# Försäkringskassans åtgärd att utfärda en föreskrift som enligt sin lydelse var bindande för bl.a. polismyndighet

JO 2008-02-13 dnr 1188-2007

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                      Sid
                                                                            2008-02-13              1188-2007               1 (3)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Försäkringskassans åtgärd att utfärda en föreskrift som enligt sin
                        lydelse var bindande för bl.a. polismyndighet

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 15 mars 2007, anförde AA bl.a. följande.
                        Försäkringskassan hade begärt att han skulle inkomma med ett s.k. levnadsintyg.
                        Samtidigt hade kassan informerat honom om att uppgifterna i intyget, enligt
                        Försäkringskassans föreskrifter, kunde utfärdas av bl.a. polismyndighet. När han
                        vände sig till polismyndigheten vägrade emellertid polisen att underteckna intyget.
                        Han finner det otillfredsställande att en myndighet hänvisar till en annan som sedan
                        vägrar att samarbeta.

## Utredning

Den del av anmälan som avser polisens handlande har handlagts som ett särskilt
                        ärende hos JO. I det ärendet fattade chefsjustitieombudsmannen Mats Melin beslut
                        den 29 mars 2007 (dnr 540-2007).

                        Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 2006:2) om levnadsintyg, 3 §, hade vid
                        tidpunkten för anmälan och fram till den 11 februari 2008 följande lydelse.

                                  3 § Försäkringskassan, svensk ambassad, svenskt konsulat, utländsk
                                  socialförsäkringsinstitution, notarius publicus eller svensk eller utländsk
                                  polismyndighet skall intyga att i levnadsintyget angiven person lever.
                        Försäkringskassan anmodades att yttra sig över det som AA hade anfört i sin
                        anmälan och då särskilt behandla den valda formuleringen av 3 § i
                        Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 2006:2) om levnadsintyg samt om det
                        förekommit något samråd med Rikspolisstyrelsen innan föreskriften utfärdades.

                        I sitt remissvar den 27 april 2007 anförde Försäkringskassan, genom
                        försäkringsdirektören BB, följande. (Till sitt remissvar bifogade Försäkringskassan
                        en utredning, i remissvaret benämnd konsekvensutredning, som föregick
                        utfärdandet av de aktuella föreskrifterna. Utredningen utelämnas här.)

## Bakgrund

Levnadsintygen sänds ut med stöd av 4 kap. 7 § socialförsäkringslagen (1999:799)
                                  (SofL). Motsvarande bestämmelse fanns tidigare i 16 kap. 13 § lagen (1962:381) om



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                        Dnr 1188-2007     Sid 2 (3)




      allmän försäkring (AFL) i dess lydelse till och med den 31 december 2000. För
      närvarande sänds i princip 61 000 levnadsintyg till personer som är bosatta utanför
      Sverige och har ålderspension, sjukersättning, aktivitetsersättning,
      efterlevandepension eller arbetsskadelivränta från Försäkringskassan.
      Den aktuella föreskriften kom till den 1 juni 2006. Innan dess var frågan om vilka
      myndigheter, institutioner eller andra inrättningar som kunde godtas som
      intygsgivare oreglerad även om Försäkringskassan i det informationsblad som
      bifogades blanketten räknade upp ett antal ”godkända” intygsgivare, däribland
      polismyndighet. I praktiken fick dock Försäkringskassan in levnadsintyg som var
      underskrivna av helt andra intygsgivare som t.ex. apotekare, läkare och banker.
      Detta faktum i kombination med det stora antalet intyg innebar att den kontroll som
      levnadsintyget är avsett att vara inte kunde uppfyllas fullt ut.

      Försäkringskassans föreskrifter
      Sedan den 1 juni 2006 gäller alltså Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 2006:2)
      om levnadsintyg. Föreskrifterna är beslutade med stöd av 3 § 9 förordningen
      (1998:562) med vissa bemyndiganden för Försäkringskassan.
      Försäkringskassan kan givetvis inte med stöd av ett verkställighetsbemyndigande
      ålägga andra myndigheter att utfärda intyg och som framgår av bifogade
      konsekvensutredning var detta inte heller syftet med föreskrifterna.
      Föreskrifterna riktar sig till de enskilda som ska ge in intyg och avsikten var att ange
      vilka intygsgivare Försäkringskassan kan godta. Sett i efterhand kan dock
      konstateras att 3 § fått en formulering som kan missförstås. Den borde ha
      formulerats på ett annat sätt och Försäkringskassan kommer därför snarast att se
      över formuleringen.
      Eftersom levnadsintyg lämnas av utlandsbosatta ligger det i sakens natur att sådana
      intyg framför allt utfärdas av utländska institutioner och svenska utlands–
      myndigheter. I det avseendet innebär föreskriften en inskränkning i förhållande till
      vad som tidigare angetts i informationsbladet. Eftersom föreskriften bedömdes
      kunna innebära en ökad belastning för svenska utlandsmyndigheter skedde därför
      samråd med Utrikesdepartementet.
      Däremot genomfördes aldrig något samråd med Rikspolisstyrelsen. Som framgår
      ovan fanns polismyndighet sedan tidigare med bland de institutioner som räknades
      upp som ”godkända” intygsgivare. Levnadsintyg hade också, inom ramen för den
      allmänna serviceskyldigheten, lämnats av polismyndigheter utan att Försäkrings–
      kassan fått några signaler eller invändningar om att detta förfarande i något
      hänseende skulle vara olämpligt. Försäkringskassan bedömde inte att belastningen
      på svenska polismyndigheter skulle komma att öka genom föreskriften. Eftersom
      frågan om godkända intygsgivare tidigare varit helt oreglerad hade det trots detta
      varit lämpligt med samråd med Rikspolisstyrelsen.
      AA kommenterade remissvaret.

Bedömning
Som framgår ovan används ordet ”skall” i Försäkringskassans föreskrifter. Detta
ordval är olyckligt i sammanhanget eftersom det leder till uppfattningen att bl.a.
polismyndighet är skyldig att utfärda levnadsintyg. Formuleringen ger därmed även
intryck av att Försäkringskassans normgivningskompetens, som endast omfattar
verkställighetsföreskrifter, har överskridits. Se vidare 8 kap. 13 § regeringsformen
jämförd med 3 § 9 förordningen (1998:562) med vissa bemyndiganden för
Försäkringskassan samt 4 kap. 7 § socialförsäkringslagen.

Av Försäkringskassans remissvar framgår dock att myndigheten är väl medveten
om att andra myndigheter inte kan åläggas skyldigheter genom kassans
                                                                      Dnr 1188-2007    Sid 3 (3)




verkställighetsföreskrifter och att det inte heller har funnits något sådant syfte.
Försäkringskassan medger emellertid att bestämmelsen borde ha utformats på ett
annat sätt och att formuleringen kommer att ses över snarast.

Jag har fått veta att Försäkringskassan den 25 januari 2008 – således nio månader
efter sitt remissvar – beslutade att 3 § Försäkringskassans föreskrifter (FKFS
2006:2) om levnadsintyg, skall ha följande lydelse.

      3 § Försäkringskassan godtar levnadsintyg som utfärdats av Försäkringskassan,
      svensk ambassad, svenskt konsulat, utländsk socialförsäkringsinstitution, notarius
      publicus, utländsk polismyndighet eller utländsk registerförande
      befolkningsmyndighet.
Ändringen träder i kraft den 11 februari 2008.

Med den kritik som ligger i det ovan sagda avslutar jag ärendet.
