# Fråga om beslut i biståndsärenden får delges den enskilde genom att denne anmodas att hämta beslutet hos myndigheten

JO 2000-11-14 dnr 1190-1999

## Beslut

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                      Sid
                                                                           2000-11-14              1190-1999               1 (3)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om beslut i biståndsärenden får delges den enskilde genom att
                        denne anmodas att hämta beslutet hos myndigheten


                        I en anmälan till JO klagade AA på Spånga-Tensta stadsdelsnämnd i Stockholms
                        kommun och anförde bl.a. följande. Hon har delgivits beslut i ett ärende om
                        ekonomiskt bistånd genom avisering att hon ”har ett brev att hämta på
                        medborgarkontoret Spånga-Tensta”. Medborgarkontoret är så illa
                        handikappanpassat att färdtjänstbilar inte kan köra dit. Dessutom kostar henne en
                        resa dit med färdtjänst ca 120 kronor.

                        Anmälan remitterades till Spånga-Tensta stadsdelsnämnd i Stockholms kommun för
                        utredning och yttrande. Nämnden ingav som sitt yttrande stadsdelsförvaltningens
                        tjänsteutlåtande i ärendet. I utlåtandet anfördes bl.a. följande.

                                  Vi beklagar att AA upplever att hon inte blivit respektfullt och korrekt bemött och
                                  behandlad. Hennes ansökningar har behandlats och utifrån hennes inkomst har
                                  bedömning om behovet gjorts. AA:s inkomster är sådana att hon inte ska uppbära
                                  försörjningsstöd, om inte särskilda skäl föreligger, utan klara sig på egna inkomster.
                                  Uppgiften att det inte går att komma till Medborgarkontoret i Tensta med färdtjänst är
                                  felaktig. Via samma uppfartsväg sker transporter till simhall, bibliotek, gymnasium
                                  och medborgarkontor. Vägen är inte öppen för allmän trafik men för färdtjänst- och
                                  sjuktransporter.
                                  AA behandlas utifrån de lagar och riktlinjer som styr nämndens verksamhet. De
                                  tjänstemän som handlagt hennes ärenden uppger att de behandlat henne med respekt
                                  men beklagar att AA:s upplevelse inte är densamma.
                        AA gavs tillfälle att yttra sig över remissvaret.

                        Kompletterande upplysningar inhämtades från avdelningschefen BB vid Spånga-
                        Tensta stadsdelsförvaltning i Stockholms kommun. Med anledning av det
                        telefonsamtalet antecknades bl.a. följande.

                                  För att säkerställa att de sökande fick del av beslut om avslag avseende ansökningar
                                  om ekonomiskt bistånd och för att kunna göra en prövning av om ett eventuellt
                                  överklagande inkommit i rätt tid, tillämpade stadsdelsförvaltningen, vid den tidpunkt
                                  som anmälan rör, följande rutin beträffande avslagsbeslut. Sökanden fick skriftligen
                                  en upplysning om att han eller hon hade ett brev att hämta hos medborgarkontoret.
                                  När beslutet lämnades ut fick den sökande underteckna en kvittens på att han eller
                                  hon hade mottagit beslutet.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                      Dnr 1190-1999     Sid 2 (3)



      Tidigare skickades regelmässigt avslagsbesluten med rekommenderat brev till de
      sökande som då fick gå till posten och kvittera ut besluten. Eftersom posten och
      medborgarkontoret ligger mycket nära varandra innebar stadsdelsförvaltningens nya
      rutin ingen olägenhet för de enskilda i förhållande till hur man gjorde tidigare.
      Dessutom innebar det lägre kostnader för förvaltningen. Beslut om att tillämpa de nya
      rutinerna fattades av avdelningscheferna vid förvaltningen.
      Om den sökande råkade uppehålla sig i stadsdelsförvaltningens lokaler när beslutet
      fattades fick han eller hon kvittera ut beslutet i samband med detta.
      De sökande underrättades inte på något annat sätt om innehållet i ett avslagsbeslut än
      på sätt som ovan beskrivits.
Då BB inte närmare kunde uttala sig om vilka rutiner som i dag tillämpas
beträffande underrättelse om innehållet i avslagsbeslut inhämtades också
upplysningar per telefon från avdelningschefen CC vid Spånga-Tensta
stadsdelsförvaltning. Han upplyste om att de ovan beskrivna rutinerna alltjämt
tillämpas vid förvaltningen.

I ett beslut den 14 november 2000 anförde JO André följande.

Enligt huvudregeln i 21 § förvaltningslagen (1986:223) skall den som är sökande,
klagande eller annan part underrättas om innehållet i det beslut varigenom en
myndighet avgör ett ärende, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild.
Myndigheten får själv bestämma om underrättelsen skall ske muntligt, genom
vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt. Vid valet av formen för
underrättelsen kan myndigheten hämta ledning från 7 § förvaltningslagen som bl.a.
föreskriver att varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så enkelt,
snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Underrättelse skall dock
alltid ske skriftligt om parten begär det. Om beslutet går parten emot och det kan
överklagas skall han också underrättas om hur han kan överklaga det.

