# Kritik mot Kronofogdemyndigheten och Polismyndigheten för hanteringen av en utmätning på distans som berörde ett barn

JO 2026-01-26 dnr 11591-2024

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                      Sid
                                                                  2026-01-26               11591-2024             1 (13)



Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                   Kritik mot Kronofogdemyndigheten och Polismyndigheten för
                   hanteringen av en utmätning på distans som berörde ett barn


                    Beslutet i korthet: I beslutet gör JO uttalanden om flera generella frågor av både
                    principiell och praktisk betydelse beträffande utmätning på distans och barnets bästa i
                    samband med en sådan utmätning.
                    En utmätning på distans inleds med att Polismyndigheten i sin verksamhet påträffar
                    egendom som det finns anledning att anta kan utmätas och underrättar Kronofogde-
                    myndigheten om det. Om egendomen utmäts får Kronofogdemyndigheten begära
                    biträde av Polismyndigheten för att säkerställa egendomen genom att ta den i förvar.
                    Vid den distansutmätning som granskades närmare i ärendet fick en nioårig flicka
                    vara med om att den bil som hennes pappa körde stoppades av uniformerad polis och
                    att polisen sedan tog bilen i förvar. Hon transporterades därefter med sin pappa till en
                    buss- och tågstation utan att det verkar ha funnits en tydlig plan för hur de skulle
                    kunna ta sig hem på kvällen. JO noterar i det sammanhanget att händelsen ägde rum
                    några dagar före julafton när det kan vara svårt att hitta tillgängliga resealternativ.
                    Oavsett orsak eller förklaring måste en sådan verkställighet av en utmätning anses
                    vara oförenlig med barnets bästa.
                    Kronofogdemyndigheten kritiseras för att ansvarig handläggare inte ställde frågor till
                    polisen för att klargöra om det fanns ett barn som kunde beröras av utmätningen.
                    Polismyndigheten i sin tur får kritik för att barnets bästa inte utreddes, bedömdes och
                    beaktades i tillräcklig utsträckning.
                    JO konstaterar att det här ärendet visar på att det vid utmätning på distans finns
                    behov av en god samverkan mellan berörda myndigheter och att de har väl
                    utarbetade rutiner. Det gäller inte minst vid sådana utmätningar som berör barn.
                    Det har föreslagits att fler myndigheter ska underrätta Kronofogdemyndigheten i
                    motsvarande fall, dvs. att utrymmet för distansutmätning ska utvidgas. Mot bakgrund
                    av detta och vad som har kommit fram i hennes utredning skickar JO en kopia av
                    beslutet till regeringen för kännedom.

## Anmälan

I en anmälan till JO i december 2024 förde AA fram klagomål mot
                   Kronofogdemyndigheten och Polismyndigheten och uppgav bl.a. följande.

                   På kvällen den 21 december 2023 stoppade polisen en bil som bl.a. hennes
                   make och deras nioåriga dotter färdades i. Polisen kontaktade Kronofogde-
                   myndigheten som sedan utmätte bilen och ett hästsläp som var kopplat till bilen

    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                    E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                     Dnr 11591-2024       Sid 2 (13)




för hennes respektive makens skulder. De som befunnit sig i bilen fick några få
minuter på sig att ta med de saker ur bilen som de kunde bära och därefter
kördes de av polisen till en buss- och tågstation. De fick inte med sig alla
ytterkläder eller julklappar. Eftersom alla tåg var fullsatta och det inte gick
några bussar kunde familjen inte ta sig hem förrän dagen efter.

Utredning
Inledningsvis hämtade JO in handlingar från Kronofogdemyndigheten och
Polismyndigheten. I Kronofogdemyndighetens utmätningsprotokoll och
handläggarnoteringar samt i Polismyndighetens händelserapport och beslut om
biträde fanns viss information om kontakterna mellan myndigheterna den
21 december 2023. Det fanns inga noteringar i den dokumentationen om att
man vid kontakterna pratade om att ett barn berördes av utmätningen.

JO begärde att Kronofogdemyndigheten respektive Polismyndigheten skulle
yttra sig över verkställigheten av utmätningen den 21 december 2023.
Myndigheterna skulle också besvara de generella frågor om distansutmätning
som framgår av remissvaren samt redovisa sin respektive bedömning av det
som hade kommit fram. De skulle särskilt beröra frågan om hur verkställigheten
av den aktuella utmätningen förhåller sig till barnkonventionen och
grundprincipen i konventionen om att barnets bästa ska beaktas i första hand vid
alla åtgärder som rör ett barn (se artikel 3.1).

Kronofogdemyndighetens yttrande
Kronofogdemyndigheten redovisade inledningsvis följande om ärendet.

