# Allvarlig kritik mot Polismyndigheten och en polisman för att en person togs i förvar och ett avlägsnandebeslut verkställdes trots att Polismyndigheten inte var behörig. Även kritik mot Migrationsverket för att personen placerades i häkte

JO 2017-11-23 dnr 1210-2016

## Beslut

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                      Sid
                                                                         2017-11-23              1210-2016              1 (12)
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Allvarlig kritik mot Polismyndigheten och en polisman för att en
                        person togs i förvar och ett avlägsnandebeslut verkställdes trots att
                        Polismyndigheten inte var behörig. Även kritik mot Migrationsverket
                        för att personen placerades i häkte


                          Beslutet i korthet: Migrationsverket beslutade att överföra en person till Tyskland i
                          enlighet med Dublinförordningen. Verket hade inte lämnat över verkställigheten av
                          beslutet, och Polismyndigheten var inte behörig att fatta beslut om förvar och
                          verkställighet. Trots detta beslutade en polis om förvar och tog över verkställigheten.
                          Polisens beslut om förvar fattades först med stöd av en bestämmelse som inte var
                          tillämplig. Dagen därpå, efter kontakt med Migrationsverket, gjordes ändringar i
                          beslutet som bl.a. innebar en ny rättslig bedömning. JO konstaterar att uppgifterna i
                          beslutet om grunden för förvarstagandet är mycket kortfattade och att
                          Polismyndigheten inte ens i efterhand har kunnat klargöra på vilka grunder beslutet
                          fattades. Det som kommit fram om handläggningen ger enligt JO intrycket av att de
                          rättsliga förutsättningarna för att kunna ta personen i förvar inte var klara för
                          Polismyndigheten och att man bestämt att ta personen i förvar och verkställa
                          överföringen med tvång oavsett vilka de faktiska förhållandena var. JO riktar allvarlig
                          kritik mot polismannen och Polismyndigheten för det inträffade.
                          Efter begäran av Polismyndigheten beslutade Migrationsverket att den förvarstagne
                          skulle placeras i häkte trots att Polismyndigheten inte varit behörig att fatta
                          förvarsbeslutet. Ärendet visar enligt JO att det är nödvändigt att verket tar del av det
                          förvarsbeslut, och i förekommande fall det avlägsnandebeslut, som ligger till grund för
                          en framställning om frihetsberövande åtgärder. En sådan ordning gör det möjligt för
                          verket att upptäcka formella brister i besluten. Om formella brister konstateras kan det
                          finnas anledning att göra mer ingående kontroller av beslutets laglighet. Eftersom
                          Migrationsverket hade konstaterat formella brister i förvarsbeslutet fanns det
                          anledning att göra en mer ingående kontroll av beslutets laglighet. Det finns enligt JO
                          skäl att anta att Migrationsverket vid en sådan kontroll skulle ha upptäckt att
                          förvarsbeslutet inte hade stöd i lag. Migrationsverket kritiseras för att
                          placeringsbeslutet fattades innan man hade tagit del av den ändring i förvarsbeslutet
                          som Polismyndigheten skulle göra och utan att det hade gjorts en tillräckligt ingående
                          kontroll av förvarsbeslutets laglighet.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                  Dnr 1210-2016     Sid 2 (12)

## Anmälan och bakgrund

Bakgrund
Den 15 december 2015 beslutade Migrationsverket att avvisa en ansökan om
uppehållstillstånd från AA och överföra honom till Tyskland i enlighet med
artikel 29.1 i Dublinförordningen, (EU) nr 604/2013, som innehåller kriterier
och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva
en ansökan om internationellt skydd.

Migrationsverket underrättade AA om beslutet vid ett samtal den 21 december
2015. Under samtalet uppgav AA att han skulle medverka till överföringen men
att han först ville överklaga beslutet. Han uppgav också att han skulle ansöka
om inhibition av beslutet. Migrationsverkets handläggare bekräftade att AA
kunde bo hos en vän under tiden ärendet prövades i domstol, gav honom
biljetter och uppmanade honom att självmant resa till ett utreseboende den 7
januari 2016 och därefter resa till Tyskland. AA informerades också om att
Migrationsverket kunde komma att fatta beslut om uppsikt eller förvar om
verket hade anledning att anta att han skulle hålla sig undan överföringen.
Migrationsverket lämnade inte över frågan om verkställighet av beslutet till
Polismyndigheten.

I anslutning till underrättelsesamtalet fattade poliskommissarie BB beslut om att
ta AA i förvar och att verkställa Migrationsverkets beslut. Poliser från
gränspolisen väntade på AA i Migrationsverkets lokaler och förde honom till
häktet i Gävle.

