# Anmälan mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i Växjö, m.fl. med anledning av handläggningen av ett ungdomsärende

JO 2005-04-29 dnr 1203-2004

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                    Sid
                                                                      2005-04-29        1203-2004             1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i
                        Växjö, m.fl. med anledning av handläggningen av ett ungdomsärende

## Anmälan

I en anmälan till JO ifrågasatte AA och BB handläggningen av ärende K8827-02
                        m.fl. vid Polismyndigheten i Kronobergs län (åklagarkammarens i Växjö ärende
                        dnr C-2-1995-02) samt vissa bedömningar som Växjö tingsrätt och Göta hovrätt
                        hade gjort i ett brottmål m.m.

                        Av anmälan med bilagor framgick att AA och BB, när det gäller handläggningen
                        av de ovan nämnda ärendena, var missnöjda bl.a. med den långa handläggnings-
                        tiden samt med att åtal väcktes för snatteri trots att CC, som var misstänkt för
                        gärningen, tidigare hade underrättats om att åtal inte skulle väckas.

## Utredning

Handlingarna i ärende K8827-02 m.fl. vid Polismyndigheten i Kronobergs län,
                        ansökan om stämning den 26 september 2003 i ärende C-2-1995-02 vid åklagar-
                        kammaren i Växjö, diarieblad i samma ärende samt Växjö tingsrätts dom den 14
                        oktober 2003 i mål B 1405-03 och B 139-03 infordrades.

                        Av handlingarna framgick bl.a. följande.

                        Under tiden juni 2002 till november 2002 inkom till polismyndigheten ett stort
                        antal anmälningar om skadegörelse (K8827-02 m.fl.) CC, född i maj 1987, an-
                        tecknades under november 2002 som skäligen misstänkt för flera fall av skade-
                        görelse. I samband med ett polisförhör den 10 december 2002 delgavs han miss-
                        tanke om 43 skadegörelsebrott och ett snatteri. Förundersökningsprotokollet kom
                        in till åklagarkammaren i mitten av april 2003.

                        Den 17 maj 2003 greps och anhölls CC som misstänkt för försök till rån. Förunder-
                        sökning inleddes men lades ned av vice chefsåklagaren DD, åklagarkammaren i
                        Växjö, den 12 augusti 2003.

                        Den 9 september 2003 anhölls CC som misstänkt för ytterligare ett rån. I en skrift-
                        lig underrättelse till CC den 25 september 2003 angavs att chefsåklagaren vid
                        åklagarkammaren i Växjö, EE, hade fattat beslut att inte åtala CC för de cirka



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                        Dnr 1203-2004    Sid 2 (6)



40 fall av skadegörelse som denne delgivits misstanke om (K8827-02 m.fl.) I
samma underrättelse angavs vidare att beslut fattats att inte åtala CC för snatteri
den 15 november 2002 (K17493-02). Trots detta åtalade EE CC för snatteriet i
en stämningsansökan daterad den 26 september 2003. I samma stämningsansökan
åtalades CC för grov stöld den 8 september 2003 och skadegörelse den 3 november
2002. Åtalet omfattade även andra brott och andra tilltalade än CC.

Den 14 oktober 2003 dömde Växjö tingsrätt CC för de åtalade gärningarna. När det
gäller snatteriet dömdes CC i enlighet med sitt erkännande.

Ärendet remitterades till åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande enligt
följande.

    a) Vilken var anledningen till att åtal för snatteri väcktes trots att beslut att
       inte väcka åtal för gärningen hade fattats föregående dag (ärende K17493-
       02)?

    b) Vilken var anledningen till att den tidsfrist som anges i 4 § lagen med
       särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) hade överskridits i
       ärende K7320-03?

    c) Vilken var anledningen till att beslut i åtalsfrågan beträffande ärendena
       K8827-02 m.fl. fattades först i september 2003 trots att förundersöknings-
       protokollet inkom till åklagarkammaren i april 2003?

Dåvarande Åklagarmyndigheten i Linköping inkom med yttrande till vilket var
fogat upplysningar från EE och DD.

