# Kroppsvisitation av besökande på kriminalvårdsanstalt med användning av narkotikahund

JO 2008-12-10 dnr 1219-2008

BESLUT
                                                                             Datum                 Dnr                     Sid
                                                                             2008-12-10            1219-2008              1 (7)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Kroppsvisitation av besökande på kriminalvårdsanstalt med användning
                        av narkotikahund

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 5 mars 2008, mot Kriminalvården framförde
                        AA klagomål mot hur hon hade bemötts när hon skulle besöka en intagen i
                        anstalten Kirseberg. Hon anförde i huvudsak följande. Den 25 februari 2008 skulle
                        hon besöka sin sambo som var intagen i anstalten. På plats medgav hon att en
                        narkotikahund företog en sökning på henne inför besöket. Hon fick sätta sig på en
                        pall i en hall. Åtta nio ”plitar” stod och tittade på medan hunden sökte. Hunden
                        nosade på henne och sniffade på hennes ben och uppåt midjan. Hunden gnydde och
                        den manlige hundföraren frågade varför hunden markerade så mycket på henne.
                        Hon var helt oförstående till detta. Hon har själv en hund och tyckte att
                        ”markeringen” var egendomlig för att komma från en arbetande narkotikahund.
                        Hunden fortsatte att gny och vifta på svansen även sedan hundföraren gått undan
                        med den. Hon avvisades därefter från anstalten utan att ha fått genomföra besöket.
                        Eftersom hon ansåg sig ha blivit anklagad för narkotikabrott ville hon låna en
                        telefon för att ringa polisen. Det fick hon dock inte göra.

## Utredning

Kriminalvården anmodades att yttra sig över AA:s anmälan.

                        I ett remissvar den 20 maj 2008 anförde Kriminalvården, genom generaldirektören
                        BB, bl.a. följande.
                                  –––

## Sakförhållanden

Allmänt om s.k. narkotikahundar
                                  Användningen av narkotikahundar är ett led i Kriminalvårdens strategi att, i enlighet
                                  med regeringens uppdrag, bekämpa förekomsten och nyttjandet av narkotiska
                                  preparat inom myndighetens olika verksamheter för att kunna uppnå i sin helhet
                                  narkotikafria anstalter och därmed kunna erbjuda dömda personer en verkställighet
                                  fri från narkotika.
                                  En stor del av den narkotika som införs i anstalter smugglas in och överlämnas i
                                  samband med besök. I syfte att förhindra denna införsel har Kriminalvården skärpt
                                  rutinerna även för kontroll av de personer som passerar in i anstalt. Kontroll av den


 Riksdagens ombudsmän                             E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                        Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                 Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                   Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                  Dnr 1219-20008      Sid 2 (7)



besökandes personliga förhållanden inför beviljande av s.k. besökstillstånd sker bl.a.
genom registerslagningar. Kontroll sker även på plats genom bl.a. den teknikstödda
visitationsverksamheten i den allmänna inpasseringskontrollen. Som ett komplement
till detta kan också användas narkotikahundar för att upptäcka och förhindra införsel
av narkotika.
I kriminalvårdens kontroll- och säkerhetsarbete används egna tjänstehundar vilka
uteslutande är s.k. narkotikahundar. Narkotikahunden med hundförare, s.k.
hundekipage, har till uppgift att bistå annan kriminalvårdspersonal vid säkerhets-
och kontrollarbete inom Kriminalvården för att förhindra införandet av droger på
anstalter och häkten samt för att upptäcka och omhänderta droger som har tagits in.
Hundekipage används vid visitationer av lokaler och personer samt vid granskning
av brev och andra försändelser. För verksamheten med narkotikahundar har
Kriminalvården utarbetat särskilda riktlinjer. Kriminalvården genomför löpande
utbildning och kontroll av hundförare och hundar. Hundekipagen kvalitetssäkras
vidare varje år genom en särskild kontroll med efterföljande certifiering. I
utbildningen av hundekipagen ingår bland annat tillvägagångssättet vid visitation
mot person och hur man bemöter en person som ska visiteras med hjälp av hund.
Narkotikahundarna är tränade till att genom markering visa hundföraren att det finns
lukt av narkotika.
Kriminalvården genomför visitationer av person med hjälp av hundekipage enligt
två modeller. Den ena modellen, ”tullfiltermodellen”, innebär att hunden oftast söker
mot en eller flera personer som gående passerar förbi hunden. Den andra modellen,
som användes i det nu aktuella fallet, innebär att hunden nosar mot en person som
sitter på en pall. Personen ska sitta med båda fötterna på golvet i en helt naturlig
sittställning. Narkotikahunden får därefter nosa mot personen. Hundföraren, som
håller hunden i koppel, ska ha kontroll över narkotikahunden, vara uppmärksam på
att narkotikahunden inte blir för närgången och samtidigt läsa av narkotikahundens
signaler och eventuell rädsla hos sökpersonen. Härigenom styr hundföraren
visitationen så att den blir så skonsam som möjligt för den berörda personen.
Narkotikahunden är tränad till att då den uppfattar en indikation på narkotika
markera detta för hundföraren. Om en narkotikahund markerar talar detta starkt för
att besökaren har tagit befattning med narkotika. Efter en markering kan utifrån det
enskilda fallet andra kontrollåtgärder vidtas av annan personal.