      Den 21 december 2023 stoppade Polisen en bil med ett hästsläp vid en
      trafikkontroll. Eftersom föraren hade skulder kontaktade Polisen Kronofogdens
      jourtelefon för s.k. distansutmätning. Kronofogdens handläggare fick uppgift
      från Polisen att BB framförde bilen och att han uppgett att fordonen var
      registrerade på hustrun, men att de delade på fordonen. Vid utmätningstillfället
      fick Kronofogdens handläggare inga uppgifter från Polisen om att det skulle
      finnas andra passagerare i bilen eller att barn var med i bilen. Kronofogden fick
      inte heller några uppgifter om BB kunde få problem med att ta sig från platsen.
      Enligt förrättningsmannen lämnar Polisen regelmässigt den här typen av
      uppgifter om sådana uppgifter finns och Kronofogden behöver därför inte fråga
      efter uppgifterna. I detta fall var det en polisman som tidigare hade ringt till
      handläggaren och som vet vilken information som Kronofogden behöver, varför
      handläggaren bedömde att det inte var nödvändigt att ställa kompletterande
      frågor. Då både BB och AA hade skulder beslutade Kronofogden att utmäta
      deras andelar i bilen och släpet. Utmätningen gjordes med stöd av 4 kap. 19 §
      första stycket utsökningsbalken.
Kronofogdemyndigheten redogjorde för rättslig reglering och redovisade
därefter i huvudsak följande bedömning.

      Frågorna från JO

      Vilken information behöver Kronofogden få i kontakterna med Polisen i samband
      en distansutmätning? Vilket ansvar har Kronofogden respektive Polisen för att
                                                                  Dnr 11591-2024        Sid 3 (13)




Kronofogden får den informationen? Hur ska kontakterna med Polisen
dokumenteras?
I 5.2.1 anvisning för distansutmätning anges att Kronofogdens handläggare
behöver vid distansutmätning få information om egendomen och
omständigheterna kring egendomen. Omständigheter att fråga närmare om kan
vara följande.
    •    Vem som uppges äga egendomen.
    •    Värde på egendomen
    •    Hur gäldenären fick egendomen i sin besittning.
    •    Vad den ska användas till.
    •    Skicket på egendomen.
    •    Inringande myndighetens observationer och omständigheterna i
         gäldenärens situation för att kunna göra en proportionalitetsprövning
         inför en utmätning.
Det är Kronofogden som ska begära information av Polisen, men det är Polisen
som kontaktar Kronofogden om att det finns utmätningsbar tillgång, se 6 kap.
25 § utsökningsförordningen. Polisen har alltså fått en uppgiftsskyldighet, men
det är Kronofogden som bäst känner till vilka uppgifter som behövs för att
bedöma utmätningsfrågan. Det är Kronofogden som ansvarar för beslutet om
utmätning, varför det är Kronofogden som har det yttersta ansvaret för att få in
erforderliga uppgifter från Polisen.
I 5.2.2 anvisning för distansutmätning anges att när handläggaren har fått
tillräckligt med information för att besluta om utmätning ska handläggaren
säkerställa egendomen antingen med ett förbudsmeddelande eller med en
biträdesbegäran. När egendom påträffas i Polisens verksamhet, och utmäts på
distans med biträde av Polisen, ska en biträdesbegäran meddelas till Polisen
under samtalet. Biträdesbegäran registreras som en säkerställande underrättelse.
En notering ska göras kring omständigheterna vid utmätningen, hämtningen av
godset samt från vilket myndighetsområde.
I 4.1 handledning för dokumentation i INIT framgår att alla åtgärder som syftar
till att hitta tillgångar ska registreras omgående och fortlöpande. I 4 kap. 2 anges
att egendom som framkommer under utredningen ska registreras omgående och
fortlöpande.

Vilka överväganden om barnets bästa ska Kronofogden göra vid en
distansutmätning som den aktuella? Hur ska övervägandena dokumenteras? Kan
det vara olämpligt att begära Polisens biträde enligt 6 kap. 12 a §
utsökningsbalken när ett barn berörs av utmätning en?
Utmätningsförfarande är en tvångsåtgärd där Kronofogden ska beakta
borgenärens intresse av att få betalt. I och med att det är ett tvångsförfarande
finns det starka skäl för att den som inte har fått betalt får sin rätt tillgodosedd,
men det ska samtidigt vägas mot barnets rättigheter. Även om barnets rättigheter
vägs in kan det ändå leda till att barnets rättigheter kan få vika för motstående
intressen.
I en situation som den aktuella måste Kronofogden bedöma de konsekvenser
utmätningen får för barnet och vad det finns för behov för barnet som behöver
beaktas, se 7.1 Handledning barns rättigheter och bemötande av barn. De
konsekvenser ett beslut får för ett barn får betydelse för den försvarlighets-
bedömning och den intresseavvägning som Kronofogden enligt 4 kap. 3 §
utsökningsbalken ska göra vid utmätning av tillgångar. Konsekvenserna för
barnets bästa kan också påverka valet av metod för att säkerställa egendomen, se
utdrag ur handboken Utmätning, s. 39
                                                                    Dnr 11591-2024         Sid 4 (13)




Övervägandena om barns bästa ska dokumenteras i Kronofogdens
verksamhetssystem Init, se under [rubriken ovan]
Kronofogden anser att det generellt sett inte är olämpligt att begära Polisens
biträde med säkerställande av utmätning när barn berörs. Polisen ska inte vidta
några andra åtgärder än vad Kronofogden skulle ha vidtagit i samma situation.
Vad gäller säkerställandet bör Kronofogden kunna bedöma om säkerställandet
kan ske på annat sätt än genom att egendomen tas omhand; det kan i det enskilda
fallet kanske vara tillräckligt att meddela gäldenären att egendomen är utmätt
och gäldenären inte får förfoga över egendomen genom att t.ex. avhända sig den.
Ett förfarande där Polisen biträder Kronofogden vid utmätning är alltså i sig inte
olämpligt bara för att barn berörs av utmätningen, men det förutsätter att
Kronofogden har fullständiga uppgifter om utmätningssituationen så att
Kronofogden kan göra korrekta bedömningar och besluta om rätt åtgärder.

