse.
Beslut om husrannsakan och kroppsbesiktning innebär ett allvarligt intrång i den
enskildes integritet. Innan sådana beslut fattas måste behovet av åtgärden noga
övervägas och likaså om åtgärden står i överensstämmelse med nämnda principer.
Som framgår av polismyndighetens redogörelse ovan gör myndigheten den
bedömningen att skälig misstanke om narkotikabrott genom innehav i nu aktuella
ärenden endast torde ha förelegat i K30712-12, K30814-12, K30818-12 och
K30821-12. I nämnda ärenden har alltså förutsättningar funnits för att besluta om
husrannsakan. Polismyndigheten menar att besluten om husrannsakan i aktuella
ärenden dessutom får anses ha stått i överensstämmelse med de allmänna principer
som angetts ovan och finner därför ingen anledning att ifrågasätta dessa beslut om
tvångsmedel.
När det gäller övriga ärenden har, med anledning av polismyndighetens uppfattning
i misstankefrågan, förutsättningar att besluta om husrannsakan saknats. Motsvarande
gäller även samtliga beslut om kroppsbesiktning.
Tvångsmedelsanvändningen i dessa ärenden (besluten om husrannsakan i samtliga
ärenden utom K30712-12, K30814-12, K30818-12 och K30821-12 samt alla beslut
om kroppsbesiktning) synes i vilket fall som helst strida mot de allmänna principer
för tvångsmedelsanvändning som nämnts ovan. Om ändamålet med de beslutade
husrannsakningarna enbart varit att söka efter den narkotika som köpts torde
förenligheten med behovsprincipen kunna ifrågasättas. Sannolikheten att finna
denna narkotika, då lång tid förflutit från tidpunkten för den konkreta omständighet
som grundat misstanken (textmeddelandena), måste ha ansetts som förhållandevis
liten. Denna slutsats bekräftas också av att endast i två fall av tretton ärenden har
narkotika beslagtagits vid effektueringen av husrannsakan.
Syftet med ett beslut om tvångsmedelsanvändning får inte heller vara att upptäcka
brott eller att förebygga ett brott. Beslutet har i sådant fall fattats i strid med
ändamålsprincipen. Sådana beaktanden förefaller emellertid ändå ha gjorts i flera av
de nu aktuella ärendena. Såväl i de ärenden där husrannsakan beslutats som i de
ärenden där beslut om kroppsbesiktning tagits (se t.ex. K30821-12 där bl.a.
narkotikabrott genom överlåtelse angetts som grund för husrannsakan trots att skälig
misstanke om aktuellt brott inte beslutats i ärendet).
Den så kallade proportionalitetsprincipen ska beaktas såväl vid beslutsfattande av
tvångsmedel som vid verkställande av sådant beslut (prop. 2005/06:178 s. 100 f.).
Om någon intresseavvägning enligt denna princip har gjorts i föreliggande ärenden
är oklart. Proportionalitetsprincipen förefaller emellertid inte ha beaktats fullt ut.
–––

Sammanfattning
Polismyndigheten gör sammanfattningsvis den bedömningen att i övervägande delen
av de nu granskade ärendena har grund för skälig misstanke mot andra personer än
den eller dem som initialt varit misstänkta för brott inte förelegat vid tidpunkten för
besluten om aktuell misstankegrad. Därmed har också förutsättningar för beslut om
tvångsmedel saknats. [– – –]
Med anledning av vad som framkommit och den interna debatt som handläggningen
av dessa ärenden har medfört inom myndigheten har processledaren för utredning
och lagföring, polisintendent DD, haft en genomgång med myndighetens samtliga
utredningschefer där de rättsliga förutsättningarna för en förundersöknings
bedrivande i narkotikabrottsärenden avseende överlåtelse, innehav och eget bruk har
                                                                        Dnr 1151-2013     Sid 6 (9)




      penetrerats. Särskilt har begreppet skälig misstanke samt de rättsliga
      förutsättningarna för användning av tvångsmedel diskuterats. [– – –]
AA yttrade sig över remissvaret.

Chefsåklagaren EE vid Åklagarmyndigheten, Riksenheten för polismål, beslutade
den 10 december 2013 att inte inleda någon förundersökning om de ifrågasatta
åtgärderna. Av hennes beslut framgick bl.a. följande.

      Vid min genomgång har jag kunnat konstatera att det i vissa fall gått lång tid från det
      att beslut togs om tvångsmedel tills att besluten verkställdes [– – –] Det borde, enligt
      min mening, från förundersökningsledarens sida ha satts en sluttid för hur länge
      besluten om tvångsmedel gällde och att om de inte verkställts inom aktuell tid skulle
      man återkomma till förundersökningsledaren för ställningstagande om beslut
      avseende tvångsmedel. [– – –] Även om det i vissa fall tagit lång tid mellan beslut
      och verkställighet så finns det inte anledning att anta att brott som hör under allmänt
      åtal har förövats.