Inpasseringen vid anstalten Kirseberg
Anstalten Kirseberg är ett av landets äldsta fängelser vars lokaler är ganska
omoderna. Samtidigt är anstalten Kirseberg en av landets största anstalter och av
central betydelse i södra Sverige. För närvarande är inpasseringskontrollen av
besökande och personal separerad från varandra. Inpasseringskontroll av besökande
utförs av den s.k. hallvakten som finns placerad till höger om entrén dit besökande
hänvisas. Kontakt med den besökande sker via en receptionslucka. Besökande får
lämna ifrån sig tillhörigheter som inte får tas med till besöket i ett särskilt låsbart
skåp. Därefter kontrolleras besökaren med hjälp av en metalldetektor. För
närvarande övervägs att inrätta en förbättrad inpasseringskontroll av såväl
besökande som personal i de befintliga lokalerna.
Något särskilt utrymme dit besökanden kan tas för en mera ingående kontroll eller
visitation med hjälp av narkotikahund finns inte. Blir det aktuellt med en mera
ingående kontroll eller kontroll med hjälp av narkotikahund tas besökanden längre
bort i entréhallen för visitation. Utrymmet är dock förhållandevis öppet och saknar
avskärmningsmöjligheter. Av säkerhetsskäl bör ett utrymme för visitation av
besökare inte ligga allt för långt in i anstalten. Vidare har anstaltens utformning i sig
hittills ansetts begränsa möjligheterna att skapa ett särskilt avskilt utrymme för
visitation. Detta är inte optimalt och Kriminalvården har därför hos regeringen
anhängiggjort frågan om ny anstalt.

Visitationen vid Kirseberg den 25 februari 2008
AA:s sambo är intagen vid anstalten Kirseberg. Han hade efter beslut den 7 januari
2008 möjlighet att ta emot obevakade besök från AA. Efter beslutet fick
Kriminalvården uppgifter som av säkerhetsskäl motiverade att AA vid sitt nästa
                                                                 Dnr 1219-20008      Sid 3 (7)