Migrationsverkets förvarsenhet i Gävle beslutade den 21 december 2015, efter
ett samtal från Polismyndigheten, att placera AA i häkte.

Den 22 december 2015 gjorde Polismyndigheten vissa ändringar i förvars-
beslutet och angav att ärendet hade handlagts enligt Dublinförordningen. Som
skäl för bedömningen att det fanns risk för att AA skulle avvika eller hålla sig
undan angavs bl.a. att han vägrade resa och att han hade uppgett två olika
identiteter. Det går av den kopia av beslutet som JO tagit del av inte att utläsa
om dessa skäl fanns angivna redan innan beslutet ändrades.

Beslutet om överföring av AA till Tyskland verkställdes av Polismyndigheten
den 22 december 2015. AA överklagade senare Migrationsverkets beslut att
avvisa hans ansökan om uppehållstillstånd och överföra honom till Tyskland.
Migrationsverket avvisade dock överklagandet eftersom det kommit in för sent.

Anmälan
I en anmälan till JO förde AA fram klagomål bl.a. mot att han togs i förvar av
polisen när han lämnade Migrationsverkets lokaler, trots att han hade fått
information från Migrationsverket om att han hade en vecka på sig att göra sig
redo att åka och om att han hade rätt att överklaga beslutet och ansöka om
inhibition.
                                                                        Dnr 1210-2016         Sid 3 (12)

## Utredning

Utredning
Inledning
JO begärde att Polismyndigheten och Migrationsverket skulle yttra sig över
anmälan.

Migrationsverkets yttrande
Migrationsverket (generaldirektören CC) yttrade sig efter att ha gett berörda
befattningshavare tillfälle att lämna upplysningar. Migrationsverket lämnade
följande redogörelse.

      Migrationsverket har handlagt ärendet om ansökan om uppehållstillstånd och
      överföring till Tyskland enligt Dublinförordningen. Något beslut om att
      överlämna verkställigheten av beslutet om överföring till Polismyndigheten har
      inte fattats av Migrationsverket. Enligt enhetschefen vid den enhet i Västerås
      som handlade återvändandeärendet blev han uppringd av polisen i Västerås
      omkring mitten av december 2015 som meddelade att AA kunde uppfattas som
      farlig. En teamledare i Västerås blev också uppringd av polisen i Västerås om
      möjligheten för verket att ta AA i förvar och sedan överlämna verkställigheten
      till dem. Eftersom det inte fanns några kända omständigheter för
      Migrationsverket som gav någon anledning till att fatta beslut om att ta honom i
      förvar och överlämna verkställigheten till Polismyndigheten kallades AA till ett
      ordinarie underrättelsesamtal den 21 december 2015 hos Migrationsverket i
      Västerås. Polisen i Västerås har utöver vad som redovisats ovan varit i kontakt
      med Migrationsverket i Västerås om AA. Migrationsverket har inte
      dokumenterat samtliga samtal.
      Inför Migrationsverkets samtal med AA den 21 december 2015 anlände
      tjänstemän från Polismyndigheten till verkets lokaler i Västerås. De tilläts inte att
      medverka vid samtalet med AA utan väntade i lokalen. Sedan AA underrättats
      om Migrationsverkets beslut att överföra honom till Tyskland och hur utresan
      skulle ske lämnade han lokalerna.
      Den 21 december 2015 kontaktade polisen i Gävle Migrationsverkets
      förvarsenhet i Gävle och framställde en begäran om placeringsbeslut enligt
      10 kap. 20 § 3 utlänningslagen på grund av att tyska myndigheter begärt att AA
      skulle överföras till Tyskland och att han var misstänkt för terrorism.
      Polisen faxade [det beslut] om att ta AA i förvar [som BB fattat den 21 december
      2015] till förvarsenheten som därefter fattade beslutet om placering.
      Migrationsverket registrerade samtidigt inte ett medföljande beslut om förvar i
      myndighetens centrala utlänningsdatabas för utlänningsärenden på grund av att
      Polismyndigheten först skulle göra en ändring i beslutet.
      Den 22 december 2015 kontaktade förvarsenheten häktet i Gävle som bekräftade
      att AA verkställts till Tyskland.
Av handlingar från Migrationsverket framgår att det var DD vid Polismyndighetens
gränspolissektion i Gävle som kontaktade förvarsenheten i Gävle den 21 december
2015. I den tjänsteanteckning om samtalet som upprättades anges att handläggaren
upplyste DD om att en rättelse av förvarsbeslutet måste komma in till verket och att
DD lovade att ordna detta inom kort.

