# Handläggningen av en begäran från en intagen att få ett visst läkemedel

JO 2010-11-04 dnr 1214-2010

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                      Sid
                                                                           2010-11-04             1214-2010               1 (4)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Handläggningen av en begäran från en intagen att få ett visst läkemedel

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 26 februari 2010, mot Kriminalvården,
                        anstalten Smälteryd, uppgav AA i huvudsak följande. BB opererades för cancer
                        under sin verkställighet. Efter operationen ordinerades han läkemedlet Citodon av
                        sin läkare. BB bad vid flera tillfällen kriminalvårdschefen CC om tillstånd att
                        medicinera med Citodon i anstalten, men fick inte detta. Den uteblivna
                        medicineringen medförde att BB led av sömnbrist och diarré. Efter över 140 dagar
                        utan Citodon begärde BB att få ett skriftligt beslut av anstalten med innebörden att
                        han vägrades den av läkaren ordinerade medicinen. Efter BB:s begäran har han fått
                        medicinera med Citodon.

                        I en till anmälan bifogad skrivelse från BB uppges bl.a. att CC under ett möte med
                        honom i slutet av november 2009 uppgav att anstalten snarast skulle meddela ett
                        beslut i frågan om han skulle få tillstånd att medicinera med Citodon i anstalten.

## Utredning

Kriminalvården anmodades att yttra sig över AA:s klagomål. I sitt svar anförde
                        myndigheten (region Väst), genom regionchefen DD, bl.a. följande.

## Bakgrund

Anstalten Smälteryd har ombetts att yttra sig. Av yttrandet framgår i huvudsak
                                  följande.
                                  AA har i skrivelse till Riksdagens ombudsmän (JO) framfört klagomål gällande
                                  kriminalvårdschefen CC:s handläggning av en begäran från BB att erhålla den
                                  medicin (Citodon) som extern läkare ordinerat.
                                  Anstaltens sjukvård har den 16 september 2009 noterat att BB efter ett externt
                                  läkarbesök haft med sig ett recept mot sina problem. Anstaltens sjukvård har noterat
                                  att Kriminalvården inte godkänner kodein. Den 25 september 2009 registrerar
                                  sjukvården att man provat annan medicin men att den inte fungerar tillfredsställande.
                                  Anstaltens läkare säger att han ogärna vill sätta in kodein. Den 25 november 2009
                                  förs en dialog mellan anstaltens läkare och extern läkare gällande behandlingen av
                                  BB. Anstaltens läkare noterar att BB blir positiv på urinprov om han får kodein.
                                  BB ber om att få ett samtal med CC någon gång i november 2009. Under detta
                                  samtal berättar BB grundligt om hur han drabbats av sin sjukdom. Det BB flera
                                  gånger kommer tillbaka till är att han inte fungerar som han gjort tidigare. BB har



 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                 Dnr 1214-2010     Sid 2 (4)




bl.a. svårt att komma i gång på morgonen. BB ber CC som ansvarig för anstalten att
hjälpa honom. BB berättar att han troligtvis skulle bli hjälpt av att få äta Citodon.
BB berättar vidare att han väntar på en operation som förhoppningsvis kommer att
göra så hans problem minskar.
CC förklarar för BB hur sjukvården är organiserad inom Kriminalvården, dvs. att för
anstalten Smälteryd finns ett avtal med en läkare som intagna får träffa efter
tidsbokning. När det gäller behandlingsfrågor så är det alltså anstaltens läkare som
gör bedömningen av vilken åtgärd som ska sättas in. Vidare informeras BB om
Kriminalvårdens inställning till mediciner som innehåller kodein. CC lovar att tala
med sjukvården och be dem försöka trycka på för att få till stånd en operation samt
be sjukvården undersöka om det finns alternativa mediciner till Citodon.
I nära anslutning till samtalet med BB har CC ett samtal med anstaltens
sjuksköterska och då informeras CC om att man från sjukvårdens sida ska försöka
trycka på så att BB får en operationstid så fort som möjligt. Efter detta har inte
frågan återaktualiserats vare sig från sjukvårdens eller från BB:s sida. CC har endast
haft ett samtal med BB gällande denna frågeställning och det var i november 2009.
Den 10 januari 2010 anhåller BB om att få ett skriftligt beslut angående att få erhålla
den medicin som den externa läkaren ordinerat.
När CC får anhållan den 10 januari 2010 så förstår hon att BB fortfarande eller
återigen har medicinska problem. Utifrån den information som CC tidigare erhållit
av BB samt av anstaltens sjukvård så kontaktas EE (medicinskt sakkunnig vid
Kriminalvårdens huvudkontor). En diskussion förs angående BB:s sjukdomsbild
samt vad den föreslagna medicinen får för konsekvenser. En diskussion förs även
med regionens jurister. Efter en samlad bedömning beslutas den 19 januari 2010 att
BB ska få tillgång till den medicin som extern läkare ordinerat. BB informeras
samma dag av CC.
Avslutningsvis menar anstalten att mötet i november 2009 var ett samtal mellan CC
och BB där BB fick möjlighet att berätta om sina problem. CC förklarade vid detta
möte vad hon kan göra för att försöka hjälpa BB. Det har aldrig varit fråga om någon
hemställan från BB vid detta tillfälle och det är olyckligt om BB uppfattat det som
att ett beslut i frågan kring hans mediciner skulle komma.

