# Uttalanden om polisens rätt att fotografera en anhållen kvinna utan hennes huvudbonad

JO 2011-02-11 dnr 1219-2010

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                      Sid
                                                                         2010-02-11              1219-2010               1 (7)
Stf justitieombudsmannen
Jan Pennlöv




                        Uttalanden om polisens rätt att fotografera en anhållen kvinna utan
                        hennes huvudbonad


                          Beslutet i korthet: Anmälaren gjorde gällande att polisen hade uppvisat bristande
                          respekt för henne som kvinna och muslim eftersom polisen hade fotograferat henne utan
                          huvudbonad. Hon ansåg att polisen kunde ha fotograferat henne med huvudbonaden på
                          och att kvinnlig personal kunde ha varit närvarande vid tillfället. - Enligt min mening bör
                          polisen självfallet sträva efter att i största möjliga utsträckning tillgodose den enskildes
                          rätt att bära en huvudbonad med religiös innebörd. Det finns dock vissa situationer då det
                          kan godtas att polisen kräver att den enskilde tar av sin huvudbonad, t.ex. vid en
                          fotografering av en frihetsberövad person i en brottsutredning. Jag har därför inte någon
                          invändning mot fotograferingen i det aktuella fallet. Vid verkställandet av en sådan åtgärd
                          bör polisen givetvis sträva efter att denna sker på ett sätt som i minsta möjliga mån
                          uppfattas som kränkande för den enskilde. Jag uttalar därför vidare i beslutet bl.a. att om
                          det av t.ex. religiösa skäl är av betydelse för en kvinna att bli fotograferad av en annan
                          kvinna bör polisen, om så är möjligt, tillmötesgå ett sådant önskemål.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan klagomål mot Polismyndigheten i Södermanlands län
                        med anledning av hur hon behandlades under tid då hon var frihetsberövad.

                        Av anmälan framgick i huvudsak följande. Den 20 februari 2010 var AA
                        frihetsberövad hos polisen när en manlig polisman kom in i cellen. Hon täckte
                        huvudet med en filt, bad mannen att inte titta på henne och sa att hon behövde sin
                        huvudduk, en sjal. Polismannen förklarade för henne att det inte spelade någon roll
                        för han skulle ändå fotografera henne utan huvudduk. Polismannen gick men kom
                        snart tillbaka med en manlig kollega. De uppgav att de skulle ta till våld om hon
                        inte följde med. Sedan drog polismannen bort filten från hennes huvud och slet ut
                        henne från cellen. AA ansåg att de borde ha gett henne sjalen och bett henne följa
                        med. Vidare borde en kvinnlig polisman ha följt henne till fotograferingen. Hon
                        ansåg också att hon borde ha fått bära sjalen vid fotograferingen eftersom hon alltid
                        har den på sig och ingen ser henne utan den. Polisen uppvisade bristande respekt
                        mot henne som kvinna och muslim.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 1219-2010     Sid 2 (7)




Utredning
Handlingar från polismyndigheten, Åklagarmyndigheten, åklagarkammaren i
Eskilstuna, och från Eskilstuna tingsrätt infordrades och granskades. Av
handlingarna framgick i huvudsak följande. AA hämtades till förhör på kvällen den
19 februari 2010 och anhölls strax efter förhöret misstänkt för bl.a. misshandel. På
morgonen den 20 februari fotograferades hon och hon fick också lämna
fingeravtryck (s.k. daktning). Senare på eftermiddagen nämnda dag frigavs hon.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över vad
som hade angetts i anmälan.

Polismyndigheten (länspolismästare BB) uppgav i sitt yttrande följande.