Migrationsverket redovisade följande bedömning.
      Migrationsverket fattade beslut om att avvisa AA:s ansökan om
      uppehållstillstånd och beslutade om överföring till annan medlemsstat den
      15 december 2015. Den 21 december 2015 genomförde verket ett samtal med
      AA om innehållet i beslutet och överföringen till Tyskland. Vid samtalet kom det
                                                                       Dnr 1210-2016         Sid 4 (12)




      fram bl.a. att AA [skulle] medverka till överföringen och bege sig till
      Migrationsverkets utreseboende den 7 januari 2016 för att därefter åka vidare till
      Tyskland.
      Migrationsverket har inte överlämnat verkställigheten till Polismyndigheten utan
      handlagt återvändandeärendet i enlighet med vad som framkom vid samtal och
      utifrån AA:s inställning och uttalande om att han ska lämna landet självmant.
      Någon anledning att överlämna verkställigheten har således inte förelegat. Av
      utredningen framkommer vidare att Polismyndigheten kontaktade
      Migrationsverkets förvarsenhet i Gävle den 21 december 2015 och meddelade att
      AA skulle överföras till Tyskland den 22 december 2015 och begärde samtidigt
      att verket skulle fatta ett beslut om placering enligt 10 kap. 20 § 3
      utlänningslagen. Migrationsverket fattade ett beslut om placering den
      21 december 2015. Mot bakgrund av att Migrationsverket var handläggande
      myndighet av ärendet borde myndigheten ha påtalat detta för Polismyndigheten i
      och med att det blivit känt att Polismyndigheten beslutat att ta AA i förvar. Det
      kom inte fram något om att Polismyndigheten fattat beslutet om förvar enligt
      10 kap. 17 § utlänningslagen. Det är möjligt att Polismyndigheten haft fog för att
      fatta beslut om förvar enligt nämnda lagrum. Migrationsverket borde dock ha
      kontrollerat detta innan det fattade beslutet om placering.
      –––
      Av utredningen i ärendet framkommer även att samtliga händelser och en
      inkommen handling inte dokumenterats eller lagts in i Migrationsverkets diarium
      för utlänningsärenden. [– – –] Det är beklagligt att detta inte skett. Berörd region
      är emellertid medveten om att dokumentationen inte skett i enlighet med de
      bestämmelser och rutiner som gäller […].
Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten (EE) yttrade sig efter att ha gett berörda befattningshavare
tillfälle att lämna upplysningar. Polismyndigheten lämnade följande
redogörelse.

      Den 21 december 2015 fattade Polismyndigheten beslut om förvar gällande AA.
      Beslutet fattades med stöd av 10 kap. 1 § utlänningslagen jämförd med 10 kap.
      13 § 2 utlänningslagen. Dagen därpå självrättades beslutet på så sätt att det
      antecknades att ärendet handlagts enligt Dublinförordningen.
      Den 22 december 2015 genomfördes verkställighetsresan till Hamburg. AA
      eskorterades av personal från Polismyndigheten.
      Beslutande befattningshavare var dåvarande gruppchefen BB. Han har fått
      möjlighet att yttra sig via en underremiss till gränspolissektionen region Mitt och
      har uppgett bl.a. följande. Han fick uppgifter om att AA blivit kallad till
      Migrationsverket och där skulle underrättas om att han inte fått
      uppehållstillstånd. Sedan önskemål om väldigt snabb handläggning förts fram
      frågade han polismästaren FF om ärendet var överlämnat till Polismyndigheten
      från Migrationsverket. FF svarade att han skulle fixa det via en kontakt på
      verket. Eftersom det handlade om en väldigt snabb handläggning inväntade BB
      inte det skriftliga överlämnandet utan ansåg det klart att han kunde ta beslut om
      förvarstagande och verkställighet. Besluten togs i direkt anslutning till att AA
      lämnade Migrationsverkets lokaler i Västerås. Utifrån de uppgifter han fått om
      AA gjorde han en bedömning och bemannade insatsen därefter. [– – –]
      FF har uppgett att han inte var inblandad i ärendet mer än att han skulle ställa
      personal till förfogande för att hjälpa till om det blev stökigt.
      På fråga har FF uppgett att han inte minns att han har uttalat sig på det sätt som
      BB uppger.
      I sitt yttrande har gränspolissektionen region Mitt anfört bl.a. följande.
      Migrationsverket hade fattat beslut om överföring till Tyskland men inte något
                                                                      Dnr 1210-2016        Sid 5 (12)