Inledningsvis upplyste EE i huvudsak följande. Under sommaren och tidig höst
2003 var, på grund av sjukdom och låg bemanning, arbetsbelastningen mycket
hög. Det aktuella ungdomsärendet handlades av DD men eftersom hon blev upp-
tagen av ett svårutrett ärende rörande dråp var det han som väckte åtal i ärendet.
Det var ett omfattande ärende med åtta misstänkta personer och 83 anmälningar.
Det tog honom tre dagar att gå igenom ärendet, fatta alla beslut och därefter skriva
stämningsansökan. Handläggningen skedde under tidspress bl.a. eftersom det fanns
häktade personer i målet.

Vidare upplyste han följande angående fråga a) i remissen.

      Det förundersökningsprotokoll som inkom till kammaren i april 2003 innehöll
      huvudsakligen ett stort antal klotterärenden. Brott kunde inte styrkas i dessa varför
      jag beslutade att inte åtala CC för dessa. Däremot åtalades han för ett snatteri
      (K17493-02). Vid diarieföringen i datorn av de negativa åtalsbesluten i klotter-
      ärendena råkade jag av misstag markera även snatteriärendet. Detta låg som nr 10
      av 47 ärenden. Av förbiseende upptäcktes inte det felaktigt diarieförda snatteri-
      ärendet vid expedieringen av ärendet. Det hela är närmast att betrakta som en
      felskrivning. På grund av det automatiserade och centraliserade underrättelse-
      förfarandet skickades en underrättelse till CC.
DD anförde följande beträffande frågorna b) och c) i remissen.
                                                                       Dnr 1203-2004       Sid 3 (6)



      Fråga b/
      CC anhölls tillsammans med fyra andra personer den 17 maj 2003 misstänkt för
      försök till rån samma dag. Eftersom bevisläget var komplicerat, begärdes den 6 juni
      utlåtande från SKL. Sakkunnigutlåtande, daterat den 23 juli kom till polismyndig-
      heten den 25 juli och utredningen redovisades till mig den 7 augusti 2003. Jag be-
      slutade att skriva av ärendet den 12 augusti 2003. Det har således enligt min upp-
      fattning förelegat sådana särskilda omständigheter som avses i 4 § LUL för att den
      gällande tidsfristen överskridits.

      Fråga c/
      Förundersökningsprotokollet, som redovisades till mig den 15 april 2003, innehöll
      inte några brott som gjorde att den särskilda tidsfristen i 4 § LUL skulle tillämpas,
      men ärendet skulle ändå handläggas skyndsamt. Innan jag hade tid att ta mig an
      ärendet för att besluta om åtal inträffade vad jag beskrivit under fråga b/. Eftersom
      CC således var misstänkt för allvarligare brottslighet, var det naturligt att dröja med
      beslut i åtalsfrågan. Därtill kom att övriga fyra misstänkta som avses under b/ var
      föremål för utredning beträffande andra brott. När jag skrev av ärendet under b/ den
      12 augusti, var jag förundersökningsledare i ett ärende rörande dråp med fyra per-
      soner häktade. Utredningen i det ärendet var inne i ett intensivt skede och min
      arbetssituation var allmänt mycket ansträngd. Det bör påpekas att förundersöknings-
      protokollet från april avseende CC var omfattande och innehöll drygt 400 sidor. Jag
      hade ännu inte hunnit fatta beslut i åtalsfrågan, när CC den 9 september 2003 anhölls
      misstänkt för rån den 9 september tillsammans med annan person. Jag begärde den
      andra personen häktad. Han häktades den 12 september och åtal skulle väckas senast
      den 26 september. På grund av min ansträngda arbetssituation väcktes åtal av
      chefsåklagare EE, som samtidigt väckte åtal mot CC och ytterligare fyra personer.
      Huvudförhandling hölls i tingsrätten den 3 och 6 oktober med mig som åklagare. De
      nu återgivna omständigheterna förklarar enligt min mening varför beslut i åtalsfråg-
      an fattades först i september 2003.
Dåvarande Åklagarmyndigheten i Linköping
      Av EE:s upplysningar framgår att det i egentlig mening inte fattats något negativt
      åtalsbeslut avseende snatteriet. Vad som förekommit är ett handhavandefel vid
      diarieföringen i det elektroniska ärendehanteringssystemet (BRÅDIS). Under-
      rättelser skickas automatiskt ut. Det är naturligtvis beklagligt att det kommer en
      underrättelse om att åtal inte skall ske när beslutet egentligen är det motsatta.
      Av DD:s upplysningar framgår orsakerna till varför tidsfristen i 4 § LUL
      överskridits beträffande ärende K7320-03. Jag delar hennes uppfattning att det finns
      godtagbara skäl till att tidsfristen överskridits.
      Enligt min bedömning finns det också godtagbara skäl till varför beslut i åtalsfrågan
      beträffande ärendena K8827-02 fattades först i september 2003.
AA och BB kommenterade remissvaret.