## Bakgrund

Av företagen utredning och handlingar i ärendet har följande framkommit.
      Fredagen den 19 februari 2010, kl. 20.50, hämtades AA till förhör efter beslut av
      jourhavande förundersökningsledare inspektör CC. AA delgavs misstanke om
      misshandel och olaga hot i förhör som hölls kl. 21.04. Jouråklagaren DD beslutade
      kl. 21.30 att anhålla AA och ålägga denna restriktioner.
      Lördagen den 20 februari 2010 informerade polisassistenten EE AA om att dennas
      fingeravtryck och fotografi skulle tas (s.k. daktning). Informationen lämnades när
      AA satt i cellen med en filt runt huvudet. Närvarande var arrestantvakten FF. AA
      klargjorde att hon inte tänkte låta sig fotograferas utan sin huvudbonad.
      Polisassistenten EE talade om att han skulle ta reda på om det var möjligt att
      tillgodose detta och kontaktade jourhavande förundersökningsledare inspektören
      GG. Polisassistenten EE fick besked om att AA önskemål skulle tillgodoses så långt
      som möjligt men att fotografering med huvudbonad inte var möjligt.
      Polisassistenten EE anade att han skulle kunna möta visst motstånd från AA sida
      och tog med sig inspektören HH för att genomföra åtgärden. Arrestantvakten FF var
      närvarande, kl. 09.15, när AA informerades av polisassistenten EE att fotografering
      skulle ske utan huvudbonad och det skulle underlätta om en kvinna genomförde den.
      AA ställde en motfråga om det skulle vara någon man som tittade på korten i ett
      senare skede. Polisassistenten EE talade då om att så sannolikt kommer att vara
      fallet. AA deklarerade att det inte spelade någon roll om det var en man eller kvinna
      som fotograferade henne. Polisassistenten EE frågade om det fanns något sätt att
      fotografera AA utan huvudbonad som kunde accepteras.
      AA svarade att hon helt enkelt inte skulle gå med på någon fotografering varför
      polismännen tvingades att ta av henne filten och ta tag i armarna och leda henne ut
      ur cellen. Utanför cellen började AA skrika till sin målskamrat som satt i en annan
      cell. Polismännen höll ett stadigt tag i hennes armar för att leda henne till rummet
      där daktningen skulle ske. Väl framme lugnade AA ned sig så att fotograferingen
      kunde genomföras utan problem. Efter daktningen fick AA möjlighet att ha sin
      huvudduk runt huvudet men hon avböjde erbjudandet vid detta tillfälle. Senare satte
      hon på sig sin huvudduk när hon skulle träffa sin advokat.

      Polismyndighetens bedömning beträffande fotograferingen
      Grundläggande skydd för religionsfriheten finns i artikel 9 i Europeiska
      konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
      grundläggande friheterna. Inskränkningar i religions- och trosfriheten är enligt
      konventionen tillåtna under förutsättning att de är föreskrivna i lag och nödvändiga i
      ett demokratiskt samhälle med hänsyn till vissa allmänna eller enskilda intressen.
                                                                  Dnr 1219-2010     Sid 3 (7)




Skyddet för religionsfrihet finns också i 2 § 2 kap. regeringsformen där det framgår
att varje medborgare gentemot det allmänna är tillförsäkrad frihet att ensam eller
tillsammans med andra utöva sin religion. Skyddet avser rätten att hysa vilken tro
som helst och hindrar åtgärder som kan sägas syfta till förföljelse. Vanliga och
allmänna regler rörande äktenskap, slakt av djur och förbud mot djurplågeri hindras
inte. Tvångsmedel inom eller utom ramen för förundersökning torde vara tillåtna så
länge de inte syftar till förföljelse.
Rätten för polisen att ta fingeravtryck och fotografi i ett sammanhang som detta
framgår av 14 § 28 kap. RB. Där stadgas det att av den som är anhållen eller häktad
må fotografi och fingeravtryck tagas. Regeringen bemyndigas samtidigt att meddela
närmare bestämmelser hur detta ska gå till.
Regeringen har utfärdat närmare föreskrifter för dessa åtgärder genom förordning
(1992:824) om fingeravtryck m.m. Av 2 § 3 p. kan utläsas att fingeravtryck och
fotografi ska tas av den som anhållits som misstänkt för brott, om fingeravtryck eller
fotografi kan behövas för att utreda om den anhållne har begått brottet eller något
annat brott eller annars för att få till stånd erforderlig utredning eller om den
anhållne anses farlig för den allmänna säkerheten eller laglydnaden. Rätten att
besluta om denna åtgärd tillkommer undersökningsledaren i de fall åtgärden behövs
för utredningen i brottet och i övriga fall av polismyndigheten. Rikspolisstyrelsen
har av regeringen bemyndigats att inom givna ramar meddela närmare föreskrifter
hur tagande av fingeravtryck och fotografi ska gå till.
Rikspolisstyrelsen har meddelat föreskrifter och allmänna råd om fingeravtryck och
annan signalementsupptagning, RPSFS 2005:12, FAP 473-1. Av 1 § 5 kap. framgår
att fotografier ska vara välliknande och att den som normalt bär glasögon ska göra
detta på bilden som tas framifrån. Om glasögon har färgat glas eller ögonbågar som
stör identifieringsmöjligheten, tas även en bild utan glasögon. Religiösa
huvudbonader berörs inte i föreskriften eller de allmänna råden.
Någon dokumentation över vem som har beslutat om daktning finns inte hos
polismyndigheten. Vid samtal med polisassistenten EE framgår att det är hans
uppfattning att jourhavande förundersökningsledaren inspektören GG fattat beslutet,
men att någon dokumentation över detta ej skett. Inspektören GG uppger att han
minns telefonsamtalet med polisassistenten EE men inte om han beslutade om
daktning och grunderna härför. Han uppger vidare att han i egenskap av jourhavande
förundersökningsledare inte brukar dokumentera dylika beslut, utan utgår ifrån att
utredarna antecknar beslutet i akten. Han är emellertid säker på att han sagt att AA
ska fotograferas utan huvudduk eftersom det annars inte med säkerhet skulle gå att
använda fotografiet vid identifiering.
Polismyndigheten finner att det är en brist att det av dokumentationen i ärendet inte
går att utröna vem som tagit beslutet och på vilka grunder. Det finns emellertid inte
något formellt krav på dokumentation, förutom den blankett med
signalementsuppgifter som sänds till Rikspolisstyrelsen.
Syftet med daktningen torde inte ha varit att vinna utredning av det brott som AA
satt anhållen för utan för något av de övriga syften som anges i 2–5 §§ i förordning
(1992:824) om fingeravtryck m.m. Beslut att dakta någon med syftet att utreda det
specifika brottet är förbehållet förundersökningsledaren som, vid den här tidpunkten,
var Åklagarmyndigheten. Någon notering om att Åklagarmyndigheten skulle ha
fattat detta beslut finns inte. Polismyndigheten menar att starka skäl talar för att
jourhavande förundersökningsledare inspektören GG tog beslutet vid telefonsamtalet
mellan honom och polisassistenten EE. Enligt polismyndighetens beslutsordning har
inspektören GG rätt att fatta detta beslut. Vidare får det antas att han gjort
bedömningen att AA varit farlig för den allmänna säkerheten eller laglydnaden.
Polismyndigheten finner att det finns ett betydande utrymme för olika uppfattningar
huruvida detta förhållande förelegat, utan att något av dem var för sig skulle vara
felaktigt. Polismyndigheten anser därför att beslutet att ta fingeravtryck och fotografi
av den för misshandel misstänkta AA var lagligen grundat.
                                                                    Dnr 1219-2010     Sid 4 (7)