      beslut om överlämnande av ärendet till Polismyndigheten. Migrationsverket var
      därför verkställande och därmed ansvarig handläggande myndighet när berörd
      person överfördes till Tyskland. Som handläggande myndighet var endast
      Migrationsverket behörig att fatta beslut om förvar. Gränspolissektionen region
      Mitt anser att det beslut om förvar som Polismyndigheten fattade saknade laga
      grund. [– – –]
      Gränspolissektionen region Mitt anser att ärendet har hanterats felaktigt och i
      strid med både lag och interna rutiner. Sedan ärendet handlades har
      gränspolissektionen region Mitt genomgått en omorganisation. Numera fattas
      beslut om förvar endast av särskilda beslutsfattare i utlänningsärenden. Tidigare
      ansvarade gruppcheferna i regionen för både verkställigheter och
      tvångsmedelsbeslut. Den nya ordningen separerar besluten som rör
      handläggningen av verkställigheter från tvångsmedelsbesluten. Den ska fungera
      som en garant för att rättssäkerheten efterlevs och därmed att situationer som den
      aktuella inte ska kunna uppstå.
Av de upplysningar som BB lämnade i underyttrandet framgår även följande.
Han blev kontaktad av FF, som i sin tur hade blivit kontaktad av
Säkerhetspolisen. Säkerhetspolisen hade uppgett att AA skyndsamt skulle föras
till Tyskland.

Polismyndigheten redovisade följande bedömning.
      Vid den aktuella tidpunkten hade Migrationsverket fattat beslut om överföring
      enligt Dublinförordningen men inte något beslut om överlämnande av ärendet till
      Polismyndigheten. Det kan således konstateras att det var Migrationsverket som
      var handläggande myndighet och inte Polismyndigheten. Polismyndigheten var
      därför inte behörig att fatta beslut om förvar på den grunden. Polismyndigheten
      har visserligen möjlighet att i vissa fall besluta om förvar i ärenden som
      handläggs av en annan myndighet om det inte finns tid att avvakta den
      handläggande myndighetens beslut (10 kap. 17 § första stycket utlänningslagen).
      Polismyndigheten har dock i sitt beslut om förvar inte angett att det grundar sig
      på den bestämmelsen och det är också tveksamt om bestämmelsen alls kan
      tillämpas i situationer som den nu aktuella. Vid sådant förhållande har
      Migrationsverket varit den myndighet som haft rätt att fatta beslut om förvar och
      inte Polismyndigheten. Inte heller har Polismyndigheten varit behörig att
      handlägga frågan om verkställighet i det här läget. Det har således inte funnits
      någon laglig grund för Polismyndighetens agerande i dessa delar, vilket förstås
      inte är acceptabelt.
Avslutningsvis anförde Polismyndigheten att de nya rutiner som införts i
polisregion Mitt bör säkerställa en rättssäker hantering och bidra till att liknande
situationer inte uppstår igen.

Rättslig reglering
Verkställighet av ett beslut om överföring enligt Dublinförordningen
Av artikel 29.1 i Dublinförordningen följer att ett beslut om överföring enligt
bestämmelsen gäller omedelbart (se vidare Wikrén och Sandesjö,
Utlänningslagen, Zeteo 1 juli 2017, kommentaren till 12 kap. 7 §
utlänningslagen). Förordningen är direkt tillämplig i Sverige och har företräde
framför svensk lag om den svenska lagen avviker från förordningen. Ett beslut
om överföring enligt förordningen kan i Sverige verkställas även om beslutet
har överklagats. Migrationsverket eller en migrationsdomstol kan dock förordna
att beslutet tills vidare inte får verkställas (inhibition). (Se 1 kap. 9 § och
                                                                 Dnr 1210-2016       Sid 6 (12)




12 kap. 9 a och 13 §§ utlänningslagen, 28 § förvaltningsprocesslagen och prop.
2016/17:150 s. 8–12.)

Migrationsverket ska som huvudregel verkställa de beslut om överföring enligt
Dublinförordningen som verket fattat. Migrationsverket får dock lämna över ett
sådant ärende för verkställighet till Polismyndigheten om den som ska överföras
håller sig undan och inte kan anträffas utan myndighetens medverkan, eller om
det kan antas att tvång kommer att behövas för att verkställa beslutet. (Se 1 kap.
9 § och 12 kap. 14 § första och fjärde styckena utlänningslagen.)

