# Socialnämnds handläggning av ärenden angående vård enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

JO 2007-04-27 dnr 1216-2006

BESLUT
                                                                           Datum                Dnr                      Sid
                                                                           2007-04-27           1216-2006               1 (8)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Socialnämnds handläggning av ärenden angående vård enligt lagen
                        (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).
                        Socialnämnden i Haninge kommun

## Bakgrund

AA, som är ordförande i Socialnämnden i Haninge kommun, fattade den 14
                        oktober 2005 ett beslut enligt 6 § LVU om att omedelbart omhänderta BB, född
                        1991. Som skäl för beslutet anfördes bl.a. följande.

                        Då BB löper uppenbar risk att ta skada genom sitt eget beteende och det i dag inte
                        är möjligt att genomföra vården i samförstånd med BB, bör BB omhändertas
                        omedelbart enligt § 6 LVU med fortsatt placering på Marsta gård.

                        Ordföranden beslutade även att BB skulle vara placerad på Marsta gård. Beslutet
                        verkställdes samma dag.

                        Länsrätten i Stockholms län fastställde den 20 oktober 2005 beslutet om att
                        omhänderta BB (länsrättens mål nr 22860-05).

                        Den 26 oktober 2005 beslutade ordföranden AA att placera BB på Högantorps
                        ungdomshem, avdelning Fridegård, som är ett särskilt ungdomshem. Statens
                        institutionsstyrelse (SiS) beslutade att skriva in BB i ungdomshemmet och fattade
                        beslut om att placera henne på en låsbar enhet.

                        Länsrätten beslutade den 17 november 2005 att avskriva mål nr 22860-05 (som
                        rörde det omedelbara omhändertagandet). I beslutet anfördes bl.a. följande.

                                  Varken någon ansökan om att BB skall beredas vård med stöd av LVU, eller någon
                                  begäran om förlängning av ansökningsfristen, har kommit in till länsrätten inom den
                                  tid som anges i 8 § LVU, dvs. senast den 11 november 2005. Det omedelbara
                                  omhändertagandet har således upphört. Målet skall därför avskrivas.
                        Länsrättens beslut kom in till förvaltningen den 18 november 2005.

                        Socialnämnden beslutade den 17 november 2005 att hos länsrätten ansöka om att
                        BB skulle beredas vård med stöd av 3 § LVU. Nämndens ansökan kom in till
                        länsrätten den 21 november 2005 (länsrättens mål nr 25760-05).




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                 Dnr 1216-2006      Sid 2 (8)




Den 24 november 2005 fattade socialnämndens vice ordförande CC ett nytt beslut
om att omhänderta BB med stöd av 6 § LVU. Länsrätten fastställde det beslutet
den 30 november 2005 (länsrättens mål nr 25760-05).

Anmälan
I en anmälan till JO framförde advokaten DD klagomål mot Socialnämnden i
Haninge kommun och Högantorps ungdomshem, avdelning Fridegård. DD anförde
bl.a. följande. BB omhändertogs med stöd av 6 § LVU. Socialnämnden ansökte
därefter inte hos länsrätten, inom den tid som anges i 8 § LVU, om att bereda BB
vård enligt LVU vilket fick till följd att omhändertagandet av BB upphörde. Trots
detta kvarhölls BB i närmare tio dagar på det särskilda ungdomshem där hon
vistades innan nämnden fattade ett nytt beslut om att omhänderta henne samt
ansökte hos länsrätten om vård enligt LVU.

Utredning
Inledningsvis inhämtade JO från socialförvaltningen i Haninge kommun akten
rörande BB och från Statens institutionsstyrelse vissa handlingar rörande BB.
Vidare inhämtades Länsrättens i Stockholms län akter i mål nr 22860-05 och
25760-05. Efter genomgång av dessa handlingar inhämtade JO vissa ytterligare
handlingar från Högantorps ungdomshem, och kompletterande upplysningar
inhämtades per telefon från ungdomshemmet.

