# Kritik mot en barn- och grundskolenämnd för dröjsmål med fullgörande av anmälningsskyldigheten i 71 § socialtjänstlagen (1980:620) med anledning av en händelse rörande barn i ett kommunalt familjedaghem.

JO 2000-11-14 dnr 1187-1999

BESLUT
                                                                           Datum                 Dnr                      Sid
                                                                           2000-11-14            1187-1999               1 (5)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Kritik mot en barn- och grundskolenämnd för dröjsmål med fullgörande
                        av anmälningsskyldigheten i 71 § socialtjänstlagen (1980:620) med
                        anledning av en händelse rörande barn i ett kommunalt familjedaghem.
                        Även fråga om information om händelsen till föräldrar till övriga barn i
                        familjedaghemmet

## Anmälan

I en anmälan till JO kritiserade AA Socialnämnden och Barn- och
                        grundskolenämnden i Skellefteå kommun för handläggningen av ett ärende rörande
                        sexuellt ofredande vid ett av kommunens familjedaghem. Han anförde bl.a.
                        följande.

                                  Den aktuella händelsen inträffade år 1997. Två barn utsattes för ”lättare övergrepp”
                                  av dagbarnvårdarens son. När detta kom till föräldrarnas kännedom togs de två
                                  barnen därifrån. AA, som hade sina barn i samma familjedaghem, informerades inte
                                  om vad som hänt förrän efter nästan ett år.

## Utredning

Inledningsvis inhämtades per telefon upplysningar från områdeschefen BB, barn-
                        och grundskolekontoret i Skellefteå kommun. Hon uppgav härvid bl.a. följande.
                                  När händelsen inträffade den 26 juni 1997 vistades endast två syskon hos
                                  dagbarnvårdaren. Barnen lekte i en koja tillsammans med dagbarnvårdarens son.
                                  Den sistnämnde har berättat att han stoppade handen innanför flickornas trosor men
                                  att den ena flickan sade åt honom att sluta vilket han då gjorde. De två barnen
                                  slutade vid familjedaghemmet när händelsen blev känd. – På inrådan av CC, chef för
                                  barn- och grundskolekontorets resursenhet, upprättade hon en anmälan till
                                  socialförvaltningen avseende incidenten i familjedaghemmet. – Vid samtal med
                                  dagbarnvårdaren fick hon klart för sig att sonen inte längre var tillsammans med
                                  dagbarnen.
                        De anteckningar som gjorts av BB och den anmälan som hon den 27 augusti 1997
                        skickade till Socialnämnden i Skellefteå kommun infordrades. Av anteckningarna
                        framgår bl.a. följande. – Dagbarnvårdaren var under perioden den 23 oktober
                        1997–14 januari 1998 sjukskriven för problem med axlar och rygg. I maj 1998, i
                        samband med att dagbarnvårdaren slutade att arbeta som dagbarnvårdare,
                        informerade BB de föräldrar som hade barn i familjedaghemmet om varför
                        dagbarnvårdaren skulle sluta. Härvid informerade hon föräldrarna om händelsen
                        den 26 juni 1997.


 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                        Dnr 1187-1999     Sid 2 (5)




Från socialförvaltningen inhämtades att beslut om att inte inleda utredning enligt
50 § socialtjänstlagen (1980:620) med anledning av anmälan från BB fattades den
2 september 1997.

Socialnämnden i Skellefteå kommun anmodades att inkomma med utredning och
yttrande över vad som framfördes i AA anmälan till JO. Nämnden lämnade som
sitt remissvar ett av planeringssekreteraren DD upprättat yttrande vari anfördes
bl.a. följande.