Polismyndigheten ska verkställa de beslut om överföring enligt
Dublinförordningen som myndigheten fattat. Säkerhetspolisen ska verkställa
beslut om överföring enligt Dublinförordningen i säkerhetsärenden.
Migrationsverket eller den domstol som avgör ärendet får dock i ett beslut om
överföring bestämma att en annan myndighet ska ombesörja verkställigheten i
sådana ärenden. (Se 1 kap. 9 § och 12 kap. 14 § andra och tredje styckena
utlänningslagen.)

Förvar av den som ska överföras enligt Dublinförordningen
Enligt artikel 28 i Dublinförordningen får en person tas i förvar för att
säkerställa ett överföringsförfarande om det på grundval av en individuell

## Bedömning

bedömning finns en betydande risk för att han eller hon avviker, om det är
proportionerligt att hålla honom eller henne i förvar och andra, mindre
ingripande, åtgärder inte kan tillämpas verkningsfullt. Utlänningslagens
bestämmelser om förvar ska inte tillämpas i mål eller ärenden om överföring
enligt Dublinförordningen i den utsträckning de avviker från förordningens
bestämmelser (se MIG 2015:5). När det gäller förutsättningarna för att ta någon
i förvar i sådana ärenden ska därför Dublinförordningens bestämmelser
tillämpas.

I Dublinförordningen anges att med risk för avvikande avses skäl i det enskilda
fallet – grundade på lagstadgade objektiva kriterier – som innebär att det kan
antas att en person som är föremål för ett överföringsförfarande kan komma att
avvika (se artikel 2 n). Sådana kriterier finns angivna i 1 kap. 15 §
utlänningslagen.

Dublinförordningen innehåller inga bestämmelser som pekar ut vilken svensk
myndighet som är behörig att fatta beslut om förvar. I den frågan gäller därför
bestämmelserna i utlänningslagen. Av 1 kap. 9 § utlänningslagen framgår att det
som anges i utlänningslagen om avvisning och utvisning i tillämpliga delar
också gäller för beslut om överföring enligt Dublinförordningen.

Ett beslut om förvar fattas av den myndighet eller domstol som handlägger ett
ärende eller mål om uppehållstillstånd och därmed sammanhängande frågor om
avvisning eller utvisning (10 kap. 12 § utlänningslagen).
                                                                  Dnr 1210-2016       Sid 7 (12)




Migrationsverket är handläggande myndighet bl.a. från det att ett ärende som
verket ska pröva tas emot och till dess verket fattar beslut eller utlänningen har
lämnat landet, eller Polismyndigheten har tagit emot ärendet eller, om verkets
beslut överklagas, till dess ärendet tas emot av migrationsdomstolen.
Migrationsverket är normalt också handläggande myndighet när ett beslut har
vunnit laga kraft. (Se 10 kap. 14 § utlänningslagen och kommentaren till
bestämmelsen i Wikrén och Sandesjö, a.a.)

Polismyndigheten är handläggande myndighet bl.a. från det att myndigheten tar
emot ett beslut för verkställighet och till dess att verkställighet har skett, dock
inte under den tid då beslutet inte får verkställas på grund av ett beslut om
inhibition (se 10 kap. 13 § första stycket utlänningslagen).

Polismyndigheten får, även om den inte är handläggande myndighet, fatta
beslut om att ta en utlänning i förvar om det inte finns tid att avvakta den
handläggande myndighetens beslut. Ett sådant beslut ska skyndsamt anmälas till
den myndighet som handlägger ärendet. Den myndigheten ska därefter
omedelbart pröva om beslutet om förvar ska fortsätta att gälla. (Se 10 kap. 17 §
första stycket utlänningslagen.)

Beslut om placering i bl.a. häkte av den som är tagen i förvar
Migrationsverket ansvarar för att beslut om förvar verkställs (se 10 kap. 18 §
utlänningslagen). I 10 kap. 20 § utlänningslagen finns bestämmelser om att
Migrationsverket får besluta att en förvarstagen ska placeras i kriminalvårds-
anstalt, häkte eller polisarrest. Enligt den lydelse som gällde när AA placerades
i häkte fick Migrationsverket fatta ett sådant beslut bl.a. under vissa
förutsättningar när den förvarstagne hölls avskild enligt 11 kap. 7 §
utlänningslagen, eller när det annars fanns synnerliga skäl (se 10 kap. 20 § 2
och 3 utlänningslagen i dess lydelse före den 1 november 2017). Enligt
förarbetena skulle bestämmelsen om synnerliga skäl tillämpas restriktivt. De
situationer som avsågs var att den förvarstagne av transporttekniska skäl kunde
behöva placeras några timmar eller en natt i t.ex. ett häkte och fall där
verkställigheten var mycket nära förestående. (Se prop. 1996/97:147 s. 21 och
40–41.)