Kan Kronofogden ge närmare anvisningar om hur Polisen ska verkställa en
utmätning, t.ex. att verkställigheten ska anpassas på ett visst sätt för att ett barn
berörs av utmätningen? Kan Polismyndigheten begära att Kronofogden lämnar
sådana anvisningar?
Kronofogden ser inte att det finns något hinder mot att Kronofogden ger
anvisningar för säkerställande av utmätt egendom. Det är Kronofogden som
ansvarar för utmätningen och myndigheten måste då kunna ge Polisen
anvisningar för hur säkerställandet ska ske. Kronofogden ser inte heller något
hinder mot att Polisen begär anvisningar av Kronofogden om hur säkerställandet
ska ske.

Kronofogdens sammanfattande bedömningar
Om Kronofogden hade haft uppgift om att barn berördes av utmätningen skulle
det ha beaktats vid bedömningen av om bilen skulle utmätas; Kronofogden kan
inte se att barnets rättigheter skulle ha haft någon betydelse för utmätningen av
släpet. Om barnets rättigheter hade beaktats behöver det inte nödvändigtvis ha
lett till att utmätning av bilen inte skulle ha skett. Barnets rätt hade istället kunnat
inverkat på hur utmätningen säkerställdes. Som framgår av förrättningsmannens
redogörelse hade Kronofogden, om myndigheten hade känt till att barn berördes
av utmätningen, kunnat övervägt om fordonen hade kunnat lämnats kvar i
gäldenärens besittning.
Utgångspunkten är att utmätt lös egendom ska tas om hand, om den inte lämnas i
gäldenärens besittning. Det är alltså inte ett absolut krav att ta utmätt egendom i
förvar utan Kronofogden kan i det enskilda fallet underlåta att ta egendom i
förvar. Om Kronofogden i det enskilda fallet bedömer att det inte är någon risk
att egendomen försvinner eller utsätts för skada kan Kronofogden överväga att
låta egendomen vara kvar hos gäldenären. Verkan av beslutet om utmätning
inträder redan genom beslutet om utmätning och gäldenären får då inte förfoga
över den utmätta egendomen till nackdel för utmätningsborgenären.
I det aktuella fallet hade Kronofogden fått uppgift om att BB körde bilen, att
fordonen var registrerade på hustrun men att de båda delade på fordonen.
Eftersom den polisman som kontaktade Kronofogdens handläggare tidigare hade
ringt till Kronofogden angående fordon som stoppats, och känner till vilka
uppgifter som Kronofogden kan behöva få, bedömde Kronofogdens handläggare
att det inte fanns fler uppgifter om fordonen. Handläggaren fann därför ingen
anledning att ställa ytterligare frågor då handläggaren hade tillräckligt med
uppgifter för att besluta om utmätning.
Kronofogden anser att handläggaren hade behövt inhämta ytterligare uppgifter
för att bedöma frågan om proportionalitet och om barn kunde beröras av
utmätningen innan beslutet fattades. Kronofogden har uppmärksammat att
anvisning för distansutmätning kan behöva ses över och kompletteras med
uppgift om att det vid distansutmätning också måste undersökas om ett beslut om
                                                                        Dnr 11591-2024       Sid 5 (13)




      utmätning kan beröra barn. Även riktlinjen för säkerhetsställande av barns
      rättigheter kan behöva modifieras så att bland annat frågan om att utreda om barn
      berörs av Kronofogdens beslut eller åtgärder ska göras när det i det enskilda
      ärendet framkommer uppgifter som ger Kronofogden anledning att anta att barn
      kan beröras av myndighetens beslut eller åtgärder.


Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten redogjorde för upprättad dokumentation och redovisade
därefter upplysningar från berörda befattningshavare m.fl.

Polisassistenten CC anförde i huvudsak följande.

