# Kritik mot Göteborgs tingsrätt för att inte ha iakttagit skyndsamhetskravet i 5 § lagen om tillträdesförbud vid idrottsevenemang. Även generella uttalanden om tillämpningen av skyndsamhetskravet

JO 2026-09-28 dnr 11622-2025

[P]

## BESLUT

Datum                     Dnr                     Sid
                                                                   2026-09-28                11622-2025             1 (6)



Chefsjustitieombudsmannen
Erik Nymansson




                   Kritik mot Göteborgs tingsrätt för att inte ha iakttagit
                   skyndsamhetskravet i 5 § lagen om tillträdesförbud vid
                   idrottsevenemang. Även generella uttalanden om tillämpningen av
                   skyndsamhetskravet


                    Beslutet i korthet: Enligt 5 § lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang ska
                    frågor om tillträdesförbud handläggas skyndsamt. Skyndsamhetskravet ska också
                    iakttas om domstolen handlägger tillträdesförbudet gemensamt med ett brottmål.
                    Detta innebär att det i vissa fall inte är möjligt att invänta brottmålsprocessen innan
                    tillträdesförbudet prövas, trots att brottmålet kan ha betydelse för förbudsfrågan.
                    ChefsJO anser att ett tillträdesförbud normalt sett ska ha prövats senast omkring ett
                    par månader från det att begäran om prövning har kommit in till tingsrätten. Om
                    ärendet om tillträdesförbud handläggs gemensamt med ett brottmål kan det
                    ofrånkomligen komma att kräva viss ytterligare tid. Det bör dock inte finnas utrymme
                    att låta prövningen sammantaget anstå mer än några få månader. Enligt chefsJO:s
                    mening kan det, vid den helhetsbedömning som alltid bör göras, åtminstone i viss
                    mån beaktas vilken tid på säsongen det är fråga om. I det fallet att tillträdesförbudet
                    avser en idrott i vilken det är säsongsuppehåll, framstår det inte som fullt lika
                    angeläget att förbudet blir lika skyndsamt prövat som i det fallet att det återstår lång
                    tid av säsongen.
                    I det aktuella fallet handlades ärendet om tillträdesförbud gemensamt med ett
                    brottmål. Handläggningstiden uppgick till omkring fem månader. Enligt chefsJO var
                    handläggningstiden inte förenlig med skyndsamhetskravet i 5 §. Tingsrätten kan
                    därför inte undgå kritik.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 11 oktober 2025 klagade AA på bl.a.
                   Göteborgs tingsrätts handläggning av ett ärende om tillträdesförbud vid
                   idrottsarrangemang. Han anförde i huvudsak följande. Den 15 juni begärde han,
                   för en klient som i JO:s beslut benämns BB, domstolsprövning av åklagarens
                   beslut om tillträdesförbud. BB har alltjämt inte fått ta del av motpartens
                   (Svenska fotbollsförbundet) yttrande eller inställning. Beslut kommer inte att
                   meddelas innan den 20 oktober då huvudförhandling hålls i ett mål där BB
                   åtalats för brott med koppling till tillträdesförbudet. Detta är inte förenligt med
                   skyndsamhetskravet i 5 § lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid
                   idrottsarrangemang (tillträdesförbudslagen).


    Riksdagens ombudsmän      Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm     Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                     E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                       Dnr 11622-2025        Sid 2 (6)




Utredning
Sedan JO hämtat in bl.a. dagboksblad begärde JO att Göteborgs tingsrätt skulle
yttra sig. Inför tingsrättens yttrande hade chefsrådmannen CC redogjort för
handläggningen enligt i huvudsak följande.

Det av åklagaren meddelade tillträdesförbudet var daterat den 30 maj och gällde
i ett år. BB begärde att tillträdesförbudet skulle hävas eller att förbudstidens
längd skulle sättas ned. Muntlig förhandling påkallades inte.