Dokumentation
Allmänna handlingar ska som huvudregel registreras så snart de har kommit in
till eller upprättats hos en myndighet (5 kap. 1 § offentlighets- och
sekretesslagen).

Uppgifter som en myndighet får på annat sätt än genom en handling och som
kan ha betydelse för utgången i ärendet ska antecknas av myndigheten, om
ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild (15 § förvaltningslagen).
JO har vid upprepade tillfällen uttalat att det inte är tillräckligt att endast
anteckna uppgifter som kan ha betydelse för utgången i ett ärende och att alla
uppgifter för ärendets bedömning ska redovisas i akten. Även uppgifter som
enbart rör ärendets yttre gång och som inte direkt tillför ärendet sakuppgifter
                                                                Dnr 1210-2016       Sid 8 (12)




måste därför i stor utsträckning dokumenteras. Sådana uppgifter kan gälla att
kontakt förekommit med parter, andra personer eller myndigheter. (Se t.ex.
JO 2011/12 s. 314, dnr 6090-2009.)

Bedömning
Min utredning har avsett Polismyndighetens beslut att ta AA i förvar och att
verkställa Migrationsverkets beslut om överföring. Utredningen har också avsett
Migrationsverkets beslut att placera AA i häkte.

Polismyndighetens beslut att ta AA i förvar och verkställa överföringen
Polismyndighetens behörighet
Utredningen ger inte en fullständig bild av vad som hänt i samband med att AA
togs i förvar och överfördes till Tyskland. Migrationsverket har anfört att
Polismyndigheten kontaktade verkets enhet i Västerås per telefon om AA vid
flera tillfällen under december 2015. Vid samtalen uppgav Polismyndigheten
bl.a. att AA kunde uppfattas som farlig och frågade om Migrationsverket kunde
fatta beslut om förvar och överlämna verkställigheten till Polismyndigheten.
Migrationsverket gjorde dock bedömningen att det mot bakgrund av de
omständigheter som var kända för verket inte fanns anledning att fatta beslut
om förvar eller att överlämna verkställigheten till Polismyndigheten.

När det gäller BB:s åtgärder framgår det av de uppgifter han lämnat att han
kände till att Migrationsverket inte hade lämnat över ärendet för verkställighet
till Polismyndigheten. Som han uppfattade saken skulle Migrationsverket fatta
ett sådant beslut. Han avvaktade dock inte besked om att ett överlämnande skett
innan han fattade beslut om att ta AA i förvar och tog över verkställigheten av
Migrationsverkets överföringsbeslut.

Eftersom Migrationsverket inte hade lämnat över verkställigheten av
överföringsbeslutet till Polismyndigheten var Migrationsverket handläggande
myndighet. Polismyndigheten var därmed inte behörig att vidta åtgärder för att
verkställa överföringen av AA till Tyskland, och var behörig att fatta beslut om
förvar endast om det inte fanns tid att avvakta ett förvarsbeslut från
Migrationsverket (se 10 kap. 17 § första stycket utlänningslagen).
Polismyndigheten har dock inte gjort gällande att förvarsbeslutet fattades på den
grunden. Polismyndigheten var alltså varken behörig att fatta beslut om förvar
av AA eller att handlägga verkställigheten av överföringsbeslutet.

Grunderna för förvarsbeslutet
Myndigheternas yttranden ger inte något tydligt besked om varför
Polismyndigheten tog AA i förvar. Jag kan konstatera att de uppgifter som
lämnats, liksom myndigheternas bedömningar av risken för att AA skulle
avvika, skiljer sig åt. Uppgifterna i Polismyndighetens beslut om att AA
vägrade resa är svåra att förena med de uppgifter han samma dag lämnade i
underrättelsesamtalet med Migrationsverket där han fick del av verkets beslut. I
                                                                  Dnr 1210-2016       Sid 9 (12)




samtalet uppgav han att han skulle medverka till överföringen men att han först
ville överklaga beslutet.

Beslutet att ta AA i förvar har dessutom brister i ett antal avseenden.

Det ursprungliga beslutet att ta AA i förvar som BB fattade grundade sig på
bestämmelser i utlänningslagen. Som framgått är det emellertid inte möjligt att
fatta ett beslut om förvar med stöd av utlänningslagen i ett ärende om
överföring enligt Dublinförordningen. Dagen efter att beslutet fattats gjordes
vissa handskrivna ändringar i vilka angavs att beslutet avsåg en prövning av
frågan om förvar enligt bestämmelserna i Dublinförordningen. Vidare angavs
att det fanns en betydande risk för avvikande. Vid tidpunkten för dessa
ändringar hade AA dock redan frihetsberövats med stöd av en bestämmelse som
inte var tillämplig. Med hänsyn särskilt till att kraven för att besluta om förvar
enligt Dublinförordningens bestämmelser är högre än de som gäller enligt
utlänningslagen, och ändringen alltså innebar en ny rättslig bedömning, är detta
mycket allvarligt.