Det finns inte reglerat hur polismyndigheten ska förfara när en person med religiösa
huvudbonader ska fotograferas i dessa sammanhang. Fotografiet och
fingeravtrycken registreras under vissa bestämda förutsättningar i fingeravtrycks-
och signalementsregistret som Rikspolisstyrelsen för. Ändamålet med behandlingen
av personuppgifter i detta register är bl.a. att underlätta identifieringen av personer i
samband med brott. Dessa bilder fyller en mycket viktig funktion inom ramen för
förundersökningens bedrivande för att utröna vem som skäligen kan misstänkas för
brott. Bilderna används också som distraktorer vid fotokonfrontationer. Ett
avvikande utseende, exempelvis en religiös huvudbonad, utgör allt som oftast ett
alldeles för avvikande utseende för att användas i konfrontationssammanhang.
Religiösa huvudbonader som döljer delar av ansiktet eller hårfästet försvårar oftast
också en säker identifiering när de används för detta syfte.
Med stöd av ovan resonemang anser polismyndigheten att fotografering med
registreringssyfte ska göras utan att huvudbonad bärs vare sig det är av religiösa skäl
eller inte. Om fotograferingen görs med syfte att utreda det specifika brottet, som
föranlett beslutet, anser polismyndigheten att fotografering med huvudbonad kan ske
om det inte är till men för utredningen. Polismyndigheten välkomnar
Justitieombudsmannens uppfattning i frågan.

Polismyndighetens bedömning rörande våldsanvändningen
Rätten för polismännen att använda våld för att föra AA till rummet där
fotograferingen skulle ske regleras i 2 § 24 kap. BrB. Där framgår det att det våld
som är försvarligt med hänsyn till omständigheterna får brukas för att ordningen ska
upprätthållas. Rätten att använda våld uppkommer även när den frihetsberövade på
annat sätt gör motstånd. I detta innefattas även passivt motstånd exempelvis att
vägra följa med på tillsägelse.
Polismännen hade, som de uppfattade det, beslut om att genomföra en daktning av
AA. De försökte förmå henne att frivilligt följa med för att genomföra tjänste-
åtgärden. AA deklarerade att hon inte tänkte medverka till åtgärden. Polis-
myndigheten finner att polismännens agerande genom att ta ett stadigt tag i AA
armar var nödvändig och proportionerlig i förhållande till vikten på den tjänsteåtgärd
som skulle genomföras. Polismyndigheten anser att våldsanvändningen var lagligen
grundad.

