# Kritik mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, 2:a åklagarkammaren i Malmö, för långsam handläggning av en förundersökning

JO 2007-10-09 dnr 117-2007

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2007-10-09         117-2007               1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, 2:a åklagarkammaren i
                        Malmö, för långsam handläggning av en förundersökning

## Anmälan

I anmälningar till JO framförde AA kritik mot Polismyndigheten i Skåne och
                        åklagare vid Åklagarmyndigheten, 2:a åklagarkammaren i Malmö, med anledning
                        av handläggningen av en förundersökning.

## Utredning

Handlingar i bl.a. åklagarkammarens ärende 302-2767-06 infordrades och
                        granskades. Vidare inhämtades muntliga upplysningar från bl.a. kammaråklagarna
                        BB och CC. Följande framkom.

                        Den 22 maj 2006 blev polis beordrad till en kiosk i Lund med anledning av ett rån.
                        Två maskerade unga män skulle genom att hota personal med pistol ha tagit pengar
                        från kassalådan. Två pojkar, 15 och 16 år, delgavs den 24 maj 2006 misstanke om
                        rån. Den 18 oktober 2006 lades förundersökningen ned beträffande femtonåringen.
                        Den 19 december 2006 väcktes åtal mot sextonåringen. Förundersökningen leddes
                        inledningsvis av kammaråklagaren BB och övertogs i mitten av september 2006 av
                        kammaråklagaren CC.

                        BB uppgav att det under sommaren 2006 på grund av semestrar var svårt att hitta
                        tider för förhör. Utredningsmännen var väl insatta i ärendet och det överenskoms
                        att de skulle fortsätta att handlägga detta även under sommaren. I samråd med
                        försvararna bestämdes att förhör skulle hållas efter semestrarna. Någon gång
                        mellan den 22 augusti och mitten av september gick hon igenom handlingarna och
                        fann anledning att gå vidare i ärendet varefter hon lämnade nya direktiv. Hon hade
                        många ärenden att slutföra innan hon påbörjade sin tjänstledighet i mitten av
                        september.

                        CC berättade att hon hade fruktansvärt mycket att göra när hon fick ärendet. BB
                        hade den 14 september gett direktiv och hon gav själv ytterligare direktiv den 18
                        september. I mitten av november skickade hon en påminnelse till polisen om att
                        utredningen skulle slutföras. Därefter erhöll hon fotografier, dels från polisen, dels
                        från en av de misstänktas mor. Hon hade flera samtal med utredaren under ärendets



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                         Dnr 117-2007     Sid 2 (5)



handläggning och var angelägen om att utredningen skulle slutföras i november.
Den 23 november begärde dock försvararen förlängd tid till den 4 december att
yttra sig över utredningen.

Från Polismyndigheten i Skåne infordrades en rapport över den granskning av
polisens handläggning av utredningen som verkställts med anledning av en artikel i
Sydsvenska Dagbladet. Granskningen avsåg bl.a. polisens handläggningstid i
ärendet. Vidare framkom att genomförandet av en husrannsakan i ärendet anmälts
till Åklagarmyndigheten, riksenheten för polismål, där en förundersökning verk-
ställts.

Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över
handläggningstiden i ärendet.

Åklagarmyndigheten (vice överåklagaren DD) inkom med ett yttrande
samt upplysningar från chefsåklagaren EE i vilka bl.a. följande anfördes.

EE redogjorde inledningsvis för handläggningen av ärendet i överensstämmelse
med vad BB och CC uppgett. Han tillade att förundersökningsprotokollet i delgivet
skick inkom till åklagarkammaren den 13 december 2006 och att åtal väcktes mot
FF för rån den 19 december 2006. Därutöver uppgav han under rubriken
”Yttrande” följande.

