# Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län, gränspolisavdelningen, för genomförandet av ett alkoholutandningsprov

JO 2007-10-31 dnr 1159-2006

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2007-10-31         1159-2006              1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län, gränspolisavdelningen,
                        för genomförandet av ett alkoholutandningsprov

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot bl.a. Polismyndigheten i
                        Stockholms län, gränspolisavdelningen, för handläggningen av ett ärende om
                        rattfylleri.

## Utredning

Handlingar i Åklagarmyndighetens, Norrorts åklagarkammare i Stockholm, ärende
                        C01-1-3213-05 infordrades och granskades. Av dessa framgick bl.a. följande. I
                        samband med en trafikolycka den 12 maj 2005 vid rondellen Nybygget vid Arlanda
                        blev en bilförare misstänkt för rattfylleri. Denne togs därför med till Arlanda polis-
                        station och ett alkoholutandningsprov togs med en s.k. Evidenzer. Överst i analys-
                        protokollet antecknades att BB var provtagare men protokollet undertecknades
                        sedan av den egentlige provtagaren, inspektören CC, som också intygade att
                        provtagningen skett i enlighet med Rikspolisstyrelsens föreskrifter på området. I en
                        promemoria, upprättad av inspektören DD (instruktör på Evidenzern), noterades att
                        CC inte var godkänd som provtagare. Åtal väcktes därefter mot bilföraren för
                        rattfylleri. Åtalet ogillades av Sollentuna tingsrätt bl.a. med hänvisning till att
                        provtagningen hade utförts av en icke behörig polisman. – Under utredningen har
                        sedermera kommit fram att Svea Hovrätt ändrade tingsrättens dom och dömde
                        bilföraren för rattfylleri samt att Högsta domstolen inte meddelade prövnings-
                        tillstånd i målet.

                        Muntliga upplysningar inhämtades från CC som uppgav bl.a. följande. Han har
                        genomgått utbildning för användning av Evidenzern men inte fått ett formellt
                        godkännande att använda denna. Han utförde den aktuella provtagningen efter att
                        en kollega, BB, loggat in i systemet. CC fick den uppfattningen att BB gav honom
                        tillstånd att använda dennes inloggning för att kunna utföra provtagningen. Han
                        kände inte till om BB visste om att han inte var behörig att använda systemet. CC
                        underställde stationsbefälet EE provresultatet och hon hade inte några invändningar
                        mot provtagningen.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                           Dnr 1159-2006     Sid 2 (4)



Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över
handläggningen av provtagningen i ärendet.

Polismyndigheten (biträdande länspolismästaren FF) kom in med yttrande till
vilket var fogat upplysningar från avdelningschefen vid gränspolisavdelningen GG
(här utelämnade). EE kom därefter in med upplysningar.

EE uppgav följande.