Ärendet lades upp särskilt och handlades inledningsvis inte tillsammans med
det pågående brottmålet. Rätten bedömde dock senare att frågan borde prövas i
samband med åtalet och den planerade huvudförhandlingen i brottmålet ställdes
då in. En ny huvudförhandling sattes ut i oktober 2025, dvs en månad tidigare
än den tänkta huvudförhandlingen. Dom i brottmålet meddelades den 27
oktober 2025. I samband med att frågan om tillträdesförbud skulle avgöras
uppmärksammades att motparten inte hade fått yttra sig, varför ett föreläggande
om detta skickades ut. Slutligt beslut i fråga om tillträdesförbudet meddelades
den 7 november 2025.

Viss onödig tidsutdräkt har skett inför avgörandet. Det handlar om att motparten
inte fick yttra sig i tid och att det inte gick att tidigarelägga brottmålsrättegången
ännu mer vilket föranledde att prövningen av tillträdesförbudet drog ut på tiden.

Tingsrätten yttrade sig genom lagmannen DD I fråga om handläggningen
hänvisades, med något förtydligande, till chefsrådmannens yttrande. Sedan DD
redogjort för relevant lagstiftning uppgav hon att ärenden om tillträdesförbud
enligt tingsrättens riktlinjer ska hanteras med särskild skyndsamhet.

Lagmannen redovisade därefter följande bedömning.

      Inledningsvis kan jag konstatera att ärendet inte har handlagts så skyndsamt som
      det krävts. Det är olyckligt att ärendet inte var kommunicerat med motparten i
      samband med att brottmålet prövades och därmed inte kunde avgöras då. Detta
      fel åtgärdades dock snabbt varefter ärendet avgjordes ca tre veckor senare.
      Bedömningen gjordes att ärendet skulle prövas i samband med det åtal av
      brottsmisstankar som låg till grund för åklagarens beslut om tillträdesförbud.
      Efter detta handläggningsbeslut har tingsrätten vidtagit åtgärder för att få ärendet
      prövat skyndsamt, så som att tidigarelägga huvudförhandling i brottmålet och
      inte fullt ut bevilja det anstånd som idrottsorganisationen begärde inför sitt
      yttrande.
AA kommenterade yttrandet. Han anförde bl.a. att en rimlig handläggningstid
borde understiga två månader och att ärenden om tillträdesförbud bör hanteras
med samma skyndsamhet som ärenden om kontaktförbud.

Rättsliga utgångspunkter
Av 2 kap. 8 § regeringsformen (RF) framgår att den som är svensk medborgare
är tillförsäkrad frihet att förflytta sig inom riket. Rörelsefriheten får emellertid
begränsas genom lag i enlighet med vad som framgår av 2 kap. 20 § RF.
                                                                          Dnr 11622-2025       Sid 3 (6)




Enligt tillträdesförbudslagen får en person förbjudas att få tillträde till och vistas
på inhägnad plats huvudsakligen avsedd för idrottsutövning när
idrottsarrangemang anordnas på platsen av en idrottsorganisation
(tillträdesförbud). Tillträdesförbudet ska gälla för en viss tid, högst tre år, 1 och
börjar som huvudregel gälla omedelbart. (Se 1–3 §§ tillträdesförbudslagen.)
Förbudet prövas av åklagare efter ansökan av vissa idrottsorganisationer eller
Polismyndigheten. På begäran av den som beslutet angår och förutsatt att
beslutet har gått denna emot ska tingsrätten pröva åklagarens beslut. (Se 6 och
13 §§.)

När domstolen ska pröva ett beslut om tillträdesförbud och den mot vilken
förbudet avses gälla är misstänkt för brott som har betydelse för prövning av
frågan om förbudet, får beslutet prövas i mål om allmänt åtal rörande brottet. I
ett sådant fall tillämpas bestämmelserna om rättegången i brottmål. (Se 21 §.)