      Tillsammans med DD stoppade han en personbil med släp norr om Hudiksvall, i
      höjd med Steg, för kontroll. Personbilen framfördes av BB. I bilen fanns också
      BB:s dotter och en vän till BB. De uppgav att de var på väg till Jämtland för att
      flytta och köra ett flyttlass. Det var därför som släpet var med. I personbilen
      fanns lite packning, men släpet var tomt.
      Vid kontroll konstaterades att såväl föraren av som ägaren till fordonet hade
      skulder hos Kronofogdemyndigheten. Patrullen diskuterade därför om kontakt
      skulle tas med Kronofogdemyndigheten för eventuell distansutmätning av
      fordonen. Samtidigt konstaterades att någon förundersökning eller annat som
      hindrade kontakt med Kronofogdemyndigheten inte förelåg.
      CC, som är utbildad förundersökningsledare och som var patrullens förman,
      beslutade därefter att underrätta Kronofogdemyndigheten om fordonsstoppet. I
      enlighet med den muntliga rutin som han har fått ta del av togs ingen kontakt
      med stationsbefäl eller jourutredningsbefäl. Innan beslut om utmätning fattades,
      samrådde patrullen och aktuell kronofogde för att hitta en bra lösning för de
      personer som färdades i bilen. Det är någonting som alltid görs. I sådana här
      situationer är det ett krav att polisen hjälper de som blir påverkade av beslutet.
      Även BB rådfrågades för att göra det så smidigt och bra som möjligt för dem.
      Kronofogde bedömde tillsammans med patrullen att de som färdades i bilen
      kunde köras, med hjälp av ytterligare en polispatrull, till centrala Hudiksvall för
      fortsatt transport med tåg eller hyrbil. Sedan fattades beslut om att utmäta
      fordonen.
      Den andra polispatrullen anlände till platsen. Patrullen informerade BB om att
      bil och släp skulle hämtas av bärgare samt uppmuntrade personerna i bilen att ta
      med sig sina övriga tillhörigheter. Personerna i bilen hade alltså all möjlighet att
      ta med sig föremål från bilen, vilket personerna även gavs god tid till. De
      meddelade själva när de var redo för transport till Hudiksvall.
      Patrullen beaktade barnets bästa från början till slutet av händelsen. Stämningen
      på platsen var god och inte det minsta hotfull eller stressande. Samtal fördes med
      BB gällande dotterns bästa och hur hon hanterade den aktuella händelsen.
      Dottern var upptagen med en mobiltelefon eller motsvarande under tiden som
      kontakten med Kronofogdemyndigheten pågick. Hon fick också sitta kvar i
      personbilen ända fram till samtliga skulle överföras till polisbilen för omgående
      transport till centrala Hudiksvall, där de lämnades av vid tågstationen.
Polisassistenten DD uppgav bl.a. följande.

      CC, som var patrullens förman, beslutade att ta kontakt med
      Kronofogdemyndigheten enligt rutin. Myndigheten informerades om patrullens
      position, vilka som färdades i bilen samt registreringsnummer på
      fordonsekipaget. När barn finns med i bilen påpekas detta särskilt för
      myndigheten, vilket alltså också gjorde i det här fallet. Innan beslut om
      utmätning fattades, frågade kontaktad kronofogde om Polismyndigheten kunde
      bistå med transport av personerna i bilen till tågstation eller motsvarande punkt
                                                                        Dnr 11591-2024       Sid 6 (13)




      för kollektivtrafiken. Den frågan ställs alltid vid sådana här situationer.
      Polismyndigheten kunde vara behjälplig i detta fall. DD minns inte om
      kronofogden talade med föraren.
Polismyndigheten redogjorde för rättslig reglering och redovisade därefter
följande bedömning.

      Frågorna från JO

      Vilken information ska Polismyndigheten lämna till Kronofogdemyndigheten vid en
      underrättelse enligt 6 kap. 25 § utsökningsförordningen? Vilket ansvar har
      Polismyndigheten för att Kronofogdemyndigheten får den information som
      myndigheten behöver i samband med distansutmätning? Hur ska kontakterna med
      Kronofogdemyndigheten dokumenteras?
      När två myndigheter samverkar i realtid eller inom relativt korta tidsspann –
      såsom t.ex. vid verkställighet av en distansutmätning – uppstår en ökad risk för
      brister i informationsöverföringen. Det är därför av särskild vikt att
      Polismyndigheten, inom ramen för vad sekretesslagstiftningen tillåter, aktivt
      bidrar till att Kronofogdemyndigheten får tillgång till ett så relevant, tydligt och
      fullständigt beslutsunderlag som möjligt. Detta är särskilt angeläget i situationer
      där omständigheter föreligger som kan påverka Kronofogdemyndighetens
      lämplighetsbedömning – exempelvis när ett barn berörs av åtgärden på ett sätt
      som kan påverka barnets trygghet eller välbefinnande.
      Kontakterna med Kronofogdemyndigheten ska enligt metodstödet dokumenteras
      i formulär 106.1.

      Vilka överväganden om barnets bästa ska Polismyndigheten göra vid en sådan
      distansutmätning som den aktuella?
      Barnkonventionen, med principen om barnets bästa, ska beaktas vid alla åtgärder
      som direkt eller indirekt påverkar ett barn. Det innebär att hänsyn till barnets
      bästa ska visas löpande under hela skeendet av en distansutmätning. Alltså ska
      barnets bästa beaktas redan vid det initiala beslutet att kontakta
      Kronofogdemyndigheten, och alltjämt vidare vid kontakterna med myndigheten
      samt vid ett verkställande av ett eventuellt beslut om distansutmätning. Barnets
      bästa ska också beaktas vid den frivilliga transporten, som aktualiserades i det
      här fallet.
      Övervägandena som ska ske avseende barnets bästa är följaktligen flera och
      varierar utifrån den aktuella situationen. Ledning för vilka aspekter som kan vara
      relevanta att beakta går att finna i både beslutstödet vid tvångsmedel riktade mot
      barn och informationsbladet riktade mot stationsbefäl som fattar beslut om barn.
      Det handlar bland annat om barnets ålder, om någon av barnets vårdnadshavare
      finns närvarande vid distansutmätningen samt hur en eventuell frivillig transport
      från utmätningsplatsen kan genomföras.

      Hur ska övervägandena dokumenteras?
      Dokumentation om övervägandena om barnets bästa ska i regel ske där också det
      aktuella beslutet dokumenteras. I förevarande fall ska alltså dokumentation ske i
      formulär 106.1.