      Enligt 4 § lag (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare skall
      förundersökning i förevarande fall bedrivas skyndsamt. Förundersökningen skall
      avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas inom sex veckor från delgivning av brotts-
      misstanke. Tidsfristen får överskridas enbart om det är nödvändigt med hänsyn till
      utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter. Samtliga åklagare
      på kammaren är väl medvetna om denna regel. Tidsfristen i aktuellt ärende har
      väsentligen överskridits.
      Förklaring härtill är följande: Under sommaren uppstod problem att fastställa tider
      för kompletterande förhör med bland andra de två misstänkta personerna till följd
      av hinder från försvararnas och de misstänktas sida. Förhören kunde äga rum först
      den 15 respektive den 16 augusti 2006. Förhören redovisades till åklagarkammaren
      den 21 respektive den 22 augusti 2006. Förhören föranledde BB att begära viss
      kompletterande utredning, vilken var färdigställd den 5 oktober 2006. Tidpunkt när
      denna kompletterande utredning redovisats till åklagaren är oviss – notering härom
      saknas i diariet. Vid denna tidpunkt och fortsättningsvis under hösten var
      arbetsbelastningen på i tjänst varande åklagare på kammaren mycket hög till följd av
      underbemanning – vilket vid olika tillfällen framförts till personalavdelningen vid
      Riksåklagarens kansli. Resursbrist utgör förvisso ej godtagbart skäl att överskrida
      fastställda tidsfrister men utgör likväl en förklaring. Därtill hade jag som
      kammarchef i samband med att BB påbörjade sin tjänstledighet i mitten av
      september 2006 nödgats omfördela vissa av de mål som handlades av henne till
      andra redan hårt ansträngda åklagare. CC, som tilldelades nu aktuellt mål,
      genomgick, sannolikt efter det hon erhållit del av resultaten av senast begärd
      komplettering, materialet i akten under första hälften av oktober 2006 och fattade
      den 18 oktober 2006 beslut att nedlägga förundersökningen mot en av de misstänkta,
      GG, och att förundersökningen mot FF skulle fullföljas. Enligt CC var hon
      angelägen att slutföra förundersökningen så snart som möjligt och hade i tiden efter
      den 18 oktober 2006 kontakt med vederbörande utredningsmän vid skilda tillfällen i
      denna fråga. Enbart ett av dessa tillfällen är dock diariefört, nämligen påminnelse till
      polisen den 16 november 2006. Som ovan angivits inkom beslutsunderlaget till
      åklagaren den 13 december 2006 och åtal väcktes den 19 december 2006.
      Ovanstående är således förklaring till målets handläggningstid.
                                                                            Dnr 117-2007     Sid 3 (5)



DD anförde, efter att inledningsvis ha redogjort för den aktuella rättsliga
regleringen, i huvudsak följande.