Rättslig reglering
Bestämmelser om husrannsakan finns bl.a. i 28 kap. 1 § rättegångsbalken, RB. Om
det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa, får
husrannsakan göras hos den som är skäligen misstänkt för brottet bl.a. för att söka
efter föremål som kan tas i beslag eller annars för att utröna omständigheter som
kan vara av betydelse för utredning om brottet.

Enligt 28 kap. 11 § respektive 12 § RB får den som skäligen kan misstänkas för ett
brott på vilket fängelse kan följa kroppsvisiteras och kroppsbesiktigas bl.a. för att
söka efter föremål som kan tas i beslag eller annars för att utröna omständigheter
som kan vara av betydelse för utredning om brottet. Med kroppsvisitation avses en
undersökning av kläder och annat som någon bär på sig samt av väskor, paket och
andra föremål som någon har med sig. Med kroppsbesiktning avses undersökning
av människokroppens yttre och inre samt tagande av prov från människokroppen
och undersökning av sådana prov.

JO har vid flera tillfällen (se t.ex. JO 2009/10 s. 72, dnr 1516-2007 och JO 2012/13
s. 144, dnr 5834-2010) uttalat att för att en person ska anses skäligen misstänkt för
ett brott krävs att det finns konkreta omständigheter som med viss styrka pekar på
att den misstänkte har begått den gärning som misstanken avser. Omständigheterna
måste alltså vara av det slaget att de ger upphov till en faktabaserad misstanke. Det
är emellertid inte möjligt att lägga fast några mer bestämda riktlinjer för vad som
ska krävas för att en misstanke ska anses vara skälig. Frågan får i stället besvaras
från fall till fall, och vanligen finns det ett visst utrymme för olika bedömningar.

Husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning får vidare beslutas endast om
skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär
för den misstänkte eller för något annat motstående intresse (proportionalitetsprin-
cipen, se 28 kap. 3 a och 13 §§ RB). Vid beslut om tvångsmedel måste även de s.k.
ändamåls- och behovsprinciperna beaktas. Ändamålsprincipen innebär att en regel
som tillåter ett ingripande mot en enskild inte får användas för något annat ändamål
                                                                        Dnr 1151-2013     Sid 7 (9)




än vad lagstiftaren har avsett. Detta ändamål framgår normalt av regelns orda-
lydelse. Behovsprincipen innebär att ett ingripande får göras endast om det behövs
för att man ska uppnå det åsyftade resultatet. Ändamåls- och behovsprinciperna är
avsedda att beaktas inte endast vid beslutsfattandet utan även vid verkställigheten
av beslut om tvångsmedel (se bl.a. Gunnel Lindberg, Straffprocessuella
tvångsmedel, tredje upplagan, s. 24 f.).

När det gäller frågan om en person som är skäligen misstänkt för ringa narkotika-
brott genom eget bruk enbart på denna grund kan underkastas husrannsakan i sin
bostad, har JO särskilt uttalat bl.a. följande (JO 2006/07 s. 76, dnr 1097-2005).
      Om polisen på annan plats än bostaden, t.ex. på ett torg, påträffar en person som
      skäligen kan misstänkas för ringa narkotikabrott genom eget brukande så kan inte
      endast den omständigheten läggas till grund för ett beslut om husrannsakan i
      bostaden. Möjligen kan polisen tro att den misstänkte förvarar narkotika i bostaden,
      eftersom det är ett vanligt beteende hos narkomaner, men det stannar vid en
      spekulation. Omständigheterna kring brukandet ger normalt inte grund för beslut om
      husrannsakan i bostaden eftersom en sådan enbart skulle kunna bidra till att avslöja
      andra brott. För beslut om husrannsakan krävs det någon konkret omständighet som
      talar för att brukaren innehar narkotika och att den finns just på den platsen eller att
      det finns annan bevisning om sådant brott […] Jag har vidare i ett beslut den 26
      november 2004 uttalat mig om polisens möjligheter att besluta om husrannsakan i en
      bostad vid misstanke om ringa narkotikabrott (eget bruk), och där anfört bl.a. att i ett
      sådant fall kan tips eller annan information som tyder på att personen i fråga förvarar
      narkotika i bostaden utgöra sådana konkreta omständigheter som fordras för skälig
      misstanke om narkotikabrott genom innehav av narkotika (dnr 4413-2003).

Bedömning
AA:s anmälan rör ett flertal förundersökningar om narkotikabrott som bedrivits
mot ett relativt stort antal misstänkta. JO:s utredning har inte innefattat någon
detaljgranskning av varje ärende. Mina uttalanden kommer att begränsas till att på
ett mer övergripande plan behandla frågorna om skälig misstanke och de därmed
sammanhängande besluten om tvångsmedel.