Dokumentationen av ärendet
Polismyndigheten konstaterar vid en granskning av ärendet brister i dokumenta-
tionen. Förutom beslutet om daktning, återfinns ingen dokumentation om vem som
beslutat att ta AA i förvar och vilken tid detta skett.
Enligt jourhavande förundersökningsledare inspektören CC hade han en kontakt
med en ”manlig jouråklagare” innan några tvångsmedelsbeslut fattades över huvud
taget. Anledningen till kontakten var att inspektör CC ville dryfta frågan om ärendet
var att anse som varande av enkel beskaffenhet eller inte och frågan om
Åklagarmyndigheten skulle överta förundersökningen. Såvitt inspektören CC minns
var jouråklagaren av uppfattningen att relationen mellan målsäganden och en av de
misstänkta låg så långt tillbaka i tiden att brottet var av enkel beskaffenhet.
Jouråklagarens beslut borde enligt polismyndighetens mening dokumenterats i
ärendet.
Polismyndigheten har sedan 2007, årligen, inom ramen för egenkontrollen, bedrivit
tillsyn av arrestverksamheten och dokumentationen över frihetsberövanden. Vidare
har polismyndigheten en omfattande och tydlig tjänsteföreskrift för personalen på
området. Det är därför besvärande att brister i dokumentationen förekommer.
Polismyndigheten ska överväga vilka åtgärder som härnäst ska vidtas för att
ytterligare förbättra verksamheten.
                                                                    Dnr 1219-2010   Sid 5 (7)




AA yttrade sig över remissvaret och uppgav bl.a. att hon inte ville försvåra
polisarbetet men att hon hade känt sig bättre till mods om det hade varit kvinnlig
personal.

I ett beslut den 11 januari 2010 anförde stf JO Pennlöv följande.

Rättslig reglering
Enligt 2 kap. 1 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna
tillförsäkrad bl.a. religionsfrihet. Med religionsfrihet avses frihet att ensam eller
tillsammans med andra utöva sin religion. Till skillnad mot vad som gäller
beträffande andra fri- och rättigheter i regeringsformen får religionsfriheten inte
inskränkas. I artikel 9 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) finns också bestämmelser
om religionsfrihet.

Av 28 kap. 14 § rättegångsbalken följer att bl.a. fotografi får tas av den som är
anhållen eller häktad samt att regeringen får meddela närmare bestämmelser i
frågan. Dessa bestämmelser finns i förordningen (1992:824) om fingeravtryck
m.m. I 2 § första stycket nämnda förordning föreskrivs att fotografi och
fingeravtryck ska tas av den som häktats som misstänkt för brott (1), den som
anhållits misstänkt för brott, om denne är okänd m.m. (2) eller den som anhållits
misstänkt för brott, om fingeravtryck eller fotografi kan behövas för att utreda om
den anhållne har begått brottet eller något annat brott eller annars för att få till
stånd erforderlig utredning eller om den anhållne anses farlig för den allmänna
säkerheten eller laglydnaden (3). Av 6 § fingeravtrycksförordningen följer att
beslut om att ta avtryck eller fotografi enligt bl.a. 2 § fattas av undersöknings-
ledaren i de fall åtgärden behövs för utredningen av brottet. I övriga fall fattas
beslutet av polismyndigheten.

Lagstöd för polisens befogenhet att använda våld i ett sådant fall finns i 10 § första
stycket 4 punkten polislagen (1984:387). Enligt denna bestämmelse får en
polisman, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till
omständigheterna är försvarligt, använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd,
om polismannen med laga stöd bl.a. ska biträda vid kroppsvisitation,
kroppsbesiktning eller annan liknande åtgärd. Med uttrycket annan liknande åtgärd
avses bl.a. tagande av fotografi och fingeravtryck (se Gunnel Lindberg,
Straffprocessuella tvångsmedel, 2:a uppl. s. 657). I fall som detta får våld mot
person brukas endast om polismannen eller den som han biträder möts av motstånd
(andra stycket).

Bedömning
I sin anmälan till JO framförde AA kritik mot polismyndigheten för att den inte
respekterat henne som kvinna och muslim. Hon ansåg i huvudsak att polisen kunde
ha fotograferat henne med huvudbonaden på och att en kvinnlig polisman kunde ha
varit närvarande vid tillfället.
                                                                  Dnr 1219-2010   Sid 6 (7)




Av utredningen framgår att AA var anhållen misstänkt för misshandel och olaga
hot när beslutet om att hon skulle fotograferas m.m., s.k. daktning, fattades. Som
framgått krävs – när den anhållne inte är okänd – vissa omständigheter för att
fotografering och fingeravtryck ska få tas. Utredningen ger emellertid vid handen
att det är oklart på vilken grund beslutet fattades och vem som fattade detsamma.
Polismyndigheten har fört ett närmare resonemang i dessa frågor och kommit fram
till att starka skäl talar för att det var en jourhavande förundersökningsledare som
fattade beslutet. Enligt myndigheten får det antas att denne gjorde bedömningen att
AA var farlig för den allmänna säkerheten eller laglydnaden och att beslutet
således var lagligt grundat.