besök, utöver kontroll med metalldetektor, även skulle genomgå sökning med hund.
Detta skedde också den 25 februari 2008. AA informerades om att visitation skulle
ske med hjälp av narkotikahund varpå hon fördes längre bort i entréhallen och
anmodades sätta sig på en pall. Tydliga instruktioner gavs om tillvägagångssättet.
Hundföraren upplevde att AA var påtagligt nervös. Vidare uppvisade
narkotikahunden ett tydligt intresse då visitationen av AA genomfördes.
Hundföraren förklarade för AA att narkotikahunden markerade på henne och
frågade henne om det kunde finnas någon anledning till detta. Hundföraren
informerade vidare det vakthavande befälet om att narkotikahunden markerat mot
AA varför det beslutades att det aktuella besöket ställdes in. AA fick besked om
detta. En stund senare kontaktade AA anstalten per telefon med önskemål om att få
träffa sin sambo. Hon fick då besked om att beslutet om att inte genomföra det
aktuella besöket gällde och att ansvarig kriminalvårdsinspektör senare skulle ta
ställning till om framtida besök ska vara bevakade eller obevakade.
Det hundekipage som användes vid tillfället är utbildat och har kontrollerats varje år
enligt en särskild prövningsordning. Hunden har hittills klarat av alla tester och krav
som Kriminalvården ställer. Någon kritik har inte tidigare riktats mot ekipaget.
Hunden, en tik, är i undersökningsmomentet tränad till att söka efter narkotiska
preparat och bortser då från andra typer av dofter. Hunden är tränad till att normalt
markera vittring på narkotika genom s.k. sittmarkering. Det förekommer dock att
denna hund markerar på annat sätt. I det aktuella fallet fick hunden vittring på hela
personen. Hundföraren tolkade detta som om det fanns mer än en del av kroppen
som kommit i beröring med narkotika. Hundföraren uppfattade en mycket stark
intressehöjning och upplevde det som att hunden ville hitta ”bytet”. Detta tog sig i
uttryck att hunden ökade tempot i sökningen och slickade sig om nosen. Hade det
inte funnits någon vittring skulle hennes intresse avtagit och hon skulle lämna
personen. I det aktuella fallet gjordes alltså ingen regelrätt sittmarkering men hennes
agerande stämmer överens med hur hon på träning reagerat på narkotika.
Det är riktigt att det fanns ett flertal tjänstemän närvarande vid visitationen. Detta
berodde på att det den aktuella dagen fanns flera nyanställda i ett utrymme i direkt
anslutning till entrén. Sju eller åtta personer kom att befinna sig i entréhallen och
bevittna visitationen.
Enligt den rutin som tillämpas vid anstalten Kirseberg görs, sedan en narkotikahund
markerat på en besökare, en helhetsbedömning vid prövningen av förutsättningarna
för framtida besök och formerna för sådana. Vid denna bedömning kan
narkotikahundens markering ha viss betydelse. Vidare kan exempelvis uppgifter från
Kriminalvårdens underrättelseorganisation och uppgifter från polismyndigheten
beträffande den besökandes personliga förhållanden inhämtas. Också sådana
omständigheter som den intagnes misskötsamhet i form av urinprovsvägran och
eventuella misstankar om narkotikahantering i anstalt vägs in i bedömningen. Frågan
om besök fortsättningsvis kan medges och under vilka former detta kan ske avgörs
utifrån en sådan samlad bedömning.

Författningsbestämmelser m.m.
Enligt artikel 3 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna får ingen utsättas för tortyr, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning.
Varje medborgare är vidare enligt vad som följer av 2 kap. regeringsformen
gentemot det allmänna skyddad mot påtvingade kroppsliga ingrepp samt mot
kroppsvisitation. Begränsningar av denna rättighet får göras i lag enligt vad som
framgår av 2 kap. 12 § regeringsformen.
Av 29 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) framgår följande. En
intagen får ta emot besök i den utsträckning det lämpligen kan ske. En intagen får
inte ta emot besök som kan äventyra säkerheten i anstalten eller som kan motverka
den intagnes anpassning i samhället eller annars vara till skada för den intagne eller
annan. Om en intagen under utredningen av ett disciplinärende hålls avskild från
andra intagna, får den intagne också vägras besök i den utsträckning det är
oundgängligen nödvändigt för att syftet med utredningen inte ska äventyras. Om det
                                                                 Dnr 1219-20008       Sid 4 (7)