Eftersom frågor om tillträdesförbud ska prövas genom riskbedömningar där
begångna brott är av huvudsaklig betydelse, är det enligt vad som anges i
förarbetena ofrånkomligt att frågorna kan komma att aktualiseras i samband
med åtal för brott. Om ett brott har betydelse för frågan om tillträdesförbud, bör
det enligt regeringen därför av praktiska skäl finnas en möjlighet för domstolen
att handlägga förbudsfrågan tillsammans med brottmålet. (Se prop. 2004/05:77
s. 52 f.) Den brottsmisstanke som prövas i målet bör enligt
författningskommentaren anses ha betydelse för prövningen av förbudsfrågan
när åklagarens beslut i förbudsfrågan helt eller huvudsakligen grundat sig på
den brottsmisstanke som prövas i brottmålet. Om det kan finnas skäl för
gemensam handläggning, bör åklagaren ange det i samband med överlämnandet
av förbudsärendet till tingsrätten. Eftersom bestämmelsen är fakultativ behöver
kumulation inte ske, om det saknar fördelar för handläggningen. (Se a. prop.
s. 69.)

Frågor om tillträdesförbud ska handläggas skyndsamt (se 5 §
tillträdesförbudslagen). Detta gäller för såväl åklagaren som domstolen.
Skyndsamhetskravet ska också iakttas om tillträdesförbudet handläggs
gemensamt med ett brottmål (se Dahlgren, Tillträdesförbudslagstiftningen [29
juni 2022, JUNO], kommentaren till 21 §).




1
  Enligt Åklagarmyndighetens rekommendationer ska förbudstiden som utgångspunkt
bestämmas till sex månader vid brott med böter eller fängelse i högst sex månader i
straffskalan, till nio månader vid brott med böter eller fängelse i högst ett år i
straffskalan, till ett år vid brott med strängare straffskala än de tidigare nämnda och till
mellan ett och tre år vid brott som bl.a. präglats av hänsynslöshet (se
Åklagarmyndighetens rättsliga vägledning 2021:22).
                                                                       Dnr 11622-2025       Sid 4 (6)




Som skäl för skyndsamhetskravet anfördes i förarbetena följande (se a. prop.
s. 39).

      Det är viktigt att en person som t.ex. begått våldsbrott under en fotbollsmatch så
      snabbt som möjligt kan förbjudas att få tillträde till fotbollsmatcher under resten
      av säsongen förutsatt att det finns en risk för fortsatt brottslighet. Om
      handläggningen hos åklagaren inte sker med skyndsamhet kan lagstiftningens
      effektivitet äventyras. Samma sak gäller för handläggningen i domstol i de fall
      åklagaren inte beslutat om förbud och det begärs att domstolen beslutar om
      sådant. Också när förbud löper mot en part bör handläggningen i domstol ske
      skyndsamt. Regeringen föreslår sålunda att frågor om tillträdesförbud skall
      handläggas skyndsamt av åklagare och domstol. Däremot föreslår regeringen
      inte några särskilda tider inom vilka frågorna skall avgöras.
Vid tillkomsten av tillträdesförbudslagen tjänade regleringen om kontaktförbud,
tidigare besöksförbud, som förebild (se a. prop. s. 23). Med hänsyn till
tillträdesförbudslagens likheter med lagen (1988:688) om kontaktförbud
(kontaktförbudslagen) har det inom doktrinen förts fram uppfattningen att
kraven om skyndsamhet i den sistnämnda lagen kan vara vägledande vid
tolkningen av skyndsamhetskravet i tillträdesförbudslagen (se Dahlgren,
kommentaren till 5 §).