      Den aktuella dagen tjänstgjorde jag kvällstur som stationsbefäl (SB). Jag skulle
      avlösa CC som svarade som dagtjänstgörande SB.
      Under vår överlämning meddelade KC-operatören, att en mindre trafikolycka skett
      och att det fanns misstanke om rattfylleri på den ene av förarna, som medtagits för
      ev. utandningsprov. Han omtalade också att det var stora inloggningsproblem med
      Evidenzern, efter att programvaran bytts ut. Han hade själv misslyckats tidigare i
      veckan – är en av de som ”intervallservar” maskinen – och då fått sitt kort låst i flera
      dagar, innan han kunnat få hjälp med upplåsning av IT-ansvarige.
      KC-operatören visste också, att av övrig utbildad personal som provat inloggning,
      fanns bara en som lyckats (BB).
      BB fanns i tjänst denna dag, dock inte tillgänglig, då han genomförde kompetens-
      bevarande utbildning i egenskap av bombskyddstekniker. CC i sin tur berättade, att
      han överhuvudtaget inte fått behörigheten till Evidenzern inlagd på sitt kort, p.g.a.
      en administrativ miss från Trafikenheten Södertörn, där han tjänstgjorde innan han
      kom till Arlanda. Detta trots att han genomgått ”vakthavande befälsutbildningen,
      utfört hundratals provtagningar och dessutom fungerat som instruktör på maskinen”.
      Vår IT-ansvarige jobbade med att reda ut detta med Södertörns dito.
      Jag själv, som skulle tjänstgöra hela helgen, ville inte riskera att få mitt datakort låst.
      KC-operatörens ville jag inte heller riskera, eftersom han var den ende i tjänst med
      STORM-behörighet (HR-rutinen). För att säkerställa provtagningen, försökte jag nå
      IT-ansvarige, dock utan att lyckas.
      I det läget insåg jag att vi inte skulle kunna utföra provet, utan kontaktade SB i
      Norrort för att få hjälp med det. Vi kom överens om att föra över den misstänkte dit.
      När BB strax efter kom in på polisstationen, för att komplettera uttagen bomb-
      skyddsutrustning, såg jag en annan möjlig lösning av det uppkomna problemet.
      Även om jag inte kunde disponera BB, så kunde jag disponera hans kort.
      Tanken att CC:s behörighet skulle utgöra en del av problemet, utan att en ev.
      begränsning meddelats oss i SB-gruppen, föll mig aldrig in. CC och jag kom
      överens om att jag skulle överta SB/FU-ledarrollen som planerat och att hans tjänst
      skulle utsträckas tills han handlagt utredningen klart.
      Det resonemanget byggde på att vi var likvärdiga, avseende behörighet/befogenhet.
      Om jag haft en misstanke om att så inte var fallet, hade jag fördelat arbets-
      uppgifterna tvärtom. CC hade kvarstannat som SB/FU-ledare och jag hade tagit
      utredningen.
      Mina avväganden kom istället att gälla användandet av annans kort. BB själv var
      tveksam till att låna ut sitt kort, men godtog min försäkran, att jag tog fullt ansvar för
      det. Jag gjorde bedömningen att jag, med hänsyn till rådande omständigheter och
      den olägenhet transporterandet till Sollentuna skulle förorsaka den misstänkte,
      kunde fatta ett sådant beslut.
      Vidare skulle CC göra en tjänsteanteckning samt informera den misstänkte om,
      varför det stod två olika namn på rapporten. Så skedde, utan erinran från den
      misstänkte.
      I början av kommande vecka fick jag vetskap om att CC var att anse som obehörig
      provtagare. Min chef var underrättad, så jag vidtog inga andra åtgärder än att efter-
      höra om jag skulle göra en skriftlig redogörelse över det inträffade – det ansågs inte
                                                                           Dnr 1159-2006      Sid 3 (4)



      nödvändigt – samt att ta del av den sammanställning över behöriga Evidenzer-
      provtagare, som distribuerats till SB.
Polismyndigheten gjorde i huvudsak följande bedömning.