Vad som kom fram vid granskningen av dokumentationen gav JO anledning att
anta att befattningshavare som stod under min tillsyn hade gjort sig skyldig till
tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken. JO André beslutade därför den 28 juni
2006 att inleda förundersökning angående sådant brott och uppdrog åt vice
överåklagare EE, Åklagarmyndigheten, City åklagarkammare i Stockholm, att
genomföra utredningen.

Dåvarande Haninge tingsrätt beslutade den 25 september 2006 att utse offentlig
försvarare för enhetschefen FF.

Förhör enligt 23 kap. 6 § rättegångsbalken hölls den 5 juli 2006 med en notarie vid
Länsrätten i Stockholms län och den 15 augusti 2006 med socialnämndens
ordförande AA. Förhör hölls den 4 september 2006 med socialsekreteraren GG och
den 3 oktober 2006 med enhetschefen FF. GG och FF hördes båda såsom skäligen
misstänkta i ärendet och delgavs vid förhören misstanke om tjänstefel enligt 20
kap. 1 § brottsbalken.

JO fann inte skäl att fullfölja förundersökningen. JO beslutade därför den 13
oktober 2006 att lägga ned den och i stället fortsätta utredningen inom ramen för
förevarande tillsynsärende.

JO inhämtade ett yttrande från Socialnämnden i Haninge kommun över vad DD
hade anfört i sin anmälan. Mot bakgrund av vad som hade kommit fram under
förundersökningen skulle yttrandet även belysa arbetsfördelningen mellan och
                                                                           Dnr 1216-2006     Sid 3 (8)




inom de olika enheterna vid nämndens förvaltning när det gäller handläggningen
av ärenden enligt LVU samt vilka rutiner nämnden har för bevakning av de
tidsfrister som gäller enligt LVU.

Nämnden överlämnade som sitt svar på JO:s remiss ett yttrande som var
undertecknat av HH, sektionschef familjesektionen. I yttrandet anfördes bl.a.
följande.

      –––
      Ärendet har handlagts i familjehemsenheten. Socialsekreterare GG som ansvarade
      för ärendet beskriver att hon inte på något sätt medvetet begått tjänstefel eller brutit
      mot lagen. På grund av hög arbetsbelastning under en period då många akuta
      händelser inträffade i hennes ärenden samtidigt räknade hon fel på datumet då de
      fyra veckorna efter verkställighet av ett beslut om omedelbart omhändertagande
      skall följas av en ansökan om vård enligt LVU för att fortsatt frihetsberövande skall
      vara lagligt. Då man från länsrätten tog kontakt för att informera om detta försökte
      GG göra allt för att rätta till sitt misstag. Hon tog kontakt med kommunens
      stadsjurist som tydligt informerade henne om att den uppkomna situationen innebar
      att vi höll flickan olagligt frihetsberövad samt konsulterade länsrätten för att
      diskutera vad som nu kunde göras så att misstaget inte skulle drabba flickan. Från
      länsrätten kom förslaget att göra ett nytt omedelbart omhändertagande.
      Familjehemsenhetens enhetschef FF betonar att hon och GG följt råd de fått av
      kommunens jurist som pratat med länsrätten. Eftersom de bedömde dessa personer
      som mycket trovärdiga följde man de råd man fick så att flickan som inte klarade att
      vara i frihet inte skulle komma till skada. FF ansvarar för att handläggningen av
      enhetens ärenden är korrekt och lagenlig. På grund av hög arbetsbelastning med
      flera komplicerade utredningar pågående i enheten samtidigt hände det som inte får
      hända nämligen att man räknar fel i LVU-ärendens tidsfrister. Eftersom FF var
      övertygad om att råden de fick från länsrätten, om att göra ett nytt omhändertagande
      var det korrekta sättet att se till att flickan inte utsatte sig för fara diskuterades inte
      andra handlingsalternativ utan detta bedömdes trygga flickans behov av säkerhet.