Enligt 6 a § kontaktförbudslagen ska frågor om kontaktförbud handläggas
skyndsamt och i fråga om kontaktförbud avseende gemensam bostad ska
åklagarens beslut i ärendet meddelas med särskild skyndsamhet. I
Åklagarmyndighetens föreskrifter preciseras de frister som åklagarna ska
förhålla sig till (se ÅFS 2011:6). Är det fråga om gemensam bostad gäller
vidare att tingsrätten alltid ska hålla sammanträde i ärendet så snart det kan ske
och, om det inte finns något synnerligt hinder, senast på fjärde dagen efter det
att rättens prövning begärdes hos åklagaren. Ärendet ska som huvudregel
avgöras i anslutning till sammanträdet. (Se 19 § kontaktförbudslagen.) När det
kommer till tillträdesförbud saknas motsvarande preciserade tidsfrister i såväl
lag som andra författningar.

Vad gäller besöksförbud har JO i ett tidigare beslut gjort vissa uttalanden om
möjligheten att vid prövningen av ett sådant förbud avvakta med förhandling så
att prövningen av förbudet görs i mål om allmänt åtal (se JO 2008/09 s. 73, dnr
1046-2007). I det beslutet uttalade JO bl.a. följande.

      Ett beslut att ålägga en person besöksförbud innebär inskränkningar i dennes
      rörelsefrihet. Det är från rättssäkerhetssynpunkt nödvändigt att den mot vilken ett
      sådant beslut riktas har möjlighet att snabbt få åklagarens beslut prövat av
      domstol ... Jag kan ha förståelse för att en domstol avvaktar med sin prövning av
      ett besöksförbud om en huvudförhandling i ett därmed sammanhängande
      brottmål är nära förestående. Som framgått av det nu sagda kan prövningen
      emellertid inte få anstå annat än under en helt kort tid.
I det då aktuella fallet, som rörde ett tre månaders långt besöksförbud, ansåg JO
att en period om runt två och en halv månad från begäran om domstolsprövning
av besöksförbudet till huvudförhandlingen i brottmålet var alltför lång.
                                                                Dnr 11622-2025      Sid 5 (6)




Bedömning
Inledning
Inledningsvis gör jag vissa generella uttalanden om hur man, enligt min mening,
bör se på skyndsamhetskravet i 5 § tillträdesförbudslagen och vilken betydelse
detta får när en domstol handlägger ett ärende om tillträdesförbud gemensamt
med ett brottmål. Därefter redovisar jag min bedömning i frågan om Göteborgs
tingsrätt har handlagt ärendet om tillträdesförbud med erforderlig skyndsamhet.

Uttalanden om innebörden av skyndsamhetskravet
Som framgått krävs det enligt 5 § tillträdesförbudslagen att frågor om
tillträdesförbud handläggs skyndsamt. Vad skyndsamt enligt denna lag innebär
preciseras vare sig i lag, annan författning eller förarbeten.

Den närmare innebörden behöver därför bestämmas utifrån sammanhanget det
förekommer i och vilka intressen det är som gör sig gällande. När det gäller
ingrepp i enskildas grundläggande rättigheter och rätten till domstolsprövning
av ett beslut om en sådan inskränkning finns det som utgångspunkt skäl att tolka
begreppet restriktivt. Även vid inskränkningar av grundläggande rättigheter kan
det emellertid finnas vissa frågor som är mer angelägna att skyndsamt pröva än
andra.

Med hänsyn främst till de lagtekniska likheter som finns med regleringen om
kontaktförbud men också det faktum att båda förbudstyper – om än på olika sätt
– innebär begränsningar i rörelsefriheten bör åtminstone viss ledning kunna
hämtas från vad som gäller i fråga om kontaktförbud.

Som redovisats tidigare har JO i fråga om besöksförbud uttalat att det från
rättssäkerhetssynpunkt är nödvändigt att personen som har belagts med förbudet
har möjlighet att snabbt få åklagarens beslut prövat av domstol och att
prövningen av beslutet, med hänsyn till en kommande huvudförhandling, inte
kan få anstå annat än under en helt kort tid.