      Vad gör Polismyndigheten om den anser att lämpligheten av en begäran enligt
      6 kap. 12 a § utsökningsbalken kan ifrågasättas, t.ex. för att ett barn berörs av
      åtgärden?
      Polismyndighetens prövning av en begäran om biträde är av formell karaktär.
      Den omfattar endast en bedömning av om det finns stöd i författning för att
      lämna biträdet och om den sökande myndigheten är behörig att framställa
      begäran. Frågor om behovet eller lämpligheten av en begäran om att lämna
      biträde ingår inte i Polismyndighetens prövning.
                                                                 Dnr 11591-2024        Sid 7 (13)




Om en beslutsfattare (eller annan berörd befattningshavare) inom
Polismyndigheten anser att det finns omständigheter som ger anledning att
ifrågasätta lämpligheten av en begäran enligt 6 kap. 12 a § utsökningsbalken,
exempelvis för att ett barn kommer att påverkas av åtgärden på ett sätt som
strider mot grundprincipen om att barnets bästa ska beaktas i första hand, bör den
sökande myndigheten uppmärksammas på detta (jfr bl.a. JO 1981/82 s. 172,
JO:s beslut den 8 februari 2010, dnr 3134-2009, och JO:s beslut den 3 april 2014,
dnr 1537-2013). Polismyndigheten ansvarar för att tillhandahålla relevant
information, men det är givetvis Kronofogdemyndigheten som har att ta ställning
till den fortsatta hanteringen utifrån den information som ges.

Kan Kronofogdemyndigheten ge närmare anvisningar om hur Polismyndigheten
ska verkställa en utmätning, t.ex. att verkställigheten ska anpassas på ett visst
sätt för att ett barn berörs av utmätningen? Kan Polismyndigheten begära att
Kronofogdemyndigheten lämnar sådana anvisningar?
Ja, Kronofogdemyndigheten kan lämna närmare anvisningar till
Polismyndigheten om hur en utmätning ska verkställas, särskilt om det finns
behov av anpassning, exempelvis när barn berörs. Detta följer av att det är
Kronofogdemyndigheten som, genom att besluta om både utmätning och om att
Polismyndigheten ska biträda, har det övergripande ansvaret för verkställigheten
enligt 6 kap. 12 a § utsökningsbalken. Polismyndigheten utför biträdet inom
ramen för sin egen verksamhet, men är skyldig att samverka och kan begära
anvisningar från Kronofogdemyndigheten om det finns behov av klargöranden
kring verkställigheten. Kronofogdemyndigheten har dock inte befogenhet att
styra exakt hur Polismyndigheten genomför sina operativa åtgärder – det sker
inom polisens eget ansvar. Samverkan och dialog är därför avgörande.

Bedömningen av det här ärendet och övriga överväganden

Inledning
Samverkan mellan olika myndigheter är viktig, inte minst för att systemet med
handräckning ska fungera väl (se t.ex. JO:s beslut den 3 april 2014,
dnr 1537-2013).
Polismyndigheten har en lagstadgad skyldighet att underrätta
Kronofogdemyndigheten när det finns anledning att anta att egendom, som har
påträffats i Polismyndighetens verksamhet, kan utmätas. Enbart när särskilda
skäl talar emot det behöver Polismyndigheten inte underrätta. Vad som utgör
särskilda skäl framgår inte av förarbeten. Av myndighetens metodstöd framgår
att exempelvis den enskildes situation ska beaktas.
Om ett barn berörs av en situation och det finns risk för att barnet påverkas på ett
olämpligt sätt, kan detta – beroende på de konkreta omständigheterna – utgöra
särskilda skäl att avstå från att underrätta Kronofogdemyndigheten enligt 6 kap.
25 § utsökningsförordningen. Det faktum att ett barn berörs medför dock inte per
automatik att sådana skäl föreligger. En individuell och noggrann prövning
måste göras i varje enskilt fall. När ett barn är inblandat ska det särskilt
övervägas om situationen är sådan att en underrättelse bör utebli – detta med
beaktande av grundprincipen att barnets bästa ska beaktas i första hand vid alla
åtgärder som rör ett barn.

Förelåg särskilda skäl och beaktades barnets bästa vid verkställigheten?
I det här ärendet framgår det inte av utredningen om det gjordes några
överväganden om det, med hänsyn till barnets situation, förelåg särskilda skäl
som talade mot att underrätta Kronofogdemyndigheten enligt 6 kap. 25 §
utsökningsförordningen.
Vid en bedömning i efterhand finns det omständigheter som talar för att sådana
särskilda skäl kan ha förelegat i detta fall. Det är därför olyckligt att det inte
                                                                Dnr 11591-2024       Sid 8 (13)




framgår av utredningen om en prövning i den delen alls har gjorts, eller på vilka
grunder den i så fall vilade.
En rimlig utgångspunkt är enligt Polismyndighetens uppfattning att en situation
som den aktuella – ett fordonsstopp av uniformerad polis och transport från
platsen i målad polisbuss – kan upplevas som förvirrande eller obehaglig för ett
yngre barn. Utgångspunkten bör därför vara att undvika att barn transporteras i
målade polisfordon i samband med den här typen av åtgärder, eftersom det kan
innebära en onödigt påfrestande upplevelse och strider mot principen om barnets
bästa. Samtidigt har inget framkommit i utredningen som motsäger att berörda
polismän kontinuerligt har anpassat sitt agerande med hänsyn till att ett barn
berördes. Hänsyn togs både under kontakterna med Kronofogdemyndigheten,
vid verkställigheten av utmätningsbeslutet och vid den efterföljande transporten
till tågstationen. Även om situationen som sådan kan ha upplevts som obehaglig
och stressande, är det Polismyndighetens bedömning att utredningen inte visar
något som motsäger att barnets bästa beaktades av de inblandade poliserna
utifrån de omständigheter som rådde vid tillfället.