      Den i 4 § angivna tidsfristen överskridas endast om det är motiverat med hänsyn till
      utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter. Viss vägledning av
      vilka situationer som lagstiftaren haft i åtanke som skulle ge skäl att överskrida
      tidsfristen står att finna i förarbetena i regeringens proposition 1994/95:12, Hand-
      läggning av ungdomsmål. Där sägs (sid. 96-97) beträffande nämnda tidsfrist att
      densamma endast får överskridas om det är absolut nödvändigt t.ex. om det är fråga
      om en mycket omfattande brottsutredning såsom vid ligabrottslighet med många
      misstänkta och ett stort antal brott som är svårutredda. Vidare sägs att tidsfristen kan
      få överskridas om man under förundersökningens gång upptäcker nya brott som den
      unge misstänks för eller att den unge under det att förundersökningen pågår begår
      nya brott. Som ytterligare exempel anförs att det är nödvändigt att genomföra
      tekniska undersökningar som tar lång tid. Det förhållandet att det för tillfället råder
      brist på utredningspersonal eller att andra uppgifter anses böra ges företräde innebär
      inte att fristen får överskridas.
      Tidsfristen började löpa den 24 maj 2006 då de båda ungdomarna delgavs misstanke
      om rån. Det innebar att beslut i åtalsfrågan skulle ha fattats senast den 5 juli 2006.
      Förundersökningen lades ned mot den ene misstänkte den 18 oktober 2006 och
      åklagaren väckte åtal mot den andre misstänkte den 19 december 2006. Den lag-
      stadgade tidsfristen har således överskridits med som mest drygt fem månader.
      Chefsåklagaren har i sitt yttrande redogjort för skälen till att tidsfristen överskridits.
      Generellt kan sägas att resursbrist inte enligt lagstiftaren utgör ett godtagbart skäl till
      att tidsfristen får överskridas. Vidare torde det vara så att det inte går att ”avtala”
      bort tidsfristen genom att med försvararen överenskomma att bl.a. p.g.a. semester
      skjuta på förhör med den misstänkte. Att utredningen inledningsvis komplicerades
      av hanteringen av bilderna på de misstänkta så att utredningen i den delen först blev
      klar den 22 juni 2006 är dock inget som åklagaren kan lastas för. De kompletterande
      förhören med de misstänkta genomfördes i mitten av augusti 2006. Åklagaren gav
      polisen nya direktiv först en månad senare. Direktiven avsåg fotografering och
      längdmätning av de misstänkta samt ytterligare en person. Det kan tyckas att denna
      typ av utredningsåtgärd borde ha genomförts tidigare under förundersökningen.
      Eftersom åklagaren är ansvarig för förundersökningens bedrivande är det viktigt och
      detta särskilt när lagstiftaren uppsatt tidsfrister att åklagaren regelbundet håller sig
      underrättad om utredningsläget så att nya direktiv omedelbart kan ges om den
      fortsatta utredningen. Att en ny åklagare i september 2006 fick överta ärendet är
      naturligtvis olyckligt.
      Enligt Åklagarmyndighetens bedömning har handläggningen av ärendet inte stått i
      överensstämmelse med de krav som lagstiftaren ställer på handläggningen av
      ungdomsmål. Ett överskridande av den lagstadgade tidsfristen med mer än fem
      månader är inte acceptabelt.
      Avslutningsvis skall tilläggas att hanteringen av mål av aktuellt slag upp-
      märksammats i Åklagarmyndighetens verksamhetsplan för 2007. Under rubriken
      Ungdomsbrott och unga målsägande sägs följande:
              Samtliga allmänna åklagarkammare skall under året inom sina verk-
               samhetsområden kalla till minst två samverkansmöten mellan rättsväsendet
               och socialtjänsten och i sina årsrapporter beskriva innehållet i mötena och
               kammarens bedömning av vilket värde mötena har haft.
              Åklagarkamrarna skall, på sätt som bestäms senare, lämna uppgifter om
               efterlevnaden av fristen för beslut i åtalsfrågan enligt 4 § lagen om unga
               lagöverträdare. Uppgifterna kommer att avse en eller ett par avgränsade
               perioder.
      Det skall tilläggas att det numera bestämts att uppgifterna skall omfatta sista
      kvartalet 2007.
AA yttrade sig över Åklagarmyndighetens remissvar.
                                                                      Dnr 117-2007    Sid 4 (5)



Bedömning
JO:s uppgift är att granska att myndigheter och andra som står under JO:s tillsyn
följer lagar och andra författningar i sin verksamhet. Syftet med granskningen är i
första hand att undersöka om myndigheterna har handlat enligt gällande regler för
förfarandet. Däremot brukar JO inte pröva myndigheters ställningstaganden i sak,
såvida dessa inte strider mot lag eller annan författning eller annars framstår som
uppenbart felaktiga. Detta innebär att JO vanligen inte prövar myndigheters över-
väganden i lämplighets- eller bedömningsfrågor. JO kan inte heller ändra eller
upphäva ett beslut som en myndighet har fattat och granskningen är inte avsedd
att föregripa eller ersätta den prövning som kan eller har kunnat ske i ordinarie
ordning.

