# Kritik mot en åklagare som i ett beslut att lägga ned en förundersökning angett att skälig misstanke kvarstod

JO 2009-10-08 dnr 1208-2008

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                     Sid
                                                                       2009-10-08          1208-2008              1 (5)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot en åklagare som i ett beslut att lägga ned en förundersökning
                        angett att skälig misstanke kvarstod

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA, genom ombudet jur.kand. BB, klagomål mot
                        Polismyndigheten Dalarna och åklagare vid Åklagarmyndigheten,
                        åklagarkammaren i Falun. Han var missnöjd med att en förundersökning rörande
                        misshandel inte hade inletts med anledning av en anmälan år 2004. Vidare var han
                        kritisk i flera avseenden mot hur förundersökningar gällande våldtäkt genomförts,
                        bl.a. det sätt på vilket förhör hade hållits med en minderårig flicka, att viss skrift-
                        växling hade tagits med i ett förundersökningsprotokoll samt med motiveringen av
                        ett beslut att lägga ned en förundersökning.

## Utredning

Handlingar i bl.a. polismyndighetens ärenden K24259-06 och K28327-06 samt
                        Svea hovrätts dom den 4 april 2007 i mål B 599-2007 infordrades och granskades.

                        Av utredningen framgick bl.a. att kammaråklagaren CC den 14 september 2007
                        beslutade att lägga ned en förundersökning rörande misstanke om våldtäkt och som
                        skäl angav att det på det utredningsmaterial som förelåg inte gick att bevisa att den
                        som varit misstänkt gjort sig skyldig till brott och att ytterligare utredning inte
                        kunde antas förändra bevisläget på ett avgörande sätt. Under rubriken motivering
                        angavs också ”Efter vidtagna förundersökningsåtgärder görs bedömningen att
                        bevisningen når upp till nivån skälig misstanke men att fällande dom i domstol inte
                        kan förväntas”.

                        Åklagarmyndigheten anmodades att lämna upplysningar och yttrande om vilka
                        överväganden som föranledde åklagaren att utforma nedläggningsbeslutet så som
                        kom att ske.

                        Åklagarmyndigheten (dåvarande vice riksåklagaren DD) kom in med ett yttrande
                        till vilket hade fogats upplysningar från chefsåklagaren EE (här utelämnade) och
                        CC.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                         Dnr 1208-2008      Sid 2 (5)



CC uppgav bl.a. följande.

      Det aktuella beslutet fattades av mig för ett år sedan och jag har därefter påbörjat
      annan anställning. Jag kan därför inte med säkerhet dra mig till minnes vilka exakta
      överväganden jag gjorde vid nedläggningsbeslutet. Min beslutsmotivering känns
      dock väldigt klar då det av motiveringen framgår att bevisningen bara nått upp till
      nivån skälig misstanke och att fällande dom inte kan förväntas även om ytterligare
      utredningsåtgärder utförs. Min tanke då jag utformade beslutet har med all säkerhet
      varit att försöka förklara hur jag sett på bevisläget så att såväl den misstänkte som
      målsäganden skulle kunna förstå mitt resonemang. Min erfarenhet är att särskilt
      målsäganden ofta har ett behov att få nedläggningsbeslut förklarade när brott
      anmälts och detta inte lett till åtal. Mitt syfte med formuleringen har därför med all
      sannolikhet varit att vara så tydlig som möjligt så att de inblandade skulle förstå mitt
      beslut. Naturligtvis har jag inte valt formuleringen i syfte att chikanera AA eller att
      få det att framstå som om brottsmisstankar kvarstod mot denne. Det framgår för
      övrigt tydligt av beslutet att förundersökningen läggs ned. – Beträffande
      korrespondens som fogades till förundersökningsprotokoll i K22540-07 så skedde
      detta på särskild begäran. av FF som då var AA:s offentlige försvarare.
DD gjorde följande bedömning.