Rättslig reglering
En förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.
Finns det inte längre skäl att fullfölja den skall den läggas ned (23 kap. 4 § andra
stycket rättegångsbalken, RB).

I LUL finns ett särskilt skyndsamhetskrav och en tidsfrist för handläggningen av
ungdomsärenden. En förundersökning mot den som inte fyllt 18 år och som gäller
brott för vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader skall bedrivas med
särskild skyndsamhet. Förundersökningen skall avslutas och beslut i åtalsfrågan
fattas så snart kan ske och senast inom sex veckor från dagen för delgivning av
brottsmisstanke enligt 23 kap. 18 § första stycket RB. Tidsfristen får överskridas
                                                                   Dnr 1203-2004   Sid 4 (6)



endast om det är nödvändigt med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra
särskilda omständigheter (4 § LUL).

Enligt 1 a § andra stycket förundersökningskungörelsen (1947:948) (FUK) har
undersökningsledaren ansvar för förundersökningen i dess helhet. Förunder-
sökningsledaren skall se till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes
rättssäkerhetsintressen tas till vara.

Bedömning
Klagomålen mot domstolarna
Beträffande klagomålen som gäller de bedömningar som tingsrätten och hovrätten
har gjort vill jag nämna följande.

JO:s huvuduppgift är att granska att myndigheter och andra som står under JO:s
tillsyn följer lagar och andra författningar i sin verksamhet. Syftet med denna
granskning är i första hand att undersöka om myndigheterna har handlat enligt de
regler för förfarandet som gäller för dem.

Domstolars självständighet i den dömande verksamheten är fastslagen i grundlag.
JO är därför återhållsam med uttalanden om domar och andra domstolsavgöranden.
Vad AA och BB har anfört föranleder mig inte att gå ifrån denna princip.

Handläggningstiden i ärende K8827-02 m.fl.
Ärendena K8827-02 m.fl. gällde cirka 40 fall av skadegörelse och ett snatteri. För
skadegörelse är sedan den 1 januari 2004 påföljden böter eller fängelse i högst ett
år. Vid tiden för utredningen av de brott som CC var misstänkt för var emellertid
inte föreskrivet fängelse i mer än sex månader för något av brotten. Den frist om
sex veckor som följer av 4 § LUL var därmed inte tillämplig. Däremot gällde
naturligtvis det allmänna skyndsamhetskravet i 23 kap. 4 § RB.

Under november 2002 antecknades CC som skäligen misstänkt för olika skade-
görelsebrott och ett snatteri. Han delgavs misstanke om brotten vid förhör den 10
december 2002. I majoriteten av brottsutredningarna inträdde DD som förunder-
sökningsledare i december 2002. Den 25 september 2003 fattades beslut i åtals-
frågan.

Utredningen avsåg ett mycket stort antal fall av skadegörelse och var således
omfattande.

Det gick cirka nio månader från det att CC delgavs misstanke till dess beslut
fattades i åtalsfrågan. Förundersökningsprotokollet kom in till åklagarkammaren
i mitten av april 2003. Som DD har redogjort för kom CC att misstänkas för all-
varligare brottslighet i mitten av maj 2003 och därefter i augusti 2003. Jag har
ingen erinran mot hennes bedömning att brottsligheten i maj medförde att det var
naturligt att dröja med åtalsbesluten gällande skadegörelse. Mot denna bakgrund
och med hänsyn till ärendets omfattning samt till vad som i övrigt upplysts har jag
ingen annan synpunkt på åklagarens handläggning än att det självfallet hade varit
                                                                   Dnr 1203-2004   Sid 5 (6)



bra om beslut i åtalsfrågan hade fattats senast i samband med att förundersökningen
som gällde brottsmisstankarna från maj 2003 (ärende K7320-03) lades ned.