      I Skellefteå kommun har inte Socialnämnden utan Barn- och grundskolenämnden
      hand om barnomsorgen inklusive familjedaghemmen. Detta fritar dock inte
      Socialnämnden från ansvar för barn inom barnomsorgen som eventuellt far illa.
      Modern till de utsatta flickorna tog så fort händelsen blev känd av henne kontakt
      med barnomsorgen och berättade om det som hänt. Kontakt togs omedelbart från
      barnomsorgen med dagmamman. Dagmamman och hennes make hade omedelbart
      ett allvarligt samtal med sin son. Mannen tog så allvarligt på händelsen att han för
      att omedelbart kunna träffa sonen tog ledigt från sitt arbete. De utsatta barnen
      erbjöds psykologkontakt men föräldrarna hade redan kontakt med barn- och
      ungdomspsykiatrin.
      Det finns en ovillkorlig anmälningsplikt för personalen inom barnomsorgen enl. SoL
      § 71. Tydligen var man inte inom barnomsorgen medvetna om denna skyldighet.
      Detta innebar att anmälan till Socialnämnden dröjde ända till den 25 aug –97. Nu
      försökte man ta kontakt med kommunjuristen först och när denne inte var anträffbar
      gjordes inte något mer i anmälningsfrågan förrän kommunjuristen fanns på plats
      igen.
      När det gäller den akuta situationen, hanterades denna på ett så vitt det framgår helt
      riktigt sätt. Samtal hölls omedelbart med alla berörda parter och all tänkbar hjälp
      erbjöds.
      När anmälan kom in till Socialnämnden hade det gått så lång tid att det
      konstaterades att det redan pågick så många insatser för alla parter att det inte kunde
      anses att det skulle vara rimligt med ytterligare bistånd utifrån SoL. Föräldrarna och
      dagmamman avböjde också vidare insatser. De var nöjda med den hjälp de redan
      fått. De uppmanades dock att ta ny kontakt om de i ett senare skede ansåg sig
      behöva ytterligare stöd. Efter en mindre undersökning beslöt den aktuella
      områdeschefen på familjeomsorgen inom socialtjänsten att inte öppna något ärende
      enl. 50 § SoL. Någon som helst insats mot föräldrarnas vilja var heller inte aktuell.
      Kontakten betraktades som ett rådgivningssamtal.
      Även om en anmälan kommit in i ett tidigare skede torde de omedelbara insatserna
      från socialtjänsten ha stannat vid att stötta de åtgärder som redan påbörjats från
      barnomsorgen. Insatserna gjordes i samarbete med alla parter vilket innebar att de
      var anpassade till det behov som dessa kände sig ha behov av.
      Socialkontoret har inte före remissen från JO haft någon uppgift om att det skulle ha
      varit placerat fler barn än de aktuella hos dagmamman.
      Av barnomsorgens anteckningar framgår dock att det vid det aktuella tillfället inte
      vistades några fler barn i familjedaghemmet.
      Sammanfattningsvis vill Socialnämnden konstatera att nämnden gjort vad den
      åligger utifrån den information den fått och prövat om ett ärende skulle öppnas
      enligt SoL § 50. Det fanns vid den tidpunkt anmälan inkom utifrån anmälans
      innehåll inget ytterligare som kunde göras.
Härefter remitterades anmälan till Barn- och grundskolenämnden i Skellefteå
kommun för utredning och yttrande. I ett av barn- och grundskolechefen EE
upprättat yttrande anfördes bl.a. följande.
                                                                        Dnr 1187-1999     Sid 3 (5)