Som redovisats under avsnittet om rättslig reglering har JO vid flera tillfällen
uttalat att det för att en person ska anses skäligen misstänkt för ett brott krävs att
det finns konkreta omständigheter som med viss styrka pekar på att den misstänkte
har begått den gärning som misstanken avser, dvs. omständigheterna måste vara av
det slaget att de ger upphov till en faktabaserad misstanke.

Samtliga aktuella förundersökningar om narkotikabrott hade sin upprinnelse i en
husrannsakan som polisen genomförde i en lägenhet den 23 oktober 2012 på grund
av misstankar om att narkotika hanterades i lägenheten. I likhet med polismyndig-
heten finner jag inte skäl att ifrågasätta detta beslut om husrannsakan eller bedöm-
ningen att två av de personer som befann sig i lägenheten var skäligen misstänkta
för narkotikabrott i enlighet med vad som har redovisats. Jag har inte heller skäl att
ifrågasätta de beslut om tvångsmedel som riktade sig mot en av dessa personer
(den huvudmisstänkte).
                                                                     Dnr 1151-2013    Sid 8 (9)




När det gäller de därefter uppkomna misstankarna mot ett flertal personer för vilka
beslut om husrannsakan och kroppsbesiktning fattades, och i de flesta fall verk-
ställdes, gör jag följande bedömning.

Vid den inledande husrannsakan togs en mobiltelefon i beslag. Telefonen tillhörde
den huvudmisstänkte som var skäligen misstänkt för bl.a. överlåtelse av narkotika.
Efter en genomgång av telefonen bedömde polisen att den var en s.k. försäljnings-
telefon, dvs. en telefon som används för kontakt mellan överlåtare och köpare av
narkotika. Misstankarna mot andra personer om ringa narkotikabrott genom eget
bruk och innehav av narkotika grundade sig bl.a. på innehållet i och karaktären av
vissa av de textmeddelanden som förekom i försäljningstelefonen. Omständig-
heterna var sammantagna sådana att de enligt min uppfattning kunde utgöra
tillräcklig grund för skälig misstanke om att de personer som haft direktkontakt
med den huvudmisstänkte på försäljningstelefonen hade förvärvat narkotika i
anslutning till de tidpunkter då meddelandena utväxlats. Med beaktande av det
bedömningsutrymme som finns i fråga om skälig misstanke finner jag inte heller
tillräcklig anledning att göra någon annan bedömning när det gäller de personer
som var föremål för utredning i det som av polismyndigheten benämnts
sidoärenden.

Det sagda innebär dock inte att det fanns tillräcklig grund vare sig för skälig
misstanke om att personerna hade brukat den förvärvade narkotikan eller att de
förvarade den i sina bostäder vid de tidpunkter då polismyndigheten beslutade att
skälig misstanke förelåg. Detta gäller såväl de fall där det endast gått någon eller
några dagar från det att aktuella textmeddelanden utväxlats, som de fall då
betydligt längre tid förflutit. För att skälig misstanke skulle anses ha förelegat
skulle det ha krävts några mer konkreta omständigheter i varje enskilt fall som
talade för antingen att den förvärvade narkotikan hade brukats av personen i fråga
eller att personen förvarade narkotikan i sin bostad vid tillfället för beslutet (se bl.a.
JO 2006/07 s. 76).

Min bedömning är alltså att de omständigheter som lades till grund för skälig
misstanke om ringa narkotikabrott genom eget bruk och innehav av narkotika inte
var tillräckliga. Bortsett från de tvångsmedelsbeslut som riktades mot den huvud-
misstänkte fanns det redan av detta skäl inte heller grund för något av besluten om
husrannsakan och kroppsbesiktning. Att ett flertal av de personer som under-
kastades kroppsbesiktning visade sig ha använt narkotika saknar självständig
betydelse.

Jag vill tillägga att besluten i vissa avseenden, i linje med vad polismyndigheten
anfört, även skulle kunna ifrågasättas med hänvisning främst till behovs- och
ändamålsprinciperna. Som chefsåklagaren EE har påpekat i sitt beslut att inte
inleda någon förundersökning om de ifrågasatta åtgärderna har det i flera fall gått
lång tid från det att beslut om tvångsmedel fattades tills att beslutet verkställdes.
Jag vill mot den bakgrunden erinra om att bl.a. behovs- och ändamålsprinciperna
ska beaktas även vid verkställigheten av beslut om straffprocessuella tvångsmedel.
                                                                  Dnr 1151-2013   Sid 9 (9)




Sammanfattningsvis förtjänar polismyndigheten kritik för att man i ett flertal fall
beslutat om husrannsakan och kroppsbesiktning utan att det funnits tillräcklig
grund för detta.