      Arbetsfördelning mellan de olika enheterna när det gäller handläggning enligt LVU
      Sedan 1993 då kommunens fyra socialförvaltningar flyttades ihop till en central
      förvaltning, då också familjehemsenheten bildades, har arbetet med
      familjehemsplacerade barn organiserats så att den utredande socialsekreteraren
      överlämnar handläggningen av det placerade barnets ärende till en socialsekreterare
      i familjehemsenheten. Överlämningen sker då ärendet är slutbehandlat i länsrätt och
      eventuell kammarrätt. Barn som behöver omplaceras från familjehem till vård på
      institution handläggs fortsatt av familjehemsenhetens socialsekreterare som lärt
      känna dem och har en relation med barnet.
      Tanken bakom den här organiseringen av arbetet är att familjehemsenheten
      utvecklar hög kompetens gällande placerade barn och att utredande enheter inte skall
      lägga arbetstid på tjänsteresor för familjehemsuppföljningar. Detta innebär att
      familjehemsenhetens socialsekreterare handlägger placeringar enligt SoL och LVU
      med omprövningar, överväganden, eventuella omedelbara omhändertaganden och
      rättsprocesser gällande de placerade barnen.

      Rutiner för bevakning av tidsfrister enligt LVU
      Socialförvaltningens individ- och familjeomsorg använder sig av
      verksamhetssystemet Pro Capita. När beslutet om omedelbart omhändertagande
      fattats och registrerats i verksamhetssystemet skall en bevakning läggas in som en
      påminnelse om tidsfristerna i LVU. I fortsättningen skall bevakningen läggas upp av
      sektionens kontorsassistenter. Genomgång av bevakningsrutinerna sker med alla
      berörda enheter. Rutiner för handläggning enligt LVU har tagits fram.
                                                                  Dnr 1216-2006   Sid 4 (8)




DD bereddes tillfälle att kommentera remissvaret.

En kort tid efter att nämnden hade yttrat sig till JO inkom en anmälan till JO om att
Socialnämnden i Haninge kommun inte hade underställt ett beslut om ett
omedelbart omhändertagande och att omhändertagandet därför hade upphört.
Socialnämnden hade inte uppmärksammat detta vilket fick till följd att den unge
hade varit intagen vid ett särskilt ungdomshem utan att det fanns något stöd för
placeringen (JO:s dnr 5886-2006). Med anledning av den nya anmälan genomförde
JO en inspektion av Socialnämnden i Haninge kommun den 19 januari 2007 (dnr
183-2007). Inspektionen avsåg socialnämndens tillämpning av 7 och 8 §§ LVU,
dvs. nämndens rutiner för underställning av beslut om omedelbart
omhändertagande enligt 6 § LVU och ingivande av ansökan om vård när den unge
är omhändertagen enligt 6 § LVU. Inspektionen omfattade akterna i samtliga
ärenden vid socialnämnden där ett beslut om omedelbart omhändertagande hade
fattats under åren 2005 och 2006. De två personakter som utreds inom ramen för
tillsynsärenden hos JO (dnr 1216-2006 och 5886-2006) undantogs från
granskningen.

I ett beslut den 27 april 2007 anförde JO André följande.

Rättslig reglering
–––

Bedömning
Underlåtenhet att ansöka om vård inom den tid som anges i 8 § LVU
Socialnämndens ordförande AA beslutade den 14 oktober 2005 att omedelbart
omhänderta BB med stöd av 6 § LVU. Därvid beslutade han att placera BB på
behandlingshemmet Marsta gård. Enligt vad som har framkommit verkställdes
beslutet samma dag. Länsrätten fastställde den 20 oktober 2005 beslutet om
omhändertagande av BB. Efter att BB hade avvikit från behandlingshemmet
beslutade ordföranden den 26 oktober 2005 att placera BB på Högantorps
ungdomshem, avdelning Fridegård, som är ett särskilt ungdomshem. SiS beslutade
om inskrivning på Högantorps ungdomshem och om placering på en låsbar enhet
vid hemmet.

Nämndens ansökan om vård skulle ha varit länsrätten till handa senast den 11
november 2005. Vid den tidpunkten hade varken någon ansökan om vård eller
någon begäran om förlängning av utredningstiden inkommit till länsrätten. Enligt 9
§ första stycket 1 upphörde således det omedelbara omhändertagandet av BB. Trots
detta blev BB kvar på Högantorps ungdomshem.