Bristande dokumentation av barnets bästa
Självfallet är det en brist att vidtagna överväganden avseende barnets bästa inte
har dokumenterats. Det finns visserligen utrymme att anteckna sådana
överväganden i formulär 106.1. Att prövningen av barnets bästa ska
dokumenteras där framgår däremot inte uttryckligen av vare sig formuläret eller
det aktuella metodstödet. Instruktioner om dokumentation återfinns i ett
informationsblad riktat till stationsbefäl inför barnkonventionens ikraftträdande
som lag. Instruktionerna där aktualiseras endast genom metodstödets hänvisning
till kontakt med stationsbefäl. Det är givetvis en brist.
Vägledning för beslutsfattare
Vid Polismyndigheten finns individuella beslutstöd om prövningen av barnets
bästa för olika delar av verksamheten. För distansutmätning finns beslutstöd för
stationsbefäl (och i förekommande fall för jourutrednings befäl). Beslutsfattare
enligt 6 kap. 12 a § UB som inte tillhör dessa kategorier saknar tydlig vägledning
om hur prövningen ska göras och dokumenteras. Det är en brist att inte alla
behöriga beslutsfattare enligt 6 kap. 12 a § UB har tillgång till anpassad
information.

Avsaknad av inledande avstämning och behörighet
Det är klarlagt att CC kontaktade Kronofogdemyndigheten utan föregående
avstämning med närmaste chef, stationsbefäl eller förundersökningsledare.
Enligt metodstödet bör en sådan avstämning göras för att avgöra om kontakt är
lämplig. Någon sådan avstämning skedde inte här. Både DD och CC har uppgett
att de fått information om att rutinen vid trafiksektion Mitt är att kontakt tas
direkt med Kronofogdemyndigheten utan föregående avstämning.
Det var DD som fyllde i formulär 106.1. Förutom rubriken om beslut enligt
6 kap. 12 a § UB saknar formuläret ett särskilt fält för att ange vem som beslutat
om att lämna biträde. Det får därför antas att DD fattade beslutet. Enligt
Polismyndighetens arbetsordning saknar han dock behörighet att fatta sådant
beslut. Denna förändring i arbetsordningen återspeglas dock inte i metodstödet
eller i den nationella rutinen för ärenden om utmätning på distans.
Behov av uppdatering av styrdokument
Mot bakgrund av metodstödets otydligheter, samt den information som enligt
uppgift lämnats till medarbetarna vid trafiksektion Mitt om kontakt med
Kronofogdemyndigheten och behörig beslutsfattare, anser Polismyndigheten inte
att det finns skäl att kritisera CC eller DD för deras agerande i dessa två
avseenden. Det är däremot en brist att metodstödet inte uppdaterats för att
återspegla förändringarna i arbetsordningen. Eftersom möjligheten att neka
biträde är begränsad, framstår det som lämpligt att krav införs på att en
                                                                     Dnr 11591-2024      Sid 9 (13)




      avstämning med behörig beslutsfattare ska ske innan kontakt tas med
      Kronofogdemyndigheten.

      Förslag på åtgärder
      Polismyndigheten anser mot angiven bakgrund att det finns skäl att se över och
      uppdatera både metodstödet och formulär 106.1 – särskilt i syfte att säkerställa
      att överväganden gällande barnets bästa dokumenteras vid distansutmätning.

Rättsliga utgångspunkter
Utmätning på distans
När Kronofogdemyndigheten har fattat ett beslut om att utmäta lös egendom ska
utmätningen säkerställas enligt bestämmelserna i 6 kap. utsökningsbalken (UB).
Det sker i ett fall som detta genom att Kronofogdemyndigheten tar egendomen i
förvar, förseglar den eller förser den med ett utmätningsmärke, om myndigheten
inte bedömer att dessa åtgärder är obehövliga. Utmätt egendom som inte tas i
förvar eller förseglas får nyttjas av gäldenären, om inte Kronofogde-
myndigheten beslutar annat. (Se 6 kap. 4 § UB.)

Om Polismyndigheten i sin verksamhet påträffar egendom och det finns
anledning att anta att egendomen kan utmätas, ska myndigheten underrätta
Kronofogdemyndigheten. En underrättelse behöver inte lämnas om särskilda
skäl talar mot det. (Se 6 kap. 25 § utsökningsförordningen [1981:981].)

Om egendom som har påträffats i Polismyndighetens verksamhet utmäts, får
Kronofogdemyndigheten begära biträde av Polismyndigheten för att ta
egendomen i förvar (se 6 kap. 12 a § utsökningsbalken).

Barnkonventionen
Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen)
gäller som lag i Sverige. Konventionens bestämmelser ska beaktas vid
avvägningar och bedömningar som rör barn, även i fråga om befintlig
lagstiftning (se prop. 2017/18:186 s. 74). Med barn avses i konventionen varje
människa under 18 år (se artikel 1).