Handläggningstiden i ärende K7320-03
När det gäller utredningen av det ärende i vilket CC var misstänkt för försök till rån
konstaterar jag följande. CC delgavs misstanke för brottet den 17 maj 2003. För-
undersökningen lades ned den 12 augusti 2003. Tidsfristen om sex veckor som
följer av 4 § LUL hade då överskridits med cirka sex veckor. DD har upplyst att
utredningen omfattade fem misstänkta personer och att bevisläget var komplicerat.
Hon har vidare upplyst att det utlåtande som begärdes från Statens Kriminal-
tekniska Laboratorium den 6 juni 2003 kom in till polismyndigheten den 25 juli
2003. Jag anser, i likhet med vad åklagarmyndigheten anfört i sitt yttrande, att
omständigheterna varit sådana att det funnits skäl att överskrida den i 4 § LUL
angivna fristen.

Åtalsbeslutet i ärende K17493-02 (snatteri)
Utredningen har visat att CC var misstänkt för snatteri den 15 november 2002 och
att han åtalades för denna gärning trots att han tidigare hade fått en underrättelse
om att beslut hade fattats om att åtal inte skulle väckas.

EE har i sin redogörelse upplyst att förundersökningen i vilken det aktuella
snatteribrottet ingick var omfattande och att han vid diarieföring i datorn av ett
mycket stort antal negativa åtalsbeslut av misstag angav att åtal inte skulle väckas
för snatteri.

Min uppfattning är att EE, oavsett vilken hans avsikt var, genom registrering i
ärendehanteringssystemet BRÅDIS, den 25 september 2003 beslutade att inte åtala
CC för snatteri. Han har i en stämningsansökan daterad dagen därpå, såvitt fram-
kommit utan att vara medveten om att ett beslut om att inte väcka åtal redan
registrerats, åtalat CC för brottet.

Det inträffade väcker frågan om det varit möjligt för EE att ompröva sitt eget
beslut. Jag vill inledningsvis nämna att reglerna om rättelse och omprövning i 26 §
och 27 § förvaltningslagen (1986:223) inte är tillämpliga i åklagarväsendets brotts-
bekämpande verksamhet (se 32 § nämndnde verksamhet.t reglerna om omprövning
i 27 § förvaltningslagen (1986:223) inte är tillämpliga i åklagarväsendeta lag). En
åklagares beslut anses visserligen enligt etablerad praxis kunna omprövas av den
åklagare som fattat beslutet. Hänsynen till inblandade parter och till stabiliteten i
rättslivet kräver emellertid att ett beslut omprövas på det sättet endast om det har
tillkommit nya omständigheter. Undantag härifrån görs endast beträffande fall där
det är uppenbart att det tidigare beslutet helt saknar lagstöd och att ett vidhållande
av detta skulle kunna medföra disciplin- eller straffansvar för åklagaren i fråga (se
JO 2002/03 s. 116).

I det här fallet har det inte varit fråga om att nya omständigheter har tillkommit
som kunnat motivera en annan bedömning i åtalsfrågan. Det är i stället så att det
ursprungliga beslutet av misstag blivit helt motsatt i förhållande till vad åklagaren
                                                                 Dnr 1203-2004   Sid 6 (6)



avsett och därefter har denne, utan att vara medveten om det, ändrat beslutet genom
att väcka åtal.

Det är självfallet mycket olyckligt att en underrättelse om att åtal inte ska väckas
för en viss gärning skickas till en person som dagen därpå, utan att några som helst
nya omständigheter tillkommit och utan att överprövning skett, åtalas för samma
gärning. Det inträffade visar vikten av noggrannhet och kontroll vid handläggning
av åtalsbeslut även när ett stort antal beslut rörande likartad brottslighet fattas.

EE kan inte undgå kritik för det inträffade.

Övrigt
Vad AA och BB i övrigt har anfört motiverar inte något uttalande eller någon
ytterligare åtgärd från min sida.