Författningsbestämmelser m.m.
Av 7 § förvaltningslagen framgår bl.a. att varje ärende där någon enskild är part ska
handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts.
Enligt 37 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) ska en intagen som
behöver hälso- och sjukvård vårdas enligt de anvisningar som ges av läkare.
Publikationen Basläkemedel och dess kompletteringar utgör normen för den
medicinska behandlingens innehåll inom Kriminalvården. I denna publikation, bl.a.
på sidan 75, står att läkemedel som innehåller kodein inte ska användas inom
Kriminalvården på grund av missbruksrisken men också därför att medlen ger utslag
för morfin i narkotikaanalyser. Citodon är ett läkemedel som innehåller kodein.

Kriminalvårdens, region Väst, bedömning
Kriminalvården kommenterar inte de medicinska bedömningar som gjorts eller
läkares ordination av medicin.
I november 2009 hölls ett möte mellan kriminalvårdschefen i anstalten Smälteryd,
CC, och BB där det bl.a. diskuterades hur BB:s vistelse i anstalten kunde underlättas
med hänsyn tagen till hans situation. Vid mötet tog BB bl.a. upp att Citodon skulle
kunna hjälpa honom mot hans problem. CC informerade BB om Kriminalvårdens
rutiner för behandling och om läkemedel och inställning till Citodon. Det är
beklagligt att BB uppfattade att han skulle få ett beslut i frågan om Citodon när CC
meddelade att hon skulle undersöka om det gick att påskynda hans kommande
operation och om det kunde tänkas finnas alternativa mediciner.
                                                                       Dnr 1214-2010    Sid 3 (4)




      Den 10 januari 2010 lämnar BB in en begäran om att erhålla Citodon samt att, om
      detta nekas, få ett skriftligt beslut i frågan. Mellan samtalet i november 2009 och
      denna hemställan har BB inte någon kontakt med CC. Inte heller har sjukvården
      kontaktat henne avseende BB:s problem. När CC får hemställan den 10 januari 2010
      förstår hon att BB:s problem kvarstår eller har uppstått på nytt. Kontakt tas därför
      med huvudkontorets medicinskt sakkunnige och BB:s hemställan besvaras av CC
      den 19 januari 2010. Detta får anses vara en rimlig handläggningstid.
      Kriminalvården, region Väst, konstaterar att det av uppgifterna i ärendet får anses
      utrett att anstalten handlagt ärendet i enlighet med förvaltningslagen och KvaL.
AA gavs tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Utdrag ur Kriminalvårdens klientadministrativa system (KLAS) och
Kriminalvårdsregistret avseende BB begärdes in och granskades. Vidare begärdes
BB:s patientjournal in och granskades.

Av inhämtat KLAS-utdrag framgick att kriminalvårdschefen CC den 19 januari
2010 beslutade att BB skulle få läkemedlet Citodon ordinerat. I beslutet anförde
hon bl.a. att anstaltens läkare inte ordinerat denna typ av medicin, eftersom det föll
utanför läkarens befogenheter. Mot denna bakgrund och då läkemedel som
innehåller kodein, exempelvis Citodon, enligt Kriminalvårdens publikation
”Basläkemedel inom Kriminalvården 2007–2009”, inte ska användas inom
Kriminalvården anmodades Kriminalvården yttra sig i ärendet på nytt.
Kriminalvården anmodades därvid bl.a. redogöra för hur en intagens
önskemål/begäran om ett visst preparat ska hanteras av Kriminalvården.