      Polismyndigheten kan konstatera att det självklart inte är meningen att någon
      annan än den som är behörig att utföra prov med Evidenzer skall utföra provet och
      att det är oacceptabelt att en behörig person loggar in i datasystemet och att någon
      annan därefter utför själva provtagningen. Behörighetskravet för användandet av
      Evidenzer framgår tydligt i RPS föreskrifter i FAP 333-2 och innebär i praktiken att
      endast den med tilldelad behörighet kan logga in i datasystemet för att använda
      bevisinstrumentet. Föreskrifterna är tydliga och den tekniska lösningen med in-
      loggning är säker. Det åligger var och en som skall utföra provtagning med
      Evidenzer att följa reglerna.
      Polismyndigheten ser, i likhet med Gränspolisavdelningen, mycket allvarligt på
      det inträffade. Myndigheten kan konstatera att Gränspolisavdelningen har vidtagit
      åtgärder med anledning av det inträffade genom att lägga särskild vikt vid frågorna
      om formalia och dokumentation i sin lokala utbildning om hanteringen av Evi-
      denzer.
      När det gäller behörighetskravet för användandet av Evidenzer anser Polismyndig-
      heten att detta framgår tydligt i RPS föreskrifter i FAP 333-2. Vidare anser myndig-
      heten att säkerheten i datasystemet som medför att endast behöriga personer kan få
      tillgång till systemet är tillräcklig. I det aktuella fallet har behörighetskravet kring-
      gåtts genom att en obehörig person genomförde provtagningen när det var en
      behörig person som var inloggad i datasystemet. Polismyndigheten anser att den
      som var ansvarig för ärendet och som fattade beslutet om provtagning, dvs. stations-
      befälet, borde ha vidtagit åtgärder för att rätta till felet, antingen genom att se till att
      en behörig person utförde ett nytt bevisprov med Evidenzern eller att blodprov togs.
      Det kan aldrig accepteras att behörighetsreglerna kringgås genom att provtagning
      genomförs av någon annan än den som är inloggad i datasystemet.
      Polismyndigheten anser sammanfattningsvis att det är allvarligt att behörighets-
      kravet har kringgåtts. Myndigheten anser dock att RPS föreskrifter är tillräckligt
      utförliga och tydliga samt att datasäkerhetssystemet är tillräckligt säkert. Myndig-
      heten anser vidare att Gränspolisavdelningens vidtagna åtgärder vad gäller sin lokala
      utbildning i hanteringen av Evidenzer är tillfyllest. Mot denna bakgrund och med det
      påpekande som framförts ovan anser myndigheten att inga ytterligare åtgärder
      behöver vidtas med anledning av ärendet.
AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaret.

Bedömning
Enligt 1 § lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov får alkoholutandningsprov
tas på den som skäligen kan misstänkas för brott som avses i 4 § lagen (1951:649)
om straff för vissa trafikbrott om provet kan ha betydelse för utredning om brottet.
Vidare framgår att alkoholutandningsprov tas av polisman.

Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter om alkoholutandningsprov med sållnings-
instrument och bevisinstrument m.m. krävs viss behörighet för att utnyttja det
aktuella systemet för alkoholutandningsprov och endast en polis som med godkänt
resultat har genomgått särskild utbildning för provtagare är behörig att använda
bevisinstrument för provtagning (se särskilt 13 och 22 §§ i FAP 333-2).

Genom utredningen är klarlagt att CC saknade behörighet att utföra provtagning
med bevisinstrumentet Evidenzer, men att han ändå utförde en sådan, efter att en
annan person loggat in i systemet. Vidare intygade han att provtagningen skett i
                                                                  Dnr 1159-2006   Sid 4 (4)



enlighet med Rikspolisstyrelsens föreskrifter på området. Det har också kommit
fram att EE godkände förfarandet, trots att CC hade upplyst henne om att han
saknade den formella behörighet som krävdes.

Det kan konstateras att polisens tagande av alkoholutandningsprov är omgärdat av
ett tydligt regelverk vad exempelvis gäller de behörighetskrav som krävs för att
använda bevisinstrumentet Evidenzern, och att det således inte var oklarheter i
föreskrifterna som bidrog till den uppkomna situationen. Enligt min mening kan
den i stället tillskrivas det förhållandet att CC, mot bättre vetande, kringgick det
regelverk som finns på området, och att EE inte vidtog några åtgärder för att rätta
till felet. Både CC och EE har genom sitt agerande visat bristande omdöme i sin
handläggning av provtagningen. Som framgått har polismyndigheten, i likhet med
gränspolisavdelningen, sett mycket allvarligt på det inträffade. Jag instämmer i
denna bedömning, och noterar samtidigt att åtgärder vidtagits för att undvika att
något liknande inträffar i framtiden.

Vad som i övrigt framkommit i ärendet föranleder inte någon ytterligare åtgärd
eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