behövs för att kunna bedöma om en intagen ska få ta emot besök i ett särskilt fall
eller om ett besök ska vara bevakat, ska i förväg undersökas om den besökande har
dömts eller är misstänkt för brottslig verksamhet. I den utsträckning det behövs ska
upplysningar också inhämtas om den besökandes personliga förhållanden i övrigt.
Om det behövs med hänsyn till säkerheten, ska en tjänsteman vid anstalten vara
närvarande vid besöket (bevakat besök). Besök av en advokat som biträder den
intagne i en rättslig angelägenhet ska vara bevakat bara om advokaten eller den
intagne begär det. Som villkor för besök kan av säkerhetsskäl föreskrivas att den
besökande underkastar sig kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning.
Av 29 a § KvaL framgår att Kriminalvården får besluta att samtliga personer som
passerar in i anstalten ska kroppsvisiteras (allmän inpasseringskontroll) om det är
nödvändigt för att upprätthålla säkerheten vid en viss sluten anstalt. Syftet med
allmän inpasseringskontroll ska vara att söka efter otillåtna föremål. Skriftliga
meddelanden får inte granskas.
Kriminalvården har beslutat om allmän inpasseringskontroll vid anstalten Kirseberg.
Något beslut om undantag från den allmänna inpasseringskontrollen har inte
medgivits.
Av 52 c § KvaL framgår följande. Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får inte
göras mer ingående än vad ändamålet med åtgärden kräver. All den hänsyn som
omständigheterna medger ska iakttas. Om möjligt ska ett vittne närvara.
Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning av en kvinna får inte verkställas eller
bevittnas av annan än en kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska. Följande
åtgärder får emellertid verkställas och bevittnas av en man, nämligen 1.
kroppsvisitation som avses i 52 a § tredje stycket, 2. kroppsvisitation som enbart
innebär att föremål som en person bär med sig undersöks, 3. kroppsvisitation som
sker med metalldetektor eller liknande teknisk anordning, och 4. kroppsbesiktning
som enbart innebär att blodprov eller alkoholutandningsprov tas.

Kriminalvårdens bedömning
Kriminalvården har efter en individuell bedömning funnit att säkerhetsskäl talade för
att en sökning med hundekipage mot person behövde göras i det nu aktuella fallet.
Personen i fråga har också samtyckt till att åtgärden genomfördes.
Kriminalvården bedömer att sökningen med det aktuella hundekipaget gjorts på ett
sådant sätt att den är att betrakta som en kroppsvisitation. Kriminalvården har i den
aktuella situationen också haft stöd i 29 § KvaL för att genomföra en sådan
visitation.
Kriminalvården vill betona att det är av stor vikt att en hundförare uppträder
professionellt och korrekt mot en besökare i samband med att hundsök sker. Inget
tyder dock på att så inte skett i det här fallet.
I samband med visitation av en person ska all den hänsyn som omständigheterna
medger iakttas. Det var därför olyckligt att visitationen skedde i ett öppet utrymme
och att tjänstemän, som i det läget inte hade någon funktion att fylla, stod och tittade
på. Anstalten kommer att se över rutinerna för visitationer mot person och se till att
dessa blir kända för personalen.
Hundförarens slutsats i det nu aktuella fallet var att hunden markerade för vad den
uppfattade som narkotika. Det har enligt Kriminalvårdens uppfattning inte kommit
fram några omständigheter som ger anledning att ifrågasätta detta. Hundens
markering har utgjort ett mycket starkt tecken på att den undersökta personen på
något sätt har kommit i kontakt med narkotika. Kriminalvårdens uppgift är inte att
fullfölja en hunds markering genom att utreda om något brott har begåtts. Dock
räcker en hunds markering för att ställa in ett besök. Anstalten Kirseberg har därför
gjort en riktig bedömning när besöket ställdes in.
Kriminalvårdens controllerfunktion genomförde under våren 2008 en granskning av
myndighetens hundverksamhet. Granskningen utmynnade i en rapport den 22 april
2008. Granskningens syfte var att kartlägga verksamheten för att bland annat
förtydliga normeringen av och utveckla kvaliteten på densamma.
                                                                     Dnr 1219-20008    Sid 5 (7)