      Händelsen inträffade i ett familjedaghem där dagbarnvårdarens då 14-årige son var
      inblandad.
      Händelsen inträffade under semesterperioden och inga andra barn fanns vid den
      tidpunkten i familjedaghemmet. När händelsen blev känd erbjöds barnen omedelbart
      annan barnomsorg. Eftersom detta inträffade under semesterperiod erbjöds barnen
      plats i den sommaröppna förskolan för att efter semestern få plats hos en annan
      dagbarnvårdare.
      Riktlinjer finns för hur övergrepp mot barn ska hanteras (se bilaga [här utelämnad;
      JO:s anmärkning]). Ansvarig rektor kontaktade – i enlighet med dessa riktlinjer –
      barn- och grundskolekontorets resursenhet för att diskutera och få råd i
      handläggningen av ärendet. Resursenheten svarar bl a för konsultativa insatser i
      elevvårdsärenden.
      Ansvarig rektor fick rådet att kontakta kommunjuristen med två frågor, se bilaga
      (här utelämnad; JO:s anmärkning), 1997-06-27 och fick då svaret att händelsen
      skulle anmälas till socialförvaltningen vilket också skedde. Socialtjänsten beslutade
      senare att ej öppna något ärende jämlikt § 50 SoL.
      Den kritik som AA riktar mot rektor och distriktschef handlar om huruvida dessa
      skulle informerat föräldrar som har, har haft eller kommer att få barnomsorg hos den
      aktuella dagbarnvårdaren.
      Rektor och distriktschef bedömde att en sådan information ej var en lämplig åtgärd i
      avvaktan på socialtjänstens utredning och bedömning av den fortsatta
      handläggningen. En sådan information bedömdes också som tveksam i det aktuella
      läget utifrån gällande sekretesslagstiftning.
      Rektor och distriktschef hade även stort förtroende för dagbarnvårdarens vilja och
      förmåga att garantera andra barn trygghet i omsorgen samt att tillse att någon
      liknande händelse ej skulle upprepas.
      Olika former av stöd och hjälp erbjöds också i den akuta situationen.
      Det inträffade – tillsammans med rygg- och nackbesvär – ledde till att
      dagbarnvårdaren valde att övergå till andra arbetsuppgifter.
      Barn- och grundskolekontoret bedömer sammanfattningsvis att ansvariga
      arbetsledare och handläggare agerat i enlighet med fastställda riktlinjer samt på ett
      sätt som de bedömt vara bäst för samtliga inblandade parter.
AA bereddes tillfälle att kommentera remissvaren.

I beslut den 14 november 2000 anförde JO André följande.

Bedömning
Allmänt
Enligt 12 § socialtjänstlagen har socialtjänsten särskilda skyldigheter att sörja för
att barn och ungdomar växer upp under goda och trygga förhållanden. Sålunda
skall socialnämnden enligt 50 § socialtjänstlagen utan dröjsmål inleda utredning av
vad som genom ansökan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom
och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden.

För att socialnämnden skall få möjlighet att uppfylla de skyldigheter som åligger
den måste den få kännedom om de förhållanden som kan ge anledning till åtgärder
från nämndens sida. Regler härom ges i 71 § socialtjänstlagen. Enligt
bestämmelsens andra stycke är myndigheter vars verksamhet berör barn och
ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten
skyldiga att genast till socialnämnden anmäla om de i sin verksamhet får kännedom
om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs
                                                                   Dnr 1187-1999    Sid 4 (5)




skydd. Vad som har sagts nu gäller också dem som är anställda hos sådana
myndigheter. Anmälningsplikten förutsätter inte att det är klarlagt att
socialnämnden behöver ingripa. Även uppgifter som är svårbedömda eller
obestyrkta skall anmälas, om de tyder på att ett barn kan vara i behov av stöd eller
hjälp från socialnämndens sida. Det ankommer härefter på socialnämnden att
undersöka vilken grund som kan finnas för uppgiften och utreda det eventuella
behovet av åtgärder (se bl.a. JO:s ämbetsberättelse 1993/94 s. 264 och 1996/97 s.
268).

Barn- och grundskolenämndens handläggning av ärendet
Anmälan till socialnämnden
Av handlingarna framgår bl.a. följande. Områdeschefen BB vid barn- och
grundskolekontoret fick den 27 juni 1997 uppgift om att den 14-årige sonen till en
av kommunens dagbarnvårdare dagen innan hade sexuellt ofredat de två flickor
som då vistades i familjedaghemmet. Efter att ha pratat med flickornas mor – som
var den som lämnade uppgifterna till BB – och med dagbarnvårdaren tog BB
senare samma dag kontakt med CC, chef för barn- och grundskolekontorets
resursenhet. BB fick av CC rådet att söka kommunjuristen för svar bl.a. rörande
frågan om anmälan till socialnämnden skulle göras. På grund av kommunjuristens
och BB:s egen semester – och då hon ville avvakta kommunjuristens synpunkter –
gjorde BB anmälan till socialnämnden först den 27 augusti 1997.