En grundprincip i barnkonventionen är att barnets bästa ska beaktas i första
hand vid alla åtgärder som rör ett barn (se artikel 3.1). I det ligger att barnets
bästa ska bli utrett, bedömt och beaktat. Det finns inget krav på att barnets bästa
ska vara utslagsgivande, men det ska vara ett tungt vägande intresse vid alla
åtgärder som rör ett barn. (Se t.ex. SOU 2020:63 s. 190 f. och s. 242 f. samt
NJA 2021 s. 1065 p. 9–12 och NJA 2024 s. 642 p. 19, 20 och 24.)

Bedömning
Granskningens inriktning
Min granskning har främst varit inriktad på hur verkställigheten av den aktuella
utmätningen förhåller sig till barnkonventionen. Jag inleder dock med att göra
uttalanden om de generella frågor om distansutmätning och barnets bästa som
myndigheterna uppmanades att yttra sig över.
                                                                  Dnr 11591-2024       Sid 10 (13)




Jag kommer inte uttala mig om huruvida det var rätt att utmäta bilen och
hästsläpet. Det är en fråga som har prövats av domstol.

Utmätning på distans och barnets bästa
En distansutmätning inleds med att Polismyndigheten i sin verksamhet påträffar
egendom som det finns anledning att anta kan utmätas. I den situationen ska
myndigheten underrätta Kronofogdemyndigheten. Underrättelseskyldigheten är
emellertid inte absolut. En underrättelse behöver inte lämnas om särskilda skäl
talar mot det.

Kronofogdemyndigheten har en jourtelefon avsedd för distansutmätningar som
Polismyndigheten kan ringa till för att lämna en muntlig underrättelse. När
Polismyndigheten underrättar Kronofogdemyndigheten om att den har påträffat
egendom ska Kronofogdemyndigheten bedöma om det finns förutsättningar för
att utmäta egendomen och överväga hur den utmätta egendomen i sådant fall
ska säkerställas. För att myndigheten ska kunna göra det måste den se till att
den har ett tillräckligt beslutsunderlag.

Den polis som lämnar en muntlig underrättelse till Kronofogdemyndigheten bör
uppge alla omständigheter som han eller hon bedömer kan vara relevanta för
utmätningsbeslutet och verkställigheten av det. Samtidigt har handläggaren hos
Kronofogdemyndigheten ett ansvar för att han eller hon har det underlag som
behövs för att kunna fatta beslut. Handläggaren kan således självmant behöva
ställa frågor till polisen för att försöka få klarhet i situationen och om det finns
omständigheter av betydelse. Såväl polisen som handläggaren ska se till att
dokumentera vad som förekommit vid kontakterna.

Det är Kronofogdemyndigheten som beslutar om utmätning och hur utmätt
egendom ska säkerställas. Om egendom som har påträffats i Polismyndighetens
verksamhet utmäts, får Kronofogdemyndigheten begära biträde av
Polismyndigheten för att säkerställa egendomen genom att ta den i förvar. I linje
med vad myndigheterna har fört fram i sina remissyttranden anser jag att detta
innebär att Kronofogdemyndigheten även har det övergripande ansvaret för
verkställigheten av en distansutmätning. Myndigheten bör därför kunna ge
Polismyndigheten anvisningar om hur utmätningen ska verkställas och vara
skyldig att lämna sådana om Polismyndigheten begär det. Den som verkställer
en utmätning har dock också ett självständigt ansvar för att verkställigheten inte
står i strid med bestämmelser om t.ex. våldsanvändning och – mer relevant i
detta fall – barns rättigheter.

Uppenbart är att en omständighet av betydelse vid en distansutmätning är
huruvida ett barn berörs av utmätningen. När en myndighet vidtar en åtgärd som
direkt eller indirekt rör ett barn ska det nämligen prövas om den är förenlig med
barnets rättigheter enligt barnkonventionen.

För ett barn måste en utmätning av egendom som säkerställs av poliser många
gånger uppfattas som både förvirrande och skrämmande. Enligt min mening
                                                                    Dnr 11591-2024      Sid 11 (13)




måste barnets bästa normalt vara ett mycket tungt vägande intresse i en sådan
situation. Det är därför av största vikt att barnets bästa blir ordentligt utrett och
bedömt av såväl Polismyndigheten som Kronofogdemyndigheten vid samtliga
beslut och åtgärder i samband med en distansutmätning. Myndigheterna ska
dokumentera den gjorda utredningen och bedömningen samt hur barnets bästa
har beaktats.

Jag övergår nu till att ge min syn på verkställigheten av den aktuella
utmätningen.

Verkställigheten av den aktuella utmätningen var oförenlig med barnets
bästa
Av utredningen framgår att två poliser stoppade ett fordon norr om Hudiksvall
den 21 december 2023. I fordonet befann sig bl.a. BB och hans nioåriga dotter.
BB uppgav till polisen att de var på väg till Jämtland. Vid kontroll kunde
polisen konstatera att såväl BB som ägaren till fordonet hade skulder
registrerade hos Kronofogdemyndigheten. Polisen ringde därför myndighetens
jourtelefon för distansutmätning. En handläggare beslutade att utmäta fordonet
och begärde biträde av Polismyndigheten att ta det i förvar. BB och hans dotter
kördes av polisen till Hudiksvalls station där de lämnades av runt kl. 18.00.