Det som framgår av protokollet från underrättelsesamtalet kan självklart inte
leda till bedömningen att det fanns en betydande risk för att AA skulle avvika.
Uppgifterna i beslutet om grunden för förvarstagandet är handskrivna, mycket
kortfattade och allt annat än klargörande. Polismyndigheten har inte heller
lämnat några ytterligare uppgifter som förtydligar eller på annat sätt ger stöd för
att det fanns en sådan risk som krävs för ett beslut om förvar enligt
Dublinförordningen.

Verkställigheten
Vid underrättelsesamtalet med Migrationsverket den 21 december 2015 uppgav
AA att han skulle överklaga Migrationsverkets beslut och begära inhibition.
Migrationsverkets handläggare godkände att AA bodde hos en vän under tiden
ärendet prövades i domstol och uppmanade honom att självmant resa till ett
utreseboende den 7 januari 2016. Polismyndigheten verkställde dock
överföringen den 22 december 2015, dvs. redan dagen efter
underrättelsesamtalet, trots att myndigheten inte var behörig att handlägga
verkställigheten. Verkställigheten av överföringsbeslutet försvårade AA:s
möjligheter att överklaga beslutet och omintetgjorde i praktiken möjligheten för
honom att få en begäran om inhibition – att ett beslut tills vidare inte ska få
verkställas – prövad av domstol.

Allvarlig kritik mot Polismyndigheten och BB
Som jag konstaterat ovan fattade Polismyndigheten beslutet att ta AA i förvar
och verkställde överföringen utan att myndigheten var behörig. Det innebär att
åtgärderna vidtogs utan att det fanns stöd för dem i lag. Det är mycket
anmärkningsvärt att BB fattade beslutet och vidtog verkställighetsåtgärder utan
att ha förvissat sig om att Polismyndigheten var behörig.
                                                                   Dnr 1210-2016       Sid 10 (12)




Det är vidare oacceptabelt att AA inledningsvis frihetsberövades med stöd av en
bestämmelse som inte var tillämplig och att grunderna för förvarsbeslutet var
oklart redovisade. Polismyndigheten har inte ens i efterhand kunnat klargöra på
vilka grunder beslutet fattades.

Jag vill med anledning av det som kommit fram understryka vikten av att frågor
om tvång hanteras med stor noggrannhet, liksom vikten av att en myndighet
alltid gör klart vilka rättsliga förutsättningar för tvångsåtgärder som finns i det
enskilda fallet. Det som kommit fram om handläggningen ger intrycket av att de
rättsliga förutsättningarna för att kunna ta AA i förvar inte var klara för
Polismyndigheten, och att man bestämt att ta AA i förvar och verkställa
överföringen med tvång oavsett vilka de faktiska förhållandena var. Detta är
oroande och kan påverka förtroendet för polisen.

Det finns anledning att rikta allvarlig kritik mot både Polismyndigheten och BB
för det inträffade.

Jag ser positivt på att gränspolissektionen vid Polismyndigheten, polisregion
Mitt, nu har ändrat sina rutiner så att beslut om förvar fattas av särskilda
beslutsfattare.

Migrationsverkets beslut att placera AA i häkte
De formella förutsättningarna
Migrationsverket kan enligt 10 kap. 20 § utlänningslagen besluta att den som
tagits i förvar ska placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. Av
bestämmelsen följer att det endast är verket som får fatta ett sådant beslut och
att detta gäller även om det är Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen som har
fattat förvarsbeslutet.

Ett beslut om att placera den som är tagen i förvar i häkte innebär en påtaglig
ytterligare inskränkning av hans eller hennes rörelsefrihet. Höga krav på
rättssäkerhet måste ställas när det gäller sådana beslut.