BB var således från det att omhändertagandet hade upphört fram till den 24
november 2005, när ett nytt beslut om omedelbart omhändertagande av henne
fattades, intagen på Högantorps ungdomshem utan att det fanns någon rättslig
grund för placeringen.
                                                                  Dnr 1216-2006    Sid 5 (8)




Det kan ifrågasättas om någon befattningshavare i nämnden eller vid dess
förvaltning kan ha gjort sig skyldig till tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken.
Enligt denna bestämmelse kan den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid
myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller
för uppgiften dömas för tjänstefel. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens
befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till
andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.

När det gäller frågan om straffrättsligt ansvar i det förevarande ärendet är det två
händelser som är av särskilt intresse, nämligen varför ansökan om vård gavs in till
länsrätten för sent och förvaltningens agerande efter det att tjänstemännen hade
uppmärksammats på att det omedelbara omhändertagandet av BB hade upphört.

Såvitt har kommit fram vid utredningen finns det inte grund för att anta att någon
befattningshavare vid nämnden eller dess förvaltning uppsåtligen har åsidosatt de
uppgifter som har gällt för hans eller hennes uppgifter. Däremot uppkommer fråga
om någon har varit oaktsam på sådant sätt att straffrättsligt ansvar måste utkrävas.

När det gäller frågan rent allmänt om hur oaktsamhet enligt 20 kap. 1 §
brottsbalken skall bedömas är utgångspunkten för tjänstefelsansvaret att det av
hänsyn till rättssäkerheten bör ställas särskilda krav på noggrannhet och omsorg på
områden inom den offentliga verksamheten där det är fråga om myndighets-
utövning. Av allmänna principer följer dock att straffrättsligt ansvar inte skall
komma i fråga för varje avvikelse från den eftersträvade normen; en viss marginal
föreligger alltid mellan det helt aktsamma och det oaktsamma. Vid bedömningen
av huruvida en offentlig befattningshavare har handlat oaktsamt är det i första hand
av betydelse vilka krav på noggrannhet och omsorg som uppgiften har innefattat.
Detta får, som i andra motsvarande sammanhang, vägas mot omständigheter som
hänför sig till den enskilde personligen, t.ex. hans kunnighet, utbildning och
erfarenhet eller att han har handlat under tidspress (se bl.a. NJA 2002 s. 188).

Som framgår av det tidigare anförda skulle ansökan om vård ha getts in till
länsrätten senast den 11 november 2005, dvs. fyra veckor efter det att beslutet om
att omedelbart omhänderta BB hade verkställts. Handläggaren av ärendet,
socialsekreteraren GG, synes emellertid felaktigt ha utgått från att ansökan skulle
göras senast fyra veckor efter att länsrätten hade fastställt omhändertagande-
beslutet. Detta ledde till att hon inte såg till att utredningen lämnades över till
socialnämnden så att nämnden i tid kunde fatta beslut i saken.

Enligt vad som har kommit fram under utredningen om hur arbetet vid
socialförvaltningen är organiserat har ansvaret för handläggningen av LVU-
ärendet i första hand legat på handläggaren. Det är anmärkningsvärt att hon inte
hade kunskap om en bestämmelse som är grundläggande för hur ärendet skulle
handläggas. Sannolikt har denna brist haft sin förklaring i att hennes
arbetsuppgifter vid förvaltningen i huvudsak har gällt löpande handläggning av
ärenden rörande barn och ungdomar som är placerade i familjehem eller på
                                                                  Dnr 1216-2006   Sid 6 (8)




institutioner och således inte i första hand handläggning av frågor som rör
omedelbara omhändertaganden och ansökningar om vård enligt LVU. Av
utredningen framgår att det är ovanligt att familjehemsenheten handlägger ärenden
av det senare slaget. Att ett fel har begåtts från handläggarens sida synes därför
närmast vara ett resultat av att hon inte har haft tillräcklig kompetens för att
handlägga ärendet. Med hänsyn härtill och till den pressade arbetssituation som vid
tillfället rådde vid enheten är hennes oaktsamhet inte sådan att det finns skäl för
mig att utkräva straffrättsligt ansvar av henne.