Först vill jag betona vikten av att sådana beslut dokumenteras ordentligt; det bör
framgå vem som fattat beslutet, när och på vilken grund. Om det fanns formella
förutsättningar för att besluta om s.k. daktning i detta fall, vilket alltså
polismyndigheten menar, saknar jag underlag för att bedöma och finner inte heller
anledning att utreda vidare.

När det sedan gäller frågan om AA borde ha tillåtits att ha sin huvudbonad på vid
fotografering gör jag följande överväganden.

AA är muslim och hon bär en huvudbonad, i detta fall en sjal, av religiösa skäl.
Huvudbonaden är således att betrakta som är en religiös symbol. Jag finner därför
anledning att erinra om det skydd för religionsfriheten som ges i 2 kap.
regeringsformen och artikel 9 i EKMR. Europadomstolen har i några avgöranden
prövat om skyldigheten att ta av en huvudbonad i en viss situation har inneburit en
kränkning av nämnda artikel. Domstolen har därvid bl.a. uttalat att ”the State may
limit the freedom to manifest a religion, for example by wearing an Islamic
headscarf, if the exercise of that freedom clashes with the aim of protecting the
rights and freedoms of others, public order and public safety” (se t.ex. avgörandet
Dogru mot Frankrike, dom den 4 december 2008). Europadomstolen har således
godtagit att en stat i vissa fall har rätt att begära att den enskilde tar av sig sin
huvudbonad, t.ex. av säkerhetsskäl (Phull mot Frankrike, beslut den 11 januari
2005) eller vid en identifiering (El Morsli mot Frankrike, beslut den 4 mars 2008).

Enligt min mening bör polisen naturligtvis sträva efter att i största möjliga
utsträckning tillgodose den enskildes rätt att bära en huvudbonad med religiös
innebörd. Det finns emellertid vissa situationer då det kan godtas att polisen kräver
att den enskilde tar av sin huvudbonad, t.ex. vid identifiering eller som i detta fall
vid fotografering. Som framgått har polisen en laglig möjlighet att under en
brottsutredning fotografera en frihetsberövad person. Jag har inte någon principiell
invändning mot att polisen i ett sådant fall gör bedömningen att fotograferingen ska
ske utan huvudbonad. Om så behövs är i första hand en fråga för polisen att avgöra
utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Uppenbarligen ansåg polisen att det fanns skäl att fotografera AA utan huvudbonad
och jag har ingen anledning att ifrågasätta detta.
                                                                    Dnr 1219-2010    Sid 7 (7)




Vid genomförandet av en fotografering bör polisen givetvis sträva efter att denna
sker på ett sätt som i minsta möjliga mån uppfattas som kränkande för den
enskilde. Är det t.ex. av religiösa eller andra skäl av betydelse för en kvinna att bli
fotograferad av en annan kvinna bör polisen, om så är möjligt, tillmötesgå ett
sådant önskemål.

AA har framfört att polisen borde ha kunnat se till att kvinnlig personal var
närvarande. Polismyndigheten har uppgett att AA vid tillfället deklarerade att det
inte spelade någon roll om det var en man eller kvinna som fotograferade henne.
Jag finner inte anledning att kommentera saken vidare men utgår från att polisen
hade försökt tillgodose hennes önskemål i frågan om hon uttryckligen hade begärt
att en kvinna skulle ta hand om fotograferingen.

AA har vidare gjort gällande att polisen drog bort filten från hennes huvud och slet
ut henne från cellen. Enligt polismyndigheten uppgav AA att hon inte tänkte gå
med på någon fotografering varför polismännen tvingades att ta av henne filten och
ta tag i armarna och leda henne ur cellen. Med beaktande av att AA självmant inte
synes ha gått ut från cellen har jag inte några synpunkter på att polismännen tog tag
i hennes armar och ledde ut henne därifrån. Jag är däremot mycket kritisk till att
polisen drog av henne filten i cellen. Det har inte framkommit några skäl för
polisens agerande i denna del och jag anser att hon borde ha tillåtits ha sin
huvudbonad eller åtminstone filten på sig under transporten till rummet där
fotograferingen skulle äga rum.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan sagda.