Av utredningen framgår att Migrationsverkets beslut att placera AA i häkte
tillkom på begäran av DD vid Polismyndighetens gränspolissektion i Gävle. I
ett telefonsamtal till verkets förvarsenhet i Gävle uppgav han att AA skulle
överföras till Tyskland dagen därpå. Den handläggare som tog emot samtalet
upplyste, enligt den tjänsteanteckning han upprättade, DD om att en rättelse av
förvarsbeslutet måste komma in till Migrationsverket. Det framgår dock inte av
anteckningen vilka brister i förvarsbeslutet som behövde rättas. Som framgått
hade Polismyndigheten fattat beslutet om förvar med stöd av bestämmelser i
utlänningslagen, vilka inte var tillämpliga. Det finns skäl att anta att det var den
bristen Migrationsverkets handläggare påtalade för DD och begärde rättelse av.
Migrationsverket fattade dock placeringsbeslutet innan något rättat beslut
kommit in. Ett sådant förfarande är inte godtagbart.
                                                                  Dnr 1210-2016       Sid 11 (12)




Som framgått placerades AA i häkte trots att det förvarsbeslut som låg till grund
för placeringsbeslutet inte hade stöd i lag. Varken de närmare omständigheterna
om handläggningen inför placeringsbeslutet eller de rutiner för handläggningen
som kan finnas hos Migrationsverket framgår av verkets yttrande. Ärendet visar
dock att det är nödvändigt att verkets handläggare tar del av det förvarsbeslut,
och i förekommande fall det avlägsnandebeslut, som ligger till grund för en
framställning om att verket ska vidta frihetsberövande åtgärder. En sådan
ordning gör det möjligt för verket att upptäcka formella brister i besluten. Om
formella brister konstateras kan det finnas anledning att göra mer ingående
kontroller av beslutets laglighet. Eftersom Migrationsverket konstaterade
formella brister i förvarsbeslutet fanns det anledning för verket att göra en sådan
kontroll. Det finns skäl att anta att Migrationsverket vid en mer ingående
kontroll skulle ha upptäckt att beslutet att ta AA i förvar inte hade stöd i lag.

Migrationsverket ska kritiseras för att beslutet att placera AA i häkte fattades
innan man hade tagit del av det rättade beslutet från Polismyndigheten och utan
att en tillräckligt ingående kontroll av förvarsbeslutets laglighet hade gjorts.

De materiella förutsättningarna
Migrationsverkets beslut att placera AA i häkte innebar, enligt den lydelse av 10
kap. 20 § 3 utlänningslagen som då gällde, att det krävdes synnerliga skäl för
placeringen.

Av Migrationsverkets tjänsteanteckning om samtalet från DD framgår bl.a. att
han uppgav att AA skulle överföras till Tyskland dagen därpå och att
Migrationsverket beslutade om placering i väntan på att AA skulle lämna
landet. I placeringsbeslutet angav Migrationsverket som skäl endast att beslutet
om att överföra AA till Tyskland snart skulle verkställas och att det därför fanns
synnerliga skäl att placera honom i häkte.

Som angetts ovan ska bestämmelsen om placering i t.ex. häkte av den som ska
verkställas tillämpas restriktivt. Bestämmelsen är avsedd bl.a. för situationer där
den som ska verkställas inte hinner föras till en förvarslokal innan
verkställigheten ska ske eller när transporten inte kan genomföras direkt från
förvaret. (Se vidare JO 2011/12 s. 314, dnr 6090-2009.) Av utredningen framgår
inte om det fanns sådana omständigheter i det aktuella ärendet. Det är
otillfredsställande att de närmare förhållandena inte klarlagts. Det sätt som
frågan handlagts på ger intrycket att Migrationsverket inte har gjort någon
självständig bedömning av förutsättningarna för beslutet. Det är självklart inte
acceptabelt.

Jag vill med anledning av det som kommit fram understryka att alla
omständigheter som ligger till grund för ett placeringsbeslut ska framgå av
detta.
                                                                Dnr 1210-2016    Sid 12 (12)




Dokumentationsbrister
Det har genom utredningen kommit fram att Migrationsverket inte diarieförde
det förvarsbeslut som Polismyndigheten faxade den 21 december 2015 och inte
heller dokumenterade alla kontakter med Polismyndigheten i ärendet. Det har
framgått att det också har funnits brister när det gäller Polismyndighetens
dokumentation.

Jag vill mot den bakgrunden framhålla att det är ett grundläggande krav ur
rättssäkerhets- och kontrollsynpunkt att beslut och åtgärder dokumenteras i
enlighet med de bestämmelser som gäller. Detta ärende visar med tydlighet
vilka konsekvenser brister i dokumentation och diarieföring för med sig, såväl
under själva handläggningen som vid en granskning i efterhand.

Jag förutsätter att Migrationsverket och Polismyndigheten vidtar de åtgärder
som behövs för att beslut och åtgärder fortsättningsvis dokumenteras på ett
korrekt sätt och att handlingar diarieförs i enlighet med de bestämmelser som
gäller.

Ärendet avslutas.