Mot denna bakgrund och med beaktande av att dels polismyndigheten granskat
myndighetens egen handläggning av förundersökningen, dels åklagare i straff-
rättslig ordning prövat en husrannsakan som ägde rum hos en person som inte var
misstänkt för brott, har min granskning begränsats till att gälla handläggningstiden
vid åklagarkammaren.

Av 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken framgår att en förundersökning skall
bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Undersökningsledaren har
ansvar för förundersökningen i dess helhet. Enligt 4 § lagen (1964:167) med sär-
skilda bestämmelser om unga lagöverträdare (i här gällande lydelse, före den 1
januari 2007) skall en förundersökning mot den som inte har fyllt 18 år och som
gäller brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader bedrivas med
särskild skyndsamhet. Förundersökningen skall avslutas och beslut i åtalsfrågan
fattas så snart det kan ske och senast inom sex veckor från dagen för delgivning av
brottsmisstanke. Denna tidsfrist får överskridas endast om det är nödvändigt med
hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter.

Den aktuella förundersökningen inleddes den 22 maj 2006 och två pojkar delgavs
misstanke om brott den 24 maj 2006. Tidsfristen för beslut i åtalsfrågan löpte
således ut den 5 juli 2006. Beslut i åtalsfrågan fattades avsevärt senare, den 18
oktober 2006 beträffande den ene och den 19 december 2006 beträffande den andre
misstänkte. Tidsfristen överskreds således med tre och en halv respektive fem och
en halv månad.

Inledningsvis synes den aktuella förundersökningen ha bedrivits med godtagbar
aktivitet hos polis och åklagare. Under sommaren 2006 har dock utrednings
takten avtagit. En förklaring till detta är, enligt Åklagarmyndigheten, att det under
denna tid funnits hinder från försvararnas och de misstänktas sida mot att hålla
kompletterande förhör. AA har tillbakavisat påståendet att hennes son inte skulle
ha varit tillgänglig för förhör. Jag vill i denna del endast understryka att i ett ärende
av detta slag kan det förhållandet att utredningsmän eller försvarare har semester
inte, annat än tämligen kortvarigt, få fördröja handläggningen.

Som förklaring till den även under hösten 2006 utdragna handläggningen har
Åklagarmyndigheten angett hög arbetsbelastning och underbemanning. Jag har
förståelse för att arbetssituationen varit ansträngd på åklagarkammaren. Detta utgör
                                                                     Dnr 117-2007      Sid 5 (5)



dock inte något godtagbart skäl för att överskrida en i lag föreskriven frist. I ett
sådant fall ställs dessutom särskilt stora krav på aktivitet från förundersöknings-
ledarens sida.

BB fick den 22 augusti 2006 handlingar från polisen med anledning av förhör som
hållits med de misstänkta. Först drygt tre veckor därefter gav BB polisen nya
direktiv. Ett sådant dröjsmål är inte godtagbart i ett ärende där en frist om sex
veckor gäller för färdigställande av hela förundersökningen.

CC övertog förundersökningsledarskapet i mitten av september och
gav bara några dagar därefter kompletterande direktiv till polisen. De utrednings-
åtgärderna utfördes mellan den 26 september och den 5 oktober. Det kom sedan att
dröja mer än två månader innan beslut i åtalsfrågan fattades. Under den tiden
begärde och fick försvararen anstånd i två veckor med att inkomma med eventuella
erinringar över protokollet. Dessutom synes vissa ytterligare utredningsåtgärder ha
vidtagits. Orsaken till dröjsmålet i övrigt har inte kunnat klarläggas. Ytterligare
utredning framstår inte som meningsfull. Jag konstaterar emellertid att det tagit för
lång tid. CC borde givetvis också ha dokumenterat de kontakter hon hade med
utredaren.

Vad som i övrigt framkommit i ärendet föranleder inte någon ytterligare åtgärd
eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan sagda.