      Enligt 32 § förvaltningslagen (1986:223) gäller inte bestämmelserna i 20 § om
      skyldighet att motivera beslut i Åklagarmyndighetens brottsbekämpande
      verksamhet. Det finns inte heller i övrigt någon författningsmässig skyldighet för
      åklagare att motivera avskrivningsbeslut. Däremot har en sådan skyldighet ansetts
      föreligga enligt praxis.
      Det är sedan länge en etablerad princip inom myndigheten att åklagare vid
      motivering av avskrivningsbeslut bör undvika uttalanden som framhäver en kvar-
      dröjande brottsmisstanke mot viss person (se det nu upphävda cirkuläret RÅC I:107
      som meddelades år 1985).
      I nämnda cirkulär uttalades bl.a. att ett beslut måste få en sådan avfattning att det blir
      begripligt och att ingen osäkerhet uppkommer om dess närmare innebörd. Detta
      förutsätter bl.a. att klar åtskillnad görs mellan själva slutet och motiveringen samt att
      motiveringen inte bör göras vidlyftigare än sakens beskaffenhet föranleder. Det
      framhölls vidare att de allra flesta brottmål som regel endast kräver en kortfattad
      motivering. I cirkuläret angavs också standardformuleringar för de vanligaste
      avskrivningsgrunderna. Det uttalades även att det i mera komplexa fall kan vara
      nödvändigt att precisera beslutsskälen närmare, exempelvis genom att ange vilket
      objektivt eller subjektivt rekvisit som med hänsyn till bevisläget eller av annan
      grund inte anses uppfyllt. Detsamma ansågs gälla även i övriga fall där det kan vara
      risk för att målsäganden eller annan som berörs av beslutet missförstår grunden för
      avskrivningsbeslutet om denna endast anges mera allmänt.
      Det ställs i dag högre krav på att åklagares beslut ska vara mer utförliga än de varit
      tidigare. Denna utveckling har föranlett Åklagarmyndigheten att ta fram ett
      moderniserat IT-stöd med ett stort antal beslutsmallar. En tanke med dessa mallar är
      att besluten ska bli något mer utförliga och lättare att förstå för mottagaren. Besluts-
      mallarna är utformade med tanke på att besluten inte ska ge uttryck för att en
      brottsmisstanke kvarstår mot någon viss person.
      Beslutsmallarna är uppbyggda i tre nivåer nämligen, beslutet, skälet och en närmare
      motivering. Beroende på vilket beslut som ska fattas kan åklagarna i mallarna välja
      mellan olika skäl och motiveringar. Naturligtvis ges åklagarna också en möjlighet att
      i fritext utforma beslutet på det sätt som behövs med tanke på omständigheterna i det
      enskilda fallet.
      Det är inte alltid en lätt uppgift för åklagare att utforma beslut som ska tillgodose
      såväl parternas som allmänhetens intresse av begriplighet. Olika intressen måste
      vägas mot varandra när beslut ska utformas. I vissa fall kan det vara nödvändigt att
      åklagaren mer utförligt redovisar skälen för ett beslut. I sådana fall kan åklagaren
      när denne redogör för sina bevekelsegrunder, i likhet med när en domstol redogör
                                                                        Dnr 1208-2008     Sid 3 (5)



      för sina skäl i en dom, ha anledning att t.ex. redovisa delar av utredningen vilket
      öppnar en möjlighet för läsaren att bedöma bevisningens styrka och därmed kunna
      bilda sig en uppfattning om den grad av misstanke som skulle kunna påstås kvarstå
      trots att åtal inte väcks.
      Vad gäller nu aktuellt ärende har AA delgivits misstanke om brott. För att så ska
      kunna ske måste en skälig misstanke föreligga. Åklagaren har lagt ned för-
      undersökningen med skälet att det på föreliggande utredningsmaterial inte gick att
      bevisa att AA gjort sig skyldig till brott och att inte heller ytterligare utrednings-
      åtgärder kunde förväntas förändra bevisläget på ett avgörande sätt. Det torde därmed
      ha stått klart för samtliga parter att förundersökningen var nedlagd och att inga
      ytterligare åtgärder skulle vidtas.
      Åklagaren har under den närmare motiveringen i nedläggningsbeslutet anfört att hon
      bedömde att bevisningen nådde upp till nivån skälig misstanke men att fällande dom
      i domstol inte kunde förväntas. Åklagaren har således med andra ord ansett att det
      inte funnits tillräckliga skäl för åtal då hon inte kunde motse en fällande dom. I sina
      upplysningar hit har åklagaren angett att hon i dag inte exakt minns vilka
      överväganden som hon gjorde vid beslutet. Såsom beslutet har utformats har dock
      hennes avsikt med all säkerhet varit att hon velat förklara sin syn på bevisläget så att
      såväl den misstänkte som målsäganden skulle kunna förstå resonemanget. Åklagaren
      har vidare angett att särskilt målsäganden ofta har ett behov av att få nedläggnings-
      beslut förklarade när brott anmälts och inte lett till åtal. Åklagarens avsikt har inte
      varit att chikanera AA eller att få det att framstå som brottsmisstankarna kvarstod
      mot denne.
      Det är som jag nämnt ovan inte alltid en lätt uppgift för åklagare att motivera sina
      beslut på ett begripligt sätt, särskilt inför en målsägande som kan känna sig
      misstrodd. Jag har därför förståelse för åklagarens bevekelsegrunder när hon
      utformade sitt nedläggningsbeslut på det sätt som skett. Det finns ingen anledning
      att tro att åklagaren har haft för avsikt att få det att framstå som om brotts-
      misstankarna mot AA kvarstod. AA har dock uppfattat formuleringen på sådant sätt,
      vilket är olyckligt.
      Det inträffade visar på vikten av att åklagare vid utformningen av besluts-
      motiveringar är observanta på hur formuleringen kan framstå för mottagaren och att
      uttryckssätt som onödigtvis ger intryck av en kvardröjande brottsmisstanke undviks.
Sedan AA beretts tillfälle att lämna synpunkter på remissvaret gav han, nu
genom ombudet GG, in en skrivelse i vilken kritik riktades i huvudsak mot
förundersökningsåtgärder som vidtagits i nya förundersökningar. Utöver
omständigheter som framförts i den tidigare anmälan framfördes klagomål bl.a.
mot att en ytterligare förundersökning inletts, att AA betagits sin rätt till partsinsyn
i den förundersökningen samt att AA i september 2007 hämtats till förhör. Vidare
framfördes kritiska synpunkter på Socialnämndens i Borlänge kommun
handläggning av vissa umgängesfrågor beträffande AA:s dotter.

