# Uttalanden om indragning av vissa TV-kanaler i en kriminalvårdsanstalt

JO 2001-02-09 dnr 1200-2000

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                     Sid
                                                                       2001-02-09        1200-2000              1 (4)
Justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Uttalanden om indragning av vissa TV-kanaler i en kriminalvårdsanstalt


                        I ett beslut den 9 februari 2001 anförde JO Pennlöv följande.

## Anmälan

Förtroenderådet vid A-paviljongen i anstalten Norrtälje har riktat kritik mot
                        anstalten för dess beslut att fr.o.m. den 24 mars 2000 stänga av TV-kanalerna
                        Canal + och Canal + Gul. Av anmälan framgår att beslutet motiverats med att
                        nämnda kanaler visar pornografiska filmer, vilket ansetts kontraindicerande för
                        behandlingen på en avdelning för sexualbrottsdömda. Beslutet fattades av tf.
                        kriminalvårdschefen AA, och enligt sin lydelse, ”på uppdrag av
                        Kriminalvårdsdirektören BB”.

                        Förtroenderådet har anfört bl.a. följande. Pornografiska filmer utgör endast drygt
                        åtta procent av sändningstiden och visas alltid efter kl. 24.00. Övrig tid visas
                        många bra program och filmer som de intagna skulle ha intresse och nytta av, men
                        som de nu inte kan se. Det borde vara tekniskt möjligt att tillåta kanalerna men
                        filtrera bort de pornografiska filmerna. Även på andra paviljonger i anstalten finns
                        det intagna som dömts för sexualbrott. Där har dock kanalerna inte stängts av. Om
                        det skall vara lika för alla intagna borde t.ex. de som dömts för narkotikabrott inte
                        få se filmer i vilka det förekommer droger, intagna dömda för grova våldsbrott inte
                        filmer med våldsinslag osv. Genom beslutet har de sexualbrottsdömda som tillhör
                        A-paviljongen diskriminerats.

## Utredning

Ärendet har remitterats till Kriminalvårdsstyrelsen för yttrande. I sitt yttrande har
                        överdirektören CC hänvisat till en utredning av Kriminalvårdsstyrelsens
                        regionkontor i Stockholm, som bifogats. Av remissvaret, som kom in till JO den 14
                        juni 2000, framgår bl.a. följande.

                        Anstalten Norrtälje meddelade 1993 ett beslut enligt vilket avdelning A i anstalten,
                        som är en avdelning för intagna dömda för sexualbrott, inte längre skulle ha
                        tillgång till kanal 1000. Beslutet, som överklagades, var motiverat på ett liknande
                        sätt som det nu aktuella beslutet. Kriminalvårdsstyrelsen ändrade inte anstaltens
                        beslut, men motiverade sitt beslut med att lagens (14 § KvaL) krav på att intagna



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                       Dnr 1200-2000    Sid 2 (4)




bör få möjlighet att genom bl.a. television följa vad som händer i omvärlden var
uppfyllt genom det utbud de intagna hade förutom kanal 1000 (SVT 1, 2 och TV
4). Av Kriminalvårdsstyrelsens beslut framgick också att det ankom på
kriminalvårdsmyndigheterna att besluta om utbudet av TV-kanaler i anstalterna.

Kriminalvårdsstyrelsen har härefter inskränkt kriminalvårdsmyndigheternas
beslutanderätt genom att den 11 april 2000 besluta att vissa kanaler över huvud
taget inte skall tillhandahållas intagna inom kriminalvården. Det gäller ”renodlade
filmkanaler som regelmässigt visar pornografiska filmer och/eller filmer med grova
våldsinslag”. Av beslutet framgår att det tidigare fanns en stor skillnad mellan olika
anstalter när det gäller kanalutbudet samt de intagnas respektive myndigheternas
kostnader för kanalerna. Beslutet har motiverats på följande sätt:

      Enligt såväl lagen om kriminalvård i anstalt som lagen om behandling av häktade
      och anhållna m.fl. skall en intagen få möjligheter att följa vad som händer i
      omvärlden bl.a. genom TV. Därmed följer inte en oavvislig rätt för en intagen att ha
      tillgång till samtliga förekommande TV-kanaler. Har en intagen tillgång till det s.k.
      basutbudet, dvs. SVT 1 och 2 samt TV 4, är lagens krav på tillgång till TV
      tillgodosett. Vid varje kriminalvårdsmyndighet bör detta basutbud tillhandahållas de
      intagna. Därutöver bör det finnas möjlighet för en kriminalvårdsmyndighet att, om
      myndigheten finner det angeläget, tillhandahålla även en eller flera betalkanaler för
      exempelvis sport- och/eller nyhetssändningar.
      Vissa av betalkanalerna har ett utbud av filmer av t.ex. pornografiskt eller
      våldsförhärligande innehåll som av en stor del av allmänheten upplevs som stötande.
      Det har ifrågasatts hur kriminalvården, som har i uppdrag att främja de intagnas
      anpassning i samhället genom olika påverkansprogram, samtidigt kan tillåta intagna
      att ha tillgång till sådant TV-utbud.
      Det är enligt styrelsens mening utomordentligt viktigt att verksamheten inom
      kriminalvården inte bedrivs på sådant sätt att allmänhetens förtroende för
      kriminalvården rubbas. De intagnas möjligheter att följa sådant TV-utbud bör därför
      upphöra.
      Vidare torde de TV-kanaler som har detta utbud, de s.k. filmkanalerna, vara de som
      drar de största kostnaderna. Då det finns skäl för att reducera de kostnader som idag
      åvilar kriminalvården för TV-utbudet bör en begränsning av det antal TV-kanaler
      som skall erbjudas de intagna genomföras även av denna anledning.
      Den nu gällande ordningen som innebär kostnader för vissa intagna bör upphöra att
      gälla varav följer att kriminalvården helt bör stå för kostnaderna för det TV-utbud
      som erbjuds de intagna.
Det som gäller enligt beslutet kommer inom kort att utformas som en föreskrift. De
motiv som Kriminalvårdsstyrelsen anförde i beslutet den 11 april 2000 är de
egentliga skälen till det beslut som meddelades av Kriminalvårdsmyndigheten
Norrtälje den 24 mars 2000. Att beslutet kom att innehålla samma motivering som
anstaltens beslut 1993 beror på att beslutet meddelades på uppdrag och att skälen
inte hade diskuterats mellan uppdragsgivaren och den som meddelade beslutet.
Beslutet är ett s.k. normbeslut som inte behöver motiveras. Däremot har beslutet en
sådan karaktär och sådana följdverkningar att det får anses lämpligt att skäl för
beslutet anges. Förtroenderådets JO-anmälan visar med all tydlighet vikten av att
förklara ställningstagandet om att stoppa filmkanalerna vid A-paviljongen eftersom
argumentet om behandlingsmässiga skäl kan ifrågasättas. Det är beklagligt att
motiveringen av beslutet inte utvecklats. Genom Kriminalvårdsstyrelsens beslut
den 11 april fick dock de intagna vid A-paviljongen i efterhand del av grunderna
                                                                  Dnr 1200-2000      Sid 3 (4)




för kriminalvårdens ställningstagande beträffande filmkanaler. Anstalten Norrtälje
kommer inom kort att stänga av filmkanalerna för alla intagna. Att så ännu inte
skett beror på att vissa avtalsfrågor inte är avklarade och det råder oklarheter om
vilka kanaler som skall ingå i basutbudet.

Förtroenderådet har yttrat sig över remissvaret.

Bedömning
Kriminalvårdsstyrelsen har i sitt remissvar anfört att det skäl som angavs i
Kriminalvårdsmyndigheten Norrtäljes beslut den 24 mars 2000 att stänga av Canal
+ och Canal + Gul inte var det verkliga skälet för beslutet. Enligt
Kriminalvårdsstyrelsen skulle det egentliga skälet i stället framgå av dess eget
beslut som meddelades den 11 april, knappt tre veckor senare.

Som Kriminalvårdsstyrelsen har påpekat kan man ifrågasätta lämpligheten av det
skäl som angavs i beslutet den 24 mars. Jag kan också väl förstå den indignation
över beslutsskälet som de intagna i A-paviljongen har givit uttryck för. Eftersom
det skäl som anfördes i beslutet tydligen är överspelat går jag dock inte vidare i
analysen av laglig- eller lämpligheten av detsamma.

Vad jag däremot inte kan avstå från är att uttrycka min förvåning över att beslutet
försetts med skäl som inte var avgörande i sammanhanget. Den förklaring som har
givits till det inträffade – att beslutet fattats på uppdrag och att skälet inte
diskuterades mellan den som meddelade beslutet och den som beordrade honom att
göra det – leder närmast till tanken att myndigheten inte var medveten om varför
beslutet fattades.

När det gäller de skäl som uppgivits vara de egentliga skälen till beslutet den 24
mars 2000, och som framgår av beslutet den 11 april 2000, har dessa numera
utformats som föreskrifter (KVVFS 2000:6), vilka gäller från den 1 september
2000.

Jag delar Kriminalvårdsstyrelsens mening att det krav på möjligheten för en
intagen att följa vad som sker i omvärlden som stadgas i 14 § KvaL måste anses
uppfyllt genom tillgången till kanalerna SVT 1, 2 och TV 4. Frågan om och i så fall
i vilken utsträckning ytterligare kanaler skall tillhandahållas i anstalterna är en
bedömningsfråga. Sådana frågor brukar JO inte uttala sig i. Trots detta vill jag
anföra följande rörande de skäl Kriminalvårdsstyrelsen har anfört – och
kriminalvårdsmyndigheten enligt uppgift borde ha anfört – för beslutet att inte
tillåta vissa betalkanaler i anstalt.

Jag kan instämma i åsikten att det är tveksamt om det är förenligt med
kriminalvårdens uppgift att främja de intagnas anpassning i samhället att visa
filmer med pornografiskt eller våldsförhärligande innehåll i anstalter. Jag kan dock
samtidigt förstå de intagnas åsikt att de genom beslutet att dra in de aktuella
kanalerna går miste om en hel del i sammanhanget helt harmlösa program som
många av dem tidigare hade tillgång till. Det har kommit till min kännedom att
Kriminalvårdsmyndigheten Skogome – och eventuellt även andra anstalter – för
                                                                   Dnr 1200-2000   Sid 4 (4)




vissa betalkanaler använt sig av ett system med en timer för att så att säga filtrera
bort program som inte ansetts lämpliga i anstalten. Mot bakgrund av att det
uppenbarligen finns sådana tekniska möjligheter har jag – även med beaktande av
den ekonomiska aspekt som angivits som ytterligare skäl – något svårt att förstå
varför Kriminalvårdsstyrelsen gått så långt att den förbjudit hela kanaler.