      Parallellt med controllerfunktionens arbete med granskning av hundverksamheten
      pågår ett arbete med revidering av Kriminalvårdens s.k. säkerhetshandbok och
      övriga styrande dokument såvitt avser visitation med hund. Kriminalvården har för
      avsikt att i de styrande dokumenten bland annat utveckla vilka överväganden som
      bör föregå ett ställningstagande att genomföra en visitation mot person med
      hundekipage, vilken information besökaren bör få och när, vilka sökmetoder som
      kan och bör användas, närmare hur dessa sökmetoder bör användas samt hur man
      kan och bör agera då hunden markerar för narkotika. Bland annat kommer att
      förtydligas att man av integritetsskäl bör använda ett särskilt utrymme som är
      lämpligt för ändamålet, eller i vart skärma av utrymmet där visitationen görs.
      När det slutligen gäller frågan om de lagliga möjligheterna att låta manliga
      hundförare leda en hund vid kroppsvisitation av kvinnor har JO i ett beslut den 16
      november 2007 (dnr 1948-2007) bedömt att en kroppsvisitation med tjänstehund
      inte går att hänföra till något av undantagen i 52 c § KvaL. JO:s strikt restriktiva
      tolkning innebär alltså att en man inte får leda en hund vid visitation av en påklädd
      kvinnlig besökare och att en man inte heller får bevittna en sådan åtgärd, såvida
      männen inte är läkare eller legitimerade sjuksköterskor. JO fann dock svårt att finna
      några sakliga skäl för denna skillnad utan såg anledning att överväga behovet av
      ytterligare undantag från regeln. Kriminalvården, som fortfarande anser att det finns
      goda skäl som talar för en annan tolkning än JO:s, menar att rättsläget är oklart.
      Inom Kriminalvården finns endast några få kvinnliga hundförare. Om manliga
      hundförare inte kan delta vid kontroller med hund av kvinnliga besökare skulle
      Kriminalvårdens förebyggande arbete mot narkotika i anstalter allvarligt hotas.
      Kontakt har underhand tagits med Justitiedepartementet i frågan och Kriminalvården
      avser att begära en ändring av den nämnda bestämmelsen.
      –––
AA kommenterade remissvaret.

I beslut den 10 december 2008 anförde JO Nordenfelt följande.

Bedömning
Kriminalvården har i remissvaret redogjort för de bestämmelser som AA:s anmälan
aktualiserar.

Inledningsvis vill jag framhålla att JO:s granskning är av rättslig art och främst
avser en kontroll av att myndigheterna har följt de regler som gäller för förfarandet,
dvs. att de handlagt ett ärende på ett i formellt hänseende korrekt sätt. JO är
återhållsam med att uttala sig om ett beslut i sak. Huruvida det var lämpligt att inte
låta AA genomföra besöket är därför en fråga som jag inte finner skäl att
kommentera.

Av utredningen i ärendet framgår följande. AA:s sambo var intagen i anstalten
Kirseberg. Han hade efter ett beslut den 7 januari 2008 möjlighet att ta emot
obevakade besök från AA. Efter beslutet fick Kriminalvården uppgifter som av
säkerhetsskäl motiverade att AA vid sitt nästa besök, utöver kontroll med
metalldetektor, även skulle genomgå sökning med hund. Detta skedde också den
25 februari 2008. AA informerades om att visitation skulle ske med hjälp av
narkotikahund, varpå hon fördes längre bort i entréhallen och anmodades att sätta
sig på en pall. Vid visitationen uppfattade hundföraren, som var en man, att AA var
påtagligt nervös. Vidare uppvisade narkotikahunden ett tydligt intresse då
visitationen av AA genomfördes. Hundföraren informerade det vakthavande
befälet om att narkotikahunden markerat mot AA, varför det beslutades att det
                                                                       Dnr 1219-20008     Sid 6 (7)



aktuella besöket skulle ställas in. AA fick besked om detta. En stund senare
kontaktade AA anstalten per telefon med önskemål om att få träffa sin sambo. Hon
fick då besked om att beslutet att inte genomföra det aktuella besöket gällde och att
ansvarig kriminalvårdsinspektör senare skulle ta ställning till om framtida besök
skulle vara bevakade eller obevakade. Visitationen åsågs av ytterligare ett antal
kriminalvårdstjänstemän.