Enligt de två poliser som genomförde fordonsstoppet informerades
handläggaren hos Kronofogdemyndigheten om att det var ett barn i bilen samt
ägde ett samråd rum i frågan om hur de som hade färdats i bilen skulle ta sig
från platsen. Handläggaren har i sin tur gjort gällande att hon inte fick några
uppgifter om att det fanns passagerare i bilen eller att BB kunde få problem med
att ta sig från platsen.

Jag har förståelse för att en tjänsteman inte kan komma ihåg alla detaljer i ett
specifikt ärende som hanterades för mer än ett år sedan. Den som ombeds att
lämna upplysningar till JO är dock skyldig att så gott som möjligt sätta sig in i
saken så att han eller hon kan lämna korrekta uppgifter om sin medverkan i
ärendet.

De olika uppgifterna från berörda befattningshavare visar dessutom på vikten av
korrekt dokumentation. I det här fallet finns det inte något spår i
dokumentationen vare sig hos Polismyndigheten eller Kronofogdemyndigheten
av att man vid kontakterna pratade om att ett barn berördes av
distansutmätningen. Det talar för att uppgifterna som Kronofogdemyndighetens
handläggare har lämnat stämmer. Utredningen hos JO är emellertid inte
tillräcklig för att dra några säkra slutsatser. Klart är att handläggaren behövde
känna till att det fanns ett barn i bilen för att kunna utreda, bedöma och beakta
barnets bästa vid utmätningsbeslutet och verkställigheten av det. Polisen borde
ha upplyst handläggaren om det men om hon inte fick den informationen borde
hon ha ställt frågor till polisen för att få klarhet i frågan.
                                                                 Dnr 11591-2024      Sid 12 (13)




Jag kan konstatera att en nioårig flicka fick vara med om att en bil som hennes
pappa körde stoppades av uniformerad polis och att polisen sedan tog bilen i
förvar. Hon transporterades därefter med sin pappa till Hudiksvalls station utan
att det, såvitt framgår av utredningen, fanns en tydlig plan för hur de skulle
kunna ta sig hem på kvällen några dagar före julafton när det kan vara svårt att
hitta tillgängliga resealternativ. Oavsett orsak eller förklaring måste en sådan
verkställighet av en utmätning anses vara oförenlig med barnkonventionen.
Enligt anmälaren kunde familjemedlemmarna ta sig hem först dagen därpå
eftersom alla tåg var fullsatta och det inte gick några bussar. Det är
bekymmersamma uppgifter som myndigheterna inte ens har bemött i sina
yttranden.

Med tanke på hur tungt vägande intresse barnets bästa var i detta fall anser jag
att det fanns mycket starka skäl att överväga om inte bilen borde ha fått vara
kvar i BB:s besittning så att han kunde köra hem sin dotter. Under inga
förhållanden borde bilen ha tagits i förvar utan att det var klarlagt att barnet
kunde ta sig hem på ett lämpligt sätt. Jag ser allvarligt på det inträffade och
myndigheternas bristfälliga hantering av den viktiga frågan om barnets bästa.

Kronofogdemyndigheten ska kritiseras för att ansvarig handläggare enligt egen
uppgift inte ställde frågor för att klargöra om det fanns ett barn som berördes av
distansutmätningen. Polismyndigheten i sin tur får kritik för att barnets bästa
inte utreddes, bedömdes och beaktades i tillräcklig utsträckning.

Avslutande synpunkter
För mig visar det här ärendet på behovet vid utmätning på distans av en god
samverkan mellan berörda myndigheter och att de har väl utarbetade rutiner.
Det gäller inte minst vid distansutmätningar som berör barn.

Enligt min mening bör Kronofogdemyndigheten se över sin anvisning för
distansutmätning och överväga att lägga till att en omständighet som
handläggaren ska ställa närmare frågor om är huruvida ett barn berörs av
utmätningen. Jag kan notera att Kronofogdemyndigheten har varit inne på det i
sitt yttrande. Även Polismyndigheten har angett att det finns skäl att se över och
uppdatera ett metodstöd och ett formulär i syfte att säkerställa att överväganden
gällande barnets bästa dokumenteras vid en distansutmätning. Polismyndig-
heten måste självfallet också se till att relevanta styr- och stöddokument är
korrekta och uppdaterade när det gäller de grundläggande frågorna om vem som
är behörig beslutsfattare och om det ska göras en avstämning med denne innan
en kontakt tas med Kronofogdemyndigheten.

I betänkandet En ny organisation av ekobrottsbekämpningen (SOU 2025:81)
föreslås att även Ekobrottsmyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen ska
underrätta Kronofogdemyndigheten om de i sin verksamhet påträffar egendom
och det finns anledning att anta att den kan utmätas. JO yttrade sig över
betänkandet den 23 september 2025 (JO:s ärende dnr R 110-2025). I yttrandet
upplyste JO om det här aktuella ärendet. Mot den bakgrunden och med hänsyn
                                                                 Dnr 11591-2024      Sid 13 (13)




till vad som kommit fram i ärendet anser jag att det finns anledning att skicka en
kopia av detta beslut till regeringen för kännedom.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Katarina Påhlsson. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Seniora rättssakkunniga Mattias Karlsson har föredragit ärendet och byråchefen
Jessica Sjöstrand har deltagit i beredningen.