Handlingar i polismyndighetens ärende K7592-07 infordrades och granskades.

I ett beslut den 10 mars 2009 prövade justitieombudsmannen Kerstin André (JO:s
dnr 863-2009) klagomålen mot socialnämnden.

Bedömning
AA:s klagomål mot polis och åklagare har avsett såväl motiveringen av
nedläggningsbeslutet i september 2007 som bl.a. genomförandet av barnförhör,
innehållet i ett förundersökningsprotokoll, beslut att inte inleda förundersökning
med anledning av en anmälan om misshandel år 2004 samt inledande av en
förundersökning i april 2007 och handläggningen i vissa avseenden av denna.
                                                                  Dnr 1208-2008   Sid 4 (5)



Vad gäller de barnförhör som genomfördes anförde hovrätten i domen i målet bl.a.
följande. ”I förhören förekommer ledande frågor och upprepningar i relativt stor
omfattning. Trots det, och trots sin ringa ålder, står målsäganden på sig och vägrar
oftast svara i den riktning som förhörsledaren uppenbarligen vill. Efter något som
enligt hovrättens mening verkar närmast som en utmattningstaktik svarar måls-
äganden enstavigt och lämnar inga som helst konkreta uppgifter om vad, var eller
hur något skulle ha ägt rum. Sammanfattningsvis kan sägas att förhören inte är
sådana att de kan anses utgöra tillräcklig bevisning för AA:s skuld.” Jag kan
således konstatera att hovrätten varit kritisk mot det sätt på vilket polisen
genomfört förhören med flickan.

Jag vill med anledning av AA:s klagomål i övrigt inledningsvis framhålla att JO är
ett extraordinärt tillsynsorgan, vars uppgift är att granska att myndigheter och andra
som står under tillsyn följer lagar och andra författningar i sin verksamhet. Syftet
med granskningen är i första hand att undersöka om myndigheterna har handlat
enligt gällande regler för förfarandet. Däremot prövar JO i princip inte
myndigheters ställningstaganden i sak, i synnerhet inte om besluten bygger på
överväganden i lämplighets- eller bedömningsfrågor. JO kan inte heller ändra eller
upphäva en dom eller ett beslut som en domstol eller en myndighet har fattat och
granskningen är inte avsedd att ersätta eller föregripa den prövning som kan eller
har kunnat ske i ordinarie ordning.

Mot denna bakgrund begränsas min granskning i ärendet till motiveringen av
nedläggningsbeslutet den 14 september 2007.

I beslutet angav CC att hon gjorde ”bedömningen att bevisningen når upp till nivån
skälig misstanke men att fällande dom i domstol inte kan förväntas”. Hon har
förklarat sin motivering av beslutet med att hon ville vara tydlig så att de
inblandade skulle förstå hennes beslut, men att avsikten inte var att få det att
framstå som om någon brottsmisstanke kvarstod.

Enligt 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken ska en förundersökning läggas
ned om det inte längre finns anledning till dess fullföljande. Av 14 § för-
undersökningskungörelsen (1947:948) framgår vidare att den som hörts som
skäligen misstänkt för brottet ska underrättas om en förundersökning läggs ned.
Som Åklagarmyndigheten angett saknas författningsbestämmelser som reglerar hur
åklagares beslut ska motiveras. Åklagarmyndigheten har dock redogjort för den
praxis som utvecklats på området och mallstrukturen i dess besluts- och
ärendehanteringssystem (Cåbra).

Jag konstaterar att det sätt på vilket CC formulerade sitt beslut medför att AA med
fog kunnat uppfatta att en brottsmisstanke mot honom kvarstod. En åklagare ska
naturligtvis, i enlighet med vad Åklagarmyndigheten angett rörande sin praxis i
frågan, inte formulera ett beslut att lägga ned en förundersökning på ett sätt som
ger uttryck för att en kvardröjande brottsmisstanke mot viss person.
                                                                 Dnr 1208-2008   Sid 5 (5)



Även om CC uppgett att hennes avsikt inte var att få det att framstå som att
brottsmisstanken kvarstod kan hon inte undgå kritik för det sätt på vilket
nedläggningsbeslutet utformades.

Med dessa uttalanden avslutas ärendet.