Efter en förnyad remiss anförde Kriminalvården, genom generaldirektörens
ställföreträdare FF, bl.a. följande.

      Kriminalvårdens yttrande
      Kriminalvården har inhämtat yttrande från EE, medicinsk rådgivare på
      Kriminalvårdens huvudkontor. Av yttrandet framkommer bl.a. följande.
      Kriminalvårdens huvudkontor representerar Kriminalvården som vårdgivare inom
      hälso- och sjukvård. I denna egenskap ger huvudkontoret ut skriften ”Basläkemedel
      inom Kriminalvården”. Denna skrift har samma funktion som
      läkemedelsrekommendationer inom olika landsting, dvs. skriften är en
      rekommendation och inget tvingande beslut. Rekommendationerna i skriften utgår
      från vad som är vedertaget vetenskapligt och i beprövad erfarenhet beträffande
      behandling av smärta.
      Varje konsultläkare är ansvarig för sitt medicinska ställningstagande, och enligt de
      riktlinjer som finns för vårdens bedrivande ska en intagens rätt till vård, på samma
      villkor som i övriga samhället, beaktas. Varje intagen har rätt att få den vård
      hans/hennes medicinska tillstånd kräver. Om en intagen, via en anhållan eller
      liknande, begär att få ett visst läkemedel överlämnas denna begäran till sjukvården
      för åtgärd. Det är konsultläkaren som ytterst avgör vilken vård som den intagne ska
      erbjudas och vilken medicinering denne ska erhålla.
Kriminalvårdens remissvar översändes till AA för kännedom.

I ett beslut den 4 november 2010 anförde JO Nordenfelt följande.
                                                                   Dnr 1214-2010     Sid 4 (4)




Bedömning
Jag vill först, som Kriminalvården också anför, i tydlighetens intresse understryka
att det medicinska ansvaret för en intagen vilar på den behandlande anstaltsläkaren.
Kriminalvården framhåller att det är den läkaren som ytterst avgör vilken vård den
intagne ska erbjudas och vilken medicinering denne ska erhålla. Av
Kriminalvårdens remissvar framgår vidare att skriften Basläkemedel närmast får
ses som en rekommendation vid medicinsk behandling inom kriminalvården.
Rekommendationen är inte bindande. Som framgår i ett annat ärende i vilket jag
fattat beslut i dag (dnr 5649-2009) anser Kriminalvården också att det måste
beaktas att en intagen ordinerats läkemedel som ger utslag på narkotikatest när det
bedöms vilka åtgärder ett positivt test bör medföra. Detta framstår närmast som en
självklarhet.

Jag kan naturligtvis inte ha några synpunkter på den medicinska behandlingen av
BB. Sådana frågor lämpar sig inte för JO:s prövning. Detta är i stället en fråga för
Socialstyrelsen. Jag kan dock inte undvika att kommentera att det av BB:s
patientjournal framgår att anstaltsläkaren och sjukhusläkaren hade samma
uppfattning om BB:s behov av ett preparat innehållande kodein. Från
allmänmänskliga synpunkter framstår det för en lekman som obegripligt att BB
först den 19 januari 2010 fick tillgång till det läkemedel han redan den 16
september 2009 ordinerats av sjukhusläkaren trots svåra besvär med diarréer och
många kontakter med anstaltssjukvården under mellantiden.

 BB har gjort gällande att kriminalvårdschefen CC, under ett möte med honom i
slutet av november 2009, uppgav att anstalten snarast skulle meddela ett formellt
beslut i frågan om han skulle få medicinera med Citodon (innehåller kodein, JO:s
anm.). CC har tillbakavisat hans påstående. Hur det förhåller sig härmed har inte
gått att utreda. Av remissvaret framgår dock bl.a. att medicineringsfrågan
diskuterades vid mötet och att CC upplyste BB om att det är anstaltens läkare som
beslutar om vilka behandlingsåtgärder som ska sättas in. – Jag noterar för egen del
att anstalten ändå den 19 januari 2010 dels antecknade i kriminalvårdsregistret
(KLAS) beträffande BB att anstaltens läkare inte ordinerat denna typ av medicin
(kodeinpreparat, JO:s anm.) då det faller utanför läkarens befogenheter, dels efter
en samlad bedömning beslutade att BB skulle få Citodon ordinerat.

Den slutsats jag drar är att anstalten inte hade klart för sig hur ansvaret för BB
fördelades.

Med den kritik som ligger i det anförda avslutas ärendet.