Narkotikahundar utgör utan tvivel ett viktigt hjälpmedel i Kriminalvårdens arbete
med att upptäcka narkotika på häkten och anstalter och att förhindra att narkotika
kommer in där. Hur narkotikahundar kan användas och vilka rättsliga frågor
användningen ger upphov till har diskuterats i olika sammanhang (se t.ex. SOU
2000:126 s. 264–265 och SOU 2005:54 s. 514). En fråga som jag har
uppmärksammat tidigare är om bestämmelsen i 52 c § kriminalvårdslagen medger
att en manlig hundförare leder en hund vid kroppsvisitation av en kvinna (dnr
1948-2007, beslut den 16 november 2007). I detta beslut anförde jag bl.a. följande.

      En kroppsvisitation med tjänstehund går knappast att hänföra till något av
      undantagen i 52 c §. Det kan konstateras att undantagen är noggrant angivna och
      mycket preciserade. Utrymmet för att mjuka upp bestämmelsen utan att
      legalitetsprincipen träds för när blir därmed starkt begränsat (jfr prop. 1994/95:124 s.
      40 f.). Härtill kommer att det enligt min mening inte heller är lämpligt att utan
      uttryckligt lagstöd begränsa tillämpningsområdet för bestämmelser som syftar till att
      skydda den enskildes integritet. Det nu anförda innebär, som lagen är utformad, att
      en visitation med tjänstehund av en kvinnlig intagen inte får utföras eller bevittnas
      av en man, såvida denne inte är läkare eller legitimerad sjuksköterska.
I det nu aktuella fallet var det inte fråga om visitation av en intagen utan om
visitation av en besökande till en intagen. Samma synpunkter som redovisats ovan
gör sig emellertid gällande även i dessa fall. Enligt min uppfattning var det således
felaktigt att låta en manlig hundförare leda hunden vid visitationen av AA. Av
utredningen framgår inte om de övriga kriminalvårdstjänstemän som åsåg
visitationen av AA var män eller kvinnor. Oavsett vilket var denna ansamling av
tjänstemän vid visitationen inte förenlig med hänsynsprincipen i 52 c §
kriminalvårdslagen. AA har berättat att hon upplevde visitationen som obehaglig,
särskilt när hunden markerade. Att ytterligare tjänstemän bevittnade visitationen
gjorde givetvis inte situationen mindre obehaglig för henne. Jag tycker att denna
bristande förståelse för AA:s situation är anmärkningsvärd. Jag förutsätter att
anstalten vidtar åtgärder för att undvika att något liknande upprepas.

AA har i sin anmälan också klagat på att anstalten efter hundens markering inte
vidtog några åtgärder för att utreda misstankarna mot henne. Jag har förståelse för
denna reaktion. Som Kriminalvården påpekat är det emellertid inte dess uppgift att
fullfölja en hunds markering genom att utreda om något brott har begåtts.

Utredningen ger inte stöd för att personalen i anstalten i övrigt uppträtt felaktigt
eller olämpligt mot AA.

Visitation med användning av narkotikahund är, som jag nämnt tidigare, inte
oproblematisk ur rättslig synvinkel. Vissa frågor har tagits upp här och behandlats
relativt utförligt, framför allt i remissvaret. Kriminalvården har i remissvaret också
anfört att man har för avsikt att i de dokument som styr verksamheten bl.a. utveckla
                                                                 Dnr 1219-20008   Sid 7 (7)



vilka överväganden som bör föregå ett ställningstagande att genomföra en
visitation mot person med hundekipage, vilken information besökaren bör få och
när, vilka sökmetoder som kan och bör användas, närmare hur dessa sökmetoder
bör användas samt hur man kan och bör agera då hunden markerar för narkotika.
Jag vet också att det förts en dialog mellan Kriminalvården och
Justitiedepartementet när det gäller behovet av ändring av 52 c §
kriminalvårdslagen. Jag ser positivt på dessa åtgärder och finner inte skäl att för
egen del göra några ytterligare uttalanden eller vidta några andra åtgärder.