Utredningen angående ansökan om vård enligt LVU blev klar den 14 november
2005. Enhetschefen FF, som tillsammans med handläggaren GG undertecknade
utredningen, uppmärksammade inte att beslutet om det omedelbara
omhändertagandet av BB hade verkställts den 14 oktober 2005 och att ansökan
således redan skulle ha varit länsrätten till handa. Hon utgick felaktigt från att
verkställighet hade skett först den 26 oktober 2005, dvs. när BB, efter att ha avvikit
från Marsta gård, omplacerades till Högantorps ungdomshem. Hon synes ha förlitat
sig på att handläggaren i formellt hänseende hade hanterat ärendet på ett korrekt
sätt. I likhet med vad som gäller för GG torde FF:s bristande vana vid att handlägga
ärenden rörande omedelbara omhändertaganden och ansökningar om vård enligt
LVU samt arbetssituationen vid enheten ha bidragit till att hon inte
uppmärksammade felet. Jag har därför avstått från att gå vidare i saken också när
det gäller enhetschefen FF.

Vad gäller handläggningen av ärendet efter det att tjänstemännen uppmärksammats
på att det omedelbara omhändertagandet hade upphört finner jag skäl att anföra
följande.

Den 14 november 2005 kontaktade en notarie vid Länsrätten i Stockholms län
handläggaren GG och upplyste om att det omedelbara omhändertagandet hade
upphört. Vid det förhör som har hållits med GG har hon uppgett att hon vid
samtalet fick uppfattningen att felet kunde rättas till om nämnden inom några dagar
kom in med en ansökan om vård. Att nämnden kunde ansöka om att BB skulle
beredas vård enligt LVU är i och för sig korrekt. Det förhållandet hade dock inte
någon betydelse när det gällde att omhändertagandet hade upphört. GG synes inte
ha förstått den närmare innebörden av beskedet hon fick från länsrätten.

GG borde omgående ha underättat sin chef om beskedet från länsrätten.
Enhetschefen FF synes emellertid ha fått kännedom om saken först den 18
november 2005 i samband med att socialförvaltningen fick länsrättens beslut om
att målet rörandet det omedelbara omhändertagandet hade skrivits av.

Vid förvaltningen gjordes då försök att lösa den uppkomna situationen.
Stadsjuristen informerades om saken och denne kontaktade i sin tur länsrätten.
Däremot synes förvaltningen varken ha informerat Högantorps ungdomshem eller
BB om att det inte längre fanns förutsättningar för att hålla kvar BB på hemmet
mot hennes vilja. Det finns flera frågetecken rörande socialförvaltningens
                                                                   Dnr 1216-2006   Sid 7 (8)




handläggning under tiden från den 18 november fram till den 24 november 2005 då
ett nytt beslut om att omedelbart omhänderta BB fattades. Flera tjänstemän har
deltagit i handläggningen och det är enligt min mening inte möjligt att utpeka
någon enskild tjänsteman för bristerna i handläggningen under denna tid.

–––––––––––––

Även om jag således inte har funnit att straffrättsligt ansvar måste utkrävas är det
inträffade givetvis mycket allvarligt. Den omständigheten att det i sak kan ha
framstått som rimligt att BB vistades på Högantorps ungdomshem, avdelning
Fridegård, ändrar inte den bedömningen. BB har de facto varit utsatt för ett olaga
frihetsberövande under närmare två veckor.

Jag vill med kraft understryka att nämnden och ledningen för socialförvaltningen
har ett ansvar för att arbetet vid förvaltningen med ärenden som rör tvångsvård
organiseras så att ärendena kan handläggas på ett rättssäkert sätt.

Jag har tidigare meddelat beslut i ett antal ärenden och jag räknar med att under
den närmaste tiden fatta beslut i ytterligare fall som också rör att omedelbara
omhändertaganden har upphört därför att socialnämnder antingen inte har
underställt beslut om omhändertagande (7 § LVU) eller inte ansökt om vård inom
rätt tid (se 8 och 9 §§ LVU). Jag har inom ramen för ett av dessa ärenden (dnr
5886-2006) inhämtat upplysningar från samtliga länsstyrelser angående huruvida
de i sin tillsyn över socialtjänsten i länets kommuner har uppmärksammat brister av
detta slag. Det kan finnas anledning för mig att mer allmänt återkomma till bl.a.
frågan om den praktiska tillämpningen av lagstiftningen när det gäller nämndernas
handläggning av ärenden som rör tvångsingripanden.