När socialnämnden enligt 24 § förvaltningslagen har att pröva om ett överklagande
har kommit in i rätt tid kan det finnas behov av ett bevis för när parten har fått del av
beslutet. I vissa fall kan det därför vara lämpligt med ett delgivningsförfarande. Om
delgivning sker skall denna utföras i enlighet med bestämmelserna i
delgivningslagen (1970:428) och delgivningsförordningen (1979:101). Jag vill dock
erinra om förbudet i 58 § socialtjänstlagen (1980:620) mot s.k. surrogatdelgivning
och kungörelsedelgivning i mål och ärenden enligt socialtjänstlagen som avser
myndighetsutövning mot enskild.

Av utredningen i ärendet framgår att AA erhöll en underrättelse från Mottagnings-
och socialbidragssektionen vid Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning. Av
underrättelsen framgick att hon hade ett brev att hämta på medborgarkontoret
Spånga/Tensta samt att hon skulle komma ihåg att ta med legitimation. Brevet
innehöll ett beslut i ett biståndsärende. Förfarandet som sådant har inte närmare
kommenterats i remissvaret. Av de kompletterande upplysningar som har inhämtats
från stadsdelsförvaltningen har dock framkommit att avsikten var att underrätta AA
om innehållet i biståndsbeslutet genom att överlämna det till henne på
medborgarkontoret samt att också få ett bevis för att AA fått del av beslutet. Efter
vad som kommit fram har denna rutin vid förvaltningen ersatt det tidigare tillämpade
förfarandet med delgivning genom rekommenderat brev med mottagningsbevis.
                                                                  Dnr 1190-1999   Sid 3 (3)



Enligt 3 § första stycket delgivningslagen skall s.k. ordinär delgivning ske genom att
myndigheten sänder handlingen med post eller överlämnar den med bud eller på
annat sätt till den sökte. Som bevis på att denne erhållit försändelsen skall
myndigheten begära delgivningskvitto eller mottagningsbevis. Ordinär delgivning
kan också ske genom s.k. förenklad delgivning enligt 3 a § delgivningslagen. När
det är lämpligt får en myndighet, enligt 3 § tredje stycket delgivningslagen, också
delge kallelser, meddelanden och andra handlingar, som inte är omfattande eller
annars av svårtillgängligt innehåll, genom att innehållet läses upp vid telefonsamtal
med den sökte och handlingen därefter sänds till denne per post.

Förfarandet i detta ärende är närmast att hänföra till bestämmelserna i 3 § första
stycket delgivningslagen, som anger att delgivning skall ske genom att myndigheten
sänder handlingen med post eller överlämnar den med bud eller på annat sätt till den
sökte. Av förarbetena till delgivningslagen framgår bl.a. att lagstiftaren med den
formulering som här kursiverats har haft i åtanke sådana situationer när den som
skall delges råkar uppehålla sig i myndighetens lokaler eller har fast kontor i
myndighetens närhet. (Jfr prop. 1970:13 s. 98 och s. 124 samt prop. 1978/79:11 s. 23
och s. 95). Lagstiftarens avsikt synes däremot inte ha varit att en myndighet skall
kunna ombesörja delgivning av ett beslut genom att underrätta den sökte om att han
eller hon själv skall hämta handlingen hos myndigheten. Den av
stadsdelsförvaltningen tillämpade rutinen kan därför ifrågasättas. Enligt min mening
kan den inte anses överensstämma med tanken bakom bestämmelserna i
delgivningslagen.

Som ovan anförts har lagstiftaren angivit flera alternativa tillvägagångssätt vid s.k.
ordinär delgivning. Det kan konstateras att AA skulle ha behövt anlita färdtjänst
även för att hämta beslutet på posten om stadsdelsförvaltningen hade valt att delge
henne det genom att sända det till henne i ett rekommenderat brev. Ett sådant
delgivningssätt skulle således inte i praktiken ha inneburit någon påvisbar fördel för
henne i förhållande till det i ärendet tillämpade förfarandet. Jag vill därför
understryka att det i ett fall som AA:s kan finnas skäl att använda andra sätt vid
delgivning av beslut. Det är olyckligt om förvaltningen har sådana rutiner att det inte
är möjligt att anpassa delgivningen till speciella omständigheter i ett enskilt fall.
Rent allmänt anser jag det olämpligt att en funktionshindrad person skall behöva
anlita färdtjänst för att få del av innehållet i nämndens beslut.

De tillvägagångssätt som lagstiftaren har anvisat vid ordinär delgivning förutsätter
viss medverkan från den som skall delges. Utredningen i ärendet ger inte underlag
för att dra några slutsatser om vilket delgivningsförfarande som hade varit det mest
lämpliga i AA:s fall. Jag vill dock erinra om att det i 1 § andra stycket
delgivningsförordningen stadgas att myndigheten skall sträva efter att använda
delgivningssätt som medför så ringa olägenhet och kostnad som möjligt såväl för
myndigheten som för den som skall delges (min kursivering).

Vad AA i övrigt anfört föranleder ingen åtgärd från min sida.

En kopia av detta beslut sänds till Länsstyrelsen i Stockholms län för kännedom.