Jag kan inledningsvis konstatera att föräldrarna till de två barn som blivit sexuellt
ofredade omedelbart fick erbjudande om annan barnomsorg för sina barn, att
samtal ägde rum med såväl nämnda familj som med dagbarnvårdarens familj samt
att båda familjerna erbjöds hjälp. Vidare försäkrade sig BB om att
dagbarnvårdarens son inte längre var tillsammans med dagbarnen. Det är självfallet
positivt att barn- och grundskolekontoret på olika sätt snabbt agerade när man fick
kännedom om händelsen den 26 juni 1997. Dessa av barn- och grundskolekontoret
vidtagna åtgärder inverkar emellertid inte på skyldigheten att, jämlikt 71 § andra
stycket socialtjänstlagen, genast anmäla det inträffade till socialnämnden. Jag
finner det anmärkningsvärt att barn- och grundskolenämnden i sitt remissvar inte
kommenterat den omständigheten att det tog två månader innan BB anmälde
händelsen till socialnämnden. Barn- och grundskolenämnden förtjänar kritik för det
långa dröjsmålet.

Information till föräldrar till övriga barn
Av utredningen framgår att barn- och grundskolekontoret först i maj 1998, dvs.
mer än tio månader efter händelsen den 26 juni 1997, informerade föräldrar till
övriga barn hos dagbarnvårdaren om vad som hade hänt. Informationsmötet hölls
”för att hindra ryktesspridningen som var igång”. I remissyttrandet anförs att
information inte ansågs vara en lämplig åtgärd i avvaktan på socialtjänstens
utredning och bedömning av den fortsatta handläggningen samt att information
bedömdes som tveksam utifrån sekretesshänsyn.

JO har tidigare uttalat att, i normalfallet, en misstanke om att ett övergrepp skett på
barn på ett daghem eller att ett barn på annat sätt farit illa där måste anses vara en
                                                                  Dnr 1187-1999   Sid 5 (5)




sådan uppgift som direkt angår de övriga barnens förhållanden på daghemmet. Den
information det är fråga om kan därför inte undanhållas föräldrarna till övriga barn.
Barnens situation kan behöva utredas och genom att informera de berörda kan
rykten, skvaller och obefogade misstankar förhindras (se bl.a. JO:s
ämbetsberättelse 1994/95 s. 287 och JO:s beslut den 22 december 1994 i ärende
med dnr 2320-1993).

I enlighet med JO:s tidigare uttalanden anser jag att omständigheterna var sådana
att uppgifterna inte kunde undanhållas föräldrar till övriga barn som vistades i
familjedaghemmet. Barn- och grundskolekontoret har dröjt alldeles för länge med
att lämna ut information om det inträffade till dessa föräldrar. Handläggningen
förtjänar således kritik även i detta avseende.

Det finns i sammanhanget skäl att erinra om att man, i en situation som den här
aktuella, från sekretessynpunkt självfallet bör vara försiktig med den information
som lämnas ut. Om vårdnadshavaren till det barn som varit utsatt inte vill att andra
föräldrar skall få information måste detta respekteras och information ges utan att
gå in i detalj på det inträffade.

Socialnämndens handläggning av ärendet
När det gäller socialnämndens handläggning ger utredningen inte anledning till
antagande att någon försummelse kan läggas nämnden till last i ärendet. Jag finner
således inte skäl till några uttalanden i dessa delar.

–––––––––––––

Med den kritik som ligger i det anförda såvitt avser barn- och grundskolenämnden
avslutas ärendet.