På motsvarande sätt är det från rättssäkerhetssynpunkt viktigt att personen som
belagts med tillträdesförbud har möjlighet att snabbt få sin sak prövad av en
domstol. Även om denna förbudsperson – med hänsyn till Högsta domstolens
uttalanden i rättsfallet ”Kontaktförbudsprövningen” NJA 2020 s. 1061 – numera
torde kunna få såväl kontakt- som tillträdesförbud prövat trots att förbudstiden
löpt ut, är det naturligtvis av vikt att domstolsprövningen som utgångspunkt
kommer till stånd i god tid innan dess. I enlighet med vad som särskilt betonas i
förarbetena är en snabb handläggning också viktig för lagstiftningens
effektivitet.

Med detta sagt finns det också vissa betydande skillnader mellan de två
ärendetyperna. Inskränkningen att inte få bevista vissa idrottsevenemang kan
enligt min mening inte jämställas med den inskränkning ett förbud att t.ex.
befinna sig i närheten av en närstående eller att uppehålla sig i en gemensam
bostad innebär. Till detta kommer det faktum att det i förarbetena till
                                                                  Dnr 11622-2025       Sid 6 (6)




tillträdesförbudslagen uttryckligen anges att det inte bör införas några särskilda
frister inom vilka frågorna ska avgöras. Lagstiftaren har alltså gjort en
medveten åtskillnad, vilket talar för att domstolarna har en något större
flexibilitet än vad som är fallet i kontaktförbudsärendena.

Utifrån vad jag har redovisat ovan och med beaktande av vad som anförts i
förarbetena anser jag att ett tillträdesförbud normalt sett ska ha prövats av
tingsrätten senast omkring ett par månader från det att begäran om prövning har
kommit in till domstolen. Om det finns skäl att handlägga ärendet om
tillträdesförbud gemensamt med ett brottmål kan det ofrånkomligen komma att
kräva viss ytterligare tid. Som tidigare framgått gäller dock skyndsamhetskravet
även i det fallet och det bör inte finnas utrymme att låta prövningen
sammantaget anstå mer än några få månader. Detta innebär att det i vissa fall
inte är möjligt att invänta brottmålsprocessen innan tillträdesförbudet prövas,
trots att brottmålet kan ha betydelse för förbudsfrågan (jfr Dahlgren,
kommentaren till 21 §). Enligt min mening kan det, vid den helhetsbedömning
som alltid bör göras, åtminstone i viss mån även beaktas vilken tid på säsongen
det är fråga om. I det fallet att tillträdesförbudet avser en idrott i vilken det är
säsongsuppehåll, framstår det inte som fullt lika angeläget att förbudet blir lika
skyndsamt prövat som i det fallet att det återstår lång tid av säsongen.

Tingsrättens handläggning
I tillägg till de omständigheter som enligt tingsrätten har lett till en onödig
tidsutdräkt noterar jag att det – såvitt framgår av dagboksbladen – förekom ett
stillestånd i handläggningen mellan den 4 juli och den 7 augusti, vilket också
torde ha bidragit till tidsutdräkten i en inte obetydlig grad.

Jag har förståelse för att tingsrätten önskade handlägga förbudsfrågan
tillsammans med brottmålet och ett sådant förfarande kan ofta framstå som
ändamålsenligt. Som tidigare angetts gäller dock skyndsamhetskravet även i fall
med gemensam handläggning och jag kan konstatera att sammanläggningen i
det här fallet har bidragit till en förlängd handläggningstid. Även om det är
positivt att tingsrätten tidigarelade den planerade huvudförhandlingen i syfte att
påskynda avgörandet, var denna åtgärd inte tillräcklig och som tingsrätten har
konstaterat var handläggningstiden om knappt fem månader inte förenlig med
det skyndsamhetskrav som uppställs i 5 § tillträdesförbudslagen. Göteborgs
tingsrätt kan därför inte undgå kritik.

Ärendet avslutas.

Beslutet har fattats av chefsJO Erik Nymansson. Dokumentet har fastställts
digitalt och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Per Samuelsson har föredragit ärendet och avdelningschefen
Marcus Karlberg har deltagit i beredningen.