Handläggningen av ärendet på Högantorps ungdomshem
Av 3 kap. 10 § socialtjänstförordningen (2001:937) framgår att det är Statens
institutionsstyrelse, SiS, som beslutar om inskrivning i ett sådant hem för särskild
tillsyn som avses i 12 § LVU. Om det för den som ansökan om inskrivning avser
finns ett beslut om omhändertagande eller om vård enligt LVU skall en kopia av
eller annan underrättelse om det verkställbara beslutet fogas till ansökan (3 kap. 13
§ socialtjänstförordningen). Innan ett beslut om inskrivning vid ett särskilt
ungdomshem fattas måste institutionschefen ”förvissa sig om att SiS platsanvisning
samt giltiga beslut om omhändertagande eller vård och nämndens beslut om
placering enligt 11 § LVU föreligger” (se SiS råd och riktlinjer 2002:1, LVU,
avsnitt 4).

I förevarande fall förelåg det inte något hinder mot att skriva in BB på Högantorps
ungdomshem. Såvitt har framkommit fick Högantorps ungdomshem aldrig någon
information som gav anledning att misstänka att omhändertagandet hade upphört.
Jag har mot den bakgrunden inte funnit skäl att närmare utreda ungdomshemmets
handläggning av ärendet.
                                                                        Dnr 1216-2006    Sid 8 (8)




Det kan finnas anledning för mig att i ett senare sammanhang ta upp frågan om SiS
bör åläggas någon skyldighet att följa upp handläggningen av LVU- frågan efter
inskrivning i ett särskilt ungdomshem.

Nytt beslut om omedelbart omhändertagande
Efter att det hade uppmärksammats att omhändertagandet av BB hade upphört
fattade nämndens vice ordförande CC den 24 november 2005 ett nytt beslut om att
omedelbart omhänderta BB med stöd av 6 § LVU. I beslutet angavs bl.a. följande.

      Omedelbart LVU har utgått. Ansökan om nytt omedelbart LVU § 6 då det är av
      största vikt att BB får fortsatt vård på Fridegård fram tills länsrättens sammanträde
      gällande LVU §§ 1 o 3, 2005-12-01.
När ett omedelbart omhändertagande har upphört i enlighet med bestämmelsen i 9
§ första stycket 1 LVU, dvs. på grund av att socialnämnden inte har inkommit till
länsrätten med en ansökan om vård inom den tid som anges i 8 § LVU, har social-
nämnden i och för sig möjlighet att fatta ett nytt beslut om omhändertagande. Detta
förutsätter emellertid att det har kommit fram nya omständigheter som kan läggas
till grund för bedömningen. Det räcker således inte med att de tidigare vård-
motiverande förhållandena alltjämt står kvar. I så fall hade den stipulerade
tidsfristen i 8 § LVU saknat betydelse.

Av utredningen i förevarande ärende framgår att omhändertagandet av BB den 24
november 2005 inte grundade sig på några nya omständigheter utan förutsätt-
ningarna var desamma som förelåg vid beslutet om omhändertagande den 14
oktober 2005.

Handläggningen i denna del kan ifrågasättas i formellt hänseende. Jag vill peka på
den möjlighet som länsrätten har att enligt 6 § tredje stycket LVU själv fatta beslut
om omedelbart omhändertagande. Eftersom nämnden den 18 november 2005 gav
in en ansökan om vård enligt LVU till länsrätten kunde nämnden samtidigt ha
uppmärksammat länsrätten på frågan om att BB borde omedelbart omhändertas. Ett
sådant handlingssätt hade svarat bättre mot lagstiftarens intentioner att ett av
socialnämnden fattat beslut om omedelbart omhändertagande till följd av sin
provisoriska karaktär endast skall kunna gälla under begränsad tid.
